fredag 31 augusti 2012

Elsies svåra år


Elsies svåra år
av Inger Högelin

En flickbok från trettiotalet som faktiskt är ganska bra för att vara så gammal. Ibland är de ju inte det.

Elsie går i första ring och är utan tvekan den besvärligaste flickan i klassen. Hon blir lätt arg, smiter undan arbete, ljuger,skolkar mycket, stjäl sin styvmors cigarretter och blir dessutom ovän med sin bästa kompis och flera andra. Egentligen är hon nog schysst (eller präktig, som de säger i baksidestexten), fast med ett väldigt humör, med det här året är hon visst arg på allt och alla. Grundberättelsen hade funkat lika bra idag (garanterat, för det är inte olikt en mängd andra ungdomsböcker), fast språket och nästan alla detaljer hade förstås inte gjort det.

Inger Högelin är dotter till Lisa Högelin som jag läste en (inte lika bra) flickbok av nyligen. Hon skrev den här boken i sextonårsåldern. Senare gav hon ut många fler böcker (den senaste kom för bara några år sedan), men då under namnet Inger Brattström. Jag har läst ett par böcker av henne från sextiotalet, men jag tycker att "Elsies svåra år" var bättre än dem.

torsdag 30 augusti 2012

Spökhanden


Spökhanden
av Selma Lagerlöf

En läkare kallas till sin fästmös hem efter att hon har fått någon sorts hysteriskt anfall. Tydligen har hon sett den hemska spökhand som ibland visar sig i huset.

Men egentligen handlar det mest om deras relation, läkarens och fästmöns. Det verkar finnas något sådant tema i den här Novellixfyran, utöver att de är skrivna av klassiska svenska författare. Jag har inte läst hela fyran än förstås, men om det ska följa mönstret så bör den fjärde också handla om en man och en kvinna och deras komplicerade förhållande till varandra.

The Bible - The Biography


The Bible - The Biography
av Karen Armstrong

Jag tycker att det är lite intressant med religion och sånt, och en bok om hur de många böckerna i Bibeln (och Torahn) tillkom och hur de har lästs och tolkats genom tiderna lät helt perfekt. Och jag hade flera aha-upplevelser under läsningen. Eftersom jag inte alls är religiös så är jag inte särskilt insatt i hur de som faktiskt är religiösa läser Bibeln. Nu känns det som att jag har lite mer koll. Det är fortfarande något jag inte riktigt förstår. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det är något i stil med "varför?". Jag får inte riktigt ihop redogörelsen för vem som skrev böckerna, i vilket sammanhang och hur de har förändrats och valts ut under tusentals år med att man ändå liksom tror på det. Trots att jag efter att ha läst boken har en lite annorlunda bild av vad "att tro" betyder. Jag ska fundera på det mer, så kanske jag får ihop det.

Armstrongs bok är inte skriven för en speciell grupp. Den är inte skriven speciellt för troende eller för att försöka omvända läsaren. Jag tror att författaren är för religion, men att det inte spelar så stor roll vilken religion det gäller. Dessutom är det här en saklig faktabok, och innehåller inte så många personliga åsikter från hennes sida förrän i epilogen, och även i kapitlet om nutiden, där fundamentalister av alla sorter kritiseras.

En sak jag gillar med boken är att den berättar om judendom och kristendom (av flera inriktningar) parallellt. Jag har en känsla av att när man läste om religion i skolan så tog judendomen slut när man kom fram till Nya Testamentet och katolicismen tog slut när man kom till Martin Luther. Tokigt av de andra att inte följa "vår" linje! (Min skola var kanske väldigt Svenska kyrkan-orienterad, jag vet inte hur andras religionsundervisning var. Det blev bättre på gymnasiet alltså.) Men i verkligheten var det ju inte så. Alla (inklusive andra kyrkor) fortsatte att utvecklas. Spännande att läsa om.

söndag 26 augusti 2012

En smakebit på søndag (vecka 34)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag är det (så långt i alla fall) en riktig ovädersdag och då passar det väldigt bra att sitta inne med en bok. Läsecirkeln jag är med i har första mötet efter sommaruppehållet på onsdag, så jag läser sommarens läsecirkelsbok nu. Det är "West With the Night", Beryl Markhams spännande självbiografi om sin uppväxt, sina första år som hästtränare och sin flygarkarriär, allt i Kenya under 1900-talets första årtionden.

Det råder för övrigt delade meningar om det verkligen var Beryl Markham själv som skrev boken. När hon senare skulle skriva en annan bok så blev det visst bara skräp (den gavs inte ut).

Smakbiten kommer från ett av de kapitel som handlar om Markhams barndom. Hon är på besök på en annan farm där man har ett "tamt" lejon som går fritt.

It happened like this - as Bishon Singh told it;
"I am resting against the walls of the place where hay is kept and first the large lion and then you, Beru, pass me going toward the open field, and a thought comes to me that a lion and a young girl are strange company, so I follow. I follow to the place where the hill that goes up becomes the hill that goes down, and where it goes down deepest I see that you are running without much thought in your head and the lion is running behind you with many thoughts in his head, and I scream for everybody to come very fast.
(Beryl Markham, "West With the Night", s. 63-64)


lördag 25 augusti 2012

Han bara slog och slog


Han bara slog och slog
av Éléonore Mercier

Éléonore Mercier skrev upp inledningsmeningar i samtal hon tog emot för en organisation mot kvinnomisshandel i sjutton år. Boken består av ett urval av de här första meningarna. Det är ett annorlunda upplägg för en bok, men det funkar väldigt bra. Trots att man inte får veta särskilt mycket om varje samtal så är det oftast tillräckligt för att man ska se en scen eller en situation framför sig.

Oftast är det från en kvinna som har blivit slagen av sin man eller pojkvän, eller ibland av någon annan. Men det är också oroliga anhöriga, eller någon som hör bråk i lägenheten bredvid eller som har en kollega som kommer till jobbet med blåmärken. Ibland ringer en man som har slagit sin flickvän eller en man som blir slagen av sin fru.

När jag la ut en smakbit ur boken i söndags fick jag många kommentarer om att ämnet verkade för tungt och jobbigt att läsa om. Men det tyckte jag faktiskt inte var så farligt. Man får inte så många detaljer. Det värsta är att det är så många! Det är inte en tjock bok, men det får ändå plats över 1600 meningar. Över 1600 samtal.

En del samtal känns ju ändå positiva. Att kvinnan som ringer äntligen har bestämt sig för att lämna mannen och vill ha råd om hur hon ska göra. Eller att den där grannen eller kollegan äntligen har märkt vad som pågår.

torsdag 23 augusti 2012

Den svarta ön


Den svarta ön
av Hergé

Jag fortsätter min läsning av Tintin, som jag råkade glömma läsa när jag var liten. Jag kommer aldrig älska serien, som de som läste den i rätt ålder ofta gör, men den är ju ändå underhållande. och förstås en klassiker, som man nästan ska ha läst.

I den här blir Tintin helt oförklarligt skjuten av några flygare. Han kopplar senare ihop detta med ett störtat plan i England och beger sig dit för att undersöka saken. En jakt börjar. Tintin jagar skurkarna och Dupontarna jagar Tintin, som är oskyldigt misstänkt för ett brott. Det hela slutar på en mystisk skotsk ö.

Tintins äventyr:
1. Tintin i Sovjet
2. Tintin i Kongo
3. Tintin i Amerika
4. Faraos cigarrer
5. Blå lotus
6. Det sönderslagna örat

Honung och malört


Honung och malört
av W. Somerset Maugham

Det här är en av böckerna i "1001 böcker du måste läsa innan du dör". Jag hade just bläddrat i den när jag var på biblioteket, så jag passade på att låna en av titlarna jag kom ihåg från den. Lite lustigt att det är just "Honung och malört" från 1930 (och en annan titel också) som har tagits med som "måste läsas"-böcker av W. Somerset Maugham. När man läser om författaren på internet så är det helt andra böcker som anses vara viktigast/är mest kända. Fast enligt Wikipedia var detta Maughams egen favorit.

En av Storbritanniens mest uppburna författare, Edward Driffield, har nyligen dött och en annan författare, Alroy Kear, som alltid skriver lagom bra, inte retar upp någon och vet att knyta rätt kontakter, ska skriva en biografi om honom. Han söker upp bokens berättare, ännu en författare, William Ashenden, som kände Driffield innan Driffield hade blivit känd och när Ashenden själv bara var en pojke. Det fanns en ganska olämplig första fru i Driffields liv, och Kear vill veta allt vad Ashenden kan minnas om saken. Naturligtvis ska han sedan skriva om det på smakfullast möjliga sätt i sin biografi. Kanske bara nämna det i förbigående. Man vill ju inte ge en ofördelaktig bild av en så respektabel och omtyckt författare som Driffield.

Ashenden vet verkligen ganska mycket om Driffield och hans första fru Rosie (en barflicka, ve och fasa!) och han tänker tillbaka på den tiden. Hans bild av Rosie stämmer inte alls särskilt bra med den som Kear och den andra fru Driffield har. Men det är inget han tänker dela med sig av.

En ganska rolig bok. Det handlar om den litterära världen i Storbritannien under tidigt 1900-tal och ännu mer om det brittiska klassystemet. Alla har superkoll på var man befinner sig i förhållande till andra och hur många steg över och under en själv det kan godtas att man umgås. Den unge Ashenden tycker till exmepel om att umgås med Edward och Rosie Driffield, men det är oerhört pinsamt för honom att Rosie även känner familjen Ashendens hushållerska. Och det här är i en liten stad, så egentligen känner väl alla alla. Det blir väldigt tydligt hur viktigt det här var. Och komiskt.

måndag 20 augusti 2012

Pink


Pink
av Lili Wilkinson

Ava har just övertalat sina föräldrar att låta henne byta skola, från en helt vanlig till en privatskola för begåvade elever. Jag kan inte låta bli att tänka på Rory Gilmores första tid på Chilton, men situationen i "Pink" är ändå inte riktigt likadan. Den nya skolan är väldigt fri. Man sätter själv upp sina mål med studierna och i slutet av året är eleven själv med och bestämmer betygen. Samtidigt är nästan alla elever superambitiösa på ett sätt som Ava inte alls känner igen från sin förra skola. Hon blir nervös när det visar sig att hennes nya kompisar redan har valt ut vilket amerikanskt universitet de tänker gå på ("Pink" utspelar sig i Australien), sin karriär och att de ska ta ett sabbatsår när de är 30 för att skaffa ett barn. Ava är inte där för studiernas skull utan för att hon vill testa något nytt.

Avas föräldrar är politiskt medvetna. När Ava kom ut för dem blev de överlyckliga och de avgudar hennes flickvän Chloe. De har heller inget problem med att Ava och Chloe skolkar från lektionerna för att röka, läsa klassiker och gå på konstnärliga utländska filmer. Men Ava hade gärna gått på lektionerna. Och eftersom Chloe alltid klär sig i svart så gör Ava det också, men hon längtar efter att få ha på sig söta rosa kläder. Och även om Ava är ganska säker på att hon är kär i Chloe så är hon inte alls lika säker på att det betyder att hon inte gillar killar.

Så Avas plan med den nya skolan är att testa en annan identitet. Tyvärr går det lite snett när det visar sig att det enda hon kan göra i skolans årliga musikal är att vara scenarbetare. Och scenarbetarna är inte populära. De ambitiösa, pastellklädda tjejerna har en roll i musikalen eller spelar i orkestern. Scenarbetare är såna som inte passar in. De barnsliga sci-fi-nördarna och deras gelikar.

Som bäddat för pinsamma missförstånd, vänskap och självklart en massiv identitetskris. En ledtråd till delar av handlingen är "Emma" av Jane Austen, som Ava refererar till flera gånger. När jag tänker efter - stora delar av handlingen för tankarna till "Emma". (Chloe hatar Jane Austen förresten.) Fantastisk ungdomsbok!

söndag 19 augusti 2012

Fifty Shades Darker - DNF


Fifty Shades Darker
av E L James

Men vad hände här? Ettan var ju faktiskt ganska kul, men tvåan är så tråkig att tanken på att fortsätta läsa nästan drev mig till tårar. Det händer INGENTING! Vilket är lite av en bedrift eftersom ett av Christians ex har fått ett sammanbrott och har börjat stalka honom och Ana. Men det tar ju hans säkerhetspersonal hand om. Under tider kan Ana och Christian shoppa. Och shoppa. Och shoppa. Ana får en ny bil. De åker i Christians dyra båt och i hans helikopter (jag tror inte ens att det finns billiga helikoptrar). Snark.

Jag gav upp halvvägs. Det lär väl finnas någon spoiler på nätet så att jag får veta hur det slutar.

En smakebit på søndag (vecka 33)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

 Jag läser en lite udda bok idag. Den har ingen handling. På något sätt kanske man kan säga att den är facklitteratur, men ändå inte. Den är skriven av en jourtelefonist hos en fransk organisation mot kvinnomisshandel. Hon skrev ner den inledande meningen i de samtal hon tog emot under sjutton år och boken består av ett urval av dessa meningar. Det är sida upp och sida ner av meningar som var och en målar upp en bild av en förfärlig situation.

Jag bara tar några rader från den sidan jag är på just nu:
Min man är inte direkt våldsam men han blir väldigt lätt arg
Min dotter och jag lever i skräck
Min man har varit våldsam sen jag fick reda på att han har varit gift förut
Min förra kille kom och ställde till skandal på mitt jobb
Nu har jag hållit mig långt hemifrån i två veckor
(Éléonore Mercier, "Han bara slog och slog", s. 36)

lördag 18 augusti 2012

Stalinhusen


Stalinhusen
av Ricarda Junge

Den här boken var ett riktigt fynd! Jag hade hört talas om att den fanns tidigare, men hade egentligen inga planer på att läsa den. Förutom att jag ju alltid verkar ha planer på att läsa alla böcker ... Men så stod den där på biblioteket och verkade intressant, så den fick följa med hem. Det var en bra impuls. Jag blev riktigt förtjust i "Stalinhusen".

Lena och hennes sambo håller på att separera. Han letar efter en annan lägenhet och bor under tiden på hotell. Lena och deras lille som bor kvar i lägenheten i Friedrichshain, i före detta Östberlin. Hon trivs i lägenheten och det är tur att den är så billig att hon och Adrian kan bo kvar även om Adrians pappa inte gör det. Vissa av grannarna är lite knepiga, men det gör inte så mycket. De flesta i huset är gamla och har bott i sina lägenheter sedan långt innan muren föll.

Så börjar det hända små oförklarliga saker. Värmen vrids upp till max. Apparater stängs av eller sätts på. Först tror hon att det är Adrian, men han kan inte nå alla grejer. Adrian pratar inte så mycket än, men han säger att det är den konstiga tanten. Lena vet inte vad hon ska tro. Är den konstiga tanten en skrämmande fantasifigur eller är det någon som går in i deras lägenhet? Eller håller hon på att bli tokig? Är det hon själv som är "en konstig tant" ibland?

Boken har en lagom obehaglig, spöklik stämning. Vad är det egentligen som händer? Och så vävs det gamla DDR in i berättelsen på ett spännande sätt. Det gamla verkar sitta i husen, och inte minst i alla de gamla hyresgästerna. Det har gått tjugo år sedan händelserna 1989 (ganska exakt faktiskt, det finns många tidsmarkörer i boken som placerar handlingen till 2009) men man har inte glömt. Det vill säga, Lena, som var barn i Västtyskland, har kanske glömt, men det har till exempel inte den unga grannfrun, som var barn i Östtyskland, gjort.

"Stalinhusen"
skulle jag gärna läsa om på tyska. Mest för att jag gillar den. Men också för att det nog finns massor av användbara tyska ord att lära sig här. Moderna och bra.

fredag 17 augusti 2012

Tretton vid bordet


Tretton vid bordet
av Agatha Christie

Min syster och jag har en excellista där vi kryssar i vilka böcker ur "1001 böcker du måste läsa innan du dör" som vi har läst. Bara som en kul grej. Det är inte en tävling. Om det hade varit en tävling hade jag blivit diskad eftersom jag tjuvstartade och läste ett par av böckerna innan Malin föddes. Bland de 1001 böckerna finns bland annat tre av Agatha Christie. Två av dem visste jag med säkerhet att jag hade läst (efter att Malin föddes, men troligen innan hon lärde sig läsa - mer fusk från min sida!) men "Tretton vid bordet" lät inte bekant.

Jag har två kompisar som samlar på Christiedeckare, varav den ena bor i samma stad som jag. Och hon hade dubblett av "Tretton vid bordet"! Jag hade tänkt låna, men jag fick dubbletten. :)

Lord Edgware hittas mördad i sitt hem. Vittnen har sett hans fru, en berömd skådespelerska som han var separerad ifrån men vägrade skilja sig ifrån, gå in i rummet där han senare hittades. Vittnen, däribland Hercule Poirot, har också hört frun säga att hon måste bli av med sin man på ett eller annat sätt. De flesta anser dessutom att lady Edgware är helt amoralisk och absolut inte skulle tveka att mörda om det skulle gagna henne. Det verkar inte ens vara ett mysterium. Hon gjorde det.

Enda problemet är att lady Edgware samtidigt var på en middagsbjudning och bara lämnade bordet i någon minut. Det finns det också vittnen till. Hur kan det hänga ihop?

Som läsare tror man flera gånger att man vet vad som har hänt - men det visar sig att det vet man inte alls. Och det är ju precis det man vill ha ut av en Christie-deckare. Det här är en av de Poirotböcker som berättas av hans gode vän Hastings. Hastings låter sig alltid luras av mördaren och ofta har man själv blivit lurad på samma sätt. Typiskt!

Jag läste massor av Christie på högstadiet, men jag är ganska säker på att jag inte hade läst "Tretton vid bordet" tidigare. Även om det är svårt att minnas till exempel vem mördaren är och hur mordet gick till så borde jag ju ha kommit ihåg något av boken i alla fall.

torsdag 16 augusti 2012

Tonys sista läroår


Tonys sista läroår
av Agnes von Krusenstjerna

I den sista boken om Tony (de tidigare heter "Tony växer upp" och "Tonys läroår") går det med henne som med så många andra i hennes släkt. Sinnessjukdomen bryter ut och till slut läggs hon in på mentalsjukhuset. Det berättas om livet där och om några av de andra patienterna, och det är säkert en ganska realistisk skildring med tanke på Agnes von Krusenstjernas egna erfarenheter av psykisk ohälsa.

Det blir en ganska ledsam bok. Mot slutet känns det som att Tony står inför ett liv som kommer bestå av friska och sjuka perioder. Det är väl det mest troliga också. Ett lyckligt slut hade bara blivit konstigt efter de här tre böckerna.

Jag kanske inte borde skriva något om slutet egentligen, men det här är ju faktiskt inte böcker som man läser för de spännande och överraskande vändningarna i handlingen.

onsdag 15 augusti 2012

Svensk deckarlista

Den här hittade jag hos Nilma, och från början kommer den från Deckarhuset.

Jag läser inte så mycket deckare och många av de jag läser är inte svenska, så jag lär ju inte få så många poäng. ;)

Hur många av dessa har du läst?!
 
1. Män som hatar kvinnor – Stieg Larsson
2. Flickan som lekte med elden – Stieg Larsson
3. Luftslottet som sprängdes – Stieg Larsson
4. Sprängaren – Liza Marklund

5. Nobels testamente – Liza Marklund
6. En plats i solen – Liza Marklund
7. Coq Rouge – Jan Guillou
8. Fiendens fiende – Jan Guillou
9. Madame Terror – Jan Guillou
10. Isprinsessan – Camillia Läckberg
11. Tyskungen – Camilla Läckberg

12. Sjöjungfrun – Camilla Läckberg
13. Mördare utan ansikte – Henning Mankell
14. Hundarna i Riga – Henning Mankell
15. Kinesen – Henning Mankell
16. Skuld – Karin Alvtegen
17. Saknad – Karin Alvtegen
18. Svek – Karin Alvtegen
19. Det grovmaskiga nätet – Håkan Nesser
20. Fallet G – Håkan Nesser
21. Människa utan hund – Håkan Nesser
22. Den döende dandyn – Mari Jungstedt
23. Den mörka ängeln – Mari Jungstedt
24. Den dubbla tystnaden – Mari Jungstedt
25. Gråt i mörker – Björn Hellberg
26. Pojken som inte ljög – Björn Hellberg
27. Nattvandraren – Björn Hellberg
28. Solstorm – Åsa Larsson
29. Det blod som spillts – Åsa Larsson
30. Svart stig – Åsa Larsson

31. Statsrådet och döden – Bo Balderson
32. Mord, herr talman – Bo Balderson
33. Statsrådet klarar krisen – Bo Balderson
34. Stum sitter guden – Anna Jansson
35. Alla de stillsamma döda – Anna Jansson
36. Må döden sova – Anna Jansson
37. Faller fritt som i en dröm – Leif GW Persson
38. Linda – som i Lindamordet – Leif GW Persson
39. Den som dödar draken – Leif GW Persson
40. God natt min älskade – Inger Frimansson
41. Skuggan i vattnet – Inger Frimansson
42. Mörkerspår – Inger Frimansson
43. Midvinterblod – Mons Kallentoft
44. Höstoffer – Mons Kallentoft
45. Sommardöden – Mons Kallentoft
46. Tunnare än blod – Åsa Nilsonne
47. I det tysta – Åsa Nilsonne
48. Ett liv att dö för – Åsa Nilsonne
49. Nattfåk – Johan Theorin
50. Gud som haver – Ingrid Elfberg

Testsvar här:
0 poäng: Du måste har surfat in på fel sida av misstag
1-5 poäng: Bott stora delar av ditt liv utomlands?
6-10 poäng: Godkänt
11-20 poäng: Väl godkänt!
21-30 poäng: Mycket väl godkänt!
31-48 poäng: Helt otroligt bra!
49-50 poäng: WOW!

Systrar


Systrar
av Åsa Lundegård, Anna Widoff och Lotta Kühlhorn

Något jag hittade när jag vandrade omkring på Komedianten (bibliotek etc. i Varberg). Det här är en bok med porträtt, både i ord och bild, av systrar i olika åldrar och konstellationer. Tvillingar och trillingar och halvsystrar och många systrar i stora familjer och familjer där det inte fanns fler syskon. Jag gillar att läsa de här ganska korta texterna om hur deras liv är och har varit, och hur relationen med systern eller systrarna är. Inte så att jag behöver köpa boken nu, men trevligt att läsa den.

Att boken är från slutet av 90-talet ser man väldigt tydligt på kläder och frisyrer. Och att en uppsättning systrar är en ung Linda Norrman Skugge och hennes lillasyster. De flesta av systrarna är vanliga okända människor, men det finns ett par kändisar med också. Jag tyckte att det var lite komiskt att den i särklass mest kända systern i boken inte var ett dugg känd på den här tiden (även om jag tror att föräldrarna är åtminstone lite kända), nämligen en tonårig Elin Nordegren.

tisdag 14 augusti 2012

Vargtimmen


Vargtimmen
av Denise Mina

Jag blev inte lika extatisk över "Vargtimmen" som jag blev över den första boken om journalisten Paddy Meehan, "Blodsarv", men den är ändå en riktigt bra deckare. Denise Mina tillhör mina favoriter i genren.

Det har gått ett par år sedan "Blodsarv", nu är det 1984. Paddy har fortfarande ganska låg status på tidningen, men nu tillhör hon reportrarna. Hon är inte bara springflicka längre. Hon åker runt med en chaufför hela nätterna och kollar upp vilka larm polisen får. Ibland kan det bli en notis i tidningen. Hon har också fått en ny status i sin familj. Hon är visserligen yngst (och borde varit gift vid det här laget), men hon är den enda som har ett jobb.

En helt vanlig natt åker Paddy ut till ett bråk i ett hus i en finare del av Glasgow. Polisen är där, men en man håller just på att snacka bort dem. Paddy kan bara konstatera att mannen har slagit sin fru, att hon vill inte göra en anmälan och att det knappast blir en notis av saken. Paddy får till sin förvåning en stor sedel och sedan stängs dörren till huset.

Nästa dag hittas kvinnan torterad till döds. Hon hade ingen man. Det är något som inte stämmer. Paddy vill undersöka saken. Men så var det ju den här mutan som hon råkade ta emot ...

Precis som i förra boken så handlar det mycket om valen Paddy står inför. Ska hon berätta om slutsatser hon har dragit och tvingas avslöja allt om mutan samtidigt som hon riskerar att inte bli trodd? Ska hon sätta sig själv i fara? Ja, och så finns det ju förstås ett fall att fundera på, och dessutom en massa scener ur Paddys och familjens liv? Alla de arbetslösa syskonen. Den gifta systern som alltid verkar ha blåmärken. Den religiösa mamman. Och så jobbet och jargongen på tidningsredaktionen, som jag gillar att läsa om. Väldigt, väldigt bra deckare.

söndag 12 augusti 2012

Henrietta Sees It Through


Henrietta Sees It Through
av Joyce Dennys

Det här är fortsättningen på "Henrietta's War". Den första boken täckte åren 1939-1941 och i den här kan man läsa om andra hälften av kriget. Henrietta skriver roliga brev till en god vän vid fronten, för att muntra upp honom och hålla honom underrättad om vad som händer i deras lilla by. Alltid är det nåt kul eller tokigt. Ransonering av kläder ger alltid upphov till kreativa lösningar att berätta om. (Se även min "smakebit" för ett par veckor sedan.) Men det handlar också om bombplan, minor på strander och nyheter om pojkar från trakten som dödats i strid.

Jag kan tänka mig att om man gillar James Herriots böcker så kan man vara intresserad av de två böckerna om Henrietta också. Det är en liknande typ av humor här.

En smakebit på søndag (vecka 32)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Igår började jag läsa en ungdomsbok från Australien - "Pink". Den handlar om Ava, som har tjatat sig till att få gå på en privatskola för särskilt begåvade elever. Hennes politiskt medvetna föräldrar hade egentligen helst sett att hon gick i en vanlig skola, men hon får som hon vill. Vad de inte vet är att Ava har en hemlig plan. Hennes föräldrar är så himla nöjda med hennes svarta kläder, hennes rebelliska stil, hennes radikala flickvän Chloe ... Men Ava skulle vilja testa att satsa allvarligt på skolan, kanske dejta killar och att få klä sig i rosa. En ny skola är det perfekta tillfället att skaffa en ny identitet. Bara inte Chloe märker nåt ...
I couldn't believe she'd chosen me. I asked her why, once. Why me?
"Because you're smarter than all of those carbon-copy morons put together," she said, then looked down and blushed. "And because you're beautiful."
She was the coolest, sexiest, most interesting person I had ever met, and she had chosen me.
And now I was leaving her behind.
(Lili Wilkinson, "Pink", s. 11)

fredag 10 augusti 2012

Revolt


Revolt
av Suzanne Collins

Jag tänker inte skriva så mycket om handlingen i "Revolt". Det är den sista boken i Hungerspelstrilogin och den som inte redan har läst den ska förstås få bli överraskad av vad som händer. Jag har tyckt om att läsa de här böckerna. Jag gillar spänningen, samhällskritiken (mest mot ett påhittat samhälle, men ändå) och svårigheten att skilja mellan de goda och de onda. Inte ens huvudpersonen Katniss kan ju kallas god. Hennes medtävlare (motspelare?) Peeta är kanske i stort sett god och osjälvisk, men allt Katniss gör är för sin egen och sina närmastes överlevnad. Hon är visserligen mycket villig att offra sig själv, men då är det för att rädda en familjemedlem eller en vän. Som i början av första boken, när hon tar sin systers plats i Hungerspelen.

Det är nog den första boken som är den bästa. När jag läste den andra, "Fatta eld", funderade jag på om den kanske var lite bättre, men nu när jag tänker tillbaka på hela serien så är det den första boken som är den allra bästa. Den är liksom jämnare, och intressant och spännande hela tiden. Kanske delvis för att världen är ny för läsaren. Jag tycker att de andra två har vissa partier där intresset är på topp och andra där det inte är så. Men man kan ju inte nöja sig med att bara läsa en av dem. Man måste ju veta hur det går! Dessutom är de andra böckerna inte heller dåliga.

torsdag 9 augusti 2012

Det ordnar sig, Lotta


Det ordnar sig, Lotta
av Merri Vik

Jag läste en Lotta-bok till när jag ändå var i gång (jag skrev ju om en i måndags också). Den här utspelar sig under december och hela våren därefter. Lotta blir ovän med en kille när hon ska köpa den perfekta granen (han ville visst ha samma gran) och pinsamt nog visar det sig vara hennes pappas nya arbetskamrat. Dessutom går hon vilse i snöstorm och framåt våren åker hon och Giggi på en kortare semesterresa, där de så klart råkar ut för ett par minnesvärda händelser.

Just det ja, under ett besök i staden där hon växte upp springer Lotta ihop med eldsjälen Mick Tronning (han beskrivs alltid som en eldsjäl) och helt plötsligt deltar hon i en välgörenhetssamling. Och visst måste det väl vara aids-forskning de samlar in pengar till? De pratar om medicinsk forskning kring nya sjukdomar som har uppstått. Och boken är från 1988.

Jag tycker mig lägga märke till att omvärlden beskrivs som farligare. När Lotta var yngre kunde hon ju fritt springa omkring var som helst och när som helst utan att någon oroade sig. Men nu är det som att alla är mer medvetna om att man kan råka ut för farliga saker. Till och med att gå vilse i en nedsnöad skog verkar farligare nu, och nu är hon ju ändå vuxen. Fast det är klart, hon var ju helt ensam den här gången, och tidigare har hon väl oftast gått vilse ihop med Giggi eller Peg.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"
26. "Ge aldrig upp, Lotta!"
27. "Mitt i prick Lotta!"
28. "Lotta går till sjöss"
29. "Det spökar, Lotta!"
30. "Lotta går till väders"
31. "Heja Lotta!"
32. "Toppen, Lotta!"
33. "Fyndigt, Lotta!"
34. "Full rulle, Lotta!"
35. "Rena cirkusen, Lotta!"
36. "Rakt i plurret, Lotta!"
37. "En ros åt Lotta"
38. "Kära Lotta"
39. "Alltid Lotta" 
40. "Lycka till, Lotta"
41. "Då kör vi då, Lotta"
42. "Läsning för Lotta" 
43. "Glad sommar, Lotta!" 
44. "Visst är det konstigt, Lotta"

onsdag 8 augusti 2012

Solefall


Solefall
av May Grethe Lerum

I den tolfte boken i serien Livets døtre fortsätter berättelsen om Karl Martins och Nadjanas dramatiska liv i Ryssland. Nadjana är vän både med tsar Peter den store och tsaritsan Katarina. Hon lever ett bekvämt liv, men samtidigt livsfarligt. Tsaren antar att hon är på hans sida, men tsaritsan lever ett ganska oförsiktigt liv och Nadjana bevarar hennes hemligheter. Tsaren är inte den som har överseende med sådant.

Dessutom skyddar Nadjana sin fosterson Karl Martin. Tsaren vet inte att Karl Martin deltog i stämplingar mot honom, men vem vet när det kan komma ut. Och han ligger inte direkt lågt ...

Spännande bok, men jag är inte så intresserad av storpolitiken egentligen. I nästa bok kommer man nog vara tillbaka i Norge igen, och man borde få läsa mer om Marja och säkert om hennes dotter Amalia, Karl Martins tvillingsyster. Det ser jag fram emot.

Livets døtre:
1. "Bøddelens kvinne"
2. "Marias bok"
3. "Blodsbånd"
4. "Brutte lenker"
5. "Soningstid"
6. "Veier over hav"
7. "Øye for øye"
8. "Vinterfrukt"
9. "Fortidens synder"
10. "Opprør"
11. "Slavenes by"

tisdag 7 augusti 2012

The Time-Traveling Fashionista On Board the Titanic


The Time-Traveling Fashionista On Board the Titanic
av Bianca Turetsky

Jag hittade den här boken i en bokhandel i Köpenhamn och fastnade för de vackra illustrationerna. Jag trodde egentligen det var typ chick lit med en tidsresetwist, men det visade sig vara en bok för 10-13-årsåldern eller däromkring. Böcker för den åldersgruppen funkar kanske inte riktigt lika bra för vuxna som böcker för äldre ungdomar gör. Det funkar ändå ganska bra, men det blir kanske lite för enkelt och lite för många förklaringar, till exmepel om vad vintagemode är och om Titanics förlisning.

Louise är en amerikansk tolvåring som har älskat vintagekläder ett tag. Ingen annan förstår sig på hennes intresse. Hennes mamma tycker inte att man bör köpa second hand-kläder och i skolan fattar de inte varför hon vill se fattig ut. Jag gillar att hennes klädintresse inte beskrivs som ytligt. Och det är väldigt gulligt att hon har delat in sin garderob i sektioner efter tidsperiod, fast hon kanske bara har ett plagg från en period.

Det finns i alla fall någon mer än Louise som förstår värdet i kläder som har en historia. En dag får hon en inbjudan till en mystisk vintageförsäljning som förestås av två märkliga damer som känns lite häxaktiga. Louise hittar en jättefin klänning till skolbalen - tyvärr luktar den lite havsvatten, men det går säkert att ordna - men när hon provar den befinner hon sig plötsligt på en annan plats och i en annan tid. Och tydligen i en annan kropp ... Först tycker hon att det är roligt, men snart inser hon var hon befinner sig. På ett fartyg som kommer att sjunka inom bara några dagar och ta med sig de flesta av sina passagerare i havsdjupet. Hur kommer hon tillbaka till sin egen tid?

Ganska kul bok ändå. Lite väl pedagogiskt, som sagt, men ehm, jag lärde mig några nya fakta om Titanic och vintagemode. Haha! Och jag älskar illustrationerna! Och att det här är pocketutgåvan, men att den ändå är riktigt tung. Färgtryck på tjockt papper känns lyxigt.

Det här är första delen i en serie. Del två ska komma ut i höst.

måndag 6 augusti 2012

Visst är det konstigt, Lotta


Visst är det konstigt, Lotta
av Merri Vik

Lotta-serien börjar lida mot sitt slut. Det här är den sista boken där omslagsillustrationen är gjord av Heidi Lindgren. Jag vet inte om hon kanske dog eller om hon bara gick i pension, men det är trist att hon inte gjorde omslagen till alla böckerna. Jag tycker inte alls lika mycket om bilderna på de tre sista böckerna.

På omslaget ser vi Lotta som troll, och som sotare, inte Giggi faktiskt (de två träffas inte lika ofta i de senare böckerna, när Giggi pluggar till läkare i Stockholm), utan studiekamraten Henrietta. De har börjat på en ny kurs den här terminen och en av de gamla klasskompisarna föreslår att de ska ha maskerad innan pluggandet kommer igång på allvar. Lotta och Henrietta råkar tyvärr missa att detta senare ändras till en helt vanlig fest ...

Annars handlar det mycket om en låda gamla böcker som Lotta ropar in på auktion. Först blir hon besviken för att det inte verkar finnas några fynd i den. Men det kan ju vara spännande med gamla böcker ändå, visar det sig.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"
26. "Ge aldrig upp, Lotta!"
27. "Mitt i prick Lotta!"
28. "Lotta går till sjöss"
29. "Det spökar, Lotta!"
30. "Lotta går till väders"
31. "Heja Lotta!"
32. "Toppen, Lotta!"
33. "Fyndigt, Lotta!"
34. "Full rulle, Lotta!"
35. "Rena cirkusen, Lotta!"
36. "Rakt i plurret, Lotta!"
37. "En ros åt Lotta"
38. "Kära Lotta"
39. "Alltid Lotta" 
40. "Lycka till, Lotta"
41. "Då kör vi då, Lotta"
42. "Läsning för Lotta" 
43. "Glad sommar, Lotta!"

söndag 5 augusti 2012

En smakebit på søndag (vecka 31)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag är det ett år sedan jag var med på Smakebiten första gången! Åtminstone om man går efter veckonumret, söndagar kan ju inte ha exakt samma datum två år i rad.

Idag läser jag den sista boken i Agnes von Krusenstjernas trilogi om Tony. Boken är från 1926, men utspelar sig väl några år tidigare. Den här boken har en undertitel, "Resa till Kejsarens hotell", där Kejsarens hotell syftar på ett mentalsjukhus där Tony är inlagd under en period. Men så långt har jag inte kommit än, så smakbiten får bli något som Tony funderar på tidigare i boken.
Äro vi inte ändå bra otacksamma? De flesta av oss ha en värld av skönhet och fantasi inom sig, och ändå fly vi ifrån den och söka som okynniga barn runtomkring oss med ivrigt fångande händer och lysande ögon. Om man blott visade varandra dessa flygande fantasier och sköna scenerier, om man toge famnen full av sin egen trädgårds blommor och räckte fram! Men ack, visst icke! Vi tala om för varandra att vädret är vackert eller, ännu hellre, att det är fult, vad den har sagt och vad den har gjort, tusen oviktiga bagateller, som få läpparna att sluta sig och öppna sig.
(Agnes von Krusenstjerna, "Tonys sista läroår", s. 64)


lördag 4 augusti 2012

The Fry Chronicles

 
The Fry Chronicles
av Stephen Fry

Jag tror jag nämnde när jag läste Stephen Frys första självbiografi, "Moab is My Washpot" att Fry är överallt. Jag lyssnar på hans inläsning av Harry Potter-böckerna när jag diskar, när jag slötittar på TV är det ofta på BBC Entertainment, och där visas ofta QI (alltid samma avsnitt, känns det som - varför visar de inte fler säsonger?) ... och nu har jag läst den andra självbiografin också. Den första handlade om livet fram till tjugoårsåldern och slutade väldigt otippat med en fängelsevistelse. Kanske inte så otippat när man tänker på hans inte särskilt enkla tonårstid, men jag visste inte om det tidigare.

"The Fry Chronicles" handlar tvärtom om något som man vet om i nutid, men som man kanske inte hade kunnat ana om man bara kände till händelserna i "Moab is My Washpot". Närmare bestämt studier i Cambridge och lärarjobb på en privatskola under delar av loven (universitetsstudenter har nämligen mycket längre lov än skolelever). Efter studierna verkar planen ha varit att bli lärare. Fast vi vet ju att det inte skulle bli så.

Kul att läsa om studentteater och 80-talets komiker, och om hur man skriver manus till en musikal och är på TV med sina kompisar från universitetet t.ex. Emma Thompson och Hugh Laurie. Som man ju är. Som icke-brittisk behöver man tillgång till google och imdb när man läser "The Fry Chronicles". Jag tror nog att jag tyckte bättre om "Moab ..." som bok, men här har man nöjet att känna igen TV-serier som nämns m.m. Och det här är också en bra bok. Här är det en väldigt sympatisk berättare som delar med sig av anekdoter och åsikter.

Det låter som om "The Fry Chronicles" skulle vara en mycket ljusare bok, när allt går bra för "vår hjälte" (låter det inte som en påhittad person när man skriver så?). Men så är det inte riktigt. Fry berättar också om sin bipolära sjukdom, som han vid den här tiden inte hade fått diagnostiserad än. Och slutkapitlet lovar inte gott ... Jag hoppas att det blir fler självbiografier. Den här sträcker sig bara fram till 30-årsåldern. Det räcker gott och väl till en hel bok. Men jag vill läsa mer.

onsdag 1 augusti 2012

SUB

1080 böcker att läsa. En liten ökning under semestermånaden. Det var väl de där billiga engelska böckerna i Köpenhamn ... Och alla impulsköp på nätet ... Och det där biblioteksbesöket förra veckan som gjorde att jag blev rädd att min tygkasse skulle gå sönder ...