tisdag 19 mars 2019

Krysantemum

Krysantemum
av John Steinbeck

Dåligt nog har jag inte läst något av John Steinbeck tidigare. Jag har ändå haft "Möss och människor" bland mina olästa i många år. Men nu blev det den här novellixen i stället. Bra med en liten smakbit ju! Detta var en fin novell om en kvinna som lever ett ganska instängt liv och sysslar med sina blommor.

lördag 16 mars 2019

Ms. Marvel Vol. 4: Last Days

Ms. Marvel Vol. 4: Last Days
av G. Willow Wilson
Illustrerad av Adrian Alphona

Något stort hotar (i vanlig ordning) New York, och Jersey City-tjejen Kamala Khan, a.k.a. Ms. Marvel, måste rädda sin stad. Och hon möter sin stora idol Carol Danvers, hon som Kamala tog sitt superhjältenamn ifrån (och som Captain Marvel-filmen handlar om). Lite pinsamt. Och lärorikt.

När det händer så här stora saker – kommer Jorden gå under? – så finns det nästan inte tid för Kamala att hitta på bra ursäkter för att hon försvinner då och då. Det känns mer och mer som att hon nästan inte bryr sig om ifall hennes föräldrar får veta om att det är hon som är Ms. Marvel.

Jag har funderat på om jag också borde läsa andra Marvel-serier. Men i den här volymen finns det också med två avsnitt av Spider-Man, eftersom Ms. Marvel dyker upp i dem (de dyker ju gärna upp i varandras serier), och de tyckte jag inte alls var lika mycket om. Det skulle ju kunna bero på att jag inte har följt de karaktärerna från början av historien, men jag tror inte det. Lika bra det, jag behöver väl inte en serie till att ligga efter med.

torsdag 14 mars 2019

Yotsuba&! 14

Yotsuba&! 14
av Kiyohiko Azuma

Äntligen en ny Yotsuba&! Det känns som att det var länge sedan. Jo, jag läste visst förra delen 2016. Ska det vara sisådär 2,5 år mellan böckerna nu?

Yotsuba&! är en underbar manga där en liten tjej upptäcker omvärlden, i detaljerat tecknade vardagliga miljöer. Ett helt kapitel kan handla om att Yotsuba knyter långa band i håret och att hennes pappa inte fattar att det är vackert prinsesshår. Ett stort äventyr är att åka in till Tokyo och på på restaurang med faster. Men det är inte skrivet för barn. Läsaren får inte lära sig om restauranger, vi får se Yotsubas reaktioner på saker som vi redan är vana vid. Eller ibland inte är vana vid, på grund av att vi inte är från Japan.

tisdag 12 mars 2019

If Beale Street Could Talk

If Beale Street Could Talk
av James Baldwin

Tish är nitton år och gravid. Hennes pojkvän Fonny sitter häktad för ett brott han inte har begått, men ord står mot ord och han är bara en svart ung kille. "If Beale Street Could Talk" handlar mycket om rasism, men ännu mer om kärlek och familjeband. Jag gillade verkligen språket i den här boken. Och 60-70-talsatmosfären!

Jag hade aldrig hört talas om boken innan jag såg en filmaffisch när jag var i Stockholm i januari, och dagen efter en bok med samma omslag. (Jag antar att det är exakt detta man är ute efter när man sätter filmaffischen som omslag på en bok.) Och James Baldwin – jag kan ha sett namnet någonstans, men inte direkt lagt märke till det. Så det var ju tur att de gjorde en film då.

torsdag 7 mars 2019

Not That Kind of Girl

Not That Kind of Girl
av Lena Dunham

Jag ligger ganska exakt fem år efter alla andra, tydligen. Inte har jag sett klart Girls heller, men nyligen såg jag säsong 4 och 5 och efter det plockade jag fram Lena Dunhams bok ur en dammig bokhylla.

Den var mycket mer lättsam än vad jag hade trott. Jag vet inte exakt vad jag hade förväntat mig, men inte en samling kåserier i alla fall. Men det var vad det var. Visserligen behandlar Dunham ofta allvarliga ämnen, men alltid lätt och humoristiskt. Lite som Girls kanske. Kul att en hel del av situationerna i TV-serien verkar ligga väldigt nära verkligheten. Jag gillar tonen och tyckte att det var underhållande läsning.

tisdag 5 mars 2019

Skaparens folk


Skaparens folk
av Patrik Rochling & Li Österberg

Jag fortsätter att läsa (om) Johanna-sviten och har nu hunnit fram till den tredje delen. För att göra det enkelt för mig tänker jag bara citera vad jag skrev om "Skaparens folk" förra gången jag läste den. För tolv år sedan!

Den här gången handlar det inte så mycket om Johanna, utan istället är det Klara som står i centrum i de sex berättelserna. Klara som var Johannas flickvän, men inte längre är det. (I de flesta berättelserna. De är inte alls i kronologisk ordning, så i nån är de fortfarande ihop och ibland utspelar det sig tidigare, innan de träffades.) Klara är en helt annan typ är Johanna, som alltid låter känslor och impulser rusa iväg med henne och ärligt talat är en påfrestning för sin omgivning. Klara är istället lugn och värnar om sina hemligheter. Det senare är kanske en följd av att hon vuxit upp i en frikyrklig miljö och alltid varit tvungen att dölja sina känslor och förälskelser. Men hon vänder inte religionen ryggen för det. Hon läser faktiskt till präst.

lördag 2 mars 2019

SUB

Jag skulle ha räknat igår, men det glömde jag. Jag såg Gräns i stället. Bra film. Jag borde nog läsa om John Ajvide Lindqvists novell.

2040 böcker blev det i alla fall när jag räknade nu. Okej, har inte tid att blogga mer nu, måste läsa.

När det gäller årets mål så:
ligger jag bra till med Goodreadsutmaningen,
det går framåt med Jorden runt-läsningen
jag har läst på franska men inget på tyska än
och jag har fortfarande inte kommit igång med de kvinnliga nobelpristagarna (har dock läst två män).

måndag 25 februari 2019

Isara – En resa kring min far

Ännu mer nytt i Jorden runt-bloggen! I den här boken skildrar nobelpristagaren Wole Soyinka sin far och hans vänner, cirka 1930-talet.

söndag 24 februari 2019

Quatre Sœurs – 2. Hortense

Quatre Sœurs – 2. Hortense
av Cati Baur
efter en roman av Malika Ferdjoukh

Det här är seriebokstolkningen, som jag nästan kan läsa och som har jättefina bilder, av en serie barnböcker om fem föräldralösa systrar i ett kråkslott vid Atlantkusten. Helt rimligt heter serien alltså "fyra systrar". (För att bara fyra av dem har egna böcker? För att om man är fem systrar, så har man fyra systrar?) I första delen handlade det mest om lillasyster Enid, men även om de andra fyra. Dock inte så mycket om den näst yngsta, Hortense. Annars kunde man ju tänka att de två yngsta skulle hålla ihop mycket. Särskilt som de två äldsta är, eller fungerar som, de vuxna i familjen och mellansystern är ovanligt självupptagen. Men Hortense är väldigt inbunden. Hon ägnar sig mest åt att läsa böcker och åt att skriva dagbok. Egentligen är hon påhittig och rolig, men hon är för blyg för att det ska komma fram.

Hennes lärare har tröttnat på att Hortense stammar och rodnar så fort hon ska prata inför klassen och rekommenderar en teaterkurs. Det är väl det sista Hortense känner för att göra, men hon bestämmer sig ändå för att ge det en chans. I samma veva får hon en kompis, en tjej i hennes ålder som har flyttat in i ett av grannhusen. Muguette är inte alls så försiktig som Hortense, ändå är de ganska lika varandra. Men det är något som inte sägs. Muguette är uppenbarligen väldigt svag och sjuk, men Hortense får inte veta vad som är fel. Som läsare anar man, men hoppas att det inte ska vara så illa som man tror.

Med Muguette dyker även hennes faster upp i omgivningarna. Till systrarnas stora fasa. För artigheten kräver ju att de bjuder hem tanten på te, och hon är inte den trevligaste gästen man kan ha. Men väldigt komisk att läsa om.

Mellansystern Bettina har som vanligt en framträdande roll. Här får hon inse att hon har känslor för helt fel person. För henne är ytan viktig, och hon har redan bestämt sig för att den här killen är för ful för henne. Perfekt i en seriebok. Hans utseende varierar mellan att se ut som de flesta i serien, men med rätt så framträdande näsa och öron, till att se ut som en grotesk karikatyr – så som Bettina ser honom. Nästa del i serien handlar om Bettina, det borde bli spännande.

lördag 23 februari 2019

Silvervägen

Silvervägen
av Stina Jackson

Det känns som att jag var sist med alla läsa den här. Jag har sett den överallt i bokbloggar och på instagram. Och alla verkar gilla den. Det gör jag också.

För tre år sedan försvann sjuttonåriga Lina. Hennes pappa skjutsade henne till busshållplatsen – hon skulle till sitt sommarjobb – men hon klev aldrig på bussen. Pappan kör nu längs vägen som heter Silvervägen, och letar efter spår i varenda avkrok i Norrlands inland. Någonstans måste hon ju finnas, och han kan inte bara sitta hemma när han inte vet var Lina är. Alla är misstänkta, men han har ju några som han misstänker särskilt. Och han vet att det finns folk som misstänker honom själv.

Meja är i samma ålder som Lina var när hon försvann, och när hon flyttar upp till området så hör hon väl det nämnas. Meja och hennes mamma flyttar hela tiden för mamman har alltid nån ny man på gång, nån som hon har träffat på nätet. Den här Torbjörn verkar ju helt okej, men också lite märklig.

Ibland glömmer jag nästan bort Lina-fallet när jag läser Mejas avsnitt. Det finns så mycket mer i boken än bara en deckargåta. När man läser Lelles avsnitt kan man liksom inte glömma bort Lina, för hon är alltid i hans tankar.

Tyckte man om "Silvervägen" kan jag förresten tänka mig att man skulle gilla "Norrlands svårmod" av Therése Söderlind. Inte för att de är så lika, men det är också ett spårlöst försvinnande och hur det påverkar folk. Och det är i Norrland, om än en annan del.

torsdag 21 februari 2019

Allt går sönder

Nytt i Jorden runt-bloggen. "Allt går sönder" av Chinua Achebe handlar om hur gammalt och nytt krockar i 1890-talets Nigeria.

söndag 17 februari 2019

Drottningsylt

Drottningsylt: Helt sanna sagor
av Josefin Johansson
Illustrerad av Jonna Björnstjerna

I somras var jag och såg föreställningen Drottningsylt, där Josefin Johansson och Robert Noack gick igenom alla svenska drottningar genom tiderna på en timme. Väldigt kul! "Drottningsylt: Helt sanna sagor" är en bok med samma upplägg, ofta med samma skämt, men riktad mer till barn. I stället för skådespelare och rekvisita är det roliga illustrationer av Jonna Björnstjerna.

Kungarna är relativt osynliga. Så gott det nu går. Gustaf III kommer och tar plats – det reagerade vi* på när vi såg föreställningen också – men det kanske är svårt att undvika? Gustav Vasa också. Men drottningarna får nästan all plats. För en gångs skull. När det gäller de tidiga kan det vara så att man inte vet något om dem utom att de fanns. Ibland vet man inte vad de hette, och ibland vet man faktiskt inte ens om de fanns på riktigt eller inte.


*Jag var inte och såg föreställningen ensam. Jag har inte börjat omtala mig själv i pluralform bara för att jag har läst en bok om kungligheter.

lördag 16 februari 2019

De dödas imperium

De dödas imperium
av Mårten Sandén

Jag tycker inte man hör så mycket om de här böckerna, serien om Jannike Faltin. Jag vet inte om det är för att de är runt tio år gamla nu eller om det inte var så många som läste dem då heller. Hoppas det var många som läste dem. De är bra. Och precis vad som helst kan hända i dem, vilket jag uppskattar.

Nu är Jannike arton och på sin arbetsgivares uppmaning har hon fullfört sin militärtjänstgöring. (Jag glömmer alltid vad myndigheten hon jobbat för heter. Byrån för Särskilda Efterforskningar är det väl. En sorts polismyndighet och underrättelsetjänst för övernaturligheter.) Nu är det dags för den andra delen av förberedelserna till det här topphemliga uppdraget. Och detta blir en uppgift som Jannike har mycket blandade känslor inför.

Vi har också mystiska händelser runt Grimetons radiostation, vilket är precis i närheten av där jag bor. Om de närmaste husen inte hade funnits så hade jag kanske rent av sett radiomasterna genom fönstret nu. Jag har inte lagt märke till något mystiskt, men man måste också vara synsk, så ...

Även om "De dödas imperium" är den bok i serien som jag har haft svårast att ta till mig så är det en utmärkt avslutning på en bra serie. Den är definitivt en kandidat för omläsning någon gång. Jag har en känsla av att jag borde ha läst dem lite mer sammanhängande. Råkade ju ta en rätt lång paus (tre år) efter den första delen.

måndag 11 februari 2019

Hjärtat brinner

Hjärtat brinner
av Li Österberg & Patrik Rochling

Fem berättelser om Johanna och hennes krets. De utspelar sig före, efter och ungefär samtidigt som den tidigare delen i serien, "Johanna". Det är allt från barndomsminnen till tiden efter att hennes första riktiga flickvän, Klara, har lämnat henne. Och man förstår varför. Johanna är inte någon som det är lätt att umgås med i längden.

Jag håller på att läsa om de sex serieböcker i Johanna-sviten som jag redan har läst. Och sedan finns det ytterligare tre som jag inte har läst tidigare. Detta blir så bra!

lördag 9 februari 2019

Slutet

Slutet
av Mats Strandberg

En komet är på väg mot Jorden. Allt liv kommer utplånas. Man upptäckte den för sent för att det ens skulle vara någon idé att försöka påverka dess bana eller försöka sig på något sorts evakueringsprojekt.

När boken börjar har det gått ett par månader sedan beskedet kom. Livet har återfått någon sorts normalitet. Pengar har inget värde längre och folk har i stor utsträckning slutat jobba. Viktiga samhällsfunktioner sköts av frivilliga och en del tycker ju att jobbet ger en mening till den sista tiden, åtminstone om man jobbar inom vården till exempel. Men tydligen fortsätter man också t.ex. med sport på elitnivå och att titta på sport. Något ska man väl intressera sig för, antar jag.

Simons mammor flyttade ihop igen efter beskedet om Jordens undergång. Familjen hade nyss kommit i ordning efter skilsmässan, men med bara ett par månader kvar vill ju ingen av mammorna vara varannan-vecka-förälder. Men Simon själv vill ju bara vara med sina kompisar och med sin flickvän. Det visar sig dock att det inte är det flickvännen vill göra med sin sista tid.

Lucinda hade redan vant sig vid tanken på döden. Men nu är det skillnad, för nu är det inte bara hon som ska dö. Nu när hon kan strunta i cellgifterna – det går inte att förlänga livet ändå – mår hon faktiskt bättre än på länge. Men hon har glidit ifrån alla sina kompisar och nu vet hon inte om hon ska våga ta kontakt igen.

Stämningen i "Slutet" är väldigt speciell. Det känns så övertygande att livet på Jorden snart ska gå under. Alla detaljer som man inser först när man läser dem. Det här är ganska tätt inpå vår egen tid. Simon och Lucinda och de andra i deras ålder använder ungefär samma sociala medier som man har nu, och då kan det inte ha gått lång tid. Det finns en ny tjänst bara, TellUs, en sorts dagbokstjänst som lovar att skicka ut din berättelse med satellit. Kanske hittas den av en civilisation på en annan planet.

Men framför allt fastnar jag för tankarna på vad som egentligen spelar någon roll. Spelar det någon roll att lösa grova brott om man aldrig kommer hinna hålla en rättegång? Simon och Lucinda kommer båda två bli som besatta av att lösa ett mord de sista veckorna. Spelar det någon roll om Lucindas lillasyster inte hinner göra sakerna på sin anspråkslösa bucketlist? Jorden går ju ändå under snart. Men om inte, då hade det väl inte heller spelat någon roll om Lucinda hade haft något hon ville göra innan hon skulle dö i cancer?

"Slutet" väcker tankar, det gör den.

tisdag 5 februari 2019

Skating to Antarctica

Skating to Antarctica
av Jenny Diski

Jag tror att det här är den första av Jenny Diskis böcker som är både reseskildring och memoarer. Tidigare har jag läst "Stranger On a Train" och "On Trying to Keep Still". Alla tre handlar om ganska omfattande resor, samtidigt som Diski inte är särskilt förtjust i att resa. Hon vill helst inte träffa folk, men hon blir ju så illa tvungen. Hon vill ha ha tystnad, tomhet, gärna att allt bara ska vara helt vitt. Därför lämnar tanken på att resa till Antarktis henne ingen ro, inte ens när det visar sig vara mycket svårt att få lov att resa till Antarktis.

Den här boken varvar intryck från resan – för hon kom ju iväg till slut – med ett utforskande av Diskis föräldrar och hennes barndom. Hon är uppvuxen i London på 40- och 50-talet, som enda barnet i en dysfunktionell familj. När den här boken skrevs på 90-talet var hennes far död, och hon hade helt brutit kontakten med sin mor, till den grad att hon inte visste om modern fortfarande var i livet eller inte. Det passade henne utmärkt, men vid den här tiden visade hennes dotter intresse för att ta reda på hur det låg till med den saken.

Egentligen borde man kanske läsa den här boken först av de tre memoarerna/reseskildringarna. Här får man ju hela bakgrundshistorien, medan det bara nämns i de andra att uppväxten var tuff och annorlunda. Men det funkar också att läsa dem mer fristående, som jag har gjort. I vilket fall som helst så har jag tyckt om böckerna.

söndag 3 februari 2019

Skam – Sesong 4: Sana

Skam – Sesong 4: Sana
av Julie Andem

Tillbaka till tjejgänget efter att föregående säsong rörde sig bland några av killarna i kretsen. En av sakerna jag gillade varje gång det blev ny säsong var hur hela världen ställdes på ända, när vi såg allting ur ett nytt perspektiv. Nu fick man se hur Sana såg på de andra, och hur hon separerade familj och kompisar. I hennes säsong började de båda världarna blandas, och hon fattade en del beslut som fick stora konsekvenser.

Som vanligt går det inte rikigt att läsa boken som en vanlig bok, utan det är väldigt mycket en fråga om att det är intressant att se hur manuset såg ut från början. Men jag hade gärna sett manusen för youtubefilmerna som hörde till den här säsongen också.

Kul med bonusscener dock, inte minst de som ger en liten inblick i vad karaktärerna håller på med hösten 2018, sådär 1,5 år efter att serien tog slut.

fredag 1 februari 2019

SUB

Jag har räknat min SUB. 2030 böcker. Några färre än förra månaden. Jag tänkte att jag har väl läst fler och inte mottagit några beställningar under månaden. Men just det, jag var ju i Stockholm en helg och då köpte jag ju böcker. Bland annat hade jag fått ett presentkort på Akademibokhandeln som jag passade på att handla upp under resan.

När det gäller planerna för i år så ligger jag bra till när det gäller goodreadsmålet och jag har läst något för Jorden runt-projektet. Inga kvinnliga nobelpristagare och inget på tyska eller franska dock.

torsdag 31 januari 2019

Norra Latin

Norra Latin
av Sara Bergmark Elfgren

Det var inte så länge sedan jag läste "Norra Latin", när den kom ut för ett drygt år sedan. Men redan då visste jag ju att jag ville läsa om den. Och den håller verkligen för en omläsning. Jag tycker om att vara i Tamars och Cleas värld, även om den kan vara skrämmande.

Läs vad jag skrev om boken förra gången jag läste den.

Jag är så nyfiken på vad de andra delarna i serien ska handla om. Det ska tydligen bli fyra delar totalt, fast med olika huvudpersoner.

onsdag 30 januari 2019

Konkubinen

Nu var det länge sedan jag läste något för mitt Jorden runt-projekt. Men med det nya året påbörjade jag också läsningen av ett nytt land, närmare bestämt Nigeria. Först ut blev den här fina romanen som utspelar sig under förkolonial tid. Här har jag skrivit mer om den.

torsdag 24 januari 2019

6 pixiböcker av Jakob Nilsson

6 pixiböcker
av Jakob Nilsson

Jakob Nilsson har gjort serieversioner av några av Stieg Trenters deckare, och i pixiböckerna är det mycket riktigt fotografen (och detektiven) Harry Friberg som rör sig runt i Stockholm.

Det finns ingen handling i de här böckerna, i stället är det bilder av stockholmsmiljöer, så som Stockholm såg ut förr. De är uppdelade på olika stadsdelar och för att knyta ihop det har de ibland fått nya bildtexter. Ganska kul faktiskt. Jag läste dem som pepp inför en stockholmsresa. Det tyckte jag passade bra.

lördag 19 januari 2019

Professorn

Professorn
av Charlotte Brontë

Miljön i "Professorn" är väldigt lik den i "Villette". "Villette" utspelade ju sig i en fiktiv stad med det namnet medan "Professorn" utspelar sig i Bryssel, men staden Villette är ju faktiskt baserad på Bryssel. Charlotte Brontë arbetade på en skola i den staden under ett par år, och det är just det yrket som hennes huvudpersoner ägnar sig åt i dessa böcker.

William Crimsworth är en föräldralös ung man som inte är nöjd med de arbeten som hans släktingar kan erbjuda honom. Hans mors adliga släkt föreslår att han ska bli präst, men han känner att det inte är hans kall. Hans halvbror är affärsman, och även om han inte är intresserad av att göra någon större insats för att hjälpa fram sin yngre bror i affärsvärlden så kan han ändå ge honom en enklare anställning på sitt kontor. Det går ingen nöd på William, men han är så missnöjd med jobbet att det är på gränsen till outhärdligt. Men han har ju gått i en bra skola, och med en rekommendationsbrev från en något excentrisk bekant beger han sig till Bryssel för att söka jobb. Här får han anställning som lärare i engelska på en flickskola. Vi får läsa mycket om de andra lärarna och framför allt om Williams stora kärlekshistoria.

William går inte riktigt lika hårt åt belgarna och katolikerna som Lucy Snowe gör i "Villette", men det är ju ingen smickrande beskrivning han ger oss. Å andra sidan är varken William eller Lucy felfria de heller. Det är ju ganska ofta man inte riktigt förstår attraktionen hos männen i Brontësystrarnas böcker, åtminstone de som jag har läst.

De här två böckerna påminner en hel del om varandra. "Professorn" var Charlotte Brontës första roman, men den refuserades och som jag förstår det använde hon mycket av stoffet i "Villette" i stället. Senare gavs "Professorn" ändå ut, fast först efter Brontës död.

Omslagen på Modernistas utgåvor förresten ... SÅ fina!

onsdag 16 januari 2019

Juliane och jag

Juliane och jag
av Inger Edelfeldt

Kan detta vara min mest omlästa bok? Det är i alla fall en av dem, och naturligtvis en av mina favoritböcker. Det är bara en så perfekt skildring av två fjortonåringar, som är lite utanför i klassen och som både kan skämmas och vara stolta över det. Och det handlar om att få en ny bästa vän, hur man ibland kan förstå varandra precis samtidigt som vänskapen också kan gnissla och skava.

Borde man försöka se TV-serien från 90-talet eller blir man bara besviken?

måndag 14 januari 2019

Christmas Days

Christmas Days: 12 Stories and 12 Feasts for 12 Days
av Jeanette Winterson

Det var tjugondag Knut igår så på tiden att skriva om säsongens sista julbok. Den här läste jag mellan juldagen och trettondagsafton, för jag tänker att det är väl det som är de tolv juldagarna. I den här boken finns tolv noveller med någon sorts jultema. Flera är spökhistorier, några är bara knepiga. Jag gillar alla, mer eller mindre. Novellerna varvas med recept, som snarare är små historier om personen som Winterson har fått receptet av eller en minnesvärd händelse kring rätten. Väldigt fin julbok.

lördag 12 januari 2019

Johanna

Johanna
av Li Österberg och Patrik Rochling

Lite då och då kommer det ut en ny seriebok om Johanna och alla de andra i hennes omgivning. Jag har länge tänkt att jag ska läsa om de som jag redan har läst, och sedan ta itu med de som jag inte har läst tidigare. Och nu har jag äntligen börjat med det.

I "Johanna" från 2003 får vi (inte helt otippat) träffa Johanna, en impulsiv rebell som alltid verkar hamna i centrum för allas uppmärksamhet. Nu är hon ute på en sorts luffarsemester tillsammans med sin flickvän Klara. De saknar karta och kompass, och har inte heller mobiler med sig. Det här är kanske precis innan tiden när det var helt självklart att ha mobil. Man förstår väl att idén till den här turen är Johannas och att Klara kanske kunde tänkt sig något lite mer uppstyrt.

I hemstaden går Johannas storasyster Helena runt och pysslar med sitt, men ofta går tankarna till Johanna. Ska hon inte höra av sig snart? Fattar hon inte att Helena och deras mamma är oroliga?

Det hela varvas med minnen av en yngre Johanna. Av när hon träffade Klara för första gången och från barndomen. Det är inga stora saker som händer, men de saker som händer skildras med humor och värme. Det viktigaste är dock personerna och relationerna. En mycket bra seriebok.

torsdag 10 januari 2019

Nimona

Nimona
av Noelle Stevenson

"Nimona" utspelar sig i en värld där magi och vetenskap kanske inte går hand i hand, men åtminstone existerar sida vid sida. Det finns både tornerspel och TV-nyheter.

Lord Ballister Blackheart är en superskurk, svuren fiende till hjälten sir Ambrosius Goldenloin. En dag dyker en flicka vid namn Nimona upp hemma hos Blackheart och säger att hon är hans nya sidekick. Blackheart är inte positiv till hennes idé, men sedan får han veta att hon är hamnskiftare och det kan ju vara användbart.

Snart visar det sig att Nimona kanske är lite väl hardcore när det gäller superskurkverksamheten. Och en annan sak: det verkar som om the Institution of Law Enforcement and Heroics, som bland annat utser hjältar och skurkar, verkar hålla på med en del skumraskaffärer.

Väldigt charmig och aningens våldsam serie och med magi, vetenskap och humor.

tisdag 8 januari 2019

Sabrina

Sabrina
av Nick Drnaso

"Sabrina" blev omtalad när den blev första seriebok att komma med på Bookerprisets "long list". Det är inte författarens första bok, men jag hade inte hört talas om honom tidigare.

Allting i boken är färglagt i dämpade färger, det är inte mycket skuggning och sidlayouterna varierar mycket lite. Man kan oftast bara ana små skiftningar i ansiktsuttryck, men de finns där. Det som jag störde mig på var att det inte går att avgöra personernas ålder. De första sidorna gissade jag att vi läste om en äldre kvinna, men snart får man reda på att Sabrina är 27 år gammal och att detta är sista gången henne syster Sandra träffar henne. För kort därefter försvinner Sabrina spårlöst. Ingen vet vad som har hänt, men eftersom hon inte kommer tillbaka misstänker man att hon har utsatts för brott.

I några scener får vi se systerns reaktioner på ovissheten och sorgen, men framför allt följer vi två män: Calvin och Teddy. Calvin är lite vilsen efter att hans fru ganska plötsligt bestämt sig för att lämna honom och flyttat iväg till en annan stat med deras lilla dotter. Nu har han gått med på att låta sin kompis från tonåren, Teddy, bo hos honom ett tag. Teddy är i kris efter att hans flickvän försvunnit spårlöst.

När fallet Sabrina utvecklas och blir intressant för media börjar också alla konspirationsteoretiker på internet gräva ner sig i saken. Alla tre huvudpersonerna drabbas av hur de och Sabrina ifrågasätts och används i olika tolkningar av "vad som egentligen pågår i världen". Intressant vinkling på hela tragedin. Och trots att själva brottet inte visas i serien och det inte finns någon sensationslystnad från författarens sida så är det en djupt obehaglig berättelse. Vilket jag inte alls var beredd på när jag började läsa.

söndag 6 januari 2019

2018 ... allt det andra

Favoriter från 2018:
- Romaner, noveller, deckare, klassiker
- Barnböcker, ungdomsböcker, fantasy, science fiction
- Skräck och serieböcker
- Facklitteratur, biografi, memoarer 

Det är ju inte bara de bästa böckerna man vill ha med i sina listor. (Jag skippar sämsta böckerna.) Och inte sånt som "bästa film" heller (jag ser inte så mycket på film, men tänker att det måste väl vara Amatörer – av det jag såg). Det finns ju annat som man måste nämna när man sammanfattar året. Inte som en topplista, bara sånt som hände.

ÅRETS BOKHANDEL

Inleder genast med något som ändå är en sorts "årets bästa". Kom på förra året att detta ju är en kategori som man verkligen borde ha med i listorna. Frågan är ju då om det ska vara nåt speciellt som man har besökt under året, eller en som man är i flera gånger varje år. I år blev det den senare kategorin, för jag tänkte häromdagen på hur kul det är att gå på Science Fiction-bokhandeln. För min del är det ju den i Göteborg som gäller. De för inte mina mest lästa genrer egentligen, men jag uppskattar nördigheten.

ÅRETS MYSTERIUM
Fallet med Kri-omslaget! Jag trodde att jag hade skrivit mer om det i bloggen, men tror det var under min superjobbiga badrumsrenovering när jag kanske bloggade lite mindre ... Jag upptäckte i alla fall att Ester Ringnér-Lundgrens bok "Ett hjärta åt Kri" har ett omslag som är väldigt likt en utgåva av Richard Yates bok "Young Hearts Crying", MEN det var inte samma bild. Marcus Stenberg nystade så långt det gick, med ytterst läsvärt resultat.

ÅRETS PROJEKT

Bokläsningsbingo i somras. Kul sätt att välja sina böcker på, även om man ändå läser lite som man vill och kanske inte blir klar.

ÅRETS BESVIKELSE

Svenska Akademien.

MARGIT SANDEMO

Margit Sandemo gick bort 2018, och det skrev jag lite om här.

2018 års bästa ... facklitteratur, biografi, memoarer

Tidigare favoriter från 2018:
- Romaner, noveller, deckare, klassiker
- Barnböcker, ungdomsböcker, fantasy, science fiction
- Skräck och serieböcker

FACKLITTERATUR
Bäst var "Flâneuse: Women Walk the City in Paris, New York, Tokyo, Venice and London" av Lauren Elkin. Inspirerande om gator, stadsplanering och litteratur.

Jag vill också rekommendera användbara "Larmrapporten" av Emma Frans.

BIOGRAFI
Här fastnade jag för Åsne Seierstads fängslande bok om terrordåden i Norge den 22 juli 2011, "En av oss".

MEMOARER
När det gäller självbiografier måste ju den bästa vara "The Princess Diarist" av Carre Fisher.

lördag 5 januari 2019

2018 års bästa ... skräck och serieböcker

Tidigare favoriter från 2018:
- Romaner, noveller, deckare, klassiker
- Barnböcker, ungdomsböcker, fantasy, science fiction

SKRÄCK
Det jag tyckte bäst om var "Rörelsen" av John Ajvide Lindqvist. I år tänker jag läsa sista delen i trilogin och se om några av bitarna faller på plats eller om det bara blir konstigare än nånsin.

Jag upptäckte också att "Gerald's Game" och "Dolores Claiborne" av Stephen King hör ihop, vilket gav lite extra till läsningen. Och så gillade jag "Hemmet" av Mats Strandberg.

SERIEBÖCKER
Här kan jag inte heller bara välja än. Jag kan inte ens bestämma mig för en enda svensk serie med mytologisk bakgrund. Både "Vei bok 1" av Sara Bergmark Elfgren" och Karl Johnsson OCH "Athena – Pappas flicka" av Li Österberg är ju bra!

Jag tyckte också om Thi Buis biografi om sin familj, "The Best We Could Do".

Båda de franska seriealbum jag läste var också bra: "Culottées 1" av Pénélope Bagieu och "Quatre Sœurs – 1. Enid" av Malika Ferdjoukh och Cati Baur.

Och så får jag inte glömma omläsningen av Ai Yazawas Nana.

.........................................................
Och apropå de två kategorierna här så så var det ju kul med John Ajvide Lindqvists Bamse-tolkning.