söndag 30 augusti 2009

Death Note 10: Utplåna


Death Note 10: Utplåna
av Tsugumi Ohba
Illustrerad av Takeshi Obata

Serien börjar gå mot sitt slut och det är väldigt spännande. Near verkar definitivt vara en värdig arvtagare till L. Ska han lyckas lösa fallet Kira? Eller blir det Kira som vinner? Och var ska man som läsare egentligen lägga sina sympatier? Det vill säga, för min del tycker jag ju att Kira gör helt fel. Men eftersom det är "Kira" som är huvudperson i serien så blir det ju ändå så att jag hejar på honom.


Death Note:
1. "Tristess"
2. "Nedräkning"
3. "Dubbelspel"
4. "Kärlek"
5. "Tabula rasa"
6. "Arvtagare"
7. "Noll"
8. "Måltavla"
9. "Kontakt"

Midnattsbarnen


Midnattsbarnen
av Salman Rushdie

Detta är den senaste boken vi läste i läsecirkeln. Under sommar- och juluppehållen passar vi ofta på att välja en lite längre bok. Den här är tjock, och det visade sig också att den var rätt jobbig att ta sig igenom. Det är en stor invecklad släkt, och en massa folk som inte tillhör släkten också, Indiens historia och märkliga händelser att hålla reda på. Det är en sån där bok som man märker är välskriven, men man orkar inte riktigt med den.

Berättaren, Saleem Sinai, föds i samma ögonblick som Indien blir självständigt, 1947. Tusen andra barn föds i Indien under den allra första timmen av det självständiga Indien. Alla har märkliga egenskaper av olika slag. Men berättelsen börjar redan med Saleems morfar, många år tidigare. Hur han träffade sin fru, deras barn och så småningom om Saleems födelse och liv. Händelser i hans liv är ofta kopplade till landets historia. "Midnattsbarnen" är en sån där bok som man märker är välskriven, men man orkar inte riktigt med den. Det är ju intressant med Indien och så, men allt det här med stora näsor och öron och allt vad det nu är ... Jag kan tänka mig att många kastar sig över och sträckläser den, men för min del passade det bättre att ta lång tid på mig och läsa lite i taget.

tisdag 25 augusti 2009

Fara på taket, Lotta!


Fara på taket, Lotta!
av Merri Vik

"Fara på taket, Lotta!" har en mer deckaraktig intrig än de andra böckerna i serien. Det börjar helt oskyldigt med en friluftsdag för hela skolan (den där Giggi har med en väckarklocka, haha), men efter den dagen råkar Lotta ut för så mycket konstigt. Hennes skolväska blir stulen, familjen får märkliga besök och telefonsamtal m.m. Men varför?

Emellan de spännande bitarna får man förstås som vanligt läsa om missöden och glädjeämnen i Lottas liv. Väldigt trevligt. :)

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"

måndag 24 augusti 2009

Klantade till det med Ian Rankin

Idag var jag inne i en bokhandel. Tittade lite på pocketavdelningen och då är det ju faktiskt lika bra att nappa på deras sedvanliga "Ta 4 betala för 3"-erbjudande. Det gäller bara att välja ut vilka fyra man mest vill ha.

Jag har blivit lite nyfiken på Anne Perry de senaste dagarna (nån som har läst henne?), men de hade ingen av hennes böcker. Men därifrån är (det alfabetiska) steget inte långt till Ian Rankin, som jag också gärna vill läsa. Men vilken del är nu först. En snabb titt på insidan av pärmen gav sken av att det var "Fleshmarket Close", så den välde jag. Senare upptäckte jag att den verkligen inte var först, utan en av de allra nyaste. På insidan av pärmen var böckerna avbildade i en helt konstig ordning, baklänges på den främre sidan, och på den bakre sidan framlänges från den första - med några icke-Rebus-böcker längst ner. Tack för den då. :-p Nåja, jag får väl köpa "Knots & Crosses" (som verkar vara först på riktigt) och förr eller senare kommer jag väl fram till del sexton i serien ... Orkar inte åka in och byta boken.

Hur viktigt är det att läsa Rebus i ordning? Nån som har en åsikt?


De andra tre? Jo, följande:

Richard Dawkins - "Illusionen om Gud"
Pelle Sandstrak - Mr Tourette och jag"
Nancy Huston - "Livslinjer"

Det var "Livslinjer" som jag plockade till mig först. (Och sedan är det lika bra att ...)

söndag 23 augusti 2009

Lotta slår till


Lotta slår till
av Merri Vik

Det här är den boken där Lotta och Giggi hjälper till i en bokhandel och två böcker som ska hämtas ut blandas ihop. Det finns risk för att överste von Senning samma kväll kommer överlämna en tunn liten bok till femtioårsfirande fru Ask (docent i litteratur) - men inte den eleganta volym med fin kinesisk poesi som han har tänkt, utan i stället "Sjuttiosju sätt att tillaga strömming". Bokhandlaren, Lotta och Giggi inser situationens allvar och Lotta och Giggi skickas ut för att jaga rätt på de båda kunderna som har fått fel böcker. Inte helt enkelt. Men väldigt roligt. Jag kom ihåg händelsen, men visste inte alls att det var den här boken det hände i.

Lotta är full av hämndlystnad mot den buspojke som bytte ut kännetecknen på de båda bokpaketen. Men den moralpredikan hon har tänkt sig får helt andra följder än hon hade tänkt. Och både portvaktens Fia (en katt) och stans suraste affärsman är inblandade.

Lite skoltrassel måste också vara med. I den här boken placeras Lotta på platsen mitt framför katedern för att hon pratar så mycket. Men hon har inte för avsikt att behålla den platsen särskilt länge.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"

lördag 22 augusti 2009

The Day I Become a Butterfly


The Day I Become a Butterfly
av Sumomo Yumeka

En random mangapocket från biblioteket. Det var visst yaoi manga, upptäckte jag sedan. Det står ju bara på utsidan ... Men om jag bara hade läst innehållet så hade jag aldrig fattat att det skulle vara yaoi. Nån av berättelserna (det är en serienovellsamling) handlar om en tjej som är rädd att hennes kompis ska tycka illa om henne p.g.a. vissa avslöjanden. Känns som att det passar väldigt dåligt in i genren. De flesta av de andra berättelserna handlar faktiskt om pojkar som har eller eventuellt skulle kunna ha någon sorts kärleksrelation med varandra. Jag vet inte om detta är representativt för genren eller om Juné har en väldigt bred definition av yaoi. Jag misstänker det senare alternativet. Så är man ute efter yaoi lär man bli besviken. Och vill man bara läsa lite manga så blir man också en aning besviken, för jag tycker inte att det här är noveller som säger särskilt mycket.

The League of Extraordinary Gentlemen, volume 1


The League of Extraordinary Gentlemen, volume 1
av Alan Moore
Illustrerad av Kevin O'Neill

Jag har läst det här seriealbumet tidigare, men jag köpte det nyligen och tyckte att det var dags att läsa om. Det är så smart med att i stort sett alla personerna (även små biroller) kommer från olika kända böcker. :)

Men det är väl inte så stor idé att skriva om det en gång till. Läs vad jag tyckte förra gången.

Jag kan tillägga att filmen är riktigt dålig. Se den inte.

fredag 21 augusti 2009

IKEA-böcker


Älskade hem!
Familjer jorden runt

Det finns böcker överallt, om man vill ha. På IKEA till exempel. Båda de här böckerna är specialgjorda för IKEA. Heminredningsbok och reklam på samma gång. Jag gillar heminredning, och gärna att snoka i andras inredning, så om de är på rea för typ en tjuga så tycker jag det är helt okej.

I "Älskade hem!" är det bilder från nio svenska hem. Väldigt mycket IKEA-grejer i dem. Jag tror att det verkligen är riktiga hem i dem (inte en dyrare variant på "Lisa bor på 25 kvadrat"-utställningarna i varuhusen), även om man kan tvivla på detta. Misstänker att de kanske har fått dem lite extra IKEA-stajlade innan fotograferingen. Visserligen har jag också extremt mycket IKEA-pryttlar hemma, så det är väl inte helt osannolikt att de faktiskt skulle ha det. Hehe, det kanske är IKEA-anställdas hem?

Den andra boken, "Familjer jorden runt", innehåller foton och lite mer text om tretton olika familjers liv och heminredning. Alla bor i olika städer världen över, även om Europa är väldigt överrepresenterat. Här känner man bara igen enstaka IKEA-föremål. Personerna som bor i hemmen är inte anonyma heller (som de är i "Älskade hem!"), så jag utgår ifrån att det är riktiga hem. ;-)

De här böckerna är väl som inredningstidningar ungefär. Inget fel på det, jag gillar inredningstidningar. Men om böckerna bara finns till fullpris så kan man lika gärna köpa en hel hög inredningstidningar.

Förresten, det finns ju en massa andra böcker på IKEA också, de som inte är till salu. De som står i bokhyllorna i utställningsrummen. Ibland massor av exemplar av samma bok. Jag läste någon krönika om det häromveckan (där det också konstaterades att man inte får köpa deras utställningsböcker ens om man råkar hitta femtielva exemplar av en bok som är jättesvår att få tag i på antikvariat), men kan inte hitta den på nätet. Jag kanske läste den i en papperstidning. Däremot hittade jag det här och det här, och det var ju också intressant.

onsdag 19 augusti 2009

Skuggornas barn


Skuggornas barn
av Maria Gripe

Rosengåva och resten av världen känns verkligen som två helt olika världar. Berta har lämnat slottet nu, efter att ha fått reda på saker som det inte var meningen att hon skulle veta. Carolin är kvar, som Carl, Bertas "bror", förstås. Berta lever nu ett helt vanligt liv, med familj, skola och konfirmationsundervisning.

I brev från Arild, Rosilda och Carolin får hon höra att de är i Paris, och att de för en gångs skulle är tillsammans med sin far, som dock kan komma att kallas ut i krig när som helst. Paris är något helt annat än det spöklika och nästan overkliga Rosengåva, men snart tvingas de återvända. Utan sin far, men med en fransk flicka, Léonie, som är "släkt till släkten" och ska hålla tvillingarna sällskap. Berta reser dit på besök och upptäcker att "Carl" inte direkt saknar beundrare. "Han" är omsvärmad av både Arild och Rosilda, och nu även Léonie, men på helt olika sätt. Hur kommer de att reagera om Carolins hemlighet kommer fram? Och viktigare, hur kommer de att reagera när de får reda på hemligheten som Berta redan har listat ut. Det är meningen att den ska avslöjas, men Berta vet inte när. Det finns också en tredje hemlighet, som Berta försöker undersöka. Den som har varit så viktig för Carolin, men som hon på sista tiden har börjat släppa lite.

Maria Gripe lyckas verkligen få fram att det är en skum stämning på Rosengåva, som släpper nästan helt när man kommer därifrån. Väldigt bra böcker det här. Bara en bok kvar, och den kommer jag inte ihåg något av. Den är berättad ur Carolins synvinkel i stället för Bertas, väl?


Tidigare böcker i serien:
- "Skuggan över stenbänken"
- "... och de vita skuggorna i skogen "

måndag 17 augusti 2009

Jenny S


Jenny S
av Denise Rudberg

Nu har jag läst min första Rudberg. Jag trodde den skulle vara sämre. Haha! För visst är det usch och fy att läsa Denise Rudberg? Mycket mer än att läsa andra svenska chick lit-författare, känns det som. Men det kan inte bero på att hon är sämre än andra svenska chick lit-författare. Det är väl ungefär samma klass på de flesta jag har läst. Nån var förstås mycket tråkigare. Hon kanske var först eller är mest känd?

Utgångspunkten för "Jenny S" är väldigt lik "Mossvikenfruar - Chansen" av Emma Hamberg. Båda huvudpersonerna lever extremt vanliga liv i små samhällen någonstans i Sverige tills de upptäcker att deras respektive män har varit otrogna. Då sticker de till Stockholm. För övrigt händer det olika saker i de båda böckerna.

Jenny står helt ensam efter att Jocke har svikit henne. Hon har alltid haft dålig kontakt med sin familj, uppväxten var trasslig, och av vissa anledningar funkar det inte så bra att vända sig till kompisarna eller hennes "ställföreträdande familj" som hon skaffade i tonåren. Det är en lång historia, som berättas efter hand i boken.

Med sitt inte särskilt omfattande sparkapital och en bil full av utvalda ägodelar beger sig Jenny alltså till Stockholm. Hon flyttar in på hotell och gör upp en handlingsplan som hon disciplinerat följer. Hon verkar väldigt praktisk. Det första hon behöver är ett jobb, och det lyckas över förväntan. Hon hittar ett jobb som ekonomiassistent (eller vad det heter) och receptionist på en liten, exklusiv mäklarfirma. Alla som har haft jobbet tidigare har varit helt hopplösa, och Jenny gör sig snabbt oumbärlig. Chefen, Sebastian Bäckström, är krävande, men han verkar väldigt nöjd med Jenny. Hans bror Per och Pers man Bo blir hennes vänner, och speciellt Bo hjälper henne att finna sig till rätta i Stockholm. Det går bra för Jenny. Men borde hon inte reda ut saker och ting med Jocke? De har ju inte ens pratat efter att Jenny fick hans brev där han erkände allt. Jenny har knappt haft kontakt med någon från sitt gamla liv. Men till slut blir hon tvungen ...

Helt okej bok. Ganska rolig, lagom dramatisk ... Som sig bör beskrivs shoppingturer och alla nytillskott i Jennys garderob ingående. Mycket annat också. Kommer vara skitkul att läsa om trettio år. :)

En person som heter Matilde nämns ibland, och mot slutet dyker hon t.o.m. upp på riktigt i handlingen. Boken efter "Jenny S" heter "Matilde". Och boken efter det heter "Åse" och handlar om Matildes syster. Det har jag redan läst om på annat håll, Åse nämns inte i boken om Jenny. Jag tror inte att handlingen i de tre böckerna har så mycket med varandra att göra, bara att några personer dyker upp i flera av böckerna. Sånt är kul. Är det inte så att hennes första tre böcker hänger ihop med varandra på liknande sätt? Och kanske med dessa också?

söndag 16 augusti 2009

Bokhylleplaner

Fler bokhyllor behövs ALLTID. De delade ut den nya IKEA-katalogen på stan igår. Jag vill byta ut en av mina låga Billysar mot en hög och ha frostade glasdörrar i den. Sen ska jag ställa alla mina norska kioskserier i den, så att de inte är så framträdande. Haha.

Dessutom har jag designat en egen pockethylla. Nu ska jag bara få pappa till att bygga den åt mig. Och mamma att måla den. ;-)

No One Belongs Here More Than You


No One Belongs Here More Than You
av Miranda July

Jag hade oerhört höga förväntningar på "No One Belongs Here More Than You" även om jag inte hade någon aning om vad jag kunde vänta mig. Jag har hört mycket om hur bra den ska vara, men eftersom det är noveller beskrivs ju inte så mycket handling och sådär. Det är ju mycket enklare med en roman. Om man ska beskriva handlingen i noveller hade det kanske lett till att inte så många läste dem. "Jo, men det handlar om nån som delar uteplats med sina grannar." "Det är om en kvinna går på samma sykurs som sin chefs fru. De syr morgonrockar." Haha, låter inte så spännande direkt. Och det gör inte novellerna rättvisa. De är mycket bra. Läs dem.

(Förresten, folk skulle säkert läsa "The Female of the Species" om man beskrev handlingen i de novellerna. De är ju om mord och såna saker. Lite annan stil. Fast de är mycket bra de också.)

Dramacon 3


Dramacon 3
av Svetlana Chmakova

Sista delen i den här serien (se även "Dramacon 1" och "Dramacon 2"). Chriss och Beth är på det stora manga- och animekonventet igen. För Chriss är det tredje året i rad, och som vanligt ska det bli spännande att träffa Matt. Dessutom ska hon cosplaya i år. Dräkten blev kanske inte superlyckad, men Chrissie är nöjd. Åtminstone tills hennes mer proffsiga vänner börjar kommentera den ...

Beths mamma talar plötsligt om att hon tänker besöka konventet en dag och Beth får panik. Att teckna serier är hennes stora dröm, men mamma är helt emot. Beth vill gärna visa att det faktiskt är ett seriöst yrke, men det kanske inte blir så lätt på det här konventet. Ska Beth våga stå på sig och tacka ja till tecknarjobberbjudandet hon har fått?

Ganska dramatiskt emellanåt faktiskt. Kul serie. Miljön är väl ganska tacksam för skämt. :)

fredag 14 augusti 2009

Skärp dig, Lotta!


Skärp dig, Lotta!
av Merri Vik

"Skärp dig, Lotta!" utspelar sig under ett helt sommarlov. Lotta har hunnit bli fjorton år, eller fyller fjorton under bokens gång. Det är lite konstigt att man aldrig får veta när hon fyller, men det verkar vara ungefär på försommaren. Hade det inte varit naturligt att någon gång skriva om en av hennes födelsedagar?

I alla fall, i den här boken får läsarna för första gången besöka Rönnvik, där familjen Månsson har sommarstuga sedan många år. Handlingen kommer förläggas till Rönnvik många gånger under seriens gång. Den här sommaren är det mest Lotta och hennes mamma som är där, och pappan under sin semester. De äldre syskonen tillbringar lovet på annat håll. Däremot har faster Truddan och hennes nyblivne make (Jesper, fast genom en miss heter han Torsten boken igenom) hyrt en stuga i Rönnvik. Detta passar bra, eftersom både Lotta och hennes klasskompis Jonas måste tenta av matten för att bli uppflyttade till nästa årskurs. Jonas är ju en av pojkarna som Lotta har varit lite intresserad av, men i den här boken verkar de mer som kompisar. Han är dessutom släkt med Jesper/Torsten och han är fysiklärare. Han kan mer än gärna tänka sig att plugga matte med Jonas och Lotta flera timmar varje dag. De tycker väl mer att det är ett nödvändigt ont.

Tant Bernhardina och Pauls föräldrar bor också i Rönnvik över sommaren. Och så den odräglige Paul förstås. Paul inleder med att ge igen för gammal ost ... Lotta lurade ju honom rejält i en tidigare bok. Väldigt kul. :)

Lottas favoritklädsel den här sommaren är ett par gamla utslitna byxor och en av storebror Knatts avlagda skjortor. Perfekt att gå och drälla i till slarv. Tyvärr bär det sig inte bättre än att hon råkar hamna på foto i tidningen vid ett flertal tillfällen i just denna utstyrsel, och hon får kritik för sin brist på stil. Men med hjälp av några nyfunna vänner ger hon igen.

Väldigt somrig och trevlig bok. :)

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"

Tredje Moseboken (Leviticus)


Tredje Moseboken (Leviticus)

I "Tredje Moseboken" händer det ingenting. Jo, några bryter mot en eller annan regel och dör. Annars är det bara en uppräkning av regler för olika typer av offer, orena flytningar, spetälska på människor, hus och kläder (ja, kläder och hus kan tydligen också få spetälska - på beskrivningen låter det dock mer som t. ex. mögel), samt vad man inte får äta. Bland annat. Inte alls spännande att läsa, och inte särskilt kul heller. Om man nu inte är väldigt intresserad av vilka regler som gällde där och då, eller rent av har tänkt följa dem själv.


Gamla testamentet:
1. "Första Moseboken" ("Genesis")
2. "Andra Moseboken" ("Exodus")

torsdag 13 augusti 2009


Peter Pan & Wendy
av J. M. Barrie

Berättelsen om Peter Pan var oväntat bisarr. Inte lika illa som "Alice i Underlandet" förstås, men mycket galnare än vad jag hade trott. Okej, jag har inte funderat så himla mycket på hur alla element jag kom ihåg från berättelsen hängde ihop. Jag har läst någon serie- eller bilderboksvariant av den tidigare. Jag kom ihåg att det var tre barn och att de hade en hund som nanny, Kapten Krok, Tingeling, Tigerlilja, en krokodil, Peter Pan och några andra barn. Det går kanske inte att få ihop det på något sätt som verkar vettigt.

Herr och fru Darlings tre barn (Wendy, John och Michael) har faktiskt en hund som barnflicka. Jag trodde att det kanske var ett husdjur som var väldigt fäst vid barnen, eller en mänsklig nanny som liknades vid en hund, men det är faktiskt en riktig hund som verkligen jobbar som barnflicka. Herr Darling är lite orolig för att grannarna ska prata, men Nana är lika kompetent som vilken mänsklig nanny som helst.

Wendy har berättat en del sagor om Peter Pan, och alla barnen brukar drömma om Neverland, även om drömmarna är lite olika. Men en kväll dyker Peter Pan och Tingeling upp på riktigt och tar med sig de tre barnen till ön Neverland. Peter och Tingelingf är förresten lika odrägliga båda två, men på olika sätt. Wendy blir mamma till de andra föräldralösa pojkarna som Peter Pan leder, och dessutom till sin egna bröder. Peter är gruppens ledare och "pappa". Det är på låtsas, men nästan som om det vore riktigt. John och Michael börjar glömma bort sin vanliga liv, och att Wendy inte är deras mamma på riktigt.

Hela tiden är det en massa äventyr och lekar som antingen är på låtsas eller på riktigt. Det är svårt att skilja sakerna åt i Neverland. Det finns blodtörstiga indianer, blodtörstiga pirater (kaptenen hyser särskilt agg mot Peter Pan) och blodtörstiga vilddjur att kämpa emot. Dessutom sjöjungfrur och älvor. Och hemma sitter herr och fru Darling, och Nana, och förebrår sig själva för att barnen har försvunnit.

Sååå konstigt. Men jag är nöjd över att jag har läst den.

Drottningen vänder blad


Drottningen vänder blad
av Alan Bennett

Vad skulle hända om den engelska drottningen plötsligt blev en passionerad bokläsare? Om hon inte brydde sig lika mycket om plikter och protokoll, utan bara längtade efter att få smita undan med en god bok? Förutom när hon har tillfälle att diskutera litteratur alltså. Katastrof! Hovfolket funderar på om det kanske kan vara Alzheimers.

"Drottningen vänder blad" är en smart och rolig liten bok. Precis som i filmen "The Queen" med Helen Mirren så framstår drottning Elizabeth som väldigt sympatisk, men fast i en väldigt stel mall. (I verkligheten har jag ingen uppfattning om hennes personlighet.) Jag gillar den här boken.

onsdag 12 augusti 2009

Lotta är sig lik


Lotta är sig lik
av Merri Vik

Omslagsbilden på den här bok är ju för härlig! Det är Lotta och Giggi som tävlar i hattparaden i stan. Lotta lyckas även göra bort sig i skolan och går runt och våndas över att hon ska få en utskällning. Men det slutar rätt bra ändå. Den största händelsen är ändå faster Truddans bröllop, som Lotta är tärna på. I samband med det träffar hon en tredje kille som hon tycker om. Han är något annat än Jonas och Mats, men tycker kanske att Lotta är lite för ung. Men hon bryr väl sig inte så mycket egentligen. På slutet har Lotta ännu mer problem med pluggandet. Tur att Lockige Fridolf visar sig vara ganska förstående ändå.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"

Intet


Intet
av Janne Teller

Det enda vettiga att läsa efter "Allt" är "Intet", håll med om det.

"Intet" är en tunn, effektivt berättad, ungdomsroman om meningen med livet. Eller bristen på mening. Första dagen i sjuan går Pierre Anthon plötsligt därifrån. Han har insett att ingenting har någon betydelse, och att det därför inte är någon idé att t. ex. gå i skolan. Sedan sitter han i ett plommonträd och ropar ut sina sanningar när klasskompisarna går förbi. Det värsta är att de misstänker att Pierre Anthon har rätt. De vuxna säger att vissa saker i livet betyder något, men är det inte bara som man låtsas? Men klassen hade föredragit att ingen hade avslöjat bluffen så öppet. Pierre Anthon måste tystas och han måste komma ner från plommonträdet. Men hur? Till slut kläcker någon idén att de ska samla ihop saker som betyder något för dem och visa för Pierre Anthon. Historiens berättare har tur och är en av de första som måste lämna ifrån sig något. Efter hand trappas det upp, och kraven på vad som ska läggas i högen blir värre och värre. Det är nämligen den som sist lagt något i högen som bestämmer vad nästa person ska lämna. Och många har riktigt utspekulerade krav.

Obehagligt, och en aning absurt med Pierre Anthon som sitter där i plommonträdet och allt vad det nu är. Och så tycker man att det är konstigt att ingen vägrar vara med, eller protesterar starkare när det är helt vansinniga saker som ska offras på högen av betydelse. Okej att grupptryck kan vara hårt, men någon gräns borde ju finnas. Sedan kanske man läser lite om mordet i Stureby i tidningen, och då tänker man att "Intet" kanske inte är så osannolik ändå.

tisdag 11 augusti 2009

Allt


Allt
av Martina Lowden

"Allt" är en udda bok. Det är en sorts dagbok, som från början inte var tänkt för utgivning. Martina Lowden skriver i den varje dag under tre år, jag hittade inte en enda missad dag, men det är inte en vanlig dagbok där det står vad hon har gjort. Ofta är det ordlekar, fragment av skönlitterära texter eller poesi, lånekvitton, anslag om bortsprungna katter (hon samlar) eller samtal med hennes dockor. Det är mycket om böcker och skrivande. Lowden läser oerhört mycket, och väldigt seriöst. Dessutom älskar hon orden för deras egen skull, verkar det som. Hon läser ordböcker som om de vore romaner.

Jag gillar att det är så udda och internt. Det är inte alltid man förstår. Det kan i och för sig både bero på att dagboken som sagt inte var tänkt att publiceras, och därför innehåller saker som utomstående inte kan förstå, och att man inte känner till de kulturella referenserna. Samtidigt är det utmattande att läsa. Speciellt som det är över 600 sidor. Det kan nog vara lämpligt att inte sträckläsa. Jag läste lite serier emellan, men jag tror ändå att jag läste för snabbt. Skulle ha dragit ut på den mer.

Förresten, när jag bara hade sett små bilder av omslaget på internet, så trodde jag att det var en grön-gul kakelvägg på bilden. Det är det inte. Det är fullskrivna post it-lappar.

söndag 9 augusti 2009

Banana Fish vol. 18 & 19



Banana Fish vol. 18
Banana Fish vol. 19
av Akimi Yoshida

Detta är de två sista volymerna i Banana Fish, slutet som jag har undrat så över. För hur skulle det gå för huvudpersonen, den superintelligente tonåringen Ash Lynx, egentligen. Ash hade egentligen de bästa förutsättningarna, han är fysiskt och mentalt överlägsen de flesta. Men för ett barn är alla vuxna ändå starkare. Efter att ha rymt hemifrån hamnade han hos en liga som sysslade med barnprostitution. Ash, som även är mycket vacker, blev populär. Samtidigt såg maffiabossen Dino Golzine något mer hos honom än bara ett vackert utseende. Övergreppen fortsatte, men Ash började samtidigt tränas till att bli Golzines arvtagare. Men Ash vägrade. Sedan ett antal år har han i stället varit gängmedlem, och när den här mangaserien börjar är han gängledare.

Ash har en bror. Man trodde han hade dött i Vietnam (mangan utspelar sig på 80-talet, och Ashs bror är mycket äldre än Ash). Men Ash har hittat honom och tar hand om honom. Brodern är nämligen bara ett kolli, och Ash vill veta vad som egentligen hände i Vietnam. Det har med något som heter Banana Fish att göra, visar det sig. Och Dino Golzine har intressen där också, förutom att han har rent privata skäl att förfölja Ash.

I de sista volymerna antar intressekonflikten krigsliknande proportioner. På ena sidan: Dino Golzine och allt/alla som kan köpas för pengar. På andra sidan: Ash Lynx, ett par journalister, en japansk pojke och de flesta av gängen i New York (något som inte är okomplicerat, eftersom många av dem traditionellt sett är fiender). Ash drivs av sitt förflutna, av hat, skam och hämndlystnad, och av en vilja att inte bli Golzines egendom igen. Golzine drivs dels av ekonomiska motiv knutna till Banana Fish, men också av en önskan att krossa Ash.

När man beskriver handlingen så känns det inte helt självklart att det är en shojo manga, alltså avsedd för flickor i tonåren. Det är inte den där gulliga och ofta ganska invecklade teckningsstilen heller. Mer actionstil och normala serierutor. Alltså är det lite enklare att läsa än viss annan manga. Eh, om man inte tycker att det är jobbigt att läsa om krig, ond bråd död och barnprostitution då. Men det är faktiskt shojo manga. Något som känns igen från de vanligare ingredienserna i den typen av manga är väl vänskapen mellan Ash och Eiji (den japanske pojken, som följde med som någon sorts assistent till en jpournalist och drogs in i hela den här grejen). Den är på gränsen till ett kärleksförhållande, men de har ju inte så många tillfällen att eventuellt utveckla det vidare. De har ju en del annat att göra. Typ att en av dem blir bortförd av fienden, dueller, skottlossning, uppläggning av taktik etc. Dessutom vill Ash inte dra in Eiji i sitt liv, utan ber honom hela tiden att åka hem till tryggheten i Japan.

Slutet då, som jag var nyfiken på. Jo, jag får väl säga att jag är nöjd. Det passar. Mer säger jag inte.

I den nittonde volymen finns förutom det allra sista kapitlet i berättelsen även två spinoff-serier. Den ena utspelar sig några år före Banana Fish, och som handlar om hur Ash lärde känna den kinesiske gängledaren Shorter Wong, som är en av hans allra bästa vänner senare. I den andra återser vi några av personerna flera år efter händelserna i Banana Fish.

Det ska finnas en seriebok med några spinoffberättelser till, "Private Opinion". Det är inget bibliotek i Göteborg som har den. Synd. Undrar om något annat bibliotek har den.


- Banana Fish vol. 1
- Banana Fish vol. 2
- Banana Fish vol. 3
- Banana Fish vol. 4
- Banana Fish vol. 5
- Banana Fish vol. 6 & 7
- Banana Fish vol. 8 & 9
- Banana Fish vol. 10-13
- Banana Fish vol. 14 & 15
- Banana Fish vol. 16 & 17

Mumiens blod
av Ola Skogäng

"Mumiens blod" är den första (hittills enda) delen i serien Theos ockulta kuriositeter. Theo har en gång varit människa, men har råkat förvandlas till björn. Verkar som om han är mycket mer sympatisk som björn. Han är kunnig i ockulta saker, och polisen tar därför in honom som hjälp vid ett mystiskt mord där offret helt har tömts på blod. Kan det vara vampyrer det handlar om? Detta blir början på en invecklad utredning med stark koppling till det övernaturliga. Det pågår tydligen väldigt mycket mer i Stockholm än man anar. ;-) Theo, polisen Max och barnet Felicia (Theos vän) råkar ut för massor av spännande/obehagliga saker.

Jag kommer bl. a. att tänka på Hellboy när jag läser om Theo. Antagligen för att det handlar om det ockulta och samtidigt är humoristiskt. Det är inte så att de två serierna är precis lika. Hoppas det kommer fler album i Theos ockulta kuriositeter, för jag gillade det här.

lördag 8 augusti 2009

Vet In a Spin


Vet In a Spin
av James Herriot

Ännu en samling djurhistorier från veterinärmottagningen i Yorkshire på 30-talet. Fast ofta är det ju inte på själva mottagningen det utspelar sig, utan i diverse lagårdar runt om i distriktet.

Jim ligger fortfarande i träning som RAF-pilot. Det är andra världskriget, och han är en av alla som har blivit inkallad. Men det tar ju ett tag innan piloterna är färdiga för att faktiskt sättas in i strid, och det här med att flyga ett plan är inte det lättaste. Men det handlar ganska lite om livet i RAF, och desto mer om minnen och anekdoter om livet hemma i Darrowby. Massor av roliga och fina berättelser om djur och deras ägare. Väldigt bra böcker. Särskilt för folk som gillar antingen djur eller England. Eller båda.

Jag har köpt mina böcker i flera olika second hand-butiker, men har ändå lyckats få dem i samma design hittills. De har kanske inte någon särskilt imponerande design, men jag tycker att den känns ganska tidstypisk. Böckerna är skrivna på 70-talet. Och så gillar jag att ha matchande bokserier. :) De två sista böckerna har jag inte lyckats hitta i samma design (men de matchar i alla fall varandra). Antagligen finns den allra sista inte i den här designen över huvud taget. Författaren gjorde ett långt uppehåll innan han skrev sin sista bok, så den är från början av 90-talet.


Tidigare böcker i serien:
1. "If Only They Could Talk"
2. "It Shouldn't Happen To A Vet
3. Let Sleeping Vets Lie"
4. "Vet In Harness"
5. "Vets Might Fly"

fredag 7 augusti 2009

The Book of Ballads


The Book of Ballads
Illustrerad av Charles Vess
Skriven av av Charles Vess, Emma Bull, Charles de Lint, Neil Gaiman, Elaine Lee, Sharyn McCrumb, Delia Sherman, Jeff Smith, Lee Smith, Midori Snyder, Jane Yolen, Terri Windling, Ken Roseman

"The Book of Ballads" är en blandning av seriealbum, facklitteratur och sångbok. Charles Vess är en tecknare som har gjort bilderna till bl.a. Neil Gaimans "Stardust". Tydligen är han också ett stort fan av folkmusik/folkrock och engelska ballader. Därför har han gjort ett antal serietolkningar av traditionella ballader. Det är bara någon enstaka som han har gjort själva manustolkningen av, resten har gjorts av en rad mer eller mindre kända författare.

Efter varje serie kan man läsa den ursprungliga balladtexten, eller en version i alla fall. Ofta verkar de som samlade in materialet ha hittat flera versioner av samma ballad. Det finns även en text om bakgrunden till seriealbumet, om de gamla balladerna och hur de samlades in, samt en genomgång av vilka sångare och band som har spelat in dem i modern tid.

En fin bok, även om jag tycker att ballader är lite märkliga ibland. Någon citeras angående detta i inledningen också. Att ballader har handlingar, men man får sällan veta motiven. Tacksamt att göra en tolkning då. Jag fick säkert tjugo boktips i inledningen och i de korta författarporträtten. Bl.a. nämndes Diana Wynne Jones "Fire and Hemlock", och är de andra böckerna som togs upp som exempel på balladinspirerade romaner i smama klass så har jag mycket bra att se fram emot.

Jag tror att Lavageit skulle gilla "The Book of Ballads". :)

Faktoider


Faktoider
av Peter Olausson

Den här boken hade jag med på en kort Danmarkstur med föräldrar och syster, för den händelse att jag skulle hinna läsa ut "Flickan som lekte med elden". Eftersom jag var sjuk och min syster jättesjuk under resan så blev det en del dödtid i den hyrda stugan, och ja, jag hann läsa ut Stieg Larsson-boken.

En faktoid är något som ser ut att vara fakta, och som folk ofta tror eller antar är sant, men som i själva verket inte är det. Det kan bero på en missuppfattning någon gång för länge sedan, och sedan har det spritts som en sanning. Boken baseras på http://www.faktoider.nu/. Man kan alltså läsa innehållet där också, och ofta kanske det är mer uppdaterat där. Fast det är svårare att ta med på semestern än vad pocketen är. :)

Rolig läsning. Ibland är faktoiderna sånt som jag trodde var sant, ibland sånt som jag redan hade hört inte var det. Några faktoider hade jag aldrig hört talas om. Det verkar annars som om det ofta är saker som alla känner till. Eller tror sig känna till.

torsdag 6 augusti 2009

Flickan som lekte med elden


Flickan som lekte med elden
av Stieg Larsson

Va, var det FYRA ÅR sen jag läste den förra delen?! Där ser man. Det kan förklara att jag inte minns alla turer kring Vangeraffären, som Mikael Blomkvist löste den gången. En av personerna från det fallet dyker upp här också, och det kändes absolut som om jag hade glömt information om den. Nu var det ju inte så viktigt för handlingen i den här boken, som tur var.

I boken har det gått två år sedan händelserna i "Män som hatar kvinnor". Väldigt bra initiativ! Det blir så dumt när det knappt förflyter tid mellan två böcker, trots att det kanske är ett år mellan de skrivs/ges ut. Till slut har de helt tappat kontakten med tideräkningen. Dessutom är det mer trovärdigt om vanligt folk inte råkar ut för diverse deckargårtor hela tiden. :)

Annars reagerade jag speciellt i början av "Flickan som lekte med elden" på att jag inte tycker att det är speciellt bra skrivet. Den känslan försvinner så småningom, oklart om det är för att det blir bättre eller för att man äntligen kommer in i handlingen. För det tog tid. De första 200 sidorna fick man veta lite om vad Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander haft för sig de senaste åren, men deckargåtan dröjer. Till slut kommer den ändå igång, och efter det är det action. En misstänkt förs fram, som man som läsare tycker är ganska osannolik. Eller lurar Larsson oss? Har vi fått veta för lite om karaktären, har viktig information förtigits?

Det roligaste i hela boken är ändå Paolo Robertos roll. Jag visste att han skulle dyka upp, men jag trodde bara att han skulle vara med i nåt kort avsnitt - inte att han skulle vara en av huvudpersonerna. Hehe. Väldigt kul. Hur funkar det i utlandet? Ni norrmän, vad tyckte ni om Paolo Roberto?

onsdag 5 augusti 2009

Ja, se Lotta!


Ja, se Lotta!
av Merri Vik

Jag fortsätter läsa Lottaböcker. Detta är den andra i serien. "Det är Lotta, förstås!" är den första. Att alla omslag hittills föreställer Lotta när hon drattar omkull är inte en slump. Lotta råkar ut för diverse missöden mest hela tiden. Okej, det är inte bara att hon ramlar, då hade böckerna inte blivit så roliga som de är. För de är verkligen roliga. Detta är böcker man skrattar högt åt när man läser.

I den här boken hälsar Lotta på trista faster Truddan, som kanske inte är så tråkig i alla fall när man väl lär känna henne. Åtminstone när Lotta är där och sätter lite fart på henne. Lotta träffar också en trevlig pojke som hon umgås en del med. Hon har en i hemstaden också, men ingen av dem får henne att bli sådär fånig som hennes systrar blir när det gäller deras pojkvänner. Lotta är 13 år, Malin och Gerd är 17 ... Där har vi nog förklaringen.

Lotta gör också bort sig på en större släktfest hos tant Bernhardina, och alltihop är Pauls fel. Han är så nedlåtande och plötsligt har Lotta föreslagit dragkamp, tjejerna mot killarna. Men tant Bernhardina tycker bara det är roligt, och hjälper Lotta att spela Paul ett spratt. Dessutom gör Lotta, Giggi och en annan kompis en sparkutflykt till en grannstad, och passar på att gå på auktion. Är Giggi förresten lika cool i de senare böckerna som hon är här? Det kanske hon är, det märker jag väl.

Death Note 9: Kontakt


Death Note 9: Kontakt
av Tsugumi Ohba
Illustrerad av Takeshi Obata

Det finns inga dödpunkter i den här mangan. Det är alltid något nytt och oväntat som händer. Åtminstone kan jag inte förutse särskilt mycket av det som kommer att hända. Vad ska Light göra? Vad ska de japanska utredarna göra? Och den amerikanska utredningsgruppen som numera finns, den som leds av den märklige N? Det finns vissa samarbetssvårigheter mellan japanerna och amerikanerna. Även om båda grupperna arbetar för att få tag på Kira har de inte allför höga tankar om varandra, och vill helst inte dela med sig av för mycket information. Och Lights roll är ju minst sagt speciell ... Nästa del kommer säkert läsas snart! (Alla delarna har kommit ut.)


Death Note:
1. "Tristess"
2. "Nedräkning"
3. "Dubbelspel"
4. "Kärlek"
5. "Tabula rasa"
6. "Arvtagare"
7. "Noll"
8. "Måltavla"

Kärlekens ansikten


Kärlekens ansikten
av Elsi Rydsjö

Jag har läst den här boken tidigare, antagligen inte så väldigt långt efter den kom ut (det var 1990). Jag vet att jag gick på högstadiet, alltså var det någon gång mellan 1991 och 1994. Jag kom inte ihåg så mycket av handlingen. Det jag minns bäst är egentligen att jag läste den för att en kompis rekommenderade den. Och att den handlade om några som gjorde efterforskningar i något som hänt för länge sedan.

1960 köper Lisabet och hennes tre tonårsbarn en fallfärdig stuga på Österlen. Det ska bli deras sommarställe, som de har längtat så efter. Att det blir en fallfärdig stuga beror på att de inte har så mycket pengar, detta är det enda huset de har råd med som de tycker har passande atmosfär. Men Lisabets son är händig och grannarna verkar hjälpsamma, så de ska nog på ordning på huset. Det är bara ett litet problem - det verkar inte bättre än att det spökar i huset. Någon vill berätta något, men vad? Det sägs att det bodde otrevligt folk där i slutet av 1800-talet, som 1960 inte var mer avlägset än att vaga minnen levde kvar, och t.o.m. vissa av de inblandade människorna. Lisabet och hennes barn börjar göra efterforskningar.

En helt okej spökhistoria med sommarkänsla. Funkar bra på semestern, tycker jag. :) Annars är en stor del av behållningen det att repliker och tankar är skrivna på dialekt. Det gillar jag. Jag känner igen många av orden från norskan, men antagligen kommer de snarare från danskan här.

tisdag 4 augusti 2009

Tidenes beste norske krim

Kristin skickade en länk till Dagbladets lista över tidernas bästa norska deckare.

Själv har jag bara läst två av de 25 böckerna på listan - nummer 22 (som väl inte var så deckaraktig?) och faktiskt nummer 1. Nummer 2 finns i min SUB och jag har läst en annan bok av författaren som har skrivit nummer 7. (Enligt en annan norsk tidning så var förresten den jag läste den ALLRA bästa norska deckaren nånsin.) Det var nog det hela. Många nya tips m. a. o. :) Jo Nesbø har jag förstås redan tänkt på. Ska nog börja samla på hans böcker efter jag har läst klart hela Serien om Fredric Drum og Skarphedin Olsen (inte på Dagbladets lista).

Inu Yasha 27-30



Inu Yasha 27-30
av Rumiko Takahashi

Fler demoner och sånt. Inte så olikt alla de andra delarna i serien. Inu Yasha är inte en av mina absoluta favoriter, men helt okej. Och man kan lika gärna läsa detta som en tidning eller nåt ...

Det verkar som om det inte bara är jag som bara är sådär lite lagom intresserad av Inu Yasha, för nu har man avbrutit utgivningen i Sverige. Det finns fram till del 42 på svenska, och hela serien är egentligen något på 50 delar. Det är inte direkt den första mangan som har råkat ut för detta i Sverige.

Mangatidningen Shojo Stars har förresten också lagts ned nu. Vet inte om det är det aktuella numret eller nästa som är det sista, men enligt brevet som prenumeranterna (t.ex. min syster) har fått så beror det bl.a. på sviktande försäljningssiffror nu under finanskrisen. Detta innebär att det inte kommer finnas någon svensk mangatidning längre. Manga Mania lades väl ned till förmån för Shojo Stars, och Shonen Jump har också försvunnit.


- Inu Yasha 1
- Inu Yasha 2
- Inu Yasha 3
- Inu Yasha 4
- Inu Yasha 5
- Inu Yasha 6
- Inu Yasha 7-9
- Inu Yasha 10
- Inu Yasha 11-12
- Inu Yasha 13-14
- Inu Yasha 15-20
- Inu Yasha 21-22
- Inu Yasha 23-26


måndag 3 augusti 2009

SUB

715 stycken. En minskning sedan förra månaden alltså. Där ser man vilken nytta lite salmonella kan göra!