söndag 31 augusti 2014

Galgdockan


Galgdockan
av Margit Sandemo

Det här har alltid varit något av en favorit i serien (tillsammans med flera andra av böckerna förstås), för detta är Ingrids bok och Ingrid är cool. I den här boken tillhör hon den yngsta generationen av Isfolket (generationerna har en tendens att vara väldigt jämna här, utan åldersförskjutningar), där alla är födda under de sista åren av 1600-talet. De är ungdomar nu, så vi befinner oss alltså en bit in på 1700-talet. "Galgdockan" utspelar sig i stort sett samtidigt som "Vinden från öster", men ingen i Sverige och Norge känner ju till vad Vendel råkar ut för där borta i Ryssland.

Ingrid, från Isfolkets norska gren, är sin generations drabbade, och hon påminner mycket om Sol från de tidigaste böckerna. Det vill säga att hon är vild och galen, har en lite speciell uppfattning om rätt och fel, men gör allt för sin familj och sina vänner. Ibland med tokiga följder, men hon menar väl (med just detta). Ingrid är dessutom oerhört intelligent, och frustrerad över att hon inte får utvecklas på det området. Inte får hon studera och hon har ingen hon kan diskutera med.

Hennes svenske släkting Dan, som är minst lika intelligent han, har helt andra möjligheter. Självklart studerar han vid universitetet i Uppsala. Nu kommer han på besök till Gråstensholm i Norge (och får tusen frågor om vetenskap av Ingrid, som äntligen får diskutera med någon på sin egen nivå), på väg till de norska fjällen för att utforska dess flora på uppdrag av den store Olof Rudbeck d.y. Dan har en liten baktanke med detta. Han vill också utforska Isfolkets dal. Försök har ju gjorts av tidigare generationer att resa dit och lösa gåtan med släktens förbannelse. Men Dan tänker att han som modern vetenskapsman har andra förutsättningar. Han tänker åka dit ensam. Men det tänker Ingrid och Ulvhedin, släktens båda drabbade, inte gå med på. Är det någon som ska resa till Isfolkets dal så är det väl de! Så det blir inte riktigt den lugna, rationella forskningsresa som Dan hade tänkt sig.

För Ingrid blir resan början på något som hon inte hade kunnat föreställa sig, och eftersom hon på sitt aviga sätt försöker ta hänsyn till sina föräldrar så försöker hon klara alla sina problem själv. Det blir katastrof. Men spännande att läsa om förstås. Och jag hade glömt att den här boken sträcker sig över så lång tid. Men det är klart den gör. Egentligen visste jag ju vad som skulle hända precis på slutet. Och ska man hinna med nästan 400 år på 47 böcker så måste det ju gå en del tid i varje bok.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster

En smakebit på søndag (vecka 35)

http://www.astridterese.no/2014/08/31/smakebit-pa-sondag-31-august/

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Aha, men idag är det inte som vanligt. Mari, som brukar hålla i smakbitarna har problem med sin uppkoppling, så idag finns smakbitarna hos Astridterese på bloggen Betraktninger i stället. Här är inlägget! Annars är det precis som vanligt. :)

Jag känner mig fruktansvärt seriös idag. En faktabok om bakgrunden till första världskrigets utbrott!!! Fast nu har jag ju bara hunnit med att läsa förordet hittills. Finns alltså fortfarande en risk att jag tappar sugen. Jag har ganska dålig koll på ... faktiskt alla krig. Alltså, jag är ju inte helt oallmänbildad, men jag är verkligen inte den som sitter som klistrad framför varenda världskrigsdokumentär på Discovery heller. Så jag får väl se hur bra den här boken passar för den nivån av intresse och förkunskaper.

Smakbiten får komma från nånstans ganska tidigt i boken ;-)

The European continent was at peace on the morning of Sunday 28 june 1914, when Archduke Franz Ferdinand and his wife Sophie Chotek arrived at Sarajevo railway station. Thirty-seven days later, it was at war. The conflict that began that summer mobilized 65 million troops, claimed three empires, 20 million military and civilian deaths, and 21 million wounded. The horrors of Europe's twentieth century were born of this catastrophe; it was, as the American historian Fritz Stern put it, 'the first calamity of the twentieth century, the calamity from which all other calamities sprang'.
(Christopher Clark, "The Sleepwalkers", s. xxi)


lördag 30 augusti 2014

Dödskallen


Dödskallen
av Selma Lagerlöf

En spökhistoria där en dödgrävare som är full och galen tvingas inse något en julaftonskväll. Välskriven förstås.

Den här ingår i en Novellixkvartett med enbart Lagerlöfnoveller. De hade även gett ut en tidigare. Jag vet inte om samtliga är spökhistorier, men om de är det kan det ju passa bra nu när det börjar bli mörkt på kvällarna.

fredag 29 augusti 2014

Anita


Anita
av Siv Malmström

En kväll när Anitas mamma för en gångs skull inte är hemma, och Anita egentligen har tänkt gå på bio, så övertalar hennes bästis Mona henne att följa med till Nalen i stället. Det ska vara sångtävling och det kan ju vara kul att titta på. Anita har aldrig varit på Nalen tidigare, och blir runtvisad av Mona, och så ställer hon upp i sångtävlingen. Hon är ju faktiskt ganska bra på att sjunga. Och tro det eller ej så vinner Anita. Hon hamnar i tidningen och blir erbjuden skivkontrakt och får träffa kändisar och vara med i radio. Men rektor (de skriver inte "rektorn" i såna här gamla böcker) tycker inte att det är lämpligt att eleverna uppträder offentligt.

Jag tyckte att handlingen flöt på lite väl bra. Anita blev ju inte ens lurad i skivkontraktet, trots att hennes mamma engagerar sig förvånande lite i det som har med dotterns artistkarriär att göra. Det är nog inte avsiktligt från författarens sida att mamman ska verka ointresserad, antagligen är det bara för att det inte blir lika kul om hon skulle följa med överallt. Men det fanns liksom inga svårigheter eller konflikter i boken. Men så dök till slut det där med rektorn upp. Att både han och vissa lärare tycker att det inte passar sig att Anita tar ledigt (fair enough) eller syns i den typen av sammanhang (kan man ju tycka att de inte har med att göra). Sedan finns det ju de lärarna som tycker motsatsen också. Men historien är egentligen inte så intressant. Däremot detaljerna från Nalen (jag visste inte ens att namnet kommer av att stället egentligen heter National), från radiosändningen och kändisnamedroppingen. Hon får träffa t.ex. Alice Babs, Simon Brehm och Sigge Fürst. Jag vet nätt och jämnt vilka de är, men de var väl ganska kända på 50-talet. Jag har ju faktiskt bättre koll på en del gammelkändisar efter att ha läst om Anitas äventyr.

Misstänker att det är precis samma detaljer som läsarna 1956 också var ute efter. Jag föreställer mig att det var tjejer från typ Orsa och Laholm (just den här boken har haft en tidigare ägare i Umeå), som hade hört om allt det här men aldrig haft tillfälle att se det med egna ögon. Och är det inte lite som om en nutida bok skulle handla om någon som vinner Idol? Jag tänker t.ex. på "Mirakel" av Renate Nedregård, en bok som jag inte har läst men som ska handla om en tonårstjej som är med i Idol. Jag föreställer mig dock att den har bättre intrig.

torsdag 28 augusti 2014

Till offer åt Molok


Till offer åt Molok
av Åsa Larsson

En kvinna mördas i Kirunatrakten och när Rebecka Martinsson tar reda på mer om den döda så upptäcker hon att många i hennes släkt har dött hastigt. Men det är inte Rebecka som ska ta reda på saker, för en annan åklagare har tilldelats fallet. Tyvärr är han inte så kompetent som han själv anser. Polisen Anna-Maria Mella och hennes kolleger, och även Rebecka, får försöka lura sig till att göra de efterforskningar de tycker behövs.

Dessutom vävs en annan berättelse in, om en lärarinna som kommer till Kiruna 1914. Hon hoppas att hon ska trivas bättre här än i den bakåtsträvande by där hon hade sin förra tjänst. Kiruna är ju en så ny stad, med mest unga människor.

Mycket välskriven deckare. Kanske speciellt hur människors personligheter kommer fram i en del talande scener. Jag tyckte nog ännu bättre om den förra boken i serien, "Till dess din vrede upphör", men jag är inte helt säker. Båda är ungefär lika bra - och det är bra!

Det här är min Lapplandsbok, och därmed är Landskapsprojektet avslutat. (Kanske att jag borde skriva någon sorts summering också?)

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin
Västmanland: "Tårtgeneralen" och Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Värmland: "Juloratoriet" av Göran Tunström
Dalarna: "Hjärtblad" av Aino Trosell

Norrland
Gästrikland: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter
Hälsingland: "Vi faller" av Pär Östling
Härjedalen: "Fångvårdskolonin som försvann" av Henning Mankell
Medelpad: "Sågverksungen" av Vibeke Olsson
Jämtland: "Då tänker jag på Sigrid" av Elin Olofsson
Ångermanland: "Norrlands svårmod" av Therése Söderlind
Västerbotten: "Tänk om det där är jag" av Johanna Lindbäck
Norrbotten: "Majas morsas kompis sambo" av Katarina Kieri
Lappland: "Till offer åt Molok" av Åsa Larsson

tisdag 26 augusti 2014

Playing with the Grown-ups


Playing with the Grown-ups
av Sophie Dahl

Långt ifrån så mysig som omslaget får en att tro! Jo, i början är den väl det. Kitty växer upp på den engelska landsbygden, i sina norska morföräldrars hus Hay House, tillsammans med Bestemama och Bestepapa, mamma Marina (som fick Kitty när hon var arton), två ganska mycket yngre halvsyskon, deras nanny och två roliga unga mostrar. Alla är mer eller mindre excentriska, men Kitty har ändå en trygg barndom, trots att hon inte känner sin pappa och trots att hennes mamma gråter och åker till London och alltid har en ny livsstil på gång. Kitty älskar Hay House, men Marina känner sig instängd.

Så hittar Marina en ny religion. Hon börjar följa en indisk gurus läror och vill bryta sig loss från sina föräldrar. Plötsligt ska hon och småbarnen flytta till USA och Kitty ska gå på internatskola. Eller ska Kitty också åka till USA? Vem vet? Bestemama och Bestepapa är förtvivlade, men vad kan de göra? Bara hoppas att Marina ska få ett nytt intresse, som vanligt. För Kitty blir det början på en ny, kringflackande fas i livet. Det är ingen som riktigt lägger märke till vad hon gör, och hon börjar med saker som hon egentligen är för ung för.

Det ska visst finnas vissa självbiografiska element i boken. Nu har jag inte superkoll på familjen Dahl, men kanske att Bestepapa skulle kunna ha vissa likheter med Roald Dahl, som ju är Sophie Dahls morfar. Och hennes mamma (som också är författare) har tydligen lidit av depressioner, vilket man snart inser att även Marina gör.

Jag läser i intervjuer att Sophie Dahl inte ville att Kitty skulle vara bitter och arg på sin mamma, och det tycker jag att hon har fått fram. Marina tar ofta dåliga beslut och hon beter sig helt klart oansvarigt, och Kitty kan vara ledsen eller arg, men hur det än blir så älskar och beundrar hon sin mamma.

Helt okej bok. Det känns lite som om man har läst det här tidigare, men att det i så fall inte gör något att läsa det i den här versionen också. Jag hade egentligen hellre läst mer om livet på Hay House och kanske i stället skippat de korta kapitlen om Kitty som vuxen. Det är lite störande att nya miljöer och personer presenteras, särskilt Bestepapa som är så dominerande i Kittys barndomshem (alltså i de första kapitlen), och sedan försvinner de antingen helt eller nämns bara lite. Fast det speglar ju också kringflackandet, så det kanske är helt avsiktligt.

söndag 24 augusti 2014

Se, döden på dig väntar


Se, döden på dig väntar
av Maria Lang

Puck springer ihop med en gammal vän som precis har fått en tillfällig tjänst som intendent vid Drottningholmsteatern. Den här säsongen ska man sätta upp Cosi fan tutte, och Puck och Eje får en inbjudan till cocktailparty med hela ensemblen. Mest spännande är det förstås att träffa den världsberömde dirigenten Mattias Lemming, som bara är i Sverige för den här uppsättningen, och den hyllade operasångerskan Tove Monrad. Men Puck upptäcker snart att inte alla i ensemblen kommer så väl överens.

En tid senare inträffar ett mord. Offret är en i ensemblen till Cosi fan tutte, och mycket tyder på att mördaren är någon av de andra i gruppen. Men vem? Puck blir lite för inblandad i fallet, på flera sätt.

Ni behöver inte oroa er för att jag ska avslöja mördaren här, för jag har redan glömt vem det var. Det här var väl inte en av de mer minnesvärda Maria Lang-deckarna och är väl den jag tycker sämst om hittills i serien. Fast den var ju ändå ganska kul att läsa.

En smakebit på søndag (vecka 34)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/08/en-smakebit-pa-sndag-her-er-deres.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Och just idag finns det extra många böcker att läsa om där, för utöver de vanliga smakbitarna så har Mari även sammanställt de boktips hon fick förra veckan, när hon bad om tips på böcker som kan hjälpa en av ta sig ur en lässvacka.

Nu har jobbet börjat på allvar, jag har jobbat min första hela vecka efter semestern (jag kom tillbaka mitt i förra veckan, så det blev en liten mjukstart). Jag läste ju väldigt mycket under semestern (för varmt för att göra nåt), men nu är jag väl nere på normal hastighet igen. Kanske att jag kan komma i kapp med bloggandet nu. Det ligger femton böcker och väntar på att bli bloggade om.

Just nu läser jag en bok som jag har lånat av min syster. (Nu blir hon kanske glad. Hon brukar påpeka att jag lånar böcker av henne och behåller dem i flera år, eftersom jag har så mycket annat att läsa.) Det är fortsättningen på en trilogi om pojken Arthur, som lever på gränsen mellan Wales och England på 1200-talet. Han är alltså inte den Arthur, men berättelserna om kung Arthur vävs också in i historien. Den sista boken, som är den enda jag har bloggat om tidigare, handlade om hans resa till Jerusalem. Han ska delta i korstågen.

Att fortsättningen på trilogin har blivit liggande i flera år beror på att även om jag gillade historien så tyckte jag att böckerna var ganska tunga att läsa. Särskilt med tanke på att de är ungdomsböcker.

Även om Arthur är av god familj så var hans bästa vän en helt vanlig flicka, Gatty, från godset där han växte upp. Den här boken handlar om henne, efter det att Arthur har rest. Gatty saknar Arthur mycket, men trivs ändå med att ta hand om sin ko och hönsen, och utföra annat arbete. Men på grund av hennes vackra sångröst lägger man märke till henne.
"Lady Gwyneth ska ut på pilgrimsfärd", avslöjade lady Helen för Gatty, "och hon tänker ta dig med sig."
"Vart?" undrade Gatty.
"Jerusalem!"
"Jerusalem!" utbrast Gatty. "Där Jesus var?"
"Det heliga landet", sade lady Helen.
"Kommer jag att träffa Arthur då?" frågade hon ivrigt.
"Den där flickan", sade sir John senare till lady Helen. "Så naiv! Hon har ingen aning om vilka faror och fasor som väntar henne."
Lady Helen ruskade på huvudet.
"Kanske lika bra det", sade hon sedan med sin melodiska stämma.
"Jerusalem!" sade sir John. "Hon har tur om hon kommer dit levande, och ännu större tur om hon lyckas ta sig hem igen."
(Kevin Crossley-Holland, "Resan till den gyllene staden", s. 16)

fredag 22 augusti 2014

Hitta vilse


Hitta vilse
av Carin Hjulström

Det här är fortsättningen på "Finns inte på kartan". Då fick journaliststudenten Frida Fors praktik på en landsortstidning i Småland, blev besviken, men fick till slut många nya vänner. Nu är hon färdig journalist och har lyckats få ett eftertraktat jobb på en stor tidning i Stockholm. Inte den allra mest seriösa tidningen och hon är kanske inte helt nöjd med deras metoder eller vad som rapporteras som nyheter. Men det är ju ett fantastiskt jobb ... som hon omedelbart blir av med p.g.a. nedskärningar. Nu står hon där utan jobb och med en alldeles för dyr lägenhet i Stockholm.

Även här träffar hon nya, lite udda, personligheter, utan att det för den sakens skull är en repris på föregående bok. Intrigen är helt annorlunda här. Fast jag gillade "Finns inte på kartan" bättre. Jag blev inte riktigt lika intresserad av historien i den här. Eller så var det att den inte var riktigt lika mysig. Vet inte riktigt. Jag ligger fortfarande efter med bloggandet. Det var några veckor sedan jag läste "Hitta vilse" och det är inte riktigt en sån bok som stannar i minnet särskilt länge, fast den är trevlig att läsa.

torsdag 21 augusti 2014

Vinden från öster

Vinden från öster
av Margit Sandemo

I den här boken introduceras en helt ny miljö och ett nytt spår i gåtan om Isfolkets ursprung och förbannelse. Det var ganska överraskande när man läste det första gången. Hittills har ju Isfolket rört sig i Norge, Danmark och Sverige, med avstickare till Tyskland under trettioåriga kriget och till Baltikum under ett eller annat krig. Nu är det krig igen. Karl XII och hans soldater tågar genom Ryssland. Bland dem finns en ung svensk isfolkspojke vid namn Vendel.

Krigståget går inte bra, och Vendel är bland de många svenska soldater som tas som fångar av ryssarna och får marchera till Sibirien. Fast Vendel hamnar i en grupp som ändå har tur. De behandlas i väl i den lilla ort de placeras i, och kan arbeta med hantverk. De är som vanliga småstadsbor, bortsett från att de inte får lämna platsen. Men man längtar ändå hem, och för Vendel är det värsta att vet att hans föräldrar inte vet vad som har hänt honom eller att han lever. De har inte sett honom sedan han var tretton år. Så när han ser en chans att fly så tar han den. Han kommer över en liten båt och låter floden ta honom vart den vill. Och det gör den med besked.

Långt, långt norrut träffar Vendel vänliga människor som tar hand om honom. De är nenetser (eller nentser, som verkar vara den aktuella stavningen, eller åtminstone den som svenska Wikipedia använder), som lever i norra Sibirien vid Karahavets strand. De är glada att få in en ny människa i gruppen (mycket på grund av en brist på män efter en fruktansvärd jaktolycka) men mest nöjd av alla är deras schaman, Tun-sij. Hon har väntat på Vendel. Till hans stora förvåning känner även Tun-sijs folk till Isfolkets onde stamfar, Tengel den Onde. Och Tun-sij har planer för Vendel.

Väldigt spännande med den här helt nya världen, som inte liknar något man riktigt känner till. (Okej då, om man inte har läst på om arktiska urfolk tidigare förstås.) Och att få ytterligare en pusselbit till själva fantasyberättelsen på det här sättet. Hotet från Tengel den Onde finns ju alltid i bakgrunden, även om de enskilda böckerna kan handla om helt andra saker, och blir aktuellt varenda gång ett barn ska födas i släkten. Kommer det vara ett drabbat barn, och kommer det i så fall vara ont? I en av de första böckerna i serien sejdade ju Tengel den Gode, med all sin magiska förmåga, för att det skulle komma in ett stråk av godhet i de framtida drabbade. Ibland lyckas det, ibland lyckas det inte. Dessutom har vissa av de drabbade barnen en väldigt speciellt kroppsform med breda, spetsiga skuldror, och i så fall klarar mamman inte förlossningen. Man hoppas på att en dag kunna bryta förbannelsen, men man vet inte hur. Fast Tun-sij verkar veta mer än andra, genom sina kontakter med andevärlden. och man ska inte tolka det så att det var en enorm slump att Vendel hamnade just hos hennes folk. Själv skulle hon väl säga att det var andarnas verk. För det är hennes religion.

Förresten är det först nu som jag upptäcker hur mycket folkmusik som förekommer i böckerna. Efter att ha läst en del andra böcker av Margit, böcker som handlar mer om henne själv, som hennes självbiografi, den sista av hennes böcker om sin norska hembygd och boken om hur hon skrev serien De svarta riddarna ("I riddarnas spår", så gammal att den ej är omskriven i bloggen), så förstår man att folkmusik har varit ett stort intresse för henne länge. Folkvisor nämns väldigt ofta i böckerna. Några exempel på rak arm: En engelsk folkvisa i den fristående "Spindelväv", en norsk variant av Rolandssången förekommer i föregående del av Sagan om Isfolket och titeln "Vinden från öster" är från en rysk visa som Vendel sjunger under sin flykt (han har vid det laget varit i Ryssland i omkring åtta år, från tretton till tjugoett års ålder, så han har snappat upp språket och musiken).

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren

onsdag 20 augusti 2014

Serietips: Johannasviten

Se här, de fem första böckerna i Johannasviten av Patrik Rochling och Li Österberg i en volym. Fantastiskt bra serie.

Det finns sex delar i serien, så jag vet inte varför Kartago har valt att samla bara fem. Men jag antar att det är så att det är de fem första som är svåra att få tag i. De sex böckerna är utgivna på fyra olika förlag. Optimal press (bok 1 & 2) och Komika (bok 3 & 4) är visst nedlagda båda, och Man av skugga (bok 5) vet jag faktiskt inte hur det går med. Men Epix, som gav ut den sjätte boken "Vaka", finns definitivt.

Majas morsas kompis sambo


Majas morsas kompis sambo
av Katarina Kieri

Men vad hände nu? Jag vill minnas att förra gången jag läste "Majas morsas kompis sambo" så tyckte jag att den var fan-tas-tisk. Nu tänkte jag "jomen, den var väl bra". Funkar den bara första gången? Det är fortfarande många scener som känns perfekt beskrivna, men så var det ju den där känslan när man inser att novellerna hänger ihop, att man ser samma personer och ibland samma händelser från många olika håll. Den här gången visste jag ju redan det. Eller var jag bara på fel humör?

Novellerna kretsar kring personer på en gymnasieskola i Luleå, så detta är min Norrbottensbok.

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin
Västmanland: "Tårtgeneralen" och Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Värmland: "Juloratoriet" av Göran Tunström
Dalarna: "Hjärtblad" av Aino Trosell

Norrland
Gästrikland: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter
Hälsingland: "Vi faller" av Pär Östling
Härjedalen: "Fångvårdskolonin som försvann" av Henning Mankell
Medelpad: "Sågverksungen" av Vibeke Olsson
Jämtland: "Då tänker jag på Sigrid" av Elin Olofsson
Ångermanland: "Norrlands svårmod" av Therése Söderlind
Västerbotten: "Tänk om det där är jag" av Johanna Lindbäck
Norrbotten: "Majas morsas kompis sambo" av Katarina Kieri

tisdag 19 augusti 2014

Hästen från Porten


Hästen från Porten
av Carina Burman

Den tredje, och hittills sista, boken om Euthanasia Bondeson, har undertiteln "ett österländskt mysterium" och utspelar sig till större delen i Istanbul, men Euthanasia och hennes sällskap reser även genom bl.a. Jordanien. Det är 1853, och landsgränser och ortsnamn är inte alltid de samma som de vi har nu. Hon är fortfarande ute på samma långa resa som tidigare har tagit henne till London och Rom, men numera är sällskapet utökat och består inte bara av sällskapsdamen Agnes.

Euthanasia Bondeson är en berömd författarinna både i Sverige och en del andra länder, och de här böckerna är skrivna som om det var hon som hade skrivit dem. Man förstår också att hon nyss har givit ut en bok om sina äventyr i London, men jag antar att den inte skulle vara exakt likadan som "Babylons gator". Hon är nog en del frispråkigare, inte minst när det gäller sexualitet, i de här böckerna än vad man faktiskt hade kunnat vara i mitten av 1800-talet.

De tre böckerna om Euthanasia Bondeson är ju deckare, men de är inte riktigt traditionella deckare. Det är inte bara språket och tiden, det finns ju gott om historiska deckare, utan de följer inte heller riktigt receptet med ett mord relativt tidigt i boken som sedan måste lösas. Det är verkligen inte så att Euthanasia samlar alla inblandade i salongen på slutet. I stället är det en lite mer mystisk känsla, som jag gillar. Det pågår saker som man inte riktigt vet, och särskilt här när man kommer in på politik och internationella relationer med det Osmanska riket. Det är spännande, och dessutom är det roliga böcker.

"Hästen från Porten" kom ut 2008, så det börjar bli några år sedan. Jag undrar om det var den sista boken i serien, eller om man kan hoppas på fler. Men det kanske bara var tänkt att det skulle bli de här tre böckerna.

måndag 18 augusti 2014

Fiskarna i havet och Jordens medelpunkt


Fiskarna i havet
Jordens medelpunkt
av Anneli Furmark

Jag har läst båda de här seriealbumen tidigare. Det står om "Fiskarna i havet" här och om "Jordens medelpunkt" här. Då lånade jag dem på biblioteket. Men sedan fick det bli julklappsönsk på dem. Både för att berättelserna och personporträtten håller för flera omläsningar och för att bilderna är så vackra.

Böckerna är de första delarna i en trilogi om "människor i Skandinavien, och deras förhållande till varandra och till landskapet". Jag vet inte när del tre ska komma, men den ser jag fram emot.

söndag 17 augusti 2014

The Stars' Tennis Balls


The Stars' Tennis Balls
av Stephen Fry

"The Stars' Tennis Balls" är Stephen Frys uppdaterade version av "Greven av Monte Cristo" och den konstiga titeln kommer från pjäsen "Hertiginnan av Malfi". "We are merely the stars' tennis balls, struck and banded / Which way please them". (Det är förresten den pjäsen som ska spelas i P.D. James deckare "Skallen under huden", fast de planerna får avblåsas p.g.a. mord.)

1980 är Ned Maddstone ung och lovande, snygg, av fin men fattig familj, snäll och naiv och nyförälskad. Han har väl inte en tanke på att någon skulle hata honom. Ändå finns det folk som gör det, av avundsjuka och andra skäl, och som gärna skulle se honom råka illa ut. Precis som i "Greven av Monte Cristo" finns det omständigheter som gör det hela ännu värre än vad intrigmakarna hade tänkt sig. Ned Maddstone försvinner spårlöst, till sin fars och sin flickväns gränslösa förtvivlan. Kan IRA ligga bakom? Pappan är ju politiker och man kanske kan tänka sig något motiv där.

Ett tjugotal år senare dyker den gåtfulle IT-gurun Simon Cotter upp i Storbritannien. Han lär vara ofattbart rik och får man honom att investera i ens projekt är ens lycka gjord. Visst är det väl så att man inte riktigt kan spoila klassiker? Och i den här boken händer det typ samma sak som i en klassiker. Så det ska väl inte vara några problem om jag berättar att Simon Cotter är identisk med Ned Maddstone och att han är ute efter en gruvlig hämnd på de som har förstört hans liv?

Rappare och roligare än "Greven av Monte Cristo", vilket väl inte är så överraskande med tanke på vem som har skrivit. Att den är mer än 150 år nyare och inte skriven som en följetong kan ju ha med saken att göra. Man slipper tappa tråden som läsare, eller blanda ihop ett alldeles för stort persongalleri. "The Stars' Tennis Balls" är över huvud taget mer humoristiskt skriven, men det förhindrar inte att jag bitvis blev ganska illa berörd, av omständigheterna kring Neds försvinnande och av hur han utför sin hämnd inte minst.

Jag vet att det finns en svensk översättning och tänker att det kan inte ha varit lätt att översätta det här språket. Bara en sån sak som att en person i boken gärna vill utge sig för att vara överklass och därför har en "gloslista" över hur han ska förändra sitt uttal av vissa ord ("Don't say good, say gid, Don't say post, say paste" etc). För att inte tala om hur Neds mentor (den här bokens motsvarighet till Edmond Dantès fängelsekamrat abbé Faria, för den som har läst "Monte Cristo") pratar.

Nu hade jag ju läst "Greven av Monte Cristo" innan (om man ändå har båda böckerna bland de man tänker läsa så är det en vettig ordning) men jag tror inte man behöver ha gjort det. Det kanske till och med blir bättre om man inte sitter och letar efter lustiga referenser till förlagan hela tiden (som att många av namnen är anagram  - Monte Cristo och Simon Cotter t.ex.). Som ni ser av min recension så är det extremt svårt att inte jämföra om man har läst båda böckerna.

En smakebit på søndag (vecka 33)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/08/bloggblues-tips-nskes-en-smakebit-pa.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Nu har jag börjat jobba igen efter semestern, ungefär samtidigt som vädret slog om och blev höst. Det var bara ett par veckor sedan som det var så varmt att jag bara orkade sitta hemma och läsa, och nu behöver man ibland ha på sig jacka!

Läsningen går inte riktigt lika snabbt som den gjorde under semestern, men läser gör jag. Igår kväll läste jag ut ett tunt litet häfte, men eftersom jag inte har hunnit börja på något nytt än så kommer smakbiten därifrån. Det är en essä av Ann Patchett, tagen från hennes bok "This Is the Story of a Happy Marriage". Hittills är det här häftet det enda jag har läst av Ann Patchett, men "Bel canto" står i hyllan ... och har gjort det i ett antal år.

Den här essän handlar om hur Patchetts hemstad Nashville plötsligt stod utan bokhandel, efter att två stora kedjor hade beslutat att deras butiker i Nashville inte gick med tillräcklig vinst. Trots att alla sa att det var vansinnigt och att bokhandeln var död gick Patchett då ihop med några andra och startade en oberoende bokhandel, Parnassus Books.
My secret was that I did not much miss those mall-sized Gargantuas. The store I really missed had been gone much longer than they had. Mills was the bookstore of my youth. My sister and I used to walk there every day after school, stopping first to check out the puppies in the pet shop across the street, and then going on to admire the glossy covers of the Kristin Lavransdatter series, which is what girls read after they had finished the Little House books, back before the Twilight books were written. Mills could not have been more than seven hundred square feet small, and the people who worked there remembered who you were and what you read, even if you were ten.
(Ann Patchett, "The Bookshop Strikes Back", s. 5-6)

torsdag 14 augusti 2014

Det är svårt att vara Elvis i Uppsala


Det är svårt att vara Elvis i Uppsala
av Nina Hemmingsson

Jag besökte ju Uppsala förra veckan, men jag hann inte utforska om det är svårt att vara Elvis där. Men att döma av berättelsen om Eva som leker Elvis så är det svårt.

"Det är svårt att vara Elvis i Uppsala" är en samlingsvolym med Nina Hemmingsssons serier från "Hjälp!" (som även innehöll serier av Sara Olausson) och "Jag är din flickvän nu", och även en del helt nytt.

Det är ofta en så himla obehaglig stämning i serierna. Fast jag gillar det.

onsdag 13 augusti 2014

Farmor og jeg


Farmor og jeg
av Anna Fiske

För inte så länge sedan läste jag Anna Fiskes "Dansa på mattan". "Farmor og jeg" är en annan sorts serie. Den är tänkt för barn, men kan läsas av alla åldrar.

Annas farmor gör allt med fart, hon är påhittig och pysslig, men inte så förtjust i städning och annat som är tråkigt och tar tid. Eftersom Anna är flera år yngre än sina syskon och kusiner så tillbringar hon mycket tid med sin farmor. I det här seriealbumet finns det flera historier om vad Anna och farmor gjorde. Den gången de spelade bingo och farmor hade glömt läsglasögonen, eller när Anna var ledsen över ett borttappat gosedjur och inte minst den där julen när Annas mamma var trött på alla julförberedelser. Otroligt roliga och charmiga berättelser. Jag gillar också uppslagen med t.ex. farmorfakta och smarta saker att ha i köket, där man får tips i stil med att det är mycket som kan tejpas och att det är bra att ha kex hemma om det hembakade blir äckligt.

Tyvärr verkar serien inte finnas på svenska. Annars hade den kanske varit något för min brors bingospelande barn. Fast man kan väl i och för sig snabböversätta pratbubblorna medan man läser ... Anna Fiske är från Sverige, men hon har bott i Norge i många år och skriver på norska. Det stod förresten lite om serien i senaste numret av Bild & Bubbla (nr 199, tema svenska barnserier). Tydligen ska det finnas ytterligare en samlingsvolym, "Passe på en puddel og andre fortellinger".

tisdag 12 augusti 2014

Den siste riddaren


Den siste riddaren
av Margit Sandemo

På ett slott i Danmark bor Tristan, den siste i sin ätt. Inte Isfolket alltså för där finns ju andra grenar, men av släkten på farssidan, adelssläkten Paladin. Men Tristan vet att han inte kommer kunna föra ätten vidare. Han har inte kvar några andra släktingar i Danmark heller. Alla andra i Isfolket bor numera i Norge och Sverige.

Men han har en vän, som han har mött vid hovet. En utländsk furstinna, som inte har många vänner vid hovet. Hennes man behandlar henne illa, och hon är dessutom dödssjuk och svårt plågad av ödem. Men det värsta av allt är kanske hennes oro över vad som ska hända med hennes lilla dotter efter att hon själv är död. Hennes man är inte någon särskilt omtänksam far. Då är det skönt att åtminstone ha en vän.

Samtidigt pågår oerhört mystiska och skrämmande saker i staden, men det vet varken Tristan eller furstinnan om.

Jag har inte tyckt särskilt mycket om "Den siste riddaren" tidigare. Den är liksom för sorgmodig. Men den här gången uppskattade jag den faktiskt lite mer. Och den har ju sin plats i sagan som helhet.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår

måndag 11 augusti 2014

Sword Princess Amaltea bok 1


Sword Princess Amaltea bok 1
av Natalia Batista

Jag fick ett fanzin med ett kapitel av Sword Princess Amaltea, som då var på engelska och hette A Sword Princess Tale, av min syster i julklapp härom året. Nu (eller mer exakt, förra året) har serien kommit ut i "riktig" bokform och på svenska. Jag tror till och med att bok 2 redan finns ute.

Amaltea är den yngre av drottning Galateas båda döttrar. Storasyster ska förstås ärva drottningariket, men Amaltea måste bege sig ut i världen för att söka lyckan, d.v.s. rädda en prins och få honom och halva hans mammas drottningarike. Det vill hon verkligen inte! Men det är så traditionen ser ut.

Bra och rolig serie. Och snygg! Kul att läsa om Amalteas uppdrag, som hon inte är så väl förberedd för som hon tror. Visst har hon övat sig i strid och ska nog klara av en drake. Då är det värre med mötet med omvärlden, som är full av helt andra sorters faror. Folk som vill lura rika resenärer på pengar til exempel.

söndag 10 augusti 2014

En smakebit på søndag (vecka 32)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/08/bedre-sent-en-smakebit-pa-sndag.html

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den här veckan har jag varit i Stockholm, hemma hos min syster. Den här gången har vi använt hennes lägenhet som bas för utflykter till andra städer. Så nu har jag för första gången varit i Uppsala, Södertälje och Strängnäs. Åtminstone Uppsala måste jag åka till igen, för vi hann absolut inte med att se hela staden, eller ens allt vi ville se.

Supervarmt har det varit hela veckan, och det var nästan skönt när jag kom hem igår och det ösregnade och var så kallt att jag frös. En tidig morgon vaknade min syster av att det luktade starkt av rök från skogsbranden i Västmanland, som var åtminstone 10-15 mil bort. Hoppas att de också får ta del av regnvädret.

Igår började jag läsa en deckare. Sista boken i mitt Landskapsprojekt!  Nej, jag har inte bloggat om alla de andra än. Jag ligger efter. ;-)

På tio meters håll ser han björnen. Ingen skottläge. För mycket träd och sly emellan. Plötsligt reser den sig. Har känt lukten av honom.
Och så kommer den farande. Det går så fort. Han hinner knappt dra ett andetag innan den avverkat halva sträckan. Det bara knakar och brakar när grenarna knäcks i dess väg.
(Åsa Larsson, "Till offer åt Molok", s. 14)


1913


1913: Der Sommer des Jahrhunderts
av Florian Illies

Det här är en bok som månad för månad berättar om vad som hände under 1913. Det här året var man ännu lyckligt ovetande om vad som skulle komma att hända 1914. Faktiskt hade vissa kommit fram till att det aldrig mer kunde bli några stora krig, ekonomin hade blivit så globaliserad att det alltid skulle gå emot det egna landets ekonomiska intressen.

Det handlar mycket om de som skulle komma att bli kända. Vad gjorde Hitler 1913 till exempel? (Målade tavlor som såldes till turister och flyttade till Tyskland för att undvika militärtjänstgöring, tydligen.) Eva Braun var ett och ett halvt år gammal. Och vad gjorde Stalin det här året?

Vad skrev bröderna Thomas och Heinrich Mann i sina brev? Vart reste Picasso? Och vart reste Kafka? (It's complicated.) Vad oroade sig Freud över och vad arbetade han med? Vad skrev Bertolt Brecht? (Dagbok och en skoltidning.) Och vad skrev kritikerna om Marcel Proust, vars första bok i På spaning efter den tid som flytt kom ut det här året?

Var fanns egentligen Mona Lisa, som hade stulits från Louvren 1911?

Jag undrar om den svenska översättningen innehåller fotnoter om vilka alla är. En del personer är kanske inte riktigt lika kända utanför de tysktalande länderna. Det står till exempel ganska mycket om en konstnär vid namn Oskar Kokoschka som jag verkligen aldrig hört talas om tidigare. Else Lasker-Schüler känns inte heller bekant - men intressant! (Nej, jag har ingen koll på konst. De kanske egentligen är jätteberömda.) Det spelar faktiskt ingen roll om man vet vilka människorna är eller inte. En viss aning får man ju genom boken, och man kan ju slå upp dem lite snabbt om man vill veta mer. Det är ändå inte en bok som passar för sträckläsning. Särskilt inte på tyska. Det här är snäppet svårare än vad jag egentligen klarar att läsa på det språket.

Jag gillar ett här sättet att presentera en tid på. Att bara blanda alltihop, så att man får en känsla för vad som hände precis just då. Både större händelser och vad de som redan var etablerade namn gjorde, men också vad de som senare skulle bli kända gjorde just då. De som föddes 1913 till exempel, just 1913 var det väl mest intressant för familjen.

lördag 9 augusti 2014

Satans fotspår


Satans fotspår
av Margit Sandemo

Ett odjur härjar i Norge. Det är en nästan människoliknande skepnad vars blikcar är dödliga, och det efterlämnar sig spår som väcker stor fasa - det har en vanlig människofot och en ... bockfot? För Isfolket är det dock inte det att varelsen har likadana fötter som Satan själv som är det mest skrämmande, utan det är att allt annat man hör talas om dess utseende för tankarna till de i Isfolket som är drabbade av släktens förbannelse. Kan det finnas andra släktingar där ute, som de inte känner till?

Det har gått sisådär tjugo år sedan händelserna i den förra boken. I den yngsta isfolksgenerationen fanns det då ingen drabbad (det hade dock funnits ett dödfött drabbat barn), men tre av dem hade mycket speciella krafter. Hela livet har de väntat på sitt uppdrag, för de har länge känt att deras krafter finns där av en anledning. Nu inser de att det är Odjuret som är deras uppdrag och att det kommer bli svårare än de har kunnat ana. Odjuret ska inte dö, det ska bli mänskligt.

Den här boken är väl mest omdiskuterad för att det förekommer ett par våldtäkter som blir väldigt snabbt glömda och förlåtna av alla inklusive offret, som inte tar särskilt illa vid sig. Även mord ursäktas lättvindigt i just det här fallet. Annars brukar ju våldtäkter straffas hårt och uppfinningsrikt i Sagan om Isfolket, och även om detta inte sker så har ju åtminstone offret en annan typ av reaktion. Fast här resonerar man som så att allt Odjuret gjort innan han "blir människa" inte räknas. Det vill säga, han ÄR ju en människa, men uppvuxen nästan helt utan samvaro med andra människor, som har skrämts av hans utseende. Men det är ju inte helt orimligt att myndigheterna är ute efter Odjuret p.g.a. ett stort antal mord. (Fast jag hejar ändå på Odjuret förstås.)

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet

fredag 8 augusti 2014

Tragedi på en lantkyrkogård


Tragedi på en lantkyrkogård
av Maria Lang

Puck och Einar Bure samt Pucks professorpappa Johannes M. Ekstedt ska fira jul hos Johannes bror Tord. Tord är kyrkoherde och bor på Västlinge prästgård alldeles bredvid kyrka och kyrkogård i den lilla byn. Här bor också hans elvaåriga dotter och familjens hushållerska. Sedan några år tillbaka är Tord änkling. Dottern, som alltså är Pucks lilla kusin, stortrivs med alla gäster, och att det för en gång skull är liv och rörelse i prästgården.

Ett antal församlingsbor hinner Puck träffa under de här dagarna, och på självaste julafton inträffar (förstås) ett mord i byn!

De här böckerna är ju som de är. Alla påminner väl lite om varandra. Det står på baksidan att de är lysande, men det är väl att ta i. Men de är roliga och lagom att läsa på en kväll. Nu tänkte jag försöka läsa många fler snart. Jag vill läsa böckerna innan jag ser filmerna, men de har gjort så att film nummer 2 är baserad på bok nummer 9. Och ordningsföljd muss sein.

torsdag 7 augusti 2014

Tråkiga vykort


Tråkiga vykort
i urval av Jeppe Wikström

En samling gamla vykort (50-60-tal) som föreställer t.ex. köpcenter, idrottshallar, sjukhus och öde sällskapsrum på hotell och företag. Det verkar vara sammanställt i någon fascination över att vykort med den här typen av motiv har tryckts upp. Och det blir faktiskt ganska fascinerande så här i samlad form. Extra kul om de föreställer nån plats som man känner igen. För min del krumelurstatyn i Skärholmen centrum och svängen vid lasarettet i Umeå.

onsdag 6 augusti 2014

Min syster är i tusen bitar


Min syster är i tusen bitar
av Annabel Pitcher

Jamies syster Rose dog för fem år sedan. Sedan dess har ingenting varit sig likt. Pappan dricker och försummar jobbet, och mamman har nyligen lämnat familjen och flyttat ihop med en annan man. För Jamie, som inte har fyllt tio år än, är sorgen inte alls lika närvarande som den är för föräldrarna. Alla säger att han en dag kommer inse vad som har hänt, och då kommer han också sörja. Men han kommer ju knappt ens ihåg att Rose fanns.

Pappan har fått ett nytt jobb i en annan del av England. Han och Jamie och storasyster Jasmine, som är tvillingsyster till Rose, flyttar. Jasmine och Jamie försöker så gott de kan att ha ett normalt liv. Men pappan bara dricker och tänker på Rose, och mamman verkar helt ha glömt bort dem. Men i skolan kanske Jamie i alla fall kan verka normal. Han behöver ju inte tala om att hans syster är död, eller att han inte var särskilt populär på sin förra skola. Och han verkar ju nästan ha fått en kompis här.

Det är något som känns lite fel med "Min syster är i tusen bitar". Det är något med atmosfären, något med att alla vuxna är nästan karikatyrartat oförstående. Jag köper att föräldrarna inte klarar av att vara föräldrar längre. Men att inte en enda lärare eller ens Jamies terapeut (som han träffade ibland när de fortfarande bodde i London) förstår sig på honom. Å andra sidan är ju hela boken berättad av just Jamie, så det kanske bara är så han upplever det. Jag vet inte om det här är en hemsk spoiler, men - Rose dog i en terrorattack, och kanske är tanken att de vuxna utanför familjen fäster större vikt vid hennes död än de annars skulle gjort. De ser väl bara terrorattacken, och Jamie och Jasmine blir osynliga.

Men jag tycker ändå om boken. Särskilt fint är det med Jamie och Jasmine som försöker hålla ihop familjen och vardagen utan att alltid lyckas så bra, de är ju bara tio och femton. Jasmine minns förresten Rose mycket väl, som tvillingssyster var hon ju den allra närmaste. Men vad än hennes föräldrar vill så vill Jasmine fortsätta att leva och utvecklas. Och så gillar jag så klart Jamies nya kompis Sunya. Den enda muslimska eleven på skolan. Utfryst, men klok och rolig. Men Jamie vet inte riktigt om han bör vara hennes kompis. Efter Roses död, som orsakades av islamistiska terrorister, hatar hans pappa alla muslimer. Och Jamie vill ju så gärna vara sin pappa till lags, men det är inte lätt.

tisdag 5 augusti 2014

Malstrøm

Malstrøm
av May Grethe Lerum

Spännande, spännande! Det pågår mystiska saker i Köpenhamn, där Johanna läser till barnmorska. Kadavren som läkarna forskar på verkar inte alltid ha godkänt ursprung, någon är ute efter Johanna och sedan kommer det in något alldeles nytt, som jag inte hade förväntat mig. Med andra ord är det ungefär som vanligt.

I den här boken sitter man verkligen på helspänn och försöker räkna ut hur vissa saker hänger ihop. Vem har onda avsikter och vem blir lurad?

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille 
22. Mørke makter 
23. Fremmed måne 
24. Å jage en drøm

måndag 4 augusti 2014

Tänk om det där är jag


Tänk om det där är jag
av Johanna Lindbäck

Agnes får en chans att börja om på nytt. Hon valde ett annat gymnasieprogram än sina kompisar och i den nya klassen blev allt bara helt fel. Hon lärde inte känna någon, samtidigt som hon gled iväg från de gamla vännerna från högstadiet. Men nu, sommaren mellan ettan och tvåan, flyttar Agnes familj från Stockholm till Umeå, där hennes mamma har fått nytt jobb. Och nu tänker Agnes se till att passa in. Hon ska byta klädstil, hon ska tvinga sig att vara utåtriktad och hon ska försöka att inte döma folk på förhand - hon ska vara som alla andra.

Jag hade stora förväntningar på "Tänk om det där är jag". Jag hade hört att det är Johanna Lindbäcks bästa bok. Nu har jag ju bara läst tre av dem, så det kan jag inte riktigt uttala mig om, men jag gillar den verkligen. Hon gör vardag, vanliga problem och vanliga människor på ett bra och trovärdigt sätt. Man blir glad av att läsa den här boken.

Och det här är självklart min västerbottenbok. Fullt av referenser till stadsdelar och caféer (som jag inte känner till) och den lokala Maxrestaurangen (som jag känner till) i Umeå. Jag menar, Agnes är ju nyinflyttad och håller på att lära sig stan.

Lästa landskap
Götaland
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar
Västergötland: "Den larmande hopens dal" av Erik Andersson
Östergötland: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld

Svealand
Närke: "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser
Sörmland: "Åminne" av Sven Delblanc
Uppland: "Gimokrönikan" av Patrik Godin
Västmanland: "Tårtgeneralen" och Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Värmland: "Juloratoriet" av Göran Tunström
Dalarna: "Hjärtblad" av Aino Trosell

Norrland
Gästrikland: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter
Hälsingland: "Vi faller" av Pär Östling
Härjedalen: "Fångvårdskolonin som försvann" av Henning Mankell
Medelpad: "Sågverksungen" av Vibeke Olsson
Jämtland: "Då tänker jag på Sigrid" av Elin Olofsson
Ångermanland: "Norrlands svårmod" av Therése Söderlind
Västerbotten: "Tänk om det där är jag" av Johanna Lindbäck

söndag 3 augusti 2014

Feber i blodet


Feber i blodet
av Margit Sandemo

Hetta, åska och regnskurar idag. Bra att det var uppehåll när jag var iväg på skattjakt som mina brorsbarn hade ordnat. Dåligt att jag blev av med både internet och tv-mottagning en bra stund. Men att läsa Sagan om Isfolket är självklart svaret på alla såna problem. Fast inte den här bokenutan en senare. Jag ligger långt efter med bloggandet.

Den här boken handlar om Villemo och Dominic och deras kärlekssaga. Efter en del dramatik har de kommit fram till att det ska bli de två. Men detta sätter Isfolkets äldre generationer stopp för. Två isfolksättlingar får inte gifta sig och skaffa barn tillsammans. Förra gången det hände blev det katastrof. Barnet som föddes då fick allt det värsta av Isfolkets förbannelse. De fysiska missbildningarna som sliter sönder modern vid förlossning, och ondskan som förde med sig enorma lidanden för hela familjen. Det får inte hända igen.

Nu är ju Villemo och Dominic av olika nationaliteter, och träffas därför sällan. Men när de för en gångs skull gör det, på ett bröllop i Danmark, inser Villemo att hon inte tänker släppa iväg Dominic. Så när han ger sig av följer hon efter. Ensam och förklädd. Över Öresund precis vid ett krigsutbrott. Genom snapphaneland.

Jag har alltid tyckt att Villemos resa påminner mycket om Sols resa i "Avgrunden". Det är ungefär samma geografiska område de rör sig i. Men Sol är rastlös och självförbrännande och vet inte själv vad det är hon letar efter, medan Villemo har ett väldigt tydligt mål. Det är bara det att föräldrar som vill hennes bästa (samt ett krig) har kommit i vägen. Man får väl också säga att både Sol och Villemo utforskar sina övernaturliga krafter under färden, vilket ju är viktigt för berättelsens fortsättning. Villemo behöver ha den här boken på sig för att komma underfund med vad hennes tidigare ganska vaga förmågor egentligen innebär.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd

En smakebit på søndag (vecka 31)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/08/sommerferien-er-over-en-smakebit-pa.html

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag har Mari dragit igång En smakebit på søndag igen efter semesteruppehållet. Jag vet knappt vilken vecka det är nu, men jag ska vara ledig från jobbet ett litet tag till i alla fall. Skönt med semester. Och jag hinner läsa väldigt mycket. Det är aldrig fel. :)

Jag läste ut en bok i natt, och har inte hunnit börja på nån ny än. Så jag kanske bara ska ta en smakbit från den som jag just läste ut. Det är ju en riktigt bra deckarserie också ... Det är den sista boken (kan man hoppas på fler?) av de tre böckerna om Euthanasia Bondeson. Det är 1850-tal och Euthanasia är en populär svensk författarinna som reser runt med sin sällskapsdam Agnes och för tillfället ytterligare några personer. Ibland hamnar de mitt i ett mordmysterium. Tidigare böcker har utspelat sig i London och i Rom, och i den här boken befinner de sig bland annat i vad som nu är i Jordanien och Israel, men framför allt är de i Istanbul.
I detsamma knackade det på dörren. Betjänten kom in och räckte polismästaren en biljett, som han snabbt ögnade igenom.
"Er vän - var han ljushyllt, sa ni?"
Jag nickade.
"Man har hittat ett europeiskt lik i hamnen, påfallande blekt. Hamnen är osäker och främlingar kliver ofta fel. Kan det vara han?"
"Låt oss se kroppen!" sa Owain.
Sedan följde en stunds orientalisk artighet. Polismästaren hävdade att han då rakt inte kunde visa sina framstående gäster något så obehagligt. När vi gjort klart att inget lik kunde få oss att höja på ögonbrynen följde en stunds argument om att inte kunde han visa en hederlig kvinna en sådan förskräcklig syn ...
(Carina Burman, "Hästen från Porten", s. 142-143)

lördag 2 augusti 2014

Love's Shadow


Love's Shadow
av Ada Leverson

För att placera henne i tid och rum och allt sånt där så kan det vara till hjälp att veta att Ada Leverson var god vän till Oscar Wilde. Han kallade henne Sphinx, och han fick bo hos familjen leverson under rättegången mot honom (när tydligen inga hotell ville ta emot Wilde). Hon levde förstås mycket längre, och hennes romaner är från 00- och 10-talen.

"Love's Shadow" från 1908 är den första av tre romaner om "The Little Ottleys", som Edith Ottleys glamourösa väninna Hyacinth Verney brukar kalla paret Ottley. Edith är intelligent och förståndig, och det kan behövas när man måste styra en man som Bruce Ottley - uppblåst, tråkig och inte särskilt smart - till rätt beslut och samtidigt få honom till att tro att det är han som har tänkt ut det så bra. Deras samtal är ganska rolig läsning. Tydligen ska de små Ottleys äktenskap vara baserat på Ada Leversons eget. (Hon gifte sig som 19-åring mot sina föräldrars önskan, men maken flyttade så småningom till Canada utan henne.)

Fast egentligen är det väl Hyacinth Verney som är i centrum för berättelsen. (Jag antar att Hyacinth ska vara ett vackert och ungdomligt namn här. Jag tänker ju mest på Mrs Bucket.) Hon är så vacker "att det bara kan beskrivas med klichéer", charmerande, men verkar inte vara särskilt intelligent. Nästan alla är förälskade i Hyacinth, inklusive hennes excentriska sällskapsdam. Fast Hyacinth är förstås kär i en av de få män som inte är inte är intresserad. Han älskar nämligen en annan.

Det som gör boken är de humoristiska personbeskrivningarna och formuleringarna. Kanske att ingen har så mycket personlighet utom vad som kan beskrivas i ett par skarpa kommentarer och att handlingen bara är "vem tar vem". Men det är roligt att läsa, och jag är ganska sugen på att läsa den andra böckerna i serien också, "Tenterhooks" och "Love at Second Sight". De har inte kommit ut i en matchande nyutgåva, men hela serien har kommit ut i en volym (som "The Little Ottleys") vid ett par tillfällen, så det är nog inte omöjligt att få tag på dem.

fredag 1 augusti 2014

Mer från Sandemo?

Jag var säker på att Margit Sandemo hade slutat skriva, eftersom hon gick ut och sa att hon hade slutat skriva. Men i den här TV-intervjun från november (jag är som vanligt först med det senaste) pratar hon ju om ett kommande projekt! En bok eller kanske en trilogi med handling från Skåne.

SUB och apbra loppisfynd (?)

Ska alldeles strax läsa: 1398 böcker. Ett under att det inte gick över 1400-strecket. Detta beror enbart på att jag har tokläst under semestern. Mycket Sagan om Isfolket och en del seriealbum. Då går det fort.

Har också varit på loppis, men inte fyllt på SUB:en sååå mycket ändå. Har mycket fromt handlat brittiska deckare till en kompis och ett par svenska Harry Potter-böcker till min brors familj. Och kanske att det av en ren händelse slank med några böcker till mig också.

Till exempel den här Jane Goodall-biografin. Självklart är jag inspirerad av "Primates", som jag läste nyligen.