onsdag 31 maj 2006

Happy Sally


Happy Sally
av Sara Stridsberg

Det här var månadens läsecirkelsbok, och det var jag som hade valt ut den. Jag hade hört talas en del om den (och dessutom köpt den billigt på Press stop ganska nyligen), det sades att den skulle vara speciell och bra, och författaren verkade intressant.

Det är tre personer som kommer till tals i boken. Först är det bokens "jag", som år 2001 är i Dover i England, en plats som har särskild betydelse för henne (eller honom). Man får aldrig veta vilket kön "jag" har, men på något sätt antar man att det är en tjej. Vi var flera i gruppen som hade gjort det i alla fall. Jag märkte först efter halva boken ungefär att det helt saknades könsmarkörer när det gällde "jag" och vissa hade inte alls tänkt över det. Intressant. Det närmaste jag kom var att "jags" lillebror kallas för "pojken", lite i motsats till "jag", kan man tänka. Och det känns dessutom som om det är en mor-dotter-relation som skildras.

För den det till största delen handlar om är "jags" mamma, Ellen. Det är för att på något sätt komma till rätta med saknaden efter Ellen som "jag" har rest till Dover. Här minns "jag" år 1983 och Ellens försök att simma över Engelska kanalen, något som, får vi lära oss, inte är så lätt. Tidvattnet och vattnets starka sälta gör det till en oerhörd prestation. Ellen och hennes man har slagit vad. Misslyckas hon med simningen så ska hela familjen segla till Amerika i en liten båt, lyckas hon så slipper de. Atlantseglingen är Viktors dröm, Engelska kanalen är Ellens. Man tycker ju att de kunde stöttat varandra istället, men icke. Mest är det "jag" som berättar, men en rad vykort skrivna av Ellen återges också. De är adresserade till det äldsta barnet (alltså "jag"), men verkar inte vara skrivna till en tolvåring. Ellens känns inte riktigt bekväm i mammarollen. Hon älskar visserligen sina barn, men är mer intresserade av dem när de är större än riktigt små. Hon har andra drömmar som är svåra att kombinera med barn som kräver hennes uppmärksamhet om omsorg hela tiden. Det äldsta barnet tycks dels inse detta, dels vilja att Ellen ska vara en vanlig mamma.

Den tredje personen är någon som Ellen ser upp till och dessutom jämför sig med en del, nämligen Sally bauer som i slutet av 30-talet simmade över Engelska kanalen. Bland Ellens saker finns Sally Bauers dagbok, där hon berättar om sin kamp att nå detta mål. Sally Bauer har funnits på riktigt, men Stridsberg poängterar att hennes karaktär är helt påhittad.

Omdömena i gruppen varierade lite. "Skitbok", "ångest", "gillade på något sätt"... :) Jag tyckte att den var sådär mittemellan. Lite svår att ta sig in i, men ganska fascinerande med Ellens och Sallys besatthet av ett mål som i mina ögon är helt meningslöst. Simma över Engelska kanalen, varför det liksom? Men som en symbol köper jag det. Det var ganska mycket som kändes som symboler i boken, och det kunde vara lite jobbigt när man inte förstod. Men den var läsvärd. Jag kan faktiskt tänka mig att läsa Sara Stridsbergs "Drömfakulteten" också, men jag kommer nog vänta ett bra tag innan jag gör det.

söndag 28 maj 2006

Tussi och trollkarlen, Tussi berättar mera



Tussi och trollkarlen
Tussi berättar mera
av Ester Ringnér-Lundgren

Det här är del tre och fyra i Tussiserien. De utspelar sig under samma sommarlov, och "Tussi berättar mera" tar vis ganska direkt efter det att "Tussi och trollkarlen" slutar. Samtidigt är de ju skrivna så att man inte ska behöva ha följt hela serien, så det spelar ingen större roll egentligen. Men när jag nu hade båda olästa...

Böckerna tillhör B. Wahlströms barnböcker, så det är ju inte direkt några avancerade berättelser. Och precis som i Lottaböckerna (samma författare, det är därför jag samlar på dessa också) så är det mest olika lustiga/söta/spännande episoder staplade på varandra och ingen direkt genomgående handling.

Tussi och hennes familj (mamma, pappa, de äldre syskonen Annika och Bisse) är i sin sommarstuga, precis som i så många andra av Tussiböckerna. Just den här sommaren visar det sig att mammans kusin Bojan med familj också tillbringar sommaren i trakten. Bojan har en son som är i Bisses ålder och en dotter, Ulla, som är ett år äldre än Tussi. De blir vänner, och det passar ju bra eftersom Tussi blir ovän med sin vanliga sommarkompis Nora, som istället leker med en annan flicka. Trollkarlen är egentligen inte en trollkarl, utan bara en äldre herre som bor i ett "mystiskt" hus. Det är bara det att Tussi har lite väl livlig fantasi... "I Tussi berättar mera" handlar det mer om "trollkarlen", och om när Tussi och Ulla blev osams (bara ett tag), om en spökröst och om hur Tussi och Nora (jo, de är också sams igen) skulle laga mat. Sött. Och lite roligt när Tussi får handla efterrätt för högst 2,50 kr eller klär sig i "nystrukna blue jeans". :) Böckerna är från 1958 och 1960. (Så det tog lång tid innan man fick reda på vad Tussi gjorde under andra halvan av lovet.)

Jag har en oläst Tussi-bok i hyllan, och så saknar jag en enda i serien. Det är alltid svårt att få tag i den sista boken man saknar i en gammal bokserie. De man redan har dyker däremot upp överallt.

lördag 27 maj 2006

Mästerdetektiven Conan 14,15 och 16



Mästerdetektiven Conan 14,15 och 16
av Gosho Aoyama

Det verkar som om Shinichis flickvän Ran har räknat ut att Conan i själva verket är Shinichi. Men samtidigt är det ju så absurt att en sextonåring skulle ha förvandlats till en liten pojke att Conan kan klara sig ur det. Men bara med nöd och näppe. Det vore inte bra om det kom ut att Shinichi fortfarande lever. Brottslingarna som gav honom "förminskningsdrogen" trodde ju att det var ett gift som skulle döda honom. Dels är Shinichi/Conan mer sårbar i den här skepnaden, dels vill han kunna komma åt ligan och få tag i drogen. Hans vän doktor Agasa kan säkert tillverka ett motgift. Doktor Agasa och Shinichis föräldrar är de enda som känner till hans predikament.

För det mesta handlar det dock om de knepiga fall som Conan löser. Kan tänka mig att serien passar för folk som gillar pusseldeckare. Ledtrådar till fallens lösning ges under läsningen, men jag brukar för det mesta inte lista ut hur det har gått till ändå. Ibland är serien för övrigt riktigt hemsk.

I del 16 introduceras en cool mästertjuv. Hoppas det blir mer om honom. :)

Tidigare delar i serien:
- Mästerdetektiven Conan 1
- Mästerdetektiven Conan 2
- Mästerdetektiven Conan 3
- Mästerdetektiven Conan 4-6
- Mästerdetektiven Conan 7-8
- Mästerdetektiven Conan 9
- Mästerdetektiven Conan 10-11
- Mästerdetektiven Conan 12-13



fredag 26 maj 2006

Den kvinnliga mystiken


Den kvinnliga mystiken - En kortfattad guide
av Inger Edelfeldt

Äntligen har jag köpt "Den kvinnliga mystiken"! Jag har läst den tidigare, men det är verkligen nåt som man bör äga. Det är ett seriealbum, med diverse seriesidor och teckningar som behandlar kvinnlighet. Man kan läsa om mat, mammor, sex, uppoffring, svartsjuka, generande hårväxt och mycket annat. Gör det! Läs alltså.

torsdag 25 maj 2006

Under the Duvet


Under the Duvet
av Marian Keyes

Det här är inte en roman, utan en samling texter varav de flesta tidigare varit publicerade i olika tidningar. Det är mest kåserier. En eller annan text är väl tänkt att vara ett reportage (t.ex. när Marian Keyes och hennes man skickas ut för att testa nån sorts new ageig danskurs), men blir ganska kåseriaktig ändå. Det finns även nån text om hur hon utvecklade alkoholism och till slut lyckades sluta dricka, och den är faktiskt en smula allvarligare.

"Under the Duvet" är en rolig bok, men jag skulle inte kunna läsa den från början till slut. Kåserier funkar bäst i små/lagom doser. Boken är uppdelad i tematiska kapitel med en 5-10 texter i varje, och ett sånt i taget funkar bra. Jag tror att jag ska satsa på att läsa fler av Marian Keyes romaner. Hittills har jag bara läst de tre romanerna om systrarna Walsh. (Jag har hört att det ska komma en fjärde!) En kul grej med "Under the Duvet" var att nu kunde man äntligen lista ut hur mycket av systrarna Walshs öden som var inspirerade av Marian Keyes eget liv. :-D (Även om man så klart måste ta hänsyn till att när hon skriver om sig själv så lär hon ju överdriva. Det är ju kåserier liksom. Men sånt där som att hon har bott i London länge och varit servitris ett tag, precis som Claire Walsh, är ju kul.)

onsdag 24 maj 2006

Snow Drop del fem


Snow Drop del fem
av Choi Kyung-Ah

Hae-Gi har gjort sig impopulär hos en känd modefotograf och har nu svårt att få modelluppdrag. So-Na vill gärna försöka hjälpa honom. Hon kanske vet nån som kan dra i några trådar? Samtidigt har hon problem med sin fästman. Det är föräldrarna som vill att han och So-Na ska gifta sig med varandra. Åtminstone So-Na har ingen lust, och fästmannen är dessutom inte särskilt trevlig.

Lite invecklad handling, på ett såpaaktigt sätt. Mycket relationer och mörka hemligheter som väntar på att grävas upp. Jag tycker att det är kul att läsa om det, men samtidigt liknar den en del andra serier i samma genre som jag har läst.

- Snow Drop del ett
- Snow Drop del två
- Snow Drop del tre
- Snow Drop del fyra

tisdag 23 maj 2006

More Fire


More Fire
av Karolina Ramqvist

Jag blev aldrig riktigt klok på den här romanen. Är det självbiografiskt eller inte, eller delvis kanske och i så fall hur mycket? Rimligtvis borde Karolina Ramqvist ha ganska god koll på Jamaicaför att kunna skriva en sån här bok, speciellt som den ser ner en smula på de vanliga turisterna som bara... turistar. Solar, badar och bor på lyxiga hotell. Jag-personen i "More Fire" ser sig visserligen också som turist, fast av en annan sort. Hon har jamaicanska kompisar, jamaicansk pojkvän, har koll på musiken och deltar i de vanliga jamaicanernas liv. Men hon vet att hon inte riktigt hör dit. När hon bråkar med sin pojkvän och han hotar henne tänker hon t.ex. att hon skulle kunna åka till Sverige och han skulle aldrig kunna följa efter om hon inte ville det.

Bitvis tar boken också formen av ett reportage om Jamaica. Lite skumt, men det är ändå en intressant bok. Speciellt om man är intresserad av landet (eller musik därifrån), antar jag.

måndag 22 maj 2006

Notes on a Scandal


Notes on a Scandal
av Zoë Heller

Den nyligen pensionerade läraren Barbara Covett berättar här historien om sin väninna Sheba Hart. Sheba undervisade på samma skola som Barbara, men är yngre, runt fyrtio. Hon hade inte jobbat där så länge, och Barbara bestämde sig redan tidigt för att Sheba skulle bli hennes vän. Först såg det ut som om Sheba skulle välja en annan av lärarna som bästa vän, men till slut avgick Barbara med segern. Fast egentligen är de ganska olika. Barbara är som sagt nyss pensionerad. Hon är ordentlig av sig och lever ensam med en katt som enda sällskap. Sheba klär sig lite bohemiskt, härstammar från överklassen, och har familj. Men ändå har de båda kvinnorna blivit goda vänner.

Men nu har saker och ting tagit en oväntad vändning. Det fanns något om Sheba som Barbara inte visste om, nämligen att hon hade en affär med en av eleverna. Nu har det kommit ut, och allmänheten både föraktar och roas av Sheba. Barbara observerar att folk ser nåt komiskt i den här affären, vilket de inte hade gjort om det hade varit en medelålders manlig lärare och en ung kvinnlig elev.

Nu vill inte Shebas man veta av henne längre, och det är Barbara som tar hand om henne. Sheba har blivit lynnig och osällskaplig av situationen, och ibland berättar hon drömmande om sin unge älskare. Barbara har bestämt sig för att skriva ner hela historien. Eh, jo, Barbaras överdrivna intresse för Sheba är en smula obehagligt.

"Notes on a Scandal" var på något sätt lite annorlunda än jag hade trott. Jag hade ju hört mycket om den tidigare. Men man kan inte säga att jag blev besviken på den. Jag tyckte att den var bra.

söndag 21 maj 2006

Sommaren på rosornas ö


Sommaren på rosornas ö
av Marie Louise Rudolfsson

Ännu en kioskroman som Morina tipsade om när jag var hemma hos henne. Lustigt nog var det ett par saker som påminde om varandra i den här boken och Sigge Starks "Tommy", fast den här boken är 30 år nyare, d.v.s. den är skriven för nästan 30 år sedan, medan "Tommy" närmar sig de sextio. Var det inte Marie Louise Rudolfsson som skrev böckerna om Vitnos förresten?

Lena är 19 år och egentligen bonddotter, fast nu läser hon till veterinär i Stockholm. Hennes pappa, som hon stod väldigt nära, dog två år tidigare och med mamman har hon aldrig haft särskilt mycket gemensamt. Lenas käraste vän är labradortiken Bullan, som hon fått av sin pappa. Det enda problemet är att det är svårare att hitta bostad i Stockholm om man har en stor hund med sig. Men det är det värt och i hyresrummet hon har nu går det bra. Ändå längtar Lena ut på landet och i en tidning hittar hon ett sommarjobb som veterinärassistent på Gotland. Det kanske hade varit något för henne och Bullan?

Veterinären Martin Berg låter trevlig i telefon och försäkrar henne om att både hon och Bullan är välkomna till honom och hans fru Karin. Och Martin tar emot Bullan med öppna armar. Det är lite värre med Lena som ibland känner att hon möts med viss skepsis. Hon ser nog yngre ut än 19... Något som inte direkt bidrar till att öka trivseln är att hon inser att Karin har en älskare och plötsligt lämnar Martin, och att Lena börjar inse att hon själv kanske har vissa känslor för honom. Men han verkar trösta sig bra med en "väninna", och den unge grannbonden Lasse (som är glad och trevlig, i motsats till vissa andra...) börjar uppvakta Lena. Trassligt värre. Tur att Bullan finns.

Det här är också en söt liten historia när man känner för nåt enkelt. :)

Tommy


Tommy
av Sigge Stark

Ännu en underlig semesteraktivitet var att hjälpa Morina att sortera böckerna i hennes bokhylla (som om inte Ålidhemsbiblioteket och universitetets mikrofilmsarkiv var tillräckligt konstigt) och då kom det fram några av hennes kiosklitteraturfavoriter, som hon tyckte att jag borde läsa. En av dem var "Tommy" av Sigge Stark (Signe Björnberg), som jag faktiskt aldrig tidigare hade läst något av trots att mamma har en del böcker av henne.

Lisbeth Holst är en 27-årig hemmadotter, vars pappa just har dött. Nu vet hon inte riktigt vad hon ska göra, hon är alldeles ensam utan någon att passa upp på och dessutom saknar hon inkomst. En dag inträffar en förfärlig tågolycka med många döda i närheten av hennes hus, men Lisbeth är en av de få som inte går dit och tittar. Men framåt kvällen dyker hennes fars vän, en läkare, upp och lämpar utan vidare ceremonier av en femårig pojke med bandage runt huvudet. Det visar sig att pojken och hans barnsköterska reste med tåget och att barnsköterskan dog i olyckan. Innan någon av föräldrarna kan komma och hämta lille Tommy får Lisbeth ta hand om honom och på de få dagarna hinner hon fästa sig vid honom så mycket att hon inte kan tänka sig att lämna honom.

Lisbeth får veta att Tommys föräldrar är skilda och inte tål varandra. Han bor hos pappan på landet under sommaren och annars i stan hos mamman. Mamman är mycket ung. Hon behandlar Tommy lite som en gullig accessoar, hon skämmer bort honom men är samtidigt glad att ha honom ur vägen när hon ska umgås med rika och stiliga män. Men pappan, som är veterinär, är inte bättre han, han är alldeles för hård mot den lite ängslige sonen. Det enda de verkar vara överens om är att Tommys barnsköterska inte får vara ung och vacker. Och det är det jobbet Lisbeth vill ha. Men hon kanske inte har riktigt rätt "kvalifikationer". För att vara på den säkra sidan skaffar hon sig en lätt förklädnad. Missklädsamma kläder och stram frisyr, glasögon (utan styrka) och en fläck rouge - på nästippen. Och nu ska hon finnas till för Tommy, och försöka se till så att han inte tar alltför stor skada av de dåliga föräldrarna. Om de nu är så dåliga som det sägs, förstås...

Jodå, en trevlig historia som visserligen var ganska förutsägbar efter ett tag, men inte alls helt fel att fördriva några timmar med (när Morina var tvungen att skriva uppsats och sånt där). Morina hade en teori om att kiosklitteratur med barn eller djur i ofta är den bästa. Jag vet inte om det stämmer (men jag kommer nog ha det i bakhuvudet i framtiden, så jag kommer väl till en slutsats så småningom), men det kan säkert vara så. Det blir nåt mer att skriva om (och för hjältinnan att koncentrera sig på) än bara vilka som ska få varandra i slutet. :)

Ich bin ein Bibliothekar!


Ich bin ein Bibliothekar!
av Christer Hermansson

Det här är en svensk bok alltså, den bara råkar ha en titel som är på tyska. Att det betyder "jag är bibliotekarie!" är kan inte så svårt att räkna ut. Jag köpte den i Umeå, bland utgallrade böcker på Ålidhemsbiblioteket (ja, jag gör udda saker på min semester). Det var en kasse böcker för 40 kr, och Morina och jag köpte tillsammans två kassar. D.v.s. jag köpte fem böcker, hon köpte... fler. (Bl. a. alla små böcker, eftersom de ju gick ner i påsen. Men så skulle hon ju inte ha med dem till Göteborg utan bara tvärs över hela Umeå, vilket iofs var svårt nog på cykel.)

Det var inte förrän igår som jag upptäckte att Christer Hermansson, som skrivit den här boken, även var en av författarna som bidrog med noveller i "Färdlektyr 2005", som jag läste bara ett par dagar inann jag köpte "Ich bin ein Bibliothekar!". Men vid närmare eftertanke kan man tänka sig att det är samma person som har skrivit både novellen och den här lilla, korta romanen. Båda är lika... konstiga, får man väl säga.

Bibliotekarien i fråga heter Oliver C. Johansson. C står för Cromwell. Hans pappa var en stor beundrade av Oliver Cromwell, och hans förhoppning var att sonen skulle få något av dennes puritanska anda. Och det verkar ha lyckats. Men, och det kanske inte har med hans uppfostran att göra, Oliver verkar ha lite svårt att passa in i världen. Inte för att jag är nån expert, men han verkar ha lite autistiska drag. Det känns som om han (även som vuxen) tar allting folk säger på väldigt stort allvar, även när det inte är menat så.

Lille Oliver växer upp och blir bibliotekarie. Han älskar sitt jobb. När biblioteket får en ny chef, Eva Larsson, som ska effektivisera etc., börjar de flesta av kollegerna gruffa. Oliver är däremot helt ohämmad i sin beundran för Eva Larsson, något som de andra inte alls begriper.

Det är lite svårt att identifiera sig med Oliver ibland, men jag gillade ändå "Ich bin ein Bibliothekar!". Det hade nog inte hållit för en lång bok, men nu är den ju bara på strax över 100 sidor.

fredag 19 maj 2006

Ingebjørg, Blanca



Ingebjørg
Blanca
av Frid Ingulstad

Ingebjørg är dotter till Eufemia och den norske kung Håkon. Hon är väldigt ensam, eftersom hon inte har syskon och det inte finns några andra barn som hon får leka med. Men den unge portvakten är nästan som hennes storebror och ibland träffar hon sin kusin Lydia. Men nu när Ingebjørg är elva så är den fyra år äldre Lydia så förändrad, nästan vuxen. Ingebjørg inser dessutom att Lydia har en del mindre sympatiska sidor. Men hon blir ändå glad över att Lydia ska gifta sig med brodern till Ingebjørgs blivande make. Både Erik och Valdemar är bröder till den svenske kung Birger. (Lägg in ödesmättad musik här...) Även om Ingebjørg har hört mycket dåligt om Erik så är hon lite mallig över att han är stiligare än Lydias Valdemar. Men Lydia bryr sig inte. Ett äktenskap är bara en affärsförbindelse för henne, och så kan hon ju ha en älskare för nöjes skull. Men vem menar hon då? Inte Erik väl?

Blanche är född i Namur i Flandern. Av vissa skäl kan Albrekt av Mecklenburg ställa som krav till hennes mor att en av döttrarna ska giftas bort med kung Magnus av Norge och Sverige. Blanches mor är tveksam. Varken brudgummens far eller mor har särskilt gott rykte. Men hon är tvungen, och Blanche är äldst av döttrarna. Dessutom verkar det som om det finns känslor mellan henne och kung Magnus. Men drömtydaren Gotfred varnar. Om Blanche reser till Norden kommer hennes liv fyllas av olyckor. Men han medger dock att kärleken mellan henne och kung Magnus kommer att bestå. Gotfred brukar ha rätt... (Blanca är förresten namnet Blanche får i Norden. Blanche är så svårt att uttala.)

Nu har jag snart läst om alla kungadöttrarna. Bara en bok kvar i serien. Det finns väl inte så mycket nytt att säga om böckerna. De är spännande, men ibland kommer det sega partier. Lite kul är det att i de här båda böckerna så utspelar sig handlingen ibland i min gamla hemstad Varberg. På slottet där åtminstone. :)

Tidigare böcker i serien:
1. "Ellisiv"
2. "Maria"
3. "Ingerid"
4. "Margret"
5. "Malmfrid"
6. "Kristin"
7. "Kristina"
8. "Cecilia"
9. "Jomfru Kristin"
10. "Ingeborg"
11. "Eufemia"

Färdlektyr 2005


Färdlektyr 2005
av Liza Marklund, Daniel Sjölin, Kristina Sandberg, Christer Hermansson, Zinat Pirzadeh, Per Hagman, Katarina Kieri, Kjell Westö m.fl.

Jag var i Umeå förra veckan och ligger efter med bokskrivandet. Den här boken läste jag på tågresan på väg dit. Jag tyckte att det passade med Färdlektyr på en resa. :) Det är åtta noveller av etablerade svenska författare, och så ett antal noveller och dikter av ungdomar. Flera berättelser som jag gillade och alltid intressant att läsa något av författare man kanske bara har hört namnet på.

- "Färdlektyr 2001"
- "Färdlektyr 2003"
- "Färdlektyr 2004"

onsdag 17 maj 2006

Värddjuret


Värddjuret
av Marie Hermanson

Anna står ensam i livet, och mycket är det hennes eget val. Hennes föräldrar är döda och hon har inga syskon. Hon vill inte ha barn och hon har helst förhållanden med gifta män, det passar henne bäst. Efter att hennes senaste förhållande tog slut fick hon ändå en sorts kris. Hon bestämde sig för att hon behövde komma bort, och reste till Borneo. Men där hände något. På en djungelvandring kom hon bort från sin grupp, och det kändes som om ensamheten i djungeln, även om det var kortvarig, förändrade henne helt.

När hon kommer hem till Sverige upptäcker hon en annan förändring, en stor svullnad på insidan av låret. Hon bollas fram och tillbaka på sjukhuset och skickas till slut till en excentrisk forskare som håller till i en eget litet utrymme, långt ifrån de kliniska undersökningsrummen i huvudbyggnaderna. Han menar att Anna har blivit värddjur åt en utrotningshotad art. Fjärilen Recentia alba brukar normalt tillbringa sitt puppstadium under huden på en speciell sorts apa, men dessa har blivit mer sällsynta, vilket är ett hot mot fjärilsartens överlevnad. Nu verkar det som om några larver genom en tillfällighet har anpassat sig till situationen och valt en plats som åtminstone liknar den normala, nämligen under en människas hud. Och denna människa råkar vara Anna.

Annas reaktion är naturligtvis att pupporna ska opereras ut, men doktor Willof är av en annan åsikt. Han ber henne att överväga att behålla pupporna i låret tills de blir fjärilar. Detta, förklarar han, är en helt smärtfri process för aporna, och bör vara det hos en människa också. Hon måste tänka på att det här kan vara räddningen för arten. Och Anna börjar faktiskt se det så. Hon börjar se sig lite som fjärilarnas mamma. Att frambära dem skulle på ett sätt vara ännu viktigare än att föda ett barn. Men fjärilarna utvecklas bara i tropiska temperaturer, måste hon resa tillbaka till Borneo? Nej, svara doktorn. Hon behöver bara åka ett par mil utanför staden och bo i hans fjärilshus, ett gigantisk växthus fullt av tropiska växter och fjärilar. Förvånande nog går hon med på det.

Det är en bisarr situation. Det varma och fuktiga växthuset, med snön utanför glasväggarna. Nästan ingen kontakt med människor. Bara doktorn, hans unga fru (som påminner Anna om en barndomsvän) och dennas son. Och den mystiske man hon ibland kan skymta utanför väggen. Vem är han? Och hur galen är doktor Willof?

"Värddjuret" är en absurd och fascinerande historia. Inte den bästa Hermanson jag har läst, men väldigt läsvärd. Hittills har jag ju inte läst nåt av henne som jag har tyckt varit dåligt. Men hennes böcker har ju ofta den här känslan av att någonting är fel, så om man inte gillar det så kan jag tänka mig att man inte är så förtjust i dem. Men det är jag. :)

Mästerdetektiven Conan 12 och 13



Mästerdetektiven Conan 12 och 13
av Gosho Aoyama

En skattjakt för Conans kompisar (som är barn på riktigt) spårar ur, ett självmord som inte är ett självmord, ett populärt filmmonster som mördar folk? Ännu ett antal kluriga fall för Conan att lösa - utan att nån förstår att det är han som löser dem förstås, vilket inte är den minst krångliga biten. Han ska ju liksom vara ett barn... Kommer han nånsin hitta skurkarna som fick i honom drogen som föryngrade honom?

Bra manga. :)

Tidigare delar i serien:
- Mästerdetektiven Conan 1
- Mästerdetektiven Conan 2
- Mästerdetektiven Conan 3
- Mästerdetektiven Conan 4-6
- Mästerdetektiven Conan 7-8
- Mästerdetektiven Conan 9
- Mästerdetektiven Conan 10-11

lördag 6 maj 2006

Maj


Maj
av Viveca Sundvall

Maj föds i Göteborg samma dag som andra världskriget tar slut. I boken om henne får man följa hennes liv genom barndomen, skolan och under några år med tidningsjobb. Hela boken är fullsmockad med Göteborgsreferenser och tidsmarkörer - och inte så mycket annat egentligen. Det var i och för sig kul att läsa om Göteborg, men annars gillade jag inte boken nåt vidare. Saltö-böckerna var ju bättre i så fall. (Viveca Sundvall och Viveca Lärn är samma person, alla vet det va?)

torsdag 4 maj 2006

Märit


Märit
av Ing-Marie Eriksson

Två små systrar flyttar med sina föräldrar från Byn ut till torparområdet. I ett av torpen finns det en idiot, en tjugofemårig utvecklingsstörd kvinna. Innan flickorna träffar henne, Märit, så är de lite rädda för henne, men samtidigt fascinerade. De har bestämt sig för att de ska träffa henne och går omkring och letar. Till slut händer det. Deras mamma är rädd för vad idioten kan göra med hennes flickor, men inser att det finns inget ont i Märit även om hon inte vill ha henne, smutsig och klumpig, i sitt rena hem.

Märit blir flickornas lekkamrat, men deras attityd till henne varierar. Ibland är hon en stor, gosig "mamma", som inte är avvisande som andra vuxna. Nästa stund ser de ner på henne för att hon förstår mindre än dem och nästan inte kan lära sig något nytt. Ibland är de på hennes mamma Augusta sida och försöker förklara för Märit att hon måste vara snäll och lydig. Men när de tycker att Augusta är dum mot sin dotter så är det Märit de hejar på. Men Märit förändrar sig också. En dag är hon plötsligt inte längre intresserad av att leka med dockor längre.

"Märit" är en sån där bok som det är svårt att bestämma sig för vad man tycker om. Medan jag läste den så var den lite seg ibland, men jag tror att det är en berättelse jag kommer att minnas. Jag skulle inte rekommendera den till höger och vänster, men kanske till nån som jag tror skulle gilla den här typen av bok. (Men så är det väl nästan alltid?)

Författaren blev åtalad när boken kom ut på sextiotalet. Jag tror det var så att någon i byn där hon växte upp kände sig träffad...

Marikas A till Ö-projekt:

A Ronny Ambjörnsson - "Mitt förnamn är Ronny"
B Holly Black - "Mörkrets tjänare"
C Chun Sue - "Beijing doll"
D Edwidge Danticat - "En skörd av tårar"
E Ing-Marie Eriksson - "Märit"

F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö