lördag 15 april 2017

Den goda jorden

Den goda jorden
av Pearl Buck

Den här boken var inte så lätt att få tag på. Jag har fått för mig att det är Pearl Bucks mest kända bok (men det kanske inte stämmer?) och att den säkert skulle gå att hitta på varenda loppis. Men det lyckades jag inte alls med. ibland hittade jag någon bok av Buck, men aldrig rätt. Biblioteket hade åtminstone en. Det fanns ett exemplar på biblioteken i kommunen, och det verkar väl rimligt. I min kommun. Men de andra i min läsecirkel sa att det också bara fanns ett enda biblioteksexemplar i Göteborg. Det låter lite, tycker jag. Tänk om t.ex. en läsecirkel i Göteborg får för sig att läsa en gammal nobelpristagare.

Wang Lung driver ett litet jordbruk någonstans på den kinesiska landsbygden. Han tar även hand om sin gamle far. Det är bara de två kvar i familjen och de är fattiga. När det är tid för Wang Lung att gifta sig går fadern till den rika familjen Hwang och frågar om de har en slavinna de kan avvara, gärna en ful. Det är visst så det går till, och det är vad en så enkel bonde som Wang Lung kan förvänta sig. Så blir O-lan hans fru, och genast blir de mer välmående. För nu kan Wang Lung vara ute på åkern hela dagarna. O-lan sköter allt i hemmet, tar hand om svärfadern och så småningom barnen, och hon hinner ändå hjälpa till på åkern en stund varje dag. Visserligen drabbas de också av motgångar, men de får det ändå hela tiden lite bättre och kan lägga undan förråd till dåliga år med översvämningar.

Först var jag rädd att "Den goda jorden" bara skulle bli en enda lång skildring av hur klokt Wang Lung investerar och vilka bra beslut han tar och hur bra allt går efter de där motgångarna innan de hade hunnit skapa en buffert för sånt. Men Wang Lung fattar inte bara bra och kloka beslut. För när man blir rik så finns det också fler frestelser.

Jag tyckte ganska bra om boken. Jag kan tänka mig att läsa de två andra i serien också. Då kanske jag blir mer klok på när detta är. Man får en känsla av att Wang Lung kunde ha levat för hundra år sedan lika gärna som för femhundra år sedan. Det finns bara enstaka tidsmarkörer, som att det finns tåg och klockor. Och hur var det nu med opium, kom det till Kina först på 1800-talet? Och så är boken skriven på 1930-talet, så det är ju före det i alla fall.

onsdag 12 april 2017

Sagan om Isfolket "säsong 1"

Trollbunden
Häxjakten
Avgrunden
Längtan
Dödssynden

av Margit Sandemo
Inlästa av Julia Dufvenius

Jag var nyfiken på Storytels ljudboksinspelningar av Sagan om Isfolket och nu är jag en aning fast. Jag har ganska svårt för att lyssna på ljudböcker, så ska jag höra på något får det bli något jag redan har läst. Jag har t.ex. lyssnat på Harry Potter ett par gånger. Och Sagan om Isfolket har jag verkligen läst tidigare! Det är trevligt att ha något att lyssna på när man går nånstans eller när man diskar.

Det var inte alls länge sedan jag läste hela Sagan om Isfolket, och det har ju varit mycket 1900-tal och slutstrid det sista. Men de här fem, som Storytel tydligen släppte som "säsong 1", är nog ändå de allra bästa. Mycket bättre personskildringar här. I slutet är det många som är ganska platta. Men här utvecklas ju folk rent av.

Det hela börjar år 1581, när Silje träffar Tengel, som senare får tillnamnet "den gode", för att skilja honom från hans ondskefulle förfader Tengel den onde som en gång kastade en förbannelse över sina ättlingar. Någon i varje generation har trolldomskrafter och dras till det onda. Tengel den gode är en av dessa drabbade, men han har lyckats kämpa emot. För andra är det svårare, och många vill inte ens. I de här fem böckerna får man också följa deras barn och barnbarn, fram till 1620-talet.

måndag 10 april 2017

The Wolves in the Walls

The Wolves in the Walls
av Neil Gaiman
Illustrerad av Dave McKean

Jag kände för att läsa mer av Neil Gaiman efter "The View from the Cheap Seats" och det var ju ett tag sedan jag läste "The Wolves in the Walls". Tretton år, för att vara mer exakt. (!!!)

Snygg och cool bilderbok om Lucy, som hör vargar i väggarna i familjens stora gamla hus. Men ingen annan, förutom hennes gosegris, tror på henne. Och som det gamla talesättet säger: om vargarna kommer ut från väggarna är allt förbi. Oklart vad som menas med allt, men det lär ju familjen bli varse.

Men ska Lucy verkligen låta några vargar komma och förstöra allt? Nej, det ska hon inte!

Den här är säkert kul att läsa högt, det hade nog passat väldigt bra med rytmen i språket.

söndag 9 april 2017

The View from the Cheap Seats

The View from the Cheap Seats
av Neil Gaiman

Ovanligt nog för att vara en bok av Neil Gaiman så är det här inte skönlitterärt. "The View from the Cheap Seats" är i stället en samling artiklar, tal, förord till andras böcker och annat i den stilen. En hel del känner jag igen, det har länkats till mycket av materialet från hans blogg genom åren. Annat är nytt för mig, för att jag inte har läst just den boken med det förordet t.ex. Jag läser egentligen inte så mycket fantasy eller sci-fi, så det var många av böckerna som jag inte hade läst. Texterna är alltid kunniga, ofta roliga och engagerande. Har man redan en lång vill-läsa-lista så är "The View from the Cheap Seats" ett fördärv, för listan ökas på en bra bit. Jag hann rent av läsa ett av tipsen, "Dogsbody" av Diana Wynne Jones, innan jag hade läst ut den här boken!

Sedan finns det också ett reportage om syriska flyktingar och gripande texter om vänners död. "Make Good Art", som jag tidigare har läst som en separat bok, finns också med här. Och är ärligt talat mer lättläst här än med alla effekter i den andra boken.

"The View from the Cheap Seats" håller säkert för att läsas i ett svep, men jag föredrog att läsa en eller ett par texter åt gången under ett par månaders tid.

torsdag 6 april 2017

Dogsbody

Dogsbody
av Diana Wynne Jones

Jag minns att jag tittade lite på "Hundstjärnan" på biblioteket när jag gick på mellanstadiet, men det blev inte av att jag läste den. De första sidorna var så konstiga. Inte vad jag letade efter just då. Men det är aldrig för sent. Jag läste i Neil Gaimans "The View from the Cheap Seats" att denna ska man läsa, så då gjorde jag det.

Sirius – alltså stjärnan, eller kanske snarare dess härskare eller rent av stjärnan personifierad – är anklagad för mord. Han ska ha kastat något, en "zoi", på en mindre himlakropp i raseri och dödat den. Han nekar, och det finns väl inga direkta vittnen, men alla känner ju till hans raseriutbrott. Men han får en chans. Han kommer återfödas som en levande varelse på en planet, och han har den varelsens livstid på sig att bevisa sin påstådda oskuld, och också att hitta sin zoi. Om inte ... ja, så dör han när varelsen dör.

Planeten visar sig vara Jorden. Och varelsen ... En människa då? Nej. Sirius föds som hund, och hans tankar och instinkter är en hunds. Men det finns något annat också, ett medvetande om att han en gång var något annat. Kanske inte det bästa utgångsläget.

En flicka tar hand om honom och Sirius, eller Leo som hon kallar honom, försöker se till att varken hon eller han hamnar i onåd. För Kathleen hör inte riktigt hemma i familjen hon bor hos. Hon saknar mamma och hennes pappa sitter i fängelse, så en inte särskilt nära släkting låter henne bo hos hans familj. Men det är inte alla i familjen som vill ha henne där. Detta är England, Kathleen är irländska och detta är i mitten av 70-talet. Kathleens pappa är fängslad för någon form av samröre med IRA. Så Kathleens närvaro är faktiskt ganska kontroversiell. Hunden är inte heller populär, med allt stök han för med sig. Och husets katter är inte lätta att komma överens med för en hund.

En bra historia, och en intressant huvudperson med två viljor i samma kropp. Å ena sidan en intelligens som kommer fram allt mer när "Leo" växer till sig, men samtidigt råder det ingen som helst tvekan om att han är en hund. Författaren glömmer aldrig att det här inte är en människa. Och mycket av spänningen ligger i att man inte begriper hur en hund ska klara av det här uppdraget.

tisdag 4 april 2017

SUB och snurr i hyllan

Det blev ingen uppdatering om SUB-läget i lördags (den förste i månaden), för då var jag i Göteborg och träffade kompisar och köpte en snurrbokhylla. Som jag har letat efter en sån! I flera år. Och plötsligt stod den bara där! Den passade också ledigt i kofferten på min lilla bil. Perfekt!

SUB-läget då. De värsta staplarna är borta nu, p.g.a. mer plats efter den sedvanliga rockaden efter bokhylleinköp. Men antalet förändras ju inte av den anledningen. Nu är det 1862.

Jag ligger som vanligt lite dåligt till med läsningen av SUB-lotteriböckerna, men drar som vanligt en ny ändå. Den här gången blev det nr 78: "Vigilante" av Andreas Roman.

söndag 26 mars 2017

En smakebit på søndag (Den goda jorden)

http://gronneskoger.blogspot.se/2017/03/bibliotekstur-earth-hour-og.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag är det en lite förvirrande dag. Jag vet knappt vilka klockor som visar rätt tid och vilka som inte gör det. Så det borde jag väl göra nånting åt ... Och så tänkte jag läsa lite förstås. Just nu läser jag en bok till läsecirkeln, en bok som det var förvånansvärt svårt att få tag på. Visst är den gammal, men också rätt känd. Och författaren fick nobelpriset.

Det handlar om en kinesisk bondes liv, och börjar på hans anspråkslösa bröllopsdag.
De två ungdomarna stod nu bredvid varandra i helgedomen framför sina åkerfälts gudomligheter. Kvinnan stod och såg på, hur rökelsestickornas ändar glödde och blev grå aska. När den blivit tillräckligt lång, petade hon av den med fingret. Just som hon gjort det såg hon skyggt på Wang Lung, alldeles som om hon gjort något farligt. Men det var något i hennes sätt, som Wang Lung tyckte om hos henne, när hon gjorde så. De kände, att rökelsen nu brann för dem båda: just nu blev de man och hustru. De stodo bredvid varandra alldeles tysta, medan rökelsen glimmade och blev aska.
(Pearl Buck, "Den goda jorden", s. 22)

tisdag 21 mars 2017

Gasten

Gasten
av Åsa Larsson och Ingela Korsell
Illustrerad av Henrik Jonsson

Lucia närmar sig och mot sin vilja utses Alrik och Viggo till stjärngossar i skolans luciatåg. Men det är långt ifrån det värsta som händer i Mariefred den här lucian. Kan det vara så att den här rent av slår "Mylingen" när det gäller läskigaste bok i Pax-serien? Hittills åtminstone – det är fem böcker kvar i serien!

Iris, den gåtfulla flickan som särskilt Alrik har sprungit på i stan flera gånger, får en större roll nu. Och är det så att vi börjar komma den stora gåtan på spåren nu eller är det bara ett villospår? Den är ju som sagt fem böcker kvar fortfarande. Spännande det här. Jag undrar också vad som kommer hända i nästa bok med tanke på det som händer i slutet av den här. Ett lite annorlunda slut om man jämför med de tidigare böckerna, men spännande på ett annat sätt. Man vill veta hur Alrik och Viggo kommer att påverkas av nykomlingen i serien. För relationerna till familj och kompisar (och fiender) är minst lika fängslande att följa i de här böckerna som kampen mot det senaste monstret.

fredag 17 mars 2017

Män som hatar kvinnor, serieromanen

Män som hatar kvinnor: En serieroman, del 1
Män som hatar kvinnor: En serieroman, del 2

av Denise Mina
efter Stieg Larssons böcker
Illustrerade av Leonardo Manco och Andrea Mutti

Millenniumböckerna är inte direkt mina favoritdeckare. Däremot är Denise Mina en favorit, så jag ville ändå läsa hennes version.

Det var över elva år sedan jag läste "Män som hatar kvinnor" så det är inte så lätt för mig att jämföra de båda versionerna. Men serieböckerna är förstås mycket mer effektivt berättade. Och är inte detta mer Lisbeth Salanders bok nu? Mikael Blomkvist är förstås med, men han är ju så tråkig att klockorna stannar. Och det var han väl i originalet också, om jag inte minns fel? Det är Lisbeth som är intressant. Och kanske lite mer här? Mina har ju sagt att Larsson egentligen inte förstod sig på karaktären trots att han hade skapat henne.

tisdag 14 mars 2017

Lagom på bokrean

Är det tre veckor sedan bokrean inleddes nu? Alla butiker verkar ha 30% eller 50% på reaböckerna nu. Ja, vi har ju bara en bokhandel här i stan, men ICA och Coop har ju sina egna bokreor. Jag tror väl inte att jag kommer hitta något mer på årets rea i alla fall. Och det blev relativt få böcker i år. Jag säger ju alltid att det inte är så mycket kul på rean (ofta har man ju redan köpt de böckerna man verkligen var intresserad av) men det kan visa sig ändå vara ganska många böcker. I år var det inte så, även om de är inköpta på Akademibokhandeln och Bokus och Adlibris och ICA och Coop, som om jag var nån annan public servicerepresentant.

Fyra romaner:

En novellsamling och en seriebok:

Tre fackböcker:
Och allra mest nöjd är jag med Louise Hagbergs "När döden gästar". Jag har inte hunnit läsa i den själv, men min syster läste den förra året och säger att den är fan-tas-tisk.

onsdag 8 mars 2017

att vara kvinna

att vara kvinna
av Maria Lang

"att" står konskvent med liten bokstav här, så då ska det väl vara så. Det är ur Anna Maria Lenngrens dikt "Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon", som citeras i inledningen till varje del av boken.

Passande för dagens datum så utspelar sig den här deckaren på en konferens för medlemmarna i Kvinnoklubben, en sammanslutning för kvinnor där varje yrke bara får vara representerat en gång i hela landet. Och en av medlemmarna är operasångerska och heter Camilla Martin. Ganska snart förstår hon att inte alla av medlemmarna är så goda vänner. Och under natten avlider en av dem hastigt. Men naturligt tror man. Tills kriminalkommissarie Christer Wijk dyker upp – i egenskap av Camillas fästman, som hon uppskärrad har ringt upp – och börjar nysta i saken. Är det ändå mord?

Kul miljö, alltså Kvinnoklubbens konferens, särskilt så här nästan sextio år senare. Personerna var ganska intressanta till en början. Men mordgåtan tyckte jag klarades upp på ett lite tråkigt sätt, så jag är inte så nöjd med boken ändå.

tisdag 7 mars 2017

The Doll-Master and Other Tales of Terror

The Doll-Master and Other Tales of Terror
av Joyce Carol Oates

Jag och min syster pratade om Joyce Carol Oates. Hon höll på att läsa "The Accursed" (bra, säger hon!). Jag hittar alltid böcker av Oates på loppis. Men när jag tänkte efter så har jag inte alls läst särskilt många av hennes böcker. Omkring tio. Med tanke på hur många det finns så är det inte mycket. Någa dagar senare råkade jag befinna mig på stationen i Göteborg – alldeles läslös! Fort in på Pocketshop. Och där hade de den här boken av Joyce Carol Oates. Jag kanske borde ha läst en av de jag har köpt på loppis i stället, men nu hade jag ju faktiskt inget val! ;)

"The Doll-Master and Other Tales of Terror" innehåller sex rysare. "Terror" är kanske att ta i, men lite läskigt är det ändå. Jag gillar att berättelserna ändå är så olika varandra, även om det finns en likhet i de relativt öppna sluten. Man kan väl nästan tänka sig vad som händer sedan förstås, men man får inte "se" det. Och jag gillar att det handlar om vanligt folk, kanske lite i utkanten. Alltså, man får ju hoppas att vanligt folk inte beter sig som i rysare, men det känns ändå trovärdigt. Särskilt en av dem känns som att den är inspirerad av nyhetshistorier. Jag tänker särskilt på fallet med mannen som sköt Trayvon Martin till döds, men jag läste i recensioner att den novellen ska ha ännu större likheter med ett äldre fall som jag inte känner till. Andra känns mer som mer utflippade avsnitt av diverse amerikanska deckarserier och en utspelar sig i en mysig deckarbokhandel (ååååh!) och känns som en ganska mysig deckare.

Och det bästa av allt är kanske att jag blev sugen på att läsa mer Oates. Jag har ju en del i hyllan ...

måndag 6 mars 2017

Bock i örtagård

Bock i örtagård
av Fritiof Nilsson Piraten

Patron på Gottorps säteri, Jon Esping, har jobbat sig upp från att ha varit en utfattig tiggarunge. Han är burdus och okultiverad, kan inte ens läsa. Nu talar någon om för honom att kyrkvärd, det är bland det finaste man kan vara. Och eftersom den ene kyrkvärden har dött så bestämmer sig Esping för att han ska bli vald till hans efterträdare. Bara det inte är något som behöver läsas, för han vill inte att andra ska få veta att han inte kan. Att han knappt har satt sin fot i en kyrka i sitt liv och inte har någon aning om hur där går till ser han inte som något hinder. Och han är van att få det som han vill. Men det kommer nog märkas i kyrkan om Esping blir kyrkvärd ...

Nja. Humoristiskt skrivet förstås, men inte riktigt min humor. Lite för ... mycket, liksom.

söndag 5 mars 2017

Svøm med dem som drukner

Svøm med dem som drukner
av Lars Mytting

Edvard växer upp hos sin farfar på en liten gård i Gudbrandsdalen. De är lite utanför i bygden, farfadern verkar vara lite illa sedd. Det finns också ett mysterium i familjen. Edvard har aldrig blivit riktigt klok på vad som hände när hans föräldrar dog. De dog av giftgas, när en gammal granat utlöstes på ett slagfält i Frankrike. Edvard var tre år gammal då och han var med dem i Frankrike, men tydligen inte vid olyckan. I stället hittades han några dagar senare flera mil bort. Förklara det, den som kan. Edvard har ingen aning om vad som hände. Men när hans farfar dör bestämmer han sig för att försöka reda ut i familjens hemligheter, och kanske rent av få veta lite mer om vad som hände de där dagarna. Men först och främst bär spåret till ... Shetlandsöarna. Så roligt att läsa om den miljön!

Jag tyckte om boken. Samtidigt hade jag hört att den skulle vara så enormt fantastisk, så det var ju nästan så man blev besviken ändå. Trots att boken alltså var riktigt bra. Det här med att försöka lösa gåtor i det förflutna, det har man ju läst förr – dessutom träffar Edvard någon tjej som också är med på efterforskningarna, åtminstone ibland, och det har man ju definitivt läst förr. Men Mytting får till det ovanligt väl. Och jag gillar nördigheten runt trä. Trä! Det tog alldeles för lång tid innan jag satte det i samband med hans bästsäljande bok om ved. Författaren kanske har ett visst intresse för trä.

Segu

I min Jorden runt-blogg har jag skrivit om "Segu" av Maryse Condé, en maffig släktsaga om en familj från Segu (i nuvarande Mali) under första hälften av 1800-talet.

lördag 4 mars 2017

SUB och språk

Jag passar på nu när alla tittar på mello att avslöja hur många böcker jag har att läsa: 1837.

Det här med att varje månad dra en lott och få reda på en bok som ska läsas under månaden har kanske inte gått så bra den sista tiden. Jag ligger efter. Men jag har dragit en ny lott ändå, och den bok som ska läsas är "Språket" av Lars-Gunnar Andersson och Anna Lena Ringarp. Den innehåller frågor och svar från ett radioprogram som heter (hette? jag vet inte om det fortfarande sänds) just Språket.

måndag 27 februari 2017

Harlequin Valentine

Harlequin Valentine
av Neil Gaiman
Illustrerad av John Bolton

Det är inte så ofta man kommer ihåg att böcker finns precis lagom inför en speciell dag. Och när man gör det måste man nästa läsa (om) dem. "Harlequin Valentine" läste jag för ett par veckor sedan, på Alla hjärtans dag.

På alla hjärtans dag nålar Harlekin fast sitt hjärta på Missys ytterdörr. Hon är hans beundrade Colombina. Hon är också praktiskt lagd och lägger hjärtat i en plastpåse innan hon går ut för att ta reda på om det är nån som skämtar med henne. Harlekin följer osynlig efter henne och ställer till både det ena och det andra under tiden.

Inte lika förvirrande den här gången, eftersom jag redan hade läst det förklarande efterordet om vad en harlekinad är. När man förstår referenserna nåtsånär så tycker man också bättre om berättelsen, tror jag.

söndag 26 februari 2017

Kri finner en vän

Kri finner en vän
av Ester Ringnér-Lundgren

Gammal flickbok från 50-talet av samma författare som skrev Lottaböckerna. Den första boken om Lotta kom året efter den första boken om Kri, men Lottaserien fortsatte ju betydligt längre. Det finns 46 eller 47 böcker om Lotta (beroende på om man räknar med boken om hennes dotter eller inte) och bara fem om Kri. De är lite liknande annars faktiskt. Två skolflickor som hamnar i tokiga situationer och ibland upplever någon konflikt i familjen eller bland vännerna.

Kristina, som brukar kallas Kri, ska vara inackorderad hon en familj under en skoltermin. Hennes pappa ska börja på ett nytt jobb i en annan stad vid nyår, och för att Kri ska slippa byta skola mitt i läsåret får hon flytta i förväg. Familjen Berg har tre egna tonåringar och har ytterligare tre, inklusive Kri, inneboende. Herr Bergs bibliotekarielön räcker inte långt och man drygar ut inkomsterna på det här sättet. Kri får dela rum med Vimsi (Viveka), som också är inneboende. De två är yngst i hushållet, och några av de äldre kan ibland vara lite retsamma mot dem.

Kri och Vimsi blir vänner, och Kri inser snart att Vimsi är tyngd av problem. Hon är inte duktig i skolan och är ganska rädd för de flesta av lärarna. (I motsats till Lottaböckerna så är det huvudpersonen som klarar skolan och kompisen som kämpar här.) Men det värsta är Vimsis föräldrar. Att Vimsi överhuvudtaget är inackorderad beror på att hennes föräldrar har separerat. Mamman är skådespelerska och turnerar land och rike runt. Pappan kan inte alls förstå den livsstilen. Och ingen av dem har något hem för Vimsi. P.g.a. 50-talet, antar jag. När det blir riktigt illa måste Kri gripa in och få de vuxna att förstå hur Vimsi känner sig.

Jag får för mig att den första Lottaboken också innehåller någon klasskompis med riktigt svåra problem (sjuk mamma?) och liknande bråk i klassen som också finns i den här boken, med taskiga klasskompisar som man bara inte orkar med. Det är först senare som problemen mest består av klantighet och vad Paul egentligen menade. Det blir intressant att se vad som händer i resten av böckerna om Kri. Jag har ju inte läst dem tidigare.

fredag 24 februari 2017

Min nattbror

Min nattbror
av Joanna Hellgren

Är det här en seriebok? Mer som en illustrerad novell, en bilderbok som inte är för de minsta barnen, kanske.

Jakob är snart tio år, och på tioårsdagen är han rädd att han kommer att dö. Innan han föddes hade hans föräldrar ett annat barn som också hette Jakob, och han omkom i en olycka på sin tioårsdag. ibland vet inte Jakob om han är sig själv eller sin bror, och hans mamma verkar inte alls skilja på sina båda pojkar. På nätterna får Jakob besök av sin döde bror, som påminner om att födelsedagen närmar sig.

Jakob tänker att det inte finns någon mening med att vara den ordentlige pojken som går i skolan och på sina pianolektioner om han ändå ska dö. Dessutom får han en ny kompis som verkligen ruskar liv i honom.

En lite udda och fin berättelse som jag tyckte om. Jag har tidigare läst serien om Frances av Joanna Hellgren, och jag får en liknande känsla av den här boken.