måndag 28 april 2008

Town of Evening Calm, Country of Cherry Blossoms


Town of Evening Calm, Country of Cherry Blossoms
av Fumiyo Kouno

Det här mangaalbumet hittade jag när jag gick omkring på biblioteket. Färgerna på omslaget får det att se ut som en lite ljuv och vemodig berättelse, men det visade sig vara tre serienoveller om hiroshimabomben. Författaren är själv från Hiroshima, men är född långt efter atombomben släpptes över staden, och i efterordet berättar hon att hon alltid försökt undvika att prata om och ta reda på saker om vad som hände den gången. Men när hennes redaktör föreslog att hon skulle göra en serie om bomben så började hon inse att hon inte borde undvika allt som hade med den att göra. Resultatet blev de här novellerna.

Den första utspelar sig tio år efter bombningen. Huvudpersonen Minami var ett barn då och är nu en ung kvinna. Hon bor i ett slumområde, som befolkas av de som förlorat sina hem p.g.a. bomben (det fanns tydligen kvar fram till 1977), tillsammans med sin mor. De två och Minamis bror är de enda överlevande i en familj på sex. Minami uppvaktas av en man, men känner sig ovärdig. Hon plågas av skuldkänslor över att just hon överlevde och inte hennes systrar, hennes klasskompisar m.fl. och över att hon inte kunde hjälpa alla de som låg döda och döende i staden. En sorglig och gripande berättelse.

De andra två novellerna handlar om Nanami, en släkting till Minami. Även om hon inte själv är en hibakusha (överlevande efter atombombningarna i Hiroshima och Nagasaki), hon är född på 60-talet, och dessutom bor i Tokyo, så märker hon effekterna av bomben. Hennes mamma, som upplevde bombningen, dog tidigt, och Nanamis bror ligger på sjukhus. Man vet inte om det har med atombomben att göra. Kanske inte. Grannflickan förbjuds i alla fall att umgås med de båda syskonen. Tydligen är det vanligt att både hibakusha och deras barn diskrimineras. Den första berättelsen om Nanami utspelar sig när hon är barn, men i den andra är hon vuxen. Hennes far har nyss gått i pension och försvinner under dagarna. Nanami oroar sig för vad han håller på med, och förföljer honom till Hiroshima. Inflätat i berättelsen visas hur Nanamis föräldrar träffades för första gången, i Hiroshimas slum. De här berättelserna är inte lika dramatiska som den om Minami, men visar hur atombomben påverkar livet för de som inte ens var födda när den fälldes.

Heja, Peter!


Heja, Peter!
av Lisa Eurén-Berner

Ännu en Sprakfålebok, och ny berättare igen. Den här gången är det Peter, d.v.s Inga-Majas son och Susannes lillebror. Han tar studenten alldeles i början av boken. Kul att läsa om hur han faktiskt går omkring med studentmössan hela boken igenom. Numera har man ju inte på den så länge. Fast på den här tiden hade man väl någon sorts hatt på sig i vilket fall som helst.

Ingrid från Norrland är med bland gratulanterna och alla spekulerar i om det kanske blir bröllop så småningom. Fast själva har väl Peter och Ingrid inte hunnit riktigt så långt som att bestämma det.

Susanne vill ta körkort och Peter ska hjälpa henne att bedöma en bil som hon är spekulant på. Han ska nämligen en tur upp till Norrland, där Susanne och Erik bor. Föräldrarna har bett honom att avstyra det hela, de är oroliga för hur det ska gå med Susanne bakom ratten. Men det går inte så bra med det där avstyrandet... Här upptäckte jag ett fel. Susanne säger att hon aldrig har suttit bakom ratten förr och klarar knappt att starta på sin första körlektion, men i en av de tidigare böckerna lärde hon sig faktiskt köra av en väninna med bil.

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"
14. "Susanne i prästgården"
15. "Susanne i hushållsskola"
16. "Susanne som barnsköterska"
17. "Susanne står brud"
18. "Erik har sista ordet"

söndag 27 april 2008

Kare first love 5-8



Kare first love 5-8
av Kaho Miyasaka

Jag fortsätter läsa om de delar av Kare first love som kom ut innan utgivningsuppehållet. Karins föräldrar acceptera att hon har en pojkvän, men det innebär inte att det inte finns problem. Karin är ju fortsarande inte säker på om hon är redo att ha sex, och Kiriya börjar bli otålig. Och så kommer hans familj in i bilden. Hans pappa är chef för ett stort företag, och vill att sonen ska förbereda sig på att ta över, inte försöka klara sig själv på olika ströjobb och satsa på fotografering. Dessutom finns det flera andra personer som av olika skäl vill få Karin och Kiriya att göra slut.

När serien har kommit så här långt så tycker jag inte att den är riktigt lika bra som den var i början. Karin och Kiriya är fortfarande realistiska, och många av deras problem är trovärdiga, men inte att massor av människor vill förstöra deras förhållande, att Kiriya är en rik arvtagare och att Karin råkar få modelljobb helt plötsligt... Det kunde gott fortsatt med mer vanliga händelser. Såna här saker händer för ofta i manga och manwha (och TV-serier m.m.) och för sällan i verkligheten.

Nu är jag klar för att läsa de delar jag inte har läst tidigare. Det ska bli spännande. :)

Tidigare delar i serien:
- Kare first love 1
- Kare first love 2
- Kare first love 3
- Kare first love 4-6
- Kare first love 7
- Kare first love 8
- Omläsning av del 1-4


Romeo och Juliet


Romeo och Juliet
av William Shakespeare

Ja, hon heter faktiskt Juliet, inte Julia, i den här översättningen. Undrar om det inte var den här översättningen som användes när jag såg den i somras. Jag tycker att jag känner igen vissa formuleringar.

Tror inte att jag behöver skriva något alls om handlingen. ;-)

Jag är mer och mer fast besluten att samla (och läsa) hela den här serien med svenska översättningar, och sedan läsa alla pjäserna på engelska. Jag gillar ju faktiskt det här.

lördag 26 april 2008

Järnnätter


Järnnätter
av Mirja Unge

"Järnnätter" sparade jag till en helg (förra helgen alltså) för jag var säker på att jag skulle fastna i den och vilja läsa utan så många avbrott. Och det gjorde jag ju också. Språket liknar det i "Det var ur munnarna orden kom", med meningar som inte är uppbyggda som i traditionellt skriftspråk utan mer liknar talspråk. I "Det var ur munnarna orden kom" har jag för mig att kronologin kändes mera osäker, att man inte riktigt var säker på i vilken ordning saker och ting hände. Här är det i så fall enklare att följa med, kanske för att huvudpersonen, Bente, är äldre än Minna i den tidigare boken. Bente verkar också kunna försvara sig mer från omvärlden. Det som är svårt hanterar hon genom fysisk ansträngning eller en krass kommentar. Men egentligen är hon väldigt sårbar.

Hon är väldigt tuff utåt, men jag skulle tro att hon också verkar lite udda. Hon är uppvuxen på sin styvfar Tomas gård och har lärt sig att arbeta på gården och har över huvud taget härdats av honom. Mamman, Mikaela, verkar inte alls passa in i den världen. Hon är ömtålig och ville egentligen satsa på musiken, och så har hon psykiska problem. Hon är övertygad om att Bente och Tomas gaddat ihop sig mot henne. Bente verkar ha ärvt något av Mikaelas obalans, men hon trycker undan det. Miljön är svensk landsbygd, som här är lite mer deprimerande än idyllisk. Man jobbar på gården och nån kanske inom vården, man får barn tidigt, man håller på och lagar nån gammal risig bil, och så åker man till pizzerian i närmaste håla och dricker lite, och snackar med samma människor hela tiden. Det påminde mig faktiskt om Anne B. Ragdes böcker om familjen Neshov, men med en helt annan berättarröst och en annan stämning.

onsdag 23 april 2008

Jorden runt-uppdatering

En liten uppdatering på "Jorden runt"-projektet passar väl bra på Världsbokdagen?

Jag fortsätter samla böcker till låtsasresan. Det går kanske inte så snabbt, men jag gillar att planera och förbereda saker. ;-) Kan tänka mig att jag börjar läsa i höst. Det passar väl bra med lite exotiska länder när det börjar bli lite tråkigt väder igen här i Sverige?

Här är länderna jag hittills har hittat böcker från (d.v.s. länderna där böckerna utspelar sig). De rödmarkerade alltså. Ytterligare tre "länder" är beställda.

(Karta från Visited Countries.)

tisdag 22 april 2008

Lyckostpulvret och andra sedelärande berättelser


Lyckostpulvret och andra sedelärande berättelser
av Joanna Rubin Dranger

Egentligen är det här bara andra halvan av "Askungens syster och andra sedelärande berättelser", som jag ju redan äger och har läst. Den är uppdelad i två delar i pocket. Men men... det var ju en bonusserie med!

Jag funderar på att skaffa alla Joanna Rubins Drangers serialbum i pocket. Nu har jag lite blandat. Pocketarna har sånt bra format. Små, fyrkantiga, tjocka, fina, sköna att hålla i. :) Eftersom teckningarna är så kraftfulla och täcker hela sidor så tappar de inte nåt på förminskningen heller. Nackdelen är väl att jag blir tvungen att vänta så länge på hennes nya bok i så fall ...

måndag 21 april 2008

Hästen i grottan


Hästen i grottan: En liten konsthistoria
av Kerstin Nilsson

Jag tror nog att den här boken om konsthistoria är tänkt för barn. Den är väldigt lätt att förstå. Passar ju mig, jag har ingen vidare koll på konst. Jag tycker faktiskt att jag lärde mig ett och annat av boken. ;-)

Det är ungefär hundra olika konstverk med, från förhistoriska grottmålningar till tavlor av 1900-talskonstnärer. Texten är som sagt väldigt enkel, och förklarar hur den här stilen skiljer sig från den som togs upp på sidorna före, eller om den kanske liknar något. Mycket om sammanhangen mellan tidsepokerna i alla fall. Kanske inte så intressant för den som redan vet saker om konst.

söndag 20 april 2008

Tipping the Velvet


Tipping the Velvet
av Sarah Waters

"Tipping the Velvet" utspelar sig i England på slutet av 1800-talet. Huvudpersonen, Nancy Astley, lever ett inte särskilt händelserikt liv. Hon är i artonårsåldern, kommer från en liten ort vid kusten som är känd för sina fina ostron, och jobbar med att rensa just ostron i sin fars ostronrestaurang. Favoritavbrottet i vardagen är att åka till närmsta stad och gå på music hall-föreställningar. Föreställningarna består av en mängd olika artister som gör några nummer var (roligt att läsa vad det är för andra nummer, förutom de som har betydelse för handlingen förresten), och en dag får Nancy se mansimitatören Kitty Butler. Efter det går Nancy på nästan varenda föreställning bara för att få se Kitty, och så småningom får hon komma backstage och blir vän med Kitty. När Kittys kontrakt tar slut och hon ska flytta till London ber hon Nancy följa med som hennes assistent. Nancy har vid det här laget insett att det hon känner för Kitty inte är idoldyrkan eller vänskap, men hon är beredd att göra vad som helst för att få följa med Kitty, t.ex. att inte berätta för Kitty att hon älskar henne. Och när det visar sig att hennes känslor är bevarade går Nancy med på att absolut inte visa för någon annan att de två är ett par, trots att hon gärna skulle vilja. De måste vara extra försiktiga eftersom de nu uppträder tillsammans, och ingen i publiken får ana något...

Kanske inte den bästa grunden för något långvarigt, och det blir det inte heller. Nancys liv förändrar sig flera gånger. Ibland har hon lyckliga perioder, ibland lever hon i misär. För Kittys skull blev hon tvungen att hålla sin familj på avstånd, och efter det upprepar sig det här med att Nancy förlorar kontakten med sina vänner från tidigare perioder i sitt liv, så när som på korta återseeenden. Det är dessutom alltid tvära vändningar, det är för det mesta inte så att hon gradvis går över till något nytt. Så det är alltid spännande att se vad som ska hända härnäst, och hur Nancy ska lyckas ta sig ur kniporna hon hamnar i. Intressanta miljöer också. Music hall, olika viktorianska lesbiska subkulturer och en släng tidig socialism. Inte vet jag vad som verkligen fanns och vad som är en produkt av författarinnans fantasi, men men... Detaljerna verkar i alla fall väldigt trovärdiga. Bra karaktärer också. De är inte är goda eller onda, men som förstås ofta sätter sina egna intressen i första hand. Jag kommer absolut läsa fler böcker av Sarah Waters.


Marikas A till Ö-projekt:

A Ronny Ambjörnsson - "Mitt förnamn är Ronny"
B Holly Black - "Mörkrets tjänare"
C Chun Sue - "Beijing doll"
D Edwidge Danticat - "En skörd av tårar"
E Ing-Marie Eriksson - "Märit"
F Jonathan Franzen - "Tllrättalägganden"
G Niall Griffiths - "Kelly + Victor"
H Ernest Hemingway - "The Old Man and the Sea"
I John Irving - "Garp och hans värld"
J Henry James - "The Turn of the Screw and Other Stories"
K Theodor Kallifatides - "Kärleken"
L Camilla Läckberg - "Isprinsessan"
M Shena Mackay - "Solen går ner över Eugene Schlumburger/Dvärg på rymmen"
N Donna Jo Napoli - "Zel"
O Tawni O'Dell - "Avvägar"
P Berny Pålsson - "Vingklippt ängel"
Q Anna Quindlen - "Object Lessons"
R Bjarne Reuter - "7A"
S William Sutcliffe - "En tripp till Indien"
T Stella Tillyard - "Aristokrater"
U Mirja Unge - "Det var ur munnarna orden kom"
V Salley Vickers - "Julias ängel"
W Sarah Waters - "Tipping the Velvet"

X Y Z Å Ä Ö

lördag 19 april 2008

Herr Mullenberg och den stora grävmaskinen


Herr Mullenberg och den stora grävmaskinen
av Luis Murschetz

Nej, jag hade inte så stora förväntningar på den här bilderboken, jag bara tycker att mullvadar är väldigt söta. Och att mullvaden är ganska söt är faktiskt den enda behållningen med boken. Mullvad gräver gångar under äng - stora grävskopor gräver upp äng! - mullvad vandrar iväg till annan äng. Kunde varit engagerande, men det var det inte.

Men ganska söt mullvad, som sagt. Boken har tydligen tidigare (tidigare än 1979, som den här är ifrån, alltså) getts ut under en annan titel - "Herr Mullenberg och framåtskridandet". Politiskt värre. :)

fredag 18 april 2008

Kare first love 1-4



Kare first love 1-4
av Kaho Miyasaka

Eftersom det har varit ett uppehåll i utgivningen av den här serien (Mangismo fick ju problem, men nu har Egmont Kärnan tagit över) så läser jag om de tidigare volymerna. Kare first love är en fin manga, som jag tycker om. De här första böckerna handlar om hur huvudpersonen Karin (jo, man kan heta så i Japan också), som aldrig har varit intresserad av killar och sånt, träffar Kiriya och lite motvilligt blir kär. Känslan är absolut besvarad, det är Kiriya som är ivrigast. Han är förstås mycket tuffare och mer världsvan än den försiktiga Karin, men samtidigt väldigt snäll och uppmärksam mot henne.

Här i början av serien är deras stora problem dels Karins egen osäkerhet, men också att hennes så kallade kompis Yuka själv vill ha Kiriya. När Yuka inte får som hon vill försöker hon i stället hämnas och förstöra för Karin. Dessutom är Karins föräldrar missnöjda med att hon har en pojkvän. Karin har alltid försökt vara dem till lags, men hon vill ju vara med Kiriya.

Kanske väldigt typiska intriger (det är t.o.m. att hon blir vacker när hon byter glasögonen mot kontaktlinser...), men Karin känns ovanligt realitisk för att vara en mangakaraktär. När hon har Kiriya och en ny tjejkompis som stöd blommar Karin upp och kan så smått börja stå upp mot taskiga kompisar och sina föräldrar.

Tidigare delar i serien:
- Kare first love 1
- Kare first love 2
- Kare first love 3
- Kare first love 4-6
- Kare first love 7
- Kare first love 8


torsdag 17 april 2008

I.N.V.U. 4


I.N.V.U. 4
av Kang Won Kim

Jag var övertygad om att detta skulle vara den sista volymen i serien, men det var det visst inte. Den var planerad till fyra volymer i början, men tydligen blev det fler. Man ska förresten vara nöjd om man läser serien på svenska. Här har det gått två år mellan utgivningen av del 3 och del 4, men i USA gick det fem år! Jag antar att det var nåt i den stilen i Sydkorea också, men jag vet inte.

I serien har det inte gått någon tid alls mellan böckerna. Del 4 börjar högst ett par minuter efter att del 3 slutade. Sey och de andra tjejerna har olika problem med killar och sånt. Jag skrattade nog mest åt Jae Euns problem, samtidigt som det kanske var det hemskaste. Hon har ritat en del serier med, hm, speciell handling, om killen hon är kär i, och vem råkar hon tappa alla serierna framför? Tänk att råka ut för nåt sånt då! Iiiik!

Undrar när nästa del kommer ut...

I.N.V.U.:
- "I.N.V.U. 1"
- "I.N.V.U. 2"
- "I.N.V.U. 3"
- Omläsning av del 1-3

onsdag 16 april 2008

Farvel, Angelina


Farvel, Angelina
av Willy Ustad

Det här är första delen i en av alla dessa norska långserier, fast den här serien är inte så värst lång och den känns inte typisk för genren heller. Ofta utspelar de ju sig ganska långt tillbaka i tiden (åtminstone tidigt 1900-tal, men gärna ännu några hundra år tillbaka), och på senare tid även i nutid. Men den här serien, Opprør, börjar i slutet av 1960-talet, som ju inte är så väldigt långt tillbaka i tiden. Många av läsarna har säkert minnen av tiden, och författaren själv var lite över tjugo, så man kan tänka sig att det till viss del kan vara baserat på egna upplevelser. En annan skillnad är att det dröjer innan det händer något riktigt dramatiskt. Ustad verkar vara mer intresserad av att beskriva den här perioden och använder det mesta av boken till att bygga upp tidskänslan och presentera karaktärerna. Först fram emot slutet händer det något riktigt dramatiskt, som man kan tänka sig blir en vändpunkt för åtminstone två av personerna i boken.

"Farvel, Angelina" utspelar sig under några dagar sommaren 1968, samtidigt som det är en stor rockfest på Gärdet i Stockholm. Vi följer bl. a. Britt och Eva från Norge, och lite olika människor de möter. En av dem är Peter Hammer, en lite hemlighetsfull motorcyklist som också han är från Norge. Han är yrkesmilitär, och därför inte alltid så populär i hippiekretsar, och en av hans skäl till att åka till Sverige (förutom festival och att träffa sitt kompisgäng) är att han vill be en man, som är bosatt i Sverige, om råd. Peter har blivit tillfrågad om han vill bli en del av den norska underrättelsetjänsten, och han vet inte vad han ska svara... De lyssnar på musik, dricker, träffar folk, Britt och Eva går på en märklig föreläsning tillsammans med några andra tjejer m.m.

Och Peter träffar Angelina, som han blir förälskad i. Hon har upplevt en del svårigheter i sitt liv, och Peter börjar fantisera om en lugn och fin framtid tillsammans med henne. Kanske bäst att tacka nej till det där erbjudandet från underrättelsetjänsten...

Alla i det här gänget har väl en del politiska idéer, och visst vill de vara med och förändra världen, men mest verkar de vara de ute efter att ha kul. Det finns dock de som har lite andra prioriteringar. Norrmannen Ansgar Veide har passat på att stämma träff med en ung tyska, som ska informera honom om hur vänsterrörelsen i Tyskland ser ut för att han ska kunna få tips på hur man borde jobba i Norge. Media kan man inte lita på. Båda de här är villiga att offra mycket för saken, inte minst andra människor.

Det är ganska många människor och idéer som ska presenteras, så det är inte konstigt att nästan hela boken känns som en startsträcka. Den är ju det, det är sex böcker till i serien. Men om man inte är intresserad av den här tiden kan jag tänka mig att man kan tröttna. Men jag är ju intresserad, så jag kommer fortsätta läsa. Jag var ju inte född på den tiden, men jag kan tänka mig att det är realistiskt skildrat. En av fördelarna med att skriva om en tid man verkligen har upplevt, antar jag. Ustad anses ju dessutom skriva "bättre" än många andra i genren. Han var visst den förste författaren med bakgrund i "kiosklitteraturen" som fick vara med i den norska författarföreningen (för att bli medlem måste man ha skrivit minst två böcker som anses ha tillräckliga litterära kvaliteter).

måndag 14 april 2008

Marias bok


Marias bok
av May Grethe Lerum

Seriöst är värdelöst! ;-) I helgen läste jag två böcker ur olika "evighetsserier" från Norge.

"Marias bok" är andra delen i serien som inleddes med "Bøddelens kvinne". Här möter vi Maria, en ung kvinna som har levt isolerad på Meisterplassen, bödelns avsides liggande gård. Inte nog med att hennes far Jorand är traktens bödel, föräldrarna är inte gifta och för övrigt är visst inte Jorand hennes riktige far heller. Marias mor Liv är mycket kunnig i läkekonsten, men man drar sig för att anlita henne. Och när man väl gör det är det knappt någon som tackar henne. Trots detta är Liv lycklig med Jorand. Men hon skyddar sina båda barn, Maria och den sjuklige Joril, för spott och spe, helt enkelt genom att hålla dem hemma. Den äldste, fostersonen Randar, ska läras upp till bödel, så han måste följa med Jorand på hans uppdrag.

Liv skulle önska att Maria, som är mycket intelligent, skulle kunna få bättre chanser i livet. Och Liv har ju faktiskt en tjänst innestående hos prästen i Lyster. Om han kunde lära Maria att läsa och skriva? Men Maria är inte säker på att hon vill flytta till Lyster. För på Meisterplassen finns ju Randar... Å andra sidan passar hon inte direkt för att bota och hjälpa folk som bara hånar henne i gengäld.

I förra boken hade jag problem med att Livs beteende passade dåligt för en tolvåring som levt nästan helt isolerad från omvärlden, men i den här är det inget som är störande på det sättet. Det är ju förstås ett par väldigt dramatiska år Maria upplever i den här boken, med häxprocesser och pest, kärlek och strider på liv och död, men det hör ju till i en bok som är skriven för att underhålla.

lördag 12 april 2008

I.N.V.U. 1-3



I.N.V.U. 1-3
av Kang Won Kim

Äntligen har sista delen (del 4) av I.N.V.U. kommit ut. Den är två år försenad. Först var det nog nåt strul med serien i Sydkorea, den tog en paus eller nåt, och sen gick ju det svenska förlaget i konkurs. Men nu är det ju ett annat förlag som har tagit över utgivningen av bl.a. denna serien. Men innan jag läser den sista har jag förstås läst om de tre tidigare delarna.

De var faktiskt bättre den här gången. Det blev mycket mer sammanhang när man läste dem direkt efter varandra. Det finns ganska många olika trådar i berättelsen. Huvudpersonen är en sexton år gammal tjej, Sey, som får bo hemma hos mammans väninna medan mamman flyttar till Italien på ett par år. Äntligen en chans att få ett normalt familjeliv? Men det visar sig att familjen inte är så normal som den verkade på ytan.

Dessutom en bästis som är kär i en konditor, en annan kompis som vill bli modell, en lärare som många tycker är snygg, en lite mystisk kille som verkar vara intresserad av Sey etc. etc. Hur ska allt detta kunna få sin upplösning på bara en volym till? Det är en såpa, men det kan ju vara kul att läsa en sån.

I.N.V.U.:
- "I.N.V.U. 1"
- "I.N.V.U. 2"
- "I.N.V.U. 3"


onsdag 9 april 2008

Pam i pojkkläder


Pam i pojkkläder
av Marei Hoppe

Den här boken har allt, d.v.s. ett snyggt omslag och en titel som får en att undra vad den egentligen handlar om. Det syns kanske inte, men det står "Flicka i pojkkläder eller pojke i flickkläder... det var frågan" på omslaget. Nu vill vi veta! För i tiden verkar det förstås ha varit helt normalt att kvinnliga ungdomsbokskaraktärer klädde sig som pojkar och insisterade på att kallas George, så jag förväntade mig inte så stor kontrovers kring detta. :-D

Huvudpersonen i boken är en tysk flicka (det är en tysk bok) som heter Petra. Hon kallas Pet, vilket den tidigare ägaren av boken in te har gillat. På de första sidorna har det nämligen skrivits i ett litet "ra" med blyerts efter varje "Pet", och uppmaningen "Läs Petra inte Pet" står skriven på varje sida i första kapitlet. :-) varje sommar skickar hennes föräldrar iväg henne till ett litet pensionat, och föregående sommar umgicks hon mycket med en holländsk pojke. De hittade ett mystiskt nedgrävt skrin! Det hade de tänkt undersöka mer den här sommaren, men pojken har dött under vintern. Och skrinet var nedgrävt på granntomten, där tre tjejhatande killar bor. Pet fick bara komma dit för att hon var i sällskap med sin killkompis.

Det här året ska hon ha besök av en engelsk brevvän, Pam, och de ska åka till pensionatet tillsammans. Pet anförtror henne hela historien om skrinet och de bestämmer sig för att Pam ska klä ut sig till pojke för att de ska kunna få tillträde till granntomten. Pam är redan korthårig och duktig i sport och ridning. Som deckare sett är det ingen särskild lyckad berättelse, för vi vet precis vem som är tjuven (som har hittat samma skrin som Pet och hennes kompis gjorde förra året, men inte har lämnat pengarna som fanns i till den rättmätiga ägaren, en ung änka med pengabekymmer) och hur det gick till. Det gäller bara för Pet och Pam att hitta bevis.

En annan liten bihandling är att Pam har blivit god vän med en ung man i trakten, och är inte så glad över att hon för tillfället liksom ska vara en pojke. Pet och Pam har dessutom stora problem med att inte försäga sig. Skälet till att de t.ex. inte bara kan avslöja alltihop är egentligen mer än lovligt tunt. Skälet till att Pam ö.h.t. ska vara utklädd är också ganska svagt. Jag brukar ju läsa gamla B. Wahlströms-flickböcker för tidskänslan, men det verkar funka bättre med svenska böcker... Lite småkul är den här boken förstås, men jag kommer glömma den fort.

Lästrio: Historiska skildringar

Veckans Lästrio handlar om historiska romaner, helt enkelt: Vilka är dina tre bästa historiska skildringar?

Historiska romaner läser jag ju många av, tänkte jag, men vid närmare eftertanke var det nog mer när jag var yngre. Det blev ändå ett så stort urval att det var svårt att välja ut bara tre. Jag skulle säkert kunna göra minst tre såna här listor. :) Just nu håller jag t.ex. på att läsa en historisk roman som verkar bra, men eftersom jag är långtifrån klar med den kan jag ju inte ta med den här i listan. I tidsordning:

1. Mary Mackeys serie om Marrah

Jag måste ju ha med en favorit från tonåren, eller hur?

Det här är en serie som utspelar sig i Europa under förhistorisk tid. Det var väldigt länge sedan jag läste den, men jag minns att jag tyckte att den var mycket bättre än de mer kända och populära serierna om Ayla (Jean M. Auels serie som jag gav upp en liten bit in i del tre, den mammutstora "Mammutjägarna") och Chagak (som skrevs av Sue Harrison), som ju båda var rätt tråkiga. De här böckerna är mycket roligare att läsa.

Marrah-serien (jag vet inte om serien har ett namn i sig) handlar om konflikten som uppstår när fredliga, modergudinnedyrkande jordbrukarfolk möter ett krigiskt stäppfolk som dyrkar en manlig himmelsgud. Huvudpersonen Marrah tillhör ett jordbrukande folk från Bretagne, men hennes mor kommer långt österifrån. Modern drömmer om hemska varelser (män till häst, något hon aldrig har sett i verkligheten) som hotar hennes gamla land, och Marrah och hennes bror beger sig iväg för att varna moderns folk. Med sig har de också Stavan, en man som Marrah har räddat ur havet. Här har vi förstås en kärlekshistoria, och Stavan tycker inte direkt att Marrahs folk har otrevliga seder. I motsats till hans eget folk är de livsnjutare och har alla är mycket lyckligare än vad han är van vid. Men han vill ändå till sitt eget folk, som är ett krigiskt ryttarfolk, för att tala om att han lever och så. Inte smart.

Serien består av tre böcker, "Året då hästarna kom", "Hästarna vid porten" och "Våreldar". Den sistnämnda har jag för mig handlar mycket om generationen efter Marrah.


2. "From Hell" av Alan Moore, tecknat av Eddie Campbell

Ett väldigt långt, detaljerat och mörkt seriealbum om Jack the Ripper. Det ligger till grund för filmen med samma namn, men har en annorlunda och mer invecklad historia. Och är bättre, förstås. Det måste ligga mängder av research bakom (sist i albumet finns tiotals sidor med fotnoter). Alan Moore för fram en teori om vem Jack the Ripper var, men det är egentligen inte det som är viktigt, utan det handlar snarare om myten.

3. Elsie Johanssons Nancy-trilogi

"Glasfåglarna", "Mosippan" och "Nancy". Dem har väl alla läst redan? :-) Det börjar bli ett tag sedan jag läste böckerna, jag borde kanske läsa om dem. Lyssnade på "Glasfåglarna" som kassettbok för några år sedan, och kom på igen hur bra den boken är.

Om man mot förmodan inte har läst böckerna så bör man göra det. De handlar om Nancy, som växer upp i en fattig familj på 30- och 40-talen. Hmm, jag kommer faktiskt mer ihåg stämningen än handlingen. Men bra. Läs.

Grenseland


Grenseland
av Trude Brænne Larssen

Skriver Trude Brænne Larssen så många böcker att hon har fått slut på titlar? :-) Rimfrost, som ju är namnet på den här bokserien, är även en titel på en bok i serien Ulveøyne, men det är ju ganska logiskt, eftersom båda handlar om Rime (Ulveøyne handlar om Rimes mor). Och så finns det en "Bergtatt" i Ulveøyne och och en i Rimfrost. Och här har vi "Grenseland", som även var titeln på en bok i serien Holmegaard (som inte har det minsta med Rime och Ulva att göra, utom författaren då).

I den här boken är det som vanligt gott om dramatik, och boken går lätt och snabbt att läsa. Jag vill ju inte avslöja för mycket så här nära slutet av serien, men Rimes liv är i alla fall i fara.

Det är två böcker till i serien. Båda har väl kommit ut, men jag har den inte än. Så jag får vänta lite på att få veta hur det går.

Rimfrost:
1. "Bortført"
2. "Alvesang"
3. "Banesår"
4. "Tidevann"
5. "Vendepunkt"
6. "Korsveien"
7. "Malstrøm"
8. "Bergtatt"
9. "Vargvinter"
10. "Frierferd"
11. "Blandet blod"

tisdag 8 april 2008

One del 11


One del 11
av Lee Vin

Det här är den sista delen i serien om Eumpa Won, och det ser ut som om One, pojkbandet han är med i, är slut. Deras senaste hitsingel, som Eumpa har skrivit, sägs vara ett plagiat. På nätet cirkulerar en låt med ett tyskt band och den låter misstänkt likt. Skivbolaget, de andra bandmedlemmarna och fansen börjar tvivla. Eumpas före detta flickvän får problem i sin nya skola när hon försvarar Eumpas rykte. Eumpa själv är som vanligt helt omöjlig att avläsa. Att han svarar undvikande på frågor kan betyda att han är skyldig. Eller så är det bara ett utslag av hans vanliga märkliga personlighet.

Även om serien ibland kändes osammanhängande (karaktärer som var viktiga i början bara försvann ur historien etc.) så gillade jag den. Och på nåt sätt känns det inte helt otroligt att det är så här det går till i branschen. Men det räckte nog med de här elva volymerna. Jag hade gärna läst lite mer om sångerskan Jenny You, som var en av de viktigaste karaktärerna i serien. Fick hon nånsin sjunga den sorts musik hon gillade själv? Och så var det några vuxna karaktärer som hade ett gemensamt förflutet, det hade också varit kul att få veta mer om. Men det är ju bra att serien inte drogs ut i all oändlighet också.

Tidigare delar i serien:
- One del 1
- One del 2-4
- One del 5
- One del 6-7
- One del 8
- One del 9
- One del 10

måndag 7 april 2008


Angel/Dust
av Aoi Nanase

Haha, det var ett par dagar sedan jag läste den här mangan och jag har redan glömt vad den handlade om. Den var snabbläst, men inte så hemskt minnesvärd även om den var lite söt ibland. Huvudpersonen Yuina är en vanlig tjej, som inte gör så stort väsen av sig. En dag träffar hon en änglaliknande varelse, som egentligen är en sorts maskin, gjord för att förverkliga sin ägares potential. Nåt sånt. Och så blir det strid med en annan, liknande maskin/varelse, som hänger ihop med en barndomsvän till Yuina.

"Angel/Dust" består bara av en volym. Det finns även en som heter "Angel/Dust Neo", men som jag har förstått det så är de fristående från varandra.

söndag 6 april 2008

Slutet


Slutet
av Lemony Snicket

Det här är den sista boken i serien om Syskonen Baudelaires olycksaliga liv, och den har naturligtvis nummer 13. Det är inte en slump. Varje bok har ju dessutom 13 kapitel. :)

Jag var spänd på hur berättelsen skulle sluta. En poäng med hela serien är ju att allting alltid slutar illa, och att författaren (som är en karaktär i sina egna böcker) alltid varnar läsaren för att fortsätta läsa. Man borde göra något roligare och mindre upprörande istället. Så för att inte bryta helt med den tidigare stilen så borde ju även den sista boken sluta i elände. Samtidigt skulle ju det kännas som en besvikelse om hjältarna inte segrade efter alla sina äventyr och hemska upplevelser. Och skulle den onde greve Olaf komma undan i den här boken, precis som alla andra? Men jag får nog säga mig vara nöjd med hur det slutade.

Realismen är nästan lika med noll i de här böckerna. Varken världen eller personerna fungerar riktigt naturligt, men grejen är ju tonfallet, ordlekarna och det knepiga mysteriet. Det visar sig att det mesta hänger ihop, men hur passar alla bitar in i det stora pusslet? Det sker dessutom en hopblandning av svart och vitt under seriens gång. Från börjar vet vi vilka som är goda och onda, men så småningom är vi inte riktigt säkra. En gång tillhörde de goda och onda samma sida, och omständigheterna har dessutom tvingat huvudpersonerna, syskonen Violet, Klaus och Sunny Baudelaire, att utföra handlingar som de inte direkt är stolta över. Är det fortfarande de som är "de goda"?

Jag måste nog faktiskt köpa böckerna till mig själv på engelska. Vill äga, och dessutom vore det kul att se hur alla ordlekar är i original. Böckerna har börjat ges ut i en snygg pocketversion på engelska. :)

Syskonen Baudelaires olycksaliga liv:
1 & 2. Lite om "En olustig början" och "Reptilrummet".
3 & 4. Lite om "Den sorgsna sjön" och "Det sällsamma sågverket".
5. "Den skräckfyllda skolan"
6. "Det hemliga hisschaktet"
7. "Den bedrövliga byn"
8. "Det hotfulla hospitalet"
9. "Det tvetydiga tivolit"
10. "Den slippriga sluttningen"
11. "Den gruvliga grottan"
12. "Den fördröjda finalen"

Lästrio: Geografiska platser

Den andra Lästrion handlar om platser. Nämligen:

Vilka är dina tre favoriter bland skildringar av olika geografiska platser - och vad har du själv för relation till platsen?

Det här kan man ju tolka på olika sätt. Är det en bok som man gillar, och där man tycker att platsen det utspelar sig på är särskilt väl beskriven, eller är det en särskild plats som man gärna läser berättelser ifrån? Jag tänkte först skriva om den sistnämnda varianten (eh, England är aldrig fel, och...), men det finns inte så många platser som jag måste läsa allt om.

Så istället fick det bli böcker där man helt plötsligt känner igen sig. "Men där har jag ju varit!" Jag har inte rest så mycket, och kommer inte från någon större stad från början, så det händer inte så ofta. Det måste vara tacksamt att komma från Stockhom t.ex., för det finns många böcker som utspelar sig där. Jag bor i Göteborg, och tycker inte att det finns särskilt många böcker som utspelar sig här. (Någon som har några bra Göteborgstips?) Från början kommer jag från Halland, och där verkar knappt några böcker utspela sig. (Ge mig gärna tips på Hallandsböcker också. Ingrid Kampås är noterad redan.)

Det här är alltså inte favoritböcker egentligen (fast några är bra), utan snarare böcker där jag tyckte att det var roligt att jag kände till platserna.

1. "Skatten på Eneskär"
Utspelar sig i Varberg och på Getterön, och var populär att läsa inför studiebesöket på Varbergs fästning när jag gick i skolan. Annars är den väl en rätt medelmåttig barn/ungdomsdeckare från 1950. Läs mer här.

2. "Busters öron"
Runt halva boken utspelar sig i Frillesås, som ligger nära mitt jobb, och inte så väldigt långt ifrån byn där jag är uppvuxen. Jag har inte varit så mycket där men jag åker igenom ett par gånger i veckan, och en gång höll jag en kompis sällskap när hon var barnvakt hos en familj hon kände i Frillesås. Jag har dessutom hyrt film på macken, varit i butiken där de sålde bilklädslar (eller vad det nu var, det egentliga ärendet att åka dit iaf) och krimskrams, samt tagit tagit bussen därifrån otaliga gånger. (Det är en av Västtrafiks sydligaste utposter, så om jag ska åka kollektivt från Göteborg hem till mina föräldrar så är det mycket billigare att ta Kungsbackapendeln + buss till Frillesås än att åka med SJ till Varberg. Fast någon måste förstås hämta/lämna mig i bil i Frillesås.) Läs mer här.

3. Anita Eklund Lykulls böcker
Jag har bara läst 2 stycken, men de utspelade sig i alla fall i Kungsbacka (maskerat som Prinsbacka) och Göteborg. Jag har fått för mig att resten av hennes böcker utspelar sig i samma trakter.

Eremittkrepsene


Eremittkrepsene
av Anne B. Ragde

Detta är fortsättningen på "Berlinerpoplene", där vi lärde känna familjen Neshov, den julen när mor på gården dog och alla familjehemligheter kom fram. Det här handlar om de närmaste månaderna efter. Den äldste brodern Tor, som är 56 år och ungkarl, fortsätter förstås driva gården, men det är jobbigt när hans mor inte är där, utan bare den gamle hopplöse fadern som han aldrig har haft något vidare relation till. Dessutom har det ju kommit fram en massa saker som de två absolut inte pratar om. Tor är dessutom besviken över att hans vuxna dotter Torunn, som han inte har haft mycket kontakt med förrän nu när hon kom till Neshov för att träffa sin farmor innan denna dog, inte riktigt inser allvaret i att vara odelsjente. Vad är det för meningen med att driva gården om hon inte är säker på om hon vill ta över. Men Torunn har ju ett eget liv i Oslo, där hon är delägare i en veterinärklinik och dessutom har träffat en man. Och hon har en mamma som också kräver hennes uppmärksamhet.

Mellanbrodern Margido är begravningsentrepenör, och det får mig ofta att tänka på Six Feet Under (säkert för att jag håller på att se på säsong 3 på dvd just nu), särskilt när Margido t.ex. ska på kist- och gravstensmässa. Han har också sina problem, som han inte anförtror åt någon.

Yngste brodern Erlend är överlycklig över att han och hans manlige sambo (som han kallar Krumme) äntligen får lämna det deprimerande Neshov, och återvända till sin lyxvåning i Köpenhamn. Om de äldre bröderna är ordknappa, så gäller det inte Erlend. men det han pratar om är fester, sitt jobb och sin samling swarowskikristallfigurer, inte om hur man ska hantera sin nya kunskap om förhållandena på Neshov.

De här böckerna är en blanding mellan mysiga och deprimerande. Det går snabbt att läsa. Man kan alltid läsa ett kapitel till, och plötsligt har man läst tio. Skildringarna och Erlends och Krummes överdådiga livsstil kommer in som välkomna avbrott från gråheten i de andras liv. Men ändå, Tor har ju sina grisar, som han älskar, och Torunn har sin nye man, till och med Margido har små glädejämnen. Det enda som skulle behövas för att de skulle bli lyckligare är egentligen att kunde prata lite mer om viktiga saker. Men det är ju många som inte gör det, och det här är en sådan släkt.

Tur att Anne B. Ragde bestämde sig för att skriva en tredje bok ("Ligge i grønne enger") förresten, för så här kan det ju inte sluta!

Maridalen utanför Oslo nämns förresten i boken. Där har jag varit! :-D

lördag 5 april 2008

Lästrio: Deckarhjältar/hjältinnor

Jag lyckades ju aldrig börja delta i den berömda Malins bokfemma, trots att jag har tänkt på det. Och nu är den ju nedlagd... Men i stället har Petra på En annan sida dragit igång något hon kallar Lästrion. Den första är från förra veckan och här är frågan:

Vilka tre deckarhjältar/hjältinnor är dina favoriter!

Det får mig ju att inse dels att jag borde byta ut pollen här i bloggen (nu har jag undrat i över ett år vilka som är er favoritbrottsutredare), dels att jag inte läser sååå himla mycket deckare. Jag läste många deckare när jag var yngre, men det är lite svårt att komma ihåg vilka hjältar jag tyckte bäst om, så här 10-15 år senare. Men det får bli följande:

1. Thomas Lynley och Barbara Havers
Jag har läst om de här två sedan jag gick på högstadiet, och de lite äldre böckerna har jag läst många gånger. Jag tycker att de på ett sätt har tappat lite, och senaste boken är inte ens en deckare (och innehöll mycket lite av Lynley, Havers, Nkata m.fl.), men jag gillar att huvudpersonerna får ta så mycket plats och dessutom utvecklas. I de äldsta böckerna åtminstone, så var det ofta som att det aktuella mordfallet speglade något som någon av huvudpersonerna gick igenom. Elizabeth George har sagt att nästa bok kommer vara en mer traditionell deckare.

2. Maureen O'Donnell
Huvudpersonen i Denise Minas Garnethill-trilogi är inte alls polis, som så många andra deckarhjältar. I stället blir hon inblandad i en härva där hon tvingas skipa rättvisa på egen hand, får väldigt allvarliga problem och utvecklar rejäla och oglamourösa spritproblem. De här böckerna kan jag tänka mig att läsa om. Men först vill jag läsa den pågående Paddy Meehan-serien av samma författare. Har ägt den första delen i över ett år, men det har inte blivit av att läsa den än. Jag borde verkligen göra det snart.

3. Konrad Sejer
Polisen i Karin Fossums deckare. Han tar inte särskilt stor plats egentligen, men han verkar sympatisk.

Eddie Bolander & jag
Text av Bo R Holmberg
Illustrationer av Katarina Strömgård

"Eddie Bolander & jag" är en ungdomsbok där illustrationerna är lika viktiga som texten, eller kanske ännu viktigare. På varje uppslag är det både text och bild, ungefär som i "Ask & Embla" av Per Nilsson och Daniel Ahlgren. Bilderna är en del av berättelsen, inte som det annars kan vara att boktexten klarar sig på egen hand. Här är det ofta bara ett par rader text på en sida, utan att ha räknat så tror jag inte att det är mer än omkring femton rader på någon sida. Det gör att boken är lite speciell, nästan på gränsen till seriealbum. Det är bra. Boken fick ju också Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok 2005.

Den handlar om Steve, som inte har sett sin pappa på åtta år, tills denne en dag ringer. Det är pappan som är Eddie Bolander. Han är gitarrist och försvann till USA för att göra karriär. Nu är han tillbaka i Sverige, och vill gärna träffa Steve. Steve vet inte riktigt hur han ska göra. Ska han berätta för mamman att hans pappa har ringt, eller är det bättre att låta bli? Han tänker på hur det var innan Eddie Bolander lämnade familjen, på vad som kan ha hänt honom under tiden som gått, och på hur han själv och mamman har haft det. Helt okej. Det är ingen eländesskildring, utan bara en lite vemodig berättelse som också kan bli ganska rolig emellanåt, som när Steve funderar på filmrepliker man skulle kunna använda i verkligheten.

Mästerdetektiven Conan 37-39



Mästerdetektiven Conan 37-39
av Gosho Aoyama

Nu har jag läst tre volymer till i serien om Mästerdetektiven Conan, och jag har ytterligare tre som ligger och väntar på att bli lästa. Det kommer en ny varje månad (min syster prenumererar) och det är inte så lätt att hinna med att läsa dem. I Japan är man visst uppe i 60 volymer.

Det är väl inte mycket att säga om handlingen. En massa deckargåtor, som vanligt. Underhållande läsning.

Tidigare delar i Mästerdetektiven Conan:
- Mästerdetektiven Conan 1
- Mästerdetektiven Conan 2
- Mästerdetektiven Conan 3
- Mästerdetektiven Conan 4-6
- Mästerdetektiven Conan 7-8
- Mästerdetektiven Conan 9
- Mästerdetektiven Conan 10-11
- Mästerdetektiven Conan 12-13
- Mästerdetektiven Conan 14-16
- Mästerdetektiven Conan 17-18
- Mästerdetektiven Conan 19-21
- Mästerdetektiven Conan 22-24
- Mästerdetektiven Conan 25-26
- Mästerdetektiven Conan 27-28
- Mästerdetektiven Conan 29-32
- Mästerdetektiven Conan 33-36


fredag 4 april 2008

För att lämna röstmeddelande tryck stjärna


För att lämna röstmeddelande tryck stjärna
av Bodil Malmsten

En tunn bok, som ursprungligen verkar ha varit en teaterpjäs. Fem personer, som alla verkar ensamna, kommer till tals. Man får liksom läsa deras tankar. De har inte något med varandra att göra, utan deras respektive avsnitt i boken är helt åtskilda. det är inte så att de träffas eller nåt. Som vanligt gillar jag sättet som Bodil Malmsten skriver på, och läser ut boken i ett nafs (ja, den är ju väldigt kort också).

onsdag 2 april 2008

Howl's Moving Castle


Howl's Moving Castle
av Diana Wynne Jones

Sophie bor i landet Ingary, där alla sagoklichéer anses vara sanna. Lite tråkigt för henne, eftersom hon är äldst av tre systrar och därför är den som kommer misslyckas först om alla tre ger sig ut för att söka lyckan. Dock är hennes styvmor inte elak, och varken hon eller hennes syster Lettie är mycket fulare än halvsystern Martha. Häxor och trollkarlar är helt naturligt i Ingary, och just nu kretsar den onde trollkarlen Howls rörliga slott runt Sophies hemstad. Det sägs att Howl fångar unga, vackra flickor och äter deras hjärtan, och alla i riskzonen är rädda för att gå ut på egen hand.

När de tre systrarna förlorar sin far, och Sophies styvmor upptäcker att det inte finns tillräckligt med pengar för att de ska kunna fortsätta gå i skolan, hittar hon lärlingsplatser åt alla tre. Den yngsta, som förstås är ämnad att göra stordåd, får en spännande lärlingsplats. Mellansystern får jobb på ett ställe där hon kommer träffa mycket folk, och säkert gifta sig med någon trevlig ung man. Sophie får stanna hemma. Meningen är att hon ska ta över familjens hattbutik. Hon lever ett enhanda liv tills den dag "the Witch of the Waste" kommer in och förtrollar henne till en gammal gumma. Sophie bestämmer sig för att gömma sig och lämnar hattbutiken. Nu när hon är gammal är hon inte rädd för Howl, och omständigheterna leder till att hon kommer till hans slott...

En rolig fantasybok, av den sort som jag gillar. Alltså att den har vissa kopplingar till den verkliga världen. jag vet inte varför, men det brukar vara de fantasyböckerna som jag tycker bäst om.

Jag läste ut boken i helgen och dagen efter såg jag filmen. Den är väl bra på sitt sätt, men man kanske inte ska läsa och se dem så tätt. Det är många ändringar i filmen och det stör alltid mig lite. (Såg Mannen som elsket Yngve helgen före, och där störde jag mig också på skillnaderna mellan boken och filmen. Jag kanske borde hålla mig till den ena formen av varje titel?) I boken är världen jag ser framför mig inte riktigt medeltida, men något ditåt. I filmen är det mer en sorts viktoriansk fantasi, med ånglok och liknande. Dessutom är karaktären Howls ursprung helt annorlunda. Boken är förstås bättre än filmen. :)

tisdag 1 april 2008

Boknördstestet


Gör testet här.

Okej då, jag är rätt nördig. Men inte lika nördig som Lisa Jannerling!

SUB-status

Min ambition var ju att under 2008 minska ner högen med böcker som ska läsas snart med 100 böcker. D.v.s. inte att jag skulle läsa 100 böcker, utan att jag skulle läsa 100 böcker mer än vad jag samlar på mig under året. Hittills ser det inte så bra ut med det. (Se vänsterspalten i dagboken för status varje månad.)

Nu finns det 476 böcker i SUB:en. Den har alltså ökat med 30 böcker under de tre månader som har gått av året ...