fredag 23 september 2016

Emma – ett fragment

Emma – ett fragment
av Charlotte Brontë

Det här är egentligen inte en novell, utan just ett fragment. Två kapitel ur en roman som aldrig slutfördes. Charlotte Brontë dog.

På en liten flickskola, verkligen liten, det är bara en fyra-fem elever tror jag, har lärarinnorna en speciell favorit. De blev mycket imponerade av mr Fitzgibbon när han var där och självklart ska hans dotter få alla möjliga privilegier, även om hon inte är så förtjust själv och det gör att de andra flickorna tycker illa om henne. För att vara helt ärlig är lärarinnorna inte så förtjusta i flickan, men hon är ju så rik och fin. Fast ...

... sedan tar det bara slut. Argh! Jag är så besviken på att jag aldrig kommer få veta hur det gick – kanske var planen att det som i Jane Eyre skulle vara några barndomskapitel och sedan skulle vi förflytta oss flera år framåt? Men jag är ändå glad att jag fick tillfälle att läsa det här fragmentet. Jag kände inte ens till att det fanns och dessutom var utgivet.

torsdag 22 september 2016

Lycksalighet

Lycksalighet
av Katherine Mansfield

Bertha Young förbereder en liten bjudning och den här dagen känner hon sig så överväldigande lycklig.

Jag har läst novellen tidigare, men Katherine Mansfield skriver så bra att jag gärna läser om.

tisdag 20 september 2016

Lappin och Lapinova

Lappin och Lapinova
av Virginia Woolf

Jag är ganska säker på att det här är det första jag läser av Virgina Woolf. Jag har aldrig riktigt vågat mig på romanerna eller någonting annat. jag tänker mig att det ska vara hemskt svårläst. Men den här novellen var inte så farlig i alla fall.

Rosalind och Ernest är nygifta på den tiden då nygifta par kanske inte kände varandra särskilt väl egentligen. Deras räddning när det känns alldeles för konstigt blir en ständigt pågående berättelse där de är en kanin och en hare i en sagoskog. Men vad händer sedan, när en av dem tröttnar fortare än den andra?

söndag 18 september 2016

En smakebit på søndag (Flambards)

http://gronneskoger.blogspot.se/2016/09/mummi-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Förra söndagen var jag bortrest, men nu är det en helt vanlig söndag igen. Jag har just börjat på den bok som jag lottade fram att jag skulle läsa den här månaden. Första delen i en serie som väl nästan är en klassiker i hästboks- eller flickboksgenren.

Den föräldralösa tolvåringen Christina har just kommit till sin farbrors sjabbiga gods Flambards. Hon anlände mitt i kaoset när yngste sonen i huset just hade råkat ut för en ridolycka under en rävjakt, och nu lite senare träffar hon honom för första gången. Han har just förvånat henne med att säga att han inte är ledsen över sina brutna ben.
- Är du inte ledsen? Hon kunde inte förstå hur han inte kunde vara annat än ledsen, när han skulle ligga stilla på rygg i månader med bara en eldhund till sällskap.
- Ingen mer jakt, sa han. Och Far kan ju inte ta sig uppför trapporna.
Med ens förstod Christina. Hon sympatiserade helt med de känslor, som uttryckts så tydligt i de två meningarna. Hon log varmt.
- Ja, jag förstår, sa hon. Hon satt tyst en stund. - Tycker du inte om att jaga? Jag trodde ...
- Du trodde att alla Russells älskade jakt? I alla fall inte den här. Att det här hände känns som vår i november, vad mig anbelangar.
Christina funderade och sa: - Jakten slutar på våren, inte sant?
- Visst. Min favoritårstid.
(K. M. Peyton, "Flambards", s. 38)

lördag 17 september 2016

Horatio Sparkins

Horatio Sparkins
av Charles Dickens

Familjen Malderton har kommit upp sig här i världen och de vill att alla ska vara medvetna om deras ställning, men inte den biten att de var enklare förr förstås. Äldsta dottern har man tyvärr inte lyckats få bortgift än, hon börjar redan bli lite för gammal. Men på sista tiden har en viss Horatio Sparkins gjort sig känd i sällskapslivet. Han hade väl varit perfekt för Teresa Malderton?

Rolig liten historia. Jag funderade på vad den här novellen påminde mig om, något som jag läst eller sett ganska nyligen. Det måste ju vara vissa personer i TV-serieversionen av "Little Dorrit" förstås! Måste vara dickensiskt.

fredag 16 september 2016

Boktokar i England

För en vecka sedan åkte min syster och jag till London. Eftersom vi båda är ganska nördiga gjorde vi en hel del bokrelaterade saker. Gick i bokhandlar förstås och fick tunga resväskor på hemvägen. Man kan ju beställa allt på nätet men det har inte riktigt samma tjusning.

Titta, barnavdelningen på Waterstones Piccadilly!
Det blir ju lite orättvist, för det är ju den första bokhandeln man gillar bäst. När man fortfarande orkar gå runt i timmar. Det är massor av våningar så man kan verkligen gå runt i timmar. (Ja, fik och toa finns om man blir långvarig.)

Så bokhandeln ett par hus bort, ståtliga Hatchards, orkade vi inte alls med på samma sätt. Fast man hade kunnat gå runt där ett bra tag också. Se så fint!

Daunt Books är bokhandeln för resenärer. Eller för såna som jag, som reser genom böcker. Sorteringen är geografisk. Men jag hittade ändå inga nya länder till mitt projekt. Inte för att det hindrade mig från att handla förstås.

Foyles är också riktigt stort, många våningar. Men här hade vi så ont i fötter (jag) och axlar (min syster) att vi inte förmådde uppskatta utbudet så som det förtjänade.

Och inplanerade Forbidden Planet fick stryka på foten den här gången. Synd, men vi har våra fysiska, mentala och ekonomiska begränsningar. Men London kommer man ju åka till fler gånger. Det finns mer jag vill se.

Nu ska ni inte tro att vi var inne i fyra affärer och sedan inte orkade mer. Det finns ju också andra affärer som säljer andra saker. Jomen faktiskt. Och vi köpte lite böcker i en Oxfambutik och i seriebutiken Gosh! också.

Och så var vi i Salisbury och tittade på Stonehenge. Bokrelaterat – jag var intresserad av att se det i verkligheten efter att ha läst om det när jag var sex.

Och vi var på British Library och tittade på deras Treasures, med allt från ett exemplar av Magna Carta till Beatlestexter. För detta läste jag om när jag var trettiosex. (Fick också sett en utställning om punk när vi ändå var där.)

Och även om det handlar om filmerna så är det ganska bokrelaterat att gå och titta Warner Bros Studio Tour – The Making of Harry Potter. Detta var ju också lite syftet med och höjdpunkten på resan. Låt mig avsluta med en passande bild från Diagon Alley.

torsdag 15 september 2016

Sol

Sol
av D. H. Lawrence

Jag har inte bloggat på en vecka p.g.a. har varit i England. Mer om det senare. Nu om reselektyren. Jag hade så klart med mig Novellix brittiska klassiker. :)

Först ut blev "Sol" av D. H. Lawrence. Ärligt talat för att jag hade lägst förväntningar på den. Jag fastnade aldrig för "Lady Chatterley's älskare". "Sol" har ett lite liknande tema, det här med att man inte blir riktigt tillfreds i civilisation och med moderna maskiner, medan naturen gör en frisk, balanserad och naturlig. Här om en kvinna som har ordinerats sol av sin läkare och som därför reser med sin lille son till Medelhavet. Helt okej, men jag blev inte så förtjust nu heller.

torsdag 8 september 2016

En mörkare himmel

Den här boken var jag inte förtjust i. Man kan ändå läsa lite om vad jag tyckte om "En mörkare himmel" i min Jorden runt-blogg.

måndag 5 september 2016

Tuschritningen och tre andra historietter

Tuschritningen och tre andra historietter
av Hjalmar Söderberg

Jag är nu fullt övertygad om att jag måste läsa mycket mer av Hjalmar Söderberg.

söndag 4 september 2016

En smakebit på søndag (En mörkare himmel)

http://gronneskoger.blogspot.se/2016/09/bokbloggerprisen-og-mensen-pa-hotelltur.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Söndag igen och dags att dela med sig av en smakbit. Den här veckan blir det från en deckare. Den känns verkligen som typisk skandinavisk deckare. Jag hade nog inte brytt mig om att läsa den om inte miljön hade gjort att den passar in i mitt Jorden runt-projekt.
Norska sjömanskyrkan var i själva verket en ganska anspråkslös byggnad, men läget på höjden med en strålande utsikt över havet var tveklöst det bästa i hela Arguineguín. Kyrkan fyllde en viktig funktion, inte bara för religiösa aktiviteter. Den var i nästan lika hög grad en social instans, en samlingspunkt för alla de norrmän som bodde inte bara i Arguineguín utan på hela södra Gran Canaria. Och det märktes särskilt väl nu, efter det uppmärksammade mordet som begåtts alldeles utanför entrén.
(Mari Jungstedt och Ruben Eliassen, "En mörkare himmel", s. 73)

torsdag 1 september 2016

White rabbits!

*räknar olästa böcker* 1796. Se där ja.

*drar lott* Nummer 17. Den bok som ska läsas den här månaden är "Flambards" av K. M. Peyton. Alltså, det borde jag ju klara av. Har annars två månadsböcker som fortfarande är olästa.

Titeln på inlägget beror på att jag läste den här artikeln idag. Hade aldrig hört talas om detta!

tisdag 30 augusti 2016

Men jag är ju inte klar!

Imorgon är sista "riktiga" dagen för sommarens bokbingo. Jag har inte hunnit med hela min bricka. Jag har ju inte ens fått en bingorad! D:

Självklart fortsätter jag.

Så här ser brickan ut nu. De senaste är markerade i blått.
Historical fiction: "Börta Tvåstyvra" av Astrid Pettersson, utspelar sig på 1700-talet.

With a child on the cover: "Rum 213" av Ingelin Angerborn. Spooky.

Free square: "Harry Potter and the Cursed Child" av J.K. Rowling m.fl. fick den stora äran.

Young adult novel: "We Were Liars" av E. Lockhart. Fängslande läsning.

Reread a favorite book: "Fungus the Bogeyman" av Raymond Briggs. Alltid äckligt/trevligt.

måndag 29 augusti 2016

Tango in Madeira

Jag har skrivit lite om "Tango in Madeira" av Jim Williams i min Jorden runt-blogg. Mord, vin och tango.

söndag 28 augusti 2016

Fungus the Bogeyman

Fungus the Bogeyman
av Raymond Briggs

Jag fick plötsligt lust att läsa om "Fungus the Bogeyman", så det gjorde jag. Det passade också in på den bokbingoruta där man ska läsa om en gammal favorit. Och det här var en bok som jag tyckte var väldigt spännande när jag läste den första gången som barn och som jag tänkte på ibland senare. Men det var en "förlorad" bok. Den var lånad och vem kom ihåg sånt som titlar och författare när man var liten? Men för några år sedan kom jag den på spåren. Mycket nöjd med detta. (Och sedan dess har jag också hittat den andra boken jag skriver om i det inlägget, "Spökhuset" av Zilpha Keatley Snyder.)

Jag skrev ganska uttömmande om "Fungus the Bogeyman" vid förra läsningen, så jag hänvisar till den texten helt enkelt.

En smakebit på søndag (Kriget har inget kvinnligt ansikte)

http://gronneskoger.blogspot.se/
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Höst och rutiner! Jag gillar i och för sig när saker och ting inte är tillbaka till det vanliga, men smakebiten är ju åtminstone en trevlig rutin. Tydligen var den tillbaka redan förra söndagen, men det missade jag.

Snart drar också min läsecirkel igång efter sommarens uppehåll så jag läser just nu i boken som vi skulle ha läst över sommaren. Jag tror inte riktigt att jag kommer hinna klart, men det gör kanske inte så mycket med den här sortens bok. Det är "Kriget har inget kvinnligt ansikte" av Svetlana Aleksijevitj och den är uppbyggd av intervjuer hon har gjort med mängder av kvinnor som var soldater i andra världskriget. Deras personliga upplevelser, snarare än datum och erövringar. Det som man inte skulle tala om och som det inte skrevs böcker om trots att det skrevs så många böcker om kriget.

Boken gavs ut första gången 1984 i Sovjetunionen och var då censurerad. Den här översättningen är efter en omarbetad utgåva från 2004. Min smakbit kommer från ett kapitel med stycken som Aleksijevitj själv strök i första utgåvan. Jag tänkte att jag tar något som inte är så blodigt.
"Jag gick med armén ända till Berlin ...
Jag återvände till min hemby med två förtjänstordnar och flera medaljer. Jag var där i tre dagar, men den fjärde dagen väckte mamma mig och sa: 'Flicka lilla, jag har packat ett knyte åt dig. Ge dig iväg ... Ge dig iväg ... Du har två yngre systrar att tänka på. Vem kommer att vilja gifta sig med dem? Alla vet ju att du var vid fronten i fyra år, tillsammans med män ...'
Lämna mig i fred! Gör som alla andra: Skriv om mina ordnar och medaljer ..."
(Svetlana Aleksijevitj, "Kriget har ingen kvinnligt ansikte", s. 42)

lördag 27 augusti 2016

Detektiv Conan Band 74

Detektiv Conan Band 74
av Gosho Aoyama

Alla delar i den här serien är ganska lika varandra. Det är deckargåta efter deckargåta, oftast gäller det allvarliga saker som mord, ibland är det mer lättsamma mysterier. Men de är alltid bra och kluriga. Jag kommer säkert fortsätta läsa tills serien tar slut. Om serien tar slut.

American Hotel

American Hotel
av Sara Stridsberg

Ett triangeldrama i en miljö som får mig att tänka på Stridsbergs roman "Drömfakulteten" (som jag tyckte var fantastisk). Det här med USA, konst, hotell ... Misär och desperation.

fredag 26 augusti 2016

We Were Liars

We Were Liars
av E. Lockhart

Jag hann med att läsa en del böcker under semestern (fast så många som man har tänkt honner man aldrig) och flera av dem var ju bra och så, men jag tyckte inte att det var några som var fantastiska. Fast närmast kommer ändå "We Were Liars".

Cady tillhör en fin släkt från New England, där alla är långa, blonda och lyckade. Jag tänker genast på morföräldrarna i Gilmore Girls, den sortens värld. Men om vi håller oss till "We Were Liars" och Cady så äger hennes morföräldrar en egen ö utanför Martha's Vineyard. Det finns personal ... Flott värre! Det finns fyra villor på ön, morföräldrarnas egen och så en åt var och en av de tre döttrarna och deras familjer. Fast alla döttrarna är skilda, så sedan flera år tillbaka är det bara de och barnen. De tillbringar varje sommar på Beechwood Island.

Cady är det äldsta barnbarnet, men Johnny och Mirren är födda samma år. De tre och Gat – som följde med som lekkamrat åt Johnny när de var åtta och som sedan har följt med varje år. På sommaren är de fyra oskiljaktiga. (Det finns yngre syskon också, men de får väl leka med varandra bäst de vill.) För två år sedan, när de var femton, höll det nästan på att bli något mellan Cady och Gat. Men sedan råkade Cady ut för olyckan. Hon minns inte vad som hände, man hittade henne i vattnet och hon hade slagit i huvudet. Hon plågas numera av fruktansvärda migränanfall. Förra sommaren var den första någonsin som hon inte var på Beechwood Island alls. Men i år är hon tillbaka och ska träffa gänget igen. Hon har längtat så mycket. Men det är inte som det var förr på ön. Hon får liksom inte samma känsla som tidigare somrar. Saker har förändrats medan hon var borta.

Bra bok. Kanske att beskrivningen av de andra på ön känns lite distanserad, särskilt av mostrarna och småkusinerna, men vi ser dem ju genom Cady och hon är nog lite distanserad själv. Jag gillar att det egentligen inte händer så mycket, men att det ändå byggs upp en spänning i berättelsen. Jag kan tänka mig att det här är en bok som jag kommer läsa om så småningom.

Och så blev det ett kryss på bokbingobrickan – "Young adult novel".

tisdag 23 augusti 2016

The Tenth Gift

Jag har skrivit lite om "The Tenth Gift" av Jane Johnson i Jorden runt-bloggen. En äventyrshistoria om broderi och pirater som utspelar sig i Cornwall och Marocko.

söndag 21 augusti 2016

Harry Potter and the Cursed Child

Harry Potter and the Cursed Child
av J. K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne

... fast jag tror att den bara är skriven av Jack Thorne och att alla tre har jobbat med idén eller nåt.

Det har gått ett antal år sedan den sista boken om Harry Potter. Han och Ginny är gifta och har tre barn som går på Hogwarts. James och Lily är ganska enkla att ha att göra med, men mellanbarnet Albus och Harry förstår sig inte alls på varandra. Albus känner att han måste vara en besvikelse. Han borde ha trivts på Hogwarts och haft en massa kompisar och hittat på en massa roliga saker med dem. Han borde ha tillhört elevhemmet Gryffindor ...

Fast nu bestämmer han sig för en gång att han ska göra något heroiskt, något i stil med vad hans pappa gjorde på sin tid. och han drar med sig bästa – enda – kompis Scorpius Malfoy (bara en sån sak!).

Jag hade tyckt bättre om den här berättelsen som bok. Det blir inte samma sak att läsa en pjäs. Jag förstår inte riktigt varför den här skulle göra sig så bra på teatern heller, blir det inte svårt med alla scenbyten som ska vara i helt nya miljöer ideligen. Men de som faktiskt har sett pjäsen verkar positiva. Man får väl vara glad att manuset ändå kommer ut som bok så att man får historien. Hade det inte varit kul om det blev film av den så småningom? Jag tror ju inte att jag kommer att se den på teater, men den är ju skriven för att ses.