onsdag 30 september 2009

Øye for øye


Øye for øye
av May Grethe Lerum

Som jag trodde så är det generationsskifte i den här boken. Faktiskt så fick ju Marias äldsta dotter det mesta av sin historia berättad i den förra boken. Nu är det den yngre dottern Marjas tur. Hon är en mer komplicerad person än sin syster. Hon har uppfostrats av en vän till Maria och har under hela livet fått höra berättelser om den hemska prästen som var så elak mot Maria. Det är hans fel att Marja inte har kunnat växa upp med sina föräldrar. Utan att mena det har fostermodern gjort Marja som besatt av att hämnas på prästen Revelin, och nu när hon är så gammal att ingen direkt kan hindra henne så är det precis vad hon tänker göra. Marja reser till Lyster, Marias gamla hembygd, för att ta reda på Revelins svaga punkter. Fast det finns ju viss risk att han är starkare än Marja.

Dessutom lär hon känna gamla Kari, som precis som Maria är läkekunnig. Kari menar att Marja har ärvt förmågan, och då menar hon inte bara örtkunskap. Det här med läkekunnigheten ska ju vara en röd tråd genom serien, och på baksidan av varje bok presenteras en läkeväxt. Det ska även finnas en "Livets døtre urtebok" om medicinalväxter och sånt, men jag har inte den.

Livets døtre:
1. "Bøddelens kvinne"
2. "Marias bok"
3. "Blodsbånd"
4. "Brutte lenker"
5. "Soningstid"
6. "Veier over hav"

måndag 28 september 2009

De ovanligaste barnen i världen


De ovanligaste barnen i världen
av Inger Edelfeldt
Illustrerad av Emma Adbåge

Min kompis Marie var här i Göteborg hela förra veckan, med anledning av Bokmässan så klart, och ett besök på Stadsbiblioteket var ett av hennes önskemål. Hon är ju snart färdig bibliotekarie. Alltså var vi runt på avdelningar som jag annars inte brukar gå in på, den för bilderböcker till exempel. Där hittade jag ett par böcker att låna. Bl. a. "De ovanligaste barnen". Jag gillar ju Inger Edelfeldts böcker och Emma Adbåges bilder också, och det lät som en bra kombination. Och det var det. Det är en rolig bok. Jag vet inte hur barn uppfattar den, men vuxna kommer säkert känna igen någon i den.

Det handlar om en man och en kvinna som gillar saker som är ovanliga. Och när de får barn måste ju dessa vara så ovanliga, unika och speciella som det bara går. Men ingen bryr sig om vad barnen själva tycker. Faktum är att de hellre skulle vilja vara helt vanliga. Men de protesterar kanske inte direkt. Det blir ingen stor konfrontation, som ju annars är vanligt i böcker. I stället är det mer som i verkligheten, så småningom blir barnen så stora att de kan göra precis vad de vill.

Death Note 12: Slutet


Death Note 12: Slutet
av Tsugumi Ohba
Illustrerad av Takeshi Obata

Sista delen. Jag ska inte avslöja något, men jag tyckte att det var ett passande slut på serien. En mycket bra serie för övrigt, läs den.


Death Note:
1. "Tristess"
2. "Nedräkning"
3. "Dubbelspel"
4. "Kärlek"
5. "Tabula rasa"
6. "Arvtagare"
7. "Noll"
8. "Måltavla"
9. "Kontakt"
10. "Utplåna"
11. "Meningsfränder"
12. "Slutet"

tisdag 22 september 2009

Mannen under trappan


Mannen under trappan
av Marie Hermanson

"Mannen under trappan" går som TV-serie just nu, men hittills har jag bara lyckats se några minuter av första avsnittet, trots att det gick i repris flera gånger. Det andra avsnittet har jag antagligen missat helt vid det här laget. Jag är hopplös när det gäller att följa TV-serier. (Numera kan man väl se dem på internet också, men jag känner sällan för det.) Böcker är mycket enklare. Så jag läste den i stället. Jag hade den ju ändå i SUB:en. :)

Den handlar om Fredrik, som har ett nästan helt perfekt liv. Han är gift med den fantastiska Paula, de har två underbara barn och de har nyligen köpt ett vackert gammalt hus, som redan var renoverat. När Fredrik var yngre hade han högtflygande karriärplaner, men nu när han har familj har han kommit fram till att ett jobb som kommunaltjänsteman på en liten ort inte är så dumt det heller. Allt är frid och fröjd tills den morgon när Fredrik upptäcker att det bor en liten, smutsig man under trappan. Han vägrar ge sig av, säger att han är hyresgäst, och plötsligt blir Fredriks liv en kamp för att försöka bli av med denne Kwådd, som envist vägrar flytta. Samtidigt börjar Paula ta avstånd till Fredrik. Själv blir han mer och mer desperat, att ingen förstår hur mycket Kwådd förstör. Nu är inte Fredriks liv så fint och lyckligt längre.

Marie Hermanson skriver enkelt och klart, utan så många krusiduller, men vad som egentligen händer är inte lika klart. Precis som det ska vara. Vi ser verkligheten genom Fredrik, men är hans version verkligen den mest sanna? Jag läste ut boken på en dag, och använde sedan en dag till på att fundera på hur det egentligen låg till.

måndag 21 september 2009

The Secret Life of Sparrow Delaney


The Secret Life of Sparrow Delaney
av Suzanne Harper

Femtonåriga Sparrow Delaney är yngst av sju systrar. Hon bor tillsammans med dem, mamman och mormodern i Lily Dale, ett område för spiritister. Det finns faktiskt på riktigt, och precis som i boken kan man besöka området och vara med på deras sessioner där medierna kontaktar andar åt publiken. I familjen säger man att Sparrow borde vara ett mycket starkt medium, hon är ju en sjunde dotters sjunde dotter. Men i motsats till alla de andra kvinnorna i familjen så har Sparrow aldrig haft kontakt med andar. Hon är inte det minsta medial.

Säger hon. I själva verket ser hon spöken mycket klarare än någon annan i familjen. Men hon vill inte. Under de senaste tio åren har hon övat upp sin förmåga att totalt ignorera de dödas andrar som när som helst vill nå fram till henne. Sparrow vill vara vanlig. Och när man gör om i skoldistrikten och Sparrow får välja om hon vill gå i samma lilla high school som alla hennes systrar har gått eller i en jättestor skola där ingen känner henne så vet hon precis vad hon vill. Första dagen i skolan är det två killar somfångar Sparrows intresse. En levande, och en död. Den levande blir Sparrows partner i ett grupparbete, och hennes nya bästa kompis ger henne tips på hur hon ska bete sig för att göra intryck. Jobbigt bara att killen direkt valde Lily Dale och dess historia som ämne för grupparbetet. Och att de ska åka dit tillsammans för att gå på Lily Dales museum. Tänk om personalen avslöjar att de känner Sparrow!

Samtidigt vägrar den döde killen, som Sparrow gör sitt bästa för att ignorera, att ge sig. Precis som alla andra spöken har han ett budskap till sin familj och han försöker övertala Sparrow att det är viktigt. Men är det så viktigt att Sparrow vill avslöja för världen att hon är medial och offra sin vanlighet, som hon har kämpat så för?

På ett sätt är detta en ganska vanlig ungdomsbok, allt detta med den nya skolan etc. Men så har vi den där biten med spöken och sånt, som kanske inte är alldeles originell, men som jag tycker att författaren har lyckats bra med. Det är inte så att huvudpersonen bara ser spöken hur som helst (även om hon ser dem klarast), utan det är hela den här spiritistgrejen och Sparrows möte med utomstående, där många är skeptiska och man bråkar om huruvida spöken finns eller inte. (Sparrow döljer ju att hon är från Lily Dale, men eftersom det ligger i traken så ligger samtalsämnet nära till hands i alla fall. Speciellt för de som har förlorat en anhörig under oklara omständigheter.)

onsdag 16 september 2009

In Pursuit of the Green Lion


In Pursuit of the Green Lion
av Judith Merkle Riley

Jag tror att detta var tredje gången jag läste "In Pursuit of the Green Lion". Jag har inte läst den lika många gånger som den första delen i serien, "A Vision of Light", alltså. Den första är den bästa, även om jag tycker mycket om den här också. De är så roliga. Det är underhållningsromaner förstås, men jag tycker att författaren verkar ha gjort god research. Böckerna utspelar sig på 1300-talet, och det känns välskildrat, särskilt i den första boken. Eller så är det bara så att jag har fått en hel del av mina föreställningar om medeltiden från de här böckerna.

Margaret och Gilbert har en aning motvilligt blivit gifta efter att hon blev änka. Hon är 23 år och detta är tredje äktenskapet. Första gången var det ofrivilligt, den andra gången var hon mycket lyckligt gift. Men så blev hon ensam med två små döttrar och en enorm förmögenhet som alla ville åt. Hennes skrivare broder Gregory räddade henne ur en svår knipa, och Margaret fick plötsligt reda på en massa nyheter om honom. Som att han egentligen är en adelsman vid namn Gilbert, och att han inte kommer överens med sin far och sin äldre bror. Gilbert är väldigt inställd på ett liv där han ödmjukt söker Gud, men det ses inte med blida ögon av fadern. En rik änka är en mycket bättre framtid för Gilbert, och själva har paret ingen talan. Och en make är ju ett skydd från folk som försöker ta ifrån Margaret hennes egendom. I alla fall till viss del. Och hon får en oerhört besvärlig svärfamilj på köpet. Dessutom förvinner Gilbert i Frankrike! Margaret har sina skäl att skyndsamt lämna Gilberts familj, och dessutom att resa till Frankrike för att leta efter Gilbert. Som resesällskap har hon sina gamla vänner Malachi och Hilde, som också har skäl att resa till kontinenten. Malachi är nära att hitta de vises sten, säger han. Och dit Malachi går går också Hilde.

Även om handlingen ibland är lite för mycket, så är det hemskt rolig läsning och det är ett väldigt sympatiskt gäng som är ute på äventyr.

måndag 14 september 2009

Skriv upp det, Lotta!


Skriv upp det, Lotta!
av Merri Vik

I den här boken återkommer Paul. I de första böckerna tyckte ju Lotta att han var alldeles odräglig, men de slöt så småningom fred. Nu har han lyst med sin frånvaro i ett antal böcker, men nu har Lotta fått upp ögonen för honom. Faktiskt så ser han ju rätt bra ut. Och Lotta börjar längta efter att höra av honom. Det här verkar ha uppstått bara så där. Hon träffar honom helt kort i den här boken, men redan innan dess har hon börjat tänka på honom. Tyvärr leder det nyfunna intresset till ett visst klottrande på lappar. Inte smart när man sitter på en blåsig balkong.

Skolan är också ute på utflykt och Lotta och Giggi utför sitt vanliga paradnummer. Att råka bli inlåsta alltså. Hehe, alltid kul att läsa om. Hur lyckas de? Och så blir det sommarlov, och Lotta får vikariera på Knatts sommarjobb när denne blir sjuk. Naturligtvis händer det en del då ..

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"

lördag 12 september 2009

Death Note 11: Meningsfränder


Death Note 11: Meningsfränder
av Tsugumi Ohba
Illustrerad av Takeshi Obata

Nätet dras åt kring Kira, men han är inte besegrad ... Kommer Light eller Near att vinna egentligen? Och även om Kira skulle avslöjas, betyder det att Near har "vunnit"? Eller har världens befolkning ställt sig på Kiras sida?

Mycket spännande, och en väl uttänkt berättelse.


Death Note:
1. "Tristess"
2. "Nedräkning"
3. "Dubbelspel"
4. "Kärlek"
5. "Tabula rasa"
6. "Arvtagare"
7. "Noll"
8. "Måltavla"
9. "Kontakt"
10. "Utplåna"

fredag 11 september 2009

Birgers äktenskap


Birgers äktenskap
av Sigge Stark

Ännu en bok om den kriminella familjen på den lilla värmländska gården Stigmansliden. Döttrarna har det redan berättats om i tidigare böcker, men de har två bröder också. Jarl, den äldste, är den mest ökända smuggglaren och tjuvjägaren i bygden. Han är väldigt vacker, duktig på att spela fiol och över huvud taget en väldigt romantisk figur. Han har förstås massor av beundrarinnor, även om ingen flicka från något välordnat hem skulle tillåtas att slå sig ihop med honom. Och dessutom menar inte Jarl allvar med några av sina flickvänner. Han tröttnar snabbt på dem.

Den yngre brodern Birger är Jarls motsats. Stor och sävlig, men med ett våldsamt humör om han blir retad. Han är väldigt stark, men har inget fördelaktigt utseende och ingen av flickorna i bygden är intresserade av honom. Birger är förstås med om de olagliga affärerna som brodern och fadern håller på med, men han är framför allt intresserad av gårdsdriften. Tack vare honom är Stigmansliden faktiskt en riktigt välskött gård. Birger är kär i Elsa, en flicka av god bondefamilj, men hon har förstås bara ögon för Jarl. Tills en dag när det plötsligt verkar som om det är Birger hon vill ha. Hon vill till och med gå emot sin egen familj och gifta sig med honom. Birger kan knappt tro det!

Men Elsa har baktankar. I själva verket är det Jarl hon vill ha, men han har gjort slut. Men hon tänker att om hon gifter sig med Birger så får hon åtminstone vara nära Jarl. Det gäller bara att Birger inte får veta ...

Böckerna i den här serien har faktiskt blivit bättre och bättre. De är förstås väldigt kiosklitterära, men jag brukar ju faktiskt läsa en del sånt. Bara för att det inte är så där väldigt bra betyder det ju inte att jag inte gillar det. ;-)


- "Vildkatten"
- "Vildkatten i bur"
- "Wanda från Stigmansliden"

onsdag 9 september 2009

Fjärde Moseboken (Numeri)


Fjärde Moseboken (Numeri)

Ännu fler regler om offer och sånt. Lite otippat bryts det mitt i för en lite festligare historia om en man som kan välsigna och förbanna - och hans talande åsna. Mer sånt, mindre detaljerade uppräkningar av lagar, tack.


Gamla testamentet:
1. "Första Moseboken" ("Genesis")
2. "Andra Moseboken" ("Exodus")
3. "Tredje Moseboken" ("Leviticus")

måndag 7 september 2009

Running With Scissors


Running With Scissors
av Augusten Burroughs

"Running With Scissors" är en självbiografisk bok, som egentligen berättar om en ganska förfärlig uppväxt, men som ändå lyckas vara väldigt rolig. Efter att Augustens föräldrar skilt sig så har han mycket lite kontakt med sin pappa, och mamman, som är övertygad om att hon är en briljant poet, har allvarligare psykiska störningar än någonsin. Augusten gillar glänsande saker och hårvårdsprodukter, och är imponerad av läkare, som han antar har rena, lyxiga hem etc. Men när hans mamma tar med honom hem på besök till sin psykiater, Dr. Finch, så blir han besviken. Familjen Finchs hus liknar inte de andra i den fina området. Det är smutsigt, stökigt och fullt av excentriska människor - både familj och patienter. Och ganska snart bor Augusten också där. Hans föräldrar tycker att det är bättre att han bor där. Dr. Finch anser att från och med trettonårsåldern, så gammal som Augusten är, ska man själv få bestämma vad man vill göra. Ordning och regler existerar inte. Augusten går bara i skolan såpass mycket att det inte blir någon utredning om hans hemförhållanden. Han och den nästan jämnåriga Natalie Finch gör som de vill, och ingen blir särskilt upprörd när Augusten blir ihop med den mer än dubbelt så gamle Neil Bookman, Dr. Finchs adoptivson med den stora samlingen bilder av barn ... Det verkar vara lättare att få psykofarmaka (doktorn får många gratisprover från läkemedlesföretag) än mat i huset (de letar efter överblivet godis i julgranen som står kvar framåt sommaren, och doktorns fru äter hundtorrfoder som snacks).

Det är alltså rätt hemskt alltihop, men Burrougs skriver det inte på det sättet. Han hittar i stället det komiska i situationerna, utan att för den sakens skull släta över vad som hände. Jag gillar det.

Det har gjorts film av boken. Den kanske man skulle se.

onsdag 2 september 2009

Sovay


Sovay
av Celia Rees

Början av "Sovay" är baserad på en traditionell brittisk ballad. Den balladen var en av de som var med i "The Book of Ballads" och därför fick jag lust att läsa den. Balladen handlar om Sovay, som klär ut sig till stråtrövare och rånar den hästskjuts som hennes fästman reser i. Detta för att sätta hans kärlek på prov. Om han överlämnar ringen som han har fått som kärleksgåva av Sovay till "rövaren" så är han inte värdig. I balladen klarar fästmannen Sovays prov, men inte i romanen. Sovay hindras dock från att skjuta honom, vilket skulle varit straffet för att misslyckas. När han förstår att det var hon som var stråtrövaren slår han upp förlovningen.

Plötsligt blir Sovays före detta fästman och hans far en fara för Sovays far. Han (och hans barn Hugh och Sovay) är anhängare av upplysningsidéerna, medan fästmannen och dennes far är konservativa. Det är lite invecklat, men i korthet fabricerar de bevis som ska få Sovays far dömd för saker i stil med att ha konspirerat mot kungen. Sovay måste lösa problemet, för både brodern och fadern är försvunna. De är antagligen i Frankrike, där revolutionen har urartat till ett skräckvälde. Till sin hjälp har Sovay en gammal vän, och även några nya (av något tvivelaktig karaktär).

Väldigt spännande, men inte riktigt lika bra som "Pirater!". Åh, "Pirater!", den borde man läsa om någon gång.

SUB-korrigering

Jag hittade en hög böcker som jag hade glömt att räkna. Då hade ju inte SUB:en minskat i alla fall. 720 böcker är den på nu, inte 710 som jag trodde igår. Attans.

tisdag 1 september 2009

SUB:en just nu

710 böcker väntar på att bli lästa så snart som möjligt. En minskning för andra månaden i rad. Det hör inte till vanligheterna direkt.

Men nu är jag tillbaka på jobbet igen, så nu är det väl snart tillbaka i gamla hjulspår. I augusti hade jag bara en enda arbetsdag (igår), resten av månaden var jag hemma och bar på smitta. Då hinner man ju läsa! Läsa, läsa, läsa! Jag tror inte att jag tittade mer på TV än i vanliga fall faktiskt, däremot såg jag fler filmer än jag brukar. Jag ägnade mig mest åt läsning och pyssel.

Vilken skiva, Lotta!


Vilken skiva, Lotta!
av Merri Vik

I den här boken är det vinter. Lotta och Giggi gör en utflykt, men kommer vilse i ett snöoväder. När de väl kommer fram till ett hus visar det sig vara upptäcksresanden Linn Arki, som Lotta har hört på radio, som bor där. Lotta är inte särskilt förtjust i djur som krälar och kryper, och även om Linn själv är vänlig (om än lite barsk) så har Lotta svårt att komma överens med inredningen. Det är uppstoppade djur (bl.a. krokodiler), ormskinn och ormar i sprit vart man än ser.

Linn bor tillsammans med sin brorsdotter Anja, som är i Lottas och Giggis ålder, och har ungefär samma åsikt om djuren som Lotta har. Flickorna blir vänner och Lotta och Giggi åker och hälsar på igen när Anja fyller år. Eftersom Linn är bortrest just får de tillfälle att genomföra en idé Lotta får. Att anordna en fest, och under festen stoppa undan alla djuren!

Den här boken är inte en av mina favoriter i serien. Jag vet inte om det beror på att den faktiskt är sämre än de andra, eller om det är för att jag läste den första gången som vuxen. Mycket av charmen med att läsa Lottaböckerna nu är ju igenkännandet.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"

Veier over hav


Veier over hav
av May Grethe Lerum

Det är kanske inte så ofta jag läser en Livets døtre-bok, men jag tycker rätt bra om dem när jag väl gör det. Lättläst och dramatiskt, som sig bör i de här norska långserierna. En ganska stor dos elände förstås, för annars kan det inte bli särskilt dramatiskt. Underhållande.

I förra boken dömdes Maria till livstids straffarbete. Hennes man Randar saknar henne oerhört, men han har ju dottern, Vesle-Marja som hon kallas, att tänka på, och dessutom Marias äldre dotter Sunniva. Sunniva bor visserligen inne i den lilla byn, hon arbetar som piga på en av gårdarna där, men hon vill gärna ha sin styvfar som stöd i svåra situationer och Randar har lovat att inte överge henne. Men han skulle gärna rest norrut för att försöka träffa Maria igen.

Med den här boken misstänker jag att May Grethe Lerum sätter punkt för berättelsen om Maria, och i stället kommer låta den yngre generationen ta över i nästa bok.

Livets døtre:
1. "Bøddelens kvinne"
2. "Marias bok"
3. "Blodsbånd"
4. "Brutte lenker"
5. "Soningstid"


............................................................

Note to self: Jag saknar följande böcker i serien - 19 (Fredløs), 21 (Veiskille), 23 (Fremmed måne), 27 (Vardene tennes), 28 (Speil i sølv), 29 (Til verdens ende), 31 (Arvesynd), 33 (Enden av regnbuen). Måste se till att köpa dem snart, innan det bara finns den nya (inte lika fina) designen att få tag i på antikvariaten!