fredag 9 januari 2004

Den skräckfyllda skolan


Den skräckfyllda skolan
av Lemony Snicket

Det här är den femte boken om de oturs- och greveförföljda syskonen Baudelaire. Den första boken inleddes med att barnen förlorade hem och föräldrar i en brand och sedan dess har de bott hos olika släktingar. Den första släkting de flyttade in hos var greve Olaf, en lömsk och ondskefull man som är ute efter förmögenheten som barnen har ärvt. I sista stund undkom de hans onda plan, men dessvärre lyckades greven fly från rättvisan och sedan dess har han dykt upp i olika förklädnader, alltid med en ny djävulsk plan. Barnen, det vill säga fjortonåriga Violet, som tycker om att uppfinna saker, tolvårige Klaus, som läser otroligt mycket och lilla Sunny, som inte har lärt sig prata än och älskar att bita i saker, genomskådar alltid grevens maskering, men de vuxna som ska ta hand om syskonen är aldrig så smarta. Därför är det upp till barnen att klara sig ur knipan.

I "Den skräckfyllda skolan" skickas barnen till en internatskola, eftersom man inte har lyckats hitta någon ny släkting som kan ta hand om dem. Men, för att citera Lemony Snicket, "om du söker en berättelse om glada barn som tillbringar sin tid på en trevlig internatskola - fortsätt att leta!"

Men allt är inte hemskt på skolan. Barnen får nämligen vänner, trillingarna Duncan och Isadora Quagmire (den tredje trillingen dog i en brand). Tyvärr går det inte så bra för trillingarna... Genom trillingarna får syskonen Baudelaire i alla fall veta något om greve Olaf, kanske något som de kan ha nytta av? Tyvärr är det så kryptiskt att de inte begriper något av det. Men det känns som om berättelsen går lite framåt nu. Innan har det mest varit att de kommer till en ny släkting och greve Olaf dyker upp och är elak. I slutet avslöjas han alltid och flyr. Och så börjar det om i nästa bok. Men i och med trillingarnas inblandning så kommer saker från den här boken kunna vidareutvecklas i nästa.

En av de roligaste sakerna med böckerna (och de är hemskt roliga) är att Lemony Snicket är en lika påhittad figur som syskonen Baudelaire. Han är bunden av ett löfte att nedteckna barnens öde, men han tycker absolut inte att någon borde läsa böckerna, de är bara fyllda av elände. De här böckerna måste läsas! Gör nu det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar