Happy Sally

Happy Sally
av Sara Stridsberg

Det här var månadens läsecirkelsbok, och det var jag som hade valt ut den. Jag hade hört talas en del om den (och dessutom köpt den billigt på Press stop ganska nyligen), det sades att den skulle vara speciell och bra, och författaren verkade intressant.

Det är tre personer som kommer till tals i boken. Först är det bokens "jag", som år 2001 är i Dover i England, en plats som har särskild betydelse för henne (eller honom). Man får aldrig veta vilket kön "jag" har, men på något sätt antar man att det är en tjej. Vi var flera i gruppen som hade gjort det i alla fall. Jag märkte först efter halva boken ungefär att det helt saknades könsmarkörer när det gällde "jag" och vissa hade inte alls tänkt över det. Intressant. Det närmaste jag kom var att "jags" lillebror kallas för "pojken", lite i motsats till "jag", kan man tänka. Och det känns dessutom som om det är en mor-dotter-relation som skildras.

För den det till största delen handlar om är "jags" mamma, Ellen. Det är för att på något sätt komma till rätta med saknaden efter Ellen som "jag" har rest till Dover. Här minns "jag" år 1983 och Ellens försök att simma över Engelska kanalen, något som, får vi lära oss, inte är så lätt. Tidvattnet och vattnets starka sälta gör det till en oerhörd prestation. Ellen och hennes man har slagit vad. Misslyckas hon med simningen så ska hela familjen segla till Amerika i en liten båt, lyckas hon så slipper de. Atlantseglingen är Viktors dröm, Engelska kanalen är Ellens. Man tycker ju att de kunde stöttat varandra istället, men icke. Mest är det "jag" som berättar, men en rad vykort skrivna av Ellen återges också. De är adresserade till det äldsta barnet (alltså "jag"), men verkar inte vara skrivna till en tolvåring. Ellens känns inte riktigt bekväm i mammarollen. Hon älskar visserligen sina barn, men är mer intresserade av dem när de är större än riktigt små. Hon har andra drömmar som är svåra att kombinera med barn som kräver hennes uppmärksamhet om omsorg hela tiden. Det äldsta barnet tycks dels inse detta, dels vilja att Ellen ska vara en vanlig mamma.

Den tredje personen är någon som Ellen ser upp till och dessutom jämför sig med en del, nämligen Sally bauer som i slutet av 30-talet simmade över Engelska kanalen. Bland Ellens saker finns Sally Bauers dagbok, där hon berättar om sin kamp att nå detta mål. Sally Bauer har funnits på riktigt, men Stridsberg poängterar att hennes karaktär är helt påhittad.

Omdömena i gruppen varierade lite. "Skitbok", "ångest", "gillade på något sätt"... :) Jag tyckte att den var sådär mittemellan. Lite svår att ta sig in i, men ganska fascinerande med Ellens och Sallys besatthet av ett mål som i mina ögon är helt meningslöst. Simma över Engelska kanalen, varför det liksom? Men som en symbol köper jag det. Det var ganska mycket som kändes som symboler i boken, och det kunde vara lite jobbigt när man inte förstod. Men den var läsvärd. Jag kan faktiskt tänka mig att läsa Sara Stridsbergs "Drömfakulteten" också, men jag kommer nog vänta ett bra tag innan jag gör det.