tisdag 21 mars 2017

Gasten

Gasten
av Åsa Larsson och Ingela Korsell
Illustrerad av Henrik Jonsson

Lucia närmar sig och mot sin vilja utses Alrik och Viggo till stjärngossar i skolans luciatåg. Men det är långt ifrån det värsta som händer i Mariefred den här lucian. Kan det vara så att den här rent av slår "Mylingen" när det gäller läskigaste bok i Pax-serien? Hittills åtminstone – det är fem böcker kvar i serien!

Iris, den gåtfulla flickan som särskilt Alrik har sprungit på i stan flera gånger, får en större roll nu. Och är det så att vi börjar komma den stora gåtan på spåren nu eller är det bara ett villospår? Den är ju som sagt fem böcker kvar fortfarande. Spännande det här. Jag undrar också vad som kommer hända i nästa bok med tanke på det som händer i slutet av den här. Ett lite annorlunda slut om man jämför med de tidigare böckerna, men spännande på ett annat sätt. Man vill veta hur Alrik och Viggo kommer att påverkas av nykomlingen i serien. För relationerna till familj och kompisar (och fiender) är minst lika fängslande att följa i de här böckerna som kampen mot det senaste monstret.

fredag 17 mars 2017

Män som hatar kvinnor, serieromanen

Män som hatar kvinnor: En serieroman, del 1
Män som hatar kvinnor: En serieroman, del 2

av Denise Mina
efter Stieg Larssons böcker
Illustrerade av Leonardo Manco och Andrea Mutti

Millenniumböckerna är inte direkt mina favoritdeckare. Däremot är Denise Mina en favorit, så jag ville ändå läsa hennes version.

Det var över elva år sedan jag läste "Män som hatar kvinnor" så det är inte så lätt för mig att jämföra de båda versionerna. Men serieböckerna är förstås mycket mer effektivt berättade. Och är inte detta mer Lisbeth Salanders bok nu? Mikael Blomkvist är förstås med, men han är ju så tråkig att klockorna stannar. Och det var han väl i originalet också, om jag inte minns fel? Det är Lisbeth som är intressant. Och kanske lite mer här? Mina har ju sagt att Larsson egentligen inte förstod sig på karaktären trots att han hade skapat henne.

tisdag 14 mars 2017

Lagom på bokrean

Är det tre veckor sedan bokrean inleddes nu? Alla butiker verkar ha 30% eller 50% på reaböckerna nu. Ja, vi har ju bara en bokhandel här i stan, men ICA och Coop har ju sina egna bokreor. Jag tror väl inte att jag kommer hitta något mer på årets rea i alla fall. Och det blev relativt få böcker i år. Jag säger ju alltid att det inte är så mycket kul på rean (ofta har man ju redan köpt de böckerna man verkligen var intresserad av) men det kan visa sig ändå vara ganska många böcker. I år var det inte så, även om de är inköpta på Akademibokhandeln och Bokus och Adlibris och ICA och Coop, som om jag var nån annan public servicerepresentant.

Fyra romaner:

En novellsamling och en seriebok:

Tre fackböcker:
Och allra mest nöjd är jag med Louise Hagbergs "När döden gästar". Jag har inte hunnit läsa i den själv, men min syster läste den förra året och säger att den är fan-tas-tisk.

onsdag 8 mars 2017

att vara kvinna

att vara kvinna
av Maria Lang

"att" står konskvent med liten bokstav här, så då ska det väl vara så. Det är ur Anna Maria Lenngrens dikt "Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon", som citeras i inledningen till varje del av boken.

Passande för dagens datum så utspelar sig den här deckaren på en konferens för medlemmarna i Kvinnoklubben, en sammanslutning för kvinnor där varje yrke bara får vara representerat en gång i hela landet. Och en av medlemmarna är operasångerska och heter Camilla Martin. Ganska snart förstår hon att inte alla av medlemmarna är så goda vänner. Och under natten avlider en av dem hastigt. Men naturligt tror man. Tills kriminalkommissarie Christer Wijk dyker upp – i egenskap av Camillas fästman, som hon uppskärrad har ringt upp – och börjar nysta i saken. Är det ändå mord?

Kul miljö, alltså Kvinnoklubbens konferens, särskilt så här nästan sextio år senare. Personerna var ganska intressanta till en början. Men mordgåtan tyckte jag klarades upp på ett lite tråkigt sätt, så jag är inte så nöjd med boken ändå.

tisdag 7 mars 2017

The Doll-Master and Other Tales of Terror

The Doll-Master and Other Tales of Terror
av Joyce Carol Oates

Jag och min syster pratade om Joyce Carol Oates. Hon höll på att läsa "The Accursed" (bra, säger hon!). Jag hittar alltid böcker av Oates på loppis. Men när jag tänkte efter så har jag inte alls läst särskilt många av hennes böcker. Omkring tio. Med tanke på hur många det finns så är det inte mycket. Någa dagar senare råkade jag befinna mig på stationen i Göteborg – alldeles läslös! Fort in på Pocketshop. Och där hade de den här boken av Joyce Carol Oates. Jag kanske borde ha läst en av de jag har köpt på loppis i stället, men nu hade jag ju faktiskt inget val! ;)

"The Doll-Master and Other Tales of Terror" innehåller sex rysare. "Terror" är kanske att ta i, men lite läskigt är det ändå. Jag gillar att berättelserna ändå är så olika varandra, även om det finns en likhet i de relativt öppna sluten. Man kan väl nästan tänka sig vad som händer sedan förstås, men man får inte "se" det. Och jag gillar att det handlar om vanligt folk, kanske lite i utkanten. Alltså, man får ju hoppas att vanligt folk inte beter sig som i rysare, men det känns ändå trovärdigt. Särskilt en av dem känns som att den är inspirerad av nyhetshistorier. Jag tänker särskilt på fallet med mannen som sköt Trayvon Martin till döds, men jag läste i recensioner att den novellen ska ha ännu större likheter med ett äldre fall som jag inte känner till. Andra känns mer som mer utflippade avsnitt av diverse amerikanska deckarserier och en utspelar sig i en mysig deckarbokhandel (ååååh!) och känns som en ganska mysig deckare.

Och det bästa av allt är kanske att jag blev sugen på att läsa mer Oates. Jag har ju en del i hyllan ...

måndag 6 mars 2017

Bock i örtagård

Bock i örtagård
av Fritiof Nilsson Piraten

Patron på Gottorps säteri, Jon Esping, har jobbat sig upp från att ha varit en utfattig tiggarunge. Han är burdus och okultiverad, kan inte ens läsa. Nu talar någon om för honom att kyrkvärd, det är bland det finaste man kan vara. Och eftersom den ene kyrkvärden har dött så bestämmer sig Esping för att han ska bli vald till hans efterträdare. Bara det inte är något som behöver läsas, för han vill inte att andra ska få veta att han inte kan. Att han knappt har satt sin fot i en kyrka i sitt liv och inte har någon aning om hur där går till ser han inte som något hinder. Och han är van att få det som han vill. Men det kommer nog märkas i kyrkan om Esping blir kyrkvärd ...

Nja. Humoristiskt skrivet förstås, men inte riktigt min humor. Lite för ... mycket, liksom.

söndag 5 mars 2017

Svøm med dem som drukner

Svøm med dem som drukner
av Lars Mytting

Edvard växer upp hos sin farfar på en liten gård i Gudbrandsdalen. De är lite utanför i bygden, farfadern verkar vara lite illa sedd. Det finns också ett mysterium i familjen. Edvard har aldrig blivit riktigt klok på vad som hände när hans föräldrar dog. De dog av giftgas, när en gammal granat utlöstes på ett slagfält i Frankrike. Edvard var tre år gammal då och han var med dem i Frankrike, men tydligen inte vid olyckan. I stället hittades han några dagar senare flera mil bort. Förklara det, den som kan. Edvard har ingen aning om vad som hände. Men när hans farfar dör bestämmer han sig för att försöka reda ut i familjens hemligheter, och kanske rent av få veta lite mer om vad som hände de där dagarna. Men först och främst bär spåret till ... Shetlandsöarna. Så roligt att läsa om den miljön!

Jag tyckte om boken. Samtidigt hade jag hört att den skulle vara så enormt fantastisk, så det var ju nästan så man blev besviken ändå. Trots att boken alltså var riktigt bra. Det här med att försöka lösa gåtor i det förflutna, det har man ju läst förr – dessutom träffar Edvard någon tjej som också är med på efterforskningarna, åtminstone ibland, och det har man ju definitivt läst förr. Men Mytting får till det ovanligt väl. Och jag gillar nördigheten runt trä. Trä! Det tog alldeles för lång tid innan jag satte det i samband med hans bästsäljande bok om ved. Författaren kanske har ett visst intresse för trä.

Segu

I min Jorden runt-blogg har jag skrivit om "Segu" av Maryse Condé, en maffig släktsaga om en familj från Segu (i nuvarande Mali) under första hälften av 1800-talet.

lördag 4 mars 2017

SUB och språk

Jag passar på nu när alla tittar på mello att avslöja hur många böcker jag har att läsa: 1837.

Det här med att varje månad dra en lott och få reda på en bok som ska läsas under månaden har kanske inte gått så bra den sista tiden. Jag ligger efter. Men jag har dragit en ny lott ändå, och den bok som ska läsas är "Språket" av Lars-Gunnar Andersson och Anna Lena Ringarp. Den innehåller frågor och svar från ett radioprogram som heter (hette? jag vet inte om det fortfarande sänds) just Språket.

måndag 27 februari 2017

Harlequin Valentine

Harlequin Valentine
av Neil Gaiman
Illustrerad av John Bolton

Det är inte så ofta man kommer ihåg att böcker finns precis lagom inför en speciell dag. Och när man gör det måste man nästa läsa (om) dem. "Harlequin Valentine" läste jag för ett par veckor sedan, på Alla hjärtans dag.

På alla hjärtans dag nålar Harlekin fast sitt hjärta på Missys ytterdörr. Hon är hans beundrade Colombina. Hon är också praktiskt lagd och lägger hjärtat i en plastpåse innan hon går ut för att ta reda på om det är nån som skämtar med henne. Harlekin följer osynlig efter henne och ställer till både det ena och det andra under tiden.

Inte lika förvirrande den här gången, eftersom jag redan hade läst det förklarande efterordet om vad en harlekinad är. När man förstår referenserna nåtsånär så tycker man också bättre om berättelsen, tror jag.

söndag 26 februari 2017

Kri finner en vän

Kri finner en vän
av Ester Ringnér-Lundgren

Gammal flickbok från 50-talet av samma författare som skrev Lottaböckerna. Den första boken om Lotta kom året efter den första boken om Kri, men Lottaserien fortsatte ju betydligt längre. Det finns 46 eller 47 böcker om Lotta (beroende på om man räknar med boken om hennes dotter eller inte) och bara fem om Kri. De är lite liknande annars faktiskt. Två skolflickor som hamnar i tokiga situationer och ibland upplever någon konflikt i familjen eller bland vännerna.

Kristina, som brukar kallas Kri, ska vara inackorderad hon en familj under en skoltermin. Hennes pappa ska börja på ett nytt jobb i en annan stad vid nyår, och för att Kri ska slippa byta skola mitt i läsåret får hon flytta i förväg. Familjen Berg har tre egna tonåringar och har ytterligare tre, inklusive Kri, inneboende. Herr Bergs bibliotekarielön räcker inte långt och man drygar ut inkomsterna på det här sättet. Kri får dela rum med Vimsi (Viveka), som också är inneboende. De två är yngst i hushållet, och några av de äldre kan ibland vara lite retsamma mot dem.

Kri och Vimsi blir vänner, och Kri inser snart att Vimsi är tyngd av problem. Hon är inte duktig i skolan och är ganska rädd för de flesta av lärarna. (I motsats till Lottaböckerna så är det huvudpersonen som klarar skolan och kompisen som kämpar här.) Men det värsta är Vimsis föräldrar. Att Vimsi överhuvudtaget är inackorderad beror på att hennes föräldrar har separerat. Mamman är skådespelerska och turnerar land och rike runt. Pappan kan inte alls förstå den livsstilen. Och ingen av dem har något hem för Vimsi. P.g.a. 50-talet, antar jag. När det blir riktigt illa måste Kri gripa in och få de vuxna att förstå hur Vimsi känner sig.

Jag får för mig att den första Lottaboken också innehåller någon klasskompis med riktigt svåra problem (sjuk mamma?) och liknande bråk i klassen som också finns i den här boken, med taskiga klasskompisar som man bara inte orkar med. Det är först senare som problemen mest består av klantighet och vad Paul egentligen menade. Det blir intressant att se vad som händer i resten av böckerna om Kri. Jag har ju inte läst dem tidigare.

fredag 24 februari 2017

Min nattbror

Min nattbror
av Joanna Hellgren

Är det här en seriebok? Mer som en illustrerad novell, en bilderbok som inte är för de minsta barnen, kanske.

Jakob är snart tio år, och på tioårsdagen är han rädd att han kommer att dö. Innan han föddes hade hans föräldrar ett annat barn som också hette Jakob, och han omkom i en olycka på sin tioårsdag. ibland vet inte Jakob om han är sig själv eller sin bror, och hans mamma verkar inte alls skilja på sina båda pojkar. På nätterna får Jakob besök av sin döde bror, som påminner om att födelsedagen närmar sig.

Jakob tänker att det inte finns någon mening med att vara den ordentlige pojken som går i skolan och på sina pianolektioner om han ändå ska dö. Dessutom får han en ny kompis som verkligen ruskar liv i honom.

En lite udda och fin berättelse som jag tyckte om. Jag har tidigare läst serien om Frances av Joanna Hellgren, och jag får en liknande känsla av den här boken.

söndag 19 februari 2017

En smakebit på søndag (Svøm med dem som drukner)

http://gronneskoger.blogspot.se/2017/02/virkelighetens-reality-show-en-smakebit.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag fyller en av mina vänner år, så i eftermiddag ska jag iväg och fira henne. Fram tills dess har jag säkert en del att stå i här hemma, men jag har också tänkt att läsa i boken som jag håller på med nu. Snart är det möte i min läsecirkel och jag har ju bara hunnit halvvägs.

Edvard växer upp hos sin farfar på en gård i Gudbrandsdalen, efter att ha blivit föräldralös under mystiska omständigheter när han var några år gammal. Det finns en del man helst inte talar om i Edvards hem, och farfars bror är en som han inte vet så mycket om.
När farfadern dör börjar Edvard gräva i familjehemligheterna. Men detta är ett minne han har från barndomen, om något som farfaderns bror lämnade efter sig på ägorna.
Så var jeg inne mellom bjørkestammene. Rundt alle trærne hadde han spent vidjer. Flate, rustne jernbånd som presset seg mot den hvite neveren, mens ett hav av grønne blader rislet i trekronene høyt oppe. Skogteigen var stor, og sikkert hundre bjørker hadde jernbånd. Fem-seks på hvert tre, i forskjellig høyde. Han måtte ha brukt stige og satt dem på. Båndene var ment å bli justert etter som trærne vokste, for det satt lange strammeskruer med digre vingemuttere i endene. Men han ble altså skutt i 1944 og vendte aldri tilbake for å løsne dem. De fleste var rustet i stykker og hang slapt fra stammene, noen var invokst i treet, andre hadde falt av og stakk opp fra skogbunnen.
Hvorfor plaget han trærne? Jeg sto lenge den natta, mellom hvite stammer som lignet en uendelighet av flaggstenger, og øvde inn en harme mot en mann som var død, en harme som jeg snart forkastet fordi jeg skjønte at jag bare etterlignet bestefar.
(Lars Mytting, "Svøm med dem som drukner", s. 37)

fredag 17 februari 2017

En svensk naturdagbok

En svensk naturdagbok
av Lena Larsson

Jag läste den här boken parallellt med Edith Holdens "The Country Diary of an Edwardian Lady", som den väl inspirerad av. Jag läste varje månads avsnitt i början av den månaden. Men Larssons bok sträcker sig från januari till februari följande år, så den tog lite längre tid att läsa ut.

Det finns också andra skillnader mellan böckerna. Den här är inte en dagbok till exempel, och Larsson är mer ute efter att fånga en känsla av naturens skiftningar varje månad. Hennes bilder är inte alltid naturtrogna. Trevlig bok tyckte jag.

tisdag 14 februari 2017

Jannah: Sista året på Jorden

Jannah: Sista året på Jorden
av Johan Jergner-Ekervik och Frida Ulvegren

Det är 2080-tal på Jorden. Man känner igen sig ganska väl ändå, även om tekniken är lite mer utvecklad och uppkopplad, och tillvaron känns lite mindre tillfredsställande. Vi får bl.a. möta ett par som inreder sitt hem i gammal stil, d.v.s. som i vår nutid ungefär, och drömmer om ett växthus för att kunna odla egna växter. Någon jobbar i någon sorts rymdgruva med dåliga arbetsvillkor. Någon vill bara ha följare i sin tids sociala medier, och vissa har blivit oförmögna att sluta följa.

Jannah är en planet med liknande förutsättningar som Jorden, fast allt är så mycket bättre där. Det är en oförstörd värld att drömma om. Och när allt går åt helvete i ens liv har man ju inget att förlora.

Den här serieboken ska visst vara som en uppdaterad version av Utvandrarserien. Jag gillar idéerna om hur framtiden kan se ut (eller gillar ... jag tycker den här framtiden verkar obehaglig). Jag lärde inte känna personerna så bra som jag hade hoppats, men å andra sidan är detta bara den första delen i en planerad trilogi. Det finns tid att utveckla dem mer.

torsdag 9 februari 2017

The Cupid Effect

The Cupid Effect
av Dorothy Koomson

Ceri har bott i London i hela sitt liv bortsett från när hon gick på universitetet i Leeds. Och nu flyttar hon tillbaka dit. Det har gått några år och Oprah har fått Ceri att inse att hon vill förverkliga sin dröm om en PhD och att föreläsa i psykologi. Och det fanns ett ledigt jobb som föreläsare i Leeds, plus att hennes bästa kompis Jess bor där (de träffades förstås när Ceri pluggade). Ännu ett skäl att byta stad – trots att hon har lägenhet och hela sitt liv i London – är att hon har blivit så insyltad i folks problem och intriger. Av någon anledning vill ALLA anförtro Ceri alla sina problem, särskilt när det gäller kärleken. Och Ceri kan inte låta bli att lägga sig i, ge råd och engagera sig. Trassligt! Så en nystart i Leeds känns lockande.

Det är mycket som går bra, hon lyckas hitta en o-sunkig bostad och det är kul att kunna hänga med Jess. Men det här med att inte bli inblandad i folks intriger ... går kanske inte lika bra. Det verkar som om alla i hennes närhet är lyckligt eller olyckligt förälskade, medan Ceris enda förhållande är med sina videoband med Angel. (Det märks på en en del detaljer att boken är bortåt femton år.)

Rolig bok. Inget superminnesvärt, men jag gillar personerna i den. Det kan mycket väl hända att jag läser fler av Dorothy Koomsons böcker.

tisdag 7 februari 2017

Blå är den varmaste färgen

Blå är den varmaste färgen
av Julie Maroh

När Clémentine får syn på Emmas blå hår i folkvimlet på stan blir hon förälskad. Men det finns en del problem: Clémentine är så ung, Emma har redan en flickvän och dessutom är Clémentine orolig för vad familj och vänner ska tycka. Fin och lite vemodig historia.

Filmen är kanske mer känd? Jag tänkte att jag skulle se den, men jag fick reda på att den är över tre timmar lång och nu är jag inte lika intresserad. Det är också skumt att Clémentine heter Adèle i filmen, precis som skådespelerskan som spelar henne! Filmen heter t.o.m. La Vie d'Adèle (Adèles liv) på franska.

söndag 5 februari 2017

Vän av ordning

Vän av ordning
av Henrik Bromander

Det första jag läser av Henrik Bromander som inte är en seriebok. "Vän av ordning" är en roman, den andra i författarens planerade trilogi om manlighet. Eller om manlighet som går snett, kanske man borde säga. Även om detta är den enda av dem som jag har läst så verkar det inte som att de andra böckerna skulle vara ljusare.

I "Vän av ordning" får vi följa Joel från Skurup under en tioårsperiod som börjar med ett rejält misslyckande. Han har inte lyckats få tillräckliga betyg för att komma in på drömutbildningen vid Lunds universitet, och i stället fick det bli en (enligt honom) helt värdelös utbildning på högskolan i Malmö. Jag tror nog att man kan klara sig i livet även om man inte har pluggat i Lund, men Joel har väldigt svårt att hantera den besvikelsen. Han börjar mer och mer leva genom internet. Till att börja med trollar han lite allmänt, han hittar t.ex. på ett alias som är en kattälskande hundhatare och ställer till oreda på hundforum. Men han dras alltmer till det högerextrema, och startar bloggen Vän av ordning på det temat.

Ett tag tror man att det ska gå bra för Joel. När han träffar Sunee på thailandssemestern och helt plötsligt har skaffat allt man ska ha: sambo och barn, radhus och bil. Men det blir inte som han har föreställt sig det. På internet kan han kanske få lite uppskattning.

Det tog lång tid att läsa boken. Det var så deppigt att läsa om Joels värld, där ingen är särskilt sympatisk utom kanske katten som Joel hade under uppväxten. Det finns humor när en person eller företeelse beskrivs med några träffande ord, men inte mycket glädje.

Joel påminner ganska mycket om huvudpersonen Erik i serieromanen "Smålands mörker", som jag tyckte bättre om – jag tyckte nog det var lättare att förstå sig på utvecklingen hos Erik. Liknande bakgrund och åsikter. Men Joel är väl yngre än Erik, det är bloggar och nätforum i stället för fanzin. Och en lite annorlunda tidsanda kanske, även om jag inte på rak arm minns när "Smålands mörker" slutar. Joel har i alla fall större möjlighet att leva i sin bubbla där alla tycker ungefär som han. Och det känns trovärdigt. Vi läste boken i min läsecirkel och en av medlemmarna berättade att hon hade varit tvungen att kolla upp Henrik Bromander för att se om han delar Joels åsikter i verkligheten. Det göt han inte, men han är bra på att sätta sig in i hur andra skulle kunna tänkas se på världen. Det har jag ju också sett i hans serier.

fredag 3 februari 2017

Krukan

Krukan
av Luigi Pirandello

Jag tror att Luigi Pirandello var en poänglös nobelpristagare i frågesportsprogrammet Pointless. Jag känner ändå igen titeln på hans pjäs "Sex roller söker en författare", men det kanske bara är från någon lista över nobelpristagare i litteratur.

Den här novellen, som inte helt otippat handlar om en kruka, var riktigt rolig. Kul att läsa en nobelpristagare som inte är en av de allra mest lästa också.

torsdag 2 februari 2017

God and Science: The Return of the Ti-Girls

God and Science: The Return of the Ti-Girls
av Jaime Hernandez

Maggie är portvakt i ett lägenhetskomplex och berättar om en av de mystiska invånarna för sin kompis Angel. Säkert är hon en superhjälte eller nåt! Maggie vet allt om superhjältarna i staden från serietidningarna hon läser. (Favoriten är de om Ti-Girls, som inte är lika mainstream som vissa andra grupper av superhjältar i området.) Att bli superhjälte råkar vara Angels hemliga dröm. Hon har fixat en dräkt och allt.

Plötsligt är alla inblandade i ett märkligt äventyr där Penny Century (en gammal vän till Maggie) har löpt amok med nyvunna superkrafter. Egentligen föredrar jag de mer realistiska historierna, och inte så mycket när det blir så här. Man kanske ska kunna sina gamla superhjälteserier för att riktigt uppskatta det här? Det kan ju inte jag. Men även om det händer konstiga saker så är karaktärerna alltid bra.

Och visst måste man ignorera somliga insvärningsceremonier på TV till förmån för kvinnor (varav flera har mexikanskt påbrå!) med superkrafter? Eller utan superkrafter, det går också bra.

Love and Rockets "Volume 1":
1. "Music For Mechanics" (Los Bros Hernandez)
2. "Chelo's Burden" (Och här med.) (Los Bros Hernandez)
3. "Las Mujeres Perdidas" (Los Bros Hernandez)
4. "Tears From Heaven" (Och här.) (Los Bros Hernandez)
5. "The House of Raging Women" (Los Bros Hernandez)
6. "Duck Feet" (Los Bros Hernandez)
7. "The Death of Speedy" (Jaime Hernandez)
8. "Blood of Palomar" (Gilbert Hernandez)
9. "Flies On the Ceiling" (Los Bros Hernandez)
10. "Love and Rockets X" (Gilbert Hernandez)
11. "Wigwam Bam" (Och här.) (Jaime Hernandez)
12. "Poison River" (Gilbert Hernandez)
13. "Chester Square" (Jaime Hernandez)
14. "Luba Conquers the World" (Gilbert Hernandez)
15. "Hernandez Satyricon" (Los Bros Hernandez)

Mer av Gilbert Hernandez:
- "Fear of Comics"
The Luba Trilogy:
1. "Luba In America"
2. "Luba: The Book of Ofelia"
3. "Three Daughters"
- "High Soft Lisp"

Mer av Jaime Hernandez:
- "Whoa Nellie!"
- "Locas In Love"
- "Dicks and Deedees"
- "Ghost of Hoppers"
- "The Education of Hopey Glass"