fredag 28 december 2007

Nana 7


Nana 7
av Ai Yazawa

Blast blir mer och mer populära, det kommer massor av folk på konserterna och det är snack om skivkontrakt. Men Nana Komatsu känner sig åsidosatt. Det är som om hon försvinner bland alla de andra fansen, och trots att hon är kompis med Nana Osaki och de andra bandmedlemmarna så lägger de inte märke till henne längre. När bandets framgångar ska firas är det inte säkert att det blir tillsammans med Nana K längre.

Jag klagade lite på den förra delen, att serien inte kändes riktigt lika intressant längre. Men nu var det länge sedan jag läste "Nana" och nu märker jag verkligen att jag tycker bättre om den här serien än de flesta andra mangor som jag läser.


Tidigare delar i serien:
- Nana 1
- Nana 2
- Nana 3 & Nana 4
- Nana 5
- Nana 6

onsdag 26 december 2007

One del 9


One del 9
av Lee Vin

Det går bra för One. Misstänkt bra. Kan det vara så att deras förstaplacering på topplistan är uppgjord? Eumpa blir vansinnig när han misstänker att det är vad som hänt. Dessutom har han det inte bra med sin flickvän Youngju. Hon tycker att han inte borde vara ihop med henne, hon är ju bara en helt vanlig tjej som inte hör hemma i hans värld.

"One" är ju förstås full med trassliga romanser (okej då, det händer väl) och folk som lyckas skaffa sig ärkefiender (kanske inte så vanligt i verkligheten), men trots alla intriger känns ändå skildringen av skivbranschen rätt trovärdig. Cheferna vill ha pengar och bryr sig inte så mycket om stjärnorna. Men det gäller att hantera de unga och naiva artisterna på rätt sätt, för om de får veta hur det verkligen går till kanske de börjar konstra.

Tidigare delar i serien:
- One del 1
- One del 2-4
- One del 5
- One del 6-7
- One del 8

Julklappsböcker

Hemma igen efter jul. Bland julklapparna jag fick fanns förstås en del böcker ("Skumtimmen" och "Flickorna från Riyadh" som båda stod på önskelistan, en norsk bok som jag aldrig hört om förr och som jag snart kommer att skriva om här, och så lite manga) och en del av dem har jag redan hunnit läsa. :) Och så läste jag ut en bok som jag påbörjade redan före jul.

Dessutom gav jag bort en hel hög böcker. Pappa fick en bok om kyrkogårdar (han och min syster blev entusiastiska, min svägerska var mer skeptisk, fast hennes anfader nämndes i den) och årets Haventon (d.v.s. de som alltid heter nåt med "Bilen" och handlar om gamla bilar).

Min syster fick del 1 i fyra olika mangaserier: Tsubasa Reservoir Chronicle (som hör ihop med xxxholic på nåt sätt), Genshiken, Tokyo Boys & Girls och Angel Sanctuary.

Min bror fick de här nya böckerna av bröderna Kellerman, som han hade önskat sig. Martin Kellerman har skrivit "En serietecknares dagbok", som tydligen avhandlar ungefär samma period som ett av de senaste Rockyalbumen, och min bror verkar gilla den. Daniel Kellermans bok vet jag inte så mycket om, men den verkar utspela sig mycket i Thailand. Min bror fick också Lars Myttings "Hästkrafter", för en roman om en bensinmack som är som bensinmackar var förr lät som nåt för honom.

Bland kompisarna har jag bl.a. delat ut "80 romaner för sig som har bråttom", "Glennkill", "Smuts" och seriealbumet "Hur vi ser på varandra".

söndag 23 december 2007


Mazettis julblandning
av Katarina Mazetti

Noveller, spökhistorier och kåserier som handlar om julen. Typisk Mazettistil. Lite småroligt alltså. Jag borde kanske inte ha läst hela i ett svep, för då blir det väl inte fullt så roligt att läsa om olika sätt det kan trassla till sig på jul. Men man måste vara effektiv när man läser böcker! ;) (Och den är inte så jättelång.)


Jag vill passa på att önska alla som läser här en GOD JUL!

lördag 22 december 2007

Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg


Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg
av Joyce Carol Oates

Lånade den här boken av min syster för, hm, ganska länge sedan, men det har inte blivit av att läsa den förrän nu. Men jag blev ju lite extra nyfiken på den när vi läste "Älskad, saknad" av samma författare i läsecirkeln. De här båda böckerna verkade nämligen ha en del gemensamt. De handlar om en dotters liv den första tiden efter att hon förlorat sin mamma (det första året efteråt i "Älskad, saknad", och antagligen ungefär lika länge i "Efter kraschen..."). Åtminstone "Älskad, saknad" är inspirerad av (och tillägnad) Oates' egen mor, som nyligen dött när boken skrevs. Det är tydligen ovanligt att Oates låter böcker spegla sina egna personliga upplevelser på det sättet, men när Nikki i boken sorterar sin döda mors kläder ås höll Oates på med samma sak i verkligheten. "Efter kraschen..." bör vara skriven i ungefär samma veva (böckerna kom ut med något års mellanrum), men skildrar förlusten på ett annat sätt. Här är nämligen dottern i boken, huvudpersonen alltså, bara femton år. "Efter kraschen..." är alltså en av Oates' ungdomsböcker.

Jenna och hennes mamma är med om en bilolycka, där mamman dör och Jenna blir allvarligt skadad. Hon har oklara minnen av vad som hände, kanske var olyckan hennes fel. Hon tror att hon kanske högg tag i ratten eller åtminstone ropade åt sin mamma att se upp för vad det nu var Jenna trodde att hon såg springa ut på vägen. Den första tiden efter olyckan har Jenna det faktiskt ganska bra. Hon vävar omkring i något hon kallar "det blå", och ibland är hennes mamma där. Hon blir rätt snopen när hon får veta att detta beror på de starka droger hon fick när hennes tillstånd var livshotande, men samtidigt blir hon livrädd över att den dagen ska komma när hon förväntas klara sig med bara receptfria smärtstillande.

Eftersom Jenna inte är vuxen är det inte bara sin mamma hon förlorar i olyckan. Föräldrarna är skilda och Jenna måste flytta. Alltså försvinner även huset, skolan, kompisarna etc. för henne. (Det här var en av de saker jag reagerade starkast på i boken. Att Jenna förlorar hela sitt gamla liv, och att de vuxna inte riktigt verkar fatta hur svårt det måste vara.) Hon vägrar bo hos sin pappa och hans nya familj, utan flyttar istället till sin mosters familj i en småstad. Jenna är sur och fientlig mot allt och alla, och kämpar med tankarna på vad som hände i olyckan (var det hennes fel?) och bristen på starka mediciner. Det enda hon blir riktigt intresserad av i den nya staden är Crow, en spännande kille som är några år äldre och förstås out of her league. Jenna är ju den konstiga nya tjejen som vägrar ta av sig sin smutsiga mössa och inte har några kompisar. Åtminstone inte först. Sen blir hon faktiskt vän med en av de tuffa tjejerna, som har en massa coola kompisar, bl.a. är hon jättenära vän med Crow, fast honom tänker hon inte presentera Jenna för. Kanske inte världens schysstaste kompis, men hon vet var man får tag på droger som är nästan lika bra som de Jenna fick på sjukhuset...

Bra, välskriven berättelse förstås, men ibland är det kanske lite lätt att lista ut vad som ska hända. Ganska lättläst (trots att handlingen är ganska deppig och hemsk). Till skillnad från vuxenromanen "Älskad, saknad" kom man in i den direkt. Det kanske är en av de saker som skiljer Oates' vuxenromaner från hennes ungdomsromaner, förutom sånt som huvudpersonernas ålder. Det kanske inte är så konstigt att ungdomsromanerna är mer lättillgängliga, det är ju det vanliga. Men som sagt, de är inte lättlästa p.g.a. att de handlar om lättsmälta saker.


En annan bra (bättre, skulle jag vilja säga) ungdomsbok om en annan Jenna som förlorar sin mamma är Johanna Thydells "I taket lyser stjärnorna".

Mutterloppet


Mutterloppet
av Mats Källblad

Här har jag skrivit om det första seriealbumet om Vimmelgrind - "Dillfälten".

I "Mutterloppet" får man träffa de flesta av karaktärerna som fanns med i föregående seriealbum, och även några nya. Det är dags för det årliga Mutterloppet, en biltävling med rätt speciella regler. För de flesta är det bara en rolig grej, men Jågerts mamma Aurora skulle verkligen behöva prispengarna. Någon annan har något otalt med domarna i tävlingen och vill hämnas.

torsdag 20 december 2007

Hanteringen av odöda


Hanteringen av odöda
av John Ajvide Lindqvist

Visserligen läser jag ganska mycket, men det är faktiskt inte så ofta som jag verkligen, verkligen fastnar i en bok. Men i helgen läste jag "Hanteringen av odöda" och var helt borta från omvärlden. Man kanske inte riktigt tror det när man ser omslaget, hör titeln eller läser saker om bokens handling, om de döda som vaknar upp och hur anhöriga och myndigheter (t.ex. en porträttlik, men icke namngiven, Göran Persson) hanterar detta, men det är en riktigt bra bok.

Stockholm plågas av en onormal värmebölja, och något sorts elektriskt fält som ger alla stark huvudvärk och som gör att inga elektriska apparater går att stänga av. Så släpper det helt plötsligt, men då vaknar de döda. Inte alla döda, bara de som dött relativt nyligen och bara i området runt Stockholm. Men, ja, det är väl illa nog. Det blir en politisk kris när myndigheterna dröjer med att låta de anhöriga träffa sina döda, men det är ju så att de döda, eller "omlevande" som de kallas, inte riktigt är som de var när de fortfarande är i livet. Inte bara med tanke på förruttnelse och skador, utan även personlighetsmässigt.

De människor boken främst handlar om är David, vars hustru är särskilt intressant för forskarna (hon är nämligen den som varit död kortast tid innan hon vaknade), den pensionerade journalisten Mahler, vars dotterson dött ett par veckor tidigare, och Elvy och Flora, mormor och dotterdotter som ser mer än andra. Båda känner de döda själarna återvända till jorden, även om bara Elvy genast förstår vad som hänt. De känner båda förväntan inför att världen nu måste förändras, men de tror att det kommer ske på helt olika sätt.

När jag hade läst ut boken rekommenderade jag den entusiastiskt för min bror, men han hade redan läst den. Och han höll med. Så jag rekommenderade "Låt den rätte komma in" (av samme författare) istället. Den hade han inte läst eftersom han tänkte att inget slår "Hanteringen av odöda". Men jag tycker nog att "Låt den rätte komma in" är lika bra den. :)

måndag 17 december 2007

Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 6


Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 6
av Hayao Miyazaki

Jag rekommenderar inte att man läser den här serien så utspritt som jag har gjort. Det var mer än ett år sedan jag läste den första volymen och då har jag alltså en del kvar att läsa. Det gör att jag har väldigt svårt att hålla isär karaktärer och komma ihåg vad som egentligen hände sist.

Det här är alltås den näst sista delen och man börjar ana en ljusning. Människorna har förstört världen, men långsamt börjar naturen läka såren. Under tiden utkämpas ett krig på ett sorts blandat högteknologiskt/lågteknologiskt sätt. Man använder en del gamla tekniska saker från den förstörda civilisationen, men det mesta verkar vara lappat och trasigt. När det gäller huvudpersonen Nausicaä så vet jag knappt på vilket sida hon står. Hon drog egentligen ut i kriget för att försvara sitt land, men med tiden har hennes uppgift blivit en annan och många talar om henne som en sorts frälsare som gamla profetior har talat om.

När jag har läst klart serien tror jag att jag ska se filmen (som egentligen kom före). Jag tror jag har missat en del av handlingen. ;) Mycket i stilen här känns förresten igen från Hayao Miyazakis filmer, som Spirited Away och Princess Mononoke.

Tidigare delar i serien:
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 1"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 2"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 3"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 4"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 5"

söndag 16 december 2007

Den de glömde


Den de glömde
av Margit Sandemo

Det finns en bra bok i den här serien, eller åtminstone en med flera bra avsnitt i. Det är den fjärde delen, "Blind måne". Där finns en bra bergtagningshistoria samt ett spännande slut. Annars så är det här inte en bra serie. Jag rekommenderar som vanligt att man hellre läser Sagan om Isfolket (en ganska känd bokserie) eller nästan vilken som helst av författarens fristående böcker.

Den stora expeditionen till "typ Ryssland" (det är på 1400-talet så det var inte exakt samma gränser på den tiden, Samland heter det, närmsta stora stad är Königsberg, d.v.s. Kaliningrad) pågår fortfarande. Både för deltagarna och läsaren känns det som om den har hållit på i en evighet, men i själva verket är det väl bara de senaste tre böckerna (de är rätt snabblästa). Det är alldeles för mycket folk med på resan, det går knappt att hålla reda på alla och på vem som blir ihop med vem. En del karaktärer kunde nog slagits ihop så att de blivit färre. Målet är att besegra några av släktens fiender, men tror ni inte att det dyker upp en ny! Dessutom så är det nån de har glömt. Så de ska nog ha att göra i de två böcker som är kvar också. Inte för att jag direkt bryr mig.

Ändå, av någon anledning vill jag fortsätta läsa. Oklart varför. Det kan vara så att jag har tyckt om andra böcker av Margit Sandemo väldigt mycket (se ovanstående rekommendationer), och att Trollrunor-serien framkallar minnen av hur det vara att läsa dem.

Det stör mig förresten att jag nästan aldrig fattar vem det är på omslaget på varje bok. Alltså, på de två första är det väl Iliana och Ravn, och på den tredje bara Iliana. Den fjärde kan ju vara Ravn och Iliana det med, eller också inte. Det är väl samma personer både på del 5 och 6, men vilka? Ylva och nån? Tjejen på del 7, är det samma som på del 8? Yrsa? Jag trodde egentligen att det var Bianca Marina, men jag skulle kunna tänka mig att det är Bianca Marina och Mischka på omslaget till den här boken. Eller, borde inte Lill-Iliana vara på något omslag? Hon är ju ändå rätt viktig.

Trollrunor:
1. "Skogen bortom dagen"
2. "Sandhammaren"
3. "Där vinden får vila"
4. "Blind måne"
5. "Månhäxan"
6. "Svartalver"
7. "Den blå jorden"
8. "Stenvargen"

lördag 15 december 2007

Dødens codex


Dødens codex
av Gert Nygårdshaug

När jag läste Dødens codex" kom jag på att det finns vissa likheter mellan böckerna i den här serien och "Da Vincikoden". Huvudpersonen (Fredric Drum, även om serien även sägs handla om en Skarphedin Olsen också så har han ännu inte synts till) är expert på att tolka gamla skriftspråk (inte så långt bort från koder eller symboler, eller vad det nu är de håller på med i den där andra boken), gåtan har kopplingar till mystiska händelser i historisk tid (obs! påhittade!) och hjälten rymmer från omöjliga knipor. Dessutom är the bad guys ofta helt galna. Ändå tyckte jag inte om "Da Vincikoden", medan jag tycker att Gert Nygårdshaugs deckarserie är väldigt mysig läsning. De måste vara skrivna på olika sätt. Eller så är det för att Fredric Drum trots sin expertis på områden som vin och mysterielösande har en del brister också.

I just den här boken ska Fredric Drum återförenas med en kvinna han träffade i första boken (väldigt spännande för honom, för det är ett av de områden han inte behärskar så bra), som vistas på en specialklinik i Italien. Som av en ren händelse har han även fått ett uppdrag där, att försöka tolka en gammal skrift man har hittat vid en utgrävning i samma stad som kliniken ligger i. Italien är ju dessutom ett vinproducerande land. Inte alls fel alltså. Men redan innan han når staden har han utsatts för ett mordförsök...

Serien om Fredric Drum og Skarphedin Olsen:

1. "Honningkrukken"
2. "Jegerdukken"

tisdag 11 december 2007

Fruits Basket 13 & 14



Fruits Basket 13 & 14
av Natsuki Takaya

Min syster, ägaren av dessa böcker, klagar på att jag tar för lång tid på mig att läsa dem och framför allt med att lämna tillbaka dem. (Och det kan ju faktiskt ha varit en halvår sedan jag läste föregående del...) Nu har ännu en av hennes kompisar börjat läsa dem och hunnit ikapp mig. På ett par veckor, jag har väl hållit på i några år. Men jag läser faktiskt en massa annat emellan. Sådetså. (Men Malin, nu får du dem imorgon, så kan S få dem i skolan på torsdag.)

Omslagsbilderna har inget med handlingen att göra, utan visar bara en karaktär i taget. Just med det här två blev det lite dumt (författaren skriver i en kommentar att hon funderade på att byta ordning på dem), för i pocketen med Rin på utsidan är hon inte med, medan Kureno förekommer en del. Boken med Kureno på omslaget handlar däremot mycket om Rin. Rin är en av Sohmasläktens alla tragiska öden, och hon hatar förbannelsen. Precis som huvudpersonen Tohru Honda vill hon få ett slut på familjens förbannelse, men hon är inte intresserad av att samarbeta med Tohru. För vad kan en virrig tjej som inte ens tillhör familjen veta om förbannelsen?

Precis som Rin har Yuki haft en svår barndom. Det är så många i släkten Sohma som är lite skadade på grund av hur de behandlades som små, men de reagerar på olika sätt. Yuki är en av skolans populäraste killar, men han har problem med sin självbild och stöter bort andra innan de kommer för nära. Men nu får han faktiskt en ny vän, vars upplevelser han kan relatera till.

Mycket bra (och populär) manga. :)

Den har förresten börjat komma ut i dubbelt så tjocka böcker med hårda pärmar nu. En bok motsvarar alltså två pocketar. Men missar man inte varannan omslagsbild då?

Tidigare delar i serien:
- Fruits Basket 1 & 2
- Fruits Basket 3 & 4
- Fruits Basket 5 & 6
- Fruits Basket 7 & 8
- Fruits Basket 9-12

söndag 9 december 2007

Brick Lane


Brick Lane
av Monica Ali

Det var förra månadens bok i läsecirkeln. Vi hade flyttat fram novembermötet till början av december för att han som valt boken skulle kunna vara med. Dessutom är det ju juluppehåll nu, så vi har ända massor av tid att läsa nästa bok på. Men att vi hade lite längre tid än vanligt i november märktes inte. Jag var en av få som hunnit läsa klart och jag hade alltså läst ut boken sent kvällen före. ;-) Intressant att läsa den här boken, för den var ju så omtalad när den kom, och jag har hört så olika omdömen om den. Dessutom är det väl så att den ska bli film och när den skulle filmas runt det riktiga Brick Lane så protesterade invånarna där. Tydligen ansåg de att de framställdes felaktigt eller negativt i boken. Jag vet inte det, men det är klart att det finns en del personer och företeelser i boken som inte beskrivs på ett positivt sätt. Men det skulle inte blivit en särskilt spännande bok om allt bara var fint och bra. Jag tyckte att boken var bra, även om jag inte gav den full pott när vi delade ut poäng i gruppen. En sak som drar ner betyget är att den faktiskt är rätt seg att läsa och att det höll i sig hela boken igenom. Om det inte hade varit för att vi diskuterade boken och jag fick lite fler perspektiv på den så hade den fått lite lägre betyg än jag delade ut (4 av 5, precis när jag läste ut den tänkte jag snarare 3).

Brick Lane är en gata i London, i ett mindre bra område av staden, där numera många bangladeshier bor. Boken utspelar sig till stor del i det här området, även om delar av handlingen också är förlagda till Bangladesh. Det är därifrån huvudpersonen Nazneen kommer. Hon är den ordentliga dottern i familjen, som inte protesterar när hennes pappa hittar en make till henne som är dubbelt så gammal som Nazneen själv. Hennes yngre syster Hassina rymde och gifte sig av kärlek. Men Nazneen flyttar till London, där hennes man Chanu redan har bott i många år. det blir väl ett helt okej äktenskap. Chanu är inte elak mot henne, men han kan vara både påfrestande och löjlig. Han får ständigt nya idéer på hur han ska kunna förbättra sin status, men det mesta rinner ut i sanden. Han säger sig vara modern och bildad, men vill samtidigt att Nazneen ska vara traditionell. Exakt hur traditionell beror på vilken livsstil han är mest irriterad på för tillfället. Även om Chanu har studerat engelsk litteratur så tycker han att det är onödigt att Nazneen lär sig engelska. De ska ju ändå flytta tillbaka till Bangladesh snart. Men åren går utan att de är redo att flytta. Samhället förändras och det gör även deras lilla familj.

Emellanåt får man följa Hassinas liv genom systrarnas sporadiska brevväxling. Medan inte mycket händer i Nazneens liv så har Hassina svåra tider och bättre tider. Hennes brev är långa och levande, medan Nazneen inte riktigt verkar veta vad hon ska skriva. Hennes liv är ju så annorlunda mot vad de hade kunnat föreställa sig. Materiellt sett har hon det otroligt bra, men inte med Londonmått mätt, så hur ska hon kunna förklara att hon inte är nöjd?


Läs också om En annan sida-Petras besök på Brick Lane.

måndag 3 december 2007

Barbara Cartland's Book of Useless Information


Barbara Cartland's Book of Useless Information
av Barbara Cartland

Hahaha, den här boken var jag ju bara tvungen att köpa! På samma tur till Saronkyrkans second hand som när jag köpte den här boken faktiskt. En god skörd. ;-)

Det här är alltså en bok med diverse udda fakta, uppdelade på olika ämnen, t.ex. fåglar, kläder, uppfinningar, äktenskap och faktiskt ett helt kapitel om sex (jag nämner detta eftersom det är något som brukar behandlas ytterst diskret i författarinnans böcker). Ganska underhållande, mer än romanerna. Lite oklart om alla fakta verkligen är fakta förstås. Det är ju inte som om det finns källhänvisningar.

Enligt Cartlands inledning är det här meningslösa fakta som fastnat i hennes huvud och som är "useless to my wide-eyed innocent virgin heroines or my dark, cynical, raffish heroes". Hey, självironi! Efter att hon blivit klar med en bok tänker hon visst aldrig mer på innehållet i den, så detta kanske kunde vara ett sätt för henne att bli av med sitt "brain-litter". Och pengarna går förstås till välgörenhet, åtminstone gjorde de det en gång på 70-talet när boken kom ut.

Förordet är förresten skrivet av Admiral of the Fleet the Earl Mountbatten of Burma, K.G, G.C.B., O.M., G.C.S.I., G.C.I.E.,G.C.V.O., D.S.O., P.C. Kan inte ha varit lätt att komma ihåg allt det där.

söndag 2 december 2007

Aldidente


Aldidente, 30 Tage preiswert schlemmen - Ein Discounter wird erforscht
av Astrid Paprotta och Regina Schneider

Ibland hittar man väldigt udda böcker på loppis, sånt som man nog inte skulle haft en tanke på att köpa om de varit dyrare än en femma. Men när de nu inte gör det kanske de kan vara lite kul? Nej, jag köper inte alla vansinnigheter jag hittar, men en del kan det bli. T.ex. den här, som är nån sorts blandning mellan reportage, fiktion och kokbok. På baksidan står det att Astrid Paprotta har bedrivit fältforskning i en månad, men i boken nämns ingenting om att detta skulle vara saker hon sett på riktigt. En del är helt klart påhittat, annat är lite åt Tjuvlyssnat-hållet (de hade för övrigt en tjuvlyssning från just Aldi, som boken handlar om, nyligen).

Jag känner inte till Aldi så väl, men det verkar vara något i stil med Lidl. Billiga varor, inte snyggt uppställda på hyllorna, litet sortiment, en hel del egna versioner av kända produkter (bl.a. nämns Nutoka som ska vara typ som Nutella) och de lockar kunder genom att göra reklam med billiga lockvaror som endast finns under begränsad tid (borrmaskiner eller så). I 30 kapitel (som alla representerar en dag) berättas både om hur företaget grundades, att det är uppdelat i en nord- och syddel med lite olika sortiment och t.o.m. olika loggor, vad affärsidén är m.m. Dessutom skildras kunderna, deras diskussioner, skrikiga barn, pensionärer som måste räkna ihop kostanden med miniräknare innan de går till kassan... Det är här det känns påhittat, åtminstone till stora delar. För att inte tala om kapitlen om Aldipåsar. Det är t.ex. ett om en trendig innerstadsperson som blir ertappad med shoppingpåsar från Aldi! han erkänner att han alltid brukar handla där, till vännernas stora chock. Det beskrivs som att "an diesen Samstagsmittag in der City har er sein Coming Out gehabt". Att handla på Aldi är tydligen väldigt lågstatus.

Varje kapitel följs av ett recept som kan tillagas med nästan enbart Aldivaror. Begränsat sortiment var det ja. :)

Poängen med boken förstod jag aldrig riktigt, men jag tror att jag lärde mig namnen på ett par kryddor i alla fall. Petersilie. Zimt. Och "schlemmen", som tydligen betyder "att äta och dricka gott" fast det inte direkt låter så. Nu är i alla fall årets läsutmaning, att läsa tio böcker på tyska, klar.