fredag 31 oktober 2008

Berlin: City of Stones


Berlin: City of Stones
av Jason Lutes

Den här månaden hade vi seriealbumstema i läsecirkeln. Ja, det var min tur att föreslå böcker, hurså? Eftersom serier för det mesta inte tar så lång tid att läsa så valde vi att läsa två titlar. "Berlin: City of Stones" var den ena. Den som fick ett mer ljummet mottagande. Det var inte så lätt att se skillnad på folk, och då blir ju förstås berättelsen lidande. Alltså, de flesta karaktärerna ser helt olika ut, men det är några som jag inte är helt säker på. Det här är en komplicerad historia där man följer massor av människor som är bosatta i Berlin. Tiden är september 1928 till maj 1929, med några tillbakablickar. I centrum har vi den konststuderande Marthe och journalisten Kurt. De möts på tåget, när Marthe kommer till Berlin för första gången.

Marthe får en del vänner på konstskolan, och några av dessa får man läsa mer om. Kurts uppdrag för en av Berlins otaliga tidningar avhandlas också. Man har lagt märke till att Tyskland verkar hålla på med en militär upprustning, trots att man inte har lov till det efter kriget.

Folk från olika politiska grupperingar drabbar ofta samman på gatorna. Kommunister och nationalsocialister är bittra fiender. Också inom familjer kan man ha vitt skilda åsikter, vilket förstås leder till osämja.

"Berlin: City of Stones" är en vältecknad serie som det måste ligga väldigt mycket research bakom. Berättelsen är väldigt intressant, men jag blir inte så engagerad i personerna som jag borde bli. Men detta är bara första delen i en trilogi om Berlin under Weimarrepubliken. Det kan mycket väl hända att helheten blir större än summan av de olika delarna.

torsdag 30 oktober 2008

Dödvatten


Dödvatten
av Lars Krantz

Jag har lagt alla mina olästa Lantisar i en hög och brukar dra en på måfå. Lite lustigt att jag fick två i rad där författaren har samma efternamn. Jag vet inte om det finns något släktskap.

"Dödvatten" är en spökhistoria med klassiska ingredienser, som faktiskt är rätt läskig.


Lantisar:
L002: "Sigvard" av Mats Källblad
L003: "Gröna tomater" av Gunnar Krantz
L006: "Högerback" av Maria Fredriksson
L007: "Genvägen" av Daniel Ahlgren
L008: "Små stunder av lycka" av Karna Rusek
L009: "Välkommen till Hammarö" av Malin Biller
L010: "Svarta vinbär" av Åsa Grennvall
L017: "Utsocknes i Fiskesjö" av Carl Hedsved
L019: "Den siste lantisen" av Mattias Elftorp
L020: "Hästtjejen" av Åsa Ekström
L022: "Tyskarnas sommarstuga" av Jimmy Jönsson
L031: "Häxan i skogen" av Lina Neidestam
L032: "Apkonster" av Mattias Adolfsson
L034: "Rubiner & glasull" av Josefin Svenske
L036: "Dödvatten" av Lars Krantz
L037: "Monster" av Mattias Elftorp

onsdag 29 oktober 2008

Gröna tomater


Gröna tomater
av Gunnar Krantz

Jag har inte läst så väldigt mycket av Gunnar Krantz, men har har ju haft serier med i flera av Allt för konsten-antologierna. Flera av dem har säkert varit längre än "Gröna tomater", som är ännu ett av dessa Lantis-häften. Jag har fått intrycket att Krantz för det mesta nedtecknar minnen från sitt eget liv, och i den här handlar det om att tillbringa sommaren ute på en skärgårdsö: måla tavlor, fiska och försöka odla tomater. Det händer egentligen ingenting, utan det är mer en beskrivning av hur det var.

Ibland tycker jag att Krantz' serier kan vara svårlästa p.g.a. handstilen. Fast i den här är det en annan som har textat...


Lantisar:

L002: "Sigvard" av Mats Källblad
L003: "Gröna tomater" av Gunnar Krantz
L006: "Högerback" av Maria Fredriksson
L007: "Genvägen" av Daniel Ahlgren
L008: "Små stunder av lycka" av Karna Rusek
L009: "Välkommen till Hammarö" av Malin Biller
L010: "Svarta vinbär" av Åsa Grennvall
L017: "Utsocknes i Fiskesjö" av Carl Hedsved
L019: "Den siste lantisen" av Mattias Elftorp
L020: "Hästtjejen" av Åsa Ekström
L022: "Tyskarnas sommarstuga" av Jimmy Jönsson
L031: "Häxan i skogen" av Lina Neidestam
L032: "Apkonster" av Mattias Adolfsson
L034: "Rubiner & glasull" av Josefin Svenske
L037: "Monster" av Mattias Elftorp

tisdag 28 oktober 2008

Du kan ikke svikte din beste venn og bli god til å synge samtidig


Du kan ikke svikte din beste venn og bli god til å synge samtidig
av Kim Hiorthøy

Korta och extremt korta texter, och så några bilder. Små scener utan direkt sammanhang. En smula udda, och kan vara värt att läsa om man gillar sånt.

måndag 27 oktober 2008

Muleum


Muleum
av Erlend Loe

Julie bor på en av Oslos finaste adresser och verkar ha obegränsat med pengar, men vilken glädje har hon av det när hela hennes familj (mamma, pappa, storebror) utplånades i en flygolycka för ungefär ett halvår sedan? Hon fick ett sista meddelande, ett sms med texten "Vi styrter. Elsker deg. Gjør hva du vil. Pappa". Den enda trösten är att hon åtminstone är arton år och verkligen kan göra vad hon vill. Hon behöver t.ex. inte fira jul med välmenande, irriterande släktingar som tycker synd om henne.

"Muleum" är Julies dagbok, där hon skriver om sin önskan att dö och ifrågasätter att hennes psykiater (psykogeir) och alla andra är så upphängda i att hon absolut måste leva vidare. Hon kan inte se någon mening med detta. Hon spelar relativt normal medan hon funderar över vilket som är det bästa sättet att begå självmord på. Efter att ha misslyckats med ett ganska vanligt, men spektakulärt sätt, bestämmer hon sig för att flyga kors och tvärs över världen. Förhoppningsvis kommer hon också att störta.

Som vanligt i Loes böcker är det mest en idé som undersöks, och både personligheter och handling är mer än bara lite skruvade och osannolika. Men det funkar ju faktiskt. "Muleum" är inte en ny favorit bland Loes böcker, men bra ändå.

Detta är alltså den bok som heter "Gör vad du vill" i Sverige.

söndag 26 oktober 2008

ViLÄSER

Idag köpte jag första numret av den här nya boktidningen ViLÄSER. Den är tunnare än vad jag hade väntat mig, jag är väl mer van vid tjocka inredningsmagasin. :) Men de brukar ju iofs vara minst 50% reklam.

Jag återkommer säkert om innehållet i ViLÄSER när jag har läst klart den. Har väl läst 1/3 hittills och det har bl.a. varit en intervju Bodil Malmsten, ett möte mellan Elsie Johansson, Peter Kihlgård och Joanna Rubin Dranger samt en artikel om hur hjärnan skapar bilder när man läser.

fredag 24 oktober 2008

Mellom oss sagt


Mellom oss sagt
av Marit Eikemo

Regine Hansen är thirtysomething, singel, bor i en stad och hamnar i en del pinsamma situationer. Detta är inte chick lit. Absolut inte.

Regine upptäcker att alla de gamla vännerna numera befinner sig på en annan plats i livet än vad hon gör. De har gjort karriär eller håller precis på att bilda familj och letar efter en mer barnvänlig bostad. Regine bor visst kvar i den där billiga, ocentrala lägenheten som hon köpte bara för att ta sig in på bostadsmarknaden. Meningen var ju att sälja den efter några år, men det har liksom inte blivit av. Hon har diverse vikariat på Aetat (Arbetsförmedlingen) trots att hon har pluggat på universitetet. Det skulle ju varit tillfälligt det också. Och hon har aldrig kommit iväg på de där långa resorna som hon så lätt skulle ha kunnat åka iväg på mellan vikariaten. Inte har hon man och/eller barn heller.

Det skulle egentligen inte ha varit något problem. Regine är inte så väldigt intresserad av de här sakerna egentligen. Men folk frågar menande om hon fortfarande är kvar på Aetat. Föräldrarna och systern anser inte att hon är riktigt vuxen. Se på systern, hon är gift, har barn, bor i hus, jobbar långa dagar... Regine verkar fortfarande leva som en student. Och vännerna försvinner. Hon blir så ensam. Och det går inte an att erkänna att man är ensam, då är man verkligen misslyckad. Välobserverat, tycker jag. Det verkar som om det finns så många sätt att leva på, men när det kommer till kritan så är det väldigt få av dessa som är "godkända". Regine upptäcker att det börjar bli för sent för henne att blir godkänd.

Apkonster


Apkonster
med Mattias Adolfsson

Den här Lantisen var väldigt rolig. Kanske för att den innehåller apor i märkliga situationer. Apor! :-D

Den handlar om att försöka tjäna pengar på serietecknande apor för att dryga ut sin lilla bondeinkomst. Ja, och om vilka problem som kan uppstå då.

torsdag 23 oktober 2008

La stå


La stå
av Ingvild H. Rishøi

"La stå" är en tunn bok med sju noveller i. Alla är ganska sorgsna, men bortsett från det är de väldigt olika och ofta berättade på helt olika sätt. Ibland förstår jag inte riktigt vad som händer, men det är väl så det ska vara. Fina berättelser i alla fall.

tisdag 21 oktober 2008

G

Utmaningen är att nämna en bok OCH en författare på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om vi ska hänföras eller skrämmas bort. För er som vill finns också kategorin litterär karaktär att lägga till. Läs mer om Malins "Böcker A-Ö". (Jag gör förresten inte karaktär. För svårt att komma ihåg vad alla heter.)


Den senaste bokstaven är G.


Författare: Det kan ju inte bli någon annan än Neil Gaiman! Jag älskar det mesta han har skrivit.

Bok: Det får bli en av Neil Gaiman, en som han skrev tillsammans med Terry Pratchett. Nämligen den roliga "Good Omens". :)


Tidigare bokstäver:
1. W
2. P
3. C
4. B
5. S
6. A
7. K
8. T
9. L
10. O
11. D


Banana Fish vol. 1


Banana Fish vol. 1
av Akimi Yoshida

Banana Fish kan nog komma att bli en ny favoritmanga. Den lär vara en klassiker, och jag gillar det jag har läst hittills.

Jag kommer nog aldrig bli riktigt klok på genreuppdelningen av manga. Emma, en romantisk berättelse som utspelar sig i det viktorianska England, är tänkt för unga män, medan Banana Fish, som handlar om maffian, våldsamma gängbråk och vietnamkriget, är tänkt för flickor.

Banana Fish handlar om den unge, självsäkre Ash. Han är ledare för ett ungdomsgäng i New York. Både hans bakgrund och hans nuvarande liv verkar vara fullt av mörka hemligheter. Bland annat tar han hand om en vietnamveteran som blev galen och öppnade eld mot sina egna. Sedan dess har han inte sagt något annat än "Banana Fish". Enligt Ash är soldaten hans bror, och det verkar vara viktigt att han hålls gömd.

Polisen utreder en rad mystiska självmord, som de misstänker inte är vad de ser ut att vara. Samtidigt kommer två japanska journalister till New York för att göra ett reportage om barn som lever på gatan. De hamnar mitt i en uppgörelse mellan flera gäng, med olika sorters koppling till maffian.

Ganska invecklat, och mycket har man inte fått veta så mycket om än. Men det är ju arton volymer till.

söndag 19 oktober 2008

Sannhetens time


Sannhetens time
av Willy Ustad

"Sannhetens time" är den tredje delen i serien Opprør, som handlar om ungdomar i slutet av 60-talet och början av 70-talet. Det är en av alla dessa norska långserier som finns, men den är annorlunda, på gott och ont. Det bästa är att den handlar om en tid som inte är så vanlig i genren. Annars är det mycket bonderomantik i de här serierna, och de utspelar sig väl gärna före 1950 då. Serier med handlingen förlags till nutiden finns det också en del av. Nackdelen tycker jag är att det så tydligt är tidsperioden som Opprør handlar om. Jag kan ganska tydligt se tiden framför mig, medan personerna är mycket blekare. Dessutom tycker jag att den röda tråden är aningen tunn.

Peter Hammer vet hur hans stora kärlek bragtes om livet, men bevis saknas. Därför vill han undersöka på egen hand, tillsammans med ett par andra som är invigda i hemligheterna. Han slits dessutom mellan det förflutna (även om det inte var så väldigt länge sedan) och en viss vilja att fortsätta med sitt eget liv.

Britt Fagerbekk har börjat lära sig hur man ska ta en publik. Hon tycker att det är utvecklande, och anar inte att hennes läromästare har en baktanke. Han behöver folk som passar in i den militanta vänsterrörelse han vill skapa. Som ett led i hennes träning uppmuntrar han henne att starta en motståndsgrupp mot pornografi. I Danmark har det mesta plötsligt blivit lagligt och många är oroliga för att det ska sprida sig till Norge. Men det visar sig att det finns mer än en ståndpunkt bland porrmotståndarna.

Det finns även de som ser de nya danska lagarna som en möjlighet. Massor av unga kvinnor från t.ex. Norge och Sverige söker sig till Köpenhamn för att tjäna pengar snabbt och lätt. Bland dem finns Eva Bolinder, som anlitas till en gyttjebrottningsshow av en ganska skum entreprenör. Men vem har påstått av Eva och de andra tjejerna skulle vara offer för något som helst?

Jag tror det här är den enda bok jag har läst som handlar om gyttjebrottning. Annorlunda miljöer, som sagt. Men jag har svårt att hålla isär många av karaktärerna och slutet var kanske lite väl osannolikt ...

Opprør:
1. "Farvel, Angelina"
2. "Sterke krefter"

onsdag 15 oktober 2008

Utsocknes i Fiskesjö


Utsocknes i Fiskesjö
av Carl Hedsved

En storögd, utomjordningsliknande stadsbo åker ut på landet för att besöka en god vän och dennes apa, som är mitt uppe i ett tonårsuppror. Så klart. :)

Det är svårt att skriva särskilt mycket om de korta Lantis-serierna.

måndag 13 oktober 2008

Hitler, Jesus och farfar


Hitler, Jesus och farfar
av Lene Ask

Se, ett norskt seriealbum. översatt till svenska visserligen, men det var mer ett impulslån på bibblan är ett medvetet norsktemaval (norsk-tema-val). Det kan mycket väl hända att något av biblioteken i Göteborg har det på norska.

"Hitler, Jesus och farfar" är en lågmäld berättelse om en konstnär som får ett stipedium för att åka Berlin, om hennes förlorade kristna tro, om tvillingsystern, om pappan som dog så plötsligt, om farfadern som var tysk soldat och försvann innan pappan föddes och om andra minnen och händelser.

Jag skulle vilja läsa serien på originalspråk. Eller, jag skulle vilja äga serien på originalspråk. Trots att det verkar som en ganska enkel berättelse så var det uppenbarligen något som jag fastnade för i den, för i helgen hade jag en märklig dröm som måste ha varit delvis inspirerad av serien. Så kan det bli.

söndag 12 oktober 2008

En rekke avbrutte forsøk


En rekke avbrutte forsøk
av Selma Lønning Aarø

Författaren Selma Lønning Aarø tycker att hon har fått så mycket kritik för att hennes senaste roman hade en huvudperson som var allt för olik henne själv (hon har ju varken varit man, jude eller 40), så nu ska hon minsann skriva om sin egen barndom. Hon och hennes familj tillbringar semestern hemma hos författarens föräldrar på Stord, och det är ju en ypperlig tidpunkt att börja med det här bokprojektet. När man skriver en bok om sitt eget liv kommer det också handla mycket om ens närmaste anhöriga. Men det kommer nog inte bli några problem, hon får helt enkelt visa de inblandade sitt manus kapitel för kapitel, det blir bäst och enklast.

Men redan efter det första kapitlet stöter hon på problem, när hennes mamma hävdar att de minsann inte glömde författaren på Danmarksfärjan. Detta som är författarens första tydliga barndomsminne! Naturligtvis måste det ha hänt. Hon bestämmer sig för att låta det stå och fortsätter med hur familjen flyttade till Stord, och diktar upp att det var p.g.a. något pappan hade gjort, bara för att det låter bra.

Moren er hektiskt rød i kinnene.
- Folk kommer til å tro at faren din virkelig gjorde underslag.
[förskingrade. Marikas anm.]
- Tror du?
- Det står jo sammen med en hel del faktiske ting!
- Som at du glemte meg igjen på en ferje da jeg var fem?


Särskilt mamman fortsätter att beklaga sig över vad författaren skriver, och erbjuder henne pengar för att inte publicera boken. Storebrodern har inte fullt så många invändningar, utan klagar bara när han menar att författaren försöker ta åt sig äran av saker han hittade på. Pappan försöker mest undvika att bli inblandad i bråken och att få för mycket av skulden när mamman upptäcker vad författaren hade för sig i barn- och ungdomen.

Kapitlen om författarens barndom är roliga, men ganska typiska för barndomsskildringar. Att den utspelar sig på 80-talet (när jag var liten) gör förstås att det är roligare att läsa än om det hade varit på t.ex. 50-talet. Men det som verkligen gör boken är de otroligt roliga kapitlen där familjen inte håller med om att det faktiskt var så det gick till och där författaren försöker försvara sin text. Eller när det kommer en journalist för att intervjua författaren. Mamman inte kan låta bli att lägga sig i och författaren regredierar till någon sorts tonårstrotsålder. Det är nog väldigt många döttrar som känner igen sig i det här, även om de aldrig har blivit intervjuade för kultursidorna.

Rekommenderas!

lördag 11 oktober 2008

God Child 8


God Child 8
av Kaori Yuki

Detta är den sista delen i serien och allting får sin upplösning. Men detta känns som den svagaste samlingspocketen i hela serien. Bra slut är svåra att få till.

Som helhet är God Child medelgod. Jag tyckte att de första delarna var mycket bättre. Vill man frossa i viktorianska fantasier är den ju förstås inte fel. :)

God Child:
- God Child 1
- God Child 2 & 3
- God Child 4-7

Løsningen på Madonna-gåten


Løsningen på Madonna-gåten
av Elisabeth Botterli, Knut Nærum & Peder Udnæs

Av en ren slump läste jag två böcker i rad som delvis utspelar sig på Nasjonalgalleriet, denna och "Cassandras finger". Fast "Løsningen på Madonna-gåten" har förstås mycket mer med en annan bok att göra, nämligen "Madonna-gåten". Ingen parodi på "Da Vinci-koden" är komplett utan en tillhörande "sanningen bakom"-bok. Eller som det står på baksidan: "Løsningen på Madonna-gåten forutsetter at du har lest Madonna-gåten, som igjen forutsetter at du har lest Da Vinci-koden, som på sin side knapt forutsetter at du kan lese i det hele tatt."

Genom hela boken hävdar författarna att alla avslöjanden i "Madonna-gåten" är samma, och att de bara skrev det i form av en rätt fånig actionroman för att de ville att budskapet skulle nå ut till så många som möjligt och de hade ju sett hur många som läste "Da Vinci-koden". De beskriver också alla "fakta" bakom berättelsen och förklarar vilka de var inspirerade av när de skapade karaktärerna. Mordoffret Sondre Nugren är t.ex. inspirerad av Nasjonalmuseets direktör Sune Nordgren, men bokens karaktär är norsk i stället för svensk, för "det får da være måte på å gi en karakter usympatiske egenskaper". :-D Hela tiden är det sådana här lite elaka, roliga kommentarer. Jag satt och småskarattade boken igenom. Som tur är så är den ganska kort och väldigt snabbläst. Nackdelen med "Madonna-gåten" var ju att den var nästan lika lång som "Da Vinci-koden" (lite mer kortfattad, men i stort sett hände exakt samma saker i de båda böckerna) och det blev faktiskt i längsta laget. Båda böckerna är säkert roligare för folk som känner till norska kändisar bättre än vad jag gör. Jag märker att jag missar en del antydningar, men jag hänger med ganska bra ändå.

Att det var två år sedan jag läste "Madonna-gåten" och tre år sedan jag läste "Da Vinci-koden" gör inget. Boken förutsätter inte att du har dem i friskt minne, bara att du någon gång har läst dem.

Cassandras finger


Cassandras finger
av Gert Nygårdshaug

Oj. Man skulle kunna säga att jag blev överraskad av den här boken. Fast mer korrekt är väl att Gert Nygårdshaug har grundlurat mig totalt. Eller har han det? Jag undrar om jag kommer bli något klokare av nästa bok i serien. Jag hoppas ju det, samtidigt som jag förstås önskar att serien även i fortsättningen kommer innehålla fler enorma vändningar av dn här typen. Av vilken typ? Nej, det kan jag inte avslöja. Låt mig bara säga att det helt klart är värt att läsa böckerna i den här serien, och att läsa dem i ordning.

Ofta utspelar sig böckerna i den här serien på mer exotiska platser, men i "Cassandras finger" befinner man sig i Oslo och i Lommedalen. Jag känner inte till Lommedalen, men det låter som ett ställe där det inte händer så mycket. Bortsett från att Märtha och Ari tydligen bor där (fast det gjorde de inte när den här boken skrevs i början av 90-talet). Men när Fredric Drum ska åka för att hälsa på sin gode vän Hallgrim Hellgren, som har stuga där, hittar han vännen död på väg dit. Han har råkat ut för en märklig bilolycka och Fredric Drum misstänker att det rör sig om ett mord. Men hur och varför?

Och hur kan den enorma statyn av krigarkungen Assurbanipal ha hamnat inne i Hellgrens lilla stuga? Så sent som dagen före stod den ju på Hellgrens arbetsplats, Nasjonalgalleriet i Oslo. Vem har flyttat en flera ton tung och ett par meter hög staty lite snabbt sådär? Och hur fick de överhuvudtaget in den i Hellgrens tuga. Varken statyn eller stugan har plockats isär...

Berättelsen innehåller även en underlig poliskommisarie, en död biskop och en sorts punkarkollektiv, där alla pratar så speciell dialekt/slang att jag knappt förstår hälften av deras repliker. Och jo, allt hänger ihop på ett eller annat sätt. Som vanligt är intrigen helt galen, men Nygårdshaug lyckas ändå få läsaren att tro på vad som händer. och så kommer den stora överraskningen...


Serien om Fredric Drum og Skarphedin Olsen:
1. "Honningkrukken"
2. "Jegerdukken"
3. "Dødens codex"
4. "Det niende prinsipp"

fredag 10 oktober 2008

Välkommen till Hammarö


Välkommen till Hammarö
av Malin Biller

Ännu en liten Lantis. Den här gången är det en skildring av hur det är att växa upp på ett litet ställe och inte passa in så bra.

torsdag 9 oktober 2008

Varmelager fem


Varmelager fem
av Tore Renberg

"Varmelager fem" består av teckningar och collage med lite text till. Det påminner ibland om Jan Stenmark (som också framhålls som en av inspirationskällorna), men Tor Renberg använder långt ifrån enbart gammaldags bilder. Lite roligt ibland, lite märkligt ibland. Jag tror jag gillar det.

onsdag 8 oktober 2008

Et glass melk takk


Et glass melk takk
av Herbjørg Wassmo

Femtonåriga Dorte bor med sin mamma och sin storasyster någonstans på den litauiska landsbygden. De har dåligt med pengar och de vet inte riktigt hur de ska kunna betala hyra och mat. Men Dorte får höra av en äldre tjej som har varit ute i stora världen att i Sverige, där kan man bli rik. Lönerna där är så höga att man tjänar lika mycket på ett par månader som man gör på flera år i Litauen (om man nu kan hitta ett jobb). Dorte är inte särskilt intresserad av att lämna hemmet, men hon vill gärna rädda familjen och smiter därför iväg utan att be om lov. Hon ska jobba som servitris i Stockholm i tre månader och tjäna massor av pengar.

Varenda läsare förstår ju vad som egentligen är på väg att hända. Det där servitrisjobbet finns inte, trots att Dorte in i det längsta hoppas. Hon blir misshandlad, våldtagen och såld till en norsk hallick. Han är faktiskt den förste som behandlar henne vänligt sedan hon lämnade hemmet, men han kräver ju förstås att hon tar emot kunder. Och Dorte har förstås inget val. Hon är instängd i en lägenhet i ett land där hon inte förstår språket, och hon har noga fått veta vad som händer om hon gör något dumt. I bästa fall blir hon utskämd i hembyn, men mer troligt är att männen som sålde henne letar upp henne och skickar tillbaka henne, och dessutom hämnas på hennes familj.

När Dorte är ensam dricker hon mjölk och för inbillade diskussioner med sin döde far. Det är klart att det första man associerar till är filmen Lilja 4-ever (minns att hon pratar med den döde pojken Volodja). Men när jag läser de sista kapitlen är det något annat jag kommer att tänka på. Är Dorte en uppdaterad version av Tora i Herbjørg Wassmos böcker från 80-talet? Jag tycker det finns så många likheter mellan deras öden. Båda är lite mindre värda i "vanligt folks" ögon. Tora i ett litet fiskarsamhälle i 50-talets Norge är dotter till en tysk soldat. Dorte i dagens Norge är en hora från en eller annan öststat. Båda utsätts för sexuella övergrepp, även om det i Dortes fall är satt i system på ett helt annat sätt. De har båda hämtat styrka från en nära släkting, och fortsätter med detta efter att dennas död. Och flera andra saker påminner också om varandra. Men ska jag välja en favorit så blir det utan tvekan de äldre böckerna, "Huset med den blinda glasverandan", "Det stumma rummet", "Hudlös himmel".

I "Et glass melk takk" vet man så väl vad som ska hända och ungefär vilka roller varje karaktär ska spela. För det är precis så här man har läst om det i tidningar och sett på TV. Visst är det ett viktigt ämne, men romanen tillför inte så väldigt mycket.

tisdag 7 oktober 2008

Norskt lästema?

Ja, jag har norskt lästema nu i oktober! Det är bara det att det är viss eftersläpning av septemberböcker här i bokdagboken. I morgonkommer jag skriva om en norsk bok, och dagen efter det, och troligen dagen efter det också.

Idag läste jag t.ex. ut en norsk bok som tog en mycket överraskande vändning och nu har jag tänkt börja på en norsk bok som bör vara utomordentligt fånig.

Inu Yasha 23-26



Inu Yasha 23-26
av Rumiko Takahashi

Inte helt otippat dyker det upp ännu fler demoner som Kagome, Inu Yasha m.fl. måste kämpa emot. Lite kärleksproblem är det också, samt några oerhört söta apor. :)

Tråkigt att det verkar hända ungefär samma sak hela tiden. Jag önskar att handlingen ville gå framåt mer. Det är ju inte en dålig serie, det är bara det att jag inte direkt känner att jag behöver kasta mig över nästa del för att få veta hur det går.

- Inu Yasha 1
- Inu Yasha 2
- Inu Yasha 3
- Inu Yasha 4
- Inu Yasha 5
- Inu Yasha 6
- Inu Yasha 7-9
- Inu Yasha 10
- Inu Yasha 11-12
- Inu Yasha 13-14
- Inu Yasha 15-20
- Inu Yasha 21-22


måndag 6 oktober 2008

Twilight


Twilight
av Stephenie Meyer

Jag är nog inte allra sist av alla bokbloggare med att läsa "Twilight". Jag menar, det finns säkert några som inte kommer läsa den alls. ;-) Jag har så många olästa böcker, så det kan ofta gå en del tid mellan inköp och läsning. Jag har haft boken liggande i flera månader. Lite skeptisk blir man ju också till sådana här böcker som "alla" läser och älskar. Fast den här gången var det ju ofta vettiga personer som älskade den, och då blir man ju nyfiken.

Det handlar alltså om Bella Swan, som flyttar hem till sin pappa i den regniga hålan Forks i Washington (staten alltså) för att hennes mamma ska kunna resa runt med sin nya kille. Bella har varit i Forks många gånger tidigare, men har aldrig trivts särskilt. Hon föredrar soliga Phoenix, där hon och mamman egentligen bor. Ganska uppoffrande av henne att flytta till Forks för mammans skull, får man säga. Hon har inga problem med att bo hos sin pappa egentligen, men hans hemstad är deprimerande. Men hon lyckas få en del kompisar i sin nya skola, och dessutom en som är hennes... fiende eller nåt. Edward Cullen verkar i alla fall alltid arg och avvisande i hennes närhet, och om det inte hade varit för att de råkat bli lab-partners i ett ämne så hade han väl hållit sig undan också. Överhuvudtaget umgås inte tonåringarna i familjen Cullen särskilt mycket med de andra eleverna på skolanl, men Edward brukar väl inte vara så fientlig mot andra än Bella.

Men trots att Bella och Edward verkar vara ovänner så utvecklar sig en sorts fascination dem emellan. Alla de fem ungdomarna i familjen Cullen är osedvanligt vackra, men Bella tycker att Edward är extra speciell. Och han verkar tycka att det är något särskilt med henne. Men det är något mystiskt med Edward och hans familj och till slut verkar alla bitar falla på plats. Hur omöjligt det än verkar så måste de vara vampyrer. Men Bella är redan hopplöst kär, trots att hon inte riktigt kan veta om hennes känslor är besvarade eller om Edward snarare ser på henne som en delikat måltid. Ah, förbjuden kärlek, familjehemligheter och stor fara, här snackar vi maffig roman. (Detta är dessutom bara del ett av fyra.)

Jag gillar den, men är inte överväldigad än. Slutet tyckte jag innehöll en del onödiga B-actionscener, men kombinationer av vardag och övernaturligheter är ju förstås en av mina favoritgenrer. Det finns dessutom en stark känsla av amerikansk spökhistoria. Jag tycker att det finns en särskild känsla i amerikanska spökhistorier, och Malin förstod vad jag menade så då hoppas jag att ni andra också förstår. Om man gillar Buffy kanske high school-miljön och vampyrerna kan ge en Buffy-känsla, men jag har ju aldrig kommit in i den serien. Däremot behövde jag bara nämna Buffy för att Kristin skulle veckla in sig i en redogörelse över vad som är dåligt med Angel och bra med Spike. Läs de här böckerna, så kan vi diskutera Edward i stället. ;-)

söndag 5 oktober 2008

Tyskarnas sommarstuga


Tyskarnas sommarstuga
av Jimmy Jönsson

Ännu en litet Lantis-seriehäfte. Den här gången handlar det antingen om att ibland "blir det bara så" eller att barn är utspekulerade marodörer. Saker som man kan tolka på flera sätt är aldrig fel.

Den som älskar något annat


Den som älskar något annat
av Karin Fossum

Jag inser plötsligt att det har gått en massa tid i världen som Konrad Sejer-deckarna utspelar sig. De första böckerna i serien hängde ihop med varandra, så att det fall som Sejer och Skarre skulle ta itu med härnäst var det som nästa bok handlade om. Men den förra boken, "Mordet på Harriet Krohn", var det väl inte så. Överhuvudtaget så var Sejer med väldigt lite i den boken, han var mer som en sorts vänligt hot i bakgrunden om jag minns rätt (vänligt hot, ja), och man fick inte veta så mycket om hur han hade det privat just då. Men i "Den som älskar något annat" är hans dotterson, som var liten i de tidigare böckerna, tonåring och Sejer har en annan hund än tidigare. Jag minns inte om han skaffade den i en tidigare bok eller om den är helt ny. Men det verkar i alla fall ha gått många år mellan "Den som älskar något annat" och den förr-förra boken, "Svarta sekunder". Och det är ju vettigt. Ibland kan det bli lite konstigt när deckare dels ska utspela sig i samtiden, dels utspelar sig ganska tätt om man ser till polisernas liv. Det kan ju knappast komma nya böcker oftare än en gång om året och då blir det en sorts tidsförskjutning där t.ex. stora teknologiska framsteg görs på vad som kanske bara är ett par månader för huvudpersonerna.

Men det här är faktiskt inte den sorters deckare där poliserna är allra viktigast och fallet bara är med för att de ska ha nåt att göra på jobbet. :-p Ett långt hopp i Sejers liv gör ingenting.

I den här boken handlar det mycket om det gifta par som på en av sina vanliga skogspromenader hittar en död pojke. Han är inte så gammal och det är tydligt att han har blivit utsatt för ett övergrepp innan han dog. Paret har en stund tidigare mött en man som verkade stressad och uppjagad över något. Paret reagerar mycket olika inför upptäckten av barnet. Mannen använder det som ett sätt att glänsa, han skryter och händelsen inför vänner och arbetskamrater och han samlar på urklipp om utredningen. Hans fru skäms över det här beteendet, hon tycker att han vältrar sig i andras olycka, men hon har inte så mycket att säga till om. Det är intressant att läsa om dem, för de har ju egentligen ingen särskilt viktig roll i sammanhanget, förutom som vittnen.

Sejer och Skarre går långsamt och noggrant igenom alla ledtrådar, Skarre läser in sig på sexuella avvikelser och pedofili och de diskuterar detta och fallet. Är det en förstagångsförbrytare eller någon som är känd sedan tidigare? Så försvinner ännu en pojke och misstänksamheten i rädslan börjar ta fart på allvar i bygden.

Det här är som vanligt en väldigt bra bok av Karin Fossum. Sejerdeckarna brukar ju vara det. De är också lite extra obehagliga, eftersom hennes karaktärer är så psykologiskt realistiska och allt inte är svart eller vitt. Även om hennes poliser löser fallet, så löser det inte alla problem.

lördag 4 oktober 2008

Berättelser från Sjumilaträsket


Berättelser från Sjumilaträsket
av Nasses Nekromantiker

Tobbes förlag hade monter på bokmässan. Coolt. Naturligtvis var jag tvungen att gå dit och se vad han hade gett ut för något sedan förra mässan. Det var bl.a. det här seriealbumet, som i grund och botten är något galet fanzin - Nasses Nekrozin. Detta är så vitt jag förstår den trettonde publikationen i den serien fast det första som utkommer i lyxig bokform, och innehåller mest nytt material men även en del gammalt.

Det kretsar kring den onde despoten NecroNasse (som påminner om en annan berömd gris) och de andra varelserna i hans borg. På baksidan utlovas serier, våld och dumheter, och det stämmer rätt väl med innehållet. Våldet är jag inte sådär superintresserad av, men dumheter är kul (och okej, våldet och dumheterna sammanfaller ju rätt ofta). I det här seriealbumet är det definitivt så att ju dummare det är desto bättre. :) Det jag inte gillar är att det ibland kan kännas lite väl internt. Bäst är den helt idiotiska "Duell med döden" och snyggast är omslaget.

De som döljer sig bakom "Nasses Nekromantiker" är Fredrik Andersson, Daniel Ankarsten, Johan Cedmar Brandstedt, Sebastian Ericsson, Karl Holmqvist, Björn Härgestam, Nils Härgestam, Jan Kustfält, Daniel Lennéer, Anders Lorentzen, Andreas Müller, Alexander Pettersson, Henrik Sahlström, Richard Svensson och Fredrik Torstensson. Daniel Lennéer har jag läst tidigare och Johan Cedmar Brandstedt har även gett ut ett, hmm, "soloalbum" om en ond liten gris.

fredag 3 oktober 2008

D

Utmaningen är att nämna en bok OCH en författare på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om vi ska hänföras eller skrämmas bort. För er som vill finns också kategorin litterär karaktär att lägga till. Läs mer om Malins "Böcker A-Ö". (Jag gör förresten inte karaktär. För svårt att komma ihåg vad alla heter.)


Äntligen en ny bokstav! D.

Författare: Joanna Rubin Dranger. Hennes serieböcker är så himla bra. Enkla, men liksom exakta.

Bok: "Dr Tatianas råd om sex och samlevnad för hela skapelsen" av Olivia Judson. Precis vad det låter som, en sexspalt för alla möjliga sorters djur, svampar, fiskar och annat på jorden. Superintressant och otroligt roligt.


Tidigare bokstäver:
1. W
2. P
3. C
4. B
5. S
6. A
7. K
8. T
9. L
10. O


torsdag 2 oktober 2008

Den siste lantisen, Monster



Den siste lantisen
Monster
av Mattias Elftorp

Detta är två små, tunna seriehäften (tänk pixiböcker, fast lite högre) ifrån Seriefrämjandets Lantis-kollektion. Seriefrämjandets monter på Bokmässan hade lanthandelstema och Lantis-häftena såldes i dussin och halvdussin. Jag köpte två dussin. Hehe. Det började med att jag köpte ett par stycken på en Bokmässa för flera år sedan och efter det fick jag ett starkt behov av att äga alla. (Jag hade många Pixiböcker när jag var liten också. Kanske är därför jag är boknörd.)

Två av Lantisarna jag köpte visade sig i alla fall vara av samma serieskapare, så då läste jag dem först. Jag har aldrig hört talas om Mattias Elftorp förr, men det går att se vad han håller på med på hans hemsida.

Den första av de båda Lantisarna heter "Den siste lantisen" och handlar om hur en lantis (den siste) reagerar när han upptäcker att staden under natten har inkräktat på hans mark. Trots att han har sänt ett varningsbrev. Weird. :)

"Monster" är en vampyrhistoria som tyvärr har försvunnit lite ur min hjärna eftersom jag har hunnit läsa en betydligt längre och maffigare vampyrhistoria efter det. Den begränsade längden bidrar till att "Monster" blir en ganska basic berättelse om vampyrism.

onsdag 1 oktober 2008

Skicka Kaja!


Skicka Kaja!
av Ester Ringnér-Lundgren

"Skicka Kaja!" är fortsättningen på "Kaja och spökbåten", och också den här har en ganska enkel och snäll deckarintrig. Det är jullov och Kajas bror Lasse och hans kompisar är eld och lågor över ett projekt som en ung man i den lilla hamnstaden har dragit igång. Man ska väcka liv i den gamla roddföreningen och rusta upp dess båtar och båthus. Men i båthuset hittar Kaja och hennes syster Lilian något som drar in dem i ett par obehagliga situationer. Men Kaja ser en chans att rädda värstingkillen Tjoffa (hehe, vilket namn) från att hamna djupare i dåligt sällskap.

Ehm, jag kommer inte riktigt ihåg intrigen längre. Det var ett par dagar sedan jag läste boken. Den är väl inte bland de bästa av Ester Ringnér-Lundgrens böcker, men det är ju som vanligt väldigt mysig läsning. :)

SUB-status

591 böcker som "ska läsas snart". Oops.