tisdag 29 maj 2007

Eventyrbok for de små


Eventyrbok for de små
av Asbjørnsen og Moe

Man hittar mycket konstigt på loppis. Vad sägs om en samling Asbjørnsen- och Moe-sagor som är speciellt utvalda för yngre barn, på norska. Som uppenbarligen har använts som skolbok, eftersom den är märkt med namn och klass och dessutom är många ord understrukna och översatta i blyerts.

Jag vet ju att Asbjørnsen och Moe (som säkert hade förnamn också, men det får ni googla om ni vill veta) samlade in norska folksagor, men jag vet inte riktigt vilka sagor det kan vara. Men jag känner ju igen flera stycken i den här samlingen, den med pannkakan som rullar iväg, bockarna Bruse, den där en pojke äter i kapp med ett troll m.m. Mycket är bekant, men ofta finns ju samma saga på många olika platser. En saga här, som heter "Herreper", påminner om "Mästerkatten i stövlar" (som tydligen är från både Perraults och bröderna Grimms sagosamlingar) och "Gutten som gikk til nordavinden og krevde igjen melet" liknar "Bord, duka dig". Den enda saga jag säkert visste är från Asbjørnsen og Moe var "Manndatteren og kjerringdatteren", där en snäll flicka blir belönad, men där hennes elaka styvsyster istället blir straffad när hon försöker upprepa samma sak (för hon är förstås lat och otrevlig hela tiden). Populärt tema i sagor.

måndag 28 maj 2007

Heart of Darkness


Heart of Darkness
av Joseph Conrad

En gång när jag var hemma hos Morina så höll hon på med en uppsats om boken "Kung Leopolds vålnad" av Adam Hochschild. Jag tror det var så att hon och de andra på den seriösa historiekursen skulle recensera/kritisera varsin lite mer populärvetenskaplig bok om historia. I den boken nämndes bl.a. "Heart of Darkness" som ett skönlitterärt exempel på hur européerna behandlade ursprungsbefolkningen i Belgiska Kongo. Lät intressant.

Fast det visade sig när jag läste de här tre novellerna ("Youth", "Heart of Darkness" och "The End of the Tether") att Joseph Conrad inte riktigt är min grej. Jag blev aldrig särskilt intresserad av berättelserna. De båda första berättas av en man som kallas Marlow, eller snarare är det så att en annan berättar om att Marlow berättar och återger hela hans historier. "Youth" handlar om Marlows första resa till Ostasien, en mycket otursförföljd resa, och i "Heart of Darkness" handlar det om elfenbenshandeln i Belgiska Kongo, och särskilt om Marlows fascination för en man som driver en av handelsstationerna långt in i landet, en viss Kurtz. Denne tycks ha haft höga ideal från början, men har med tiden blivit ganska märklig. Jag hängde faktiskt inte riktigt med i vad som hände. "Heart of Darkness" ligger till grund för filmen Apocalypse Now, som jag inte har sett men som kanske kunde vara särskilt intressant att se nu.

"The End of the Tether", som är den sista, och längsta, novellen handlar om en gammal kapten som blivit ruinerad, men som gärna vill försöka försörja sin vuxna dotter. Det var nog den berättelse som jag fastnade mest för av de tre, troligen för att den var lite mer lättläst. Annars var ju "Heart of Darkness" mest intressant. Men jag blev ändå inte särskilt entusiastisk över Conrad. Lite synd faktiskt. Jag trodde att jag skulle tycka bättre om boken.

lördag 26 maj 2007

Tristram Shandy


Tristram Shandy
av Laurence Sterne

Här är den, boken det tog tre veckor att läsa! Det började med att jag såg en dålig film hemma hos Kristin. Det är meningen att den ska vara rolig, men det är den inte. Den består delvis av scener ut "Tristram Shandy" och delvis av en berättelse om inspelningen av en filmatisering av boken (d.v.s. filmen vi får se scener ur). Det verkar som om man antingen älskar eller hatar filmen, och jag vet ju vilken sida jag tillhör. Men även om filmen var eländig så blev jag nyfiken på boken. En 1700-talsklassiker tydligen. Jag har svaga minnen av att det var med ett utdrag ur den i litteraturhistorieantologin på gymnasiet, men det var inte en bok som togs upp i undervisningen. Av filmen att döma så verkade boken rätt udda. Och det var den.

Den fullständiga titeln är egentligen "The Life and Opinions of Tristram Shandy, Gentleman" och ska alltså vara Tristram Shandys memoarer, men inte bara hans upplevelser, utan även hans åsikter i olika frågor etc. ska avhandlas. Han börjar från början, med avlelsen. Han klagar på att varken fadern eller modern koncentrerade sig på uppgiften. Jo, allt ska med, och för att läsaren ska förstå så blir det en hel del utvikningar och sidospår. T.ex. om föräldrarnas överenskommelser när de gifte sig, om pappans många idéer, om farbror Toby som fick en olycklig ljumskskada i slaget vid Namur och hans intresse för militära försvarstekniker, om prästen i byn, hans familjehistoria och hans val av häst, om barnmorskans utbildning, om näsor, namn och förbannelser etc. etc. Innan Tristram Shandy faktiskt blir född har han redan kommit till den tredje boken (av nio).

Berättelsen hoppar hit och dit, utan att verka följa någon sorts plan. Vid ett tillfälle finns det t.o.m. ritade krumelurer som beskriver handlingens fortskridande i de olika böckerna. Inte särskilt raka linjer... Och jag tror faktiskt att det mesta Tristram Shandy berättar inte är helt sant. Han beskriver ju oftast saker som han faktiskt inte kan veta, eftersom han inte var med. Ett långt, långt avsnitt av boken är exakt vad som hände i rummet där fadern, farbrodern och doktorn satt och samtalade, medan modern födde Tristram.

"Tristram Shandy" är inte en lättläst bok. Jag tror att man som läsare förväntas kunna läsa både grekiska och latin, och dessutom är det massor av anspelningar på allt möjligt, och jag är ganska säker på att jag missade det mesta. Ibland kan man bli irriterad på några tråkiga kapitel som inte har någon som helst relevans för historien (tror jag), men ofta är den faktiskt ganska rolig. (Jag irriterade min syster med att vilja läsa roliga bitar högt medan hon försökte titta på Eurovision Song Contest.) Det är inte en bok jag kommer att gå runt och rekommendera till alla möjliga, men om någon skulle vilja läsa den kommer jag inte av avråda den från det heller.

tisdag 22 maj 2007

Barnen ifrån Frostmofjället


Barnen ifrån Frostmofjället
av Laura Fitinghoff

"Barnen ifrån Frostmofjället" kom ut 1907, så det är hundraårsjubileum i år. Fast det är väl ett annat barnboksrelaterat hundraårsjubileum som kanske märks lite mer (hundra år sedan Astrid Lindgren föddes). Jag försökte läsa boken redan för nästan tjugo år sedan, men jag kom inte så långt. Jag hade den som bänkbok i skolan, men av någon anledning blev det aldrig så mycket tid över till att läsa bänkböckerna, och lärarna ville att vi skulle lämna tillbaka och låna nytt vid varje lånetillfälle. Eller hur det nu var, jag minns inte riktigt hur det var organiserat. Jag fick i alla fall aldrig tillfälle att läsa mer än ett par kapitel ur boken. Jag kom ihåg att den handlade om en sju syskon och en get, och att mamman (barnens mamma alltså) var död. Det vet väl i och för sig varenda människa, helt okänd är ju boken inte.

Boken utspelar sig på 1860-talet, när svälten och fattigdomen var utbredd i Norrland. De sju syskon berättelsen handlar om har just mist sin mor. Fadern har dött något tidigare. Den äldste brodern, tolvårige Ante, är rädd att småsyskonen ska lämnas bort till folk som bara tar dem för den pengasumma som kommunen delar ut till den som tar hand om ett föräldralöst barn, och inte kommer att uppfostra dem i moderns anda. Religiositet och nykterhet är viktigt. Under hans ledning ger sig syskonen av för att själva leta upp nya hem. De möter både goda och dåliga människor på resan, och till slut får alla syskonen nya föräldrar. Känns lite märkligt ibland att folk bara tar hand om ett eller två barn som de vill ha, medan "deras" barns syskon får ge sig ut på vägarna och fortsätta tigga.

Just den här upplagan som jag har läst nu (från 1978) är väl inte den jag skulle rekommendera. Här har man förenklat talspråket, som egentligen borde vara på någon norrländsk dialekt, och dessutom ska man ha tagit bort avsnitt där barnen ändå bara förhör varandra på katekesen, och sånt som inte kunde tänkas intressera barn på 70-talet. Detta står i ett förord, och jag läste det precis när jag hade tänkt börja läsa boken. Hade jag vetat om det tidigare hade jag försökt få tag på den ursprungliga texten i stället. Den lär ju finnas på biblioteket, och den ligger dessutom ute på Projekt Runeberg. Originalet har 39 kapitel och min hade 15, så jag undrar hur mycket som redigerats bort egentligen (jo, jag fattar att de säkert har slagit ihop kapitel). Men nu när jag har läst boken en gång tror jag inte att jag kommer göra mig besväret att läsa om den i det ursprungliga utförandet. Men jag hittade nåt annat som jag skulle kunna tänka mig att läsa - "Vägen till Frostmofjället" av Hervor Sjödin. Visst låter det spännande?

måndag 21 maj 2007

Klassiker

Hmm, sa jag inte nåt om Klassikertema i Maj? Blev det nedlagt, eller vaddå? Visst, visst, "Kallocain", men annars har det inte synts till några klassiker direkt. Magic Knight Rayearth liksom... Pytte-pyttelite klassisk inom genren möjligen, men ingen Klassiker.

Eh, jo, så här är det: Jag valde att inleda med en bok (en klassiker!) som det visade sig ta tre veckor att läsa ut. Fast då läste jag lite annat när jag behövde en paus. T.ex. "Kallocain". Och lite manga, när jag var sjukskriven och strandad hemma hos mina föräldrar (de bor mycket närmare mitt jobb än vad jag gör, och mamma fick komma och hämta mig mitt på dagen eftersom jag inte hade bil med mig). Behövde nåt lättläst ur min systers bokhylla. :)

Fler klassiker kommer alltså att synas här inom kort.

lördag 19 maj 2007

Magic Knight Rayearth 4-6



Magic Knight Rayearth 4-6
av CLAMP

CLAMP:s manga Magic Knight Rayearth består av två trilogier. I den första (se länkar längre ner) blir tokyoflickorna Hikaru, Umi och Fuu förflyttade till den magiska världen Cefiro, där saker sker för att man önskar det. Cefiro hålls ihop genom att en person, Pelaren, enbart koncentrerar sig på att tänka på och be för världen. De tre flickorna var ditkallade för att utföra ett uppdrag, som jag inte tänker avslöja mer om. I slutet av den tredje volymen är emellertid uppdraget utfört och de kommer tillbaka till Tokyo.

Nu har jag även läst den andra trilogin (del 4-6 i serien), som börjar med att Hikaru, Umi och Fuu känner sig nedstämda efter händelserna i Cefiro. Särskilt Hikaru är osäker på om hon handlade rätt och hennes bröder oroar sig för henne. Hon, Umi och Fuu har stämt träff i Tokyo Tower igen (det var därifrån de flyttades till Cefiro) och minsann, händer inte samma sak igen. Den här gången är Cefiro hastigt sönderfallande, och andra världar har börjat närma sig. Det finns många som är intresserade av att ta kontrollen över Cefiro. Och tydligen har de magiska riddarna ännu ett uppdrag att utföra.

Jag tyckte att den andra trilogin var bättre än den första, men det är fortfarande inte en favorit. Mellan actionscenerna är det en hel del relationer, men jag tycker ändå inte att man får veta så mycket om huvudpersonerna. Hikaru är väl den man lär känna bäst, för det är mest fokus på henne, men både Fuu och Umi känns väldigt anonyma. Och då blir det inte så roligt att läsa om dem. Andra CLAMP-serier jag har läst (t.ex. Chobits och xxxHOLiC) har varit mycket bättre och haft en mer speciell stil.

- Magic Knight Rayearth 1
- Magic Knight Rayearth 2 & 3


onsdag 16 maj 2007

Kallocain


Kallocain
av Karin Boye

"Kallocain" är kemisten Leo Kalls berättelse. Han skriver ned den i hemlighet, och reflekterar över att det ju egentligen inte finns någon nytta med skrivandet, men han känner ändå att han måste. Numera lever han som fånge hos Universalstaten, vilket inte är någon större skillnad mot hans liv som fri "medsoldat" (d.v.s. medborgare) i Världsstaten.

Båda staterna är starkt kontrollerande. Nu får man inte veta så mycket om Universalstaten, eftersom Leo Kall berättar om händelser som inträffade tidigare, men de verkar likna varandra. I världsstaten, där folk bor i underjordiska städer, finns det kameror och mikrofoner nästan överallt, och på andra ställen undviker folk att samtala eftersom detta kan verka misstänkt. (Om man råkar säga något aningen regimkritiskt kan det t.ex. hända att man får ett brev som uppmanar en att be om ursäkt till alla som hört, och om det inte är möjligt att göra detta personligen så ska man gå ut med en ursäkt i radio.) Varje familj har hushållerskor, som bytts ut varje vecka och då avlägger rapport om familjen. Från sju års ålder bor alla barn i barnläger och besöker bara familjen ett par gånger i veckan, men även de yngre barnen uppfostras till stor del av institutioner (som dagis, fast med fler krigsövningar) eftersom föräldrarna jobbar.

Men det finns ändå en sak som staten inte kontrollera - man vet inte vad folk tänker och känner innerst inne. Men det ska det bli ändring på nu. Leo Kall har nämligen uppfunnit ett ämne som får människor att släppa de hämningar som får dem att hålla tyst om sina hemligheter. Men när han börjar testa drogen, kallocainet, på försökspersoner får han reda på saker som börjar få honom ur balans. Folk har de mest udda tankar. I stället för att vara starka, trogna mot staten och misstänksamma mot andra människor, så visar de sig vara rädda inför sina arbetsuppgifter, obegripligt lojala mot äkta makar och ha drömmar om en annan sorts liv.

Boken kom ut 1940 och var bl.a. inspirerad av Karin Boyes observationer av Tyskland och Sovjet. Den påminner ganska mycket om "1984", men är alltså skriven flera år tidigare. Av någon anledning har jag alltid föreställt mig "Kallocain" som svår och pretentiös, men den är ganska lättläst och riktigt spännande. Och kort. ;-)

lördag 12 maj 2007

Shirley


Shirley
av Kaoru Mori

"Shirley" är en manga som Kaoru Mori skrev innan Emma, som nyligen har kommit ut på svenska i sju delar. "Shirley" däremot är bara en volym.

Fröken Bennet Cranley driver en liten pub, men på grund av all tid som hon måste lägga ner på att sköta den så har hon inte tid att hålla ornding i hemmet. Därför annonserar hon efter en piga. Men den första som söker jobbet är en flicka på bara tretton år, Shirley Madison. Fröken Cranley anställer henne, trots åldern, och hon visar sig vara duktig. Fröken Cranley och Shirley får ett ganska gott förhållande, nästan som om Shirley skulle varit en dotter eller lillasyster. Det är egentligen ingen handling i serien, bara några kapitel som i stort sett är fristående från varandra. I efterordet erkänner Kaoru Mori att hon aldrig hade någon plan med "Shirley", hon skrev bara vad hon kände för. Man kan märka samma tendens i "Emma", där långa avsnitt kan handla om folk som egentligen inte har så mycket med berättelsen att göra. Men där finns ändå en handling, och de andra scenerna hjälper till att skapa den viktorianska atmosfären.

Förutom "Shirley" innehåller boken två manganoveller, som även de handlar om viktorianska pigor. Nelly i "Jag och Nelly och en eftermiddag" påminner väldigt om Emma, medan huvudpersonen i "Mary Banks" har en mycket tuffare attityd, vilket behövs i det hus hon tjänar i.

torsdag 10 maj 2007

The Death of Speedy


The Death of Speedy
av Jaime Hernandez

Det här är det första av de Love and Rockets-album som bara innehåller serier av en Hernandez-bror. I det här fallet är det Jaime, han som skriver om några latinamerikanska punktjejer och deras vänner, ovänner och familjer, i Hoppers, ett område i utkanten av Los Angeles (tror jag, nånstans där i alla fall).

Hopey har stuckit iväg på turné med sitt band, och de glömde att ta med sig Maggie. Eller hur det nu gick till, det bråkas en del om det, och allt annat, på den turnén.

Maggie är sur över att Hopey har stuckit, och dessutom har hon tråkigt ensam i Hoppers. Hennes lillasyster Esther kommer på besök och träffar Izzys brorsa Speedy. Sedan flyttar Esther plötsligt in hos Vicki Glori (som är faster eller moster till systrarna), där Maggie bor, och de tillbringar all tid med att bråka. Mellan Hoppers och Esthers hemort finns en rivalitet, och hennes pojkvän hemma gillar inte alls att hon hänger med Speedy Ortiz. Det drar ihop sig till ett stort gängbråk.

Etc. etc. Jag älskar den här serien! Alla (både i Jaimes och brodern Gilberts serier) har så mycket bakgrund, personlighet och en mängd släkt och vänner att det känns som om det var på riktigt. :)

Andra Love and Rockets-album som jag har läst:
1. "Music For Mechanics"
2. "Chelo's Burden" (Och här med.)
3. "Las Mujeres Perdidas"
4. "Tears From Heaven" (Och här.)
5. "The House of Raging Women"
6. "Duck Feet"
11. "Wigwam Bam"

måndag 7 maj 2007

Kare first love 7


Kare first love 7
av Kaho Miyasaka

Jag blir glad av Kare first love. Den är så bra. :) Det enda jag vill klaga lite på är Karins begynnande reklamfilmskarriär. Hur ofta händer sånt? Nej, fram för mer vardag! Men det är mycket sånt också. I skolan, när Karin är hemma his Kiriya och lagar middag, när de bråkar och försonas, när Karin bara sitter på sitt rum och tänker.

Eftersom jag inte har sån superkoll på japanska namn så har jag inte tänkt över att "Kiriya" faktiskt är Kiriyas efternamn. För Karin har det bara blivit så att hon kallar honom så, eftersom hon gjorde det från början. Men så kommenterar nån att det är lite konstigt, och dessutom dyker Kiriyas förra flickvän upp - och hon kallar honom vid förnamn.

Tidigare delar i serien:
- Kare first love 1
- Kare first love 2
- Kare first love 3
- Kare first love 4-6

söndag 6 maj 2007

Klassikermånad

Jag har lästemamånad nu i maj. Klassiker! Väldigt ambitiöst, eller hur? :)

Det syns väl inte här än förstås. Jag ligger alltid nån vecka efter med recensionerna. Just nu har jag två mangapocketar och ett annat seriealbum som ligger och väntar på stringhyllan ovanför datorn. De är lästa i april. Utom en av pocketarna, som var efterlängtad och lästes igår.

Dessutom har jag faktiskt inte läst ut någon klassiker än. (Den här månaden alltså. Några av alla de böcker jag har läst under mitt liv har väl räknats till klassikerna.) :-D Kristin, du-vet-vilken är ganska jobbig att ta sig igenom.

Between the Sheets


Between the Sheets
av Erica Sakurazawa

Minako och Saki är bästa vänner, och är ofta ute på klubbar tillsammans. Saki är den tuffa och snygga, Minako den lite blygare. Minako tycker inte riktigt om hur Saki är när hon är med sin pojkvän. Det är bättre när det bara är de två. Minako tänker att om hon hade varit en kille så hade hon helt klart varit kär i Saki. Hon inser till en början inte att det är väl precis så det är, kanske lite kombinerat med en vilja att vara Saki. Minako går till och med så långt som att försöka förstöra Sakis förhållanden.

Jag har ju läst flera av Erica Sakurazawas mangahistorier nu, och lyckliga slut verkar inte riktigt vara hennes grej. Det är knappt ens slut på det sätt som det brukar vara i böcker och filmer, för ofta har man inte kommit fram till någon riktig lösning. Man kan föreställa sig att karaktärernas liv fortsätter, och inte är mindre komplicerade än innan, bara lite annorlunda.

Fullmetal Alchemist 2


Fullmetal Alchemist 2
av Hiromu Arakawa

Del 1.

Bröderna Edward och Alphonse Elric fortsätter sin jakt på alkemistisk kunskap, i hopp om att kunna få tillbaka de kroppsdelar de förlorade (Alphonse förlorade ju t.o.m. hela sin kropp och lever i en tom rustning) när de försökte återuppväcka sin döda mor. I den här volymen lär de sig dock att de inte är villiga att offra vad som helst för att nå sitt mål.

Fullmetal Alchemist påminner mig lite om Hellboy av någon anledning. Kanske för att Alphonse rustning och Hellboy har lite samma form. :-D

lördag 5 maj 2007

Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 4


Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 4
av Hayao Miyazaki

Nausicaä verkar ha blivit någon sorts frälsarfigur. Det talas om någon som liknar henne i gamla sagor. Inte så att hon har massor av tillbedjare efter sig, det är väl ingen allmänt känd profetia. Världen är ju uppdelad i många olika stammar. Men folk lägger märke till henne i vilket fall som helst. Hon behandlar alla på det sätt som hon anser vara rätt och gott, oavsett vilken sida de står på i det pågående kriget.

Men just nu ser det ut som om världens undergång är nära.

Jag måste verkligen börja läsa de här mer sammanhängande, så att jag kommer ihåg vem som är vem och vad som har hänt.

Tidigare delar i serien:
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 1"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 2"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 3"

fredag 4 maj 2007

Vingklippt ängel


Vingklippt ängel
av Berny Pålsson

"Vingklippt ängel" är en självbiografisk berättelse om Berny Pålssons uppväxt som psykiskt sjuk och missbrukare. Redan på dagis var hon annorlunda, utstött och mobbad. Hemma fanns pappan, som var alkoholist, och mamman, som åtminstone hade haft psykiska problem. Berny var rädd för allt möjligt, allt från spindlar till att det kanske var hon själv som var djävulen. Hon började tidigt med alkohol och droger, och hon skaffade en stil som verkligen inte gick hem i hennes lilla katolska skola. Allra effektivast var det ändå att skära sig själv, det kunde få tyst på demonerna.

Kanske beror det på hennes religiösa uppfostran att de hemska rösterna i hennes inre kallas demoner, och att hon själv kallar sig för ängel. Hon och de bästa vännerna, som även de har psykiska problem, missbruksproblem eller ätstörningar, kallar sig för en änglafamilj. De snattar kläder, fikar och citerar musik. Dessutom åker de in och ut på psyket. Huvuddelen av boken handlar om en tvåårig vistelse på olika behandlingshem, med psykologsamtal, nya vänner och genombrott och bakslag när det gäller Bernys psykiska hälsa. Det är meningen att hon ska sluta skära sig, men det verkar finnas hur många sätt som helst att smuggla in rakblad. På slutet verkar det ändå som om saker och ting blir lite bättre, efter att hon får en medicin som faktiskt fungerar på henne. Men allt är inte frid och fröjd efter det, utan det är bara ett steg på vägen. Boken är skriven så snart efter händelserna så att något riktigt slut blir det ju inte. Det pågår fortfarande och vi vet inte hur det kommer att gå till sist.

Berny Pålsson var väldigt ung när hon skrev boken, vilket kan märkas i texten. Inte så att hon skriver dåligt, bara på ett speciellt, lite tonårsaktigt sätt (vet inte riktigt hur jag ska förklara det), med många låt- och filmcitat. Men det passar ju bra till historien. Faktiskt så lyckas författaren beskriva vad som är så hemskt med allt hon tycker sig se och höra. Jag brukar ha lite svårt att förstå det annars. Folk som säger att de måste skära sig eller dricka för att de mår så dåligt. Hur då "mår dåligt"?

Ja, det är är en sån där "jag har haft det för jävligt"-bok, som jag brukar undvika eftersom de ofta inte är särskilt bra. Men just "Vingklippt ängel" har jag hört mycket positivt om. Men jag har även hört mycket negativt om den, och det gjorde mig ännu mer intresserad. De negativa omdömena handlar inte om hur den är skriven, utom om det verkligen var rätt att ge ut den. Tydligen ska det finnas massor av flickor som ser upp till Berny Pålsson, snor hennes klädstil och börjar skära sig. Jag vet inte, hon kanske är lite för cool mitt i allt eländet. Att självskadande smittar tas ju även upp i boken, där Berny måste gå i långärmade tröjor på behandlinghemmet. Å andra sidan är ju syftet med boken knappast att värva fler till självdestruktivitet, utan att visa att de här problemen finns och öka medvetandet. Det borde ju inte vara en dålig sak.

Marikas A till Ö-projekt:

A Ronny Ambjörnsson - "Mitt förnamn är Ronny"
B Holly Black - "Mörkrets tjänare"
C Chun Sue - "Beijing doll"
D Edwidge Danticat - "En skörd av tårar"
E Ing-Marie Eriksson - "Märit"
F Jonathan Franzen - "Tllrättalägganden"
G Niall Griffiths - "Kelly + Victor"
H Ernest Hemingway - "The Old Man and the Sea"
I John Irving - "Garp och hans värld"
J Henry James - "The Turn of the Screw and Other Stories"
K Theodor Kallifatides - "Kärleken"
L Camilla Läckberg - "Isprinsessan"
M Shena Mackay - "Solen går ner över Eugene Schlumburger/Dvärg på rymmen"
N Donna Jo Napoli - "Zel"
O Tawni O'Dell - "Avvägar"
P Berny Pålsson - "Vingklippt ängel"

Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

onsdag 2 maj 2007

Tonio Kröger/Mario und der Zauberer


Tonio Kröger/Mario und der Zauberer
av Thomas Mann

Mycket svårare än så här funkar inte. Tyska, om jag ska läsa, alltså. Jag skulle gärna läsa mer av Thomas Mann, särskilt tjocka släktromanen "Buddenbrooks", men då får det nog bli på svenska.

Den här boken är någon sorts Schulausgabe (innehåller lite text om författaren och om novellerna) med två noveller. "Tonio Kröger" består av scener ur huvudpersonens liv, och handlar mycket om konstnärslivet vs vanligt folks liv. Eller nåt sånt. Det är just såna här texter med resonemang och liknande som jag har lite svårt för att förstå. "Mario und der Zauberer" (om en italiensemester och en trollkarls ödesdigra uppträdande) var i så fall lite enklare att hänga med i, vilket inte betyder att den var ytlig. Jag tror att båda novellerna är mycket bra, men att jag missade en del detaljer. Det jag förstod tyckte jag i alla fall om. :)

One del 5


One del 5
av Lee Vin

P.g.a. en kupp av skådespelerskan Jihae Han, som står Eumpa nära, är det hans band One som får debutera nu närmast. Egentligen var det en annat av skivbolagets nya kull pojkband som skulle gjort sin debut först. Fansen rasar. Jo, för även band som inte har debuterat har fans som hänger utanför deras hus. Ofta blir de vänner med bandmedlemmarna. Nu tycker de att One har förstört för "deras" band, men kanske att några av dem kan tänka sig att gilla One också?

Att banden är helt artificiella blir väldigt klart här när skivbolaget visar upp en folder där de har hittat på personligheter och stilar till alla i bandet. Det har inte så mycket med verkligheten att göra, utan bara med vad man tror att publiken vill ha. Helt galet! Men man kan verkligen se hur det är tänkt att fansen ska reagera. Att något ska vara coolt eller sött etc.

Det är också kopplingar bakåt i tiden. Det verkar som om alla spelade i samma band på den tiden, då när banden inte var konstgjorda, och att det hände en del som fortfarande har efterverkningar.

Sympatisk efterordsserie förresten. Det är ganska vanligt att manga och manwha har små spalter eller serier där författaren berättar lite om sig själv och om serien, svarar på läsarfrågor m.m. Bonusmaterial, helt enkelt.

Tidigare delar i serien:
- One del 1
- One del 2-4