Mor Eira

Mor Eira
av Camilla Gripe

"Mor Eira" är den sista boken i serien om Eira, som lever i Småland (?) på 1600-talet. Hon är örtkunnig och lite annorlunda, och förutom att hon har en hel del vänner så har hon även skaffat sig fiender. Tidigare har hon lyckats undkomma häxanklagelser ganska smärtfritt, men nu har man lyckats hitta starkare "bevis" mot henne.

Trots ämnet så är boken väldigt enkelt skriven. Det är en bok man ska kunna läsa själv när man är i, ja-a, tioårsåldern kanske? Funkar kanske inte lika bra för vuxna, men jag var ju tvungen att få veta hur det gick i sista boken! (Dessutom är det mest den första som inte är så intressant (för mig).)


Tidigare böcker i serien:
1. "Eira"
2. "Hon - Eira"
3. "Eira själv"

Eira själv

Eira själv
av Camilla Gripe

Eira har blivit några år äldre, och har fått arbete som tjänarinna hos en greve. Hennes läkekunskaper är mycket uppskattade, särskilt av grevinnan. Eira tycker att de har lite märkliga sjukdomar. Grevinnans fötter värker t.ex. för att hon använder dem för lite. Men när Mor Alma dör och Eira får ärva hennes stuga med allt som finns där får hon ett svårt val. Ska hon stanna kvar i säkerheten på godset, eller ska hon välja den frihet det innebär att ha ett eget hushåll?

Helt okej bok. Det är väl en sån bok som funkar bättre för den åldersgrupp den är tänkt för än för vuxna. Jag funderar en del på hur 1600-talsmässiga vissa företeelser i boken är, men det är ju egentligen inget som stör berättelsen. Dessutom är det det här med att man inte riktigt kommer in i karaktärerna, utan att det mer berättas om dem. Men jag tror inte att jag såg den berättarstilen som ett problem när jag var liten. Jag läste ju aldrig de här böckerna då, så det är svårt att bedöma vad jag skulle ha tyckt om dem.


Tidigare böcker i serien:
1. "Eira"
2. "Hon - Eira"

Hon - Eira

Hon - Eira
av Camilla Gripe

Detta är fortsättningen på "Eira", och tar vid inte så långt efter att den förra boken slutade. Eira lär känna den nye smeden, men hon umgås inte med sin bästa vän Ragna längre. Ragnas mor hatar Eira, och lyckas få folk att undvika hela Eiras familj. När två främmande barn kommer till byn ser Ragnas mor sin chans. De här barnen går nämligen omkring och pekar ut häxor, och vad passar då bättre än att anklaga Eira för häxeri?

Jag tycker att "Hon - Eira" är mer läsvärd än "Eira", och det känns nästan som att hela idén med den första boken var att den skulle leda till den här andra. Det blir ju så klart mer spänning i berättelsen när häxanklagelserna dyker upp. För att vara en bok som tar upp häxprocesserna så är den ganska snäll. Inte för att det skulle vara en nackdel, den är ju faktiskt skriven för barn. Och alltför snäll är den väl inte. Vad ska man egentligen säga om grannar som önskar livet ur en så till den milda grad att de faktiskt försöker göra slag i saken?

Eira

Eira
av Camilla Gripe

Malin, om du undrar vart dina Eira- och Fridaböcker har tagit vägen, så kan det hända att de är hemma hos mig.

"Eira" är den första delen i en serie barnböcker som utspelar sig på 1600-talet. Eira är den enda dottern i en stor torparfamilj. Hon är lite egensinnig och hon är vän med mor Alma, byns kloka gumma. Därför är vissa i trakten misstänksamma mot henne.

Eiraböckerna är väl tänkta för barn på mellanstadiet ungefär. Vi pratade om barnböcker på senaste läsecirkelsmötet, att just barnböcker för ganska stora barn är besvärligast att läsa om man är vuxen. Både böcker för mindre barn (bilderböcker t.ex.) och ungdomsböcker kan ju funka väldigt bra för vuxna också, men just böckerna för den här åldern kan lätt bli mindre intressanta. Detta stämmer också in på "Eira". Det känns som om det saknas något, Eira blir inte riktigt levande för mig. Därmot tror jag att jag hade tyckt att den var väldigt bra om jag hade läst den när jag var ganska mycket yngre än vad jag är nu.