måndag 30 mars 2015

All I want for christmas is planekonomi

All I want for christmas is planekonomi
av Sara Granér

Bokreafynd! För precis som allt man köper på loppis så är allt man köper på bokrean fynd.

Sara Granér har väl alla läst redan? Stackars djur som råkar ut för hemska saker i ... hm, det här samhället. Ajdå. Okej, det är väldigt tillspetsat, men det går att känna igen.

Även färgglatt och roligt.

söndag 29 mars 2015

En smakebit på søndag (En förgiftad man)

http://gronneskoger.blogspot.se/2015/03/hvor-skal-man-starte-en-smakebit-pa.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag är dagen när man knappt vet vad klockan är, eftersom några klockor ställer om sig själva och andra inte. Hade det inte varit enklare att bara ha samma tid hela året?

Jag läser en deckare just nu, av typen "någon rotar i ett kriminalfall som hände för länge sedan". Jag räknar med att läsa ut den idag, men smakbiten blir från början av boken. Det är nog säkrast när det gäller deckare. :)

Chris Lowndes har bott i USA i många år (han jobbar med att komponera filmmusik och har rent av fått en Oscar) men nu har han som nybliven änkling köpt ett stort hus i Yorkshire i England, inte så långt från staden där han växte upp. Han är riktigt nöjd med sitt husköp, men en del saker verkar konstiga. Hur kommer det sig att det har stått obebott under långa perioder? Är det bara för att ett stort hus blir så dyrt i drift? Han bestämmer sig för att fråga mäklaren.
"Det är egentligen inte mycket att prata om", sa hon. "Varken på det ena eller andra sättet. Men du har väl rätt, antar jag. Det är inget man basunerar ut direkt. Diskretion blir nåt av en andra natur för oss i den här branschen."
"Men vad handlar det om då? Tänker du berätta det för mig nu? Jag lovar att jag inte ska be att få pengarna tillbaka."
"Nej, det är jag inte orolig för. Du har ju faktiskt redan köpt huset. Klappat och klart. Kilnsgate House ägdes av en läkare från trakten, en allmänläkare tror jag att det var. Det här var under kriget och i början av femtiotalet. För länge, länge sen. Innan jag ens var född."
"Jag förstår. Vad var det som hände?"
"Han blev förgiftad av sin fru."
"Och vad hände med henne?"
"Hon hängdes. Händelsen fick ganska stor uppmärksamhet på sin tid, men det var lite av en storm i ett vattenglas och numera minns man det väl knappast. Det är allt jag vet, jag lovar."
(Peter Robinson, "En förgiftad man", s. 41)

lördag 28 mars 2015

Alice 19th volume 6: Blindness


Alice 19th volume 6: Blindness
av Yuu Watase

De onda försöker förgöra Alice och de andra goda genom att förstärka de negativa tankar som de bär på. För att överleva måste de klara att övervinna sina egna känslor och förlika sig med svåra minnen.

Precis som med mycket annan manga som är för ungdomar så får jag en datorspelskänsla av Alice 19th. Jag spelar ju inte, men det är något med det här att man uppnår nya nivåer och möter nya fiender. Men även om jag kan tycka att formen upprepas, så betyder inte det att det inte blir en bra historia av det. (Precis som med datorspel, har jag förstått.) Om någon ber mig rekommendera en serie så blir det nog inte Alice 19th i första hand, men den är ändå helt okej. Jag tyckte den var bättre i början, men jag tycker ofta att berättelser blir tråkigare när det drar ihop sig till slutstrid.

fredag 27 mars 2015

Vintern


Vintern
av Poul Holm Joensen och Claus Bering

Ja, själva vintern borde väl vara slut nu, men det snöade (nja, snöblandat regn var det väl) när jag var i Göteborg i onsdags och jag hade mössa senast i morse. Det är väl ungefär samma väder som det har varit hela vintern. Det var inte mycket till vinter den här säsongen alltså.

Boken "Vintern" har jag läst i lite emellanåt under några månader. Ett eller annat fakta fastnar väl, och om inte annat så är det ju fina bilder. Man får bara hoppas att det som fastnar inte är helt passé, med tanke på att boken är från 1969.

Jag är redan igång med nästa bok, "Våren". Och trots att den tvingar mig att bära mössa så är nog naturen igång med våren den också.

Årstidsböckerna:
1. Hösten

torsdag 26 mars 2015

62 dagar


62 dagar
av Cilla Naumann

Förra året läste jag Cilla Naumanns roman för vuxna "Springa med åror". Den handlade om Monika, som bor på en gård vid den halländska kusten. I de avsnitt som handlar om Monika som barn och ung så är vänskapen med sommargästernas dotter Johanna viktig. Som vuxen bor Monika kvar på gården, nu är hon ensamstående mamma till Lasse. Monika och Johanna har glidit ifrån varandra, men när Johanna har bildat familj börjar de semestra i den gamla stugan. Lasse har något sorts förståndshandikapp, och han leker med Johannas båda pojkar trots att de är flera år yngre.

Cilla Naumann har även skrivit några ungdomsböcker om tonårskillen Tom. Och Tom är alltså Johannas yngste son. I just "62 dagar", som är den tredje boken om Tom, glider berättelsen om Tom ihop med boken om Monika. "62 dagar" utspelar sig bara under ett enda sommarlov medan "Springa med åror" täcker flera årtionden, men just den här sommaren är annorlunda och avgörande för alla inblandade.

För det första är vädret eländigt. Tom hade sett fram emot första sommarlovet när han får köra moped, fast det blir inte så kul när vädret är som det är. För det andra så hade Toms storebror med en kompis ett par veckor, och han frågade rakt ut vad det var för fel på Lasse. Och efter det är det som att något blir annorlunda. Tom och hans bror (som heter Bror!) och de andra killarna på landet har inget att göra, och plötsligt är Tom med och gör en jäkligt dum grej.

Mycket bra bok, och jag gillar verkligen sättet som händelserna i de båda böckerna flätas ihop. De är ju helt fristående från varandra och man behöver inte läsa båda. Men händelser som Monika aldrig riktigt får någon klarhet i är sånt som Tom var med om. Och detaljer som Tom undrar över besvaras i "Springa med åror". Inte allt som Tom undrar över förstås – han är en sån som funderar mycket på saker.

Vilken ordning man läser de här två böckerna i spelar troligen ingen roll. Jag tyckte ju att det blev bra att först läsa "Springa med åror" och sedan "62 dagar", men någon som har läst dem i motsatt följd kanske skulle förespråka "sin" ordning.

lördag 21 mars 2015

Alice 19th volume 5: Jealousy


Alice 19th volume 5: Jealousy
av Yuu Watase

Alice och de andra Lotismästarna (de goda) försöker bekämpa Marammästarna (de onda), som använder sig av människornas dåliga sidor. Jo, men jag tycker att det är en rätt bra manga. Jag gillar att den handlar om ord och hur man väljer att använda dem. Sen är ju handlingen och upplägget väldigt lik mycket annan manga som jag har läst, men jag tycker inte att det gör så mycket.

fredag 20 mars 2015

Speil i sølv


Speil i sølv
av May Grethe Lerum

Bok 28 i serien och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Den här långa norska bokserien har inte delar som är halvt-om-halvt fristående, som i t.ex. Sagan om Isfolket. Här är det samma historia som fortsätter, även om tiden går framåt och det ibland blir ett generationsskifte. I Livets døtre har det nu gått drygt 100 år sedan den första boken utspelar sig. Med tanke på antalet böcker så går det inte särskilt fort framåt faktiskt. Vi är nu i mitten av 1700-talet.

Det händer förstås en hel del. Det är underhållande, men kanske inte en berättelse man minns. Och många gånger har jag tyckt att de mest spännande händelserna verkar inträffa utanför böckerna. Som t.ex. när Marja reste bort och ingen visste var hon befann sig i många böcker (och många år). När hon kom tillbaka förstod man att hon hade upplevt massor av spännande saker och rest i många länder. Fast i de böckerna som faktiskt handlade om henne hade hon det mest tufft i en norsk fjordbygd. Även i den här boken kommer det in en person som har upplevt sina mest händelserika år utanför böckerna.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille 
22. Mørke makter 
23. Fremmed måne 
24. Å jage en drøm 
25. Malstrøm 
26. Steinhjerte 
27. Vardene tennes

torsdag 19 mars 2015

Frances del 1


Frances del 1
av Joanna Hellgren

Jag har läst om första delen i Joanna Hellgrens fina serie om den lilla flickan Frances. Jag har inte läst det sista seriealbumet än, men det var så länge sedan som jag läste de första två att jag behövde läsa om dem först.

Här är var vad jag skrev om serien förra gången jag läste den. Det räcker väl nästan så.

tisdag 17 mars 2015

Trigger Warning


Trigger Warning
av Neil Gaiman

"Trigger Warning" är den tredje samlingen med noveller och några enstaka dikter av Neil Gaiman. Jag antar att det är "alla korta texter sedan förra samlingen", och följaktligen är det ett otroligt blandat innehåll. Korta skräckhistorier, fantasy, sci-fi – jag tror inte det är något som inte innehåller någon sorts "overkligt" element, i brist på bättre ord så här sent på kvällen – det finns en novell om Shadow från "American Gods", det finns en Doctor Who-berättelse, det finns en Sherlock Holmes-berättelse, ja, det finns till och med en David Bowie-berättelse. Och två om Törnrosa.

Två av novellerna har jag redan läst i egna böcker, "The Truth Is a Cave In the Black Mountains" och "The Sleeper and the Spindle". Självklart vill jag inte vara utan de vackert illustrerade versionerna, bilderna lägger ju till något extra, men båda berättelserna är mycket bra berättelser även utan extra utsmyckning.

En extra bonus, som jag tror finns i alla novellsamlingarna, är ett långt förord med bland annat några ord om varje text, det kanske finns någon intressant bakgrund till att de skrevs t.ex.

Jag har ju mina favoriter bland texterna i boken, och jag kan tänka mig att olika läsare kommer ha olika favoriter. Jag har inte sett mycket Doctor Who, och ser inte Amy Pond framför mig (tydligen är hon med i nyare avsnitt än de få som jag har sett), men okej. Just den berättelsen kanske är roligare för nån med bättre koll på Doctor Who, men den funkar nog rätt bra som fristående också, om man inte alls kan Doctor Who. Det finns inga texter i boken som jag inte alls tycker om. Allt är liksom bra. Sånt som jag gillar.

måndag 16 mars 2015

Synden har lång svans


Synden har lång svans
av Margit Sandemo

Christer är helt säker på att han är en av Isfolkets utvalda, mycket baserat på vuxna som tycker att det är roligt att spela med i hans fantasier emellanåt. Det ska inte många "bevis" till för att Christer ska bli övertygad. Och han släpper inte taget om fantasierna ens när han är så gammal att det inte är riktigt klädsamt längre ...

Men innan dess hinner han träffa sin stora kärlek – Magdalena Backman. Han är väl femton, hon är tretton. Hon är av fin familj, men verkar inte ha det för roligt hemma. De bor i olika städer, men hon ska skriva. Tiden går utan att Christer får något brev, och till slut får han inse att han aldrig kommer få något heller. Men han glömmer aldrig Magdalena.

Ett par år senare får hans mor veta att just den familjen Backman kommer komma till en fest dit även hon är bjuden. Tänk att få sammanföra Christer med Magdalena, hade inte det varit roligt? Även om hon väl inte riktigt tror på det här med "hans livs kärlek" och "flickan han ska gifta sig med". Men ingen är beredd på Christers replik när han träffar Backmans – Det där är inte Magdalena Backman!

Vad är det för skumt i görningen hos familjen Backman? Fru Backmans försök att förklara gör bara alla mer misstänksamma. Och om dottern är en annan person, vad har då hänt med den riktiga Magdalena?

Nu visste jag ju i stort sett (man kan inte minnas varenda detalj) vad som hade hänt, men det var ändå spännande att läsa det igen. Och Christer är ju för rolig med alla sina fantasier. Han är absolut inte en av Isfolkets utvalda, vad han än tror. Kul att läsa om, även om Eskil i förra boken (och förra generationen) också trodde sig vara utvald. Eskil var dock inte alls lika säker på sin sak.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord

söndag 15 mars 2015

En smakebit på søndag (Kung Lear)

http://gronneskoger.blogspot.se/2015/03/melodi-grand-prix-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag började läsa "Kung Lear" igår medan jag tittade på mello, men jag hann inte klart. Men jag tänker ge en smakbit som är mer från början. Kung Lear har bestämt sig för att dra sig tillbaka och dela upp landet till sina tre döttrar. Men först vill han att de ska berätta hur mycket de älskar honom, så att han ska kunna ge den bästa tredjedelen till den som älskar honom mest. De två äldsta har redan smickrat honom med översvallande kärleksförklaringar, och nu är det den tredje dotterns tur.
LEAR [...] Och du,
vår yngsta och vår sista – och vår glädje! –
du vilkens unga kärlek Franklands vin
och mjölken från Burgund nu tävlar om
att vinna, säg, hur vill du svara mig
för att begåvas med en tredjedel
som överglänser dina systrars? Nå, vad säger du?
CORDELIA Ingenting, min far.
LEAR Ingenting?
CORDELIA Ingenting.
LEAR Av ingenting blir inget. Svara nu!
CORDELIA Jag stackare kan inte lyfta hjärtat
upp till min mun. Jag älskar er som plikten
mig bjuder – varken mindre eller mer.
LEAR Vad nu, Cordelia? Bättra på ditt svar!
Det här kan kosta dig din lycka.
(William Shakespeare, "Kung Lear", akt 1 scen 1, s. 13-14)

fredag 13 mars 2015

Början


Början
av Gun-Britt Sundström

Jag har inte läst något av Gun-Britt Sundström tidigare och jag anar väl att om man bara ska läsa en bok av henne så ska det väl inte vara den här novellen. Det borde vara "Maken" eller "För Lydia" eller en eller ett par titlar till som "alla" nämner.

"Början" var inte dålig, men den var inte fantastisk heller. Den handlar om en mamma och hennes son, som har stora svårigheter i skolan (jag tror att han ska befinna sig någonstans i autismspektrat, den del där man ändå går i skolan som vanligt). Men någon hjälp finns inte att få. Novellen känns faktiskt ganska mycket som ett fördjupat reportage.

onsdag 11 mars 2015

Alice 19th volume 4: Unrequited Love


Alice 19th volume 4: Unrequited Love
av Yuu Watase

Kampen mellan den goda sidan, som huvudpersonen Alice och hennes systers pojkvän står på, och den onda, representerad av Alices syster, fortsätter. Nu dyker det upp mer hjälp i form av ännu en Lotismästare, den här gången ett brittiskt gentlemannabarn.

Jag är underhållen, precis som jag hade tänkt mig.

tisdag 10 mars 2015

Ru


Ru
av Kim Thúy

Det var synd att jag inte kunde vara med på läsecirkelns senaste möte. Det verkar som om de andra hade haft mycket att diskutera om "Ru". Tyvärr totalhavererade min bil på vägen till mötet (topplockspackningen, om det säger något), så det blev inget möte för min del. Annars hade jag gärna hört på vad alla andra tyckte om boken.

Den som berättar boken är en kvinna som växte upp i Vietnam under kriget och flydde tillsammans med sin familj när hon var tio år för att till slut hamna i Kanada. Det påminner om det som står på baksidan om Kim Thúys eget liv, men man ska väl inte anta att det är självbiografiskt bara för det. Men det man vet är att hon känner till det hon skriver om.

Det är en kort bok utan onödiga ord. Det är kortkorta stycken som hakar i varandra. Mycket i boken är fruktansvärt. Annat kan vara komiskt. Det är verkligen inte sentimentalt i alla fall. Jag tycker om boken.

söndag 8 mars 2015

En smakebit på søndag (Frances)

http://feedproxy.google.com/~r/blogspot/FdbgW/~3/GCwDw8cQYtQ/en-spennende-uke-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den här helgen kan det väl få kallas vår i alla fall! Jag ser solsken och hör fågelkvitter. Det är Vasaloppet på TV (om man har på den) men jag bor mycket längre söderut.

Igår var jag i Göteborg med min syster och såg Cirkeln på bio. För andra gången. Dels för att vi gillade filmatiseringen, men mest för att vi tyckte att den behövde lite extra stöd i form av två extra sålda biljetter. I veckan kom ju nyheten att filmen inte alls verkar gå så bra som man hade hoppats, och att det är ovisst om det blir några Eld och Nyckeln nu. Vad gör folk, är det Fifty Shades of Grey de går och ser? Jag har hört att den inte är bra.

Idag läser jag om ett seriealbum med en atmosfär som jag tycker passar en ledig söndag. Här är en liten smakbit från när huvudpersonen, barnet Frances, besöker (eller tränger sig på) en av grannarna i huset som hon just har flyttat till. Jag vet inte om det nämns i vilken stad det är, men jag tänker att det är Paris. (Klicka på smakbiten så blir bilden större.)

(Joanna Hellgren, "Frances Del 1", s. 20)

fredag 6 mars 2015

Anne Franks dagbok


Anne Franks dagbok
av Anne Frank

På sin trettonårsdag i juni 1942 fick Anne Frank en dagbok i present. De första dagboksanteckningarna handlar om en flicka som lever ett ganska vanligt liv i Amsterdam, hon skriver om skolan och kompisar (och hur hon saknar att ha en riktigt nära väninna som hon skulle kunna prata om allt med) och killar som är kära i henne. Men på vissa detaljer märks det att tyskarna har ockuperat Nederländerna. Anne har varit tvungen att byta skola till en med enbart judiska elever och när hon och kompisarna ska gå och äta glass finns det bara två tillåtna glasscaféer. En av Annes vänner säger att hon knappt vågar göra nåt nuförtiden, för det är säkert förbjudet. När storasyster Margot får en inkallelse till "arbete i Tyskland" bestämmer sig familjen för att sätta sin plan i verket och gå under jorden.

Annes pappa Otto Frank var chef för ett företag i livsmedelsbranschen. I ett av företagets byggnader hade man byggt ett dolt gömställe, ungefär som en liten lägenhet i två våningar. Här bodde familjen Frank, en annan medarbetare och hans familj samt så småningom ytterligare en person i mer än två år. Deras förbindelse med omvärlden var en grupp andra medarbetare, som kände till gömstället och tog dit mat och andra förnödenheter.

Förra året var jag i Amsterdam och besökte bland annat Anne Frank-muséet, som har byggts upp runt gårdshuset. Rummen där de gömde sig står orörda, men tomma. De tömdes på föremål efter att de gömda upptäcktes och arresterades hösten 1944 och man har valt att inte rekonstruera inredningen. Några av Annes bilder (på idoler och annat) är fortfarande uppklistrade på väggen i rummet som hon delade med "Albert Dussel" (egentligen Fritz Pepper, Anne gav alla pseudonymer som man i vissa fall har behållit i den utgivna dagboken). Det är trångt, särskilt om man tänker på att de var åtta personer som delade på utrymmet, och mörkt. De fick inte öppna fönstren eller lätta på mörkläggningen och under arbetstid var de tvungna att vara alldeles tysta. På kvällarna kunde de vara nere på kontoret och även lyssna på radio, framför allt på den förbjudna holländska radiokanalen som sändes från England där exilregeringen befann sig.

Anne skildrar livet i gömstället både gripande och roligt. Att leva så hopträngt och instängt, och dessutom med rädslan för att bli upptäckta och för flyganfall, ledde verkligen till en hel del onödiga konflikter. Det känns som att bilden av Anne Frank är en allvarlig och duktig flicka, som skrev den här klassiska boken som alla känner till. Men när man faktiskt läser vad hon skriver så visar det sig att hon är den slarviga och flamsiga lillasystern, som ingen tar på allvar och som hela tiden beskylls för att vara dåligt uppfostrad. Det verkar som om det är dagboken som får ta del av alla hennes allvarligare tankar. Det finns ingen som hon riktigt kan prata med om sånt i huset. Den sista tiden blir hon dock kompis med, och kanske till och med flickvän till, sonen i den andra familjen.

Från början skrevs dagboken bara för henne själv, en vanlig dagbok, men så småningom börjar hon fundera på att skriva en bok baserad på sina upplever som undangömd. När hon hör en politiker prata på radio om att dagböcker och liknande från ockupationen kan bli intressanta efteråt så börjar hon skriva rent dagboken med tanke på utgivning. Dagen efter de undangömda fördes bort så återvände de båda kvinnliga hjälparna till gömstället och tog hand om Annes skrifter. Anne och hennes syster dog i Bergen-Belsen våren 1945, troligen i tyfus. När det efter kriget stod klart att Otto Frank var den enda av de gömda som hade överlevt var det han som fick Annes dagbok. Vissa komiska betraktelser hade hon läst högt för att roa de andra, men annat var helt nytt för honom. Han berättade att han inte hade haft någon aning om hur djupa hennes tankar och känslor hade varit. Och då var han ändå den familjemedlem som hade stått henne närmast.

Samtliga undangömda kom ursprungligen från Tyskland (det var bara de tre ungdomarna som verkligen pratade flytande nederländska, och Anne skojar ibland om de vuxnas dåliga språkkunskaper) och när Otto Frank översatte dagboken till tyska för släktens skull så tog han inte med alla stycken där Anne hade skrivit om sitt dåliga förhållande till sin mamma. Att avsnitt där Anne mycket frispråkigt skriver om kroppen och sina funderaingar om sex försvann verkar mer ha beslutats av olika förlag. Först på åttiotalet gjordes en akademisk sammanställning av båda dagbokstexterna (som inte är ett enda dagbokshäfte, utan ett antal skrivböcker och en massa lösblad) och baserad på detta sammanställdes en ny version för allmänheten, som kom ut på nederländska 2003. 2005 kom den här svenska översättningen. Jag läste den gamla för ett antal år sedan. Den var översatt från en tysk översättning som Otto Frank hade kritiserat för att den inte lyckats fånga originalets ungdomliga ton. Den här är översatt (av Per Holmer) från den moderna nederländska utgåvan. Verkligen skillnad! Anne kallar nu sig själv "tjej" och "tonåring", och inte som i den gamla "backfisch"(!). Jag minns faktiskt inte läsningen av den gamla särskilt väl, men nu tror jag inte att jag kommer glömma boken.

torsdag 5 mars 2015

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig


Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig
av Bodil Malmsten

Jag är lite dålig på att följa bloggar så jag läste aldrig särskilt mycket i Bodil Malmstens blogg, bara emellanåt. Så här i bokform så tycker jag att det är härligt att läsa och det hade jag säkert tyckt om bloggen också om jag hade kommit ihåg att läsa den. Det är tankar, betraktelser, åsikter och bestyr, böcker och filmer och vad som händer. Jag tänker ganska ofta "var det här tio år sedan?", för den här första loggboken täcker ju juni 2005-februari 2006.

Jag gillar förresten att den känns så lyxig att ta i, med speciellt papper och små (ganska stora) fickor på pärmarna och sånt där mappresår.

Fint att det finns fyra loggböcker till.

måndag 2 mars 2015

SUB och dagens gudar

Gårdagens SUB (dagens med, för den delen): 1522 st. Stor ökning från förra månaden, men jag har hela tiden haft en känsla av att jag räknade fel förra månaden. Men en ökning är det ändå.

Bland alla olästa böcker finns "Åskgudens son" av Arto Paasilinna. Redan när jag hörde talas om den tänkte jag att det låter lite som "American Gods" av Neil Gaiman och ville läsa, men det var först ganska nyligen som jag köpte den på loppis. När jag faktiskt kommer att läsa den vet jag inte.

söndag 1 mars 2015

En smakebit på søndag (Trigger Warning)

http://gronneskoger.blogspot.se/2015/02/velkommen-til-mars-2015-en-smakebit-pa.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Det snöar. Inför förra helgen bestämde vi ju alla att nu skulle det bli vår på riktigt. Det har väl inte ens varit vinter i hela landet, men ändå – äntligen vår! Men nu snöar det alltså. I en otrevlig vinkel. Ska jag gå ut idag så får det finnas en bra anledning. Speciellt som jag är välförsedd med te och en ny bok av Neil Gaiman.

Det är en novellsamling, men min smakbit kommer inte från någon av novellerna utan från inledningen. Det är nämligen så långt jag har kommit.
There are things that upset us. That's not quite what we're talking about here, though. I'm thinking rather about those images or words or ideas that drop like trapdoors beneath us, throwing us out of our safe, sane world into a place much more dark and less welcoming. Our hearts skip a ratatat drumbeat in our chests, and we fight for breath. Blood retreats from our faces and our fingers, leaving us pale and gasping and shocked.
(Neil Gaiman, "Trigger Warning", s. XI)