tisdag 30 september 2008

Lästema för oktober


Se, en svensk-norsk/norsk-svensk ordbok som inte kostar alla ens besparingar! Det är kanske något färre ord i än de stora "en bok åt varje håll"-böckerna, men jag tror att detta räcker långt.

I oktober blir det temaläsning. Bara norska böcker. På norska förstås. :)

Undantaget blir väl seriealbum. Kommer säkert läsa ett och annat på svenska och engelska, och troligen inte ett enda på norska. Möjligen om jag letar reda på nåt av t.ex. Jason på bibblan.

Men innan jag börjar med de norska böckerna måste jag läsa ut "Twilight". Sen blir det nog "Et glass melk takk".

Inga händer - inga kakor


Inga händer - inga kakor
av Yvonne Hedlund

Jag hade hört talas om den här boken tidigare och när jag såg den på biblioteket i Västra Frölunda fick den följa med hem. Att jag hade skrivit upp den i min bokbok (en gång för länge sedan, när jag fortfarande höll ordning på skrivboken där jag skrev upp böcker som jag ville läsa) var för att huvudpersonen skulle lida av ledgångsreumatism, precis som en av mina kompisar gör. Synd bara att boken inte var speciellt bra.

Jag tycker inte om språket. Meningar och ord är så konstiga, och inte på ett bra sätt. T. ex. att huvudpersonen innan hon blev sjuk "kunde föra sig som en feminin fregatta", vilket till och med citeras på baksidan. Om man googlar "fregatta" på svenska får man tio träffar varav en handlar om "Inga händer - inga kakor". Hmm.

Man lär inte heller känna huvudpersonen Jenny utöver att hon är lite konstig och har reumatism. Det är mycket beskrivningar av den handikappanpassade lägenheten och alla saker som Jenny hindras från att göra på grund av sjukdomen, och att hon ändå försöker passa på att leva normalt och göra kul saker de dagar smärtorna lättar lite. Som om det inte var nog med reumatismen så har Jenny dessutom en del psykiska problem som bottnar i de sexuella övergrepp hon utsattes för som litet barn. Ibland är det nästan som om det antyds att reumatismen är kroppens sätt att få Jenny att ta det lugnt och bearbeta händelserna. Men men, beror inte reumatism på helt andra saker? Om ambitionen med romanen är att få folk att se reumatiker på ett annat sätt så kanske inte det här är riktigt rätt sätt. Men å andra sidan kanske meningen med romanen är att den ska vara en roman, och i så fall är det väl okej. Dessutom får man ju som läsare en del nya tankar om funktionshinder (Jennys reumatism är riktigt, riktigt illa), och inser att saker man tar för givet inte är lika enkla för alla. Och incestbiten är ju ett sätt att visa att alla reumatiker inte har exakt samma behov. Jenny är känsligare för vem som hjälper henne med personlig hygien t.ex. Men jag tycker ändå att allting beskrivs för mycket "från utsidan", som en lite mer okonventionell fallstudie snarare än en levande berättelse.

måndag 29 september 2008

Om bokmässan, så här efteråt

Åååh, jag vill ha mer bokmässa! Är det inte nästa år snart? Jag borde ha gått dit på lördagen också, men att vila fötterna och läsa böcker är ju också en fullt acceptabel sysselsättning. Måste kolla in Penguinmuggar tidigare nästa år. På söndagen var det bara mindre attraktiva boktitlar i trista grå färger kvar ju. Tack vare bokhororna, som hade bloggat om muggarna, säkert. Var tror ni jag fick nys om dem liksom? ;)

Nåja, inför nästa år är förhoppningarna:

1. Att alla lyckas ta sig till Göteborg. Alla = Kristin, Morina och Malin.
2. Att ingen har några skador som gör att de inte kan gå.
3. Att alla har massor av pengar på fickan. :)
4. Att vi går alla de tre "allmänna" dagarna.
5: Att vi hittar en massa bra böcker och pryttlar, hör på spännande föredrag och ser kända kändisar. Och får ballonger.
6. Att ingens fötter ramlar av.

Bokmässan söndag

Idag var jag på bokmässan igen, denna gång tillsammans med min syster som dagen till är (eller något) satt i rullstol. Hon bröt ju foten tidigare i veckan och att hoppa på kryckor hela dagen kändes inte aktuellt, så hon hade lånat mormors rullstol. (Mormor använder bara den utomhus, så hon satt inte strandad i sin säng hela söndagen.) Fördelen med rullstolen var att hon aldrig saknade sittplats (vilket annars är en bristvara på bokmässan) och att det fanns en väska på den där man kunde knöla ner broschyrer och dylikt. Nackdelar fanns det fler av:
- Det var svårt att manövrera sig fram, speciellt när man dessutom hade ett par kryckor med sig.
- Vi var uppe på övervåningen en gång. Det blev inga seminarier (trots att de var gratis på söndagen) eftersom vi alltid är i sista minuten och man inte kan skynda sig med en rullstol.
- Jag körde på saker med hennes onda fot. Lite opraktiskt att den skadade kroppsdelen var längst fram i hörnet på fordonet.
- Vi fastnade i trängseln inne i montrar.
- Folk tittade på henne.
- Folk talade ned till henne (och hon fick en massa broschyrer om handikappföreningar och dyslexi). Hon funderade på om hon borde tryckt upp en T-shirt med texten "jag är klantig - inte dum".
Men hon fick åtminstone gått på bokmässan.

Vi gick/åkte runt, tittade på saker och handlade för mycket. Som vanligt alltså. Jag tror inte det hände något speciellt egentligen.

Jag tänker lägga ut bilder från mässan i ett särskilt inlägg, men först ska jag tigga till mig bilder från mina syskon. Jag är säker på att båda tog många fler och bättre bilder än jag.

Jag undrade varför det gick åt så mycket pengar. Jag tyckte inte att jag köpte så mycket. Så räknade jag. 44 böcker till mig själv och 7 till Kristin (som brukar köpa böcker till mig... vi betalar aldrig skulder till varandra i pengar). Aha. Därför.

Malin, nästa år får du se till att inte bryta något!

lördag 27 september 2008

Syborgs förbannelse


Syborgs förbannelse
av Anna Höglund

"Syborgs förbannelse"
är ett seriealbum i litet format, med bara en bild per sida. Stilen påminner mig lite om Joanna Rubin Dranger (men Höglund var före, detta är en femton år gammal bok) och lite om Inger Edelfeldts serier. Serien är ibland lite absurd, och innehåller bl.a. av dysterhet, galghumor och hopp.

Syborg är en liten tant som lider av ensamhet och skuldkänslor. Ibland kan livet verka okej, men snart är det bara mörkt igen. Syborg har provat en massa behandlingar utan resultat. Finns det då inget som hjälper?

Paul Moves Out


Paul Moves Out
av Michel Rabagliati

Jag trodde att Michel Rabagliati var fransman, men han är visst kanadensare visade det sig. Men hans serier är egentligen skrivna på franska. Det är dock inte ett alternativ för mig om jag vill förstå vad det står. ;)

"Paul Moves Out" är det tredje albumet om Rabagliatis alter ego (har jag hört) Paul, men är helt fristående. Det utspelar sig under tidigt 80-tal, när Paul flyttar hemifrån tillsammans med sin flickvän Lucie. Upplevelser den första tiden i lägenheten (som den skräckinjagande vaktmästaren och den gången de passade Lucies systerdöttrar) blandas med tillbakablickar på hur Paul och Lucie träffades på utbildningen för grafisk design. Väldigt sympatisk serie. Hoppas biblioteket har mer Rabagliati.

Bokmässan fredag

Igår var jag på Bokmässan en stund. Jag ska dit imorgon också, men idag är jag hemma och vilar fötterna. Man går ju ganska mycket på mässan, även om man bara är där ett par timmar. Jag inledde ju i och för sig med att springa på stan en stund, eftersom mässan inte öppnar för allmänheten förrän klockan 2 på fredagen.

Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren hade en monter och jag stod och pratade med en av de som stod i montern. Lovade bort min dubblett av sista Lotta-boken till henne. Jag kanske borde gå med i det där sällskapet.

Man av skugga förlag hade monter i år, så jag pratade lite med Tobias som driver förlaget och köpte ett av förlagets nyaste seriealbum. Sedan sprang jag på Tobias otaliga gånger (well, två) på mässområdet. Nästa år får vi synkronisera våra scheman så detta inte händer! Vi kan t.ex. vara där olika dagar.

Fixade signerade seriealbum av Coco Moodysson och Mats Jonsson. Kristin: soon på ett postkontor near you.

Såg några kändisar, som sig bör. Och "den där personen ser bekant ut"-sightings, typ han som står där och pratar om en bok spelade ju i band med en jag känner, och han där jobbade ju på ett ställe som jag städade för flera år sedan. Och då har jag ändå eländigt ansiktsminne. Troligen borde jag känna igen hundratals personer på Bokmässan. Men de som faktiskt har ett uppdrag i en monter är lättare att få syn på.

Imorgon blir det som sagt en runda till, och då ska jag försöka göra sånt som jag missade igår, och köpa sånt som jag ångrar att jag inte köpte igår. Var det någon som sa kostsamt nöje?

fredag 26 september 2008

Istanbul: Minnen av en stad


Istanbul: Minnen av en stad
av Orhan Pamuk

"Istanbul" har varit uppe som förslag på månadsbok i läsecirkeln jag är med i flera gånger utan att bli vald. Ett par gånger har den dessutom varit frivillig bonusbok (över sommaren, när vi inte träffas på flera månader, t.ex.). Ingen läste den. Några hade visst börjat, men inte kommit så långt och antingen lagt den åt sidan eller lagt ned den. Jag hade inte ens brytt mig om att börja på den. Den verkade ju jobbig. Nobelpristagare dessutom. Kanske svår?

Men nu blev den faktiskt riktig månadsbok i läsecirkeln inför septembermötet. Och döm om min förvåning när jag började läsa och upptäckte att den var lätt att läsa och dessutom riktigt intressant! Men det förklarades för mig på senaste mötet att det inte var för att den var för svår, utan för att vissa t.ex. aldrig läser biografier rakt igenom utan bara ett kapitel i taget och annat emellan.

"Istanbul" är en lite speciell blanding av självbiografi och historiebok. Den berättar både om Pamuks barndom och ungdom, och om hans hemstad Istanbuls historia under många hundra år. I vilken hylla ska man placera den här boken? Men trots att ämnena skiftar så övergår de ändå naturligt i varandra och man behöver verkligen inte tvinga sig att läsa vidare.

torsdag 25 september 2008

Spara och Slösa


Spara och Slösa
av Birgitta Lilliehöök

Förra helgen var jag på ett nytt bibliotek igen (nytt för mig, inte nybyggt) och då hittar man ju alltid något konstigt som man måste låna. En Spara och Slösa-samling till exempel. Det är tydligen inte en komplett samling utan ett urval, men en komplett samling hade väl å andra sidan blivit oerhört enformig att läsa. Å andra sidan hade man ju inte behövt sträckläsa den. Det hade säkert varit intressant. I den allra sista seriesidan i den här samlingen ser Spara och Slösa helt annorlunda ut än på de äldre sidorna. Det kunde ju varit roligt att se hur serien utvecklades genom åren.

Historien i varje avsnitt är ganska lik. Slösa lägger sina pengar på onödigt skräp, medan Spara sparar sina pengar och sedan investerar i saker av god kvalitet. Slösas godisätande och tunna modekläder gör henne ofta sjuk, medan den förnuftiga Spara är hälsan själv. Båda kan ju upplevas som en aning irriterande, men i förordet poängteras att de inte ska ses som två olika personer utan som olika egenskaper som alla har inom sig. Lite som ängeln och djävulen på huvudpersonens axlar i serier och tecknad film, antar jag.

Birgitta Lilliehöök tecknade serien om Spara och Slösa mellan åren 1926-1963 för tidningen Lyckoslanten, som sparbankerna delade ut gratis till skolbarn. Det var förstås därför den handlade om sparsamhet. Men när jag gick i skolan på 80-talet fick vi också Lyckoslanten och Spara och Slösa fanns med i tidningen. Jag är osäker på om det var i varje nummer, men jag tror det. var det gamla repriser, eller gjordes nya seriesidor av någon annan?

onsdag 24 september 2008

Blir det något bokmässebesök?

Från början var det tre personer som hade visat intresse för att komma och bo hos mig under bokmässan, två kompisar och så min syster. Båda kompisarna fick emellertid förhinder, och i morse bröt min syster foten.

Kommer jag också råka ut för någon olycka så att inte jag heller kan gå på bokmässan?

tisdag 23 september 2008

Alexis bok


Alexis bok
av Ritta Jacobsson

Den sjätte B. Wahlströmsboken jag läste i helgen var betydligt nyare än de andra. "Alexis bok" är från 2003 (bok 3086), och är den andra boken i Ritta Jacobssons serie om de jämnåriga styvsyskonen Tea och Alexis. I första boken, "Plastfamiljen", fick man se händelserna omväxlande ur de bådas synvinkel, men i den här är det Alexis man följer. (Del tre i serien heter "Teas bok"...)

Den stora "plastfamiljen" börjar väl vänja sig vid varandra och vid att bo i hus på landet i stället för inne i Stockholm. Alexis och hans storasyster Antonia har inga problem med sina två yngsta styvsyskon Tobbe och Sessan. Däremot har båda sammanstötningar med Tea. Fast Tea kan vara rätt schysst ibland, men sällan i skolan där hon och Alexis går i samma klass men tillhör helt olika gäng. Tea har blivit kompis med några tuffa tjejer, medan Alexis inte passar in särskilt bra. På hans gamla skola tävlade man om att ha bra betyg och peppade och konkurrerade med varandra, men så är det verkligen inte i den nya skolan.

Men jobbigast är nog ändå situationen med mamman, som så tydligt har valt sin nya man framför Alexis och Antonia. Han tycker att de är i vägen, och det har lett till att hon mycket sällan hör av sig till barnen. Alexis ser också något liknande när det gäller Teas pappa. Han har ju skaffat en ny familj, och det är bara lilla söta Sessan som hans nya tjej är intresserad av att träffa. Inte Tobbe, och absolut inte en jobbig tonåring som Tea.

Det är ganska stor skillnad på de böcker från 40-60-talet som jag just har läst och den här boken. Men det gäller väl barn- och ungdomsböcker generellt. Inte så konstigt när det skiljer 41 år på den här boken och den näst nyaste jag läste i helgen...

De äldre böckernas omslag är förresten mycket finare än sådana här moderna fotoomslag. ;-)

måndag 22 september 2008

Kaja och spökbåten


Kaja och spökbåten
av Ester Ringnér-Lundgren

Detta var den absolut bästa B. Wahlströmsboken jag läste i helgen. Den är i Ester Ringnér-Lundgrens vanliga stil, som jag ju gillar mycket. :) Den är för övrigt från 1962, bok nummer 1106. Det är den första boken av sju om Kaja. Hon påminner väl en del om Lotta, men hon råkar kanske ut för något färre missöden och det verkar som om historierna är mer deckarbetonade.

Kaja är fjorton år och yngst av tre syskon. Lasse och Lilian verkar inte vara så mycket äldre. Familjen bor i en villa nära hamnen i en liten svensk stad. Pappan är sjökapten och är borta under långa perioder. Detta skulle man kunna tänka sig att författaren har lånat från sin egen uppväxt. Och havet är ju ofta med i hennes böcker.

Nu ska familjens hus renoveras och under tiden ska mamman följa med pappan på en av hans resor. Lasse får bo hos sina kompisar i grannhuset och flickorna hos en bekant till familjen, en dam som hyr ut rum till studerande. Tant Magda har börjat trappa ner på verksamheten, så det finns plats åt Kaja och Lilian. De ska dock inte dela rum, utan delar i stället med jämnåriga flickor. Lilians rumskompis känner de redan, men Kajas är ny på skolan. Hon kallas Git, och hon och Kaja blir snabbt vänner. Boken handlar en del om deras vardagsbestyr, livet i skolan m.m. på det där roliga och mysiga sättet som är vanligt i Ester Ringnér-Lundgrens böcker.

Men det finns också ett litet mysterium i boken. Den femte av tant Magdas inackorderingar är en ung man, mycket äldre än flickorna, som studerar konst. Men Kaja tycker att det är mycket med honom som inte stämmer. Kan han vara spion kanske?

söndag 21 september 2008

Jag köper böcker vart jag än går

Idag har jag varit på Naturhistoriska muséet i Göteborg.



Inte för att se på utställningarna egentligen, det var bara ett par veckor sedan jag var där sist, utan för detta. Det finns sådana här hyllor på två ställen inne på muséet. Det är en förening som håller i dem.




Förra gången hade jag nämligen bara 6 kr på mig, så då kunde jag inte med att plocka åt mig så många böcker. Även om det tydligen är frivilligt att betala.



(Inträdet på muséet är 40 kr, men då får man en biljett som gäller för obegränsade besök på Naturhistoriska muséet, Röhsska muséet (design), Sjöfartsmuséet, Göteborgs stadsmuseum och Göteborgs konstmuseum under resten av kalenderåret. Om man inte är under 25 år förstås, för då är det gratis inträde.)

Ingen vågar tro på Tessie


Ingen vågar tro på Tessie
av Marie-Louise Fischer

Den här boken köpte jag bara för att den var skriven av Marie-Louise Fischer. Hon är inte en favoritförfattare, men det var hon som skrev Allers-romanen som jag är döpt efter. Tydligen så skrev hon även barnböcker. Den här från 1960, översättningen är från 1961. B. Wahlströmsbok nummer 1055.

Huvudpersonen Tessie ljuger hela tiden. Ofta för att försöka slippa obehag men också av gammal vana. Och när hon blir pressad trasslar hon in sig i sina egna lögnhistorier mer och mer. Detta får naturligtvis följden att ingen någonsin tror på Tessie, inte ens när hon faktiskt talar sanning. Då känner hon sig orättvist behandlad och tycker inte att det är någon idé att försöka bättra sig. För hon har faktiskt den ambitionen emellanåt.

Jo, det finns en ganska uppenbar sensmoral i den här berättelsen, även om handlingen faktiskt inte är riktigt lika enkel som det låter. Ibland kan man nog säga att det inte är Tessies fel att hon ljuger, för hon verkar faktiskt inte förstå skillnaden mellan vad de vuxna blir arga över (Tessie utsätter sig för fara för att kunna snoka igenom sin systers rum) och vad de inte blir arga över (Tessie utsätter sig för fara för att rädda en liten pojkes liv). Det är ju lite märkligt av henne.

"Ingen vågar tro på Tessie är i alla fall inte en nödvändig del av boksamlingen, och man nu inte försöker samla alla B. Wahlströms röda ryggar eller så.

Elly från Kvarngården


Elly från Kvarngården
av Ebba Edskog

"Elly från Kvarngården" kom ut 1958 (B. Wahlströmsbok nummer 896), men utspelar sig åtminstone ett par decennier tidigare. Elly är nio år och mittenbarnet av fem syskon på Kvarngården. Gården ligger nära en liten stad, där Elly och hennes bror Nisse går i skolan, och där den äldste brodern arbetar i en butik. Elly går redan i femte klass. Hon började ett år för tidigt och eftersom hon redan kunde läsa blev hon omedelbart uppflyttad till tvåan. Vissa klasskompisar är alltså tre år äldre än Elly, eftersom de har fått gå om en klass. Det funkar bra i läsämnena, men i slöjd är alla de andra flickorna duktigare än Elly.

Det händer inte så värst mycket i boken. Den utspelar sig bara under någon vecka och börjar med att barnen får överta en katt av en dam som ska bli missionär i Afrika. Men katten springer bort första natten, och Elly och Nisse råkar ut för en del missöden under veckan, när de försöker hitta den. Dessutom ser både de och Kvarngårdens piga ett spöke i kvarnen!

Jodå, bäst av de tre B. Wahlströmsböcker jag hade läst hittills under helgen. Och omslagsillustration av Heidi Lindgren, som gjorde de flesta av omslagen till Lottaböckerna. :) Det brukar vara fina omslag på de här gamla böckerna. Det är ju absolut en av de viktigaste orsakerna till att samla. Det finns förresten en bok till om Elly. Har jag den? Ja, så klart!

lördag 20 september 2008

Lördagsklubben


Lördagsklubben
av Frieda Friedman

Jag brukar för det mesta läsa svenska B. Wahlströmsböcker (jag var aldrig så mycket för Kittyböckerna) men "Lördagsklubben" är faktiskt amerikansk. Den utspelar sig i New York i slutet av 40-talet (den svenska översättningen är från 1952, detta är B. Wahlströmbok nummer 597) och handlar om Judy Marshall som älskar att hjälpa till i sin pappas affär, "en av dessa, i Amerika så vanliga, butiker, som var en kombination av läskedrycksbar, glasstånd, tobaksaffär, leksaksbutik och tidningsstånd". Det är massor av beskrivningar av olika glassar som Judy arrangerar, med t.ex. grädde, läsk, mineralvatten, saft, chokladsås, körsbär eller salta mandlar på. Exotiskt, va? I den svenska bok jag läste precis innan denna och som är skriven bara ett par år tidigare så är de nöjda över att ha vetemjöl hemma. Samtidigt är det inte rika familjer detta handlar om, utan de lever enkelt. Vissa på gatan är t.o.m. direkt fattiga.

En dag ser Judy hur någon flyttar in i den tomma lägenheten tvärs över gatan. Det visar sig vara en familj av kinesiskt ursprung, som ska öppna tvätteri. De har en dotter i Judys ålder, Mayling, och de blir genast vänner. När Judy berättar hemma om Mayling och hennes familj, och säger att de kan prata engelska precis som amerikaner blir Judys mamma arg. Familjen Lee är lika mycket amerikaner som familjen Marshall, det är det som är det fina med USA! Men så låter det inte i Judys väninneklubb, Lördagsklubben, när Judy föreslår att Mayling ska få bli medlem... Judy står upp för vad hon tycker och många av de andra är på hennes sida, men det känns som att den delen av handlingen aldrig får något riktigt avslut.

I stället börjar det handla om en fattig familj på gatan där Judy bor. Pappan är arbetslös och familjen har just fått tillökning. Pengar är det dåligt med. Men Judy får en idé. Mayling har just börjat lära henne spela piano, och de borde ha en konsert och samla ihop andra talangfulla barn i området och låta inträdespengarna gå till den fattiga familjen. (Detta är väldigt populärt i äldre flickböcker. Finns det ö.h.t. moderna ungdomsböcker där man samlar ihop pengar till stackars fattiga familjer på det här sättet?) Men platsar Judys pianospel verkligen bland de andras nummer? Hon är ju bara nybörjare...

En småtrevlig bok som känns väldigt amerikansk. Naturligtvis börjar de sin föreställning med alla alla gemensamt sjunger Stjärnbanéret ... Och Judys mamma håller åtminstone två mindre föreläsningar om vad hon menar är den amerikanska andan. Och så är det alla de märkliga glassdrinkarna. Vem kom på att läsk och vispgrädde var en bra kombination?

En flicka med tur


En flicka med tur
av Maja Jäderin-Hagfors

Bäst att förvarna: Jag har B. Wahlströmstema den här helgen, så det blir mycket om sådana böcker framöver. :) Jag har plockat ut ett halvdussin av mina olästa B. Wahlströms flickböcker och läser dem nu i tidsordning. "En flicka med tur" var den äldsta, nummer 421, från 1946. Det är inte den äldsta B. Wahlströmsbok jag äger alltså, t.ex. är många av Sprakfåleböckerna äldre, men det var den äldsta av de olästa.

Jag har läst en bok Maja Jäderin-Hagfors tidigare, "Kalle, det är jag det". Båda böckerna handlar om flickor som kommer till en ny miljö i Stockholm, och som till slut blir behandlade på ett nytt (bättre) sätt av sina vårdnadshavare. Kalle (Carola) inser att hon nog skulle vilja leva i en familj som var mer som alla andras, och hennes föräldrar inser att den mest moderna och logiska livsstilen kanske inte alltid är den hemtrevligaste.

Maj i "En flicka med tur" har inga föräldrar, och sedan hon förlorade dem har hon skickats runt till nya människor hela tiden. Hon känner inte sin förmyndare, och han verkar ha problem med att få tag på folk som kan ta hand om Maj någon längre tid. Nyligen bodde hon hos folk ute i skärgården, men där hade hon det tydligen inte bra. Men det var där det barnlösa paret Lundin lärde känna henne och fick lov att ta med henne hem till sig. De har talat om att adoptera henne, men det gick förmyndaren inte med på. Nu har herr Lundin blivit förflyttad till en plats i Norrland, långt från ära och redlighet och skolor. Maj kan alltså inte följa med och nu gruvar hon sig för att återigen hamna på ett nytt ställe.

Fru Karén är släkt med Majs förmyndare och kan tänka sig att ta emot flickan. Hon har egna barn och några av dem är ungefär i Majs ålder. Maj har aldrig förr sett en så stökig och illa skött bostad som Karéns. Själv jobbar fru Karén dagarna i ända och herr Karén är inkallad och befinner sig "någonstans i Sverige". Ingvar är pojke och förväntas inte hjälpa till i hemmet och den snorkiga Eva är helt ointresserad av hushållet. De yngsta syskonen Berit och Lola är ju bara småbarn. Det verkar inte bättre än att Maj är tänkt som någon sorts oavlönad tjänsteflicka och barnpasserska. Skolan är annorlunda från Majs tidigare skolor och hon vågar inte säga något på lektionerna.

Majs styrka är att hon är snäll och ordentlig, och tack vare detta ordnar sig allt slutligen till det bästa. Ibland på väldigt osannolika sätt... Men det är ungefär vad jag förväntar mig av en flickbok från den här tiden.

fredag 19 september 2008

Kwaidan


Kwaidan
av Lafcadio Hearn

En samling japanska spökhistorier. Jag gillar sättet de är skrivna på, men förordet om författaren/insamlaren var nog ändå det mest fascinerande med boken. Lafcadio Hearn verkar ha varit en väldigt speciell person.

Das steinerne Licht


Das steinerne Licht
av Kai Meyer

Detta är del två i trilogin som inleddes med "Die fließende Königin". Venedig har nu fallit för det Egytipska Imperiet. Serafin är kvar i staden och försöker kämpa mot erövrarnas arméer av levande döda tillsammans med bl.a. en landlevande sjöjungfru och ett gäng helt vanliga pojkar. Merle har lämnat staden tillsammans med ett par märkliga följeslagare, på väg till helvetet på någon sorts quest (det är ju fantasy!). Hennes bästa vän Junipas öde är okänt för henne. Serafin vet mer, men han vet inte riktigt var Merle är.

Ganska spännande, men extremt jobbig att ta sig in i. Jo, det är klart att det till stor del beror på att det är en tysk bok, men också lite på att jag hade glömt en del av händelserna i "Die fließende Königin". När jag väl hade tagit mig igenom en tredjedel av boken 8ibland läste jag bara ett par sidor på en hel dag) så gick det mycket snabbare. Men jag tycker nog ändå att den första boken var bättre.

torsdag 18 september 2008

God Child 4-7



God Child 4
God Child 5
God Child 6
God Child 7
av Kaori Yuki

Och där läste jag visst halva serien i ett svep. Det hinner hända en hel del. Kain och hans syster Marie Weather förföljs av den mystiska sammanslutningen/sekten Delilah. I spetsen står syskonens far. Det är inte riktigt klart vad hans motiv är, men han är galen och sadistisk. Delilah står även bakom en mängd attentat och ritualmord. De håller definitivt på med någon stor magi. Kain tänker inte låta fadern vinna, men han är ensam och bara sjutton år gammal.

Serien utspelar sig i det viktorianska London, eller kanske snarare i en fantasi om det viktorianska London. Folks kläder var väl t.ex. inte riktigt så här gothic lolita-aktiga i verkligheten. :) Men det är ju inte en realistisk berättelse heller, utan en skräckhistoria.

Nästa del i serien är den sista. Den ska komma ut på svenska om sådär en vecka. Egentligen är God Child en fortsättning på några historier som Kaori Yuki gjorde flera år före den här serien. Dessa finns samlade i fem pocketar. På engelska under samlingsnamnet The Cain Saga. På svenska finns de inte, åtminstone inte än.

God Child:
- God Child 1
- God Child 2 & 3


onsdag 17 september 2008

Kurtbypastorn och Kirsti Brud

Hos Megameow ser jag att Erlend Loe har skrivit en ny bok om Kurt . Den ska heta "Kurtby" och vara starkt inspirerad av Knutby.

Kurt och familjen åker på semester till Sverige och hamnar i Kurtby, där invånarna är ledsna eftersom deras pastor just har hamnat i fängelse. Och Kurt råkar bli deras nye pastor. Läs mer hos Aftenposten. Galet! Jag måste läsa den här boken!

Här och här kan man läsa vad jag har tyckt om de tidigare böckerna. I den ena texten har jag varit superambitiös och faktiskt skrivit alltihop på norska.

måndag 15 september 2008

Yotsuba&! 1


Yotsuba&! 1
av Kiyohiko Azuma

Kawaiiiii!!! ^_^

Femåriga Yotsuba och hennes pappa flyttar till ett nytt hus och de tre systrarna i grannhuset blir genast indragna i en massa märkliga händelser som beror på den virriga Yotsuba. Hon har aningen mindre koll än den genomsnittliga femåringen kan man säga, men hon saknar inte idéer. Och barn är i alla fall ungefär så här i verkligheten. :-D

Jag kom att tänka på Dennis när jag läste om Yotsuba. Det är liksom aldrig meningen att det ska bli som det blir för någon av dem och dessutom terroriserar båda grannarna, även om systrarna Ayase och deras mamma inte blir lika uppretade som farbror Nilsson.

Titeln ser lite konstig ut, men man förstår hur det är tänkt när man ser att kapitlen heter t.ex. "Yotsuba & flytten!" och "Yotsuba & cikadorna!". Det står i översättarens kommentarer sist i boken att man kan uttala Yotsuba&! som Yotsubato (där to betyder och eller med).

lördag 13 september 2008

Andie's Moon


Andie's Moon
av Linda Newbery

"Andie's Moon" är den sista boken i The Historical House-serien, åtminstone om man läser böckerna i den här ordningen (mer om detta senare). Vi är naturligtvis fortfarande i samma hus i Chelsea, och nu är året 1969. King's Road, bara ett litet stycke från Chelsea Walk är supertrendigt. Andies storasyster Prune (Andie kallar henne Prune, själv föredrar hon Prue) planerar att gå omkring riktigt mycket på King's Road under deras vistelse i Chelsea. Tänk om hon blir upptäckt av en modellagentur! Andie förstår inte varför någon skulle vilja bli det heller. Men London ska bli spännande. Familjen ska passa en lägenhet och katterna åt en familj som är bortrest över sommaren, och föräldrarna ska försöka hitta en lägenhet i London. Pappan har nämligen fått jobb där.

Andies dröm är att bli konstnär, fast hennes bildfröken tycker inte om hennes fria stil. Därför är det spännande att en av grannarna i huset faktiskt är konstnär. Men kommer hon våga visa sina bilder för honom? Hon blir i alla fall kompis med dottern i den familjen. Fast Kris är inte dotter till konstnären alls visar det sig, han är bara hennes mammas sambo. Kris' familj är verkligen annorlunda jämfört med Andies, där man har betydligt mer traditionella värderingar. Den tredje familjen i huset har en son i samma ålder som Andie och Kris, men han verkar blyg och avvisande.

Den här sommaren pratar alla om den första månlandningen som snart ska äga rum. Andie tycker att det ska bli väldigt spännande, tänk att någon ska gå på en plats där man vet att ingen människa någonsin satt sin fot. Tänk att månen verkligen är en plats förresten, inte bara en lysande, nästan genomskinlig, skiva på himlen. Men samtidigt oroar hon sig för att månen ska bli trist och prosaisk nu, inte alls som det drömlandskap hon försöker fånga i sina målningar.

Ännu en bra bok i den här serien. Jag tror att Linda Newberys båda böcker är mina favoriter. Roligt att de har gått så långt fram i tiden i den här historiska serien. 1969 låter ändå ganska nutida. Fast å andra sidan är det ungefär lika avlägset nu som andra världskriget var när jag gick på lågstadiet och det var ju historia. Men ändå, författaren är ju faktiskt född tidigare än huvudpersonen i den här historiska romanen. :)



Ja, jag skulle ju förklara ordningen i serien. Det verkar som om jag hittills har beskrivit det på ganska förvirrande sätt. Men The Historical House var alltså en trilogi först, och sedan skrevs tre böcker till.


DESSA GAVS UT 2004:

- "Lizzie's Wish" av Adèle Geras. Utspelar sig 1857 och handlar om Lizzie som vill bli trädgårdsmästare och oroar sig för sin mamma medan hon (Lizzie alltså) tillfälligt bor hos släktingar i Chelsea.

- "Polly's March" av Linda Newbery. Utspelar sig 1914 (före krigsutbrottet). Polly får nya grannar som visar sig vara suffragetter och blir intresserad av deras kamp.

- "Josie Under Fire" av Ann Turnbull. Utspelar sig 1941, under blitzen. Josie har en pinsam hemlighet, nämligen att hennes bror är vapenvägrare. Hemma blir hon utfryst och hon hoppas att ingen ska få reda på det när hon bor tillfälligt hos sin kusin i London.


Jag antar att de här tre böckerna blev populära, för man bad författarna skriva varsin bok till i serien.


DESSA GAVS UT 2007:

- "Mary Ann & Miss Mozart" av Ann Turnbull. Utspelar sig 1764, när huset var en flickskola. Mary Ann drömmer om att bli operasångerska, trots att det inte är riktigt fint.

- "Cecily's Portrait" av Adèle Geras. Utspelar sig 1895. Cecily försöker para ihop sin pappa (som är änkling) med sin nya bekantskap, fotografen Rosalind.

- "Andie's Moon" av Linda Newbery. Utspelar sig 1969. Andie drömmer om att bli konstnär och hela världen fascineras av den stundande månlandningen.


Eller så kan man läsa dem i den ordning de utspelar sig:

1. "Mary Ann & Miss Mozart" (Ann Turnbull)
2. "Lizzie's Wish" (Adèle Geras)
3. "Cecily's Portrait" (Adèle Geras)
4. "Polly's March" (Linda Newbery)
5. "Josie Under Fire" (Ann Turnbull)
6. "Andie's Moon" (Linda Newbery)

Depeche Mode: Black Celebration


Depeche Mode: Black Celebration
av Steve Malins

Den här biografin om Depeche Mode såg jag på COOP Forum. Att hitta biografier över band man gillar på sin lokala stormarknad är möjligen med på någon sorts "Du vet att du börjar bli gammal när..."-lista, men det kan vi ju tala tyst om. (Jag gick hem och beställde boken på engelska på internet. Får det mig att verka yngre i alla fall?)

Här får man hela berättelsen om Depeche Mode i kronologisk ordning. Först lite om bandmedlemmarnas barndom och uppväxt, och sedan ungefär ett kapitel per år om bandets historia. Boken baserar sig på gamla artiklar och intervjuer. Författaren verkar själv ha gjort intervjuer speciellt för boken med en del personer från den inre kretsen kring bandet, producenter och andra som har jobbat med dem och med den f.d. bandmedlemmen Alan Wilder, som hoppade av 1995. Däremot finns det inga intervjuer med de nuvarande bandmedlemmarna (Dave Gahan, Martin Gore, Andrew Fletcher) som gjorts särskilt för boken.

Det är ganska fascinerande att läsa om bandets lite märkliga uppbyggnad (en medlem som inte bidrar musikaliskt utan mest verkar kommunicera med de övriga å låtskrivarens vägnar, eftersom denne tydligen är för blyg för att säga vad han tycker) och om hur deras karriär egentligen har sett ut i olika länder. Det kan se ut som att i Storbritannien förknippar man mest Depeche Mode med deras barnsliga, poppiga hitlåtar från tidigt 80-tal, medan de är extremt populära i t.ex. Tyskland. Sverige nämns som det land där det givits ut flest cover- och tributealbum med Depeche Mode-låtar.

Dessutom handlar det om Wilders växande missnöje med gruppen, som inte uppskattade det arbete han lade ner i studion, och naturligtvis om Gahans tunga drogmissbruk. Boken har givits ut tidigare och ett par kapitel måste ha lagts till i den här utgåvan. Den sträcker sig nämligen ända till 2006 och det senaste albumet Playing the Angel med dess tillhörande turné (jag var på en av konserterna!). Jag antar att den här utgåvan slutar betydligt lyckligare än den förra versionen. Sångaren är fri från missbruket och bandet samarbetade ovanligt bra på det nya albumet.

Steve Malins verkar ha gjort mycket research inför biografin och den är intressant för någon som har lyssnat åtminstone lite på Depeche Mode. Annars tror jag inte att man har så mycket utbyte av den här boken.

fredag 12 september 2008

Nana 12


Nana 12
av Ai Yazawa

Den tolfte samlingspocketen av serien om de båda Nana börjar med en glimt av framtiden. Kanske har det gått fem år, inte mer än tio i alla fall. Läsaren får reda på en viktig sak om en av huvudpersonernas framtid, men det finns lika många frågor. Och var är den andra huvudpersonen?

Efter de få sidorna framtid så tar berättelsen vid precis där den slutade, med Nana Osaki och de andra musikerna i sitt plötsligt väldigt inrutade liv som debuterande band. Ganska annorlunda från de vildare dagarna som osignat punkband.

Nana Komatsu håller på att lära sig acceptera liv hon har fått. Snart kommer hon vara gift hemmafru. Men hon saknar Nana Osaki och de goda gamla dagarna med kompisarna. Och så får hon reda på att hennes bröllop, som hon har sett fram emot, måste skjutas upp...

Nana-serien består av ganska många volymer och kommer kanske vara helt annorlunda så småningom. jag vet inte hur lång tid i huvudpersonernas liv den kommer täcka. Kommer vi få följa Nanorna ändå fram till den där framtidsglimten? Men just nu känns det som om temat är att bli vuxen och få det du vill ha, men inse att det inte var lika fint som i dina ungdomsdrömmar.


Tidigare delar i serien:
- Nana 1
- Nana 2
- Nana 3 & Nana 4
- Nana 5
- Nana 6
- Nana 7
- Nana 8
- Nana 9
- Nana 10
- Nana 11

torsdag 11 september 2008

Mästerdetektiven Conan 45-46



Mästerdetektiven Conan 45-46
av Gosho Aoyama

Hmm, det är inte lätt att komma på något att skriva om Mästerdetektiven Conan. Som vanligt är de spännande och underhållande, och deckarhistorierna håller hög kvalitet. Men när en serie är så här lång så finns det inte så mycket nytt att säga.

Tidigare delar i Mästerdetektiven Conan:
- Mästerdetektiven Conan 1
- Mästerdetektiven Conan 2
- Mästerdetektiven Conan 3
- Mästerdetektiven Conan 4-6
- Mästerdetektiven Conan 7-8
- Mästerdetektiven Conan 9
- Mästerdetektiven Conan 10-11
- Mästerdetektiven Conan 12-13
- Mästerdetektiven Conan 14-16
- Mästerdetektiven Conan 17-18
- Mästerdetektiven Conan 19-21
- Mästerdetektiven Conan 22-24
- Mästerdetektiven Conan 25-26
- Mästerdetektiven Conan 27-28
- Mästerdetektiven Conan 29-32
- Mästerdetektiven Conan 33-36
- Mästerdetektiven Conan 37-39

onsdag 10 september 2008

September så långt

Hittills i september har jag bara avslutat två böcker. Eller böcker... Två mangapocketar. Det är inte mycket. Jag hade besök av Kristin i en vecka och då blev det inte så mycket tid över till läsning. :)

Men vi gjorde andra bokrelaterade saker som att KÖPA böcker. Wheee!

Och så har jag skrivit en lista med mangatips till ett bibliotek någonstans i göteborgstrakten.

söndag 7 september 2008

O

Utmaningen är att nämna en bok OCH en författare på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om vi ska hänföras eller skrämmas bort. För er som vill finns också kategorin litterär karaktär att lägga till. Läs mer om Malins "Böcker A-Ö". (Jag gör förresten inte karaktär. För svårt att komma ihåg vad alla heter.)


Det har blivit dags för den tionde bokstaven: O.


Författare: George Orwell. Jag har bara läst "Nineteen Eighty-Four" hittills, men den var otroligt bra. Måste läsa mera av honom.

Bok: Bok på O var inte så lätt, men det får bli "Oskyldigt blod" av P.D. James. Det är inte en Dalglieshdeckare, utan en roman om en ung adopterad kvinna som tar reda på vilka hennes biologiska föräldrar är. Det visar sig att de är dömda för ett förfärligt brott. Det var länge sedan jag läste den här boken, men jag har för mig att den också tog upp det brittiska klassamhället. Huvudpersonen har vuxit upp i en bildad familj, men var egentligen född i arbetarklassen. När jag läste den tyckte jag att det var en intressant och spännande bok, men nu minns jag den inte så klart och jag misstänker att jag kanske blandar ihop den med andra böcker.


Tidigare bokstäver:
1. W
2. P
3. C
4. B
5. S
6. A
7. K
8. T
9. L

fredag 5 september 2008

SUB-optimist

Bara för att jag inte har uppdaterat här så betyder det inte att jag inte har utfört min månatliga SUB-räkning. Jag var så nöjd, för jag trodde att högen faktiskt hade minskat för första gången i år (någonsin?). Jag trodde nämligen att jag hade haft omkring 550 böcker förra månaden, och den här månaden var det ju bara 544!

Men det var visst bara 519 förra månaden, så högen hade i verkligheten ökat med 25 böcker. Typiskt!