söndag 17 december 2017

Hiwa

Hiwa
av Augustin Erba

Den här novellen känns som en saga, även om den helt tydligt utspelar sig i vår värld i nutid. Den handlar om blind tro, grupptryck, masshysteri. Bra.

Färjan

Färjan
av Mats Strandberg

Jag ligger väldigt efter med bloggandet. Jag hade ju gärna hunnit i kapp till nyår, så nu kommer det nog bli många och korta inlägg ett tag framöver.

Jag är ju från västkusten så jag har aldrig åkt finlandsfärja, men jag tror att jag har konceptet klart för mig. (Har åkt färja till Danmark och England.) Mycket festande. De som ska åka med färjan Baltic Charisma den här vändan känner förväntan, eller kanske ängslan eller desperation. Det finns så många skäl att åka finlandsfärja. Sedan är det ju de som jobbar där, i massor av olika funktioner, och som trivs mer eller mindre bra på arbetsplatsen. Man hinner få en riktigt bra bild av färjan och de som reser med den. Det är flera personer som man blir lite extra fäst vid. Och sedan händer det där som gör just den här resan annorlunda och man fortsätter läsa med andan i halsen. Kommer "mina" personer klara sig undan blodbadet?

lördag 16 december 2017

The Handmaid's Tale

The Handmaid's Tale
av Margaret Atwood

En obehaglig dystopi eftersom den inte känns helt osannolik. Liknande saker har hänt, och kan hända på andra platser om fel personer får för mycket makt. Här är det någon sorts extrem kristen organisation som har tagit makten över det som var USA, numera kallas det Gilead. Åtminstone de områden som de kontrollerar, när huvudpersonen får höra nyheter så verkar det som om det fortfarande pågår strider i delar av landet. Nyheterna är dessutom kraftigt vinklade, så man får säkert inte reda på allt.

Huvudpersonen – vi får inte veta hennes riktiga namn – är en Handmaid. Hon är en kvinna som innan revolutionen levde ett helt vanligt liv. Enligt den nya regimen var det inget bra liv, och det är det man försöker intala alla numera. Man pekar på problem som fanns, och frågar sig hur man kunde leva så. Är det inte mycket bättre nu? I sitt gamla liv hade huvudpersonen ett barn. Hon vet inte vad som har hänt med barnet eller med hennes man. han är kanske död. Men barn är värdefulla. Det är just för att hon hade ett barn som hon har fått lov av bli en Handmaid. För det är så få kvinnor som kan få barn numera. Många hustrur till de framstående män som får lov att ha familjer kan inte få barn. Men det finns stöd i Bibeln för att få barn genom en tjänarinna. och det är det Handmaids är bra för. Deras enda uppgift är att ge hushållet ett friskt barn. I gengäld skickas de inte iväg till något värre, och många av alternativen är verkligen värre.

En bra bok, som verkligen höll för en omläsning. Jag är också ganska intresserad av att se TV-serien som är baserad på boken. Som jag har förstått det så fortsätter den historien längre än i boken.

Nolite te bastardes carborundorum.

lördag 9 december 2017

100 hemskaste

100 hemskaste
av Helena Dahlgren
Illustrationer av Marcus Stenberg

Jag läste Helena Dahlgrens 100 hemskaste när det gick som "följetong" på hennes blogg, men det finns inget som hindrar att man läser det i bokform också. (Och så får man ju Marcus Stenbergs stämningsfulla foton här.) Topplistor är som bäst när de är så här personliga. Det är ju inte nummerordningen som är det viktiga, det är motiveringen. Jag är ingen skräcknörd, har inte läst eller sett särskilt mycket i genren. Så här fick jag massor av tips. Mest på böcker. Jag ser helst inte på skräckfilm. Kanske att det kan bli någon TV-serie dock.

onsdag 6 december 2017

Sommar i SUB:en

Jag brukar ju räkna mina olästa böcker den första dagen varje månad, men det här månadsskiftet hade jag helgbesök av en kompis och efter det har det varit så mycket. (Inte egentligen, men ...) idag har jag i alla fall tagit mig samman och räknat de 1932 olästa böckerna. Ojdå.

Och så drog jag en lott för att välja en av böckerna som ska läsas under månaden. Vilket inte kommer hända. Jag tror inte jag har läst en enda av mina framlottade böcker i år. Ja ja, bot och bättring nästa år etc.

Månadens bok blev "Polarsommar" av Anne Swärd. Tydligen nominerad till Augustpriset 2003, men därefter har jag nog inte hört så mycket om den. Men den borde ju vara rätt bra i alla fall.

torsdag 30 november 2017

Norra Latin

Norra Latin
av Sara Bergmark Elfgren

"Norra Latin" var kanske årets mest efterlängtade bok för min del. Jag älskade ju Cirkeln-trilogin (som Sara skrev tillsammans med Mats Strandberg, alla VET detta) och "Norra Latin" är första delen i en serie, om tonåringar och med övernaturliga element. Jag och min syster pratade om att det kanske inte är riktigt rättvist att ha så här höga förväntningar på böcker.

Men ... den motsvarade förväntningarna. Jag tycker ju om böcker där verklig verklighet möter det övernaturliga eller sagolika. I synnerhet om båda delarna övertygar mig. Och det gör de verkligen här. Ändå börjar den med det fantastiska, att de båda huvudpersonerna antas till ett högt ansett teaterprogram på gymnasieskolan Norra Latin i Stockholm. Vem gör det liksom? Tja, nån gör ju det. (D.v.s. egentligen inte, eftersom Norra Latin i verkligheten inte har varit skola på många år). Och Tamar och Clea är två av de elever som kommer in. Tamar har nyligen upptäckt teatern och flyttar ner från Östersund för att följa sin dröm. Hemma hade hon sin familj och sitt kompisgäng, där hon kände sig trygg. I Stockholm är alla främmande och Tamar vet inte hur hon ska göra för att inte vara helt fel.

Clea är däremot född i just den här världen. Hennes mamma är skådespelare och Clea är ganska känd som barnskådespelare. Hon har bland annat varit med i en TV-julkalender och har massor av följare på Instagram. Hon är den av huvudpersonerna som jag har lite svårare att komma nära inpå. Men hon kanske bara är svårare att komma nära inpå.

På Norra Latin florerar en spökhistoria som alla nya elever brukar få höra förr eller senare. Den handlar om saker som verkligen ska ha hänt på skolan. Men just det här året kommer spökhistorien spela en större roll än vanligt. (Pun intended.)

Jag är nöjd. Planerar redan att läsa om boken, för jag har säkert missat detaljer. Och jag är nyfiken på de kommande delarna i serien. För de ska inte handla om Clea och Tamar. Så vad ska den röda tråden vara? Det enda jag vet är att alla böckerna ska utspela sig i Stockholm. Mycket spännande. (Är jag lite för pepp med tanke på att detta är YA och jag ... inte är YA? – Nej!)

tisdag 21 november 2017

Våra främlingar

Våra främlingar
av Lydia Davis

Kort-korta historier om de där människorna som är främlingar men som man ändå känner väl – grannarna. Jag tycker att jag känner igen stilen från "Samarbete med fluga", novellsamlingen av Lydia Davis som jag läste tidigare i år.

Detta är självklart en del av Novellix Grannar-serie.

söndag 19 november 2017

Kjære

Kjære
av Linnéa Myhre

"Kjære" är ju ett ord man ofta inleder blev med, och det är brev den här romanen består av. Brev från Linnéa till alla möjliga mottagare. Det börjar tungt med ett självmordsbrev ställt till hennes mamma, men det kan lika gärna vara till tillverkaren av hennes favoritmärke inlagda rödbetor, med förslag på förbättringar av produkten. Liksom i förra boken, "Evig søndag", handlar det mycket om mat och de regler om mat hon har satt upp för sig själv. Även om hon inte svälter sig längre så är mat komplicerat och det är inte värt att äta något som inte är perfekt, som de där rödbetorna till exempel. Ett brev som jag särskilt fastnade för är ett svar där hon läser lusen av en bloggläsare (Myhre blev känd som bloggare innan hon började skriva böcker) som tycker att det hade varit rätt skönt att få anorexi, ett smidigt sätt att gå ner i vikt. Det är så tydligt förklarat varför det inte alls är rätt skönt. Det är inte så originellt att säga att hon är arg (googla "sinnablogger", arg bloggare, och en ganska stor andel av träffarna handlar om samma person). Men samtidigt så känns texterna inte så värst allvarsamma. Faktiskt ganska roliga.

tisdag 14 november 2017

Mysteriet på Hester Hill

Mysteriet på Hester Hill
av Kristina Ohlsson

I oktober bör man läsa spökhistorier. Jodå, jag vet att det inte är oktober nu, men jag ligger väldigt efter med bloggandet så min oktoberläsning kommer nu.

Meg och Frank är tolv år gamla tvillingar. Deras föräldrar ska skiljas, och därför blir det lite si och så med det här sommarlovet. Det blir ingen semesterresa i år. I stället ska Meg och Frank åka och besöka farbror Eliot (egentligen deras pappas farbror) och hans sambo Carl. Meg och Frank är kanske inte jättepepp. Visst, de tycker om farbror Eliot och Carl, men de känner dem inte så väl.

Och vistelsen blir kanske inte så fantastisk. Tvillingarna är ledsna över skilsmässan och hanterar det på helt olika sätt, och de vuxna har knappt tid med dem. T.ex. så är farbror Eliot uppfinnare och jobbar hela tiden. Hester Hill är ett jättestort gammalt hus, men de mest spännande delarna är off-limits för barnen. Inte för att Meg och Frank lyder de vuxna hela tiden. Speciellt inte när det finns något intressant att forska närmare i. För det är något mystiskt med huset och byn som det ligger i. Spökar det på Hester Hill? Och i så fall, varför?

Lagom kuslig stämning och en intrig som jag säkert hade tyckt var superspännande när jag var i den åldern man egentligen ska vara när man läser "Mysteriet på Hester Hill". Inte så att jag inte tyckte den var bra nu – jag uppskattar till exempel bakgrundshistorien till spökerierna – men den hade nog haft det där lilla extra om jag var mycket yngre.

Jag reagerade förresten på namnen i boken. Nästan alla har så engelska namn. Meg och Frank, Eliot och Carl, sommarkompisen Lily, till och med huset. Jag trodde nästan att det skulle vara en engelsk miljö. Men det utspelar sig alltså i Sverige. Huset heter egentligen Hestershus, det är bara det att farbror Eliot tycker att Hester Hill låter finare.

måndag 13 november 2017

The Yellow Wallpaper

The Yellow Wallpaper
av Charlotte Perkins Gilman

En klassiker som jag av någon anledning inte hade läst tidigare. (Som om jag brukar läsa så många klassiker. Haha!) Detta är en novell, baserad på författarinnans egna erfarenheter av en viss typ av behandling av, ja, är det depression. Maggie O'Farrell skriver i förordet att Gilman troligen skulle fått diagnosen förlossningsdepression idag. Men vid den här tiden, slutet av 1800-talet, var läkarnas slutsatser en annan, och hennes – och huvudpersonens – läkare ordinerade total vila: sängläge, isolering från allt sällskap, inklusive familjemedlemmarnas, och absolut ingen fysisk eller psykisk ansträngning. Gilman var t.ex. tvungen att dölja sitt skrivande.

Huvudpersonens man har varit så vänlig att hyra ett hus, med ett rum där hon verkligen kan vila ut. Hon tror inte att behandlingsmetoden är av godo, men vad ska hon göra? Hennes man vill ju bara väl. Men i stället för att bli friskare, drivs hon bokstavligt talat till vansinne av den påtvingade sysslolösheten. Rummet hon vilar i är tapetserat med gräsliga gula tapeter. Mönstret är det minst harmoniska hon har sett. Och snart börjat hon inbilla sig att något rör sig där bland slingorna.

Välskrivet och tankeväckande. Man blir både arg och rädd av "The Yellow Wallpaper".

söndag 12 november 2017

Midsommar med herr Laakso

Midsommar med herr Laakso
av Kjell Westö

Ännu en novell i Novellix Grannar-serie. Den här gången om två lägenhetsgrannar i Helsingfors. Herr Laakso irriterar sig den unge Kjell Westö i allmänhet, och hans högljudda musik i synnerhet. Men så en midsommar gör omständigheterna att han måste gräva ner stridsyxan.

Äntligen har jag läst något av Kjell Westö! Jag har ju sett flera av hans böcker i olika bloggar, och jag har väl till och med någon i hyllan. Jag gillade den här novellen, så jag borde se till att läsa något mer snart. Men om man ska vara noga så har jag läst en novell av Kjell Westö för flera år sedan, i en antologi. Åtminstone om man får tro min blogg. Jag minns inte så här på rak arm.

fredag 10 november 2017

Bebudelse

Bebudelse
av Selma Lønning Aarø

Levik är en liten norsk bygd och där bor förstås både en och två personer med speciella livshistorier. Men den som utmärker sig mest är plötsligt Gro Stuve, den ung kvinna som mitt på torget ropar ut att hon är gravid och att barnafadern är ärkeängeln Gabriel. För vem skulle det annars kunna vara?

De flesta tänker väl att det är en svenskarna, som har kommit för att jobba i bygdens industri. Det är många barn i bygden som blir till på det sättet. Och sedan finns det förstås en som vet sanningen. En av alla hemligheter folk har i Levik.

På många sätt är berättelserna här både tragiska och obehagliga. Speciellt det där med var som faktiskt hände med Gro. Men samtidigt är det en rolig bok. Men jag tror väl inte att det är en bok som jag kommer bära med mig i minnet. Men, kanske vissa scener ändå.

torsdag 9 november 2017

Texter av Annika Norlin

Texter
av Annika Norlin

Vi är nog ganska många som inte läser dikter, men däremot låttexter. Fast det kanske inte är så vanligt att vi verkligen läser dem i bokform. Men här är Annika Norlins (Hello Saferide, Säkert!) låttexter fram till 2014, samlade i en bok. Och jag gillar hennes texter. Visst blev väl texten til Isarna framröstad som bästa svenska låttext i Babel för ett par år sedan? (Jag antar att de tog upp det här inte så många läser/kan dikter längre, men däremot låttexter ...) Och det långa och fina förordet är ju en oväntad bonus.

söndag 5 november 2017

En smakebit på søndag (The King of Kahel)

http://gronneskoger.blogspot.se/2017/03/bibliotekstur-earth-hour-og.html
Det var länge sedan jag deltog i Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Från och med den här veckan är det visst Astrid Terese som håller i det hela. Men annars är det väl samma som vanligt. Man delar med sig av en smakbit ur boken man läser just nu (och undviker spoilers) och så samlas länkarna hos Astrid Terese. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar!

Boken jag läser just nu vet jag inte så mycket om än. Jag läser den för att jag håller på med ett Jorden runt-projekt (se projektets blogg!) och nu har jag kommit till Guinea. Boken handlar om en verklig person, Olivier de Sanderval, som kom från Frankrike med ambitionen att bli kung av Fouta Djallon (i dagens Guinea). Som man ju gör ... Men det är en roman, ingen biografi.

Där jag är har han inte ens hunnit avresa från Frankrike, men jag tyckte det var kul att han hann nämna Sverige, Norge OCH min födelsedag i ett enda stycke! Tror inte det kommer hända fler gånger i boken.
He took a last look at his farmhouse, admired its saddleback roof, its ocher walls, and the olive green of its many shutters. It was still hard for him to believe that Napoleon had slept here the day after the siege of Toulon and dreamed of marrying Désirée Clary, the household's eldest daughter. He chuckled to himself and wondered what would have become of France if she had chosen Napoleon rather than Bernadotte, whom she would marry shortly before he was crowned Charles XIV, king of Sweden. Then the first Republic collapsed, and then the first Empire, and then the Pastrés – you know, the famous shipowners – happened along and bought the farmhouse, and then he happened along and married Pastré's daughter.
Now, some eighty-six years after Bernadotte, he was stepping across the same threshold on his way to claim his own crown. Could that really be attributed to happenstance? And he wasn't going just anywhere – he was headed for Fouta Djallon!
The date was November 29, 1879, and it was snowing in Marseille. The mere sight of the port de la Madrague and the avenue du Prado, barely recognizable under their ridiculous coat of white, sent shivers up his spine. He imagined this was exactly what Norway must look like.
As he reached the port, he rubbed his hands together and told himself he couldn't have found a better time to go to Africa.
(Tierno Monénembo, "The King of Kahel", s. 4-5)

lördag 4 november 2017

Konsten att ... samla på sig böcker

Ett rimligt antal olästa böcker att ha är t.ex. 1913, det vet väl alla. Farligt med loppis ...

Jag vet inte varför jag fortfarande drar lott för att se vilken bortglömd bok jag ska läsa under månaden – jag läser dem ju inte ändå. I alla fall, den här månaden blev det Stefan Einhorns "Konsten att vara snäll". På instagram har jag sett att folk har "non-fiction november" och det hade den ju passar perfekt i, men jag har ju också en del annat jag har tänkt läsa under månaden ... Jag får se hur det blir.

söndag 29 oktober 2017

Maran

Maran
av Åsa Larsson och Ingela Korsell
Illustrerad av Henrik Jonsson

Näst sista boken i PAX-serien har guldfärgade kanter. Tror vi på svart som temafärg för den sista?

En sak jag verkligen uppskattar med den här serien är att det actionfyllda och övernaturliga är precis lika intressant som det vardagliga och realistiska. Alrik och Viggo måste förstås vinna över de onda krafterna som härjar i Mariefred, men jag siitter lika mycket på nålar när de ska hantera relationer med mamma, fosterfamilj, vänner och varandra. Och nu är det bara en bok kvar. Hur ska det gå? "Maran" var (ännu en gång) en av de mest skrämmande böckerna i serien. Jag förväntar mig mycket av den sista.

lördag 28 oktober 2017

En pixi om pixi!

En pixi om pixi!
av Stina Wirsén

Jag plockade åt mig en pixibok på Bokmässan. Till några barn som folk har, men jag kan ha försett mig själv med en också. Det här är alltså inte samma genre som de andra pixiböcker som jag har läst nyligen.

Pixi firade visst 60 år 2015, och den här boken är utgiven för att uppmärksamma detta. Den handlar om allt man kan göra med en pixibok. Att läsa den är bara en av sakerna. Lite här och var står också fakta om pixiböckerna för den vuxne läsaren.

torsdag 26 oktober 2017

Sofia Tholls kabinett

Sofia Tholls kabinett
av Elisabeth Östnäs
Inläst av Johan Ehn

Tydligen har det verkligen funnits ett zoologiskt museum i Lund, men Sofia Tholl, som i den här boken hade en avgörande roll i dess grundande, verkar vara helt fiktiv. I boken ska museet läggas ned och lärarstudenten Hildur har fått sommarjobb med att packa ner samlingarna. Det är hon och en annan student, Eva, som ska jobba med detta, och de tvingas vara ganska självgående för chefen har tusen andra saker att göra. På museet finns också en oerhört folkskygg vaktmästare, men honom ser de inte till särskilt mycket.

Men Hildur har också en känsla av att självaste Sofia Tholl på något sätt är närvarande. Efter att Hildur lånade hennes hennes anteckningar från en forskningsresa till Island – Hildurs hemland – är det som att referenser till Sofia Tholl dyker upp överallt. Och det händer en del saker som Hildur har svårt att hitta en naturlig förklaring till.

Även Olle, vaktmästaren, ser saker som han inte kan förklara. Men det kanske bara är ett utslag av hans sjukdom, det är svårt att veta.

Jag tyckte om den här historien och dess huvudpersoner. Och miljön. Öde och malätna museer är de bästa museerna. Eftersom boken är utgiven av Storytel lyssnade jag på den där (man kan också läsa den som e-bok hos Storytel). Utmärkt inläsning av Johan Ehn för övrigt.

onsdag 25 oktober 2017

Två år i Bissau

När man letar böcker som ska passa in i ett särskilt projekt blir det mycket läst som man inte hade valt annars. Till exempel en svensk konstnärs berättelse om att bo i Guinea-Bissau ca 1980.


torsdag 19 oktober 2017

Svart som natten

Svart som natten
av Ann Cleeves

En tonåring hittas mördad på Shetlandsöarna och alla undrar förstås hur detta kan ha hänt på en så lugn och idyllisk plats, där alla känner alla. Det vill säga, det är ganska många som inte undrar. Flera år tidigare försvann en flicka på samma plats, och även om det aldrig kom så långt som till rättegång så har de flesta en bestämd åsikt om vem som låg bakom. Och de flesta tror att samma person har begått även detta mord.

Kommissarie Jimmy Perez är inte lika säker. Man måste ändå undersöka alla spår.

Bra deckare, men efter att ha hört så mycket positivt om Shetlandsserien så hade jag väl väntat mig något mer.

tisdag 17 oktober 2017

Höra stenarna sjunga

Höra stenarna sjunga
av Elsie Johansson

Det här är en novell i serien Grannar, och den handlar om någon som kunde varit din granne och som har en hemlighet i sin lägenhet och i sitt liv. Nu ska jag inte avslöja vad det är. Kvinnan i novellen verkar utåt vara helt vanlig, kanske lite tråkig. Men det är så mycket man inte vet om folk, även om man tror att man vet.

lördag 14 oktober 2017

Stallgänget på Tuva 1

Stallgänget på Tuva 1
av Lena Furberg

Jag har aldrig varit någon Min häst-läsare – särskilt inte efter 1996 (när jag var arton), året då serien Stallgänget på Tuva började gå i tidningen – men jag är ju ganska intresserad av serier, så ... Jag känner ju också till Lena Furbergs skapelse Mulle, såpass Min häst har jag ändå läst!

Den här serien är en realistisk hästserie som utspelar sig i ett stall, och handlar om hästarna där och ungdomarna som äger eller sköter dem. Det handlar till exempel om en svårriden häst, en häst som måste avlivas, att sälja en häst, att välja en häst, en katt som försvinner. Ganska vardagligt alltså. Säkert roligast att läsa om man är yngre och/eller hästintresserad själv, men det är ju också intressant att läsa om en miljö man inte känner till. Jag har hittat flera av de här seriealbumen på loppis, så jag kommer säkert läsa åtminstone ett par delar till.

torsdag 12 oktober 2017

Kungamördaren

Kungamördaren
av Hans-Olov Öberg

I sista delen i serien om Benny Modigh och Elias Fagervik är året 1999. Över tjugo år har gått sedan händelserna i första boken, "Djävulens tonsteg". (Del två hette "Någon att lita på".) Benny är inte längre ung och lovande. Han har varit polis i många år nu, och det finns ett fall som han aldrig har kunnat släppa. Officiellt är det löst, men Benny har en känsla av att det var någon annan som låg bakom. faktiskt är han lite besatt av tanken på att hitta bevis på att hans teori stämmer.

Elias har just kommit tillbaka från USA. Med hans förmågor borde det ha gått bra för honom där – och det gjorde det också tills allt gick snett. Men det är ju mitt under IT-boomen och det ska väl inte vara så svårt att bli framgångsrik i Stockholm. Fast några bakslag blir det ju alltid. Men Elias har förstått varför. Han vet precis vilka som är ute efter honom, och det ska de inte komma undan med.

Spännande avslutning på en deckarserie som jag tycker känns annorlunda. Med reservation för att det mycket väl kan vara en genre som jag inte brukar läsa. Jag tyckte egentligen bättre om de första två böckerna i serien. Det är ju ofta roligare att läsa när historien byggs upp än när den avslutas. Men man vill ju inte vara utan slutet heller. Jag måste få veta hur det går.

söndag 8 oktober 2017

Regn

Regn
av Josefine Klougart

Det är som att den här boken innehåller flera noveller, eller fragment. För jag tror inte att handlingen i den hör ihop, eller gör den det? Men det regnar och det finns en olycksbådande stämning i alla berättelserna. Och ibland är olyckan framme också, och familjer blir sig aldrig mer lika.

Jag hängde nog inte riktigt med, men jag tycker ändå att det är bra skrivet.

"Regn" ingår i Novellix Grannar-box.

lördag 7 oktober 2017

Vitormen

Vitormen
av Åsa Larsson och Ingela Korsell
Illustrerad av Henrik Jonsson

Det är julafton och halva Mariefred är ute och åker i en stor pulkabacke. Så inträffar något mystiskt som förstör julstämningen för många. Och Alrik och Viggo förstår att ett nytt monster befinner sig i stan. Men hur ska de kunna smita ifrån julfirandet hos fosterfamiljen utan att det verkar konstigt?

Pax-serien fortsätter att överraska och är lika bra som vanligt. Jag gillar särskilt historien med Lycke-Marie.

torsdag 5 oktober 2017

Nobelpris i litteratur 2017

Hade någon förväntat sig Kazuo Ishiguro? Jag har nog aldrig hört någon nämna honom när det ska spekuleras.

Jag och min syster såg tillkännagivandet på TV och var mycket nöjda med att det var någon som vi båda hade läst. Första gången min syster lyckades med detta. Andra för mig, jag hade också redan läst Doris Lessing när hon tilldelades priset.

onsdag 4 oktober 2017

6 pixiböcker av Nina Hemmingsson

6 pixiböcker
av Nina Hemmingsson

En box till med pixiböcker för vuxna; tidigare har jag ju läst Martin Kellerman-boxen. Så rolig idé. Och jag gillar Nina Hemmingssons bilder. De passar också bättre i det här formatet än vad Rockystripparna gör. Bra box!

tisdag 3 oktober 2017

SUB och sånt

Antal böcker att läsa i söndags: 1894. Är det inte en liten nedgång? Trots bokmässa.

Och så tog jag en lott för att bestämma en av månadens böcker. Det här systemet har ju helt havererat, men ändå. Det blev "Snäckan i berget" av Alan Cutler. Nån sorts fackbok eller biografi, tror jag. Inte vet jag vad jag har i hyllorna.

lördag 30 september 2017

Familjen Trago

I min Jorden runt-blogg kan man nu läsa om en bok från Kap Verde – "Familjen Trago" av Germano Almeida.

söndag 24 september 2017

Bad Marie

Bad Marie
av Marcy Dermansky

Marie är trettio år och har just avtjänat ett flera år långt fängelsestraff. Orättvist kanske. Hon var ju inte med om att begå det där rånet, men hon rymde till Mexico tillsammans med rånaren efteråt. Hon var kär och hon hade det bra i Mexico tills rättvisan hann upp dem. Hennes pojkvän är död nu, och Marie tänker absolut inte vända sig till sin mamma. Så i stället vände hon sig till sin barndomsvän Ellen. Ellen är helt annorlunda än Marie. Hon är väletablerad och framgångsrik. Hon har ett bra jobb och är gift med en fransk författare, Benoît Doniel. Och kanske har hon dåligt samvete över att det har gått så mycket bättre för henne i livet, för hon anställer Marie som nanny åt tvååriga dottern Caitlin.

Marie trivs väldigt bra med att ta hand om Caitlin. Ellens kylskåp är fullt av dyr och god mat – nåt helt annat än i fängelset – och Caitlin blir snabbt den person Marie tycker bäst om hela världen. Ellen vet inte att Marie brukar bli lite full under dagarna. Ellen vet inte heller att hennes man är Maries favoritförfattare, och att hon är smått besatt av honom. För att vara helt ärlig: behövs Ellen i den här familjen? Hade det inte varit bättre om det var Benoît Doniel, Caitlin och ... Marie?

Nej, det är inte en deckare.

Jag visste att "Bad Marie" skulle utspela sig delvis i Paris, och därför hade jag med den när jag var i Paris. Det passaade bra, för Marie hade ju precis som jag heller aldrig varit i Paris. Om jag förstår det rätt så hade författaren aldrig varit i Paris när hon skrev boken, så Maries första intryck är ju helt och hållet påhittade. Men ändå trovärdiga. Och långt ifrån romantiska.

Marie är inte lätt att förstå sig på. Inte för läsaren, eller för omgivningen eller ens för henne själv. Det kanske beror på att hon har tillbringat de senaste sex åren med att inte bestämma något själv, och att hon egentligen tyckte att det var ganska skönt. Och nu när hon ska fatta egna beslut igen så är hon lika dålig på det som när hon var 24 och rymde med en rånare. Men den här gången har hon också ansvar för en tvååring. Lite oroväckande är det. Och samtidigt ganska roligt och lättläst. (Tur det, jag orkar inte läsa nåt tungt när jag reser.)