Susanne på egen hand

Susanne på egen hand
av Lisa Eurén-Berner

Hittills har det var Inga-Maja Borg (född Bergman) som nedtecknat sina missöden och glädjeämnen i Sprakfåleserien, men nu i den elfte boken är det hennes dotter Susanne som har tagit över pennan. Kanske blev Inga-Maja för gammal för att det skulle vara riktigt intressant för läsarna, eller så ville författaren skriva om en yngre flicka igen. Lite konstigt med tiden blir det dock. Sprakfåleböckerna verkar utspela sig ungefär samma år som de blev utgivna. I den förr-förra boken, "En liten sprakfåle till" från 1941, hade andra världskriget börjat och Greger (Susannes pappa) är beredskapsman. Susanne är då ett par år gammal. I "Susanne på egen hand" har Susanne blivit tretton år gammal, men kriget pågår fortfarande! Boken kom ut 1943. Det har alltså förflutit mycket mer tid i karaktärernas liv än i deras omvärld. En liten smula förvirrande kanske.

Precis som med den allra första boken i serien ska denna inte föreställa att vara skriven med tanke på utgivning. Den första var ju bara Inga-Majas dagbok, och "Susanne på egen hand" ska föreställa en skoluppsats på ämnet "Mitt sommarlov", som har blivit rätt lång. Susanne har varit uppe hos mormor och morfar i Norrland och dessutom passat på att besöka sin vän Marianne som också bor där uppe. Hon lär också känna några ömsom trevliga ömsom jobbiga pojkar, och råkar ut för lite av varje.

Det är inga stora skillnader mellan Susanne och Inga-Maja. Båda älskar Norrland (trots att Susanne ju är uppvuxen i Stockholm), beundrar sina föräldrar (i Susannes fall även mammans föräldrar), retas med Amanda etc. Man kunde ju tänka sig att författaren kunde gett Susanne en annan syskonuppsättning (fler syskon, inga syskon, äldre syskon, systrar, det finns massor av tänkbara kombinationer), men nejdå, hon har sin lillebror Peter som påminner mycket om Inga-Majas lillebror Klas.

Så vad ger den här boken då? Tja, de är ju ganska roliga och trevliga, och de tar ju inte upp mycket av min dyrbara lästid. ;-) Av just den här lärde jag mig dessutom ett skojigt nytt ord, som jag använt massor under den senaste veckan. Korkis. Som i: "Jag är korkis i svenska" (sagt av Marianne i boken). :-D

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"