Vad du vill

Vad du vill
av Niklas Rådström

Man kan säga att jag missade att göra en sak innan jag läste "Vad du vill". Närmare bestämt att se eller läsa Shakespeares "Trettondagsafton". Jag visste att boken skulle ha nåt med pjäsen att göra, men jag hade inte fattat att det var så viktigt att ha koll på pjäsen för att förstå boken. Det är klart att det gick att läsa boken ändå, men jag fick ingen riktigt känsla för (eller ordning på birollerna) i 1990-talsavsnitten i boken. Men nu har jag förstått (man måste ju kolla upp såna här saker) att handlingen följer "Trettondagsafton" ganska exakt, fast i nästan nutida förlagsmiljö. Personernas namn liknar t.o.m. de som pjäsens karaktärer bär, fast anpassade till plats och tid förstås. Malvolio (hmm, är inte det Voldemorts andranamn?) blir t.ex. Olle Malvius.

Men det är bara varannat kapitel som handlar om förlagsmänniskorna och deras invecklade relationer, resten handlar om Shakespeare. En ganska märklig historia. Dels är det helt vardagliga saker som tas upp, livet i Stratford och London, familjen etc. Men det är dessutom någon som förföljer och hotar Will (som Shakespeare kallas) och hans bror eftersom de tror att de sitter inne med information om ett efterspanat teatersällskap. Dessutom kan de här avsnitten mynna ut i precis vad som helst, gärna diskussioner om huruvida Shakespeare verkligen var Shakespeare.

Jag föredrog ändå Shakespearehandlingen framför 1990-talshandlingen. Kanske hade det varit tvärtom om jag hade känt till mer om "Trettondagsafton". Jag visste ju att det är den där ett tvillingpar är utklädda till varandra, men inga detaljer. Annars har jag faktiskt sett fem Shakespearepjäser framförda, läst en sjätte samt varit i Stratford. Så helt obildad är jag ju inte. :-D I torsdags eller fredags gick förresten Shakespeare In Love på TV. Jag såg den inte men jag har ju sett den förr. I alla fall så gav GP den fem fyrar (för den som inte läser Göteborgsposten kan jag ju berätta att deras poängskala är ett till fem fyrtorn) och berömde särskilt de smarta kopplingarna till "Trettondagsafton"! Nu måste jag läsa den pjäsen. (Kan ju ta väldigt lång tid om jag väntar på att den ska uppföras på en teater nära mig. Men den kanske finns filmad annars.)

För övrigt så tycker jag bättre om när Neil Gaiman skriver om Shakespeare (i The Sandman) än när Niklas Rådström gör det. Även om båda faktiskt tar upp en del av samma saker. Att sonen Hamnet dog som barn t.ex. Och i "Vad du vill" är det dottern Susanna som är nygift och har det lite jobbigt, medan det i The Sandman är den andra dottern, Judith, som föräldrarna bekymrar sig för.