söndag 31 maj 2015

Främlingsleguanen


Främlingsleguanen
av Martina Montelius

Barnet som berättar lever ensam i en lägenhet – föräldrarna sägs ha rest till någon lätt absurd plats, olika varje gång det nämns – och dagis har det sagt upp sig från. Men det finns pengar här och var i lägenheten, och barnet ordnar med mat och andra praktiska saker själv, även om det blir mycket kex och det inte vet hur man tvättar kläder. Det enda sällskapet är en tysktalande leguan, som dock är sjuk och som barnet försöker pyssla om så gott det går.

Det är ett beläst barn som längtar efter kultur och bildat samtal (vilket alltså dagis inte kunde erbjuda). Dess språk är väldigt speciellt, som en blandning av gamla romaner och härmade fraser från nutida vuxna. Jag blir både road och orolig av att läsa det här. Jag får också en känsla av att barnet kanske inte alls är något barn. Det kanske beror lite på att jag associerar till Elling i Ingvar Ambjørnsens böcker, men jag tycker att vissa stycken i boken skulle kunna tolkas så. Eller det kanske är så här som barn hade känt sig om de hade vetat mer och kunnat uttrycka sig. Hur som helst så tycker jag att "Främlingsleguanen" är en fantastisk bok.

torsdag 28 maj 2015

Samtal om bokbingo

Min bokbingobricka innehåller rutan "Recommended by a family member". Igår tittade min syster förbi för att hennes cosplayförening hade möte i kvarterslokalen bredvid mitt hus. Och för att hon var hungrig.

Jag: Har du rekommenderat några böcker för mig?
Hon: Jag vet inte. Jag tänkte på det när jag såg din bingobricka.
Jag: Har du några rekommendationer?
Hon: Har du läst "Aldermanns arvinge"?
Jag: Nej.
Hon: Läs den.

"Aldermanns arvinge" it is.

Våren


Våren
av Poul Holm Joensen och Claus Bering

Ja, den är väl som de tidigare böckerna i serien. Precis som med dem så har jag läst den några uppslag i taget, lite emellan andra böcker. Alltid snappar man upp nåt.

Årstidsböckerna:
1. Hösten
2. Vintern

måndag 25 maj 2015

Is och eld


Is och eld
av Margit Sandemo

Isfolkets historia har kommit fram till mitten av 1800-talet. Gråstensholms socken, som är Isfolkets norska hemtrakt och som tidigare var så lantligt beläget, har nåtts av bebyggelse som hör till Oslo. Isfolket har tvingats sälja en av sina tre gårdar, och den nya ägaren gör stora pengar på att stycka upp marken till villatomter. Själv bor han ståndsmässigt på Isfolkets fina Elistrand, tillsammans med sin gamla mor och sin lilla dotter. Och hit hämtar han den avlidna hustruns "efterblivna" syster Belinda, som gratis barnflicka. Hon beskrivs träffande så här:
Somliga människor är födda till att tappa tårtbiten mellan kakfatet och assietten.
Belinda var en av dem.
Egentligen är det inget fel på henne. Hon är lite naiv och inte lika snabbtänkt som syskonen. Men ingen tror att hon klarar av någonting.

Av flera olika skäl blir Belinda olycklig hemma hos svågern. Och då visar det sig att den enda som vill lyssna på henne är den siste man kunde tänka sig, nämligen Viljar av Isfolket. Han som annars knappt pratar med någon och som beger sig ut på vilda ritter. Hans släktingar är oroliga för honom och i socknen anses han vara lite galen.

Nu börjar Sagan om Isfolket verkligen kännas om inte nutida, så ändå inte så avlägsen i tid. Den markerar också lite slutet på en era. Jag höll på att skriva att här är det ju inte så mycket övernaturligheter, men det stämmer ju inte när jag tänker efter. Verkligen inte! Vidare är det här en av de böcker som innehåller en liten deckarintrig. Det är ganska många av böckerna som gör det.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans

söndag 24 maj 2015

En smakebit på søndag (Tre apor)

http://gronneskoger.blogspot.se/2015/05/gratulerer-sverige-en-smakebit-pa-sndag.html

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Oj, det är nästan en månad sedan jag var med i Söndagssmakbiten senast. Det har varit för mycket annat att göra på söndagarna den senaste tiden. En söndag var jag på Irland och en var jag i Norge. Men idag kan jag ta det lugnt. Säkert kommer jag att läsa en del. Nu har jag just börjat på en ny bok och jag tror att jag kommer gilla den. Den handlar om en judisk pojke i Göteborg på 80-talet. Så mycket mer vet jag inte, men det verkar ju vara en del drama i släkten just nu.

Det var Mirra som hade ropat. Hon stod vid fönstret i vardagsrummet. Hennes pekfinger knackade mot rutan. Farfars bil, upprepade hon. På gatan utanför. Hon hade sett den köra förbi.
Jag ställde mig bredvid henne. Jag var säker på att hon sett fel. Alla andra också. Suckar och torra skratt spreds i rummet som tecken på hur trovärdigt hennes vittnesmål ansågs vara. Sen gick det kanske en halv minut och sen dök farfar upp, bakom häcken på framsidan, med sin käpp och sin rock, stödd på faster Irene, på väg mot huset.
Han fick hjälp av Irene att krångla av sig rocken. Läpparna var sammanpressade. Hans kroppsspråk påminde om Yitzhak Rabins när han tvingades skaka hand med Arafat utanför Vita huset. Han kallade till sig mig och Mirra, gav oss varsin hård kram, tog ett djupt andetag och haltade in i huset.
Han ställde sig i mitten av rummet, putsade sina svartbågade glasögon och sa att han inte tänkte börja förrän alla var med. Det var tydligt adresserat till mamma, men att han befann sig i hennes hem tycktes inte påverka hans beslut att aldrig mer uttala hennes namn.
(Stephan Mendel-Enk, "Tre apor", s. 17)

fredag 22 maj 2015

I varje droppe är en ädelsten


I varje droppe är en ädelsten
av Gustaf Fröding
Serietolkning av Malin Biller

Det är värst vad alla tolkar Fröding nu för tiden. Om man med "alla" menar Mando Diao och Malin Biller ...

"I varje droppe är en ädelsten"
innehåller ett urval dikter och andra texter, som Malin Biller har ritat som serier. Jag älskar att hon har valt olika teckningsstilar för att passa dikter med olika humör och stämning. Riktigt bra. Det är väl en sån seriebok som jag tyckte jag var smart som lånade på bibblan, men som jag sen måste köpa ändå.

torsdag 21 maj 2015

Bokbingo

Det här är en rolig idé som jag hakar på i år – BOTNS Summer Bingo. Jag vet att t.ex. Mind the Book har varit med tidigare. Man får en slumpmässig bingobricka över böcker som man ska läsa under sommaren. Inte titlar, utan saker som "en bok med blått omslag" eller "en poesisamling".

Jag har också gått med i en facebookgrupp (svensk) för folk som spelar bokbingo i sommar. Det här blir kul!

Min bricka ser ut så här:
Din bricka kan se helt annorlunda ut.

onsdag 20 maj 2015

Bread & Wine


Bread & Wine
av Samuel R. Delany & Mia Wolff

"En erotisk berättelse från New York". Absolut. (Kanske inte nåt du vill läsa på bussen, med tanke på att det är en seriebok.) Och också en kärlekshistoria som kommer att göra dig glad.

Namnet Samuel R. Delany känns bekant. Han skriver science fiction. Jag har inte läst någon av hans böcker, och jag vet inte om jag kommer göra det heller. Lite för sci-fi för mig, låter det som. Fast om någon har några tips så ... När berättelsen i den här serieboken, som skildrar verkliga händelser, tilldrog sig undervisade han också i litteratur vid University of Massachusetts Amherst, och pendlade mellan Amherst och New York. Ibland passerade han Dennis, en hemlös man som sålde böcker på gatan. Det började med ett bokinköp och inte för att spoila eller så, men tydligen är de fortfarande ihop efter sådär 25 år (långt efter att seriealbumet gavs ut för första gången).

Det är inte en lång serie, eller den är väl ungefär lika tjock som serieböcker brukar vara, antar jag. Men det känns som om text och bilder är perfekt valda för att berätta allt som behövs. Sedan är det också en dikt av Hölderlin som löper parallellt med berättelsen, och som tydligen ska samverka så väl med resten, och där måste jag erkänna att jag inte hänger med. Men jag kanske bara borde försöka igen.

tisdag 19 maj 2015

Blackout: När min hjärna blev min fiende


Blackout: När min hjärna blev min fiende
av Susannah Calahan

Wow, jag ligger nästan en månad efter med bloggandet nu. Undrar om det är personligt rekord. (Säkert inte.) Den här boken handlade om ... nåt.

Nejdå, jag kommer ihåg den. Det är ett reportage om Susannah Calahans upplevelse av att ha drabbats av en autoimmun sjukdom som påverkade hennes hjärna. Först var symtomen relativt lätta, något hon trodde var ett vägglusbett och att hon hade svårt att koncentrera sig på jobbet. Det var visserligen en katastrof, med tanke på att hon var journalist på New York Post och förväntades prestera. Teorierna kring vad hon led av var många; alkoholproblem (vilket hon ju visste inte kunde stämma), körtelfeber, bipolär sjukdom, stress ... Men hon blev bara sämre och sämre, och närstående har beskrivit henne både som den besatta flickan i Exorcisten och en zombie.

Cahalan har varit tvungen att förlita sig mycket på vad närstående och sjukvårdspersonal har berättat och på journaler och liknande, för mycket av sjukdomsperioden har hon inga minnen av. Så även om det handlar om henne själv så har hon fått gå till väga som när hon som journalist skriver om någon annan.

Som läsare vet man ju redan att hon kommer att bli frisk. Trots allt har hon ju skrivit boken. Men att hon fick rätt diagnos till slut var ren tur. Dels för att hon hade föräldrar som inte gav upp och som hade råd att spendera en miljon dollar på undersökningar och behandlingar, dels för att hon blev sjuk 2009. Hennes sjukdom hade inte upptäckts förrän 2007. Alla som har fått sjukdomen tidigare måste ha ansetts lida av en psykisk sjukdom, eller rent av besatthet. Och även när Susannah Cahalan blev sjuk måste många som led av sjukdomen ha fått fel diagnos, och följaktligen inte fått rätt behandling. Det är fruktansvärt att tänka sig.

På ett av mina lokala bibliotek innan jag flyttade hade de en hylla i biografirummet bara för sjukdomsskildringar ur verkligheten, så tydligen är efterfrågan stor. Jag var inte stammis i den hyllan, men emellanåt kan jag gilla det. Särskilt om det som i den här boken blir lite politiskt. (Eller som i t.ex. "Skärningspunkter" av Bee Lavender, mycket politiskt – läs den förresten.) Att jag läste "Blackout" var tack vare att jag redan hade läst en del artiklar om Susannah Calahans fall i samband med att boken kom ut på svenska. Det lät som en intressant bok, och det var det också.

onsdag 13 maj 2015

Den stulna romanen


Den stulna romanen
av Nawal El Saadawi

Bodour och hennes dotter Magiida är båda framgångsrika kvinnor i Kairo. Bodour är en respekterad litteraturkritiker, ett jobb som hon egentligen avskyr. Hon anser att hon "putsar andras skor" i stället för att skapa något eget. Och hon föraktar sin man. De har aldrig älskat varandra, och han har bara gift sig med Bodour för att hon kommer från en familj av akademiker och kulturpersonligheter, kontakter som han behövde för att göra sig ett namn. Nu skriver han en krönika i en tidning. Bodour brukar inte ens läsa den.

Deras dotter Magiida skriver också en krönika, trots att hon hatar att skriva. Hade hon fått välja hade hon studerat matematik, men det var inte hon som valde. Hon beundrar sin gamla klasskamrat Zina, som började livet som föräldralös men som har blivit en känd och omtyckt sångerska. I skolan fjäskade de flesta av lärarna för de flickor som hade pappor med fina jobb, och trakasserade Zina som inte ens hade någon pappa. Men när någon väl berömde Zina så var det för hennes egen skull. Vad Magiida inte vet är att Zina är hennes syster, Bodours dotter med en pojkvän som dog innan de hann gifta sig och som därför övergavs. (Jag vet, man tycker att det här skulle vara en spoiler, men det står om det på baksidan av boken och det står klart att det är så det ligger till ganska omedelbart i boken.)

Ju längre jag läser desto mer förvirrad blir jag. Nutid blandas med saker som hände för länge sedan, men efter ett tag börjar jag blanda ihop Bodours upplevelser i barndomen med Magiidas upplevelser i barndomen och med händelserna i romanen som Bodour skriver, den som stjäls lika fort som hon hinner skriva. Är det jag som har svårt att hålla reda på namnen eller upprepar sig samma elände generation efter generation? Kvinnorna är ofria och olyckliga, det är bara Zina som går sin egen väg. Männen är för det mesta bortskämda och tror att de kan tillåta sig vad som helst. Och det verkar som om de kan det också. Det är så samhället som Nawal El Saadawi skildrar (och kritiserar!) ser ut.

onsdag 6 maj 2015

Chu's Day at the Beach


Chu's Day at the Beach
av Neil Gaiman
Illustrerad av Adam Rex

Den tredje boken om den lilla pandan Chu lär vara tänkt för lite större barn än de båda första böckerna – "Chu's Day" och "Chu's First Day of School" – men fortfarande för småbarn.

När Chu nyser händer det grejer. En hel cirkus blåser iväg och taket till skolan lyfter. Men vad händer när Chu skapar kaos på stranden och har sönder havet(!)? Vem kan ställa allt till rätta igen?

Söt bok, men jag tror faktiskt att den första i serien är den jag gillar bäst. (Ungefär som om det var meningen att jag skulle läsa den här boken själv ...) Fast när jag tänker efter så tycker jag också om hur historien blir om man läser de tre böckerna i ordning. Först får man veta att Chu har en speciell ... talang. En opraktisk superkraft? Och sedan får man se hur det kan vara att ha en sån talang i olika sammanhang.

måndag 4 maj 2015

Man kan vinka till varandra från balkongerna


Man kan vinka till varandra från balkongerna
av Elsa Billgren

En kul grej med Novellixnovellerna är att ibland är det lite otippade författare. Så vitt jag förstår är det här Elsa Billgrens enda skönlitterära alster. Det är några scener om två tonårsflickor som är i Italien tillsammans med föräldrar. Lite svårt att hänga med när "jag" plötsligt inte är samma person längre och inte en berättelse jag fastnar för, men ändå helt okej. Om man tänker på att författaren inte skriver noveller i vanliga fall (ja, det vet ju inte jag, men inte för publicering åtminstone) så är det väl ett bra betyg.

fredag 1 maj 2015

SUB och jorden runt

Idag har jag 1574 böcker som väntar på att bli lästa.

Idag börjar jag också på mitt stora jorden runt-läsprojekt. Jag har startat en egen blogg till projektet, jordglob.wordpress.com.

Bland alla böcker som jag planerar att läsa i det projektet finns den här, en japansk thriller som verkar spännande.