onsdag 29 september 2004

Persepolis 2: The Story of A Return


Persepolis 2: The Story of A Return
av Marjane Satrapi
Hurra! Äntligen har fortsättningen på "Persepolis: The Story of A Childhood" kommit ut! Det tog lite extra tid för mig att få den, för det första exemplaret jag beställde var felaktigt (ett antal sidor fanns med två gånger och några saknades). Det var inga problem att byta, men det tog ju lite extra tid. Men nu har jag i alla fall fått läsa det här seriealbumet, som motsvarar del 3 och 4 på franska (originalspråket) eller svenska (tror inte de har kommit ut än).
I förra boken fick vi läsa om Marjanes uppväxt i Iran. Hennes föräldrar vill att hon ska få en utbildning och kunna leva ett fritt liv och i början av den här boken är Marji fjorton år gammal och har just flyttat till Österrike alldeles ensam. Det var meningen att hon skulle bo hos en vän till modern, men istället placeras hon på ett pensionat som drivs av nunnor. Marji har svårt att passa in och hon har ingen hon kan vända sig till. Det finns ingen som riktigt förstår hennes situation. Efter fyra år återvänder hon till Iran där ännu en kulturchock väntar. I Österrike har hon inte kunnat följa med så bra i vad som hänt i hennes land. Många har dött eller skadats i kriget, reglerna är hårdare än förr och Marji har helt andra erfarenheter än sina vänner. Hon skäms över att hon inte har kunnat leva upp till förväntningarna på henne och blir håglös och deprimerad.
En mycket, mycket bra och gripande bok, men jag tror att "Persepolis: The Story of A Childhood" var lite bättre ändå. Jag kan absolut rekommendera båda böckerna. Måste läsas! Jag skulle dessutom gärna läsa en fortsättning på böckerna, men det finns ju inte. Vad hände sedan? Tja, jag vet att Marjane Satrapi bor i Paris och har skrivit barnböcker, men mer då?

Köttvars trollformler


Köttvars trollformler
av Katarina Mazetti
En festlig kapitelbok för barn om trollet Köttvar som växer upp hos människor och startar en sorts trolleribyrå för barnen i området. I utbyte mot lite smaskiga insekter eller sniglar så ger han barnen trollformler som kan lösa olika problem de har. Det kan vara obekväma kläder som behöver förstöras och försvinna, en lillebror som borde växa till sig såpass att han blir rolig att leka med eller vuxna som slänger skräp och fimpar i barnens sandlåda. Men det är inte alltid det går som barnen har tänkt sig, så det är bäst att lära sig trollformeln baklänges också för att snabbt kunna upphäva den.

måndag 27 september 2004

Horor är vi allihopa, Varje kvinna klär i svart plast


Horor är vi allihopa
Varje kvinna klär i svart plast
av Maja Lindén

Maja Lindén är rätt bra på att ge sina böcker (seriealbum alltså, ja nu läser jag såna igen) provokativa titlar, tycker jag. Det finns även ett tredje (hennes första), som heter "Namnet är Vajlet - men kalla mig Gud". Jag har läst det också, men inte precis just nu så det får inte vara med här. "Varje kvinna klär i svart plast" är ett (signerat!) bokmässeinköp, och "Horor är vi allihopa" köpte Kristin på mässan. Hon köpte även de båda andra. Blev storhandling i Optimalmontern.

"Horor är vi allihopa" är en samling humorteckningar, de flesta av dem ganska brutala och arga. Många av bilderna lär ha orsakat läsarstorm i de tidningar de först publicerades i. "Varje kvinna klär i svart plast" är en sammanhängande, väldigt snabbläst, historia där Maja Lindén har tolkat sina intryck från Göteborgs Film Festival, på uppdrag av Filmkonst. Väldigt våldsamt. Och hon har definitivt en poäng...


Banned Books Week

Det är Banned Books Week just nu(i USA egentligen, men bla bla bla), läs en förbjuden bok!

Här är den officiella sidan om BBW, och här är en annan sida om böcker som har förbjudits (t. ex. tagits bort från ett skolbibliotek eller så) eller blivit "challenged" (d.v.s. någon har velat förbjuda dem, men inte lyckats).

Eller så kan du ju skriva en egen bok. Här är några roliga tips på hur man skriver sexscener.

söndag 26 september 2004

Hjälp!


Hjälp!
av Sara Olausson och Nina Hemmingsson
Kristin köpte det här seriealbumet på bokmässan och fick det signerat. Det är förresten extra kul att få seriealbum signerade, för ofta får man en liten teckning vid signaturen. Den här teckningen var riktigt snygg, några UFO:n som var färglagda och allting. Men i det här fallet satt de båda tecknarna satt och förberedde album i förväg. (Vi stod och väntade på att få Nemitidningar signerade i 1 timme och 20 minuter, och då får det ju gå lite snabbare.) Jag tror inte jag har hört talas om dem innan, och det hade nog inte Kristin heller. Det var nog ett spontaninköp. Jag läste lite i det på kvällen och funderade på att köpa ett eget nästa dag (vi var på mässan i två dagar), men sen hade jag inte råd utan läste ut hela Kristins istället. Eftersom jag faktiskt hade planer på att köpa ett eget exemplar av albumet så kan man ju nästan dra den slutsatsen att jag tyckte det var bra. :)
Det är inte så lätt att skriva om "Hjälp!". (Speciellt inte som Kristin har åkt tillbaka till Oslo och tagit med sig sitt seriealbum. Annars brukar jag ofta sitta och bläddra i boken jag håller på att skriva om.) Jag vet inte riktigt varför Sara Olausson och Nina Hemmingsson ger ut ett album tillsammans heller. Brukar de samarbeta kanske? Jag har ingen aning. Det är inte så att en skriver manus och en ritar, som man skulle kunna tro först. De skapar serier var för sig och har olika stilar, även om det ju har mycket gemensamt. Inte bildmässigt, men i val av teman. Det är mörkt och hemskt och tvångstankar och hemska barndomsminnen och ensamhet, men det finns ju humor i det också.
............................................................
Jag ska försöka skriva mer om vad jag gjorde på bokmässan senare nån gång. Har problem med konstant "høy last" på ED och allmänna datorproblem som jag hoppas jag får hjälp med att fixa snart. Helst innan jag blir galen.

fredag 24 september 2004

Tokyo Mew Mew 1


Tokyo Mew Mew 1
av Mia Ikumi och Reiko Yoshida

Som vanligt måste jag provläsa ny manga som kommer ut på svenska. Speciellt om den är så här rosa. :)

Tjejen på utsidan heter Ichigo ("jordgubbe") och hon har tagit med sig killen hon är kär i till en utställning om utrotningshotade djur. Inte för att Ichigo är särskilt intresserad av sånt, men hon vill gärna verka vara det inför den där killen, för det är han. Men genom en mystisk olycka blir Ichigos DNA sammanblandat med DNA från en utrotningshotad vildkatt. Plötsligt får hon kattegenskaper och speciella krafter. Hon får veta att nu måste hon kämpa för djuren tillsammans med fyra andra som också har fått djur-DNA. Men först måste hon hitta dessa fyra, som hon inte känner men som också var på utställningen.

Den här var skojig. Jag är säker på att antingen jag eller min syster kommer samla på den här serien. Får se vad hon tycker om den, hon har inte läst den än. Men hon gillar Sailor Moon, och den här är lite lik kanske.

onsdag 22 september 2004

Linas kvällsbok


Linas kvällsbok
av Emma Hamberg

Har försökt låna "Linas kvällsbok" på bibblan, men den finns ju aldrig inne när jag är där. Att ställa sig i kö på en bok är överkurs, jag lyckas nog hitta tillräckligt många böcker ändå. :) Nu har den i alla fall kommit ut i pocket och då kan man ju faktiskt köpa den. Sedan väntar det vanliga ödet för nyinköpta böcker, att stå i "ska läsa snart"-hyllan i typ ett halvår innan jag faktiskt läser den. Men på Sivs inrådan (hon hade också köpt pocketen) läste jag den ganska omgående. Efter endast två veckor.

Lina, 15 år, skriver en väldigt hemlig dagbok där hon avslöjar sanningen om allt. Den får absolut ingen läsa. Hon skriver en ljugdagbok också, som folk gärna kan få råka hitta och läsa i. I den skriver hon sånt som hon borde tycka, i kvällsboken det som hon verkligen tycker och känner. I verkligheten vågar Lina aldrig vara helt ärlig, inte ens om vad som är hennes favoriträtt. Hon tycker t. ex. inte särskilt mycket om sin kompis Thea, men det kan hon ju inte säga för Thea är mycket coolare än henne. Lina skulle egentligen vilja vara mer kompis med Carro (vild, rolig, alltid schysst och rättfram) i kompisgänget, men det skulle inte Thea gilla. Den fjärde tjejen i gänget, Malin, är rätt anonym, men tuffare än Lina i alla fall.

Lina är kär i en kille i sjuan, men det kan man ju inte vara när man går i nian själv. Speciellt inte om ens kompisar har bestämt sig för att just den sjuan är alldeles särskilt töntig. Alltså måste hon låtsas vara kär i Danne, som går i ettan på gymnasiet. (Thea är ihop med hans kompis.) Danne vill ha sex. Det vill inte Lina, men det kan hon inte säga för eftersom alla tror att hon redan har haft sex med en kille på landet (påhitt) och då borde det ju inte vara nån big deal.

Jag misstänker att Emma Hamberg försöker smyga in ett par Budskap i boken, men det är inte alls störande. Det är liksom inte präktighet som förespråkas, utan mer att man ska våga stå för den man är. "Linas kvällsbok" är en bra bok, som tar upp svåra, viktiga ämnen samtidigt som den är rolig.

tisdag 21 september 2004

Nödsignaler


Nödsignaler
av Margit Sandemo

Nämen, jag lyckades missa totalt att den nya Blåljus!-boken kom ut för sådär en månad sen. (Nu ramlade det ner en pokémon på tangentbordet. Ett sånt där problem man har ibland.) Ja ja, nu behöver jag inte vänta så länge på nästa del. :)

"Nödsignaler" är den fjärde boken om ambulanspersonalen i Storestad och omgivande orter, och den är väl ungefär som de tidigare. Det är spännande historier från utryckningar blandat med privata problem. Möjligen att det verkar ordna upp sig i många historierna nu, eller att de går mot en lösning. Ska ju bara vara sex böcker i serien. De flesta av personerna kommer väl paras ihop, men exakt vem som kommer bli tillsammans med vem är inte helt klart. Tobben och Ingegjerd är väl i hamn och har nästan försvunnit ur historien, men resten verkar ha svårt att bestämma sig.

Jag tycker inte att Margit är lika bra på att skriva om nutiden som hon är på att skriva historiska berättelser. Jo, de "nutida" som är skrivna för kanske 20 år sen kan vara bra. Hon har väl helt enkelt inte så mycket koll på allting längre. Det borde vara mer dramatisk romantik och mindre mobiltelefoner, för det ena är kul att läsa om och det andra är inte det.

Del fem (näst sista!) har redan kommit ut i Norge och heter "Stjernestøv". Den kanske heter "Stjärnstoft" på svenska då.

Tidigare böcker i serien:
1. "Alarm"
2. "Anrop"
3. "Vänskap?"

lördag 18 september 2004

Men mest av allt vill jag hångla med nån


Men mest av allt vill jag hångla med nån - Linda Skugges dagbok 91-93
av Linda Skugge

Linda Skugges nya bok är helt enkelt hennes dagboksanteckningar från åren 1991-1993. Det är de sista 1,5 åren i gymnasiet och sen om hennes första tidningsjobb. Om man har läst hennes tidigare böcker och krönikor så känner man igen mycket. Familjen, det jobbiga kompisgänget som hon måste hålla sig väl med eftersom hon inte har några andra kompisar, att inga killar vill ha henne, att hon mår dåligt, känner sig värdelös och dricker för mycket.

En kul grej är att så många hon umgås med är kända. Hon jobbar och festar ihop med alla de där som var så himla kända på 90-talet, och det är roligt att läsa om dem från hennes synvinkel. Hon är t. ex. olyckligt kär i Kristian Luuk i halva boken. Ibland kan det dock vara knepigt att hålla reda på allt folk, speciellt de som inte är kända kanske.

Men finns det en vettig anledning att publicera sina dagboksanteckningar på det här sättet? (Det är säkert den frågan folk ställer sig.) Nja, det beror väl på. Jag tror att om man känner att man har lust att läsa den (t. ex. för att man brukar läsa Linda Skugges böcker/krönikor) så kommer man ha någon sorts utbyte av boken, men om man inte är intresserad så kan man ju strunta i att läsa den.

Det vore säkert intressant att läsa "Men mest av allt vill jag hångla med nån" i samband med "Lindas samlade" (ett urval av hennes krönikor från åren 1993-1995). Synd bara att "Lindas samlade" inte verkar gå att få tag på begagnad ens (jag har letat i flera år och ännu inte sett den nånstans). Jag har läst den (den finns ju på bibblan), men ändå. Kristin vill också ha den. Hon har inte läst den.

I slutet av "Men mest av allt vill jag hångla med nån" skriver Linda Skugge att nu blir det inte fler böcker om henne själv, nu ska det bli en roman. Spännande om det blir nån.

Norwegian Wood


Norwegian Wood
av Haruki Murakami

Jag vet inte varför, men det är jättesvårt att komma på nåt att skriva om den här boken. Jag tyckte om den i alla fall...

Berättaren, Toru Watanabe, ser tillbaka på sin studietid i Tokyo i slutet av 60-talet, och särskilt de kvinnor som betydde mycket för honom. Först och främst Naoko, som varit Torus bäste väns flickvän tills för några år sedan när vännen plötsligt begick självmord. Nu har både Toru och Naoko sökt sig till Tokyo för att komma bort från hemstaden och här börjar de umgås igen. Men Naoko har psykiska problem och flyttar snart till ett ensligt beläget vilohem. Toru väntar på henne, skriver brev och besöker henne ett par gånger. Där lär han även känna Naokos rumskompis Reiko. Trots en ganska stor åldersskilnnad har Naoko och Reiko blivit mycket goda vänner, och Toru tycker också bra om Reiko. Och i Tokyo finns Midori, en ganska udda tjej som läser samma kurs som Toru och som han brukar träffa på fritiden.

Ja, och så är det om ett par vänner (Toru har aldrig haft många vänner), livet på studenthemmet, extrajobb, böcker och musik, alkohol, sex, död, vardagsbestyr, lite om universitetet... Saker bara händer. Det är inte actionfyllt direkt, men det händer ju viktiga saker för det. Universitetsmiljön i Tokyo i slutet av 60-talet verkar förresten ha varit ungefär som på universiteten i Europa, USA etc. Ibland tar studenter över föreläsningarna och kräver att det ska diskuteras politik, eller så ska det protesteras mot ett eller annat. Toru är inte intresserad.

Ska läsa mer Murakami.

torsdag 16 september 2004

Poll-resultat

Min senaste poll har visserligen inte varit uppe så länge, men jag tror att man kan dra vissa slutsatser av resultatet redan (att mina läsare inte delar med sig? hehe). Dessutom har jag en ny idé, så rösta gärna i min nya poll. :)

Lånar du ut böcker?

Bara till pålitliga personer som lovar att vara rädda om dem. 76,92%, 10 stemmer

Aldrig i livet! Vem vet vad andra människor hittar på med mina kära böcker? 15,38%, 2 stemmer

Ja, självklart. Bättre att andra har glädje av dem än att de bara ska stå och samla damm. 7,69%, 1 stemme

Populärmusik från Vittula


Populärmusik från Vittula
av Mikael Niemi

Självklart har jag läst den här boken innan, då när alla läste den. Men det börjar ju bli några år sedan och nu har ju snart filmen premiär. Den 24:e september? Eller hittade jag på det datumet alldeles själv? (Jag hade en tidning som det stod i, men den lämnade jag till återvinning idag.) Jag ska definitivt se filmen, men knappast premiärveckan. Jag går sällan på bio och om jag ska gå på bio snart så kommer det bli på Lukas Moodyssons nya film.

Alla har väl redan läst "Populärmusik från Vittula", så jag behöver inte skriva så mycket om den. Den handlar om Matti och hans kompis Niila som växer upp i Tornedalen på 60- och 70-talet. Det är mycket drickande, bastutävlingar, obegriplig finska (för mig alltså, jag kan inte finska) och Matti och Niila upptäcker rockmusiken. Och det är inte direkt realism man ska förvänta sig när man läser den här boken... Många episoder är rätt så absurda. Men jag tycker om boken, och den är både väldigt rolig och
samtidigt lite sorglig.

Det har ju just kommit ut en ny bok av Mikael Niemi, "Svålhålet", som visst är nån SF-grej? Borde man kanske läsa.

måndag 13 september 2004

Blå Molnets gåva


Blå Molnets gåva
av Maj Bylock

"Blå Molnets gåva" är den sjätte boken i Maj Bylocks Vallonserie och en direkt fortsättning på "Marie och Mårten i Nya världen" som jag läste tidigare i år. Marie och Mårten, som emigrerat till Amerika, röjer tillsammans med några vänner mark och bygger hus. De kallar platsen Paradiset. Det är 1600-tal och fortfarande väldigt vilt i området, men de har god hjälp av att de har en indian på sin sida. Här växer Maries och Mårtens dotter Celine upp till en ganska annorlunda ung dam. Hon träffar i stort sett bara folket på Paradiset, tillsammans ungefär tio personer, och har dåliga kunskaper om världen, men hon talar fyra språk och kan läsa och skriva.

Precis som i de tidigare böckerna så känns det inte som om man kommer människorna särskilt nära, men det händer en del spännande saker. Det verkar som om det drar ihop sig mot slutet av serien. Jag skulle nästan tro att nästa bok blir den sista och att den handlar om Maries bror Jean, som är urmakare i Sverige. Möjligen att man får läsa mer om Celine också.

torsdag 9 september 2004

Klass - är du fin nog?


Klass - är du fin nog?
av Anneli Jordahl

Siv har nyligen läst den här boken, och Johanna läste den i december (från hennes sida får jag också den viktiga informationen att hennes bok är vit med röd sammet på. Min (pocketen) är gul med grön sammet.). Säkert fler som också har läst den men som jag inte kommer ihåg just nu.

Anneli Jordahl är väldigt intresserad av klass och klassresor, och säger sig ha "förstört åtskilliga middagsbjudningar" genom att prata om det här, tydligen väldigt känsliga, ämnet. I ett av bokens kapitel skriver hon om sin egen klassresa. Hon kommer från arbetarklassen men blev kulturjournalist, och märker ofta att folk i hennes omgivning behärskar sociala koder som hon aldrig har fått lära sig. (Själv har jag inte gjort någon klassresa, så det här problemet har jag inte så ofta. Men jag kan ju tycka att det är intressant med klass i alla fall.)

I de övriga kapitlen intervjuas tre personer med olika bakgrund som har, eller inte har, gjort klassresor. Författaren David Lagercrantz kommer från överklassen, men har rest "nedåt". Åtminstone var det det han ville, tveksamt om han har lyckats. Ragnar Thoursie skrev några hyllade diktsamlingar, men sedan valde han ett säkert jobb på AMS istället för en bana som poet. Och han verkar inte ha ångrat det direkt. Tvärtom är det AMS han ser som det stora i sitt liv, och är mer intresserad av att prata om tiden där än om sin poesi. Slutligen har Anneli Jordahl intervjuat sin mamma Elsvig Svensson, som är pensionerad efter att bl. a. ha jobbat i storkök och inom äldreomsorgen.

Intressant. Läs!

tisdag 7 september 2004

Jag du vi


Jag du vi
av Inger Skote

"Jag du vi" är en samlingsvolym med Inger Skotes tre ungdomsböcker om Nickan. Jag har tidigare läst den första av dem, "Dom tiger ihjäl mej!". Det är fjortonåriga Nickans dagbok där hon berättar om hur hela klassen fryser ut henne. Några månader tidigare flyttade Nickans familj från Göteborg till Stockholm och redan första dagen i den nya skolan gjorde Nickan sig ovän med hela klassen. Klassen hade nämligen bestämt sig för att hämnas på en vikarie som tidigare varit taskig mot en av dem. På hela lektionen skulle de inte säga ett ord. Men när Nickan såg hur osäker och rädd vikarien blev talade hon om allt för honom. Nästa dag började utfrysningen av tjallaren Nickan. Sedan dess pratar ingen i klassen med henne och hon blir allt mer deprimerad.

I "Livrädd" har det gått två år. Den här boken är inte skriven i dagboksform, men det är fortfarande Nickan som berättar. Händelserna i "Dom tiger ihjäl mej!" är sedan länge överspelade, även om Nickan fortfarande tydligt minns hur det kändes att vara utanför. Det finns en annan i klassen som inte har några kompisar. Gittan säger aldrig nåt och försöker inte ta kontakt med någon annan. Och nu ligger hon på sjukhus efter ett självmordsförsök. Den enda som känner sig manad att besöka henne är Nickan.

"Den omöjliga kärleken" utspelar sig ännu ett år senare. Gittan skulle egentligen ha tagit ett sabbatsår från skolan och bott hos sin fosterfamilj på landet, där hon verkligen trivdes. Men så tyckte hennes föräldrar att hon hellre borde fortsätta i skolan för att inte slösa bort ännu ett år. Problemet är att Gittan inte alls är redo att återvända till skolan och till sin familj, och den enda hon har att ty sig till är Nickan. Och Nickan ställer upp, trots att Gittan är så krävande att hon inte längre har tid med andra kompisar eller skolarbetet. Nickans betyg rasar och lärarna och föräldrarna oroar sig. Men Nickan menar att man måste ju finnas där för de som beöver en, det måste ju ändå vara viktigast av allt.

Jag gillar de här böckerna. De känns trovärdiga och de är fulla av viktiga funderingar. Mycket om solidaritet och så. Ja, de är skrivna på 70-talet (utom "Den omöjliga kärleken" som är från 1981). :)

Mästerdetektiven Conan nr 1


Mästerdetektiven Conan
nr 1
av Gosho Aoyama

Aha, ännu en manga som har börjat komma ut på svenska. Måste testas.

Den här handlar om Shinichi Kudo, en gymnasiekille som är ett geni när det gäller att lösa brott och som ofta hjälper polisen med kniviga fall. Han har en flickvän, Ran, vars far är en riktigt dålig privatdetektiv.

Men så tvingar några svartklädda skummisar i honom en drog som de hoppas ska döda honom. Istället krymper han och ser ut som en liten unge. Den ende som vet att den lille pojken är Shinichi är hans tokige uppfinnargranne doktor Agasa. Denne råder honom att låtsas vara någon annan för att undgå de svartklädda männen. Han kallar sig Conan Edogawa (efter två deckarförfattare, han är nämligen deckartokig) och flyttar in hos Ran och hennes pappa. Ran har ingen aning om vem Conan egentligen är och hon oroar sig över att Shinichi försvunnit.

En detektivbyrå är förstås en lämplig miljö om man letar efter ett par brottslingar (Shinichi vill ju gärna ha ett motgift...), men han blir helt uppgiven inför Rans pappas klantighet och felaktiga resonemang. Han kan lösa fallen, men vem lyssnar på en sexåring?

Tja, den här mangan var helt okej. Ganska så kul. Jag kan tänka mig att köpa fler delar i serien, men det kommer inte få högsta prioritet.

söndag 5 september 2004

The Millstone


The Millstone
av Margaret Drabble

Rosamund är intelligent och välutbildad. Hon skriver på en avhandling om elisabetansk poesi och folk tror att hon har mer pengar än vad hon faktiskt har. Hon bor på en fin adress i London, men det är hennes föräldrars lägenhet som hon får låna medan de jobbar i Afrika. Samtidigt som hon är väldigt självsäker på det akademiska området så är hon typen som hellre lider själv än orsakar besvär för andra. Det har hon efter sina föräldrar, som dels är välutbildad medelklass men också socialister som skäms över hur bra de har det.

Trots att Rosamund tycker om män och uppskattar deras uppmärksamhet så vill hon inte ha sex. För att inte verka underlig umgås hon flitigt med två män. Roger tror att hon ligger med Joe, Joe tror att hon ligger med Roger, och resten av världen drar sina egna slutsatser. Och sen, när hon faktiskt har sex, blir hon gravid med en gång. På den här tiden (60-talet) var det inte bara att göra abort (se även "Du måste bestämma själv" av Tove Nilsen), men hon har en vag idé om gin och varma bad. Fast det klantar hon till totalt och sen tänker hon att då ska hon väl ha ett barn då.

Fast det finns ju vissa problem med det också. Att vara ogift mor var ju inte heller särskilt accepterat, och Rosamund har ingen lust att berätta om barnet för dess far. Hon vill ju inte besvära honom med det. Det är också onödigt att berätta för hennes egna föräldrar och syskon, tycker hon. Hon klarar sig nog, trots att hon har lite dåligt med pengar och inte ens har en aning om hur man bär sig åt för att boka ett läkarbesök.

En väldigt intressant bok, tyckte jag. Man får se hur Rosamund utvecklas av sitt ökade ansvar, man får en inblick i hennes värld och hon får dessutom en inblick i världar hon inte visste något om. Så här i efterhand tycker jag att det handlade mycket om klassfrågor också, och det är ju ett spännande ämne. Håller faktiskt på att läsa en annan bok om det just nu. Mer om den senare i veckan.

Djupt inne i skuggorna


Djupt inne i skuggorna
av Margit Sandemo

Helga är arton år och har levt hela sitt liv på en gård i Norge med mor, styvfar och halvsyskon. Men när hennes styvfar börjar bli närgången mot henne, bestämmer sig modern för att skicka Helga till hennes riktige far. Fadern är en skotsk laird. (Otroligt nog, hehe. Han hade visst varit på nöjestur till Norge för att fiska. Men folk som hade råd gjorde väl faktiskt sånt på 1800-talet? Var det inte då det var inne med vild natur och så?) Han kunde inte gifta sig med en norsk tjänsteflicka, men han känner till Helga och har alltid hjälpt familjen finansiellt.

Men när Helga kommer fram till faderns slott visar det sig att han är död, och hennes halvbröder verkar minst sagt skumma. Dessutom är de äldre än Helga, vilket innebär att hennes far måste ha ljugit när han sa till Helgas mor att han inte var gift när de träffades. Helga blir indragen i en massa intriger utan att veta vem som egentligen är god och vem som är ond. Och vad döljer "den onda borgen Hiss", en övergiven borg i området som alla undviker?

Nej, jag tycker inte att det här är en av de bättre bland Margits följetonger. Sedan förra läsningen kom jag ihåg vad som var hemligheten i borgen Hiss, och särskilt mycket annat spännande finns det inte här, även om det är fler gåtor och dessutom en kärlekshistoria.

Det har blivit många (tre) Sandemoföljetonger på sista tiden. Jag behövde lite avkoppling från tyskan ibland.

Dies ist kein Liebeslied


Dies ist kein Liebeslied
av Karen Duve

Avigt nog får jag för det mesta tyska läsidéer genom att boken har översatts till svenska. Så även med den här. Johanna hade läst "Ingen sång om kärlek" och tyckte att den var hemskt bra, och jag skaffade mig den på originalspråk. Det tar lång tid att läsa på tyska, men det är säkert bra träning. Jag förstår faktiskt det mesta och resten gissar jag mig till. Ett ord som jag inte alls fattade var "Hundeleinen", som huvudpersonen Anne tillverkar på ett av sina jobb. Att det betyder "hundkoppel" listade jag ut så småningom och ordboken höll med.

Anne har varit kär på avstånd i samme man i tolv år och nu har hon bestämt sig för att det måste få ett slut. Han, Peter Hemstedt, har lyckats i livet, bra utbildning och jobb, bor numera i London. Anne utbildade sig inte, har haft en massa skitjobb och efter åratal av bantningskurer och ätstörningar väger hon nu 117 kilo. I korta kapitel följer vi Anne på hennes resa till London och Hemstedt (som hon kallar honom), men i de långa avsnitten däremellan berättar hon om hela sitt liv. Knäpp familj, taskiga syskon, den hemska skolgympan, mer eller mindre bra kompisar, den första bantingskuren, den andra, den tredje, pillermissbruk, blandband, fester, dåliga jobb, pojkvänner som inte var den stora kärleken (det finns bara en och det är Peter Hemstedt), dåligt (eller obefintligt) sex... Mycket av det låter kanske tragiskt, och det är det väl egentligen också, men Anne berättar det så att det blir roligt. Det var såhär det var, och det är inte meningen att vi ska tycka synd om henne.

onsdag 1 september 2004

Två följetonger av Margit Sandemo



De vita stenarna
Förhäxad
av Margit Sandemo

Intrigerna i de här böckerna påminde lite om varandra, så det är egentligen rätt dumt att de kommer precis efter varandra i Sandemoserien (nummer 9 och 10). Båda två är deckargåtor, ett par år gamla fall som det av olika anledningar börjar rotas i. Och i båda böckerna har den unga hjältinnan drömmar i vilka hon ser sin.. eh, dröm-man.

I "De vita stenarna" kommer tre journalister på reportageresa till en undangömd bygd i Norge. Mads Billing ska skriva ett industri/ekonomireportage därifrån, medan Siri och Ylva är klara med sina besök hos Norges elegantaste damer (de jobbar på "damernas egen sida" i tidningen) och bara följer med för sällskaps skull. Siri, som är i 40-årsåldern, svärmar för charmören Mads (som är ungefär jämngammal med henne), men han är betydligt mer intresserad av den unga Ylva. Hon är dock inte ett dugg imponerad av honom.

De bofasta är väldigt fientligt inställda till de tre journalisterna, alla utom deras värd Torstein Vile. Hans fru och son dog några år tidigare under mystiska omständigheter. Enligt Torstein Vile blev de mördade, men polisen vill inte utreda fallet. Dessutom verkar det som om hela bygden skyddar mördaren...

Samtidigt har Ylva börjat drömma om en ung man med romantiskt utseende och gammalmodiga kläder som sitter på hennes sängkant och talar till henne. Vem är han?

"Förhäxad" handlar om Sissel som är förlovad med Nils, mest för att han vill det och för att bevisa för sig själv att hon är normal. För det kan ju inte vara normalt att älska en man som inte finns på riktigt utan bara i en återkommande dröm. En mardröm till på köpet.

Det finns något annat som oroar henne också. Sissel blev tidigt moderlös, men hushållerskan Marta Eng har varit som en mor för henne och hennes syskon. Två år tidigare försvann Marta spårlöst. Ingen vet vad som hände, eller om Marta lever eller är död.

Jag hade läst båda böckerna förr, men kom inte alls ihåg vad som hände i dem. Så det var ju spännande. "De vita stenarna" är mycket gåta och mindre kärlekshistoria, medan "Förhäxad" snarare är tvärtom. Underhållande böcker båda två. Och som vanligt är det inte personerna på omslagen som böckerna handlar om.