Montecore - En unik tiger

Montecore - En unik tiger
av Jonas Hassen Khemiri

Detta kan nog komma att bli den första bok som jag ger fem poäng i läsecirkeln. ("Fågelvägen" var mycket nära, men så tyckte jag att den sista biten av boken var så himla tråkig. Så här i efterhand borde jag nog gett den en femma ändå.) Riktigt, riktigt bra. :)

Författaren Jonas Hassen Khemiri ska precis ge ut sin debutroman, "Ett öga rött". Han får ett mail från en man som kallar sig Kadir, som tydligen har luskat fram detta på internet. Kadir säger sig Jonas pappas barndomsvän från Tunisien, och har själv besökt familjen Khemiri på 80-talet en gång. Visst minns Jonas väl honom, och hur Jonas och pappan lärde Kadir svenska? Kadir skriver verkligen på svenska, men en väldigt hemsnickrad sådan, med influenser från arabiska och franska. Man kan nästan föreställa sig att han sitter med ett synonymlexikon och väljer det "finaste" och svulstigaste, men kanske inte det mest korrekta, ordet för allting. Kadir har en briljant idé. Jonas nästa bok ska vara en biografi över Jonas fantastiske far, den världsberömde fotografen som bor i en lyxvåning i New York, mottar massor av utmärkelser och umgås med kändisar.

Samme far som i Jonas ögon är en riktig svikare. Han som lämnade Jonas mamma, småbröderna och inte minst Jonas själv. Men han var en svikare redan innan dess. När Jonas var liten var pappan förstås idol, men senare insåg han att pappan kanske inte var så fantastisk i alla fall. Och på 90-talet när främlingsfientligheten blir allt starkare i Sverige och Jonas och hans kompisar, alla med invandrarföräldrar, tar upp kampen, försvinner Jonas beundran för sin pappa helt. Pappan verkar ju stå på helt fel sida.

Kadir har dock totalt motsatt syn på sin gamle vän. Han vill att Jonas ska stryka alla negativa kommentarer ur den gemensamma texten. De måste vara fel, eller så passar de inte in. Och så kommer det en detaljerad beskrivning på vad som borde skrivas istället. Det blir ofta komiskt med den inte särskilt diskreta kritiken av Jonas skrivande, och de storslagna formuleringar Kadir vill ha. Båda författarna har sin egen bild av verkligheten som de försöker hålla fast vid och läsaren vet inte riktigt vad den ska tro. men ibland verkar de slinta och då kanske det är sanningen som kryper fram.

Det blir intressant att diskutera boken med läsecirkeln nästa vecka. :)

(Den här var ännu mer svårscannad än "Ett öga rött". Omslaget ska vara i svart och silver, men det syns dåligt här.)