tisdag 30 september 2014

Bokmässan 2014


Vad gjorde jag nu på Bokmässan? Inträdesstämpeln på höger handled kan ju inte vara längre än mitt minne. Jag var där både lördag och söndag tillsammans med min syster och min kompis Marie, som båda hade rest ner över helgen. Vi hann med att gå igenom montrarna relativt grundligt, men även sent på söndagen kan man plötsligt hamna i en gång som man inte alls känner igen.


LÖRDAG

Jag har ju redan lagt ut några bilder från lördagen. Jag tittade bl.a. på ett samtal på Seriescenen mellan Joanna Hellgren och debutanten Hilda-Maria Sandgren, som båda ritar serier i blyerts (alltså inte tuschade). Och i ABF:s monter pratade Anneli Jordahl, Kristina Sandberg och Ninni Holmqvist om sina böcker, temat för samtalet var att vara kvinna på 50-, 60- och 70-talet. Väldigt intressant. Måste läsa deras böcker. Sedan var det också någon monterprogrampunkt som vi tänkte se, men där vi hamnade för långt ut och inte hörde något. En jobbig grej med montergrejer är ju dels detta, att man kommer för nära någon annan monter med högtalaranläggning eller att ljudet bara drunknar i mässans allmänna sorl. Eller att man måste sitta på golvet och sedan inte kan resa sig p.g.a. sovande fötter. (Värdigt ...) Man kan ju gå på seminarier med bara inträdesbiljett på söndagarna (bekvämare) men jag hittade inget som lockade.


SÖNDAG


På söndagen ville jag se Ulli Lust på Seriescenen, men det var inställt p.g.a. sjukdom. Deppigt. Såg däremot en del annat, t.ex. Anna Charlotta Gunnarsson som pratade om sin bok "Popmusik rimmar på politik" och tv- och radioprogrammen på samma tema. På söndagen hann jag också säga hej till min kompis Karin (som hade vunnit en deckare i ett quiz), men bara för att vi sms:ade under dagen och till slut bestämde en plats. Jag ser på facebook att många som jag känner var på Bokmässan (jag bor ju inte så värst långt från Göteborg), särskilt på lördagen, men jag sprang inte på en enda.

KÖPT

Lördagens bokskörd blev ganska mager. Skandal, tyckte vi allihop. Så på söndagen unnande jag mig först ett antal böcker lite här och var, och sedan var det halva priset i en av second hand-montrarna. Plötsligt hade jag köpt massor av böcker. Och då var ändå inte Hotell Gästis där i år.

Man kan inte köpa allt på en gång, och därför tog jag kort av en mängd böcker som ska köpas/lånas senare eller åtminstone kollas upp närmare.


måndag 29 september 2014

Död kompis


Död kompis
av Simon Gärdenfors

Berättelsen börjar med att Simon får ett dödsbud per telefon. Hans bästa kompis Kalle har dött. Det var helt oväntat. Kalle hade fått hjärnhinneinflammation och dog bara några timmar efter att han hade kommit till sjukhus. Sedan är boken uppdelad i olika delar. Först handlar det om Simons och Kalles tonårstid och vänskap. Sedan är det om tiden precis efter Kalles död, och så småningom om hur Simon påverkas av Kalles död långt senare. Det rör sig snabbt mellan humor, ofta roliga minnen och interna skämt som vännerna delade, till tomhet, sorg och långvarig depression.

Bilderna är färgglada (varje uppslag har sin egen färgställning), stiliserade, cartooniga och lite retro - ska tydligen föra tankarna till godisförpackningar. Snygg bok. Det känns som om den är klädd i tyg och den ligger i en ask. Den glada designen borde bli en märklig kontrast till handlingen, men det funkar faktiskt.

söndag 28 september 2014

En smakebit på bokmässan!

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/09/en-smakebit-pa-sndag-nattmannens-datter.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den här helgen blir det en annorlunda smakbit. Jag var/är på bokmässan i Göteborg både lördag och söndag. Här kommer lite bilder från lördagens besök.

Hilda-Maria Sandgren och Joanna Hellgren intervjuas.

Anneli Jordahl, Ninni Holmqvist och Kristina Sandberg pratar om sina nya romaner.

fredag 26 september 2014

Bokmässeekonomi

Till helgen ska jag gå på Bokmässan, har jag tänkt. Jag funderar på att nästa år planera in semesterdagar och köpa stora fyradagarsseminariekortet. Sedan kollade jag upp vad ett sånt kostar. För de pengarna får man ju kanske 25 böcker, eller kanske så många som 500 böcker om man handlar på loppis. Eller tre par skor, och jag behöver skor. Eller en kvarts begagnad bil av anspråkslös modell. Å andra sidan, det är ju bara som två spontana Ullaredsturer där man "inte skulle ha nåt". Och jag kanske kan spara in pengarna genom att tycka att räkor är fruktansvärda, och verkligen inget man vill ha på en macka. Spara in pengarna genom att köpa färre böcker? Nej, nu är ni alldeles tokiga!

torsdag 25 september 2014

Sayonara September

Sayonara September
av Åsa Ekström

Jag har läst den här seriepocketen tidigare, och även del två i serien, men sedan råkade det dröja så himla länge innan jag skaffade den avslutande boken att jag måste läsa om de båda första innan jag kan läsa klart. Måste få veta hur det går!

Alex flyttar till en ny stad för att gå en serietecknarutbildning. Nu kommer jag inte ihåg om det faktiskt står att det är Serieskolan (Kvarnby folkhögskola) i Malmö, men annars så är den i alla fall det som Alex skola är baserad på. Här får man läsa om den krävande men roliga utbildningen, och några av klasskompisarna ägnas fördjupande kapitel (jag gillar det greppet). Allt verkar bra, men det finns vissa tecken på att Alex förflutna inte har varit smärtfritt.

tisdag 23 september 2014

Dödens trädgård

Dödens trädgård
av Margit Sandemo

Bok 17 i Sagan om Isfolket och första gången man riktigt känner att "nu spårar det ur". Det gör det förstås inte. Detta är faktiskt en viktig del av sagan. Men "Dödens trädgård" är verkligen udda. Redan i den femtonde boken får en av Isfolkets medlemmar, Vendel, veta att det finns en liten folkspillra långt uppe i Sibirien som även de härstammar från Tengel den Onde. Nu har det gått ett antal år, och än en gång har en svensk Isfolkspojke hamnat i ett av svenskarnas krigståg i Ryssland.

Daniel är bättre förberedd än Vendel var på sin tid. Han har länge velat göra resan, och hade egentligen velat åka på en vetenskaplig resa. Han är ju utbildad i Uppsala. Därför har han lärt sig både ryska och det lokala språket av Vendel. Han vet ju också vart han ska och lite av vad som väntar honom. Vid målet möter han Shira, en ung kvinna som är utvald att ta upp kampen mot Isfolkets förbannelse. Men där finns också en av Isfolkets värsta drabbade, som bara vill ont och som kommer att försöka hindra Shira i hennes uppdrag.

En stor del av boken består av Shiras uppdrag. En sorts symbolisk eller metafysisk resa som hon upplever som verklig, men som egentligen kanske går genom hennes eget sinne. Men Daniel, som är vetenskapsman i själ och hjärta, vill helst förklara det hela med syner som orsakats av en milt narkotisk rot som de alla tuggar. Man får väl tolka det som man vill. I vilket fall som helst så är det ett långt avsnitt som inte liknar mycket i de tidigare böckerna. Möjligen Sols blåkullaresor, men det är ändå en skillnad.

Jag gillar att en hel religion presenteras här. Alla de gudar och andar som Shiras folk tillber, och som är viktiga för den här historien. Jag gillar dock inte att det känns som om Shira byter personlighet lite då och då. Ibland poängteras det dels hur annorlunda folk tänker och uttrycker sig i den här delen av världen (isolerade vid Karahavet, på 1700-talet) och att Shira är en främmande fågel till och med där (hon är uppfostrad med tanke på sitt uppdrag), men sedan känns hon som en helt vanlig tjej och dessutom ganska modern.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan

måndag 22 september 2014

Yotsuba&! 12


Yotsuba&! 12
av Kiyohiko Azuma

Jag tycker att jag upprepar mig en del när jag skriver om Yotsuba&!. Det är en rolig och bedårande manga. Varenda gång! Å andra sidan kommer det väl bara ut en del om året, så det kanske inte är så farligt ändå.

I den här boken får Yotsuba blå färg på sig, granntjejen Fuuka och hennes kompis klär ut henne i en Halloweendräkt (medan de pratar om hur konstigt det är med Halloween och om det kan tänkas vara nån kristen tradition) och så åker hon och campar med sin pappa och en grupp vänner.

söndag 21 september 2014

En smakebit på søndag (vecka 38)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/09/hola-en-smakebit-fra-espania.html

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den här veckan har jag varit, och är fortfarande, förkyld. När jag skulle börja på en ny bok igår så valde jag först en som var lite mer krävande, men, orka! Jag bytte snabbt ut den mot en glamourös 80-talsroman. Det här var en stor favorit när jag läste den för tjugo år sedan. När jag läste om den för tio år sedan var jag inte lika imponerad, men jag kom att tänka på den igen för ett tag sedan och blev sugen på en ny omläsning.

Boken utspelar sig under mer än femtio år, i bl.a. London, Paris och Malaysia. I centrum står två systrar, Cathy och Monty (egentligen Miranda) Bourton. I prologen, som utspelar sig i nutid (alltså på 80-talet), så har båda hamnat rätt i livet. De är framgångsrika och lyckliga, men vägen dit har varit lång. Men nu har det hänt något oförklarligt. De har de hittat varsin oerhört värdefull pärla i sina hem, som uppenbarligen har smugglats in i deras hus samtidigt, i två helt olika världsdelar. Hur och varför?

Man får följa flera olika berättelser, varav en förstås är systrarnas uppväxt. De är adliga och har gått på samma internatskola som prinsessan Anne, men deras pappa har schabblat bort alla deras pengar och sedan begått självmord, så flickorna skulle egentligen inte få debutera. Men eftersom deras farmor inte ser något nöje i att lotsa runt enbart deras tråkiga kusin på debutantbalerna så får deras farbror vackert bekosta även Cathys debutantsäsong. Farmodern brukar få som hon vill, och hon har siktat in sig på att Cathy ska snärja en lord.

När krokusarna i Hyde Park började vissna var 1965 års säsong i full gång, och överallt i England och Skottland fylldes husen över veckoslutet med en mycket blandad skara gäster vars enda föreningslänk var någon form av förbindelse med aristokratin.
Godsägare av den gamla stammen, rödbrusiga efter vinterns jakter, syntes tillsammans med Londons långhåriga jeunesse dorée i sammetskavajer. Äldre män som hade dansat med flickor som hade dansat med Edward VIII rynkade ögonbrynen åt ynglingar i utställda byxor och spetsskjorta. Kvinnor med ben lika tjocka och knottriga som på en gammal ek smålog vemodigt mot flickor vars släta, fasta ben framhävdes av höga stövlar. Dior seglade fram med en föraktfull sidoblick på Biba, diamanter glittrade mot plastblommor, och en doft av marijuana steg mot de dammiga gobelängerna.
(Celia Brayfield, "Pärlor", s. 154-155)


lördag 20 september 2014

Kung Ottokars spira


Kung Ottokars spira
av Hergé

Emellanåt läser jag ett Tintinalbum. Det känns fortfarande som att berättelserna blir bättre för varje album, så "Kung Ottokars spira" är det hittills bästa. Men Tintin är så opersonlig, så jag bryr mig inte riktigt om vad som händer. Tur att roliga bifigurer som Milou finns åtminstone.

Jag läste "Kung Ottokars spira" för att ta en paus från Christopher Clarks "The Sleepwalkers", en fackbok om vad som ledde fram till första världskriget, och i den nämns en verklig person vid namn Ottokar. Rätt kul. Och miljön i det påhittade landet Syldavien är nog inte helt olik flera av länderna som jag läste om i "The Sleepwalkers". Fast seriealbumet är från 1947, och det avvärjda krigshotet lär påminna mer om andra världskriget.

Tintins äventyr:
1. Tintin i Sovjet
2. Tintin i Kongo
3. Tintin i Amerika
4. Faraos cigarrer
5. Blå lotus
6. Det sönderslagna örat 
7. Den svarta ön

fredag 19 september 2014

Allikin


Allikin
av Runo Lindskog
Illustrerad av Hans Arnold

Den här boken gillade jag när jag var liten. Jag var väl runt 8-9 år då, av utgivningsdatumet att döma. Det är en bok som väl är tänkt för lite äldre barn än vad bilderböcker brukar vara. Det är svårare text, och betydligt mycket mer text, än vad man tänker sig att bilderböcker ska ha. Men i ett annat format hade ju inte Hans Arnolds spöklika bilder kommit till sin rätt, och de är förstås det bästa med hela historien. Jag var inte lika imponerad av själva berättelsen nu, och min treåriga testperson tröttnade och stack iväg, och den femåriga dito försökte vända blad fast jag inte var klar med sidan. Man ska nog vara minst 7-8 år för att läsa den, och det är kanske dessutom så att boken överhuvudtaget känns rätt gammaldags nu. Den är ju närmare trettio år.

Det handlar om den lilla trollflickan Allikin (fint namn!) som inte riktigt är som de andra trollen. Hon gillar att leka låtsaslekar med sina kottdockor, och en gång råkade hon träffa en människoflicka i skogen som tyckte om precis samma sorts lekar. De hade så roligt! Men människoflickan har aldrig synts till igen efter det, och det är Allikin ledsen över.

Men så hittar hon en liten barkbåt i älven, och vid dess mast står en kottdocka bunden. Kan det vara ett medelande från människoflickan? Har någon tagit henne tillfånga? Ja, visar det sig. Stenkonungen, som har förbjudit allt samröre mellan människor och skogsvarelser. Allikin måste befria sin vän, men hur ska hon kunna ta sig förbi de själlösa monster som vaktar Stenkonungens borg? Med hjälp av sina lekar förstås!

Mullvaden och Månen


Mullvaden och Månen
av Jonathan Emmett
Illustrerad av Vanessa Cabban

En utrangerad biblioteksbok som en kompis räddade åt mig för att jag gillar mullvadar. Det är en väldigt söt mullvad, och några andra söta djur, i boken. Det handlar om en mullvad som råkar komma upp på marken och får se månen för första gången. Han vill gärna plocka ner den, trots att de andra djuren säger att det inte går.

Jag tillhör ju inte den riktiga målgruppen (om man tänker sig att den inte är "OMG! Mullvad! Söööööt!"-folket) så jag ska inte uttala mig om handlingen. Min systerdotter på tre verkade ganska intresserad när jag läste den för henne.

När jag var liten hade jag en pixibok på liknande tema (mullvad får se ett eller annat på himlen för första gången), fast med mer undergångsstämning. Undergångsstämning är kanske att ta i förstås ... och det var nog bara tänkt att det skulle vara en kul historia. Något med att de såg solen, och att det var hemskt. Men så är det ju inte här. Här är det månen, och den är underbar.

torsdag 18 september 2014

Resan till den gyllene staden


Resan till den gyllene staden
av Kevin Crossley-Holland

För ganska många år sedan läste jag en trilogi om en pojke vid namn Arthur, som växte upp i gränslandet mellan England och Wales omkring år 1200. Han är inte sagokungen Arthur, men det förekommer en mystisk äldre man vid namn Merlin, och genom honom får vår Arthur höra berättelserna om kung Arthur. (Eller var det så att han faktiskt såg dem, på något magiskt sätt?) Böckerna i trilogin heter "Den magiska stenen", "Vid korsvägen" och "Riddarkungen", och det är bara den sista som jag har bloggat om.

Men det finns en fjärde bok i serien, nämligen den här, "Resan till den gyllene staden". Det verkar som om de räknas som en trilogi och en fristående bok, men så är det väl inte riktigt. "Resan till den gyllene staden" är varken helt fristående (för det är ju bäst att ha läst de andra tre först) eller en del av serien. Här finns inga andra sagor invävda, så stilen blir ju annorlunda. Och huvudpersonen här inte är Arthur, utan hans bästa vän Gatty. De har vuxit upp tillsammans, trots att Arthur tillhörde en finare familj och Gatty inte gjorde det. Men nu är de båda tonåringar och Arthur finns inte längre kvar på godset Caldicot. Detta är tiden för korstågen och Arthur är en av alla de som har rest till Det heliga landet för att delta i dem. Gatty jobbar på som lagårdspiga. Hon saknar Arthur men hon trivs med djuren.

Men vanliga människor som Gatty har ingen kontroll alls över sina liv, och plötsligt är det bestämt att Gatty ska bli kammarjungfru åt en adelsdam från ett annat gods, lady Gwyneth de Ewloe, och följa med henne på en pilgrimsfärd till Jerusalem. Gatty har ingen aning om var Jerusalem ligger eller hur långt bort, det enda hon tänker på är att hon säkert kommer träffa Arthur där. Det visar sig vara en oerhört svår färd, och lady Gwyneth har stora problem med att styra sin lilla grupp av pilgrimer. Det är inte alla som är med helt frivilligt, och vissa har en tendens att skapa osämja i gruppen. Samtidigt ska det vara en fysiskt och psykiskt påfrestande resa. Gatty och de andra får höra att resan är en prövning, det handlar om mer än att ta sig till målet. (Intressant att få ta del av de resonemangen.)

Det handlar också om allt nytt Gatty får se och lära sig under resan. När hon kommer hem (för det är väl inte ens spoiler att säga att huvudpersonen i en äventyrsberättelse klarar sig? när det dessutom finns en karta över både dit- och hemresa på omslagets insida?) är det som om hon har blivit en annan, medan alla hon känner är som de alltid har varit.

Jag hade för mig att de här böckerna var ganska svårlästa och kanske lite torra. Och det är kanske inte den mest snabblästa ungdomsbok som jag har läst, men torr kan man ändå inte kalla den! Och den hade varit mer lättläst om jag inte hade låtit det gå tio år sedan jag läste den föregående boken ...

onsdag 17 september 2014

Kung Liljekonvalje av dungen


Kung Liljekonvalje av dungen
av Maria Lang

Den nionde av Maria Langs deckare innehåller som vanligt Christer Wijk som detektiv, men däremot är det här den första boken där Puck Bure inte förekommer. Jag vet inte om Maria Lang hade tröttnat på Puck och hennes ständiga snavande över mordoffer (jag tror ändå att Puck återkommer i senare böcker) eller om det helt enkelt inte passade att berätta den här historien i jag-form. När Puck är med är det ju hon som är berättaren, men "Kung Liljekonvalje av dungen" är skriven i tredje person. Jag minns inte varje detalj, men kanske behövde det finnas med sånt som Puck inte kunde känna till på något trovärdigt sätt. Även om hon ju brukar få följa med poliserna på förhör och liknande.

I stället för Puck finns här en ytterst Puck-liknande kvinna, Dina Richardson från Skoga. Christer Wijk kommer i kontakt med henne när han har rest hem till sin mamma i Skoga för att närvara vid ett bröllop som räknas som årets händelse i Skoga. Men dagen innan bröllopet försvinner bruden, Anneli Hammar. Det är visserligen hennes fulla rätt, men det är ju väldigt konstigt. Dels är det inte likt henne, men märkligare är att hon av allt att döma har gått upp i rök. Hon gick in Falkmans blomsteraffär och kom aldrig ut igen. Dina, som är hennes bästa vän, väntade på henne vid ingången, och Anneli kan inte ha tagit sig ut osedd på något annat sätt heller.

Christer går med på att luska lite i gåtan, men det är ju egentligen inget polisärende. Tills det händer något som gör att händelsen plötsligt blir ett polisärende.

"Kung Liljekonvalje av dungen" är nog en av de bästa böckerna i serien så långt. Kanske för att det blir åtminstone lite annorlunda när det inte är Puck som berättar det hela. Annars är ju miljön inte ny, och vissa av personerna känner man igen från t.ex. "Inte flera mord!".

Jag har inte sett någon av filmerna än, men jag antar att man har bytt ut Dina mot Puck i filmatiseringen av den här. Annars hade väl den stora gåtan blivit "var är Puck?".

tisdag 16 september 2014

Låtsasbibliotekarien


Idag har jag inte hunnit med att läsa så mycket för mig själv, men jag tänkte att jag skulle dela med mig av vilka böcker som just nu ligger slängda i min läsfåtölj och väntar på att bli uppsatta i hyllor. Idel böcker som jag har ... hm, prackat på, andra.

"Rockabilly: en bok om de sista romantikerna" av Josefin Ekman, som jag har lånat ut till en kompis och fick tillbaka idag. Vi kom att prata om rockabilly-klädstilen häromveckan och jag hade det perfekta boktipset. ;-)

Och utöver det har dagen innehållit en del högläsning p.g.a. passning/besök av syskonbarn. Tove Janssons "Hur gick det sen?", Barbro Lindgrens "Nöff nöff Benny", "Mullvaden och månen" av Jonathan Emmett (mer om den senare under veckan) och så den mest populära, som jag fick läsa fyra-fem gånger - "Chu's Day" av Neil Gaiman.

Den sista fick jag förstås översätta medan jag läste, men den innehåller inte så mycket text att det bjuder på några problem. Då var det knepigare med Anna Fiskes seriealbum "Farmor og jeg" som jag högläste förra veckan. Det blir en del konstiga ord när texten är på norska men det är svenska som ska komma ut ut munnen. Fast den verkade ändå uppskattas, speciellt av det lite större syskonbarnet på snart 6 år.

Det mindre syskonbarnet (3 år) säger hejdå och "Tack så mycket för att du läste den gula boken om pandan som nyser!"

måndag 15 september 2014

En helt ny människa


En helt ny människa
av Henri Gylander
Förord av Emil Jensen

"En helt ny människa" är något av det sorgligaste jag har läst. När du läser serien, för du tänker väl läsa den?, så kanske du vill befinna dig på en plats där du inte känner dig obekväm om du skulle börja gråta, för den risken är ganska stor. Men du vill så klart läsa den, för det är en helt fantastisk serienovell. (Kanske bara inte för folk som väntar barn. Eller andra som känner att det skulle bli för tufft att läsa något med nedanstående handling.)

Det handlar om ett litet barn, Henkka, som kanske är 3-4 år. Han får veta att han ska få ett syskon, och de närmaste månaderna är han helt uppfylld av detta underbara - det ska komma en bebis och Henkka ska bli storebror! Men sedan händer något. Mamma och pappa kommer hem från sjukhuset utan bebis.

De "grafiska novelletterna" har alltid bra förord, och här är det skrivet av Emil Jensen, som tydligen också har förlorat ett syskon men under andra omständigheter. Men man måste förstås inte ha liknande erfarenheter för att bli gripen av berättelsen. Är inte det lite grejen med skönlitteratur?

En detalj i berättelsen som jag tyckte var intressant var att Henkka och hans föräldrar utövar en religion som jag inte kände igen. Efter lite googlande kom jag fram till att det är bahá'i. Jag tror aldrig jag har läst någon bok där bahá'i förekommer tidigare, och det var ganska oväntat att det skulle dyka upp i en serie som utspelar sig i Finland.

söndag 14 september 2014

En smakebit på søndag (vecka 37)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/09/en-smakebit-pa-sndag-en-fisk-til-luna.html

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag håller fortfarande på med samma historiska faktabok som jag har givit smakbitar från de senaste två söndagarna. Men nu får det faktiskt räcka med smakbitar från den! Jag varvar med att läsa saker som inte är lika supersvårlästa, så dagens smakbit får komma från en seriepocket som jag tänker läsa så fort jag är klar med nästa kapitel i "The Sleepwalkers". Det blir nog idag, men först tänkte jag ägna en del av dagen åt att göra kryss på olika små papperslappar. Först ska jag gå och rösta och sedan ska jag gå poängpromenad med min brors familj.

Jag kanske åker till Ullared också. Om jag inte bestämmer mig för att hellre vara hemma och ta det lugnt. :)

Men här kommer smakbiten. Det är från en svensk manga som jag har läst tidigare. Detta är första delen av tre (jag har inte läst del tre än, måste läsa om de första först för att det var så länge sedan). Serien handlar om en tjej som går på en serietecknarutbildning.


(Åsa Ekström, "Sayonara September", s. 14)



fredag 12 september 2014

Sword Princess Amaltea bok 2


Sword Princess Amaltea bok 2
av Natalia Batista

I den andra boken om prinsessan Amaltea har hon visserligen lyckats rädda en prins, men hennes äventyrliga färd är långt ifrån över. Dessutom var det inte direkt hennes idé att hon skulle ge sig ut att leta efter en prins. Både Amaltea och prinsen är fast i traditionerna och sina mödrars planer.

Som ni förstår är det i den här världen kvinnorna som är överordnade männen. Natalia Batistas efterord avslöjar förresten det som jag anade, att Gerd Brantenbergs roman "Egalias döttrar" har varit en av inspirationskällorna till Sword Princess Amaltea.

Jag gillar den här serien. Proffsigt tecknad och med en spännande historia. Det är alltså inte bara en idé om omvända könsroller i en fantasyvärld. Det är också en spännande handling (och efter sista kapitlet här måste jag få veta hur det går - nästa bok är den sista) och personerna och deras relationer och konflikter är väl värda att läsa om.

Här kan man läsa vad jag skrev om den första delen i serien.

torsdag 11 september 2014

The Great Gatsby


The Great Gatsby
av F. Scott Fitzgerald

Jag ville gärna tycka om "The Great Gatsby", men alltså, jag vet inte ... Jag tror alla i läsecirkeln var skeptiska, åtminstone vi som var på mötet. Kylig, tyckte vi. Och sedan pratade vi om Mad Men (i stället), och i synnerhet om Don Draper. Jag tänkte mest på det här med att männen jobbar i New York och tillbringar ganska mycket tid där, och att kvinnorna är i hemmet som ligger en bra bit ifrån staden. Och en annan i cirkeln tyckte att Gatsby påminde om Don Draper. Jag tror att hon har sett fler säsonger av Mad Men än vad jag har gjort. Och sedan kom vi på ännu fler likheter.

Nu har jag hunnit tänka mer på boken (eftersom det var två veckor sedan läsecirkelsmötet), och det är inte så att jag plötsligt har tagit den till mitt hjärta, men jag undrar om den inte är värd en omläsning ändå. Kanske om inte alltför länge? (Yeah, right ...)

Jag är mest förvånad över att jag inte hade en aning om vad som skulle hända i den. Alltså, jag visste platsen (Long Island och New York), tiden (20-tal), att det skulle vara överdådiga fester hemma hos Gatsby och att Gatsby var olyckligt förälskad i en som hette Daisy. Men att jag inte visste någonting om händelserna i boken och de stämde inte alls med den bild som jag hade gjort mig av boken i förväg. Någonstans har jag läst att man faktiskt uppskattar böcker mer om man har fått spoilers, och jag tror att det kan stämma när det gäller många böcker. Och jag tror att "The Great Gatsby" kan vara en av dem.

onsdag 10 september 2014

Make Good Art


Make Good Art
av Neil Gaiman
Grafisk design av Chip Kidd

Det är lite svårt att förstå vad som faktiskt är titeln på den här boken. Heter den "Fantastic Mistakes"? Heter den "Neil Gaiman's 'Make Good Art'speech."? Men det verkar vara så att den riktiga titeln är "Make Good Art". Det är ett tal som Neil Gaiman höll på University of the Arts i Philadeplhia 2012. "The commencement address", står det. Jag vet inte vad det blir på svenska. Det handlar om hans eget skapande, hur det råkade bli en karriär och hans råd till de som kommer att jobba inom kreativa områden, t.ex. vikten av att föra fel och det bästa rådet han själv har fått av en annan författare. Självklart smart och självklart humoristiskt.

Det är alltså inte någon särskilt lång text. Det tar ju inte alls lång tid att läsa tyst det som kan ta ganska lång tid att läsa högt. Men det är ändå en del sidor, eftersom man (d.v.s. en grafisk designer, se ovan) har gjort texten mer visuellt varierad, och den ligger åt alla möjliga håll i olika färger och storlekar.

Säkert en bra presentbok, vilket också poängteras i inledningen. :)

tisdag 9 september 2014

The Bookshop Strikes Back


The Bookshop Strikes Back
av Ann Patchett

En nackdel med att ha läst mycket snabbare än jag kan blogga en tid är att jag nu ska blogga om böcker som det var några veckor sedan jag läste. Tur att det här var en bok som jag gav en smakbit från för just några veckor sedan. För även om jag tyckte om den här boken så var den faktiskt bara tjugo sidor i litet format. (Den ingår även i boken "This is the Story of a Happy Marriage".) Jag la inte jättemycket tid på att läsa den ...

Den handlar om hur alla riktiga bokhandlar i Patchetts hemstad Nashville lades ned. Inte för att de inte gick med vinst, men för att de stora kedjorna som de ingick i inte tyckte att de gick tillräckligt mycket med vinst. Jag tänker mig inte Nashville som en så liten stad att den plötsligt helt kan sakna bokhandlar, men tydligen kunde det hända. Ann Patchett tänkte först att det säkert kommer öppnas en ny bokhandel, men det hände. Så då tog hon tillsammans med några andra saken i egna händer, trots varningar, inte minst att hon inte skulle hinna med att skriva om hon startade en bokhandel, Parnassus Books. Nu skulle hon ju bara hjälpa till med finansieringen, inte jobba i bokhandeln, men det blev ju en del jobb ändå. Men vad det verkar så har det blivit en succé. Precis en sån man skulle vilja ha i sin hemstad.

söndag 7 september 2014

En smakebit på søndag (vecka 36)

http://www.astridterese.no/2014/09/07/smakebit-pa-sondag-7-september/
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Även den här veckan återfinns smakbiten hos Astridterese, den här gången för att Mari är bortrest. Själv är jag uppe tidigt för att jag ska vara barnvakt så här på morgonkvisten.

En annan sak som är sig likt sedan förra veckan är vilken bok jag läser. Det är fortfarande "The Sleepwalkers", en fackbok om upptakten till första världskriget. Den här måste läsas långsamt och med ordbok, för att slå upp ord som détente, suzerainty och diet. Diet betyder nämligen inte det man tror, inte här i alla fall. (Sen att suzerainty heter suzeränitet på svenska tycker jag inte alls hör hit. Mvh Hon som inte vill erkänna att hon inte kan alla ord.)

Jag har försökt välja en smakbit som funkar på egen hand. Det blev det här. Nästan lite tragikomiskt ...
'The situation [in Europe] is extraordinary,' Colonel Edward House reported to American President Woodrow Wilson after a trip to Europe in May 1914. 'It is militarism run stark mad.' House's views may have been shaped in part by a personal experience: he was a 'political colonel' of the American type. He had been appointed to that rank in the Texas militia in return for political services there. But when Colonel House visited Berlin, the Germans took him to be a military man and always sat him with the generals at dinner. His views on the prevalence of militarism may have owed something to this unfortunate misunderstanding.
(Christopher Clark, "The Sleepwalkers", s. 214)

lördag 6 september 2014

Mörkögda augustinatt


Mörkögda augustinatt
av Maria Lang

När jag läste boken var det faktiskt augusti, bra tajming där. Jag tycker det här omslaget är rätt kul, med den förskräckta lyktan. Det passar bra, för självklart blir det kräftskiva i boken. Och hemska saker inträffar.

Puck och Eje har fått en liten dotter, Pyret. De blir erbjudna av en dam de känner, tant Ottie, att låna hennes lantligt belägna stuga medan hon är bortrest, och tackar ja. D.v.s. Eje kan bara komma ut på helgerna, så det blir bara Puck och Pyret, och så Meta, en tonårsflicka ur bekantskapskretsen som de har anställt som extra hjälp med barnet. Antagligen inte helt ovanligt på den tiden (mitten av 50-talet). Min kompis berättade att hennes mamma hade haft ett liknande jobb när hon var ung på 70-talet.

Puck och Meta lär snabbt känna de närmaste grannarna. När det börjar hända en del obehagliga saker erinrar sig Puck att tant Ottie antytt att något skumt pågick. Men vad? Tant Otties brev var som vanligt tankspritt osammanhängande och det går inte att utläsa vad som hade hänt eller vem hon hade fattat misstankar mot.

Jag lyckades lista ut en vändning i berättelsen så enkelt att det måste ha varit avsiktligt från författarens sida. Men vem mördaren var (för så klart inträffar ett mord) kunde jag inte alls lista ut. Ganska spännande, och ändå ganska mysig deckare. Som sig bör.

Popmusik rimmar på politik


Popmusik rimmar på politik
av Anna Charlotta Gunnarsson

Jag har faktiskt aldrig lyckats lyssna på Anna Charlotta Gunnarssons radioprogram Pop och politik, och inte har jag sett TV-programmet heller. Det låter jätteintressant, men jag tittar/lyssnar nästan bara på program som råkar gå när jag har på TV:n/radion. (Alltså ofta avsnitt av Qi som jag redan har sett, eller ännu oftare: Bargain Hunt). En bok är perfekt! Men jag vet alltså inte om den innehåller ämnen som har tagits upp i programmet, eller helt andra saker.

Det handlar alltså om poplåtar eller band, som när man gräver lite djupare visar sig innehålla massor av politik. Speciellt med låtar som inte är på svenska kan det ju lätt hända att man inte riktigt har tänkt på vad texten faktiskt betyder. Eller så är det bara så att man inte har satt det i rätt sammanhang, för att man inte lever på den plats och i den tid som har påverkat en viss artist.

"Popmusik rimmar på politik" är verkligen en sån bok som man mer eller mindre återberättar för alla som (kanske inte) vill lyssna medan man läser den. Man bara: "Nazism och apartheid och Kalla kriget och Nordirland och Eurovision och ..." Fast nu tänkte jag att jag inte skulle göra det här, utan bara tipsa om att det är en bra bok om musik, och som handlar om politik utan att det är det minsta svårt att hänga med.

Det finns visst en tillhörande spellista på Spotify. Den har jag inte lyssnat på än, men det tänker jag så klart göra.

torsdag 4 september 2014

Pixley Mapogo


Pixley Mapogo
av Tore Renberg

"Pixley Mapogo" är den fjärde boken om Jarle Klepp, och den är lite annorlunda än de tidigare eftersom den utspelar sig under en väldigt kort tid. En kväll och en natt bara. Det är meningen att det ska bli en fantastisk kväll. Det är Øyafestivalen sommaren 2007 och Jarle ska snart för första gången få se sitt favoritband ändå sedan de tidiga tonåren uppträda live. The Smiths är på återföreningsturné. (Renberg tar sig konstnärliga friheter!) Jarle var femton år när de splittrades, nu är han 35. Han jobbar på en tidning i Stavanger och har fått igenom att han ska få recensera konserten. Men det ska bli så mycket mer än en vanlig recension. Det här är artikeln som ska få alla att lägga märke till Jarle Klepp.

Han är där med ett gäng av vänner och bekanta, bland dem hans bästa vänner Helge Ombo och Hasse Ognatun. Hasse är lycklig över konserten. Helge är som vanligt både upprörd och cynisk. Jarle är faktiskt inte säker på om det var en bra idé att bjuda med Helge. Han är rädd att Helge ska förstöra stämningen. Helge har inte mått så bra den sista tiden och har dragit sig undan från andra människor. Men Hasse insisterade. De kan inte bara låta honom isolera sig helt.

Alldeles innan konserten ska början händer det något som vänder upp och ner på hela Jarles kväll. Han får se något som det inte var meningen att han skulle se, och tankarna far iväg. Att koncentrera sig på en konsert är helt omöjligt nu.

Jarle har ju länge varit politiskt intresserad, åsikterna går åt vänster och han hade så klart Rör inte min kompis-märket på jackan på den tiden det begav sig. Men nu kommer alla de där fördomarna som han kanske hade tänkt att han inte hade, och som han inte vill ha. Rasismen. Sexismen. Och det är ju inte helt olikt honom att handla överilat heller ... Kapitelöverskriften "Huffda, Jarle, var nå dét nødvendig" säger väl en del.

Jag tycker alltid om att återse Jarle, även om han beter sig som en idiot. Han gör ju det ganska ofta. Han försätter sig ofta i jobbiga situationer för att han inte har klarat av att hantera händelser på ett bättre sätt. (Och vem har inte gjort det?) Och Tore Renberg är expert på att skildra det. Den här historien kändes lite enklare än de andra böckerna, antagligen för att det är en relativt tunn bok som avhandlar en kort tid. Men den är nog mörkare också. Jarle och vännerna är lite äldre nu och har andra typer av problem. Kanske speciellt Helge. Hur går det egentligen med Helge?

----------------------------------------------------------------------

Förresten, det här med att Tore Renberg har skrivit två bilderböcker som heter "Gi gass, Ine" och "He he, Hasse" och att Jarles kompis Hasse Ognatun har en syster som heter Ine ... Är det samma Hasse och Ine?

onsdag 3 september 2014

Landskapsprojektet - alla böckerna


Mitt landskapsprojekt, som var att läsa en bok som utspelade sig i varje landskap i Sverige, är avklarat. Jag försökte att bara läsa sånt som jag redan hade hemma, så det ledde inte till några direkta "den här boken hade jag aldrig läst annars"-upplevelser. Kanske "den här boken hade nog fått vänta länge till annars".

En del böcker var jättebra, andra tyckte jag inte särskilt mycket om alls. Vissa landskap var svåra att hitta något ifrån. Härjedalen var nog allra svårast, och boken som jag valde, "Fångvårdskolonin som försvann" av Henning Mankell, kanske inte ens utspelar sig där. De säger aldrig exakt var de är, men av avstånden till en del städer att döma så är det i de krokarna. Och eftersom Mankell kommer från Härjedalen så får man väl anta att det är så.

Egentligen hade jag tänkt undvika deckare. Annars hade det väl inte varit så svårt, för det finns väl nästan en deckarserie för varje stad i landet? ;-) Men om jag inte ville köpa nytt så fick det bli deckare. Håkan Nessers "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" och Åsa Larssons "Till offer åt Molok" fick representera Närke och Lappland. Det blev i alla fall inga medelmåttor bland de svenska deckarförfattarna som fick vara med!

Ganska många böcker handlade om människor som har bott i storstaden ett antal år och nu av någon anledning återvänder till den plats de kommer ifrån. "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström (Gotland), "Gimokrönikan" av Patrik Godin (Uppland) och "Då tänker jag på Sigrid" av Elin Olofsson (Jämtland). Hmm, var det bara tre? Det kändes som fler. Men både "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström (Småland) och "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson (Västergötland) handlar om unga journalister som gör praktik på landsortstidningar, och i den ena fallet är det där släkten kommer ifrån, även om huvudpersonen inte direkt har bott där själv.

"Den larmande hopens dal" liknar inte direkt någon annan bok, men kanske ändå "Åminne" av Sven Delblanc (Sörmland)? Lika är de väl egentligen inte, men båda har ganska udda perspektiv och är kanske mer eller mindre galna. Också åt skröna-hållet, fast mer traditionella tycker jag, är Göran Tunströms "Juloratoriet" (Värmland) och Filip & Fredriks "Tårtgeneralen" (Västmanland). Undrar hur ofta de nämns i samma mening. ;-)

Sen har vi de mysiga romanerna. Hit får "Finns inte på kartan" räknas och självklart "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist (Skåne). Pia Hagmars "Du och jag och vi" (Dalsland), även om den inte är lika självklart mysig. Det är ändå en sån där bok där man tänker att det nog ordnar upp sig i slutet.

Det finns ju också de böckerna där det inte alls känns som att det kommer gå bra. "Springa med åror" av Cilla Naumann (Halland), "Vi faller" av Pär Östling (Hälsingland) och "Norrlands svårmod" av Therése Söderlind (Ångermanland).

Deppigt är det också i många av ungdomsböckerna. "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlson (Öland), "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld (Östergötland) och "Majas morsas kompis sambo" av Katarina Kieri (Norrbotten). Fast de är ju ändå gladare än de deppiga vuxenböckerna. Och mest positivt är det kanske i Johanna Lindbäcks "Tänk om det där är jag" (Västerbotten), där problemen aldrig känns oöverstigliga.

Till sist har vi ju de historiska romanerna. Ganska mycket elände där. Det är "Nässlorna blomma" av Harry Martinson (Blekinge) (kan den förresten räknas som historisk? när den skrevs var det ju bara en uppväxtskildring), "Allt som återstår" av Elin Boardy (Bohuslän), "Hjärtblad" av Aino Trosell (Dalarna), "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter (Gästrikland) samt "Sågverksungen" av Vibeke Olsson (Medelpad).

Har jag läst mig var landskapen ligger nu? Hmm, typ. Men nu har jag åtminstone något att relatera till om någon nämner Hälsingland eller Ångermanland, för att ta två landskap som i stort sett var vita fläckar på kartan för mig. Men jag undrar om jag alltid kommer att tänka att det t.ex. är trist i Uppland och glatt i Skåne nu? Nu är ju Skåne inget bra exempel, för det känner jag ändå till, men tänk om det hade blivit Kristian Lundberg i ställer för Karin Brunk Holmqvist!

Och så tänkte jag göra en topp fem, men det är ju jättesvårt! Jag tror jag avstår.


Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin
Västmanland: "Tårtgeneralen" och Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Värmland: "Juloratoriet" av Göran Tunström
Dalarna: "Hjärtblad" av Aino Trosell

Norrland
Gästrikland: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter
Hälsingland: "Vi faller" av Pär Östling
Härjedalen: "Fångvårdskolonin som försvann" av Henning Mankell
Medelpad: "Sågverksungen" av Vibeke Olsson
Jämtland: "Då tänker jag på Sigrid" av Elin Olofsson
Ångermanland: "Norrlands svårmod" av Therése Söderlind
Västerbotten: "Tänk om det där är jag" av Johanna Lindbäck
Norrbotten: "Majas morsas kompis sambo" av Katarina Kieri
Lappland: "Till offer åt Molok" av Åsa Larsson


måndag 1 september 2014

SUB och planerat borttappande av böcker

Ny månad och jag räknar hur många böcker jag har "på gång snart". 1408 stycken. Rimligt!

Jag tror inte att antalet hade ökat sedan förra månaden om jag inte hade varit på loppisturné i lördags. Alla förstår väl vilken avdelning som lockar mig mest. Men å andra sidan var det kul att gå på loppis. Så det så.

Såg det här eventet på facebook (via Siv): Lämna/glöm en bok någonstans. Pågår mellan den 8:e och 14:e denna månaden, alltså hela nästa vecka. Jag har en del böcker som är utgallrade ur mina samlingar, men ändå bra. Sånt som jag inte tror att jag kommer läsa om (platsbrist!) och sånt som jag kanske har köpt på ett annat språk eller i en snyggare upplaga (var ju t.ex. bara tvungen att köpa den broderade Utvandrarserien!).  Jag inser att det finns en viss risk att böckerna kommer ligga sönderrivna och uppblötta i en vattenpöl nästa dag, men någon kanske blir glad över en gratis bok i alla fall. Men hur många olika ställen finns det att "glömma" böcker på i en småstad? Bussen till/från jobbet är ju givet, men mer?

Och så brukar jag ju visa upp nåt ur min SUB. Idag blir det ett av helgens loppisfynd (för allt man köper på loppis är tydligen fynd), nämligen "Outside the Dog Museum" av Jonathan Carroll. Jag har tidigare läst hans "Skrattets rike". Den var galen, och jag har inga skäl att tro att den här skulle vara mindre galen. Bullterriers verkar förresten vara lite av hans signum.