lördag 15 april 2017

Den goda jorden

Den goda jorden
av Pearl Buck

Den här boken var inte så lätt att få tag på. Jag har fått för mig att det är Pearl Bucks mest kända bok (men det kanske inte stämmer?) och att den säkert skulle gå att hitta på varenda loppis. Men det lyckades jag inte alls med. ibland hittade jag någon bok av Buck, men aldrig rätt. Biblioteket hade åtminstone en. Det fanns ett exemplar på biblioteken i kommunen, och det verkar väl rimligt. I min kommun. Men de andra i min läsecirkel sa att det också bara fanns ett enda biblioteksexemplar i Göteborg. Det låter lite, tycker jag. Tänk om t.ex. en läsecirkel i Göteborg får för sig att läsa en gammal nobelpristagare.

Wang Lung driver ett litet jordbruk någonstans på den kinesiska landsbygden. Han tar även hand om sin gamle far. Det är bara de två kvar i familjen och de är fattiga. När det är tid för Wang Lung att gifta sig går fadern till den rika familjen Hwang och frågar om de har en slavinna de kan avvara, gärna en ful. Det är visst så det går till, och det är vad en så enkel bonde som Wang Lung kan förvänta sig. Så blir O-lan hans fru, och genast blir de mer välmående. För nu kan Wang Lung vara ute på åkern hela dagarna. O-lan sköter allt i hemmet, tar hand om svärfadern och så småningom barnen, och hon hinner ändå hjälpa till på åkern en stund varje dag. Visserligen drabbas de också av motgångar, men de får det ändå hela tiden lite bättre och kan lägga undan förråd till dåliga år med översvämningar.

Först var jag rädd att "Den goda jorden" bara skulle bli en enda lång skildring av hur klokt Wang Lung investerar och vilka bra beslut han tar och hur bra allt går efter de där motgångarna innan de hade hunnit skapa en buffert för sånt. Men Wang Lung fattar inte bara bra och kloka beslut. För när man blir rik så finns det också fler frestelser.

Jag tyckte ganska bra om boken. Jag kan tänka mig att läsa de två andra i serien också. Då kanske jag blir mer klok på när detta är. Man får en känsla av att Wang Lung kunde ha levat för hundra år sedan lika gärna som för femhundra år sedan. Det finns bara enstaka tidsmarkörer, som att det finns tåg och klockor. Och hur var det nu med opium, kom det till Kina först på 1800-talet? Och så är boken skriven på 1930-talet, så det är ju före det i alla fall.

onsdag 12 april 2017

Sagan om Isfolket "säsong 1"

Trollbunden
Häxjakten
Avgrunden
Längtan
Dödssynden

av Margit Sandemo
Inlästa av Julia Dufvenius

Jag var nyfiken på Storytels ljudboksinspelningar av Sagan om Isfolket och nu är jag en aning fast. Jag har ganska svårt för att lyssna på ljudböcker, så ska jag höra på något får det bli något jag redan har läst. Jag har t.ex. lyssnat på Harry Potter ett par gånger. Och Sagan om Isfolket har jag verkligen läst tidigare! Det är trevligt att ha något att lyssna på när man går nånstans eller när man diskar.

Det var inte alls länge sedan jag läste hela Sagan om Isfolket, och det har ju varit mycket 1900-tal och slutstrid det sista. Men de här fem, som Storytel tydligen släppte som "säsong 1", är nog ändå de allra bästa. Mycket bättre personskildringar här. I slutet är det många som är ganska platta. Men här utvecklas ju folk rent av.

Det hela börjar år 1581, när Silje träffar Tengel, som senare får tillnamnet "den gode", för att skilja honom från hans ondskefulle förfader Tengel den onde som en gång kastade en förbannelse över sina ättlingar. Någon i varje generation har trolldomskrafter och dras till det onda. Tengel den gode är en av dessa drabbade, men han har lyckats kämpa emot. För andra är det svårare, och många vill inte ens. I de här fem böckerna får man också följa deras barn och barnbarn, fram till 1620-talet.

måndag 10 april 2017

The Wolves in the Walls

The Wolves in the Walls
av Neil Gaiman
Illustrerad av Dave McKean

Jag kände för att läsa mer av Neil Gaiman efter "The View from the Cheap Seats" och det var ju ett tag sedan jag läste "The Wolves in the Walls". Tretton år, för att vara mer exakt. (!!!)

Snygg och cool bilderbok om Lucy, som hör vargar i väggarna i familjens stora gamla hus. Men ingen annan, förutom hennes gosegris, tror på henne. Och som det gamla talesättet säger: om vargarna kommer ut från väggarna är allt förbi. Oklart vad som menas med allt, men det lär ju familjen bli varse.

Men ska Lucy verkligen låta några vargar komma och förstöra allt? Nej, det ska hon inte!

Den här är säkert kul att läsa högt, det hade nog passat väldigt bra med rytmen i språket.

söndag 9 april 2017

The View from the Cheap Seats

The View from the Cheap Seats
av Neil Gaiman

Ovanligt nog för att vara en bok av Neil Gaiman så är det här inte skönlitterärt. "The View from the Cheap Seats" är i stället en samling artiklar, tal, förord till andras böcker och annat i den stilen. En hel del känner jag igen, det har länkats till mycket av materialet från hans blogg genom åren. Annat är nytt för mig, för att jag inte har läst just den boken med det förordet t.ex. Jag läser egentligen inte så mycket fantasy eller sci-fi, så det var många av böckerna som jag inte hade läst. Texterna är alltid kunniga, ofta roliga och engagerande. Har man redan en lång vill-läsa-lista så är "The View from the Cheap Seats" ett fördärv, för listan ökas på en bra bit. Jag hann rent av läsa ett av tipsen, "Dogsbody" av Diana Wynne Jones, innan jag hade läst ut den här boken!

Sedan finns det också ett reportage om syriska flyktingar och gripande texter om vänners död. "Make Good Art", som jag tidigare har läst som en separat bok, finns också med här. Och är ärligt talat mer lättläst här än med alla effekter i den andra boken.

"The View from the Cheap Seats" håller säkert för att läsas i ett svep, men jag föredrog att läsa en eller ett par texter åt gången under ett par månaders tid.

torsdag 6 april 2017

Dogsbody

Dogsbody
av Diana Wynne Jones

Jag minns att jag tittade lite på "Hundstjärnan" på biblioteket när jag gick på mellanstadiet, men det blev inte av att jag läste den. De första sidorna var så konstiga. Inte vad jag letade efter just då. Men det är aldrig för sent. Jag läste i Neil Gaimans "The View from the Cheap Seats" att denna ska man läsa, så då gjorde jag det.

Sirius – alltså stjärnan, eller kanske snarare dess härskare eller rent av stjärnan personifierad – är anklagad för mord. Han ska ha kastat något, en "zoi", på en mindre himlakropp i raseri och dödat den. Han nekar, och det finns väl inga direkta vittnen, men alla känner ju till hans raseriutbrott. Men han får en chans. Han kommer återfödas som en levande varelse på en planet, och han har den varelsens livstid på sig att bevisa sin påstådda oskuld, och också att hitta sin zoi. Om inte ... ja, så dör han när varelsen dör.

Planeten visar sig vara Jorden. Och varelsen ... En människa då? Nej. Sirius föds som hund, och hans tankar och instinkter är en hunds. Men det finns något annat också, ett medvetande om att han en gång var något annat. Kanske inte det bästa utgångsläget.

En flicka tar hand om honom och Sirius, eller Leo som hon kallar honom, försöker se till att varken hon eller han hamnar i onåd. För Kathleen hör inte riktigt hemma i familjen hon bor hos. Hon saknar mamma och hennes pappa sitter i fängelse, så en inte särskilt nära släkting låter henne bo hos hans familj. Men det är inte alla i familjen som vill ha henne där. Detta är England, Kathleen är irländska och detta är i mitten av 70-talet. Kathleens pappa är fängslad för någon form av samröre med IRA. Så Kathleens närvaro är faktiskt ganska kontroversiell. Hunden är inte heller populär, med allt stök han för med sig. Och husets katter är inte lätta att komma överens med för en hund.

En bra historia, och en intressant huvudperson med två viljor i samma kropp. Å ena sidan en intelligens som kommer fram allt mer när "Leo" växer till sig, men samtidigt råder det ingen som helst tvekan om att han är en hund. Författaren glömmer aldrig att det här inte är en människa. Och mycket av spänningen ligger i att man inte begriper hur en hund ska klara av det här uppdraget.

tisdag 4 april 2017

SUB och snurr i hyllan

Det blev ingen uppdatering om SUB-läget i lördags (den förste i månaden), för då var jag i Göteborg och träffade kompisar och köpte en snurrbokhylla. Som jag har letat efter en sån! I flera år. Och plötsligt stod den bara där! Den passade också ledigt i kofferten på min lilla bil. Perfekt!

SUB-läget då. De värsta staplarna är borta nu, p.g.a. mer plats efter den sedvanliga rockaden efter bokhylleinköp. Men antalet förändras ju inte av den anledningen. Nu är det 1862.

Jag ligger som vanligt lite dåligt till med läsningen av SUB-lotteriböckerna, men drar som vanligt en ny ändå. Den här gången blev det nr 78: "Vigilante" av Andreas Roman.