söndag 24 juni 2018

Nana 14

Nana 14
av Ai Yazawa

Det händer mycket i musikindustrin. Ska Blast eller Trapnest hamna högst på topplistan? Vad kommer hända om vissa förhållanden kommer till pressens kännedom? Vad kan man offra för att tysta ner en skandal? För att rädda sin musikkarriär?

Också intressant att läsa om hur Blast inte riktigt kan ha samma personliga förhållande till sina fans sedan de blev stora. Tidigare har de känt de riktigt hängivna fansen, men nu finns det en hierarki i fanskaran och ett vanligt fan har inte tillgång till bandet.

lördag 23 juni 2018

Ett nytt Atlantis

Ett nytt Atlantis
av Ursula K. Le Guin

Bra novell! Ett framtida dystopiskt USA varvas med mystiska avsnitt om något helt annat. Atlantis? Jag tror inte att jag förstod riktigt vad som hände i novellen, och nu är det dessutom ett tag sedan jag läste den. Men den är en stark kandidat för omläsning.

torsdag 21 juni 2018

Axel var idiot

Axel var idiot
av Mats Ahlsén

En lättläst bok (lättläst som i skriven på ett enkelt sätt, inte bara att det går snabbt att läsa) om en släkting till författaren, som hade en intellektuell funktionsnedsättning. Axel Bergman föddes i en tid när vanligt folk inte drömde om att ifrågasätta läkares beslut. När han är åtta år placeras han på en institution och därefter flyttas han flera gånger, ofta utan familjens godkännade och vetskap. Bland annat är han intagen på Vipeholms sjukhus och är en av de som utsätts för Vipeholmsexperimentet, där patienter fick äta stora mängder kola för att se hur det påverkade deras tandhälsa. Obehagliga grejer, det här var ju människor som varken kunde eller fick bestämma själva om de ville delta. Jag har tidigare hört en P3 dokumentär om Vipeholmsexperimentet. Det kan ju passa att läsa den här boken i samband med dokumentären.

Både upprörande och intressant läsning. Tiden går och vårdmetoderna förändras. Lyckligtvis blir Axels sista år betydligt värdigare, med möjlighet att bestämma över sig själv och få besök av släkten. "Axel var idiot" blir både en berättelse om Axels liv och en berättelse om vården under 1900-talet.

onsdag 20 juni 2018

Aicha

Det senaste jag har läst i mitt Jorden runt-projekt var från Togo, och tyvärr blev jag inte imponerad. Men man kan inte dra en vinstlott varje gång.

måndag 18 juni 2018

Försvararna

Försvararna
av Philip K. Dick

Återigen en science fiction-novell från Novellix av en författare vars namn jag känner till men som jag aldrig har läst tidigare. Den här känns som en science fiction-historia av klassiskt snitt. Det är också något med den som känns väldigt femtiotal. Jag kommer också att tänka på en ganska tramsig film som jag har sett delar av, Rätt upp i 90-talet. Fast ändå inte, bara detta med Kalla kriget och underjordiskt boende.

Här har Kalla kriget förstört Jorden. Människor bor långt under marken sedan ett antal år. Ovan jord kan de inte leva på grund av radioaktivitet, men robotar fortsätter att utkämpa ett krig. Huvudpersonen jobbar med robotprogrammet och får en dag ett specialuppdrag.

onsdag 13 juni 2018

Syrinx

Syrinx
av Anton Hildingsson

Jag ska försöka ta tag i min backlog med obloggade lästa böcker. Det kan bli kortfattat och eventuellt felaktigt.

Överst i högen ligger "Syrinx", som tydligen är det vinnande bidraget i en novelltävling som Novellix anordnade. Vi möter två unga kvinnor, bästa vänner, som har börjat umgås mycket igen efter att den ena har upplevt ett misslyckande i det hon hade tänkt ägna livet åt och återvänt till hemstaden.

måndag 4 juni 2018

Skogens barn

Skogens barn
av Margit Sandemo

För några år sedan sa Margit Sandemo att hon skulle sluta skriva böcker. Trilogin Kiaras saga och humorboken "Skrøner fra oldemors tid" skulle bli hennes sista böcker. Men det dröjde inte så länge innan det kom ännu en bok, och häromåret kom visst den här. På svenska kom den först i år.

Tyvärr har ju de senaste böckerna inte hållit så hög standard. Den här köpte jag mest för att jag ju vill ha allt. Och så visade det sig att den var ju rätt bra! Nu har ju Margit en ganska egen stil, och gillar man det inte så gillar man det inte. Men vi som uppskattar hennes böcker kommer gilla den här. Den känns lite som hennes gamla följetonger tycker jag (alltså den s.k. Sandemoserien). Man kan ju inte förvänta sig en ny Sagan om Isfolket. Där är det ju helheten som gör det.

Dagan är en ung man som har haft en trygg och god uppväxt i Skåne. Men då och då tänker han på sitt ursprung, några otydliga minnesbilder från tiden innan han blev adopterad av Sten och Britta. Han dök bara upp helt ensam i Malmö omkring tjugo år tidigare, och ingen kunde begripa vilket språk han talade.

Det finns också en annan gåta som han funderar på ibland. Ett möte med en skrämd flicka utanför en kyrka, och sedan även hennes tre bröder som verkade vara ganska udda. Dagans föräldrar gissar att det är barnen i en familj som varit ganska ökänd i trakten. Morföräldrarna flyttade ut i skogen under hippie-eran för att leva efter sin egen filosofi. Man kunde inte kalla det ett lyckat experiment, de har levt ett ganska eländigt liv, men tydligen bor familjen fortfarande kvar där ute.

När Dagan av en slump återser flickan har hon problem och han vill försöka hjälpa henne. Men hur då, och hur ska han veta att han inte gör henne en björntjänst?

Här möter vi Margits typiska karaktärer – samma sorts personligheter brukar återkomma – i en version som ändå känns lite ny. Och de flesta kan använda datorer och mobiltelefoner nu, det är ju ändå 2010-tal. I tidigare böcker har det bl. a. funnits ungdomar runt millennieskiftet som inte har kunnat använda datorer ö.h.t. Men här går Dagan t.o.m. en utbildning på distans, och använder dator till det.

Det blir kanske lite mycket av det goda när mysterierna hopar sig. Det är inte bara de naturliga eller övernaturliga mysterierna kring de fyra syskonen från skogen, utan det är också gåtan med Dagans ursprung som måste lösas innan boken tar slut. Å andra sidan kanske det är bättre att göra så här än att dra ut på historien och göra en serie av den. Har du gillat Margits äldre böcker så kan jag i alla fall rekommendera "Skogens barn". Även för de som kanske egentligen har slutat läsa hennes nyare böcker.

söndag 3 juni 2018

Sommar och SUB

SUB just nu: 1962 stycken. Det är tio färre än för en månad sedan. Jag har tydligen läst mer än jag har köpt. Jag har också gallrat en hel del den här månaden, men det är egentligen mest bland lästa böcker. Man borde ju tillbringa hela månaden liggande på balkonger och sånt, med en bok. Åtminstone om vädret ska fortsätta så här. Men jag har råkat få ett väldigt busy schema för min fritid just i juni, så vi får väl se hur det blir med det.

Och så har jag dragit en lott, en bok som jag borde men säkert inte kommer läsa under juni månad. Den här månaden är det "Kärleken till Frank" av Nancy Horan. En roman om verkliga människor som jag inte vet så mycket om.

tisdag 29 maj 2018

Homegoing

Homegoing
av Yaa Gyasi

Det börjar med Effia och Esi, eller kanske snarare deras mor. De är nämligen halvsystrar, trots att de aldrig träffas och inte vet om varandra. Båda två hamnar på olika sätt i Cape Coast Castle, ett av många center för slavhandeln på den afrikanska Guldkusten (nu Ghana). En av dem som fånge under omänskliga förhållanden, i väntan på att skeppas över till Nordamerika. En av dem som extrafru till en av de vita handelsmännen.

Kan det ha varit i "Segu" av Maryse Condé som jag läste om detta? Att europeiska män med fruar i hemlandet också hade en fru från det land de bodde i. Det verkar som om det ansågs vara mer acceptabelt än att ha en älskarinna, men jag förstår inte riktigt varför. Bigami måste väl ändå ha varit förbjudet i t.ex. Storbritannien?

Varje kapitel är som en novell, och vi får läsa om Effia och Esi och deras ättlingar i ytterligare sex generationer. En gren i Afrika (Fanteland, Asanteland, Guldkusten, Ghana) och en i USA, från 1700-tal till modern tid. Jag har läst böcker som utspelar sig i USA tidigare, och jag har läst en del böcker som utspelar sig i Västafrika. Men jag har inte läst något som ställer dem bredvid varandra på det här sättet, och också visar hur slavhandeln påverkar båda släktgrenarna genom många generationer. Både intressant och upprivande.

Dessutom är det välskrivna kapitel. Eller ska vi kalla dem noveller? Det är inte bara budskap. Vi får också lära känna fjorton människor, deras miljöer och deras livsöden. Fantastiskt bra bok.

Att jag läste boken just nu är förstås för att jag just har läst om Ghana i mitt Jorden runt-projekt. Just "Homegoing" passade inte riktigt in, eftersom hälften utspelar sig i USA. Men det passade ändå bra för mig att läsa den nu.

måndag 28 maj 2018

Allt för konsten 8

Allt för konsten 8
Redaktör: Ingemar Bengtsson
Medverkande: Malin Biller, Martin Ernstsen, Kim Flymar, Stef Gaines, Matti Hagelberg, Bjarni Hinriksson, Marcus Ivarsson, Jacob, Clara Johansson, Kati Kovács, Nicolas Križan, Mika Lietzén, Daniel Novakovic, Pentti Otsamo, Ville Ranta, Henrik Rehr, Patrik Rochling, Tiitu Takalo, Thomas Thorhauge, Amanda Vähämäki, Li Österberg och Emelie Östergren

Nu börjar den här antologin bli lite gammal, men lika bra för det. En del har jag redan läst, en del lägger jag på minnet för att läsa mer av senare, en del behöver jag kanske inte läsa mer av.

söndag 27 maj 2018

En av oss

En av oss: en fortelling om Norge
av Åsne Seierstad

Åsne Seierstad fick i uppdrag av Newsweek att skriva en artikel om Anders Behring Breivik kort efter hans attacker mpt regeringskvarteret i Oslo och mot AUF:s sommarläger på Utøya. Senare bevakade hon också rättegången för att skriva artiklar och en liten bok. Men det blev inte en liten bok. Det är en tjock bok om terroristens liv, som bl.a. bygger på polisens dokumentation om fallet, på gamla journaler från barndomens kontakter med psykiatrin och en intervju med modern, som då var döende i cancer.

Det finns en del saker med föräldrarna och uppväxten som man reagerar på. Men räcker det som förklaring? Vem gör något sånt här?

Parallellt med kapitlen om terroristens uppväxt får vi också läsa om två tonåringar som träffas på ett disko i Nordnorge på 80-talet, och om ett ungt par i Kurdistan. Om deras barn, deras liv, hur den kurdiska familjen flyr till Norge, och om hur barn i båda familjerna blir aktiva i Arbeiderpartiets ungdomsförbund*. Och man sitter som på nålar, för man vet ju vad som kommer att hända på ön. Kommer de vara bland dödsoffren? Kommer de överleva, med eller utan skador, och se sina vänner dö?

Vi får också läsa om polisinsatsen, och hur organisationen inte fungerade. Det tog lång tid innan någon kom ut till Utøya. över en timme. Och under tiden mördades i genomsnitt en person varje minut. Jag minns att man visste en del om vad som pågick medan det pågick. Folk skrev på sociala medier att om man kände någon som var på Utøya så skulle man inte ringa eller messa den personen, för att telefonens ljud inte skulle avslöja gömställen. Det berättas även i boken hur oförberedda myndigheterna var på den här typen av händelse. Kommunikationen fungerade dåligt, och det fanns resurser som inte utnyttjades. Det utreddes efteråt, men jag har inte läst så mycket om det tidigare.

Det är en fängslande och mycket intressant bok, men man får inte det där svaret man skulle vilja ha. Men jag tror aldrig man kommer få ett svar på varför som man kommer kunna nöja sig med.


(*Det är inte det förkortningen står för, utan Arbeidernes Ungdomsfylking.)

fredag 25 maj 2018

De blindas rike

De blindas rike
av H. G. Wells

Har jag läst något av H. G. Wells tidigare? Jag tror inte det. Han har väl skrivit ett antal science fiction-klassiker, men jag har väl inte läst så mycket i den genren.

"De blindas rike" berättar om en man som kommer ifrån sin grupp bergsbestigare i Anderna. Han råkar hamna i en dal som varit avskuren från omvärlden i hundratals år och där alla invånare är blinda. Mannen kommer att tänka på det gamla talesättet "i de blindas rike är den enögde kung". Hur ska han utnyttja sin syn till sin fördel hos det blinda folket? Och vad kommer det leda till?

Riktigt bra berättelse! Är det science fiction? Kanske inte, men det finns i alla fall ett stort element av "vad skulle hända om ...".

torsdag 24 maj 2018

The Princess Diarist

The Princess Diarist
av Carrie Fisher

Jag skulle bara ta en bild till instagram på May the Fourth, men det slutade förstås med att jag fastnade i boken.

Carrie Fisher har skrivit flera böcker och fler memoarer än den här. Denna handlar bara om inspelningen av Star Wars (jag hade gärna läst ännu mer om det), hennes affär med Harrison Ford under inspelningen av den första filmen, och hur det har varit att vara känd som prinsessan Leia ända sedan dess. Allting på ett lika humoristiskt sätt. Jag fick lust att läsa fler av Carrie Fishers böcker. Hon verkar ha varit så rolig!

tisdag 22 maj 2018

Nana 13

Nana 13
av Ai Yazawa

Det var inte alls länge sedan Nana och Hachi delade lägenhet, levde enkelt, hade kul och inga större bekymmer. Eller, de hade ju bekymmer, men bara helt vanliga sådana. Nu är bådas drömmar på väg att uppfyllas, men är de lyckliga med alla plikter som detta innebär? Ingen av dem är egentligen fri numera.

Jag är väldigt nöjd med att jag kom på att jag skulle läsa om den här serien.

söndag 20 maj 2018

Binti: Home

Binti: Home
av Nnedi Okorafor

Binti beslutar sig för att resa hem till Jorden, och till sin familj. Hon har inte träffat dem sedan hon rymde hemifrån för att gå på Oomza-universitet (se "Binti"), så det är lite nervöst. Men hon har saker hon måste göra.

Hon kommer också att ta med sig sin vän Okwu. Eftersom dess folk har länge legat i fejd med khoushfolket, som är den största folkgruppen i landet som Binti kommer från, så har Okwus besök på Jorden stor betydelse för de interplanetära relationerna.

Själv tillhör Binti himbafolket och ett av syftena med resan är att hon ska delta några av deras traditioner. Men efter allt som har hänt henne sedan hon lämnade Jorden vet hon inte om hon inte riktigt kan räknas som en himba längre. Och saker och ting tar dessutom en vändning som hon inte hade väntat sig.

Intressant bok. Jag gillar att saker och ting inte förklaras i onödan. Ibland får man bara försöka hänga med och kanske förstår man hur det funkar senare. jag tror att jag kommer läsa den avslutande boken i trilogin ganska snart, för jag måste få veta hur det går för Binti.

lördag 19 maj 2018

Wife of the Gods

Sista Ghana-boken i mitt Jorden runt-projekt är en spännande och rätt bra deckare. Läs mer här.

torsdag 17 maj 2018

Förändringar

Nu har jag läst ännu en bok från Ghana i mitt Jorden runt-projekt. Läs mer om den här romanen, om kärlek och kvinnors villkor, i min andra blogg.

onsdag 16 maj 2018

Östermalmsmorden

Östermalmsmorden
av Lars Bill Lundholm

Den första delen i Lundholms deckarserie där alla böcker är namngivna efter stadsdelar i Stockholm, och det första mötet med den som jag antar är huvudperson i alla böckerna, nämligen kommissarie Axel Hake. Jag tror jag kommer nöja mig med denna. Visst, det var inte en dålig deckare, men det finns så många böcker och så lite tid. Ska jag börja på någon ny svensk deckarserie så får det vara något som jag fastnar lite extra för.

En ung kvinna huggs ihjäl i sitt hem, och ordet "slyna" är klottrat i läppstift på badrumsspegeln. Men det var hon verkligen inte, eller så var hon det. Det beror på vem man frågar. Och är motivet personligt eller är det en slump att det blev just hon som mördades? Hake och hans kolleger blir varse att det pågår en hel del skumt bakom fasaderna på fina Östermalm.

tisdag 15 maj 2018

Ett dån av åska

Ett dån av åska
av Ray Bradbury

Roligt med fyra science fiction-noveller från Novellix. Två av författarna hade jag redan läst (men inte just dessa berättelserna) och var var sådana som jag kände till, men inte har läst. Bradbury är en av de som jag har läst tidigare, och som jag har uppskattat. Att det blev just denna novellen som jag läste först av dessa fyra berodde mest på att det var en dinosaurie på utsidan. Jag blir fortfarande glad av att tänka på dinosaurier, sedan min dinosaurieperiod när jag var ca 6-7 år.

Vi befinner oss i modern tid och det finns möjlighet att resa i tiden. Den viktiga frågan är så klart: hur kan man tjäna pengar på det? Jo, bl.a. genom att anordna jaktresor till förfluten tid, för att jaga djur som inte finns i vår tid. Huvudpersonen ska iväg på just en sådan resa, men han har inte riktigt räknat med de rigorösa säkerhetsföreskrifterna och riskerna med resan.

Man kunde väl räkna ut lite vartåt det barkade, men ändå en riktigt bra novell.

söndag 13 maj 2018

Neon Genesis Evangelion Volume Fourteeen

Neon Genesis Evangelion Volume Fourteeen
av Yoshiyuki Sadamoto/Gainax, khara

Sista delen i den här serien, så jag ska väl inte säga så mycket om vad som händer här.

Jag läste första delen för fjorton år sedan och tyckte jag att det var en väldigt bra manga, trots att den handlade om stora robotar. För egentligen handlar det ju om människorna som styr robotarna och spelet bakom. Nu vid min senaste omläsning (inför att äntligen kunna läsa slutet, som alltså kom ut först för ett par år sedan) var jag inte riktigt lika förtjust. Jag gillar den fortfarande, men jag tycker inte att den är så fantastisk längre.

Det finnes ingen helhet

Det finnes ingen helhet
av Helga Flatland

Det här är den sista boken i trilogin om hur tre unga norska soldater, som alla kommer från samma lilla samhälle, dör i Afghanistan och hur detta drabbar de efterlevande. De tidigare böckerna är "Bli hvis du kan. Reis hvis du må." och "Alle vil hjem. Ingen vil tilbake.". Flatland vrider och vänder på alla de som berörs av händelsen och hur de i sin tur påverkar andra. Vi har framför allt fått följa en av killarnas familj, så även i den här sista boken där det har gått en del år sedan dödsfallen. Kanske börjar de komma ur den värsta sorgen och skulden nu?

Men vi får också läsa om Ragnhild, bygdens läkare, och hur hennes roll har blivit. Det är en speciell situation att vara bygdens enda läkare – vilket hon var under många år – och dessutom bo där. Hon och Tarjeis mamma Karin var båda inflyttade, och blev varandras närmaste, rent av enda, väninnor. Och när katastrofen inträffade blev det ännu svårare att dra gränsen mellan provat och professionell.

Och så har vi ju han som till och med vi läsare hade glömt. Jag hade i alla fall det. Det har hela tiden varit tal om de tre som dog, bland folk i bygden, i media och överallt. Tarjei, Kristian och Trygve. Men de var ju fyra vänner som åkte dit tillsammans. Bjørn var också i Afghanistan, men han var inte med på just det uppdraget, den dagen när olyckan var framme. Så han kom hem, helt oskadd, men bortglömd och utan vänner. Det hade ju varit de fyra genom hela uppväxten. Så vad ska Bjørn göra nu?

En god avslutning på en fantastiskt välskriven trilogi.

lördag 12 maj 2018

Arvet

Arvet
av Virginia Woolf

För att vara helt ärlig kommer jag inte ihåg exakt vad som hände i den här novellen längre (en man går igenom ägodelar efter sin nyligen avlidna fru?), för i vanlig ordning ligger jag efter med bloggen. Men jag vet att jag tyckte om den, och så tänkte jag återigen att Virginia Woolf nog inte är så svårtillgänglig som jag har inbillat mig.

torsdag 10 maj 2018

Farvel, Rune

Farvel, Rune
av Marit Kaldhol
Illustrerad av Wenche Øyen

"Farvel, Rune" är en norsk bilderbok från 80-talet, som har översatts till svenska men som jag inte tror har fått samma klassikerstatus här som den tycks ha i Norge. Bland annat nämns den flera gånger i två böcker som jag har läst nyligen, Helga Flatlands "Bli hvis du kan. Reis hvis du må." och "Alle vil hjem. Ingen vil tilbake.". Här är det ett par vuxna syskon som båda minns hur storasyster ofta läste "Farvel, Rune" för lillebror trots att eller på grund av den var så sorglig. Ett stycke ur boken blir också uppläst i kyrkan vid en begravning. Så när jag såg den på loppis (på norska, i Sverige, ja) så var jag ju nästan tvungen att köpa den. Jag hade ju aldrig läst den tidigare.

Det handlar om två barn, Sara och Rune, som är kanske 6-7 år gamla. De bor nästan grannar och lite avsides, så självklart är de bästa kompisar. En dag leker de affär och mamma-pappa-barn uppe vid dammen (de har lovat att vara försiktiga om de går dit), när Sara måste springa hem en tur och byta till torra vantar. När hon kommer tillbaka ligger Rune livlös i dammen. Sara hämtar en vuxen men det är redan för sent. Rune är död.

Resten av boken handlar om hur Sara försöker förstå vad det innebär att Rune är död och hur hon sörjer honom. Vi får se hans begravning på hösten och hur Sara och hennes mamma besöker graven nästa vår. Allt är illustrerat med stämningsfulla akvareller. Just bilderna verkar vara något som de flesta som läste boken som barn minns. Det och att man blev rädd och ledsen, men ändå ville läsa boken. Precis som syskonen i Flatlands böcker.

Författarens namn är förresten felstavat på mitt exemplar av boken. Det står Kaldhold, men det ska vara Kaldhol.

onsdag 9 maj 2018

Månstenen

 
Månstenen
av Wilkie Collins

"Månstenen", skriven som följetong i en tidning som Charles Dickens drev och utgiven som bok 1868, är en av de böcker som kallas för "den första deckaren". Tydligen beror det lite på vad man menar med en deckare. Här är det ett mysterium och en polis – överkonstapel Cuff – som ska lösa det hela. Cuff lär vara baserad på en verklig person, Mr. Whicher som jag ju har läst en bok om. Den handlade om ett mycket uppmärksammat mordfall, och "Månstenen" verkar låna en del detaljer från det verkliga fallet, även om det här handlar om ett betydligt mildare brott. Det är bara en juvelstöld. En stöld av en av världens största diamanter förvisso, men det kommer ju inte i närheten av något så fasansfullt som ett barnamord.

Den unga fröken Rachel Verinder får på sin födelsedag diamanten i arv från en släkting. Ska det ses som en försoningsgest från en släkting som var ovän med Rachels mor, eller är det snarare en hämnd? Därom tvista de lärde. Det finns i alla fall en berättelse om att det vilar en förbannelse över diamanten, som ska ha stulits från ett tempel i Indien.

Faktum är i alla fall att diamanten försvinner redan natten efter Rachels födelsedag. Tre indier som har setts i området (en anmärkningsvärt sammanträffande i denna del av England vid mitten av 1800-talet) misstänks, men det mesta pekar på att någon i huset ligger bakom stölden. Antingen någon i familjen, en gäst eller någon av tjänstefolket. Cuffs arbete underlättas inte av att de flesta beter sig underligt, inte minst miss Rachel själv. Men det behöver ju inte innebära att de har något med stölden att göra.

Jag tyckte sättet på vilket boken är upplagd var underhållande. Man skiftar mellan berättare så att det alltid är den som sitter inne med mest kunskaper om ett visst skede av händelseförloppet berättar om just det. Man blir väldigt medveten om att någon av dem skulle kunna ljuga, inte minst för att de alla sätter en personlig prägel på sitt avsnitt. Å andra sidan ska det föreställa att de berättar om det hela flera år senare, efter att sanningen har kommit fram, så det borde ju inte innehålla några direkta lögner. Men de framhäver kanske vissa saker mer än andra. Alla berättarna är lite lustiga på sitt sätt, originella och ibland rent av osympatiska. Inte minst är det roligt när de beskriver varandra. Det gick lite trögt att läsa första hälften (min utgåva är uppdelad på två band), men sedan gick det desto snabbare. Det är ett klurigt mysterium, men jag läste någonstans (eventuellt i förordet) att alla ledtrådar finns där redan i de första tio kapitlen. Det gäller bara att pussla ihop dem på rätt sätt.

måndag 7 maj 2018

Kri och Vimsi

Kri och Vimsi
av Ester Ringnér-Lundgren

I den tredje boken om Kri får man även läsa en del kapitel som bara handlar om hennes kompis Vimsi. Jag har inte för mig att det har varit så i de tidigare böckerna. Vimsi är olyckligt kär och träffar nya kompisar. Kri brevväxlar med en kille, men plötsligt verkar han sur på henne. Kri kan inte förstå varför, och det ska en del tur och detektivverksamhet till för att lösa den gåtan.

Mysig och rolig gammal bok.

tisdag 1 maj 2018

Analys av en SUB

Just nu har jag 1972 böcker "på gång". Det är rimligt. Slut på analys.

En bok som ska grävas fram ur mina bortglömda hyllor är "Analys av ett mord" av Jed Rubenfeld, som jag är ganska säker på att jag har köpt på COOP Forum i Sisjön en dag när jag som vanligt inte hade någon som helst brist på böcker att läsa. Det är New York och Sigmund Freud och mord så klart. Kan kanske vara rolig att läsa.

måndag 30 april 2018

Näktergalen och rosen & Lady Alroy

Näktergalen och rosen & Lady Alroy
av Oscar Wilde

Två korta noveller av Oscar Wilde. Den första ska tydligen vara något sorts svar på en saga av H. C. Andersen som jag tror att jag faktiskt har läst. Wilde har en mindre idealistisk syn på kärleken och uppoffringar än i Andersens saga. Även den andra novellen, har en lite ironisk udd. Jag borde verkligen läsa mer Wilde.

söndag 29 april 2018

Stål

Stål
av Silvia Avallone

Den här boken var inte riktigt som jag trodde. Jag trodde att den bara skulle handla om de två väninnorna Anna och Francesca, men även om de står i centrum så handlar den också om deras föräldrar, Annas bror och hans kompisar, och en del om andra grannar i samma bostadsområde.

Jag hade en lite annan bild av Toscana än den här, kan jag säga. jag tänkte vacker landsbygd dit folk vill flytta och äta god mat och dricka vin. Här är det i stället en stad, Piombino, med stålverk och nedslitna arbetarkvarter. Anna och Francesca är unga, i trettonårsåldern, och till synes obekymrade. De hänger mycket på stranden, gärna med lite äldre killar. Och de är medvetna om att män tittar på dem. Det är så det är här, det är inte ovanligt att tjejer som bara är några år äldre redan har barn. De vuxna kvinnorna har kanske haft ambitioner, kanske inte, men i vilket fall som helst så är det bara att finna sig i hur livet blev.

När vi lär känna tjejerna bättre så upptäcker vi att i bådas familjer finns det hemligheter. Varför får Anna till exempel aldrig komma in i Francescas familjs lägenhet?

Boken handlar också mycket om Annas bror Alessio. Han är några år äldre än Anna och jobbar på stålverket. Det är ett hårt och farligt arbete, och han och kompisarna tar droger för att klara dagarna och när de äntligen är lediga är det fest som gäller, om de inte är ute och stjäl koppar för att tjäna lite extra. Ändå verkar han stolt över sitt jobb. Alternativet är väl att leva exakt likadant, men erkänna att man inte är nöjd.

Jag tror jag kom in lite fel i "Stål", att jag aldrig kom över att den inte handlade om det jag trodde den skulle handla om. Jag tyckte ju att det var en bra bok, men jag är inte lika tagen som alla andra verkar vara.

måndag 23 april 2018

Efter balen

Efter balen
av Lev Tolstoj

En novell som ställer två händelser av olika art, men under samma kväll, mot varandra. Vi får veta hur de påverkade en kärlekshistoria i berättarens ungdom. Jag gillade.

lördag 21 april 2018

Garbage Pail Kids

Garbage Pail Kids
av The Topps Company, Inc.
Förord av Art Spiegelman
Efterord av John Pound

Någon gång i mitten av åttiotalet, när jag gick på lågstadiet, hade killarna i klassen med sig några samlarbilder som de inte ville visa för oss andra. Fast det dröjde inte så länge förrän vi tjejer också samlade på Garbage Pail Kids-bilderna. (Gärna kallade "gaa-britsch".) Är det någon som minns dem? Det var bilder på egentligen ganska söta dockor eller barn, som var äckliga eller hemska på något sätt. Och så hette de något ordvitsigt som vi inte begrep. Deaf Geoff har en bergsprängare på ena axeln och lyssnar tydligen på hög volym, eftersom hjärna och ögonglober flyger ut genom ett hål på andra sidan av huvudet. Eerie Eric är en varulv. Babbling Brooke pratar i telefon samtidigt som hon äter en macka, och hon är helt nedkladdad av sylt och jordnötssmör. Ja, det var ganska olika nivå på äcklet. En del figurer var bara lite ohygieniska, medan andra hade utsatts för våld och olyckor.

Varje kort hade förresten två namn. T. ex. hade jag en bild av ett dinosaurieskelett (inget hemskt med det ju!) både under namnet Dinah Saur och Farrah Fossil. Men de flesta av mina dubbletter hade samma namn även om alla bilder, enligt den här boken, ska ha funnits i två versioner. Men det är väl oftast så att vissa bilder är vanligare än andra. Jag tror inte att jag hade en särskilt stor samling heller. Jag vet att jag hade flera dubbletter, men de flesta av bilderna i boken har jag aldrig sett. Ja, serie 1 var nog innan jag började köpa bilderna, eventuellt att den inte ens kom till Sverige eller min lokala butik, för den känner jag inte alls igen.

Boken visar alla bilder från bildserie 1-5, som kom 1985-1986. Det tar inte lång tid att bläddra igenom den, men samtidigt känns den som ett måste om man en gång har samlat på såna här bilder och kanske inte riktigt kommer ihåg hur de såg ut. Det enda jag saknar var mer av baksidesbilderna. Framsidan var ju alltså ett klistermärke med nåt av de här barnen, men det var bilder på baksidan också. Ibland listor över kort i serien, ibland nån annan sorts bild, typ efterlyst-affischer. Några av dem finns med på insidan av bokens pärmar, men inte alla.

Jag kommer ihåg att Kamratposten hade en kort artikel där de hade fått ett läsarbrev som klagade över de äckliga bilderna som folk i skolan höll på med. Och så hade de köpt några paket och höll verkligen med om att bilderna var förkastliga. Och tuggummit som följde med var äckligt. (Var det verkligen äckligt? Jag minns bara att det var stenhårt och svårt att få tuggbart, men jag tror inte det smakade så mycket.) Jag tyckte att det var rätt töntigt av dem. De fattade tydligen inte grejen. Och jag kom att tänka på det när jag läste Art Spiegelmans förord. Bara en sån sak förresten, att Art Spiegelman var en av hjärnorna bakom Garbage Pail Kids. Han som fick Pulitzerpriset för sin serie "Maus", ungefär samtidigt. Hans vanliga jobb var att hitta på olika gimmicks för Topps, ett företag som verkar tillverka sånt där godis som kanske är i sprayform, eller på tub, eller en klubba som är en ring – den där godishyllan som man inte köper så mycket från om man är över elva – samt samlarbilder med tuggummin.

Jag tror inte ens att jag tänkte på att Garbage Pail Kids så klart är en parodi på det som kallades Kålungar i Sverige, Cabbage Patch Kids. (Ja, Topps blev stämda och förlorade.) Populära dockor som jag tror var ganska dyra. Enligt Spiegelman en produkt som köps av vuxna till barn, och som därför måste tilltala vuxna. Medan Garbage Pail Kids-bilder lätt kunde köpas för veckopengen, och vände sig direkt till barn och till varje barns "inre odjur". Det var meningen att vuxna skulle avsky dem. Det verkar ju ha lyckats med Kamratposten åtminstone. Jag tror inte att det var många föräldrar som blev upprörda av de här bilderna. Inte i mina trakter i alla fall.

Nu när jag har nämnt Art Spiegelmans förord ska jag kanske säga något om vem som har skrivit efterordet också. John Pound var den som ritade alla bilder i de två första kortserierna, och många av de följande också. Man kan se mer av hans verk här.