söndag 30 november 2014

En smakebit på søndag (vecka 48)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/11/adventstiden-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Första advent! Jag borde tända ljus, inte bara sitta här och äta överbliven födelsedagstårta. :)

Och så ska jag läsa mer i den här deckaren.
Deretter hadde han plutselig og skarpt kommandert en av gjestene, sin yngste sønn Leonard, til å prøvesmake maten fra hans egen tallerken.
"Jeg har mistanke om at maten på min tallerken kan være forgiftet. Ingen vil vel være uenig i at det i så fall er et mindre tap om du mister livet enn om jeg gjør det!" hadde vært Magdalon Schjelderups formulering. Ingen hadde tatt til orde mot den.
(Hans Olav Lahlum, "Satellittmenneskene", s. 19)

lördag 29 november 2014

Korpens vingar

Korpens vingar
av Margit Sandemo

I förra boken inleddes den svit av Sagan om Isfolket som brukar kallas Heikesagan. Heike är huvudperson, eller har åtminstone en viktig roll, i otroligt många böcker. En av anledningarna till att Sagan om Isfolket är så populär tror jag annars är att det går så fort, och att det är som nytt i var och varannan bok. Ny huvudperson, gärna ny generation och en ny tid, nya platser, nya spännande händelser. Och så berättas bara de mest intressanta händelserna i folks liv, sedan får de finnas i bakgrunden och nämns bara lagom mycket för att man inte ska tappa kontakten med dem, man vill ju ändå veta hur det gick sedan.

Heike har inte direkt den starkaste personligheten i böckerna (åtminstone har jag tyckt så tidigare, kanske kommer jag se honom på ett annat sätt den här gången?), så att just han ägnas så många böcker är kanske oväntat. Fast han är ju drabbad, och det händer ju mycket spännande. Och på något sätt har vi faktiskt tappat bort resten av Isfolket nu, och de behöver presenteras på nytt. I "Drakens tänder" lämnar en ung isfolkspojke sin släkt i Sverige och reser ut i Europa för att aldrig återvända. Han får en son, Heike, som han behandlar illa men som ändå får höra berättelserna om Isfolket. Heike blir sedan ensam långt borta i Slovenien, fem år gammal. Men nu är han vuxen och bestämmer sig för att lämna sin fosterfamilj och resa norrut, mot Sverige och Norge och släkten som han aldrig har träffat. Heike har ingen aning om Isfolkets öden de senaste tjugo åren eller så, och det har inte läsaren heller. Annars brukar man alltid få små glimtar av de andra, scener med andra släktingar än den som är huvudperson i just den boken. Men i "Korpens vingar" är det bara Heike.

Det är inte så lätt att ta sig till Sverige. Heike vet inte ens åt vilket håll han ska. Och hans övernaturliga krafter drar in honom i en skräckäventyr i en del av Europa som har ett väldigt speciellt rykte – Transsylvanien. Heike kommer till en liten by där folket oväntat nog inte fruktar vampyrer. För det är något annat som hemsöker deras by.

Förstår inte hur man bestämde motiv till det här omslaget. Typ den tråkigaste scenen i hela boken ...

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder

fredag 28 november 2014

Vardene tennes


Vardene tennes
av May Grethe Lerum

En ny huvudperson gör entré. Än så länge är Reina bara ett barn, men redan ganska annorlunda. Fiendskapen mellan "vår" familj och en av bydgens mäktigaste storbönder fortsätter, med allt värre metoder. Och så drabbas området av en epidemi.

Ganska spännande, men det är en del saker som känns lite långsökta liksom. Fast just det är en sån sak som kanske är lite spoilrigt att avslöja. Det gör i alla fall att serien känns som något annat nu än när jag började läsa.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille 
22. Mørke makter 
23. Fremmed måne 
24. Å jage en drøm 
25. Malstrøm 
26. Steinhjerte

söndag 23 november 2014

En smakebit på søndag (vecka 47)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/11/one-foot-in-grave-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den här helgen läser jag boken som vi har valt i läsecirkeln den här månaden. Jag har hört mycket bra om Nina Bouraoui, men det här är den första av hennes böcker som jag läser. Den handlar om en man, som hittills framstår som både tråkig och osympatisk (men boken är inte tråkig, tycker jag). Här har hans mamma just ringt och berättat att hans pappa är död.
Han hade lyssnat, lugnat och lovat henne att komma så snabbt han kunde. Han hade klivit ur sängen direkt, duschat och sedan hade han packat väskan med en kostym till begravningen och två ombyten som passade bättre att ha på sig under de dagar som han skulle tillbringa i Saint-Servan för att ta hand om formaliteterna. Han hade suttit och väntat på att natten skulle ta slut ute på balkongen, fast det var kallt; gryningen var gul över Vitry och han var den ende som tog vara på tystnaden där, ett privilegium som han fann ett visst nöje i "när jag är uppe före alla andra så här känns det som om jag pissar på hela världen".
(Nina Bouraoui, "Standard", s. 27)

lördag 22 november 2014

Elsk meg i morgen


Elsk meg i morgen
av Ingvar Ambjørnsen

Det här är den fjärde boken om Elling, och än så länge den sista. Jag har läst en artikel om att Ingvar Ambjørnsen har skrivit nya Ellingtexter, nu femton år efter "Elsk meg i morgen", men att han i protest mot hur bokbranschen ser ut idag, med kort livslängd för böcker och därmed lite betalt för författarna, har valt att inte ge ut dem (än?).

Hittills har vi fått läsa om Ellings sammanbrott i en bok, och om hans väg tillbaka i två böcker. Det första sammanbrottet var efter hans mors död, när han plötligt skulle klara sig själv. Nu har han blivit lämnad ensam igen, efter att vännen Kjell Bjarne, som han delade lägenhet med, har bildat familj med grannen ovanpå. Hon väntade barn när de träffades, och Kjell Bjarne ser den nu treåriga flickan som sin egen. Han har också fått jobb i en butik där han sköter pantautomaterna. Kort sagt har han efter bästa förmåga ordnat ett så vanligt liv som möjligt. Men det blir ju inte mycket tid över till Elling. Resten av den lilla umgängeskrets som Elling hade har också försvunnit. Det finns ingen som kan se till att han inte trasslar in sig i sina tankar och fantasier längre.

Elling har blivit förälskad i en ung kvinna, och funderar på hur han ska närma sig henne. När han ser henne läsa böcker om UFO så har han planen klar. Han ska prata med henne om det. Att han har blivit bortförd kanske. Är det inte rent av så att han har blivit bortförd? Han kan se det så tydligt framför sig.

I de senaste böckerna har det varit mycket av den underfundige Elling, Elling som kanske inte är klok men som kanske ändå ser vissa saker klarare än oss andra, den neurotiske och misslyckade men sympatiske Elling – och ännu mer i de båda filmerna som jag har sett. Men i den här boken är det nästan så att jag blir rädd. Elling verkar så mycket mer hotfull när han till exempel beslutar att inte längre låta sin uppfostran stå i vägen för vissa blottarfantasier han har haft. Han har alltid diktat upp historier om olika människor, ofta om folk han ser på stan, men den fantasifiguren han hela tiden återkommer till i den här boken utvecklar sig till någon sorts hämnande seriemördare. Ett ganska mörkt slut på serien, om det här nu är slutet.

onsdag 19 november 2014

Färjkarlen


Färjkarlen
av Stieg Trenter

Jag har tidigare läst "Färjkarlen" i serietappning, och då fick jag lust att läsa originalboken också. Jag har aldrig fastnat för Stieg Trenters böcker tidigare, men den här gillade jag verkligen. Så antingen har jag plötsligt börjat gilla hans stil, eller så är det blandad kvalitet på hans böcker. Vem vet? Nu tänker jag i alla fall läsa fler.

Det hela börjar med en ytterst spöklik färd på en djurgårdsfärja, som den unga apoteksanställda Kerstin reser med en sen kväll. Hon vaknar sedan i sin egen säng och undrar vad som har varit dröm och vad som verkligen har hänt. Lägg till ett dödsfall som verkar ha med hennes märkliga upplevelse att göra och låt fotografen Harry Friberg göra entré. Så blir det spännande och underhållande.

Mansons blivande fru i Monster

Igår var det mycket spekulerande i radio och på twitter om vem hon som tänker gifta sig med Charles Manson är, och varför någon skulle vilja göra det, och då särskilt någon som är så ung.

Vänta lite, det här låter bekant, tänkte jag. Och jodå, jag har läst om henne i Micael Dahléns bok "Monster", som handlar om mördare och deras beundrare. Så den boken kan vara värd att läsa om det här äktenskapet var något man funderade över igår.

söndag 16 november 2014

En smakebit på søndag (vecka 46)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/11/orphan-train-en-smakebit-pa-sndag.html

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag har ett norskt tema på min läsning den här månaden, men eftersom jag ligger efter med bloggandet (det underlättade inte direkt med uppkopplingproblem under flera dagar tidigare i veckan) så märks det inte här än. Fast nu kommer det åtminstone en norsk smakbit. Det här är en bok som nog många av er redan har läst. För er andra, det handlar om de boende i en trappuppgång i Trondheim 1965. Här är det ett äkta par som bråkar om pengar, särskilt om hur dyrt det kommer bli med sonens konfirmation.
– Men hva blir det til? Skal jeg ta den vaskejobben?
– Nei. Den kan fru Foss i fjerde ta. Hva hun foretar seg hele dagen er meg et komplett mysterium når hun bor alene nesten hele tida og de ikke har unger.
– Hun vasker huset sitt. Naken.
– Hva?
– Det er noe alle vet.
Kraftige og fargesterke bilder begynte å svirre rundt i hodet hans; uten å ville det begynte han å le. Karin lo også.
– Begynner du å vaske huset naken, skal du faen meg få femten kroner i timen av meg! sa han.
– Din gris.
Men han så at hun rettet ryggen og trakk inn magen.
(Anne B. Ragde, "Jeg skal gjøre deg så lykkelig", s. 57)


lördag 15 november 2014

Solaris


Solaris
av Stanislaw Lem

Förra månadens läsecirkelsbok, som jag inte hann läsa ut i tid. Inte för att det var en dålig bok eller ens för att den var svårläst, utan det var bara dålig framförhållning.

Jag hade kanske en liten aning om att det finns en film som heter Solaris, men romanen av Stanislaw Lem kände jag inte till. Inte vad filmen handlar om heller, för den delen.

Det hela utspelar sig på en något nedgången rymdstation som svävar över planeten Solaris yta. Hit kommer psykologen Kris Kelvin, och upptäcker genast att något inte står rätt till. I omkring hundra år har människor utforskat Solaris, den enda planet förutom Jorden som man vet innehåller något slags liv. Solaris har en enda invånare, en jättelik organism som täcker hela planeten som ett hav. I alla år har man försökt förstå dess beskaffenhet och framför allt att ta kontakt. Havet svarar inte. Men nu har något nytt kommit in i bilden. Kelvin vet inte exakt vad, men hittills verkar det bara ha fört med sig fasa och ångest för de få män som fortfarande bemannar rymdstationen.

Jag läser väldigt lite science fiction, känner mest till genren från film, men de få böcker jag har läst har ju varit ganska så bra. Det kan ju bero på att om den enda sci-fi-bok man nånsin läser är "Jag, robot" så ÄR den ju bra. "Solaris" är också bra. Ofta så är ju idén om rymdvarelser att de är typ som människor, fast kanske gröna och med en eller annan tentakel, eller grå med stora huvuden. Här är det i stället något som inte kan jämföras med något på Jorden, och allt människorna vill är att försöka jämföra den med något på Jorden.

Flera i läsecirkeln hade förresten tänkt på att här är det framtid och avancerad teknologi (man reser ju enkelt i rymden), men när Kelvin ska göra efterforskningar i gamla böcker så går han till rymdstationens bibliotek, som är fullt av gamla dammiga luntor. Som man alltså har varit tvungen att släpa med sig ut i rymden! "Solaris" är från 1961. Rymdfärder och robotar var tydligen tänkbart, medan "att läsa på skärm" inte alls var aktuellt än. Det tyckte vi var lite kul. Och trevligt förstås. Vi gillar böcker.

Tjänsteanden


Tjänsteanden
av Selma Lagerlöf

Kuslig och bra novell om vad som kan hända om man skaffar sig en "spirrtus", ett sorts väsen som ska ge lycka. Det bästa är porträttet av den ganska hopplöse unge mannen som skaffar sig spirrtusen.

Och självklart kommer jag att tänka på John Ajvide Lindqvists "Människohamn".

fredag 14 november 2014

Detektiv Conan Band 67


Detektiv Conan Band 67
av Gosho Aoyama

Fler knepiga fall för mästerdetektiven Conan. Samma upplägg som i tidigare böcker, men deckargåtorna är fortfarande riktigt bra.

lördag 8 november 2014

Nattsidan


Nattsidan
av Joyce Carol Oates

Ååh, en novell om spiritistiska seanser i slutet av 1800-talet! Det räcker väl nästan att säga det?

Jag tänker på att jag har hört att Oates har skrivit en del åt det gotiska hållet, men att ingen av de böckerna som jag har läst har varit i den genren. Vad är det man borde läsa? "Bellefleur"?

fredag 7 november 2014

Johnny Panic och drömbibeln


Johnny Panic och drömbibeln
av Sylvia Plath

Att vara assisterande sekreterare i arkivet på en psykiatrisk klinik är perfekt om man samlar på drömmar drömda av människor med panik. Och det är det berättaren gör, vid sidan av sitt vanliga arbete.

Speciell novell, jag är inte ens säker på om jag har förstått vad som hände, men den är bra.

torsdag 6 november 2014

Det sällsamma fallet Benjamin Button


Det sällsamma fallet Benjamin Button
av F. Scott Fitzgerald

Jag visste inte att filmen (som jag inte har sett) var baserad på en novell av F. Scott Fitzgerald. Men så är det visst.

Det här är helt annorlunda än "The Great Gatsby", som jag läste nyligen. Det här är en udda historia om Benjamin Button, som skandalöst nog och till sina föräldras fasa och skam föds som en gammal man. Med åren upptäcker han att han ser ut att vara yngre och yngre. Men även om han har några goda år så passar han liksom aldrig in. Och man kan ju tänka sig hur hans äktenskap utvecklar sig ...

Både humoristiskt och sorgligt, och ganska lättläst.

tisdag 4 november 2014

Huset Ushers undergång


Huset Ushers undergång
av Edgar Allan Poe

Man tycker ju att jag skulle kunna svara på om jag har läst "Huset Ushers undergång" tidigare, men jag vet faktiskt inte. Har jag läst den så var det före bloggens uppkomst i alla fall.

Berättaren besöker en god vän i hans hus för första gången. Vännen är sjuk och det är även hans syster, som också bor i huset, som har varit hem för flera generationer Ushers. Båda syskonens sjukdomar är ganska speciella, och det vilar överhuvudtaget en skräckfylld stämning över huset.

Jag vill nog läsa om den här novellen ganska snart för att verkligen få med mig alla detaljer. Ibland är det bättre att redan veta vad som händer i slutet, så att man kan koncentrera sig på viktigare saker.

måndag 3 november 2014

Drakens tänder


Drakens tänder
av Margit Sandemo

Den unga generation av Isfolket består av några alldeles vanliga ungdomar. Ingen av dem är drabbad eller utvald och släkten hoppas att förbannelsen är upphävd. I själva verket vet en av de unga mycket väl att han är drabbad. Men han har inga av de yttre tecknen, och han tänker inte avslöja något. Med hans magiska krafter ligger världen öppen för honom. Han föreställer sig makt och rikedomar.

Vad han inte märker är att ju värre saker han tillåter sig att göra mot andra desto mer förändras han. Från början var han en ganska vanlig pojke, som tyckte om och var omtyckt av familj och vänner. Några år senare har han blivit grym och omänsklig. Det kommer inte minst hans lille son få märka av.

Det här är en ny sorts drabbad. De flesta drabbade har ett väldigt speciellt utseende och alla i släkten vet redan från början att de är drabbade. Man kan göra sitt bästa för att vägleda dem, även om de har en viss dragning mot ondskan. Men här har man ju inte haft en aning ... Även om Margit Sandemo brukar jobba med bara ett par olika personlighetstyper som återkommer i olika skepnader i alla hennes böcker, så är det ju ändå variation. Och det är nya miljöer och händelser, och det är förstås ofta ganska roligt.

Den här boken är också sorglig, med den lille pojken som plågas av sin (vid det laget) onde far. Allt som går fadern emot är barnets fel – för den där makten och rikedomarna blev det inte mycket av – och dessutom tycker han att det är roligt att se om han kan knäcka barnet. Men man kan ju trösta sig med att i Margits böcker så får folk vad de förtjänar, eller ännu värre. Vilket kan vara komiskt om det är någon liten förseelse som straffas med att personen gör bort sig, men i en bok som den här så är det inte roligt längre. Och det är förstås inte tänkt att vara roligt heller

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden

söndag 2 november 2014

En smakebit på søndag (vecka 44)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/11/dette-skulle-vre-en-rolig-leselrdag.html

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Som jag skrev i bloggen igår så är min (läs-)plan för november att läsa några av de norska böcker som jag har i hyllan men inte har läst. Men först måste jag ju läsa färdigt de böcker som jag redan höll på med. Igår läste jag ut läsecirkelsboken som jag inte hann med innan mötet i onsdags. Och idag tänker jag läsa ut en deckare från 60-talet, som jag påbörjade när jag var i Stockholm förra helgen.

Mer än böcker som utspelar sig i andra svenska städer så antas det i böcker som utspelar sig i Stockholm att man redan känner till gator och platser som nämns. Och nu när min syster bor strax utanför Stockholm och jag har varit där några gånger så känner jag faktiskt till platserna ibland. Förra helgen gick jag också Allmänna gränd bredvid Gröna Lund för att ta Djurgårdsfärjan till Slussen, precis som Kerstin i boken gjorde. Fast det var fullt av andra passagerare och jag råkade inte ut för något konstigt. Kerstin är den enda passageraren på turen, sent en mörk kväll, och hennes färd blir inte så lite spöklik. (Perfekt till Halloween ju!)

Så sträckte hon ut benen och lutade sig tillbaka mot den hårda kurviga träryggen, tog sig på höften där smärtan efter felsteget på Allmänna gränd plötsligt stack till, gnodde med knogarna och bligade mot Slussens Vintergata. Den var fortfarande töcknig, hon hade ännu några minuter på sig att koppla av.
Så med ens fick hon för sig att något var galet. Något hade inträffat som fyllde henne med ängslan, en gåtfull förändring som trots att den måtte vara påtaglig inte genast gick att bestämma. Hon reste sig så häftigt att väskan föll i durken. Hon böjde sig ner och tog upp den, och när hon rätade på ryggen, fattade hon var som inte stämde.
Det var akteröver Slusskarusellen skimrade med alla sina ljus. De syntes mjölkaktigare för varje sekund. Djurgårdsfärjan hade vänt och stävade nu ut mot Saltsjön.
Hennes första reaktion var harm. Visste dom inte om att det fanns en passagerare ombord? Som hade betalat ända fram till Räntmästartrappan? Hade hoppilandkallen blivit akterseglad vid Allmänna gränd och visste skepparen ingenting om? Hon stegade förbi maskinrumsluckan, stannade utanför styrhytten och knackade på så att det skallrade i rutan. När ingen öppnade, höjde hon sig på tå och kikade in med näsan mot sargen. I det svaga återskenet urskiljde hon ratten med sina pinnar, och det klack till i henne när hon såg hur den plötsligt rörde sig av sig självt. Ty sanningen var den att styrhytten var tom.
(Stieg Trenter, "Färjkarlen", s. 12-13)


lördag 1 november 2014

SUB och november

Idag: 1443 böcker. Vilket är en liten minskning sedan förra månaden. Wow.

Min plan för november månads läsning är Norsk November. Jag tänker mest läsa norska böcker (på norska eller översatta). För att jag har så många. Och Norsk November låter väl catchy? Även om många av böckerna är från förlaget Oktober ...

Här är en av böckerna som jag antagligen kommer att läsa. Röstades fram till bästa norska bok 2007. Fast man kan inte riktigt ta sånt på allvar. Relativt nya böcker har väl en ökad chans att komma högt på listan i omröstningar. Fast "Mengele Zoo" var inte sååå ny då. Den är från 1994. Tror den handlar om ekoterrorism, men jag är inte helt säker.