fredag 30 januari 2015

Eloise


Eloise
av Kay Thompson
Illustrerad av Hilary Knight

"Eloise" är väl en riktig barnboksklassiker. Jag vet att jag har läst den någon gång när jag var liten (kanske lånad på bokbussen?), men jag kommer bara ihåg att jag har läst den, inte vad den handlade om. För en femma kunde jag ju inte motstå att befria den från ett antikvariat. Billig på grund av en reva i ryggen, det var säkert ingen annan som ville ha den.

Eloise bor på Plaza Hotel i New York tillsammans med Dadda. Ibland skickar hennes mamma efter henne och Eloise får flyga till t.ex. Miami, men för det mesta är hon på Plaza. Det känns som att Eloise är lite ensam och övergiven, men jag tror nog inte att hon tycker det själv. I boken visar hon alla spännande platser och roliga saker man kan hitta på på Plaza om man är sex år och påhittig. Inte nödvändigtvis saker man får göra på Plaza. Eloise själv är övertygad om att alla som jobbar på hotellet gillar henne, och det kanske de gör, men det är nog många som tycker att hon är jobbig också. Men boken är charmig och rolig, och bilderna gör minst lika mycket för det intrycket som texten.

onsdag 28 januari 2015

De uskyldige


De uskyldige
av Margit Sandemo

Va, en ny roman av Margit Sandemo! Jag trodde ju att hon hade slutat skriva böcker. Tidskriften Skriva (nr 1 2015) lockade med hennes namn på omslaget så då var ju tvungen att köpa den – och där stod det att hon hade fått veta av Snåsamannen att hon kommer bli 102 år, så då bestämde hon sig för att fortsätta skriva. Lite förvirrande uppgifter var det allt i artikeln. Det verkade som att "De uskyldige" var första delen i en serie och att den skulle utspela sig i nutid. Så bokens baksida med ord som "grevedotter", "klosterskola i Schweiz" och en bild av en mycket gammal bil var ganska överraskande. Det visade sig dock att "De uskyldige" utspelar sig på 1930-talet, och den tycks vara fristående. Kanske är det en serie på gång då, en som utspelar sig i modern tid.

Marina har gått på skola i Schweiz i flera år och har just kommer tillbaka till familjens stora hus i en småstad på Skånes kust. Hon tycker att det verkar pågå något skumt i huset, där även hennes far och ett antal andra släktingar bor, men hon kan inte sätta fingret på vad det är. Men det vilar något hotfullt över det hela. Så hon skriver ett brev till en barndomsvän. De två var skolans mobbningsoffer och tydde sig till varandra, och nu känner Marina att han är den ende som hon kan anförtro sig åt.

Spännande, roligt och romantiskt om hemska familjehemligheter. Lite så som det ska vara i de här böckerna, men knappast en av de man kommer minnas särskilt länge. Jag hittade förresten en miss som jag tycker borde ha rensats bort i korrekturläsningen. Det är två tillfällen där samma avslöjande görs för samma personer – och de blir lika förvånade båda gångerna. Men ja ja, det får man bara leva med. Även att det är ganska förutsägbart. Jag beskrev personerna i "hjältegruppen" för en kompis som inte har läst just den här boken än och hon lyckades direkt lista ut vad som skulle hända. Åtminstone när det gällde kärlekshistorian. Hon hade nog behövt mer information för att lösa mysteriet också.

Egentligen hade jag hellre läst boken på svenska, som är originalspråket, men det vet man ju inte hur länge det dröjer innan den ges ut i Sverige.

tisdag 27 januari 2015

Bit of a Blur


Bit of a Blur
av Alex James

Jag är inte en sån som har koll på medlemmarna i band som jag gillar. Kanske att jag vet vad de heter, och ibland till och med vem som heter vad. Blur lyssnade jag på från att jag upptäckte låten Chemical World på MTV (måste ha varit 1993) och i några år därefter. Jag såg dem live i Lisebergshallen typ 1995. Men jag vet inte så mycket om personerna som utgjorde bandet. Alex James har jag faktiskt hört talas om mer efteråt, och det har nog mycket med den här boken att göra, och kanske också för att han tydligen har varit programledare och sånt på senare år. Plötsligt verkar alla veta att han numera ägnar sig åt att tillverka ost på sin gård i The Cotswolds.

För inte så länge läste jag Stephen Frys senaste självbiografi, där Alex och Damon i Blur är omnämnda. Då kom jag på att jag någonstans i mina hyllor har Alex James självbiografi, köpt p.g.a. britpop och goda recensioner. Dags att läsa den!

Jo, jag får hålla med om att James skriver bra. Men det som jag lägger märke till mest är att han går in så mycket för allting. Musiken så klart, men också popstjärnelivet med tillhörande festande. Det är inte en flaska champagne, det är fyra flaskor champagne. Etc. Och sedan, när det är dags att gå in i en ny fas i livet och han och hans fru ska köpa hus, så blir det en bondgård i stället. Och eftersom han gillar ost så ska han så klart tillverka ost där. De har för övrigt fem barn, även om inte alla var födda när den här boken skrevs (tydligen finns det en bok till).

Han har också ett rymdintresse. De flesta hade kanske nöjt sig med att köpa ett teleskop, men James blir involverad i Beagle 2-projektet. Det var en, hm, grej som skulle landa på Mars 2003. Tyvärr gick något snett och signalen bröts i samband med landningen. Lite kul att bara några dagar efter att jag läste den här boken så hittade man Beagle 2. Efter elva år! (Jag: "Beagle 2 ja, den känner jag naturligtvis till.")

Jag gillade boken, men jag tror ändå inte att jag kommer läsa fortsättningen. Det var mest britpop-eran som jag var intresserad att läsa om.

söndag 25 januari 2015

En smakebit på søndag (vecka 4)

http://gronneskoger.blogspot.se/2015/01/jordmoren-fra-hope-river-en-smakebit-pa.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag håller fortfarande på med samma bok som förra söndagen. Jag började nämligen läsa något annat emellan. Så blir det ju ibland. :)

Min smakbit kommer från när huvudpersonen får en audiens hos kungen av Karhide, på planeten Gethen. Huvudpersonen är ett sändebud från en sammanslutning av de kända civiliserade planeterna, som man hoppas att Gethen också ska vilja ansluta sig till. Här visar han bilder för kungen, av folk på några av de andra planeterna, och de kommer in på en ganska stor skillnad mellan folket på Gethen och andra människor, nämligen att man på Gethen större delen av tiden saknar kön.
"A person from Cime, a female." I had to use the word that Gethenians would apply only to a person in the culminant phase of kemmer, the alternative being their word for a female animal.
"Permanently?"
"Yes."
He dropped the cube and stood swinging from foot to foot, staring at me or a little past me, the firelight shining on his face. "They're all like that – like you?"
This was the hurdle I could not lower for them. They must, in the end, learn to take it in their stride.
"Yes. Gethenian sexual physiology, so far as we yet know, is unique among human beings."
"So all of them, out on these other planets, are in permanent kemmer? A society of perverts? So Lord Tibe put it; I thought he was joking. Well, it may be the fact, but it's a disgusting idea. Mr. Ai, and I don't see why human beings here on earth should want or tolerate any dealings with creatures so monstrously different. [...]"
(Ursula K. Le Guin, "The Left Hand of Darkness", s. 38)

fredag 23 januari 2015

A Kid for Two Farthings


A Kid for Two Farthings
av Wolf Mankowitz

Joe växer upp på femtiotalet i ett judiskt område i East End – på Fashion Street där de flesta verkar jobba med kläder. Åtminstone vid den här tiden verkar det ha varit en ganska nedgången del av London. Joe har inte börjat skolan än, och han kan inte följa med mamma till hennes jobb i hattaffären, så han tillbringar mycket tid i hyresvärden Mr Kandinskys byxskrädderi. Mr Kandinsky berättar mycket intressant för Joe, även om det kanske inte alltid är helt sant, och Joe vill nog helst höra om Afrika. Hans pappa är i Afrika, och mamma drömmer om att få ihop tillräckligt med pengar så att hon och Joe kan åka dit. (Jag begrep aldrig varför pappan är i Afrika, men han skickar tydligen hem pengar ibland. Kan det ha funnits relativt bra betalda jobb i någon koloni vid den här tiden?) Mr Kandinsky berättar om enhörningarna, som kan uppfylla alla önskningar och som bara finns i Afrika numera.

Fast en dag när Joe är ute på upptäcktsfärd på marknaden får han syn på ett enhörningsföl! Han lägger alla sina slantar på att köpa det. Här ska uppfyllas önskningar! Han och mamma ska kunna åka till pappa, Mr Kandinsky ska få sin tidsbesparande byxpress och hans assistent Schmule ska vinna en brottningsmatch, så att han äntligen kan köpa en förlovningsring till sin Sonia som har väntat på sin ring i två år nu (och då går det inte an med en billig ring heller, vad skulle hennes kompisar säga om hon efter två års väntan fick en liten ring?).

Som man förstår av titeln, och som Schmule påpekar för Mr Kandinsky (fast inte så att Joe hör), så är det inte en enhörning, utan en killing. Dessutom en missbildad killing som är alldeles sned i kroppen och bara har ett horn. Men Mr Kandinsky tycker att de ska låta honom tro på sagan. Det är inte så lätt när man är sex år.

Mysig berättelse. Jag tror att det var ganska tufft och fattigt i området, men även om det inte är Joe som är berättaren så ser man det hela filtrerat genom en sexåring. Och då är det kanske snarare spännande än sunkigt. Bakgården är ju till exempel Afrika, som Joe och hans "enhörning" brukar utforska. Miljöbeskrivningarna är mycket bra. Fina, tänkte jag skriva, men det är inte riktigt den sortens område.

"A Kid for Two Farthings" filmatiserades 1955.

torsdag 22 januari 2015

Kunskapens frukt


Kunskapens frukt
av Liv Strömquist

Jag ansluter mig till hyllningskören. Det här är så himla bra. Det är samma stil som Liv Strömquists tidigare seriealbum, med roliga serier som berättar fakta, men "Kunskapens frukt" är nog den som jag tycker är bäst.

Eftersom jag är sist att läsa "Kunskapens frukt" så vet ni ju redan att den handlar om kvinnors könsorgan, varför man har så dålig koll på det (och kanske ännu sämre kunskaper de senaste hundratals åren än vad folk hade tidigare) och varför folk inte bara kan ha ett helt avslappnat förhållande till dess existens. Seriealbumet inleds t.ex. med en serie om män som har varit alldeles för intresserade av kvinnors könsorgan – kanske tyckt att det var så viktigt att veta om drottning Christina var hermafrodit att man var tvungen att ordna en gravöppning, eller att en lösning på väldigt många problem kvinnor har/man har med kvinnor (t.ex. att de vill skiljas) är att operera bort klitoris. (Jag vet att jag för länge sedan läste en roman där detta förekom. Jag tror det var "Sarahs döttrar" av Zoë Fairbairns.)

Det handlar också om hur kvinnor har påverkats av att ibland ses som en sämre version av män, och ibland som mannens motsats. Och så är där en lång serie om mens och kultur. Men det vet du förstås redan, för du har redan läst "Kunskapens frukt".

Mycket intressant seriealbum. Jag läste det mitt i natten när jag hade vänt på dygnet och inte kunde sova (typiskt långledighet över jul). Det underlättade väl inte sömnen så mycket precis. Jag fick alldeles för mycket att tänka på!

Nu vill jag lyssna på Liv Strömquists omtalade sommarprat om mens.

tisdag 20 januari 2015

Alice 19th volume 1: Lotis Master

Alice 19th volume 1: Lotis Master
av Yuu Watase

Alice är en femtonårig japansk flicka som står helt i skuggan av sin storasyster Mayura. Det är Mayura som får alla fördelar hemma och som de andra eleverna i skolan beundrar. Alice blir rent av retad i skolan, för man räknar med att hon inte kommer försvara sig.

Alice önskar sig ett husdjur, en kanin, men har fått veta att det går inte av hänsyn till Mayuras pälsdjursallergi. Men en dag på väg till skolan ser Alice en kanin mitt ute i en trafikerad väg. Hon måste rädda den! Det är bara det att detta inte är någon vanlig kanin. Den förvandlas till en kaninliknande flicka som påstår att Alice har förmågan att bemästra de magiska Lotis-orden. Det här är mest irriterande för Alice – tills hon råkar trolla bort Mayura! Panik!

Jag antar att det är ganska typiskt att magiska flickor-berättelser börjar i den här stilen. Men det gör ju inget, huvudsaken är utförandet och den här verkar som om den kan vara rätt bra. Jag har ju också läst andra serier av Yuu Watase som jag har gillat.

Namnet Alice låter kanske inte så japanskt, men det verkar som om det faktiskt används där också. Det kanske bara är ett japanskt namn som låter likt. Uttalet mer som Arisa eller Arisu (tror jag) och det skrivs förstås med japanska tecken. Här är det ju ganska uppenbart att författaren är inspirerad av Alice i Underlandet, och då är det ju vettigt att skriva namnet som Alice i översättningen.

söndag 18 januari 2015

En smakebit på søndag (vecka 3)

http://gronneskoger.blogspot.se/2015/01/kaoshjerte-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag har jag inga planer alls, utom att det hade varit bra om jag kom iväg till affären någon gång under dagen, så jag skulle kunna sitta och läsa hela dagen. Jag får väl se hur det blir med det.

Boken jag nyss har börjat läsa är en prisbelönt science fiction-roman från 60-talet. Jag kan inte säga så mycket om vad den handlar om än, jag är bara på sidan 7. Som jag förstår så utspelar det hela sig på en annan planet, och berättas av en utomstående.

Det är en av böckerna som min läsecirkel läser över december och januari.
Next, forty men in yellow, playing gossiwors. The gossiwor, played only in the king's presence, produces a preposterous disconsolate bellow. Forty of them played together shake one's reason, shake the towers of Erhenrang, shake down a last spatter of rain from the windy clouds. If this is the Royal Music no wonder the kings of Karhide are all mad.
(Ursula K. Le Guin, "The Left Hand of Darkness", s. 3)

fredag 16 januari 2015

Huset i Eldafjord


Huset i Eldafjord
av Margit Sandemo

Eskil är helt vanlig. Inte en av Isfolkets drabbade eller utvalda även om han ibland kan inbilla sig. Men han är rädd att han inte kommer vara en av släktens minnesvärda personligheter. Alltså är det upp till honom själv att söka äventyr! En gång när han var liten hörde han talas om det mystiska Eldafjord och den skatt som skulle vara gömd där. Ända sedan dess har han drömt om att ge sig ut på skattjakt. Nu när hans föräldrar har svårt att få Isfolkets tre norska gårdar att gå runt så hade det ju inte suttit fel med en förmögenhet heller.

Men Eskils roliga och spännande skattjakt blir snart till något helt annat. Han råkar ut för både de värsta skräckupplevelser, och dessutom helt vanlig mänsklig själviskhet och grymhet.

Ganska spännande. Jag hade glömt det mesta om hur det hängde ihop med mysteriet med skatten. Och både i den här boken och den förra görs stora framsteg i berättelsen om Isfolkets gåta. Så även om jag brukar tänka på "Huset i Eldafjord" som lite av en mellanbok så är den ju viktig för Sagan om Isfolket.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn

torsdag 15 januari 2015

Ängel med dolda horn


Ängel med dolda horn
av Margit Sandemo

Den här historien brukar ofta dyka upp i intervjuer med Margit: När hon skulle skriva Sagan om Isfolket så insåg hon att det skulle behöva finnas med mer sex än vad det hade varit i veckotidningsföljetongerna som hon tidigare hade skrivit. Från början var hon så generad att hon gömde sig under bordet och skrev när det var sådana scener. Men i bok nummer 25 blev hon till och med censurerad av förlaget. Det är "Ängel med dolda horn" som är bok 25. Fast just det som avbildas på omslaget, att Tula skulle ha bara bröst när hon spelar flöjt, står det inget om i boken. Skulle heller inte tro att det är DET som är censurerat i boken.

Tula är alltså en isfolksflicka som växer upp i närheten av Växjö. Redan som barn är hon medveten om att hon är en av Isfolkets onda drabbade, men det syns inte på henne och hon berättar inte för någon. Hon är så slug att ingen fattar några misstankar, trots att hon inte tvekar att mörda. Hon är inte ond på det sättet att hon tycker om att skada andra eller manipulerar världen för egen vinning, men gud nåde den som innebär ett hot mot familj eller vänner.

Men det finns också ett hot mot Tula, och det rår hon inte på själv. Eftersom hon är drabbad har Tengel den Onde inflytande över henne, och eftersom hon inte vill berätta att hon är drabbad har hon ingen att vända sig till för att få hjälp. Hennes förhållande till Tengel den Onde för faktiskt tankarna till en missbrukare och hennes drog. Jag skulle nästan tro att det är det som Margit har haft i tankarna när hon har skrivit det här.

Sedan är Tula en av de i Isfolket som är väldigt rastlösa. De som flackar omkring som om de letar efter något utan att veta vad. Eller, nja, en av sakerna som Tula är ute efter är ju väldigt klar, även för henne själv. Jag vet inte, men jag undrar om det inte är någonting från Tulas resa som blev censurerat. I vilket fall som helst så blir det inte riktigt som hon hade tänkt sig.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden

onsdag 14 januari 2015

Djupt i jorden


Djupt i jorden
av Margit Sandemo

Nu läste jag tre isfolksböcker på raken. De handlar om samma generation och utspelar sig väldigt nära varandra i tid, ibland rent av samtidigt. Detta är den nya generationen, som är ung i början av 1800-talet. De är bara tre stycken och tillhör varsin gren av släkten. Det är Anna Maria i Sörmland, Tula i Småland och Eskil i Gråstensholms socken i Norge.

"Djupt i jorden" är Anna Marias historia. Nitton år gammal har hon redan förlorat båda föräldrarna. Hon tackar nej till alla släktingars erbjudanden om att bo hos dem. Hon vill göra nytta för sig och har fått jobb som lärarinna i ett litet gruvsamhälle i norra Sverige, någonstans på Östersjökusten. Det är det lokala gruvbolaget som gör en god gärning och ordnar skola för arbetarnas barn. Anna Maria har också en liten annan tanke med jobbet. När hon var yngre träffade hon bolagsdirektören Adrian Brandt och sedan dess har hon varit förälskad i honom – på långt avstånd.

Det visar sig att livet i Ytterheden blir tufft. Redan första dagen blir hon förolämpad av gruvförmannen, flera av skolbarnen har tbc, Anna Maria känner sig utsatt som enda unga kvinna i byn och obekväm tillsammans med Adrians släktingar, något verkar väldigt skumt med själva gruvan, ingen i byn verkar glad och mitt i alltihop sitter Brandts sekreterare och sprider elaka rykten. Anna Maria sliter för att göra livet ljusare för skolbarnen, men kommer hon verkligen lyckas reda ut sin egen situation ens?

Jag vet att "Djupt i jorden" är en bok som många har som favorit i Sagan om Isfolket. Jag vet inte vilken som är min favorit, antagligen "Trollbunden", den första boken i serien. Men jag gillar "Djupt i jorden" också. Kärlekshistorien och många andra av ingredienserna är väldigt typiska för Margits böcker, men vaddå, det funkar ju!

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer

tisdag 13 januari 2015

More Fool Me


More Fool Me
av Stephen Fry

"More Fool Me" är Stephen Frys tredje självbiografi. Den första hette "Moab Is My Washpot" och handlade om barndomen och ungdomsåren. "The Fry Chronicles" handlar om universitetstiden och början på underhållarkarriären. "More Fool Me" innehåller roliga resonemang om hur man gör med sin tredje självbiografiska bok – om man ska summera de tidigare för läsare som inte har läst de tidigare böckerna, vilket kanske inte är så kul för de som har läst de tidigare böckerna, eller ska man uppmana nytillkomna läsare att köpa de två första böckerna, vilket inte heller känns rätt? (Tur att man slipper ställas inför det här problemet själv.) Det blir en sorts summering, som faktiskt är läsvärd även för den som har läst de tidigare böckerna. Så klart. Fry skriver ju väldigt roligt.

Men sedan tar boken vid där den föregående slutar, nämligen med att en icke namngiven vän introducerar Fry för kokain. Vilket resulterade i att han sedan var en flitig konsument i femton år. Det är det den här volymen handlar om. "A sniff of the coke years". Redan från början gör han klart att man får tolka själv. Detta ska bara beskriva av vad som hände, utan att varken förhärliga droger eller överdriva självförebråelserna.

Det är inga direkta avslöjanden som görs här, och det är inte en sån självbiografi där en massa andra kändisar namnges i skandalsammanhang. Trots att det är en hel del festande på The Groucho Club* och andra exklusiva ställen som skildras. Däremot dyker det upp en hel del roliga och icke-skandalösa anekdoter, ofta med andra kändisar inblandade, som den där gången när prins Charles och prinsessan Diana kom på besök. Även anekdoter som jag redan har hört p.g.a. har tittat alldeles för mycket på QI, d.v.s. den där gången när Emma Thompsons dator åt upp manuset till Förnuft och känsla. Mycket underhållande, även om jag nog tycker att de två tidigare böckerna var bättre. Jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om dagboksgreppet. Autentiskt eller för långt?

En stor del av boken består alltså av dagboksanteckningar från 1993. De handlar mycket om skrivandet av romanen "The Hippopotamus" så den är jag lite sugen att läsa nu.


*Se även Alex James självbiografi, som jag just har läst ut.

söndag 11 januari 2015

En smakebit på søndag (vecka 2)

http://www.astridterese.no/2015/01/11/smakebit-pa-sondag-11-januar/
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Fast idag är det Astrid Terese som är vikarierande värdinna för smakebitarna. :)

Jag håller på att montera ner julen den här helgen. Det blir nog ganska mörkt på morgonen när granen och adventsstjärnorna är borta.

Och så läser jag förstås en del. Just nu håller jag på med Alex James självbiografi. Han var, eller är väl fortfarande även om de kanske inte håller på lika mycket nu, basist i Blur. Boken börjar bli ganska gammal nu (utgiven 2007) och det borde finnas material till några fler kapitel, men det är väl britpop-åren man vill åt i vilket fall som helst.
We went on at midnight. It was dusk. The crowd were having a wonderful time. They were singing a song about a little frog that gets lost. It was a beautiful song, reserved for happy occasions. We took to the stage. They were ready for it. They really celebrate summer in Sweden. That's what makes Hultsfred special. All the anguish of the dark winter months is over and there is a palpable sense of joy and liberation. There were cheers and then it went very quiet. Damon started to sing the chorus of the froggy song and Dave banged the bass drum. Twenty thousand people joined in.
(Alex James, "Bit of a Blur", s. 107-108)

lördag 10 januari 2015

2014 års bästa ... noveller och serier

Det här blir det sista inlägget om vad jag gillade bäst förra året.

NOVELLER


Bästa novellsamlingen var "Historien om Fru Berg" av Ingvild H. Rishøi. Men den följs tätt av Etgar Kerets "Goda intentioner" och Alice Munros "Too Much Happiness".


Jag läste ju en del noveller som inte ingick i någon samling också. Alltså i stort sett böcker från Novellix ... Där var min favorit "Ojura" av Stina Stoor.


SERIER

Allra bäst gillade jag "Heute ist der letzte Tag vom Rest deines Lebens" av Ulli Lust. Läs den! (Ja, den finns på svenska också.)

Sedan var Lynda Barrys "The Freddie Stories" också helt fantastisk.

Kate Beatons "Hark! A Vagrant" var rolig.


Bästa serienovell var "En helt ny människa" av Henri Gylander. Oerhört fin och det mest sorgliga jag läste under året.

Bästa manga är inte så lätt att välja, men jag väljer Åsa Ekströms Sayonara September. Jag läste hela serien under året. Först omläsning av del 1 och 2, och så läste jag del 3 för första gången.

Bästa seriealbumet för barn var utan tvekan "Farmor og jeg" av Anna Fiske.

fredag 9 januari 2015

2014 års bästa ... barn- och ungdomsböcker

Jag verkar inte ha läst överdrivet många barn- och ungdomsböcker under förra året. Men några blev det ju.

BARNBÖCKER


Den allra bästa barnboken var nog "Monsterkatten" av Kalle Güettler, Rakel Helmsdal och Áslaug Jónsdóttir. Tips, eller typ tvång av bästa sort, från en kompis som är bibliotekarie.

Jag gillade även "Chu's First Day of School" av Neil Gaiman och Adam Rex, och det gjorde brorsbarnen som är i lämpligare ålder också.

Och så något för mycket större barn. Jag blev också ganska nöjd med att inte ha blivit besviken på "The Headless Cupid" av Zilpha Keatley Snyder. Jag läste den när jag var liten och har tänkt på dess mystiska stämning (som jag tyckte när jag var liten) senare, men jag visste inte vad den hette. Det krävdes en del kreativt googlande för att hitta den.


UNGDOMSBÖCKER


Jag tyckte bäst om "Code Name Verity" av Elizabeth Wein, men vill också nämna Jackson Pearces "Purity" och Kevin Crossley-Hollands "Resan till den gyllene staden". Så då gör jag det helt enkelt.

Och så läste jag om en gammal bok som jag aldrig tröttnar på – "Juliane och jag" (även utgiven som "Nattens barn") av Inger Edelfeldt.

2014 års bästa ... deckare, fantasy, dystopi, facklitt, memoarer, humor

Lite mer av det bästa jag tyckte att jag läste under 2014.

(Tydligen är detta inlägg nummer 3000 i bloggen.)

DECKARE/THRILLER


Undrar om det inte var "Till offer år Molok" av Åsa Larsson, även om jag tyckte att hennes "Till dess din vrede upphör" (läst 2013 och det årets bästa deckare) var ännu bättre.

En bra och mer thrilleraktig trio var Belinda Bauers "The Facts of Life and Death"Gillian Flynns "Gone Girl" och Penny Hancocks "Tideline".

Jag läste dessutom en del böcker av riktigt klassiska svenska deckarförfattare: Stieg Trenter ("Färjkarlen"), Maria Lang ("Kung Liljekonvalje av dungen" måste vara bäst av de jag läste under året) och så läste jag klart Sjöwall/Wahlöös Roman om ett brott.


FANTASY


Tydligen läste jag bara två böcker i hela genren under hela året, så det blev inte svårt att välja vackra "The Sleeper and the Spindle" av Neil Gaiman, med illustrationer av Chris Riddell.


DYSTOPI


Här hittar jag på kategorin efter vilka böcker jag ville ta med, för Ninni Holmqvists "Enhet" måste bara vara med nånstans! Så bra!


FACKLITTERATUR


Så klart "Popmusik rimmar på politik" av Anna Charlotta Gunnarsson. Superintressant. Också intressant att lyssna på författaren berätta om boken på Bokmässan.


MEMOARER/HUMOR


Nina Stibbe var fantastisk rolig i sina brev till sin syster på 80-talet, samlade i boken "Love, Nina". Alla som gillar brittisk humor borde läsa. (Hittade jag på kategorin efter att jag hade bestämt mig för att ta med boken i listan? Jag skulle väl aldrig.)

torsdag 8 januari 2015

2014 års bästa roman var ... ja, inte vet jag!

2014 var ett knepigt bokår att göra topplista över. Jag läste mycket som jag gillade, men inget som var sådär i särklass bäst. Åtminstone inte på roman- och deckarfronterna. (I andra kategorier var det enklare.)

Så i stället för bästa roman kommer här en lista över tolv bra romaner som jag läste under 2014, i den ordning jag läste dem. Jag hade säkert kunnat både förkorta och förlänga listan, eller valt helt andra böcker, men nu blev den så här.

Många (de flesta) av böckerna läste jag förresten i årets stora läsprojekt: Landskapsprojektet.


Julie Otsuka: The Buddha In the Attic

Harry Martinson: Nässlorna blomma

Cilla Naumann: Springa med åror

Elin Boardy: Allt som återstår


Erik Andersson: Den larmande hopens dal

Aino Trosell: Hjärtblad

Christopher Isherwood: Farväl till Berlin

Pär Östling: Vi faller


Therése Söderlind: Norrlands svårmod

Tore Renberg: Pixley Mapogo

Sara Lövestam: Hjärta av jazz

Eyvind Johnson: Nu var det 1914

tisdag 6 januari 2015

Författarnas himmel


Författarnas himmel
av P C Jersild

En novell om vad som händer med författare efter döden. Den börjar med författarens död.

Det här var den sista boken jag läste förra året, så nu ska jag börja fundera på vilka böcker som var årets bästa.

Detektiv Conan Band 68


Detektiv Conan Band 68
av Gosho Aoyama

Conan löser i den här volymen både mord och stölder, men också fallet med vem kommissarie Shiratoris ungdomskärlek egentligen är. Klurigt och spännande.

Det här blev förra årets sista bok på tyska. Jag hade egentligen börjat på en annan tysk bok, men insåg att jag inte skulle hinna. Jag hade ju som mål att läsa fem böcker på tyska under 2014.

måndag 5 januari 2015

Vägen mellan himmel och jord


Vägen mellan himmel och jord
av Selma Lagerlöf

Jag skulle ha läst "Gösta Berlings saga", då hade jag kanske känt till den här överste Beerencreutz sedan tidigare. Det står att han har varit en av kavaljererna på Ekeby. Nu spelar det ju inte alls någon roll för den här novellen, som utspelar sig senare, när översten är gammal och får ett övernaturligt besök en natt.

Välskrivet förstås. Och nu måste jag verkligen se till att få läst "Gösta Berlings saga"! För jag tror att jag kommer gilla den.

söndag 4 januari 2015

Den ärliga bedragaren


Den ärliga bedragaren
av Tove Jansson

Katri Kling är en udda fågel i den lilla byn vid kusten. Hon är alltid uppriktig även när det kan såra, och hon intresserar sig mest för siffror och pengar. Och naturligtvis för sin lillebror Mats, som byborna anser är lite konstig. Katris föresats är att alltid vara helt ärlig. Men hon planerar också att nästla sig in hos gamla fröken Aemelin, som har det gott ställt, för sin och Mats vinnings skull. Så länge hon inte ljuger tycker Katri att hon har rätt till det.

Anna Aemelin är en sådan som aldrig står upp för sig själv. Hon har hittat på en uppskattad barnboksserie och hon klarar sig utan att granska kontrakt och räkningar närmare. Faktiskt vill hon helst glömma sådana saker. Katri blir upprörd över sådan vårdslöshet med pengar, och hennes sanningar förändrar Annas världsbild. Men man kan väl inte säga att vare sig Anna eller Katri blir lyckligare för det.

Väldigt intressant bok, som jag inte ens kände till innan jag hittade den på loppis. Självklart köpte jag den på grund av författaren. Jag har inte läst mycket av Tove Jansson, men jag ville gärna läsa något under 2014 när det ju var hundra år sedan hon föddes. Och det hann jag precis. Och det var ju bra. Det vill säga, det spelar väl ingen roll vilket årtal det är, men bra att jag fick läst "Den ärliga bedragaren", som jag kanske aldrig hade läst annars.

En smakebit på søndag (vecka 1)

http://gronneskoger.blogspot.se/2015/01/200-ar-pa-200-sider-en-smakebit-pa-sndag.html

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Det är inte riktigt ny dag bara för att man har passerat midnatt tycker jag, men eftersom jag just har börjat läsa den tjugosjätte boken i Sagan om Isfolket så kommer det vara den jag läser hela söndagen också. Ska bara sova först.

Eskils äventyrslystna pojksinne hade tänts. Han blev sittande i tankar. Så sa han: — Jag är av Isfolket.
— Ja, jag vet väl det! Han heter ju Lind av Isfolket.
Då insåg Eskil att han inte borde prata för mycket. Men han tänkte desto mer. Isfolket var immuna mot spöken och sådant, det stod i alla deras böcker. De kunde betvinga allt skrymt och annat otäckstyg. Ja, jo, det var förstås bara de drabbade och utvalda som klarade sånt, men vem visste, om inte Eskil var en utvald? Det fanns ingen annan i hans släktled som var det. Varken förbannad eller utvald.
(Margit Sandemo, "Huset i Eldafjord", s. 17)

lördag 3 januari 2015

Statistik 2014 och tysk utmaning

Best of 2014 får vänta, jag har fortfarande kvar några böcker att blogga om från förra året. Men statistiken för året har jag räknat ut.

Antal lästa böcker: 178
Bättre än förra årets rekordlåga 150, men inte så värst bra heller. Över 200 vill jag gärna läsa. Men det kan bero på något färre snabblästa böcker också, så det säger egentligen inte så mycket.

Månad då jag läste mycket: Juli med 28 böcker, tätt följd av augusti med 26 böcker. Mmmm, semester.
Månad då jag läste lite: Februari, maj och november ligger lika med tio böcker.


Språk:
Svenska: 122 (69 %)
Engelska: 36 (20 %)
Norska: 15 (8 %)
Tyska: 5 (3 %)
Exakt lika stor andel svenska och tyska som föregående år. Fast aningen mer engelska och aningen mindre norska, trots att jag försökte ha norskt tema i november (a.k.a. månad då jag läste lite). Men det är väl helt okej ändå.
Min tyska utmaning var att läsa fem böcker i år, och det klarade jag. Dock fick jag byta nr 5 mot en mer lättläst nr 5 för att hinna ... För 2015 är målet att läsa sex böcker på tyska.


Jag läste böcker av 131 olika författare (eller "team" av författare, t.ex. Sjöwall-Wahlöö, som bara räknas som en).

Dessa författarna läste jag flest böcker av:
1. Margit Sandemo (14 st)
2. May Grethe Lerum (7 st)
3. Maria Lang (6 st)
4. Neil Gaiman, Selma Lagerlöf (4 st)
5. Maj Sjöwall/Per Wahlöö (3 st)

Dessa författarna läste jag flest serier av:
1. Gosho Aoyama, Åsa Ekström (3 st)
2. Natalia Batista (drygt 2 st*)

* Jag läste två seriealbum av så många författare att de inte fick plats i listan,  men Natalia Batista medverkade även i en Nosebleed Studio-antologi.

Den sanna berättelsen om Jultomten


Den sanna berättelsen om Jultomten
av Michael G. Ploog (efter L. Frank Baum)

Jag kan ha läst det här seriealbumet tidigare. Det finns – eller fanns – ofta på bibliotek. Jag tror nästan att jag har läst det, även om jag inte kommer ihåg det särskilt tydligt.

En sak som jag undrar äver är att det bland all info om copyright och årtal står titeln "Santa Claus – La legende du Père Noël", som om originalspråket vore franska. Men internet försäkrar mig om att både Michael G. Ploog, som gjort serien, och L. Frank Baum, som skrev romanen som den är baserad på, är/var amerikaner. Mystiskt. (På bilden dansk titel, eftersom formatet är alldeles för stort för min scanner och detta var det bästa jag kunde hitta.)

L. Frank Baum? säger du. Det låter bekant. Och ja, han har även skrivit böckerna om Oz. Hans Jultomte kommer från samma värld, men ett annat land. Det hela börjar med att ett övergivet människobarn hittas i skogen och adopteras av skogsnymfernas prinsessa Necila. Det är inte okontroversiellt att läta en människa växa upp bland skogsnymferna, men hon står på sig för lille Nisses skull. När Nisse blir äldre och får lära sig mer om människorna blir han förfärad över mycket han får se, men han vill ändå försöka leva utanför skogsnymfernas rike. Han börjar tillverka små presenter till sina vänner hos skogsnymfer och andra naturvarelser, men upptäcker att han kan glädja människobarn med de små leksakerna. Det är alltså Nisse som hittar på leksaker och en hel rad jultraditioner, och han lyckas utöka sin verksamhet mer och mer.

Men det är inte utan problem. De onda gavanerna vill inte förlora sitt inflytande över världens barn. När Nisse ger dem leksaker blir de ju glada – och snälla!

Lite konstig historia, men det ska man väl kanske förvänta sig av L. Frank Baum? Jag tror det konstiga ligger i att det är en fantasyvärld med en mängd olika sorters varelser (ryller och allt vad de heter), med egna seder och en egen geografi som man inte vet något om. Det här är ju bara en av en mängd berättelser som utspelar sig i den världen. Jag misstänker förresten att det här inte alls är den sanna berättelsen om Jultomten. ;-)

fredag 2 januari 2015

Nordiska väsen


Nordiska väsen
av Johan Egerkrans

Nu när jag läste om allt oknytt i Margit Sandemos "Våroffer" så kände jag för att läsa Johan Egerkrans bok om oknytt i Norden. Jag hade ändå boken i tankarna eftersom en del av bilderna, och även texterna tror jag, användes i en utställning på Hallwylska museet (Skräck och skrock, det ockulta sekelskiftet 1900) som jag och min syster var och tittade på i december.

Intressant bok. Texter om en rad olika sorters småfolk och odjur och spöken. Inte så mycket som jag inte hade läst tidigare, men det beror ju helt på vad jag har läst tidigare. I det här fallet "Ur oknyttens värld" av Jan-Öjvind Swahn i bokserien Folksagor från 80-talet, som har ett liknande upplägg men är tjockare och väl innehåller ännu fler varelser ur folktron. Men jag tycker nog bättre om illustrationerna i Egerkrans bok.

Min SUB i början av det nya året

Det blir bara värre och värre. 1460 böcker nu. Jag ser mest det här som ett månatligt humorinlägg nu.

Här är en av böckerna som är "på gång". Kanske läser jag den under 2015, kanske inte.

torsdag 1 januari 2015

Holidays On Ice


Holidays On Ice
av David Sedaris

"Holidays On Ice" innehåller några humoristiska texter som alla har med julen att göra. Någon är väl i stort sett bara rolig, men de flesta är helt klart mer åt "det här är ju hemskt! men också ganska roligt"-hållet. Om man vill komma i en mysig julstämning: inte rätt bok. Om man tycker att julstämningen börjar bli lite väl ... : kan mycket väl vara rätt bok.

Det finns en annan bok av David Sedaris som heter "SantaLand Diaries". "Holidays On Ice" inleds med en text som heter just "SantaLand Diaries" (om att jobba som "elf" i ett köpcenters julutställning, för att det var det enda jobbet man kunde få). Det får mig att misstänka att det är samma bok med två olika titlar. Någon som vet?

.....................................................................................

Tillägg 150114: Jag har kollat upp saken och "Holidays On Ice" och "SantaLand Diaries" ÄR samma bok.

Nyårsdagen

Nytt år och jag har redan hunnit läsa ut en bok. Den var förstås nästan utläst redan förra året, men jag kan väl ändå hoppas att det lovar gott inför det här årets läsning?

Om jag inte har räknat fel läste jag 178 böcker förra året. Helt okej, tror jag. Kan inte mäta sig med de åren som jag har hunnit läsa mest och jag hade ju gärna sett att det var över 200, men vissa år har varit mycket värre. Sen har ju antalet en del att göra med hur stor andel som har varit t.ex. seriealbum. Det kan nog ha varit relativt få seriealbum under 2014. Jag borde läsa mer seriealbum. Mest p.g.a. att jag gillar att läsa serier.

Det blir väl mer statistik och årets bästa-listor senare, men först har jag ju sju obloggade böcker att blogga om.