torsdag 19 oktober 2017

Svart som natten

Svart som natten
av Ann Cleeves

En tonåring hittas mördad på Shetlandsöarna och alla undrar förstås hur detta kan ha hänt på en så lugn och idyllisk plats, där alla känner alla. Det vill säga, det är ganska många som inte undrar. Flera år tidigare försvann en flicka på samma plats, och även om det aldrig kom så långt som till rättegång så har de flesta en bestämd åsikt om vem som låg bakom. Och de flesta tror att samma person har begått även detta mord.

Kommissarie Jimmy Perez är inte lika säker. Man måste ändå undersöka alla spår.

Bra deckare, men efter att ha hört så mycket positivt om Shetlandsserien så hade jag väl väntat mig något mer.

tisdag 17 oktober 2017

Höra stenarna sjunga

Höra stenarna sjunga
av Elsie Johansson

Det här är en novell i serien Grannar, och den handlar om någon som kunde varit din granne och som har en hemlighet i sin lägenhet och i sitt liv. Nu ska jag inte avslöja vad det är. Kvinnan i novellen verkar utåt vara helt vanlig, kanske lite tråkig. Men det är så mycket man inte vet om folk, även om man tror att man vet.

lördag 14 oktober 2017

Stallgänget på Tuva 1

Stallgänget på Tuva 1
av Lena Furberg

Jag har aldrig varit någon Min häst-läsare – särskilt inte efter 1996 (när jag var arton), året då serien Stallgänget på Tuva började gå i tidningen – men jag är ju ganska intresserad av serier, så ... Jag känner ju också till Lena Furbergs skapelse Mulle, såpass Min häst har jag ändå läst!

Den här serien är en realistisk hästserie som utspelar sig i ett stall, och handlar om hästarna där och ungdomarna som äger eller sköter dem. Det handlar till exempel om en svårriden häst, en häst som måste avlivas, att sälja en häst, att välja en häst, en katt som försvinner. Ganska vardagligt alltså. Säkert roligast att läsa om man är yngre och/eller hästintresserad själv, men det är ju också intressant att läsa om en miljö man inte känner till. Jag har hittat flera av de här seriealbumen på loppis, så jag kommer säkert läsa åtminstone ett par delar till.

torsdag 12 oktober 2017

Kungamördaren

Kungamördaren
av Hans-Olov Öberg

I sista delen i serien om Benny Modigh och Elias Fagervik är året 1999. Över tjugo år har gått sedan händelserna i första boken, "Djävulens tonsteg". (Del två hette "Någon att lita på".) Benny är inte längre ung och lovande. Han har varit polis i många år nu, och det finns ett fall som han aldrig har kunnat släppa. Officiellt är det löst, men Benny har en känsla av att det var någon annan som låg bakom. faktiskt är han lite besatt av tanken på att hitta bevis på att hans teori stämmer.

Elias har just kommit tillbaka från USA. Med hans förmågor borde det ha gått bra för honom där – och det gjorde det också tills allt gick snett. Men det är ju mitt under IT-boomen och det ska väl inte vara så svårt att bli framgångsrik i Stockholm. Fast några bakslag blir det ju alltid. Men Elias har förstått varför. Han vet precis vilka som är ute efter honom, och det ska de inte komma undan med.

Spännande avslutning på en deckarserie som jag tycker känns annorlunda. Med reservation för att det mycket väl kan vara en genre som jag inte brukar läsa. Jag tyckte egentligen bättre om de första två böckerna i serien. Det är ju ofta roligare att läsa när historien byggs upp än när den avslutas. Men man vill ju inte vara utan slutet heller. Jag måste få veta hur det går.

söndag 8 oktober 2017

Regn

Regn
av Josefine Klougart

Det är som att den här boken innehåller flera noveller, eller fragment. För jag tror inte att handlingen i den hör ihop, eller gör den det? Men det regnar och det finns en olycksbådande stämning i alla berättelserna. Och ibland är olyckan framme också, och familjer blir sig aldrig mer lika.

Jag hängde nog inte riktigt med, men jag tycker ändå att det är bra skrivet.

"Regn" ingår i Novellix Grannar-box.

lördag 7 oktober 2017

Vitormen

Vitormen
av Åsa Larsson och Ingela Korsell
Illustrerad av Henrik Jonsson

Det är julafton och halva Mariefred är ute och åker i en stor pulkabacke. Så inträffar något mystiskt som förstör julstämningen för många. Och Alrik och Viggo förstår att ett nytt monster befinner sig i stan. Men hur ska de kunna smita ifrån julfirandet hos fosterfamiljen utan att det verkar konstigt?

Pax-serien fortsätter att överraska och är lika bra som vanligt. Jag gillar särskilt historien med Lycke-Marie.

torsdag 5 oktober 2017

Nobelpris i litteratur 2017

Hade någon förväntat sig Kazuo Ishiguro? Jag har nog aldrig hört någon nämna honom när det ska spekuleras.

Jag och min syster såg tillkännagivandet på TV och var mycket nöjda med att det var någon som vi båda hade läst. Första gången min syster lyckades med detta. Andra för mig, jag hade också redan läst Doris Lessing när hon tilldelades priset.

onsdag 4 oktober 2017

6 pixiböcker av Nina Hemmingsson

6 pixiböcker
av Nina Hemmingsson

En box till med pixiböcker för vuxna; tidigare har jag ju läst Martin Kellerman-boxen. Så rolig idé. Och jag gillar Nina Hemmingssons bilder. De passar också bättre i det här formatet än vad Rockystripparna gör. Bra box!

tisdag 3 oktober 2017

SUB och sånt

Antal böcker att läsa i söndags: 1894. Är det inte en liten nedgång? Trots bokmässa.

Och så tog jag en lott för att bestämma en av månadens böcker. Det här systemet har ju helt havererat, men ändå. Det blev "Snäckan i berget" av Alan Cutler. Nån sorts fackbok eller biografi, tror jag. Inte vet jag vad jag har i hyllorna.

lördag 30 september 2017

Familjen Trago

I min Jorden runt-blogg kan man nu läsa om en bok från Kap Verde – "Familjen Trago" av Germano Almeida.

söndag 24 september 2017

Bad Marie

Bad Marie
av Marcy Dermansky

Marie är trettio år och har just avtjänat ett flera år långt fängelsestraff. Orättvist kanske. Hon var ju inte med om att begå det där rånet, men hon rymde till Mexico tillsammans med rånaren efteråt. Hon var kär och hon hade det bra i Mexico tills rättvisan hann upp dem. Hennes pojkvän är död nu, och Marie tänker absolut inte vända sig till sin mamma. Så i stället vände hon sig till sin barndomsvän Ellen. Ellen är helt annorlunda än Marie. Hon är väletablerad och framgångsrik. Hon har ett bra jobb och är gift med en fransk författare, Benoît Doniel. Och kanske har hon dåligt samvete över att det har gått så mycket bättre för henne i livet, för hon anställer Marie som nanny åt tvååriga dottern Caitlin.

Marie trivs väldigt bra med att ta hand om Caitlin. Ellens kylskåp är fullt av dyr och god mat – nåt helt annat än i fängelset – och Caitlin blir snabbt den person Marie tycker bäst om hela världen. Ellen vet inte att Marie brukar bli lite full under dagarna. Ellen vet inte heller att hennes man är Maries favoritförfattare, och att hon är smått besatt av honom. För att vara helt ärlig: behövs Ellen i den här familjen? Hade det inte varit bättre om det var Benoît Doniel, Caitlin och ... Marie?

Nej, det är inte en deckare.

Jag visste att "Bad Marie" skulle utspela sig delvis i Paris, och därför hade jag med den när jag var i Paris. Det passaade bra, för Marie hade ju precis som jag heller aldrig varit i Paris. Om jag förstår det rätt så hade författaren aldrig varit i Paris när hon skrev boken, så Maries första intryck är ju helt och hållet påhittade. Men ändå trovärdiga. Och långt ifrån romantiska.

Marie är inte lätt att förstå sig på. Inte för läsaren, eller för omgivningen eller ens för henne själv. Det kanske beror på att hon har tillbringat de senaste sex åren med att inte bestämma något själv, och att hon egentligen tyckte att det var ganska skönt. Och nu när hon ska fatta egna beslut igen så är hon lika dålig på det som när hon var 24 och rymde med en rånare. Men den här gången har hon också ansvar för en tvååring. Lite oroväckande är det. Och samtidigt ganska roligt och lättläst. (Tur det, jag orkar inte läsa nåt tungt när jag reser.)

torsdag 21 september 2017

Rapport från den täta världen

Rapport från den täta världen
av Aris Fioretos

"Den täta världen" är en av novellerna i Novellix Grannar-serie. Just den här handlar om en bänkgranne. Om en annorlunda vän och om språk.

tisdag 19 september 2017

Alle utlendinger har lukka gardiner

Alle utlendinger har lukka gardiner
av Maria Navarro Skaranger

Den här boken blev visst lite uppmärksammad på att den är skriven på "kebabnorsk", alltså Norges motsvarighet till "rinkebysvenska". Jag var lite rädd att det skulle vara massor av slanguttryck som jag inte skulle förstå, men det var ingen fara. Grammatiken är också lite annorlunda än vad man är van vid. Jag tycker att det var roligt att läsa en bok som är skriven på det sättet.

Mariana bor på Romsås i östa Oslo, alltså den sidan av staden som inte anses vara så fin. Hennes storebror sitter i fängelse, förstår vi. Lillebror Matias kommer knappt ihåg något om storebrodern, men Mariana försöker berätta. Matias är rädd för allt, framför allt för att vara ensam.

Mariana berättar om vad hon gör på dagarna, hemma och i skolan, om sina kompisar och så klart om Mu2, som hon är kär i. Inget revolutionerande i det, men trevligt att läsa. Men det är annat med boken som känns väldigt annorlunda. Det är inte ofta man läser ett så plötsligt slut till exempel. Jag vände blad, helt övertygad om att det skulle fortsätta på nästa sida – och så gjorde det inte det. Även om det inte finns så tydliga slut i livet (eller jo, men vi ska väl knappast följa Mariana tills hon dör) så brukar ju ändå böcker ha det. Där blev jag förvånad. Men det är ju sådan den här boken är. Det är episoder i korta kapitel, kanske dagboksanteckningar, utan att de bildar en tydlig handling.

lördag 16 september 2017

Det vokser et tre i Mostamägg

Det vokser et tre i Mostamägg
av Britt Karin Larsen

Jag har länge tänkt läsa den här boken. Jag tycker om titeln. Och historien låter också intressant. Den utspelar sig på 1800-talet och handlar om skogsfinnar, som lever på gränsen mellan Sverige och Norge. Just de här bor väl på den svenska sidan, men det spelar egentligen inte så stor roll för dem. De har sitt eget språk och sin egen kultur, och till och med en annan sorts hus än svenskar och norrmän. De gånger de beger sig till byar, kanske för att gå i kyrkan, så märker de ju att de är illa sedda. Men i de stora städerna finns det folk som är nyfikna på skogsfinnarna, det är ganska äventyrligt att vandra i Värmland och norska Solør om somrarna och kanske träffa på finnar. Men turisterna ser väl inte så mycket av hur hårt livet kan vara i skogarna.

Vi får främst följa Hilda, en flicka som växer upp hos en fostermor, samt en ung kvinna, som inte har något riktigt namn, som gömmer sig i skogen med sitt oäkta barn. Det ska gå att överleva i vildmarken, men det blir ändå så att hon hamnar på Tanelis gård. Annars undviker de flesta honom. Han har inget bra rykte.

Detta är första delen i en serie, och jag kommer fortsätta läsa. Som jag förstår det så kommer historien komma fram nästan till vår tid, och kommer väl handla en del om hur den här kulturen försvinner.

fredag 15 september 2017

Språket

Språket: Svenska folkets frågor till radioprogrammet Språket
av Lars-Gunnar Andersson och Anna Lena Ringarp

Det här är väl helt enkelt vad titeln säger. Det är frågor som har skickats in till ett radioprogram om språk, och svaret man har givit på dessa. Ibland lär man sig något nytt, ibland visste man redan. Boken är väl omkring tio år gammal, så det har säkert hänt en del med språket sedan dess. Inte extremt mycket, men det hade nog varit andra nya ord och uttryck man hade frågat om idag. Frågor om grammatik och hur man ska tolka olika uttryck hade nog varit ungefär desamma dock.

måndag 11 september 2017

Borttappad

Borttappad
av Shaun Tan

En bilderbok om att hitta en levande sak som inte alls passar in, och att försöka ordna det på bästa sätt för den. Jag vet inte riktigt vad som hände ... Nu var det ganska länge sedan jag läste den.

Bilder och historia känns väldigt Shaun Tan-ska, att döma av det lilla jag har läst av honom tidigare.

måndag 4 september 2017

Farmor og jeg: Passe på en puddel og andre fortellinger

Farmor og jeg: Passe på en puddel og andre fortellinger
av Anna Fiske

Jag läste den första serieboken om Anna och hennes farmor ("Farmor og jeg") för några år sedan och tokgillade. Kanske lite mer än den andra, utan att jag kan säga varför. Kanske för att det var mer en ny grej då, och Annas farmor var en ny och spännande bekantskap. Men den här boken är också full av fina och roliga serier. Det är bara att de är på samma tema som i den första boken.

Anna tillbringar mycket tid med farmor, som alltid vill att det ska vara liv och rörelse. De pysslar, åker moped, plockar svamp, går på rea och lagar mat – hellre än bra kanske, för fort ska det gå. Allt detta är saker som farmor gillar. Däremot är hon inte lika förtjust när de ska passa en pudel. Men det är Anna. Men när Anna väl får egna husdjur går det inte riktigt lika bra.

fredag 1 september 2017

Marika hade en timme att slå ihjäl på stan. Du kan inte ana vad som hände sedan!

... Eller okej, du kan kanske det. Att jag gick in bokhandeln för att titta och där köpte 4 (betala för 3) pocketar samt ett par böcker ur en reakorg. SUB-läget idag: 1902 böcker att läsas snart.

Bland dem jag läser allra snarast borde månadens framlottade bok finnas, men det kommer den säkert inte göra. Det är i vilket fall som helst "Losing the Dead", en familjememoar av Lisa Appignanesi. Vad det nu är för bok.

torsdag 31 augusti 2017

Fie faller

Fie faller
av Therese Aasvik

Den här boken fick jag i present av en kompis, och jag visste inget om den sedan tidigare. Helt ny författare för mig. Alltid kul!

Fie bor med man och två barn på fiiina Snarøya i Oslo. Hon lägger ut bilder av sitt perfekta liv på instagram. Det enda jobbiga är att dottern kan vara trotsig och vägra spela med i Fies noggrant iscensatta imagebygge. Det är viktigt för Fie att allt ser så här perfekt ut, för i motsats till de andra fruarna i området så kommer Fie inte från de här överklasskretsarna från början. Hon är uppvuxen i Kolbotn, öster om Oslo, och det är inte fint. Men folk tänker nog inte så mycket på det längre. Fie har jobbat bort dialekten och odlat ett intresse för dyr inredning.

Men så händer något som skapar sprickor i Fies fasad. Naturligtvis. Och Fie måste fundera på vem hon är och hur hon vill leva. Jag blev väl inte så överraskad av den vändningen, titeln är ju ganska tydlig. Men jag blev ändå engagerad i Fies historia. Jag fick förresten lite Denise Rudberg-vibbar av miljön och alla varumärken, men jag tyckte mycket bättre om Therese Aasviks bok.

tisdag 29 augusti 2017

Tegnehanne tenker koffert

Tegnehanne tenker koffert
av Hanne Sigbjørnsen

Tegnehanne är en norsk serietecknare som gör någon sorts blanding av kåseri och serie, texter med illustrerande serierutor. Jag tycker att hon är väldigt rolig. När jag var i Norge på semestern köpte jag det här seriealbumet, en samling av betraktelser om resor. T.ex. det här med att när man var tonåring så var man tvungen att vilja backpacka, även om man kanske egentligen inte ville. Och om all-inclusive, drickskulturen i USA och Norge, fördomar kring val av resväska och prestationsångesten man får på fina restauranger. Skoj!

Fun fact: Att "tenke koffert" betyder visserligen ordagrant att "tänka resväska", men det är egentligen en fras som betyder något i stil med att man har en tendens att hitta sexuella anspelningar i sånt som egentligen är oskyldigt menat. (D.v.s. när en jobbarkompis hade skrivit siffran 6 i stället för 5 på flera ställen i ett dokument och råkade uttrycka detta som "jag har haft en massa sex", och jag nästan tuggade av mig min hand i mina försök att inte fnissa.)

måndag 28 augusti 2017

Reading the Ceiling

Lite slött att jag inte är i kapp med att blogga om sommarens läsning än. Den här läste jag när jag var på besök hos en kompis. Jag tror inte att hennes dotter är van vid att man tar så lång tid på sig för en bok. Med ilsket tonfall: Hvorfor ELSKER du å lese i den boka?!

Jag tyckte att den var bra ... och det tar såpass lång tid ... Läs mer om boken, som till största delen utspelar sig i Gambia, i min Jorden runt-blogg.

söndag 27 augusti 2017

The Poison Eaters And Other Stories

The Poison Eaters And Other Stories
av Holly Black

En samling fantasynoveller av olika sort.

En av dem, "The Coldest Girl In Coldtown", har samma titel som en av Blacks romaner, men som jag förstår är det helt olika berättelser. De utspelar sig dock i samma värld, en värld där det finns vampyrer och åtminstone i USA isoleras alla som är smittade av vampyrism i s.k. Coldtowns. Dit dras också de människor som vill bli vampyrer. Matilda har blivit biten, men försöker undvika att utveckla vampyrism. Det går, om man kan motstå längtan efter blod tills smittan går ur kroppen. Matilda bedövar sig med alkohol.

En annan novell handlar om några av karaktärerna från hennes Modern Faerie Tale-serie ("Tithe", "Valiant" och "Ironside"). Roligt att återse dem även om novellen inte var en av de tyckte bäst om i samlingen.

Och sedan finns det flera andra som utspelar sig i vår värld, men alltid med någon sorts fantasyinslag, och så de som utspelar sig helt och hållet i en fantasivärld. Jag tycker egentligen bäst om low fantasy eller urban fantasy, när det är här och nu. Men alla novellerna är bra. Favoriten är nog "The Coat of Stars", där huvudpersonen, Rafe, är teaterkostymör i New York men nu ska besöka sina föräldrar och resten av släkten i småstaden han kommer från. Han trivs inte där, ingen i familjen förstår sig på honom och hans konstiga liv. Just nu är det dessutom drama i familjen, för hans syster har lämnat sin man och de bråkar om sonen. Och Rafe gör något som ingen hade förväntat sig. Och sedan inser han att det finns något annat han kan göra – något som har att göra med Lyle, hans bästa vän som dog när de var tonåringar. Härlig kombination av saga och verklighet.

fredag 25 augusti 2017

Funny Girl

Funny Girl
av Nick Hornby

Var det inte ganska länge sedan jag läste något av Nick Hornby? Jag läste flera av hans böcker för ett antal år sedan, men efter det har jag tappat intresset. Men miljön i den här lät väldigt spännande: TV-världen i sextiotalets London.

Barbara Parker är uppvuxen i Blackpool men drömmer om London, och framför allt om att få vara rolig. Hon älskar tv-komedier, och analyserar skämt och timing noga. Det är det hon vill göra, och mot alla odds lyckas hon. Hon byter namn till Sophie Straw och får den kvinnliga huvudrollen i en sitcom som specialskrivs för henne. Egentligen är det hon som är den verkliga huvudpersonen, men det gäller att underhålla hennes manlige motspelares ego.

Vi får följa Sophie och hennes medarbetare (producent, manusförfattare m.fl.) under några år när serien Barbara (And Jim) går på tv. Det är en populär serie, men jag gillar att den inte är orimligt populär. Utan att veta så mycket om hur det gick till i tv-branschen på 60-talet så verkar det realistiskt. Ibland är det något uppsummerande med berättarstilen, som jag inte vet om jag är så förtjust i egentligen. Men det får det ju å andra sidan att kännas som att jag läser en biografi om Sophie Straw och de andra, snarare en en roman. Som om Sophie kunde varit vilken som helst komedienn från den tiden. Jag får nog ändå säga att jag gillar det.

måndag 21 augusti 2017

Min farsa är Tarzan

Den här var inte riktigt på läslistan för Jorden runt-projektet från början, men hittar man en svensk barnbok som av allt att döma utspelar sig i Gambia så måste man ju ta med den. Läs mer om den här.

fredag 18 augusti 2017

Nana 11

Nana 11
av Ai Yazawa

Jaha, jag tyckte väl att det kanske var ett tag sedan jag sist läste något i min omläsning av Nana. Tydligen läste jag del 10 förra hösten. Det var ju en stund sedan. Det blir kanske så att omläsningar nedprioriteras.

I den här delen flyttar Blasts medlemmar in i lägenheter i ett hus som ägs av skivbolaget, och ett par nya karaktärer introduceras. Nana O träffar Ren igen, och Nana K är förlovad med en popstjärna.

onsdag 16 augusti 2017

Evig søndag

Evig søndag
av Linnéa Myhre

Jag visste inte vem Linnéa Myhre var innan jag läste den här boken, som var hennes debutroman och sålde slut samma dag som den gavs ut för några år sedan. Men hon är visst en av Norges mest kända bloggare, även om hon inte verkar blogga så mycket längre. Hon har väl andra kanaler nu, och inte minst har hon skrivit ytterligare två böcker.

Bokens Linnéa är i 20-årsåldern och i första kapitlet har hon just messat sina vänner om att hon har ett sammanbrott. Men det gör hon varje vecka, så det är ingen som brukar regera nämnvärt. Inte hon själv heller egentligen. Visserligen irrar hon omkring på Oslos gator, men egentligen klarar hon sig fint. Det är "bara" allt som har med mat eller tid att göra som hon inte klarar. Men just den här dagen är det en av vännerna som svarar att hen har tänkt sluta gå till sin psykiater och att Linnéa kan ta över de redan bokade tiderna. Så då börjar hon gå hos Finn, som han heter.

Jag tänkte att det här väl är en berättelse om hur Linnéa blir bättre. I stället är det berättelsen om ett år när hennes ätstörningar blir allt värre, när dagarna känns tomma och alltför långa samtidigt som hon inte hinner med att göra något och när hon vill dö. Det blandas med minnen från tonåren, när hon hade trick för att kunna motionera utan att hennes mamma skulle märka något, och när hon var så sjuk att hon blev inlagd.

Det här lär vara saker Myhre också bloggade om, men som jag förstår det var hon mer humoristisk där medan boken är allvarligare. Inte så att boken saknar humor. Jag tycker att hon är rolig mitt i eländet. Och det var intressant att läsa hennes historia. Eller, det är ju en roman, men jag tror att den är väldigt självbiografisk.

fredag 11 augusti 2017

De sista rummen

De sista rummen
av Lars Norén

Det här är en av novellerna i Novellix Grannar-serie, med nio noveller på temat grannar. Jag har aldrig tidigare läst något av Lars Norén. Det är som en pjäs det här, jag tänker att det är väl det han skriver, det och dagböcker. Det är ett något förvirrat samtal mellan fyra personer, som man snart förstår måste bo på ett äldreboende eller liknande. Jag tror inte att de själva riktigt vet det hela tiden. Det blir som att de lever i en absurd tillvaro, trots att det väl egentligen är ett helt vanligt och vardagligt äldreboende.

He Sleeps

I förmiddags skrev jag ett inlägg i min Jorden runt-blogg om en bok som utspelar sig i Senegal, och lite i USA.

torsdag 10 augusti 2017

Randi från Cirkus Brauman

Randi från Cirkus Brauman
av Lisa Eurén-Berner

Det här är en sån bok där en föräldralös flicka blir informellt adopterad av random vuxen. Var det ingen som tyckte att det var lite konstigt på t.ex. 40-talet, när den här boken är skriven? Men alla är bara glada äver att det ordnar sig så bra. Randi, som inte har haft något bra liv på cirkusen efter att hennes mamma dog, fäster sig genast vid konsul Bark. Hon är bara orolig över att hans hushållerska inte ska tycka om henne, hon verkar ganska sträng. Men det går bra det också, så småningom (ganska fort).

Och sedan är det lite om skolan och kompisar, varav några som ser ner på Randi på grund av hennes bakgrund, och en stockholmsresa. Många händelser hinns med, eftersom var och en av dem avhandlas på några få sidor. Småroligt, men inte så bra kanske. Jag läste den mest för att det är samma författare som har skrivit Sprakfåleserien. Jag tänkte också att den skulle utspela sig i cirkusmiljö, men det gör den alltså inte.

Nu går den här boken till en B. Wahlströmssamlande kompis.

onsdag 9 augusti 2017

Jo fortere jeg går, jo mindre er jeg

Jo fortere jeg går, jo mindre er jeg
av Kjersti Annesdatter Skomsvold

Mathea har tillbringat nästan hela livet i en lägenhet tillsammans med sin man Epsilon. Hon har inte vågat sig ut mycket, och haft minimalt med andra människor att göra. Epsilon har alltid fått sköta alla kontakter. Men nu är Mathea gammal, tänker mycket på döden och att det är trist att hon ska dö utan att ha blivit lagt märke till. Hon är ju faktiskt den roligaste människa hon vet om, och i sin egen fantasi tänker hon på hur folk skulle kunna se henne. Hon har bara aldrig vågat vara den personen tillsammans med någon annan än Epsilon. Men nu börjar hon ändå göra små försök att nå fram till andra.

Jag tyckte om "Jo fortere jeg går, jo mindre er jeg". Den är rolig, tragisk, lite absurd. Jag kom att tänka på Martina Montelius romaner, och det kan ju inte vara fel.