måndag 5 december 2016

Eller sjunk i havet

Eller sjunk i havet
av David Mohseni

Det här verkar vara ett utdrag ur en kommande bok om David Mohsenis flykt från Afghanistan till Sverige, där hans bror redan bodde. I den här delen av berättelsen befinner han sig i Iran, nära gränsen till Turkiet. Hans bror ringer och berättar att han inte har kunnat få tag i någon människosmugglare som kan ta honom över gränsen, så det får Daoud (David) försöka ordna själv. Hur man nu gör det. Han känner ju ingen i den här stan. Detta är dessutom bara en liten del av resan som han måste göra. Från Turkiet ska han också ta sig över gränsen till Grekland.

Det jag uppskattar mest med "Eller sjunk i havet" är att den är självupplevd och att många av detaljerna är sånt som man kanske inte har tänkt på men så klart är det så. Vad som kan hända medan man tar sig över gränsen är vi väl alla medvetna om vid det här laget? Men en sån sak som att så klart klantar man till det när man ska leta efter någon som kan smuggla en över gränsen, i synnerhet om man är tretton år.

söndag 4 december 2016

Skeletons on the Zahara

Jag har skrivit lite om den här boken, om hemska umbäranden i Sahara på 1800-talet, i min Jorden runt-blogg.

lördag 3 december 2016

Lisa och de flygande barnen

Lisa och de flygande barnen
av Posy Simmonds

Jag köpte bara den här (på loppis) för att jag tyckte att det var lite kul att Posy Simmonds hade skrivit den. Annars har jag bara läst "Tamara Drewe" och jag vill läsa fler av hennes serieböcker för vuxna. Det här är för barn, men jag känner ändå igen stilen från hennes andra serier.

Lisa, hennes pappa och hennes bebislillebror Willy ska gå och leka i parken, men pappa tycker att det är för kallt för Willy (trots att han ändå kunde stå och prata med bekanta på gatan hur länge som helst) och bestämmer att de ska gå på museum i stället. Lisa blir arg och sätter sig och surar på en soffa i entrén medan pappa går iväg till utställningarna. Men snart får Lisa annat att tänka på, när ett par keruber från olika konstverk får liv och vill leka.

Jag känner inte att jag tillhör målgruppen, men det var ju en ganska kul historia.

fredag 2 december 2016

Bricken på Svartvik

Bricken på Svartvik
av Vibeke Olsson

Det har gått några år sedan den stora strejken vid sågverken runt Sundsvall. Bricken har blivit fjorton år och fått ett mer ansvarsfullt jobb. Alla sågverksungarna börjar ju jobba när de är sju-åtta år, men då gör de ju ganska enkla och ofarliga sysslor. Men nu är Bricken ribbkaperska och får stå vid en snurrande klinga och kapa ribb under långa arbetsdagar. Vad nu ribb är. Jag antar att det är någon smal produkt från sågen.

Hon är väldigt stolt över sitt jobb. Annars är det mesta som vanligt, utom att Bricken har lättare att bli irriterad på sina föräldrar numera. Men hon är också orolig för dem. Pappan med sin förstörda axel och mamman med sitt magsår. Hon tycker att de har blivit så gamla. Hon funderar också på om hon ska låta sig döpas i baptistkyrkan. Mamman är medlem men inte pappan. En av kompisarna verkar så säker i sin tro, men de andra kompisarna intresserar sig för helt andra saker. Vad ska hon välja?

Jag gillar de här böckerna. Det är ju svårt att veta, men de känns i alla fall övertygande, som att Bricken verkligen kunde ha levt vid ett sågverk utanför Sundsvall på 1800-talet. Ibland får man ju inte alls den känslan när man läser historiska romaner, men här funkar det.

En kul grej var att medan jag läste "Bricken på Svartvik" så började den nya säsongen av Historieätarna på TV. Och i första avsnittet kände jag igen nästan allt från den här boken och "Sågverksungen"! Allt hade med träindustrin i Norrland att göra, och Erik Haag och Lotta Lundberg testade allt från att leva lyxigt träpatronsliv på hotell Knaust till hur det kunde vara under de värsta svältåren. Det är ju de som Brickens föräldrar kallar storsvagåren – orsaken till att Bricken är ett omhuldat ensambarn är att de förlorade alla hennes äldre syskon då. Bricken tänker mycket på syskonen som hon aldrig fick träffa. I första boken är brodern Mårten hennes låtsaskompis, men just det har hon vuxit ifrån nu.

torsdag 1 december 2016

Årets sista SUB-räkning

Oj oj, så mycket att göra idag med att öppna alla kalendrar och räkna alla olästa böcker. Jag har teadventskalender, paketkalender och ett par chokladkalendrar. Jag gillar adventskalendrar. Egentligen borde jag hitta på något kalenderartat i bloggen något år, men det blir inte i år i alla fall.

Men jag har räknat min SUB. 1803 böcker. Så klart. Och jag har dragit lott om vilken av dem som "måste" läsas den här månaden. Det blev nr 95, "Bock i örtagård" av Fritiof Nilsson Piraten.

Förra månadens bok blev ingen succé. Det är säkert en utmärkt bok, men den ska inte läsas på svenska insåg jag snabbt. Jag kommer skaffa den på engelska någon gång i framtiden. Jag har också en annan lottad bok kvar. Det hade ju inte varit fel att hinna med både den och den här månadens i år. Men vi får se. Man vet aldrig vad som faktiskt blir läst.

måndag 28 november 2016

Farväl till dem på land

Farväl till dem på land
av Marjaneh Bakhtiari

Gripande novell om hur ett barn upplever pappas och farmors flyktplaner, och vad vi förstår av det hon berättar som hon inte förstår själv.

fredag 25 november 2016

Kvinnor ritar bara serier om mens

Kvinnor ritar bara serier om mens
av Lena Ackebo, Fanny Lindgren Agazzi, Bitte Andersson, Siri Ahmed Backström, Malin Biller, Tyra Blomster, Karolina Bång, Jojo Falk, Susanne Fredelius, Anneli Furmark, Hanna Gustavsson, Julia Hansen, Joanna Hellgren, Monica Hellström, Stina Hjelm, Joanna Johnson, Elin Lucassi, Lisa Medin, Lina Neidestam, Sara Olausson, Emma Rendel, Matilda Ruta, Lisa Rydberg, Lotta Sjöberg, Linda Spåman, Wendel Strömbeck, Julia Thorell, Frida Ulvegren, Klara Wiksten, Li Österberg och Emelie Östergren

Titeln och idén kommer visst från en sommarprat med Liv Strömqvist. Någon hade sagt till henne att han inte läste kvinnliga serietecknare, för att de bara skriver om mens. Förordet till det här seriealbumet är en forumtråd (?) där några kvinnliga serietecknare pratar om detta och säger att då gör vi väl precis det då. Rätta takter!

Temat för många av serierna är första mensen eller de olika stadierna i menscykeln. Det jag relaterar mest till är nog faktiskt det här med att man inte äger ett lakan utan fläckar, även om det kanske inte direkt är det viktigaste som tas upp i boken. Det är många olika aspekter på mens som tas upp och alla möjliga grader av allvar eller humor.

Som alltid när det handlar om antologier så är det vissa serier man tycker bättre om mer än de andra. Och antagligen är det helt olika serier för olika läsare. Det finns säkert något för alla här.

måndag 21 november 2016

Lilla asken

Lilla asken
av Ania Monahof

En av novellerna i Novellix "temafyra" om flykt. Den här är väl den som jag tror utspelar sig längst bort i tiden och jag tror att det är en självbiografisk historia. Dey är 1940-tal. En tonårsflicka med mamma, mormor och mosters familj har redan lämnat sitt hem för Finland, men inte heller Finland är tryggt. Man måste till Sverige, men det får inte märkas att man är på väg. Det är riskfyllt och mormor är ovillig att lämna det nya hemmet för något nytt okänt.

Jag tror att alla novellerna i kvartetten kommer kännas angelägna att läsa, och den här är förstås inget undantag. Men jag förstod senare att den inte är skriven som en novell från början, utan den är ett utdrag ur en bok som heter "Mot stjärnan". Det kanske kan förklara varför det var svårt i början med att hålla ordning på alla personer som är med.

fredag 18 november 2016

The History of Love

The History of Love
av Nicole Krauss

Jag var tvungen att googla lite på det här. Jag vet ju att Nicole Krauss tidigare var gift med Jonathan Safran Foer. Tydligen gavs den här boken och "Extremt högt och otroligt nära" ut med bara någon månads mellanrum. Och nej, det är inte bara jag och en i min läsecirkel som har reagerat på att de är ... typ samma bok.

Alma Singer är döpt efter en ganska okänd bok som hennes föräldrar avgudar. Nu är hennes pappa död sedan ett par år tillbaka. Hennes mamma får i uppdrag att översätta den här boken till engelska (den är spanskspråkig) av en privatperson som har hört talas om den och gärna skulle vilja läsa den. Alma är lite inne på att para ihop sin mamma med en ny man, och kanske den här uppdragsgivaren hade passat. Överhuvudtaget blir hon intresserad av boken och sin namne i den, och börjar göra en del efterforskningar.

Vi får också läsa om bokens tillkomst och hur det kom sig att Almas pappa upptäckte den i ett litet sydamerikanskt antikvariat en gång.

Samtidigt får vi följa en lite knepig äldre man, Leo Gursky, som bor i en lägenhet full av grejer och skräp. Han har en lika knepig vän som bor granne och han har en son som inte vet att Leo är hans pappa. Men Leo har hela tiden följt sonens liv på avstånd.

Ja, och så flätas ju allt ihop på något sätt, och olika avsnitt i boken är skrivna på olika sätt. Jfr "Extremt högt och otroligt nära". Och den döda pappan, och letandet efter någon i New York ... Det finns t.o.m. en excentrisk liten pojke (Almas bror). Det är klart att de är två olika böcker, men de är ju så lika. Det är nästan som om författarna skrev en lista med saker som skulle vara med och sedan skrev varsin bok, som någon sorts lek. Och jag tycker ganska bra om båda böckerna. Jag tycker inte att de är så fantastiska som jag hade hört (och det blir ju alltid en besvikelse), men ändå helt okej. Gåtor är ju alltid trevligt att läsa om. Och jag gillar avsnitten om Leo Gursky.

torsdag 17 november 2016

Skräckens timmar & andra rysare

Skräckens timmar & andra rysare
av Joan Aiken, Ray Bradbury, Philippa Pearce m. fl.

... där "m. fl." uppenbarligen står för John Gordon, eftersom han är den enda av författarna som inte nämns på omslaget. Det här är en ganska typisk samling spökhistorier, sådana som jag gärna läste när jag var liten. Detta är en av de böcker jag läste då och som jag läser om nu på grund av ett par noveller som jag fastnade särskilt för då: "Han", "Födelsedagsfesten" och "Inkräktarna", samtliga av Joan Aiken. Nu ser jag ju hur konstigt urvalet är. Alla novellerna i boken är av Joan Aiken utom tre, en av var och en av de andra författarna. Som att man egentligen hade tänkt översätta en novellsamling av Aiken men ångrade sig. Men alla novellerna är bra, även om jag läste två av dem i en annan gammal spökhistorieantologi ganska nyligen (för tre år sedan, allting är relativt). Särskilt skulle jag vilja läsa mer av Aiken och Bradbury. *klickar hem bok*

tisdag 15 november 2016

Ett testamente från helvetet

Ett testamente från helvetet
av Kristina Ohlson

En deckarförfattarinna har inte hörts av på flera dagar och har inte dykt upp på avtalade möten. Åtminstone det senare är ovanligt för henne och hennes advokat bestämmer sig för att undersöka saken.

Spännande och skrämmande novell. Jag gillar!

måndag 14 november 2016

Anya's Ghost

Anya's Ghost
av Vera Brosgol

Anya vantrivs och försöker passa in i sin skola. Hon är rysk, klumpig och lite tjock samt ständigt förföljd av Dima, en rysk tönt vars familj går i samma kyrka som hennes egen. Ingen som skulle höja Anyas status i skolan direkt. Inte som snygge Sean, som överraskande nog ibland pratar med Anya.

Så råkar hon ramla ner i en uttorkad brunn som också innehåller ett skelett, och ett spöke. När Anya blir räddad upptäcker hon att spöket, en tjej i hennes egen ålder, har följt med. Creepy, men också rätt användbart för att fuska på prov och ta reda på Seans schema så Anya kan "råka" springa på honom. Men när spöket försöker styra Anyas liv är det inte lika kul längre.

Superbra och rolig serie i high school-miljö som dessutom var betydligt läskigare som spökhistoria än vad jag hade förväntat mig.

söndag 13 november 2016

Hemma och på luffen

Hemma och på luffen
av Albert Engström

Först lite konsumentupplysning: Jag behövde en bok från 1916 till bokbingot och "1001 böcker du måste läsa innan du dör" tipsade om Albert Engströms "Hemma och på luffen". Biblioteket har den så det verkade ju som ett självklart val. Men jag blev misstänksam när en av texterna i boken hette ett datum som kom senare än 1916. Och när texterna ö.h.t. sades vara skrivna 1918, 1919 ... Och av texterna som Göran Hägg nämnde i "1001 böcker" fanns inga spår. Men boken finns ju hos Projekt Runeberg också, där med ett helt annat innehåll. Det verkar som om biblioteket har en utgåva med ett urval av Engströms texter i en tio-tolv band, där varje band är döpt efter en av Engströms böcker. Fast de har inte samma innehåll som de böcker de är döpta efter. Det är den enda förklaringen jag kan komma på. Väldigt märkligt och något som jag aldrig hade märkt om jag inte hade varit så inställd på att boken skulle vara från just 1916.

Jag läste alltså boken hos Projekt Runeberg. Egentligen det första jag läser av Engström om man inte räknar att man ibland ser enstaka skämtteckningar här och där. Det här är en samling korta berättelser av olika slag, ofta illustrerade. Det finns en del historier från Småland och Roslagen och betraktelser från resor i USA och i Tyskland, mitt under första världskriget. Jag tyckte om boken och kan tänka mig att läsa mer av Engström.

lördag 12 november 2016

Om flickor för flickor: Den svenska flickboken

Om flickor för flickor: Den svenska flickboken
Red. Ying Toijer-Nilsson och Boel Westin

Ibland kanske man går igenom sin bokhylla och tänker att "de här loppisböckerna om gamla ungdomsböcker har nog Marie mer glädje av (om hon inte redan äger dem), det är ju inte som att jag kommer orka läsa dem, haha!". Marie ville gärna ha dem. Fast plötsligt kände jag ett starkt behov av att läsa den ena. För det händer ju varenda gång man plockar ner en av sina olästa böcker från hyllan. De ser ju alltid så spännande ut så. Precis som när man stod där på loppisen och tänkte att den här måste jag ha.

Detta är alltså en essäsamling om gamla svenska flickböcker och deras författare. Sådana som de medverkande (litteraturvetare och vad de nu kan vara) kanske läste som barn och tonåringar, och som i många fall var gamla redan då, och som ofta fick dålig kritik den gången de gavs ut. Men ofta finns det ju något intressant i böckerna ändå, och de var kanske mest skrivna för att underhålla i vilket fall som helst. Jag tycker ju att det är roligt att läsa gamla flickböcker och tyckte följaktligen också att det var väldigt intressant att läsa den här boken.

Några av författarna som tas upp är ju inte bortglömda för att de också skrev annat. Agnes von Krusenstjerna och Ester Blenda Nordström till exempel. Och Sprakfåleböckerna var ju populära under så lång tid. Men det finns också gott om texter om författare vars böcker är ganska lätta att hitta på loppis, men där man inte kan hitta information om författarna lika enkelt. Och författaren Inger Brattström (som har skrivit både flickböcker och andra böcker för barn och ungdom) bidrar med en text om sin mamma Lisa Högelin, som även hon var författare av just flickböcker.

Mina favoriter Lottaböckerna är inte med, och inte sådant som Bonnie, Jolly, olika hästböcker etc. Detta handlar om flickböcker av lite äldre datum. Mer 20-tal och 30-tal.

Det kan hända att min syster också måste läsa åtminstone delar av boken. Det står om en serie av Jeanna Oterdahl som hon har läst. Ja, hon läste just "En piga bland pigor" förresten, så kapitlet om Ester Blenda Nordströms flickböcker kan kanske också vara av intresse. Men sedan ska Marie få den. Hon har nog ett lite mer akademiskt intresse för det här än vad jag har.

Kryss för "A collection of essays" i bokbingot.

söndag 6 november 2016

Bjäran

Bjäran
av Åsa Larsson och Ingela Korsell
Illustrerad av Henrik Jonsson

När stöldbegärliga saker och pengar försvinner är vissa snabba med att anklaga Alrik och Viggo. Det vet man ju hur de är! Och det ser faktiskt illa ut. Just de två har flera gånger varit nästan de enda som har haft tillfälle att stjäla sakerna. Fast som vanligt ger bokens titel en viss ledtråd om vad det egentligen är som händer.

Dessutom verkar den där Iris allt skummare. Och vi får veta lite mer om varför Alrik och Viggo inte kan bo hos sin mamma.

Bra och spännande. Jag gillar både den övernaturliga, äventyrliga biten och den del av handlingen som är verklighetsnära.

onsdag 2 november 2016

Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter

Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter
av Håkan Nesser

Berättaren är bosatt i Maardam, samma stad där Nessers van Veeterenböcker utspelar sig (jag borde verkligen läsa dem), och sedan några år gift med en kvinna som tidigare har upplevt något som hon inte vill berätta om. Så en kväl på en bar kommer en främling fram till honom och säger att han vet något om berättarens fru.

Spännande novell som är sådär som en novell ska vara, men oväntande vändningar i handlingen. Riktigt bra.

tisdag 1 november 2016

Lagt kort ligger i november

Dagens SUB-räkning: 1807 st. Det är ju två färre än förra månaden. Trots att jag har skaffat Netflix! Jag har i och för sig varit hemma från jobbet med en förskräcklig hosta i ett par veckor ...

Och månadens bok ur SUB:en är "Lagt kort" av Joan Didion. Jag har inte läst något av Didion tidigare trots allt bra jag har hört. Jag har visserligen en och en halv oläst månadsbok kvar sedan tidigare men det ska nog gå bra.

söndag 30 oktober 2016

En smakebit på søndag (Skräckens timmar & andra rysare)

http://gronneskoger.blogspot.se/2016/10/we-are-ants-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag har bullat upp med chokladbitar och spökhistorier. Barnen i området borde ju inte komma förrän imorgon, men man vet inte riktigt. Spökhistorierna är till mig själv. Jag kanske kan få lite choklad också? Svårt att veta hur många som kommer.

Just nu läser jag en bok som jag också läste när jag var i 10-12-årsåldern. Jag läste många sådana här samlingar med spökhistorier då. Vissa av historierna kommer man ihåg, men ofta inte vilken samling den kom ifrån. Den här verkar i alla fall innehålla ett par av de berättelserna jag minns. Dessutom några som jag är säker på att jag läste för inte så länge sedan, när jag läste om ytterligare några spökhistoriesamlingar från när jag var liten. Det verkar som om man ofta har tagit med samma historier i flera samlingar. Dagens smakbit kommer från en av dessa. Det var inte alls länge sedan jag läste den sist. Kan det ha varit i "Världens bästa spökhistorier nr. 2"? Jag ser i bloggen att John Gordons novell "Skräckens timmar" är med i den som "Lämnad i mörkret", men boken är utlånad så jag vet inte om det är den här Bradburynovellen som är med där också. Jag var i alla fall nästan tvungen att välja just den här smakbiten, ni kommer se varför. :)

Martin är tio år och sängliggande, tydligen under en längre period. Hans hund, som helt enkelt heter Dog, springer fritt i grannskapet och tar med sig skräp och dofter i pälsen, och för Martin är det som att uppleva omvärlden. Dessutom har han en lapp i halsbandet om att Martin gärna vill ha besök, så ibland har han med sig vänner hem. Den trognaste besökaren är Martins lärare Miss Haight, men hon dör plötsligt i en bilolycka. Efter det är Dog inte som förr.
Den trettionde oktober sprang Dog ut och kom inte tillbaka alls. Inte ens när Martins föräldrar ropade på honom efter kvällsmaten. Det blev sent, gator och gränder låg övergivna. Vinden blåste kall kring husen. Ingenting syntes till. Ingenting.
Ännu långt efter midnatt låg Martin och tittade ut genom de kalla, klara glasrutorna. Nu fanns inte ens hösten kvar, när Dog inte tog den med in till honom. Det skulle inte bli någon vinter heller. För vem skulle komma med snö som Martin kunde smälta i handen? Pappa eller mamma? Nej, det var inte detsamma.
(Ray Bradbury, "Budbäraren" ur "Skräckens timmar", s. 43)

lördag 29 oktober 2016

Det svarta vattnet

Det svarta vattnet
av Margit Sandemo

Man blir alltid besviken på den här slutstriden. I och för sig, blir man inte alltid besviken på slutstrider? Men i början av Sagan om Isfolket, när man talar om den onda stamfadern Tengel den Onde som en myt, så framstår han som skräckinjagande. När hans inflytande bara uppstår hos de i släkten som är drabbade, för att de liksom är programmerade att göra ont. Även när han börjar ge små livstecken ifrån sig, som att verkligen styra drabbade med sina tankar eller när han skickar någon varelse han har förslavat för att bekämpa Isfolket, så känner man ändå att han är ett hot. Fast i de sistqa böckerna, där man verkligen får se honom, så framstår han mer som löjlig. Fortfarande som ett hot mot världen – man vill ju inte att världen ska hamna i händerna på en sådan som han – men ändå löjeväckande. och det blir inte så dramatiskt som det kunde ha blivit.

Men nu är det slut. Det finns en bok till, som jag väl läser snart, men den är mer som en epilog till serien. Själva striden utkämpas här. Och trots allt på ett lite oväntat sätt.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger
33. Nattens demon 
34. Kvinnan på stranden
35. Vandring i mörkret 
36. Trollmåne
37. Stad i skräck 
38. Små män kastar långa skuggor
39. Rop av stumma röster 
40. Fångad av tiden 
41. Demonernas fjäll 
42. Lugnet före stormen 
43. En glimt av ömhet
44. Den onda dagen 
45. Legenden om Marco

fredag 28 oktober 2016

Nätterna på Mon Chéri

Nätterna på Mon Chéri
av Stefan Lindberg

Jag är lite för ung för att komma ihåg något om den misstänkte för Palmemordet som kallades 33-åringen. Själva beteckningen låter bekant, men inget mer. I Stefan Lindbergs bok kallas 33-åringen för Kenneth Swärd. Eftersom boken hela tiden kommenteras av författaren så vet vi att så länge han försökte använda 33-åringens riktiga namn så gick skrivandet trögt. Men när namnet blev ett annat gick det också att skriva om vad som hände under natten när Olof Palme mördades och flera år senare, när "Swärd" hittades mördad i USA dit han vid det laget hade flyttat. Det ska ha rört sig om ett svartsjukedrama.

Swärd är en minst sagt udda person som på kvällarna gärna åker in till centrala Stockholm och diskuterar politik med främlingar på sitt stamställe Café Mon Chéri. Han är kristen och högerextrem, och han hatar Olof Palme. Han var där under kvällen före mordet. En person som folk kom ihåg. Och det fanns fler saker som tydde på att han skulle kunna vara den skyldige. Det var väl inte så, men han vägrade ändå redogöra för vad han hade gjorde under ett par timmar den natten. Just den tiden som mordet begicks. Bara av ren motsträvighet? Han lär som sagt ha varit rätt speciell.

Boken handlar även om dagarna efter att han har släpps ut häktet. Hur Swärd möter folk och undrar vad deras uppfattning om honom är. Tror de att det var han? Innerst inne? Det här var nog de bitarna som jag tyckte var mest intressanta.

Och så handlar det om vad som ledde fram till mordet på Kenneth Swärd. Om han blev mördad. Kanske var det han som mördade Palme, och kanske var mordet på han själv fejkat. För att han bara var en liten del av en stor konspiration. Och om författarens eget privatspanande på 80-talet, när han var tonåring och hade en kompis som också hon hade egna teorier.

Jag kom att tänka på "From Hell" av Alan Moore. Den handlar om morden som begicks av Jack the Ripper och en av de som brukar misstänkas framställs som den skyldige där. Men saken är den att det inte spelar någon roll. Morden används bara för att berätta om något annat, om en tid och en myt. Det finns så mycket material och så många som lägger hela sina liv på att lösa gåtan, eller på att föra fram just sin teori. Men egentligen är det bara myten och vad den kan säga om sin tid som är intressant. Utredningen av Palmemordet pågår ju fortfarande och händelsen har inte försvunnit in i det förflutna på samma sätt än. Men det var ändå en annan tid. Och allt material och alla teorier, som folk lägger så mycket tid på. Visst finns det en likhet? Och när böckerna om fallet börjar vara som "Nätterna på Mon Chéri" i stället för att höra hemma bland facklitteraturen.