fredag 31 mars 2006

Kära Agnes!


Kära Agnes!
av Håkan Nesser

Agnes är nästan 40 år och nybliven änka. På mannens begravning ser hon en person hon inte har sett på länge, hennes gamla bästa väninna Henny. De förlorade kontakten med varandra för omkring 20 år sedan. Det blir inte av att de pratar med varandra på begravningen, men kort därefter får Agnes ett brev från Henny. Hon skulle gärna vilja be Agnes om en stor tjänst. Det är nämligen så att hon skulle behöva få sin make mördad.

Det här är en brevroman. Man får läsa Agnes och Hennys brev till varandra, där de planerar mordet och skriver rena vardagligheter. Däremellan finns det kapitel om både Agnes i nutid och om hennes och Hennys vänskap som unga.

Jag tror faktiskt att det är dumt att avslöja mer om boken. Det är en kort liten historia som tar ett par oväntade vändningar. Jag tyckte att den var väldigt bra. Jag borde läsa Van Veeteren-böckerna också. Och den där nya serien som Nesser ska skriva, om en kommissarie på Gotland tror jag det var.

Edit: Nepp, i en mellanstor stad i Västsverige ska det vara. Desto större skäl att läsa. :)

Läsecirkel

Nu är jag med i en läsecirkel i verkliga livet, inte bara på internet! Det var Cecilia som tog initiativet till en läsecirkel och på nåt sätt letade upp ett antal intresserade. I onsdags träffades vi för första gången. Vi gick på café och presenterade oss och pratade om lite allt möjligt och om böcker förstås. Det var en som inte kunde komma, men hon lär väl dyka upp nästa gång. Ja, och Cecilia hade försökt dra med sig en killkompis för en mer blandad fördelning, men han fick visst kalla fötter. :) Vi var fem stycken där, och även om könsfördelningen som sagt är väldigt ensidig så verkar vi ändå vara rätt olika varandra. Alla verkar vara väldigt trevliga, så det blir säkert en bra cirkel. Vi bestämde att vi ska träffas en gång i månaden, att vi turas om att välja bok (och att man bör ha ett par reservalternativ, om nån redan har läst eller inte vill läsa den boken) samt att vi träffas antingen hemma hos den som valt den nyss lästa boken eller på nåt café (om det inte passar med besök). Ska bli jättekul det här! :)

torsdag 30 mars 2006

Liquor


Liquor
av Poppy Z. Brite

Tidigare har jag bara läst böcker som Poppy Z. Brite skrev när hon var yngre och mer inne på skräck. "Liquor" kom ut för två år sen, och här har hon skurit ner rejält på det detaljerade våldet och sexet. Det finns fortfarande våld och sex med, men i mer normala doser. Karaktärerna är dessutom mycket mer realistiska. I hennes första roman handlade det om rockmusiker och vampyrer. Nu rör hon sig istället bland kökspersonalen på New Orleans restauranger och de gamla sex- och våldsskildringarna har ersatts av mat. Brites man är kock och de bor i New Orleans, så hon lär ju veta vad hon skriver om.

Rickey och G-man har varit kompisar sedan de var små, och ett par sedan tonåren. Nu är de 27, bor tillsammans och har fram tills nu jobbat på samma ställen. Båda två är kockar. Inte utbildade, utan de har börjat med enkla kökssysslor och med tiden lärt sig en hel del. Rickey gick på en fin kockskola ett tag, men blev snabbt utslängd.

Nu har de just fått sparken från sitt senaste jobb, av en helt idiotisk anledning. Rickey faburlerar om att de borde öppna eget. Han har en helt briljant idé till en restaurang. Alla rätter ska innehålla nån sorts alkohol. Men de har inte pengar till ett sånt projekt och snart har de blivit tvungna att börja jobba på olika ställen. G-mans jobb är helt okej. Det är på en liten bar och chefen är väldigt schysst. Rickey har däremot otur. På hans jobb har de världens mest irriterande och värdelösa kokainsniffare till chef. Eländes elände.

Men det verkar som om ödet vill att Rickey och G-man ska få öppna sin restaurang. Helt plötsligt kommer en kändiskkock och erbjuder dem pengar och hjälp. Men det ska vara deras restuarang, inte hans. Rickey och G-man är lite misstänksamma, men å andra sidan, vad har de att förlora?

Det finns fler böcker och noveller om Rickey, G-man och G-mans familj. Jag har inte läst någon av de andra, men jag planerar att göra det. "The Value of X" handlar deras tonårstid. Men den är dyr, tyvärr. :( I novellsamlingen "The Devil You Know" finns flera historier som har med Rickey och G-man att göra. Och så är det förstås romanerna som kommer efter "Liquor", nämligen "Prime" och "Soul Kitchen". Och sen kom orkanen Katrina och raserade stora delar av författarinnans liv. Motvilligt lämnade hon och hennes man New Orleans i tid, med dåligt samvete över att de var svikare. Mycket av idén med Liquor-böckerna är att skriva New Orleans-romaner utan en massa stereotyper. Först tänkte Brite att i Liquor-New Orleans skulle det inte finnas nån orkan, men sedan dess har hon tänkt om. Det sägs att de planerade böckerna "Hurricane Stew" och "Dead Shrimp Blues" kommer handla om katastrofen och om staden efter Katrina.

måndag 27 mars 2006

Tokyo Mew Mew à la mode



Tokyo Mew Mew à la mode 1
Tokyo Mew Mew à la mode 2
av Mia Ikumi

Jag tyckte inte att serien Tokyo Mew Mew, som består av 7 delar, var så väldigt bra. Det blev liksom aldrig nåt av den, varken karaktärer eller handling utvecklades. Det var mest söta djur och söta kläder. På plussidan fans att den ändå var ganska rolig ibland, fast författarspalterna (i mangapocketar skriver ofta författaren en liten uppdatering om sig själv och arbetet med serien eller ritar en bonusteckning i de lediga utrymmen där det funnits reklam när serien publicerades i tidningar) var faktiskt ofta roligare. Men min syster tyckte bättre om den så jag gav pocketarna till henne. Sen skaffade hon sig uppföljarserien Tokyo Mew Mew à la mode, och for the sake of completeness och eftersom den bara består av två delar så lånade jag den.

Den gamla Mew Mew-ledaren (Mew Mew är småtjejer med superkrafter från olika utrotningshotade djur, och kämpar mot utomjordningar med onda avsikter) har åkt till England, men de övriga fyra är kvar hemma i Japan och lever ett vanligt (tråkigt) liv. Men en ny fiende, en grupp som kallar sig St. Rose Crusaders, är på ingång.

Samtidigt har tolvåriga Berry fått i sig dna från både en sorts kanin och en sorts katt. Hon blir en ny Mew Mew, faktiskt gruppens nya ledare. Hon blir St. Rose Crusaders första måltavla i kampen mot Mew Mew-tjejerna. Och som vapen använder de - Mew Mews fans. Dessutom har Berry ett annat problem. Hon kämpar med nya känslor för Tasuku, som varit hennes kompis under hela hennes liv.

Tokyo Mew Mew à la mode var väl... ungefär som gamla Tokyo Mew Mew. Gulligt, men inte min stil.

- Tokyo Mew Mew 1
- Tokyo Mew Mew 2
- Tokyo Mew Mew 3
- Tokyo Mew Mew 4
- Tokyo Mew Mew 5
- Tokyo Mew Mew 6
- Tokyo Mew Mew 7

lördag 25 mars 2006

Doppler


Doppler
av Erlend Loe

Andreas Doppler var en man som tyckte att det var väldigt viktigt att vara duktig här i livet. Tills han en dag cyklade vält uppe i skogen och insåg hur fel han hade haft. Så han stannade helt enkelt kvar där, i skogen, och lever nu av nattliga stöldräder i de närliggande husen och av vad naturen kan ge. Frun och barnen förstår inte vad han håller på med förstås, men det är inte så mycket att göra åt. Kanske möjligen att sonen, som ännu är ganska liten, kan räddas från den förkvävande duktigheten.

Jodå, helt okej bok. Men jag tycker att Loe skriver väldigt liknande böcker hela tiden. Det känns som om "Doppler" är väldigt nära släkt med "Naiv. Super." och "Fakta om Finland". Och av de tre är "Naiv. Super." den bästa.

Giraffens tårar


Giraffens tårar
av Alexander McCall Smith

I förra boken tackade Botswanas första kvinnliga detektiv, Mma Ramotswe, ja till bilmekanikern mr J. L. B. Matekonis frieri, och nu funderar de på i vems hus de ska bo och vilken förlovningsring de ska köpa. Under tiden smider mr J. L. B. Matekonis hushållerska lömska planer. Hemma hos mr J. L. B. Matekoni har hon alltid lyckats komma undan med att göra ett minimum av arbete, och hon har kunnat ta emot sina pojkvänner i lugn och ro. (Mr J. L. B. Matekoni är kanske lite i mesigaste laget.) Nu känner hon att den här behagliga tillvaron hotas. Hur bli av med Mma Ramotswe?

Mr J. L. B. Matekoni har andra problem. Efter att ha varit på ett barnhem för att laga en pump så kommer han inte ensam hem. Vad ska Mma Ramotswe säga om barn i hushållet?

Jag vet knappt om jag vill kalla det här en deckare. Det handlar väldigt mycket om huvudpersonernas dagliga liv och inte så mycket om brott. Men Mma Ramotswe har uppdrag. En amerikansk kvinna kommer och ber att hon tar reda på vad som hände hennes son som försvann i Borswana för många år sen. Mma Ramotswes detektivhandbok säger att man inte ska åta sig cold cases, men hon förstår att den ameriskanska kvinnan behöver få veta vad som hände.

Och sekreteraren Mma Makutsi får även hon ett fall att lösa.

Trevliga böcker. Jag kommer fortsätta läsa serien (hur många delar är det nu?). :)

fredag 24 mars 2006

Från kollektiv till husbil


Från kollektiv till husbil
av Karna Rusek

Jag har redan läst och skrivit om "Från kollektiv till husbil" en gång, i november 2004. Då hade jag lånat serien på biblioteket, men det är nåt med den som får mig att vilja ha den hemma i bokhyllan. Det tycker jag ska tolkas som ett gott betyg.

V For Vendetta


V For Vendetta
av Alan Moore
Illustrerad av David Lloyd

Helt plötsligt dök "V For Vendetta" upp som film på bio. Jag fick seriealbumet i julklapp men hade inte kommit så långt som till att läsa det än. Men nu insåg jag att det var bäst att läsa snabbt innan handlingen blev förstörd för mig, och naturligtvis för att kunna uttala mig "expertmässigt" (nja, troligen inte särskilt) om serien vs. filmen. :-D

"V For Vendetta" utspelar sig i ett inte alltför avlägset framtida England. (Den är skriven på 80-talet så tiden den handlar om är 1997-98, men men...) Ett tredje världskrig har utkämpats med atomvapen. Efter det kom en svår tid med brist på mat. Under denna period fick England fascistiskt styre under en diktator. Oönskade grupper, som svarta, homosexuella och motståndare till regimen, är bortrensade, liksom all kultur som har ansetts olämplig.

Evey Hammond är sexton år och föräldralös. Massor av tjejer som hon känner skaffar sig extra pengar genom att sälja sex, och nu har hon tänkt försöka själv. Men den första man hon bjuder ut sig till är polis (eller "fingerman", som det heter här) och straffet för prostitution är att polisen får göra precis vad de vill med brottslingen. Evey kommer inte att klara sig levande ur detta...

Men då dyker en maskerad figur i mantel. (Nej, inte i den vanliga superhjältestilen. Klädseln är baserad på Guy Fawkes.) Han citerar Shakespeare och räddar Evey. En stund senare spränger han parlamentshuset. Han kallar sig V, och han tar med Evey till sin boning, som är full av böcker, musik, filmaffischer och allt annat som han har kunnat rädda av den kultur som fanns före den nuvarande regimen.Evey har aldrig sett nåt liknande. Hon har ingen annanstans att ta vägen, så hon stannar kvar hos V. Det visar sig att han utför terrordåd och mördar personer med viktiga positioner i samhället. Men han är inte direkt en ädel frihetskämpe, åtminstonen inte fullt ut. Faktiskt så är han galen.

Vad ska man säga? Jag tyckte att den var bra och smart, men jag blev inte lika förtjust i den som i "Watchmen", "The League of Extraordinary Gentlemen" eller "From Hell".

Nu är förstås frågan om jag ska se filmen. Jag tror nog jag kommer att göra det, även om erfarenheten säger att den inte kommer vara bra. Filmen From Hell var snygg, men missade poängen. The League (som den hette i Sverige, "of Extraordinary Gentlemen" var väl för komplicerat) var usel. John Constantine är också påhittad av Alan Moore, och den filmen var ju inte heller mycket att ha. "Watchmen" ska visst bli film. Ajdå.

tisdag 21 mars 2006

Hinsehäxan


Hinsehäxan
av Lillemor Östlin

Jag brukar vara skeptisk till sanna historier. De är ofta inte alls lika bra som påhittade böcker och man verkar hoppas att folk inte kritiserar dem lika hårt för att det är ju ändå någons liv och bla bla. "Hinsehäxan" är ändå helt okej. Nog för att det är mycket elände, men det verkar ändå inte som om Lillemor Östlin skriver för att man ska tycka synd om henne. Snarare är det så att hon har ett speciellt budskap hon vill få fram, nämligen att när det gäller narkotikabrott så räcker det för åklagaren att anta och gissa, den åtalade blir dömd ändå. Lillemor Östlin har suttit i fängelse i sammanlagt runt 20 år av sitt liv, och vissa gånger har hon inte begått brottet hon dömts för. Visserligen erkänner hon villigt att det är mycket hon gjort som hon aldrig dömts för, men hon menar ändå att det inte är så rättsväsendet ska fungera.

I slutet av boken skriver hon att egentligen var det bara detta som boken skulle handla om, men det är väl ingen som är intresserad av att läsa det, utan istället valde hon att berätta om sitt eget liv. Inte allt, men så det räcker. Hon blev gravid som mycket ung och gifte sig med en man som inte var far till det väntade barnet, men som var villig att ta på sig faderskapet. De fick även ett gemensamt barn, men pengar var det dåligt med. Det var runt den här tiden som Lillemor Östlin dels började med preludin (som inte alls var narkotikaklassat och som enligt vad hon skriver inte var ovanligt), dels att prostituera sig. Ja, och det blev inte bättre efter det. Hon har som sagt suttit i fängelse många gånger och också rymt ett antal gånger. Döttrarna blev omhändertagna. Hon använder amfetamin och är inte intresserad av att sluta. Fast hon framstår ändå som en stark och positiv person. "Hinsehäxan" är inte den mest välskrivna bok jag har läst (fast okej för att vara en sann historia), men den är väldigt intressant. Och lättläst, och ibland ganska rolig.

Lite skandaler finns det också. Lillemor Östlin är visst känd för att ha varit betald älskarinna (det verkar väl vara den beskrivning som passar bäst) åt Lennart Geijer, som tydligen var justitieminister före min tid. Jag känner bara igen namnet p.g.a. det gamla slagordet "Tage och Geijer - Lyndons lakejer". :)

Och Palmeutredningen får sig en känga. Hon kände ju alla inblandade i Christer Pettersson-spåret och har en väldigt klar åsikt om hur den biten hängde ihop.

lördag 18 mars 2006

Eufemia


Eufemia
av Frid Ingulstad

Oj, helt klart en av de bästa böckerna i serien Kongsdøtrene! Här fanns väl knappt ett tråkigt ögonblick. :) Eufemia är förresten den första huvudpersonen som jag har hört talas om förut. Hon är känd för att ha fått några riddarromaner översatta (de s.k. Eufemiavisorna). Till svenska, tror jag faktiskt.

Vi har hunnit till slutet av 1200-talet. Eufemia lever på den nordtyska ön Rügen, som hennes morfar Vitslav är furste över. Efter det att Eufemias far dog flyttade nämligen hon och hennes mor hem till morfadern. Eufemia är intelligent, och furst Vitslav uppmuntrar henne och diskuterar gärna politik med henne. Han agerar ofta fredsmäklare mellan de hansastäderna och de nordiska länderna, och Eufemia är därför ganska insatt i detta.

Men hon är också en romantiker, som gärna förlorar sig i riddarromaner. Hennes mor bjuder hem en strid ström av lämpliga unga män, men Eufemia tycker inte att någon av dem är den rätte och hennes morfar tänker inte tvinga henne att gifta sig. Han har dessutom sett ut en helt annan kandidat, nämligen den norske kungens yngre bror Håkon. Eufemia tycker också att det är en bra idé. Hon har hört mycket gott om Håkon och dessutom ska han vara stilig. Första gången de träffas blir de djupt förälskade i varandra. Men Håkon kan inte bara gifta sig med vem han vill. Kungen och hans rådgivare menar att det bästa vore om han gifte sig med en engelska eller en fransyska. Eufemias mor tycker dessutom att Eufemia borde gifta sig med en tysk riddare. Är det överhuvudtaget någon mening att kämpa emot?

Tidigare böcker i serien:
1. "Ellisiv"
2. "Maria"
3. "Ingerid"
4. "Margret"
5. "Malmfrid"
6. "Kristin"
7. "Kristina"
8. "Cecilia"
9. "Jomfru Kristin"
10. "Ingeborg"

fredag 17 mars 2006

Road To Perdition


Road To Perdition
av Max Allan Collins
Illustrerad av Richard Piers Rayner

Det här är förstås seriealbumet bakom filmen. Det har ju t.o.m. fått ett säljande omslag med en filmbild, som sig bör. Jag brukar irritera mig väldigt på filmbilder på utsidan av böcker, men det här är inte så farligt. Kanke för att det är just ett seriealbum och inte en bok med bara text. När det redan finns bilder behöver jag inte se skådespelarna framför mig.

Berättelsen är väl i stort sett samma som i filmen, men jag har för mig att slutet var annorlunda. Den handlar om en liten pojke, Michael, som ser upp till sin pappa. Pappan jobbar för mr Looney, men pojken vet inte vad han egentligen gör. Michael och hans lillebror Peter undrar väldigt, och en dag gömmer sig Michael i pappans bil när han ska ut på ett uppdrag för mr Looney. Det visar sig att pappan jobbar som mördare ("enforcer", vad heter det på svenska?) åt Looney, som är maffiaboss, och Michael råkar bevittna när pappan skjuter ihjäl ett antal människor. Michael blir upptäckt av sin pappa och Looney jr. Han lovar att aldrig berätta något, ens för sin mamma eller bror, och pappan nöjer sig med det. Men det visar sig att Looney och Looney jr inte gör det. Nu blir Michael och hans pappa tvungna att leva ett liv på flykt undan maffian.

En bra och snygg serie, men jag tror nästan att jag gillar filmen lite bättre. Kanske för att jag såg den innan jag läste boken. men serien kan ändå rekommenderas. Särskilt om du gillar maffiaberättelser. Tydligen har många av personerna funnits på riktigt, och många av händelserna har verkligen inträffat, även om det kanske inte riktigt var som i den här historien.

Looney fick namnet Rooney i filmen, för att Looney låter ordvitsigt (speciellt som Looney jr. faktiskt anses vara galen) och serietidningsaktigt, men han fanns faktiskt på riktigt.

torsdag 16 mars 2006

Ge mig! Sånger för älskande


Ge mig! Sånger för älskande
av Irina Denezjkina

Irina Denezjkina är född 1981 och skriver om dagens unga ryssar, den nya generationen som är för unga för att riktigt minnas Sovjettiden. Mycket av det hon skriver lär vara självbiografiskt. Hennes vänner uppträder till och med under sina riktiga namn. Irina Denezjkina upptäcktes när hon lade ut några av sina noveller på nätet, och boken har blivit hyllad och kultförklarad. Men den föll mig inte i smaken. Jag tyckte att många av novellerna var röriga och jag fastnade inte riktigt för någon av personerna. De första tre novellerna är långa, men där blandar hon in så mycket folk att det blev svårt att sätta sig in i deras olika situationer. Men jag får väl erkänna att noveller inte är min favoritform i vilket fall som helst, så därför kanske jag är lite orättvis mot "Ge mig!.

Det som är mest spännande, det område där jag tycker att jag får ut något av boken, är att läsa om hur det är i Ryssland idag. Vad ungdomarna i berättelserna har för kulturreferenser och sådär. Det verkar vara ganska mycket som i vilket annat land som helst.

tisdag 14 mars 2006

Inu Yasha 5


Inu Yasha 5
av Rumiko Takahashi

Inu Yasha och Kagome träffar en tjej som bor på en plats som hemsöks av hemska spindeldemoner. Kagome tycker att de ska hjälpa till att befria platsen, men Inu Yasha är väldigt motvillig. Till slut kläcker han ur sig att han en gång varje månad förlorar alla sina demonkrafter. Det är ju så dags att berätta då...

Jag tycker fortfarande inte att Inu Yasha är en lika bra serie som Ranma ½, men den kan bli. Det har tillkommit flera roliga bikaraktärer. :)

- Inu Yasha 1
- Inu Yasha 2
- Inu Yasha 3
- Inu Yasha 4

måndag 13 mars 2006

Kastrullresan


Kastrullresan
av Edith Unnerstad

Lucka i allmänbildningen tilltäppt! Nej, jag hade inte läst "Kastrullresan" innan, så det var ju på tiden. Den skrevs visst redan på 40-talet (jag trodde den var lite nyare) så det är flera generationer som har hunnit läsa den. Men inte jag alltså, förrän nu. Egentligen borde jag väl ha läst den som barn. Jag hade nog uppskattat den mer då. Men den var ju trevlig och småkul nu också.

Familjen Larsson består av pappa Patrik som är handelsresande i sybehör och dessutok uppfinnare, mamma Maja som spelat Shakespere i sin ungdom och deras sju barn: Dessi, Mirre, Rosalinda, Lasse (som berättar hela historien), Knutte, Pysen och Lilla O. (Alla flickorna har Shakespearenamn, även om det inte märks så tydligt till vardags.) Sedan Lilla O föddes får de inte plats i lägenheten längre, trots att de sover både på strykbrädor och i byrålådor. När familjen får ärva ett par bryggarhästar och några vagnar bestämmer de sig för att bygga om vagnarna till husvagnar och ge sig ut på sommarvägarna. Målet är att besöka moster Bella i Norrköping, och på vägen ska de dessutom passa på att marknadsföra pappans bästa uppfinning, den fantastiska kastrullen Pip. På vägen råkar de ut för en massa äventyr, blir kända som Pip-Larssons (Dessi råkade skriva orden lite för nära varandra på reklamskyltarna...) och hamnar i tidningen. Och de reder ut både mordfall och inbrott.

söndag 12 mars 2006

A Place of Hiding


A Place of Hiding
av Elizabeth George

Cherokee River har ännu vid trettiotre års ålder inte skaffat sig ett stadgat liv och ett ordentligt jobb. Men han har många planer på hur han ska tjäna snabba pengar, antingen inte helt lagliga och sällan realistiska. Det senaste är att skaffa en båt och köra runt turister i den, men först behöver han ett startkapital. Och nu har han hittat det perfekta sättet att tjäna ihop det på. Han har blivit erbjuden ett uppdrag, att leverera några ritningar till en excentrisk uppdragsgivare på Guernsey. Det är bra betalt och dessutom är det en chans att besöka Europa. Cherokee tänkte ta med sig sin lillasyster China. Hon har alltid varit den förståndiga av syskonen och påpekar mycket riktigt att uppdraget verkar suspekt. Men till slut går hon ändå med på det. Hon har ju heller aldrig haft råd att resa utanför USA. Uppdraget går lätt och syskonen bjuds in att stanna hos uppdragsgivaren, Guy Brouard, en av Guernseys rikaste män, ett tag. China, som är fotograf och främst tar bilder för arkitekturtidskrifter, vill gärna fotografera Brouards hus. Därefter lämnar syskonen ön för att resa runt på kontinenten.

Men det går inte som planerat. En regnig decemberkväll står en dyblöt Cherokee River på tröskeln hemma hos Deborah och Simon St. James. Guy Brouard är mördad och China sitter häktad på Guernsey. Den enda syskonen känner i den delen av världen är Chinas kompis från fotostudierna - Deborah. Deborah kan inte tro att China skulle vara skyldig och hon bestämmer att hon och Cherokee genast ska åka till Guernsey och försöka göra egna efterforskningar för att bevisa Chinas oskuld. Simon tycker inte att det är en särskilt bra idé att släppa iväg de två ensamma på ett sånt uppdrag och bestämmer sig för att följa med. Han opererar inte från samma utgångspunkt som Deborah och Cherokee. Simon känner inte China och menar att Deborah måste bereda sig på den värsta. Om polisen nu misstänker China så kan det faktiskt vara för att hon är skyldig.

Men det visar sig att många hade mycket starkare motiv för att mörda Guy Brouard än China, som inte hade någon relation till honom utom den vänskap som hunnit växa fram under en väldigt kort bekantskap. Alla före detta fruar och älskarinnor t.ex. Och när testamentet läses upp och alla får veta hur oväntat han fördelat sina pengar så kommer ännu fler konflikter fram. Det finns mer än en som kan tänkas ha haft skäl att ha ihjäl Guy Brouard.

Samtidigt upplever Simon och Deborah en kris i sitt äktenskap (inte den första, men de verkar ha kommit över barnlösheten lite så att de kan krisa om annat nu). Det är svårt för dem att får nån sorts jämlikhet i sitt förhållande. Deborah har ju faktiskt vuxit upp i Simons hus. Hon är dotter till hans betjänt och de har känt varandra sedan hon var sju. Då var han redan vuxen och ibland kan han ha svårt att förstå att hon klarar sig själv nu. Simon har dessutom svårt att acceptera att trots att han tycker att han alltid har känt Deborah så finns det delar av hennes liv som han inte vet något om. Särskilt tydligt blir det nu när hon träffar vänner från sina tre år i USA.

Lång beskrivning? Jag har nästan inte avslöjat nånting om boken. Den är lång. Faktiskt kunde den gott ha varit ganska mycket kortare än sina närmare 800 sidor. Det dröjer länge innan berättelsen tar fart. Första halvan av boken tog flera veckor att läsa, andra halvar några dagar. Det får bli nån slags medelbetyg. Först är det åtminstone 300 oerhört sega sidor, men sen blir det spännande. Inte en av Elizabeth Georges bättre böcker. Kanske beror det på vilka som löser fallet. Jag har visserligen alltid tyckt om att läsa om Simon och Deborah, men jag saknar Lynley och Helen (de två gör visserligen små framträdanden, men inte många) och Barbara Havers och Nkata. Den sistnämnde hade en väldigt stor roll i den föregånde boken, "A Traitor To Memory", och jag hade glatt mig över att få läsa hur det skulle gå för honom. Det är väl ingen hemlighet att det viktigaste med de här böckerna är de återkommande personerna och deras privatliv. Ofta (i böcker av andra författare) har ju utredarna inte såhär utbroderade sociala kontakter, men här känner man till massor om deras liv och bakgrund och om deras släkt och vänner.

Det största problemet med "A Place of Hiding" är nog ändå att de utbytbara karaktärena, d.v.s. offret, de misstänkta m.fl., inte känns helt övertygande. Hoppas nästa bok är bättre.

Vill man läsa på svenska så heter boken "Det innersta rummet". Det är den tolfte "Lynleydeckaren".

lördag 11 mars 2006

Geisha


Geisha
av Andi Watson

Jomi Sohodo är en android som har fått växa upp som en vanlig tjej. Hon har konstnärliga ambitioner men konstvärlden är skeptisk till att en maskin kan skapa riktig konst. Det är t.o.m. svårt för henne att hyra en lägenhet och att komma in på uteställen, för många vill inte veta av "såna som hon". Jomi skulle kunna leva på sin pappas pengar, han skulle inte ha nåt emot det, men hon vill klara sig själv. När hon inte kan leva på måleriet så bestämmer hon sig för att ta ett jobb som livvakt i pappans företag. Vad hon inte vet är att han sätter hennes tre (mänskliga) bröder på att bevaka henne och se till att hon inte råkar ut för nåt.

Det var den intressanta biten. Sen var det kriminalitet och sånt också. Tråk tråk. Ett seriealbum med action i, inte alls min stil. :)

The Name of the Game


The Name of the Game
av Will Eisner

Det här seriealbumet påminner lite om "Dropsie Avenue" av samme författare, fast här är det en familj, inte en plats, som står i centrum.

Familjen Arnheim driver en korsettfabrik, är rika och en av New Yorks mest respekterade judiska familjer. D.v.s. så respekterad som en judisk familj kunde bli i början av 1900-talet. Det finns två söner i familjen, Conrad och Alex. Den äldste, Conrad, ska ärva familjeföretaget, men han är mest intresserad av att leva det goda livet. Han gifter sig med en flicka av en fin landsortsfamilj och ignorerar henne efter det. Han ger sig ut på långa nöjesresor och tar inget ansvar för företaget förrän fadern dör. Läsaren får följa familjen fram till Conrads egen död. Han är gift två gånger, med två väldigt olika kvinnor, och har en dotter i varje äktenskap. Döttrarna är även de väldigt olika och går helt skilda öden till mötes. Men ingen av dem får det liv de ville ha.

Det är väldigt mycket tid som ska få plats i ett enda seriealbum, och ibland är det långa stycken text som berättar om en familjs bakgrund eller vad som händer emellan de scener man får se i serieform. Jag vet inte om det är så väldigt lyckat. Personerna är inte alltid så intressanta heller. De enda som jag får nån direkt sympati för är Helen och Rose, Conrad Arnheims båda döttrar. Det som är mest intressant är tiden och världen som Eisner berättar om.

onsdag 8 mars 2006

Vem är Björn och vem är Benny


Vem är Björn och vem är Benny och andra intressanta mysterier
av Fredrik Lindström & Hasse Pihl

I den här boken får man svar på en del saker som man kanske har undrat över, t.ex. varför man ofta får just dåliga låtar på hjärnan, varför män inte går på toa två och två, varför man firar pingst och hur man ser skillnad på Björn Ulvaeus och Benny Andersson. Fast jag hade ju trott att det skulle vara lite mer seriösa svar på frågorna. Vissa har ju korrekta eller åtminstone troliga svar, men ofta är det bara nåt som helt klart är påhittat. Man får t.ex. inte riktigt reda på var pingst är bra för, men man får åtminstone veta vem som är Björn och vem som är Benny. Bara det är ju värt pengarna. :-D Och svaren är ju roliga, även när frågan inte har tagits helt på allvar.

tisdag 7 mars 2006

Clumsy


Clumsy: A Novel
av Jeffrey Brown

Det står att det är en roman, men det vet jag inte riktigt. Det är mer en rad små (tecknade) episoder som inte hänger ihop på något särskilt sätt, förutom att de handlar om Jeffrey Brown och hans flickvän Theresa från det att de träffas till de gör slut. Fast helt okronologiskt. (En roman kan i och för sig ha den formen, men men...) Minnesbilderna är träffsäkra och ibland söta, men efter ett tag känns det som om det bara är samma saker som återkommer. De har gulliga ögonblick, grälar om dumma saker, har sex, gör ingenting särskilt, har ont i magen...

Teckningsstilen är inte "snygg". Det märks att den biten är underordnad den händelse eller känsla som Brown vill förmedla. Synd bara att textningen inte är lite noggrannare gjord. Ibland går det knappt att läsa och det stör mig.

En ganska bra berättelse i alla fall, men inte en ny favorit. "Clumsy" räknas visst som en av delarna i en trilogi. De andra två heter "Unlikely" och "AEIOU: Any Easy Intimacy". Tillsammans kallas de the Girlfriend Trilogy och handlar visst om Jeffrey Browns tre första sexpartners.

måndag 6 mars 2006

W.i.t.c.h. - Det falska oraklet, bok 1 av 3


W.i.t.c.h. - Det falska oraklet, bok 1 av 3

De fem tonårsflickorna Will, Irma, Taranee, Cornelia och Hay Lin är speciellt utvalda att utföra uppdrag för Kandrakar, den värld som så att säga bevakar alla andra världar och ser till att lugn och baland upprätthålls. Det är inte alltid som tjejerna uppskattar sin utvaldhet, speciellt som de ofta inte får reda på hela sammanhanget när de skickas ut för att ta itu med något. Speciellt Taranee har ifrågasatt Kandrakars vise ledare, Oraklet, och vägrade t.o.m. en period att vara en av vakterskorna.

Men Taranee är inte den enda som är skeptisk. Även inom Kandrakars högsta råd finns det de som ifrågasätter Oraklets handlande. Man tycker att han brutit mot för många regler på sista tiden och efter en misstroendeförklaring avsätts han och skickas tillbaka till den värld han kommer från men inte längre minns.

Men det är något med det nya Oraklet som inte känns rätt, tycker vakterskorna. Speciellt när han ger dem de mest hårresande befallningar...

Samtidigt är Will svartsjuk på att Orube träffar Matt för mycket i samband med sitt jobb i djuraffären, och Cornelia och Taranee försöker ordna en dejt åt Irma. Tjejerna är ju inte vakterskor hela tiden. Det är roligt att de faktiskt utvecklas under seriens gång. :)

Tidigare böcker i serien:
1. "W.i.t.c.h. - De tolv portarna, bok 1 av 3"
2. "W.i.t.c.h. - De tolv portarna, bok 2 av 3"
3. "W.i.t.c.h. - De tolv portarna, bok 3 av 3"
4. "W.i.t.c.h. - Kandrakars hjärta, bok 1 av 3"
5. "W.i.t.c.h. - Kandrakars hjärta, bok 2 av 3"
6. "W.i.t.c.h. - Kandrakars hjärta, bok 3 av 3"
7. "W.i.t.c.h. - Till Arkhanta, bok 1 av 3"
8. "W.i.t.c.h. - Till Arkhanta, bok 2 av 3"
9. "W.i.t.c.h. - Till Arkhanta, bok 3 av 3"