måndag 19 februari 2018

Nana 12

Nana 12
av Ai Yazawa

När jag läste den här så blev jag lite peppad på att läsa resten också. Det har kanske varit en liten dipp i omläsningen av Nana. Men nu blev det intressant. Jag tycker om karaktärerna och hela atmosfären i serien. Även om de första delarna är de mysigaste, och det är också den tiden som personerna i serien redan är nostalgiska över. När de hade kul och drömde om framtiden. Nu när drömmarna börjar bli verklighet är det annat som offras. Man har inte så mycket tid för sina vänner längre. Och för vissa har det inte alls blivit som de hade tänkt sig.

fredag 16 februari 2018

Öknens alla blommor

Öknens alla blommor
av Per Olov Enquist

Ett par går isär och mannen ger sig, utan att säga något, iväg på en roadtrip med hennes två barn i öknen. Ja, det hela utspelar sig alltså i USA. Jag vet inte varför han ger sig iväg med barnen, men det verkar mest som att han vill bort från verkligheten en stund. Den här novellen var inte riktigt i min smak.

måndag 12 februari 2018

My Best Friend's Girl

My Best Friend's Girl
av Dorothy Koomson

För några år sedan gjorde Kamryn bästa vän något helt oförlåtligt, och de har inte haft kontakt sedan dess. Alla försök Adele har gjort för att åtminstone få förklara har avvisats. Men så får Kamryn ett meddelande från Adele som tvingar henne att tänka om. Adele har cancer. Hon är döende. Och hon vill att Kamryn ska adoptera hennes dotter.

Tegan är visserligen Kamryns guddotter, och Kamryn var väldigt närvarande i hennes liv fram tills det där som hände. Men att adoptera henne ... Kamryn som alltid har varit helt säker på att hon inte vill ha barn. Å andra sidan finns det (p.g.a. olika anledningar) ingen som känner Tegan bättre än vad Kamryn gör, och vem skulle annars ta hand om henne?

Det är tufft för Kamryn att helt plötsligt få ansvar för en femåring. Dessutom måste hon lära känna Tegan på nytt, och försöka ta reda på hur man tar hand om barn rent praktiskt (t.ex. vilket schampo som passar vita barns hår). Detta sammanfaller naturligtvis med stora förändringar på jobbet, och en ny chef som hon inte kommer överens med.

Jag antar att det här är en feel-good-roman, men det känns som den är ganska feel-bad för att vara feel-good. Men det är också mycket humor. Det är den andra boken jag läser av Dorothy Koomson och jag har gillat båda. Inget exceptionellt kanske, men fint ändå.

lördag 10 februari 2018

The Hate U Give

The Hate U Give
av Angie Thomas

Det här måste väl ha varit den mest omtalade ungdomsboken förra året? Jag hann dock inte med att läsa den då, men det var en av de första böckerna jag läste i år i stället.

Starr Carter tillbringar dagarna i två olika världar. Okej, det är bara olika stadsdelar i staden hon bor i, men hon uppträder på helt olika sätt beroende på sammanhang. I stadsdelen där hon bor ska man vara tuff, även om hon har lite svårt att hänga med i allt som händer bland de andra ungdomarna eftersom hon inte går i skolan där. Starr och hennes syskon går nämligen på en fin skola i en annan del av stan. Och här måste Starr tänka på hur hon uppför sig. Hon är en av få svarta elever på skolan, och hon vill inte bli stämplad som "ghetto". Hon känner sig kanske lite utanför i båda sina världar, men det funkar ändå rätt bra. Hon har kompisar både hemma och i skolan, men hon blandar dem inte.

Så händer det fruktansvärda – Starr och hennes barndomsvän Khalil blir stoppade av en polis när de kör hem från en fest, och det slutar med att Khalil blir ihjälskjuten. Media går inte ut med Starrs identitet och ingen i skolan vet vad hon har varit med om. Och helst vill hon att det ska fortsätta så. Dessutom kan det bli farligt för henne själv att uttala sig. Men när hon hör hur folk pratar om Khalil, som om det var hans fel att han blev skjuten eller som att det inte gjorde så mycket, och när hon förstår att polismannen som dödade honom kanske inte kommer straffas för mordet ... – kanske måste hon ändå berätta sin historia offentligt? Men vad kommer konsekvenserna bli?

Mycket bra bok. Starr och hennes familj är fint skildrade, och jag kan se de olika miljöerna hon rör sig i framför mig. Och alla gör bra och dåliga saker. Livet är komplicerat. De flesta (inte alla, det finns en del bad guys i boken också) gör ju bara så gott de kan i den situation de befinner sig. Khalil var till exempel ingen ängel (eller var han det, på sitt sätt?), och allt sånt plockas ju upp av media och folk i allmänhet. Men ingenting kan faktiskt rättfärdiga att polisen sköt honom till döds. För Khalil hade knappast blivit skjuten om han inte hade varit svart. Starr är bara sexton år, men det var redan flera år sedan hennes pappa instruerade henne i hur hon ska bete sig om hon blir stoppad av polisen. För hennes egen säkerhets skull. Det här är så långt ifrån vad jag själv har fått lära mig, och vad nästan alla på Starrs skola har fått lära sig.

söndag 4 februari 2018

Ancestor Stones

Jag har skrivit lite om Aminatta Fornas "Ancestor Stones" i min Jorden runt-bokblogg. Det här är den hittills bästa boken som jag har läst i det projektet.

En smakebit på søndag (Naomi and Ely's No Kiss List)

http://www.astridterese.no/2018/02/04/smakebit-splintret-livsloven-1/
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning, som numera sköts av Astridterese på Betraktninger. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.
Det var länge sedan jag var med på det här, men idag kan det passa bra. Jag har inga direkta planer, bara att städa och ordna lite hemma. Och säkert läsa en del i boken jag håller på med just nu. Jag tänkte att den skulle vara skojig och snabbläst, men jag är inte så säker på att jag gillar den faktiskt. Jag trodde att den skulle växla mellan titelns Naomi och Ely som berättare, men det är alla möjliga bekantskaper som berättar historien. Och det kanske är tur för Naomis kapitel är fulla av emojis och det är inte lättläst.

Smakbiten kommer från ett kapitel som berättas av tjej-Robin, en kompis till Naomi men inte hennes bästa kompis (för det är ju Ely).
Here's what I love about big-city folk. They'll show up at your dorm room in the middle of the night, slurping cones from 31 Flavors in one hand and cradling sleeping Chihuahuas in the other, asking if you want to play Pictionary in the study-lounge, like that's normal. In Schenectady, I assure you, this doesn't happen. In Schenectady, you have two parents (male/female), who generally stay together, and who would freak if their kid's school friend showed up at their home in the middle of the night.
(Rachel Cohn & David Levithan, "Naomi and Ely's No Kiss List", s. 60)

lördag 3 februari 2018

SUB och Isskåpet

Häromdagen räknade jag mina olästa böcker, men så har jag inte haft tid att blogga om det. I torsdags blev det så sent, och igår var jag på teater i Halmstad. Jag såg en uppsättning av Elsa Graves Isskåpet. Intressant pjäs. Jag hade inte ens hört talas om Elsa Grave tidigare. Det verkar som om hon är mest känd som poet, och poesi har jag ju ingen koll på. I år är det i alla fall hundra år sedan hon föddes, och jag har sett att det har kommit ut nyutgåvor av några av hennes böcker. Isskåpet handlar om Angelica, som vill ägna sig åt musiken, men som fru och mor är det helt andra saker som förväntas av henne. På 30-årsdagen har hon önskat sig ett eget piano, men den stora och dyra presenten visar sig i stället vara ett praktiskt isskåp (kylskåp). Och då får hon nog.

SUB:en då. Jodå, den lever och frodas. 1937 böcker innehåller den.

En av dessa, en gammal hyllvärmare som har lottats fram för att helst läsas denna månad, är "Hevonen Häst" av Annika Korpi. Jag vet egentligen inte så mycket om den. Har för mig att den fick positiva omdömen på sin tid (tidigt 2000-tal).

söndag 28 januari 2018

Vilka författare äger jag flest böcker av?

Vargnatts bokhylla hade ett inlägg om vilka författare hon äger flest böcker av. Jag kände väldigt mycket igen mig i att äga enorma mängder av Margit Sandemo, där behöver man inte ens räkna. Vi verkar också ha en liknande grej med Joyce Carol Oates, nämligen att man ofta köper hennes böcker men att det inte blir av att man läser dem ...

Oates hamnade dock inte bland de tio (eller faktiskt elva) författare som jag äger flest böcker av. Ja, för jag var ju tvungen att räkna i min egna hyllor, eller hur? I stället blev det:

1. Margit Sandemo - 186 böcker
Det kan vara så att enstaka är dubbletter i olika design. För att det är så roligt med retroomslagen. Men den främsta orsaken är att Margit har skrivit oerhört många böcker och jag har alla utom en.

2. Ester Ringnér-Lundgren - 91 böcker
Jag kan ha missat någon. Hon skrev under så många olika pseudonymer. Sitt eget namn, sin mest kända pseudonym Merri Vik och några till.

3. Rumiko Takahasi - 85 böcker
Mangaförfattare som har skrivit ganska mycket. Min favorit är Ranma ½-serien.

4. Trude Brænne Larssen - 67 böcker
En norsk författare som har skrivit långa bokserier och jag har väl det mesta i hyllan.

5. Bente Pedersen - 60 böcker
Det var länge sedan jag läste Raija- och Saraserierna, men de står ju fortfarande i hyllan, tillsammans med lite annat. Här är det så att jag äger långt ifrån alla författarens böcker. Hon har skrivit mycket.

6. Neil Gaiman - 53 böcker
Jag äger inte allt, men det mesta. Neil Gaiman är liksom alltid bra.

7. Maria Lang - 41 böcker
Jag försöker samla alla. Blev mycket nöjd när jag var på loppis igår och hittade en som jag inte hade. men det saknas fortfarande några.

8. Martin Kellerman - 38 böcker
Jag brukar inte blogga om Rockyalbumen jag läser, men jag HAR ju dem. Kellerman delar placering med ...

8. Astrid Lindgren - 38 böcker
Det här är ju en sån grej som bara samlas hos en. Köper böckerna på loppis om jag hittar dem.

9. May Grethe Lerum - 36 böcker
Ännu en norsk författare som skriver långa bokserier.

10. Stephen King - 33 böcker
Det var nätt och jämnt så att Stephen King kom med på listan. Men det är väl klart att man har massor av King-böcker!

Binti

Binti
av Nnedi Okorafor

Man har kanske sett glimtar av Himbafolket på tv. Jag har ett par gånger sett dem i såna där program där svenskar eller britter åker iväg för att uppleva helt annorlunda kulturer än sina egna. Kvinnorna smörjer in hud och hår med en ockrafärgad kräm, som ger dem ett karaktäristiskt utseende. Låter det bekant?

Otjize, alltså den här krämen, är en av de få saker som Binti packar när hon rymmer hemifrån. Liksom de flesta i sin familj är hon matematiskt begåvad, och som den första av sitt folk har hon blivit antagen till Ooomza-universitetet, det bästa universitetet i galaxen. För hennes familj finns det ingen tvekan: naturligtvis ska hon INTE resa till en annan planet. Men för Binti känns det viktigare att få ta del av utbildningen än att göra som familjen vill. Den här kortromanen handlar mycket om vad Binti tänker om att kombinera sin traditionella identitet, som är knuten till familjen och folket och platsen där de bor, med sina egna drömmar som tvingar bort henne från allt detta.

Samtidigt hamnar hon mitt i en blodig konflikt mellan Oomza-universitetet och en sorts utomjordningar, som inte drar sig för attackera det rymdskepp som fraktar jordiska studenter till universitetsplaneten.

Intressant och spännande berättelse. Jag borde läsa mer science ficition, men jag blev framför allt intresserad av att läsa mer av Nnedi Okorafor. Särskilt de andra böckerna om Binti förstås, "Home" och den helt nya "The Night Masquerade".

Det här var den första boken jag läste under 2018. Jag valde en kortroman, för att kunna läsa ut den redan den förste januari och få en bra start på mitt nya "läsår".

måndag 22 januari 2018

2017 års bästa ... facklitteratur, bokhandel och projekt

Fjärde och sista inlägget om mina bokliga favoriter från förra året.

Jag har redan skrivit om:
- Romaner, noveller, klassiker och deckare
- Barn- och ungdomsböcker, fantasy och skräck
- Serieböcker

Och nu är det dags för:

FACKLITTERATUR
"Grundämnen" av Theodore Gray. Massor av fakta och bilder om varenda grundämne som finns, eller i vissa fall nätt och jämnt kan räknas som att det finns.

BOKHANDEL
Att jag inte har tänkt på det här som kategori tidigare. Svårt val i och för sig. Ska man välja ett ställe där man är stammis, eller nåt mer speciellt, som man kanske knappt har besökt? Men för 2017 måste det nästan bli Shakespeare and Company i Paris. P.g.a. är Shakespeare and Company. Tyvärr hann jag inte botanisera så länge. Var i Paris med folk som inte är riktigt lika intresserade av böcker som jag är. Det blir ju ofta så.

PROJEKT
Plötsligt fick jag för mig att det inte räcker med två bokbloggar, jag måste ha ett instagramkonto om böcker också. Sagt och gjort. @snurrbokhylla, c'est moi. Och det är väldigt roligt att ta kort på sina böcker m.m. Så nöjd!

söndag 21 januari 2018

2017 års bästa ... serieböcker

Mitt tredje inlägg om 2017 års favoriter handlar om serier. Sedan kommer sista inlägget imorgon.

Och bästa serieboken var "Through the Woods" av Emily Carroll, med sina speciella stämningar.

Jag vill också nämna "Min nattbror" av Joanna Hellgren och "Egendomen" av Rutu Modan, som jag också tyckte om.

Och så ett par omläsningar som jag ju redan visste skulle vara utmärkta serier: "Broderier" av Marjane Satrapi och "Fallteknikk" av Inga H. Sætre.

2017 års bästa ... barn- och ungdomsböcker, fantasy, skräck

Det andra inlägget om mina favoriter bland vad jag läste förra året. Jag skrev om romaner, noveller och deckare igår.

Att barn- och ungdomsböcker får dela inlägg med fantasy och skräck är väldigt logiskt. För nästan allt här skulle kunna kategori med varandra. Okej, böckerna i skräckkategorin hade varit ytterst olämpliga i barnbokskategorin, men om man bortser från det.

BARNBÖCKER
Jag har läst delar av två bokserier för barn, som jag gillar väldigt mycket. Den ena är de första två delarna i Mats Strandbergs serie om monstret Frank, "Monstret i natten" och "Monstret på cirkusen". Mitt älsklingsmonster!

Jag läste också fem av böckerna i Pax-serien av Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson, och den serien är fortfarande lika bra som innan. De första böckerna var med bland 2016 års bästa böcker, och med tanke på att jag har en bok kvar att läsa i både Frank- och Pax-serierna så finns det väl viss risk att den här kategorin kommer se väldigt lik ut för 2018 också.

UNGDOMSBÖCKER
Jag läste bara en ungdomsbok under hela 2017!? Kan det stämma? (Är det förklaringen till att jag läste ett så litet antal böcker under året?) Men även om jag hade läst ett rimligt antal (som är många fler än en) så hade nog den här utmärkelsen ändå gått till "Norra Latin" av Sara Bergmark Elfgren, p.g.a. fantastisk.

Men den hade förstås också kunnat hamna i en annan kategori i så fall. Jag bestämmer ju först vilka böcker som måste få ett omnämnande och sedan bestämmer jag kategorierna. Man får inte vara dum. :)

FANTASY
"The Poison Eaters and Other Stories" av Holly Black. Okej, en stor del av den här boken hade kunnat vara ungdomsbok. Det är noveller, så det är lite blandat. Och en del av dem kanske hellre skulle hamnat under någon annan genre. Men de är bra, och det är det viktigaste.

SKRÄCK
Förra året hade jag ingen skräckkategori, så i år kompenserar jag genom att inte kunna nöja mig med en bok här. Favoriten är väl ändå "The Girl With All the Gifts" av M.R. Carey, men jag kan inte låta bli att ta med "Färjan" av Mats Strandberg (ja, igen) också.

Och om man hellre vill ha kuslig stämning än blod så måste jag också tipsa om "Sofia Tholls kabinett" av Elisabeth Östnäs. (Endast hos Storytel.)

Och ingen SCIENCE FICTION på listan det här året heller. 2018 ska det bli av!

lördag 20 januari 2018

2017 års bästa ... romaner, noveller, deckare och klassiker

Det har tagit tid, men nu har jag funderat ut vad som var bäst av de böcker som jag läste förra året.

Jag har delat upp det i olika kategorier, men jag inser att man säkert skulle kunna byta plats på en del av dem. Varför är årets ungdomsbok inte årets fantasybok och tvärtom? Ingen speciell anledning. Eller, min uppdelning verkade ändå vettigast.

Men jag börjar i en annan ände.

ROMANER
Den roman jag gillade bäst av alla jag läste var "Jo fortere jeg går, jo mindre er jeg" av Kjersti Annesdatter Skomsvold. Absurd, rolig och sorglig.
Och så måste jag också nämna "Det vokser et tre i Mostamägg" av Britt Karin Larsen. Väldigt bra historisk roman.

"The Handmaid's Tale" av Margaret Atwood är nog den som har fått högst betyg på Goodreads (sedan en tidigare läsning), och kunde kanske toppat en egen kategori, t.ex. "dystopi" eller "omläsning". Men jag tar med den här i stället.

NOVELLER
Jag undrar om det inte är detta som är favoritboken från året som gick. Ingvild H. Rishøis fina "Vinternoveller".

Jo, jag hade tur med de norska titlarna förra året.

DECKARE
Jag läste kanske inte så överdrivet många deckare, men den som verkligen utmärkte sig var Sara Lövestams första bok om privatdetektiven Kouplan, "Sanning med modifikation". I år har jag tänkt fortsätta läsa den serien.

KLASSIKER
Det var roligt att läsa en klassiker som man inte visste så mycket om i förväg. "Villette" är ju inte Charlotte Brontës mest kända.

Allra mest klassiskt var väl i och för sig "Et dukkehjem" av Henrik Ibsen. (Och nu blev det ännu mer norska!)

onsdag 17 januari 2018

A Short History of Nearly Everything

A Short History of Nearly Everything
av Bill Bryson

I den här relativt korta boken (över 600 sidor, men om man tänker på vad den handlar om) sammanfattar Bryson universums uppkomst, hur jorden skapades och hur den fungerar, atomernas beståndsdelar, livets uppkomst och hur djur och människor utvecklades. En del av de här sakerna hade jag inte ens tänkt på tidigare. Allt är ganska lättbegripligt förklarat. Det tog mig ändå lång tid att läsa boken, men det kanske hade med annat att göra. Det är mycket fakta på varenda sida, och ofta vill jag läsa nåt lite mer lättsmält.

Vi läste boken i min läsecirkel och en synpunkt som kom fram under diskussionen var att det ofta var mer fokus på de vetenskapsmän som har gjort olika upptäckter än själva företeelserna i sig. Gärna med anekdoter, om de var em aning (eller mycket) excentriska. Och så är det ju. Å andra sidan får man ju då en bild av hur den ena upptäckten ledde till den andra. Det kan också vara intressant.

Eftersom boken börjar få några år på nacken (ungefär femton) så är det säkert en del av de fakta som presenteras här som är passé vid det här laget. Fast man vet inte vad. (Okej, "man" kanske vet. Jag vet inte.) Jag får hoppas att den bild jag har skapat mig om allting inte är helt fel nu.

Och detta var den sista bok jag läste ut under 2017. Jag skyndade mig att läsa det sista på nyårsafton.

söndag 14 januari 2018

Black Hearts in Battersea

Black Hearts in Battersea
av Joan Aiken

Det ska vara brittiskt kostymdrama i mellandagarna, håller ni inte med? Jag läste till exempel den här boken, som är del två i Joan Aikens serie om ett alternativt, steampunkigt 1800-tal. Huvudpersonen här är Simon, som hade en mindre roll i "The Wolves of Willoughby Chase". Simon har vuxit upp på barnhem och från en ganska ung ålder klarat sig själv. Och det gjorde han bra. Men i förra boken upptäckte han sin konstnärliga ådra, och Dr Field i London har ordnat så att han ska kunna bo där och gå på konstskola. Dr Field målar själv och har en del kontakter.

Fast det konstiga är att när Simon väl letar sig fram till adressen som Dr Field har uppgivit – han har nyligen flyttat – så har ägarna till huset ingen aning om vem han pratar om. De har aldrig hyrt ut något rum till en Dr Field. Men allt stämmer ju med Dr Fields brev. Utsikten från fönstret. Att hyresvärdens familj är ytterst osympatisk. Men Simon kan inte låta bli att tycka synd om familjen Twites yngsta dotter Dido, en vanvårdad och försummad flicka i tioårsåldern. Även om hon är fruktansvärt jobbig.

För Simon hyr själv rummet som Dr Field borde ha bott i, i hopp om att doktorn på så sätt ska kunna hitta honom. Han lyckas också ordna det för sig i London. Men det är något mystiskt som pågår i familjen Twites hus ...

Det verkar som om man aldrig riktigt kan veta vad som ska hända i de här böckerna. Det är första hälften av 1800-talet och mycket är som man skulle kunna vänta sig av det. Men det kan också dyka upp märkliga maskiner och politiska förvecklingar som aldrig har hänt. Och vargar i mängder! Vargar som har kommit från Europa genom kanaltunneln.


The Wolves Chronicles:
1. The Wolves of Willoughby Chase
2. Black Hearts in Battersea

Tegnehanne

Tegnehanne
av Hanne Sigbjørnsen

En samling med serier av Tegnehanne. De har nog publicerats på hennes blogg från början. Formatet känns väldigt bloggaktigt, en blandning av text och serieteckningar. Ämnena är blandade, bl.a. anekdoter från jobbet som sjuksköterska, betraktelser över egna tillkortakommanden, barndomsminnen (ingår kanske i kategorin "egna tillkortakommanden") och mycket taco. Fantastiskt roligt alltihop.

Monstret på cirkusen

Monstret på cirkusen
av Mats Strandberg
Illustrerad av Sofia Falkenhem

Frank har fått vänner som är monster som han. (Här har jag skrivit om första boken i serien.) Men rädslan och hatet mot monster i staden Yrred blir bara starkare, inte minst när clownen Kryger kommer dit och spär på ryktena. Hela staden låter sig okritiskt svepas med i monsterhysterin. Det här är hur fake news funkar, på en lagom nivå för barn.

Frank och hans vänner ställs också inför dilemmat om de ska våga hjälpa ett annat monster, men då själva utsätta sig för fara.

Nu ser jag fram emot att läsa sista delen i serien om Frank, som jag antar handlar om hur hans familj och resten av Yrred får veta sanningen om monstret.

fredag 12 januari 2018

Fröken – Moster Evelina och Anton

Fröken – Moster Evelina och Anton
av Sara Lidman

Två korta berättelser av Sara Lidman. Den första, "Fröken", om en av alla vägfarande som vandrade runt förr i tiden, är den som kommer stanna kvar i minnet. Är den en fristående novell eller är den ett utdrag ur "Hjortronlandet"? Jag känner igen persongalleriet från den boken. Det är för övrigt den enda av Sara Lidmans romaner som jag har lyckats ta mig igenom. Jag har börjat på andra, men av en eller annan anledning har jag aldrig kommit särskilt långt i dem.

torsdag 11 januari 2018

Snöfall, mirakel och frusna hjärtan

Snöfall, mirakel och frusna hjärtan
av Claire Sandy

Okej, sista julboken för säsongen nu. Den här läste jag i mellandagarna. Tyvärr tyckte jag inte att det var någon höjdare. Den var okej – ganska mysig med julförberedelser och en stor irländsk familj, rolig ibland – men inte mer än så.

Asta lämnade Irland när hon var sexton år gammal och gravid. Hon kände att alla i byn dömde henne, och sedan dess har hon inte varit där. Det är inte så att hon inte har kontakt med sin familj, och hennes kusin/kompis Oona brukar hälsa på Asta och dottern Kitty i London. Men hon kommer aldrig åka till Tobercree igen, trots att Kitty gärna skulle vilja besöka byn. Men allra mest vill Kitty träffa sin franska pappa, språkreseeleven som inte ens vet om att han har en dotter.

Så får Asta ett erbjudande som hon nästan inte kan motstå. Hennes chef frågar om hon kan skriva en artikel till tidskriften han jobbar för. Hon är ju bara hans assistent, inte skribent, men han tänkte att det kunde passa eftersom det hon ska skriva om händer på Irland. En helgonstaty har börjat gråta. Självklart är det fejk, och chefen vill att Asta ska skriva både om hur folk ser på "miraklet" och även avslöja fifflet. Enda haken – det gråtande helgonet finns i kyrkan i Astas hemby. Så om hon tar den här enastående chansen (och gör hon inte det lär det inte komma fler erbjudanden) så måste hon samtidigt konfrontera sitt förflutna.

onsdag 10 januari 2018

Bare mjuke pakker under treet

Bare mjuke pakker under treet
av Levi Henriksen

Det är jul i den lilla bygden Skogli. (Det är för övrigt också jul i Oslo och i Florida.) Människorna i novellerna i "Bare mjuke pakker under treet" har kanske inte haft det så bra under året. Eller kanske inte på flera år. Och just på julen ställs allting på sin spets. För då borde man ju ha varit lycklig, eller hur? För några är julen den värsta tiden, för andra den bästa. Det är stora känslor det handlar om här.

Jag är förresten ganska säker på att en av berättelserna är en modern version av "Flickan med svavelstickorna". Den var en av mina favoriter i boken.

Den här boken passar väldigt bra att läsa runt jul. Jag tyckte om den, och vill gärna läsa mer av Levi Henriksen. Som jag har förstått det så utspelar sig hans böcker oftast i hans uppdiktade Skogli, och det finns bl.a. fler julböcker.

tisdag 9 januari 2018

An Almost Perfect Christmas

An Almost Perfect Christmas
av Nina Stibbe

I motsats till förra julboken jag läste så är det här en julstämningshöjare. Det är en samling humoristiska noveller och krönikor om julen, och framför allt det där som blir lite tokigt. Kalkonen som alltid blir misslyckad, men det kanske är så traditionen är nu, även om det också är väldigt påfrestande och man kanske hellre borde strunta i kalkon. Vikten och vådan av att vilja ta hand om julspellistan. Och är det egentligen någon som vill ha julpudding?

Det viktiga är i alla fall inte att julen blir perfekt. Det viktiga är att den blir julig!

söndag 7 januari 2018

Statistik 2017

Jag brukar ju göra lite statistik över varje års läsning, och nu är jag klar med den från 2017. Det året var en dåligt läsår, åtminstone om man ser till statistiken.

Antal lästa böcker: 144
Sämsta någonsin, tror jag! Jag måste ha gjort annat än att läsa under året. Fast jag läste också flera böcker som tog ovanligt lång tid. Och det är jag ju helt för. Det hade ju varit helt vansinnigt att undvika vissa typer av böcker bara för att bättra på siffrorna. Jag är också helt för att göra andra saker än att läsa, bara så att det är sagt.

Månad då jag läste mycket: September, med 18 lästa böcker.
Månad då jag läste lite: Augusti, med bara 3(!) utlästa böcker. Jag tror att jag läste större delen av Bill Brysons "A Short History of Nearly Everything" här, men sedan blev den inte utläst förrän på nyårsafton. Men ändå. Tre!!! Och de är utlästa tre dagar i följd. Det ser nästan ut som om jag glömde skriva upp resten av månaden, men så är det inte.

Språk:
Svenska: 100 (69 %)
Engelska: 27 (19 %)
Norska: 16 (11 %)
Tyska: 1 (1 %)
Tyskans 1% är ju avrundad. Det är egentligen ca 0,6%. Det är för dåligt faktiskt! I gengäld har det blivit mycket på norska. Svenska och engelska kan variera en del mellan åren, men brukar ligga någonstans i det här området.

Jag läste böcker av 105 olika författare (eller "team" av författare). Jag räknar inte med antologier. När jag räknade insåg jag också hur oerhört inkonsekvent jag är med vad jag räknar som en läst bok och inte. Men ja ja, det är ju min egen statistik, så jag gör som jag vill.

Dessa författarna läste jag flest böcker av:
1. Margit Sandemo (9 st)
2. Åsa Larsson & Ingela Korsell & Henrik Jonsson (5 st)
3. Massa Makan Diabaté, Neil Gaiman, Mats Strandberg (3 st)

Dessa författarna läste jag flest serieböcker av:
1. Martin Kellerman, Nina Hemmingsson (6 st)
2. Yoshiyuki Sadamoto/Gainax (5 st)
3. Denise Mina (3 st)

God jul

God jul
av Jonas Karlsson

Alltså, jag läste den här boken precis före jul. Det blir viss fördröjning i bloggen bara. Men man behöver inte alls läsa "God jul" till jul. Det är ingen julstämningshöjare, utan snarare mörk humor om intriger och individer på en större arbetsplats. Och det är ju inte så säsongsbundet. I det här fallet handlar det om kommunhuset i en helt vanlig svensk stad.

Man vill göra någon julutsmyckning i staden, men det får inte kosta något. Det är ju nedskärningstider och det pratas om att dra in på några tjänster. Då kläcker någon idén om att man kan ställa de fönsterljusstakar som redan finns i kommunhuset i utvalda fönster så att de lysande fönstren bildar orden "GOD JUL" över hela fasaden. Men det visar sig vara lättare sagt än gjort.

lördag 6 januari 2018

Konsten att vara snäll

Konsten att vara snäll
av Stefan Einhorn

En betraktelse över vad snällhet innebär, vad som är falsk snällhet, vad som hindrar en från att vara snäll och vad man har att vinna på att vara snäll. På något sätt hade jag förväntat mig något mer av boken – faran med storsäljande böcker – men jag tycker att många av resonemangen är intressanta.

Slutspel i ungdomen

Slutspel i ungdomen
av Eyvind Johnson

I den sista boken om Olof är han sjutton år. Han har lite olika anställningar, besöker sin mor och bror och även sina gamla fosterföräldrar. Han läser och bedriver egna studier, tänker mycket. Han vill organisera sig och arbetskamraterna och engagerar sig i arbetarrörelsen. För var och en av böckerna om Olof så är det som att hans värld blir större, hans vet mer och tänker nya tankar. I den första boken så vet han inte så mycket om världen än. Nu är han mer säker på sig själv. Kanske lite väl mycket, som det är i den åldern.

Liksom de tidigare delarna innehåller boken också ett långt parti som är skrivet i en helt annan stil. Jag har blivit förvirrad nästan varje gång (inte så mycket i den här boken dock – jag kom fortfarande väl ihåg "Sagan om Brasiliens land" från förra boken), och är tydligen inte ensam om det, för författaren har skrivit en anmärkning om sitt syfte med de här "sagorna" i slutet av boken.

fredag 5 januari 2018

En vinterlek

En vinterlek
av Elin Bengtsson

Ny författare för mig. Alltså inte bara som i att jag inte har läst henne tidigare, utan också att jag inte tror att jag har hört talas om henne heller. Men efter detta skulle jag kunna tänka mig att läsa mer av henne.

Ska jag säga något mer om novellen då? Kanske något om att konfrontera sina minnen från tonåren? Det räcker väl så?

torsdag 4 januari 2018

Till varje pris

Till varje pris
av Sara Kadefors

En berättelse från en arbetsplats, om att försöka hantera en knepig chef. Smått oväntad handling. Jag gillade.

tisdag 2 januari 2018

Florence Stephens förlorade värld

Florence Stephens förlorade värld
av Lena Ebervall och Per E Samuelson

"Florence Stephens förlorade värld" är en roman som är baserad på verkliga personer och händelser. Precis som i Ebervalls och Samuelsons tidigare böcker, som jag inte har läst, ligger det något gammalt rättsfall i botten. Något som var uppmärksammat på sin tid, men som idag kanske är ganska bortglömt.

Florence Stephens ärvde Huseby bruk, ett stort gods i Småland som hennes far hade byggt upp på den tiden då godsägaren bestämde allt. Och Florence hörde hemma i hans tid. Men tiderna förändrades och hon borde väl ha ändrat sättet på vilket godset sköttes. I motsats till sin far (men i likhet med sin mor) så var Florence Stephens väldigt förtjust i kungahuset. Så när en slarver till kungaättling blev hennes skyddsling så passade han och hans vänner på att utnyttja den gamla damens vilja att dela med sig av sina pengar. Det slutade i ekonomisk katastrof och omyndigförklaring. Men också en debatt om fenomenet omyndigförklaring.

Boken känns mer som ett fördjupande reportage än en roman. Fast det är ju en roman på så sätt att författarna har broderat ut händelser och samtal. Ganska intressant att läsa ändå. Jag hade aldrig hört talas om Florence Stephens tidigare.

måndag 1 januari 2018

Broderier

Broderier
av Marjane Satrapi

Seriebok om några iranska kvinnor som sitter och skvallrar över en samovar med te. Väldigt roligt. Jag tror detta var tredje gången jag läste den. Väl värd att läsas om.

Gott nytt år! (SUB och tankar om summering)

Det är inte bara årets första dag, det är ju också månadens första dag, och för mig innebär det att räkna igenom mina olästa böcker. Och idag blev det 1932 stycken, exakt samma antal som för en månad sedan. Jag har fått böcker i julklapp, säkert köpt någon bok också, men tydligen var det exakt samma antal som jag har läst.

Tråkigt är att jag inte uppnådde årets mål på Goodreads. Men eftersom Goodreds och jag inte räknar riktigt likt, så har jag faktiskt nått det målet enligt min egen räkning. 144 lästa böcker. Okej, tretton av dem var pixiböcker, men det räknar jag! Och det finns också sånt som räknas på Goodreads, men som jag inte räknar med själv. Det finns också noll konsekvens i min räkning, men den är ju MIN. Jag gör som jag vill.

Det ska komma statistik och "2017 års bästa"-listor här, men helst vill jag blogga om allt jag läste under året som gick först. Och jag är inte i närheten av att ha gjort det.

Förra året läste jag nästan inga av de där böckerna som jag lottar fram att jag ska läsa under månaden. Men jag slutar inte dra lotter för det. Och idag blev det nummer 63, vilket är "Snäcksamlarna" av Rosamunde Pilcher. Hon var ju väldigt populär på 90-talet och jag undrar om detta inte var den här boken (från 1987) som man hörde mest om då. Jag har läst en annan bok av henne (som var lite meh) men inte denna. Hoppas på en positiv överraskning. Eller i alla fall lite mysig feelgood. Är de feelgood?