lördag 31 januari 2009

Mannen med hatten i hålet


Mannen med hatten i hålet
av Emelie Östergren

Den här var riktigt konstig. Om en flicka eller kvinna som upptäcker en man med hatt. I ett hål.

Emelie Östergren var en av serieskaparna som medverkade i antologin "Samtidigt". jag tyckte väl att jag kände igen stilen.

Lantisar:
L002: "Sigvard" av Mats Källblad
L003: "Gröna tomater" av Gunnar Krantz
L004: "Diezeldimma" av Josefin Olofsson
L005: "Morfars verkstad" av Knut Larsson
L006: "Högerback" av Maria Fredriksson
L007: "Genvägen" av Daniel Ahlgren
L008: "Små stunder av lycka" av Karna Rusek
L009: "Välkommen till Hammarö" av Malin Biller
L010: "Svarta vinbär" av Åsa Grennvall
L013: "Jordens undergång i Jörpslinge" av Johan Wanloo
L014: "James grill" av Kim W Andersson
L015: "Tio små lantisar" av Jonna Björnstjerna
L017: "Utsocknes i Fiskesjö" av Carl Hedsved
L018: "Dimman" av Kalle Bjelkefelt
L019: "Den siste lantisen" av Mattias Elftorp
L020: "Hästtjejen" av Åsa Ekström
L021: "Ling" av Maria Fredriksson
L022: "Tyskarnas sommarstuga" av Jimmy Jönsson
L023: "Nu och aldrig mer" av Niklas Asker
L024: "Päran" av Sofia Olsson
L025: "Vägen" av Fabian Göransson
L027: "Du fattar ingenting" av Li Österberg
L030: "Panorama - ad infinitum" av Oskar Aspman
L031: "Häxan i skogen" av Lina Neidestam
L032: "Apkonster" av Mattias Adolfsson
L033: "Mannen med hatten i hålet" av Emelie Östergren
L034: "Rubiner & glasull" av Josefin Svenske
L036: "Dödvatten" av Lars Krantz
L037: "Monster" av Mattias Elftorp

Första Moseboken (Genesis)


Första Moseboken (Genesis)

Jag trodde inte att jag skulle hinna läsa särskilt många böcker under januari, eftersom bl.a. "Svärdet och spiran" tog så lång tid. Men då hade jag förstås inte tagit ett efterhängsamt magvirus in i beräkningen. Under en veckas sjukskrivning hinner man läsa en del... Jag hann t.o.m. börja på ett projekt som jag länge har funderat på - att läsa hela Bibeln från början till slut. Inte i ett svep dock. Den består ju av en massa kortare böcker (66 stycken?), och att läsa en i taget verkar lagom. Jag är inte ett dugg religiös (annars hade jag antagligen läst Bibeln tidigare), men det måste vara det litterära verk som det refereras till mest från andra böcker, film, talesätt etc. Nu var jag lite extra peppad att sätta igång p.g.a. "Palestine" och min och min systers "1001 böcker du måste läsa innan du dör"-utmaning. Ett tiotal av Bibelns böcker är med bland de 1001 böckerna man bara måste läsa. "Första Moseboken" är en av dessa.

"Första Moseboken" är helt full med kända berättelser. (Jag skriver ingen varning för spoilers här, du lär ha hört dem förr.) Det börjar förstås med skapelseberättelsen. Eller båda skapelseberättelserna, om man ska vara petig. I den här delen av boken får jag ofta en känsla av att man saknar bakgrundsinformation, sånt som säkert hörde till allmänbildningen när berättelsen skrevs. Eller så är det bara språket som gör att jag inte riktigt hänger med. Jag har 1917 års översättning (språket reviderades i början av 1980-talet). Bibel 2000-översättningen är kanske enklare.

I alla fall, det fortsätter med Edens lustgård, syndafallet, att Adam och Eva blir bortkörda ur Eden, Kain mördar sin bror Abel, folk blir bara värre och värre och Gud genomför Syndafloden, som bara de i Noas ark överlever. Så är det berättelsen om Babels torn innan det börjar bli längre berättelser om en och samma person. Nu tycker jag att det börjar bli mer lättläst. Abram/Abraham är först ut av dessa. Berättelsen om förstörelsen av Sodom och Gomorra ingår i hans berättelse. Och en hel del annat, som att hans fru fick ett enda barn, Isak, vid 90 års ålder och att Gud prövar Abrahams lojalitet genom att se om han är villig att offra sonen. Annars är väl Isak mest känd för att vara far till tvillingarna Esau och Jakob. Den ena var luden och den andra lurig...

Allra mest läsbar tycker jag att berättelsen om Josef och hans bröder (d.v.s. Jakobs söner) är. Josef är son till sin fars älsklingshustru, och därför favoriten i barnaskaran. De andra är avundsjuka och säljer honom som slav till några egyptier. Fast det går ganska bra för honom i Egypten och till slut är det en stor återförenings- och förlåtelsescen mellan honom och bröderna.

fredag 30 januari 2009

Shiraz: The Fame Diaries


Shiraz: The Fame Diaries
av Grace Dent

Shiraz och gänget överlevde sin Ibizaresa, och nu har Shiraz' bästis Carrie nya planer för sitt liv. Hon ska bli känd. Enda haken är att Carrie inte har några talanger, men hon har ingen självinsikt heller så det är inget hon ser som ett problem. Carrie vill bli känd snabbt, och det snabbaste sättet är att vara med i en dokusåpa. Alla säger att hon är skitsnygg, så Supermodel Unmasked (typ Top Model) skulle ju t.ex. kunna vara något för henne... (Grace Dent är även journalist och TV-kritiker, och verkar speciellt ha jobbat med dokusåpor. Hon kan nog ha fått en del inspiration till boken där...)

Själv är Shiraz inte intresserad av att bli känd. Hon är mer för "keeping it real". Det hon verkligen vill är att... plugga, faktiskt. Varför hoppade hon egentligen av sina A-levels-studier för att jobba som tomtenisse? Så här i sin nittonårskris ångrar hon det. Nu har hon inte råd att ta upp de studierna, utan måste försörja sig som okvalificerad dagmamma. Hon skulle dessutom vilja flytta hemifrån, för att bo åtta personer i familjens hus, som de gör nu, är ganska trångt.

Nästa bok i serien om Shiraz är den sista. Trist, för jag gillar verkligen de här böckerna. Å andra sidan är det bra att författaren slutar medan böckerna fortfarande är bra. Det vore mycket tristare om serien fortsatte långt efter att det inte finns mer att berätta om Shiraz. Det vore ju förfärligt med en Shiraz-bok där man inte skrattar högt minst fem gånger.

Till sommaren kommer den första "Diary of a Snob"-boken, som är "Diary of a Chav"-relaterad eftersom den hadlar om systern till en bikaraktär i böckerna om Shiraz. Det ser ut som om det ska bli två "Diary of a Snob"-böcker totalt, åtminstone preliminärt.

Diary of a Chav:
1. "Diary of a Chav: Trainers V. Tiaras"
2. "Diary of a Chav: Slinging the Bling"
3. "Diary of a Chav: Too Cool for School"
4. "Shiraz: The Ibiza Diaries"

Ice Haven


Ice Haven
av Daniel Clowes

"Ice Haven" är ett seriealbum där de enskilda kapitlen påminner om gammaldags seriestrippar, men som ändå är en roman. Man följer ett antal människor, både barn och vuxna, som alla bor i den amerikanska småstaden Ice Haven. Det stora samtalsämnet i staden under den här perioden är en liten pojkes försvinnande. Huvudpersonerna funderar lite på det, men för det mesta har de sina egna bekymmer att tänka på. Väldigt välskrivet. Undrar om inte detta är min Clowes-favorit (hittills).

"Ice Haven" är tydligen väldigt kontroversiell. Vad är det för fel på folk? (Läraren blev som tur var inte åtalad.)

En sommar med Elly


En sommar med Elly
av Ebba Edskog

Detta är fortsättningen på "Elly från Kvarngården". Det finns bara de här två böckerna i serien. Lite synd, för dessa är några av de bästa B. Wahlströmsböcker jag har läst. Elly känns som en mycket mer genomtänkt karaktär än många andra hjältinnor i böcker från det här förlaget. Åtminstone av de B. Wahlströmsböcker som jag har läst att döma. Bra miljöer också. Ett tips för flickboksläsare.

Det är sommarlov. Elly har hunnit bli tio år och har just slutat folkskolan. Hon började nämligen skolan redan när hon var fem år. Elly kan inte låta bli att lägga märke till att hon får hjälpa till ganska mycket hemma jämfört med många av sina vänner, men samtidigt tycker hon att hon har ett friare liv än de barnen som bor i staden. Hon springer runt lite som hon vill för det mesta, men just nu är hon rädd för att ta den vanliga vägen in till staden. Då måste hon nämligen passera den ilskne slaktaren, som är så elak mot sin dotter. Riktigt mystiskt blir det när slaktarens dotter försvinner. Ellys bror säger att hon säkert har blivit slaktad.

Böckerna är från slutet av 60-talet, men utspelar sig "förr i tiden". Jag vet inte exakt när. De vuxna i den här boken pratar om ett krig, men jag vet inte vilket. Första världskriget eller andra?

torsdag 29 januari 2009

Palestine


Palestine
av Joe Sacco

"Palestine" var ett av seriealbumen som jag fick i julklapp, och det blev ju tyvärr ett väldigt aktuellt ämne. Det är ett reportage i serieform, om amerikanen Joe Saccos resa till de palestinska områdena 1991-1992. Nästan tjugo år sedan, men det är mycket möjligt att det inte har varit några större förändringar sedan dess. Berättelserna här kunde ofta lika gärna ha stått i någon tidning förra veckan. Säkert har det varit massor av politiska förändringar hit och dit under den här tiden, men "Palestine" handlar mest om helt vanliga palestinier och om en vardag med utegångsförbud på kvällarna, patrullerande soldater och svårigheter att hitta jobb och resa mellan de olika palestinska områdena.

Det är inte så många israeler som får komma till tals, för det är inte dem reportaget handlar om. Sacco återberättar de berättelser som han själv får berättade för sig, och det handlar mycket om palestinier som har blivit fängslade, misshandlade eller dödade, och sympatierna ligger förstås på deras sida. Annars är det inte ett så partiskt reportage som man kanske skulle kunna tro. Det kommer fram att det finns aggressivitet åt båda håll, det är bara det att den ena sidan har ett så stort övertag och vet att utnyttja det. De intervjuades åsikter redovisas, men Sacco presenterar inte Sin Egen Lösning På Konflikten. Det är inte det det handlar om heller.

Sacco är dock väldigt synlig själv i sin serie. Man får ta del av hans tankar kring vad som händer och hans funderingar på sitt reportage. Och även vad många av de palestinier han intervjuar anser om hans reportage. De berättar visserligen gärna om sina ibland oerhört uppslitande erfarenheter, men många ifrågasätter även nyttan med att göra det. De har pratat med journalister förr och ingenting har förändrats.

Ett mycket intressant reportage. Det funkar väldigt bra med ett reportage i serieform, speciellt när det handlar om att visa de detaljer som författaren har fäst sig särskilt vid.

Morfars verkstad


Morfars verkstad
av Knut Larsson

Stämningsfulla (inte så vykortsmässigt som ordet låter) bilder, och nästan inga ord, om en pojke som leker i sin morfars verkstad, medan morfadern slöjdar.

Lantisar:
L002: "Sigvard" av Mats Källblad
L003: "Gröna tomater" av Gunnar Krantz
L004: "Diezeldimma" av Josefin Olofsson
L005: "Morfars verkstad" av Knut Larsson
L006: "Högerback" av Maria Fredriksson
L007: "Genvägen" av Daniel Ahlgren
L008: "Små stunder av lycka" av Karna Rusek
L009: "Välkommen till Hammarö" av Malin Biller
L010: "Svarta vinbär" av Åsa Grennvall
L013: "Jordens undergång i Jörpslinge" av Johan Wanloo
L014: "James grill" av Kim W Andersson
L015: "Tio små lantisar" av Jonna Björnstjerna
L017: "Utsocknes i Fiskesjö" av Carl Hedsved
L018: "Dimman" av Kalle Bjelkefelt
L019: "Den siste lantisen" av Mattias Elftorp
L020: "Hästtjejen" av Åsa Ekström
L021: "Ling" av Maria Fredriksson
L022: "Tyskarnas sommarstuga" av Jimmy Jönsson
L023: "Nu och aldrig mer" av Niklas Asker
L024: "Päran" av Sofia Olsson
L025: "Vägen" av Fabian Göransson
L027: "Du fattar ingenting" av Li Österberg
L030: "Panorama - ad infinitum" av Oskar Aspman
L031: "Häxan i skogen" av Lina Neidestam
L032: "Apkonster" av Mattias Adolfsson
L034: "Rubiner & glasull" av Josefin Svenske
L036: "Dödvatten" av Lars Krantz
L037: "Monster" av Mattias Elftorp

Syden


Syden
av Are Kalvø

"Syden" är ett uttryck som jag inte tror har någon riktig svensk motsvarighet. Det är samlingsnamnet för alla de platser som man kan åka på solsemester till. Mest Spanien, Grekland och sånt. Kanske inte så mycket Thailand, även om Thailand faktiskt verkar passa väldigt bra in i begreppet. Det ligger i begreppet att det kanske inte är så viktigt exakt vart man åker, eftersom det bara är sol och bad, och eventuellt festande, man är intresserad av.

Are Kalvø har utforskat idén om Syden, genom att läsa gamla charterkataloger, lyssna på Sydenromantiska dansbandslåtar, prata med reseledare och även åka på ett par Sydensemestrar. En till Mallorca, dit folk som verkligen vill åka på charter åker, och så på öluffning bland grekiska öar, som är Syden för folk som inte gillar Syden. :) Väldigt roligt, till och med för mig som aldrig har varit i Syden.

onsdag 28 januari 2009

Svärdet och spiran


Svärdet och spiran
av Ken Follett

Detta var juluppehållets bok i läsecirkeln. Träffen var idag, men jag är sjuk och kunde inte gå dit. :(

"Svärdet och spiran" är orsaken till att det inte har blivit så många uppdateringar i januari. Den är nämligen bortåt 1100 sidor tjock, och det tar en liten stund att läsa alla de sidorna. Det ser ut som om den i vissa svenska utgåvor (pocketutgåvor kanske?) har givits ut i två volymer.

Det handlar om ett katedralbygge i 1100-talets England. Ken Follett hade visst länge varit intresserad av katedralarkitektur och ville skriva en roman om ett katedralbygge, men det dröjde innan han verkligen fick gjort det. Men sedan blev den boken hans mest omtyckta. Ett katedralbygge är ju ett fascinerande projekt. Stort. Och så på 1100-talet.

Läsaren får följa några personer som är nära förbundna med byggandet av just den här katedralen. Det är byggmästaren Tom, som en gång har arbetat lite på en katedral och drömmer om att få vara byggmästare för en. I stället för att slå sig till ro i relativ bekvämlighet så vandrar hela hans familj omkring på jakt efter ett katedralbygge där Tom kan jobba. Och det är den nye priorn i klostret i Kingsbridge, som sliter med klostrets dåliga ekonomi och egentligen inte har råd att bygga en katedral när den gamla kyrkan förstörs. Tom måste försöka övertala honom.

Men det finns en annan typ av motståndare också. De som inte vill ha en katedral i Kingsbridge, eftersom det skulle förflytta mycket av makten dit. Från dem.

Ett katedralbygge är en långvarig process, så under bokens gång hinner barnen växa upp, ungdomarna bli vuxna och de vuxna gamla, och mycket hinner hända. Men jag hann tröttna på alla de otaliga "maktskiftningarna". Ibland ledde "de goda" och bygget gick framåt, men så fick "de onda" ledningen, och sedan kom "de goda" på en ny plan etc. etc. Man förstod hela tiden att "de goda" skulle lyckas ta sig ur sina svårigheter så småningom, men att det snart skulle dyka upp en ny motgång. Jag var inte så väldigt fäst vid karaktärerna heller. Men både handling och personer var helt okej. Boken lyckades i alla fall hålla kvar mig till slutet, även om det tog en stund att komma in i den.

Det har just kommit en uppföljare till "Svärdet och spiran" - "En värld utan slut". Den utspelar sig också i Kingsbridge, men ett par hundra år senare. Och den är ännu tjockare. Jag är inte säker på om jag kommer att läsa den. Kanske, men knappast snart.

Norskt författarbråk

Kristin gjorde mig just uppmärksam på att det är författarbråk på gång i Norge. Erlend Loe kritiserar i sin blogg Ari Behn för dennes framträdande på "Skavlan", som han anser var pinsamt. (Svenska "Skavlan", tror jag. D.v.s. den alldeles nya talkshowen i stället för det norska "Skavlan" som har gått i många år. Måste ha varit i det första avsnittet då, som jag inte såg.)

Ari Behn kontrar med att kalla Loe för "ett furubord".

Anne B. Ragde och Unni Lindell tycker att det är roligt med lite bråk. (Fast med en annan formulering, för just min formulering skulle betyda "lugnt med lite oväsen".) Här kan vi också se att "unorsk" är samma sak som "osvensk", fast i Norge.

Antagligen överdriver tidningarna, men vi har åtminstone fått ut en ny rolig förolämpning av det hela. Furubord!

Vissa anser dock att det inte är en förolämpning. Men, tja, Behn avsåg det knappast som en hedersbetygelse.

tisdag 27 januari 2009

Nu och aldrig mer


Nu och aldrig mer
av Niklas Asker

Sorglig historia. Men jag ska väl inte avslöja för mycket.

Lantisar:
L002: "Sigvard" av Mats Källblad
L003: "Gröna tomater" av Gunnar Krantz
L004: "Diezeldimma" av Josefin Olofsson
L006: "Högerback" av Maria Fredriksson
L007: "Genvägen" av Daniel Ahlgren
L008: "Små stunder av lycka" av Karna Rusek
L009: "Välkommen till Hammarö" av Malin Biller
L010: "Svarta vinbär" av Åsa Grennvall
L013: "Jordens undergång i Jörpslinge" av Johan Wanloo
L014: "James grill" av Kim W Andersson
L015: "Tio små lantisar" av Jonna Björnstjerna
L017: "Utsocknes i Fiskesjö" av Carl Hedsved
L018: "Dimman" av Kalle Bjelkefelt
L019: "Den siste lantisen" av Mattias Elftorp
L020: "Hästtjejen" av Åsa Ekström
L021: "Ling" av Maria Fredriksson
L022: "Tyskarnas sommarstuga" av Jimmy Jönsson
L023: "Nu och aldrig mer" av Niklas Asker
L024: "Päran" av Sofia Olsson
L025: "Vägen" av Fabian Göransson
L027: "Du fattar ingenting" av Li Österberg
L030: "Panorama - ad infinitum" av Oskar Aspman
L031: "Häxan i skogen" av Lina Neidestam
L032: "Apkonster" av Mattias Adolfsson
L034: "Rubiner & glasull" av Josefin Svenske
L036: "Dödvatten" av Lars Krantz
L037: "Monster" av Mattias Elftorp

Tio små lantisar


Tio små lantisar
av Jonna Björnstjerna

Kul berättelse om en dokusåpa i lantlig miljö (ja, nästan som Farmen) där förfärliga saker börjar hända.

Lantisar:
L002: "Sigvard" av Mats Källblad
L003: "Gröna tomater" av Gunnar Krantz
L004: "Diezeldimma" av Josefin Olofsson
L006: "Högerback" av Maria Fredriksson
L007: "Genvägen" av Daniel Ahlgren
L008: "Små stunder av lycka" av Karna Rusek
L009: "Välkommen till Hammarö" av Malin Biller
L010: "Svarta vinbär" av Åsa Grennvall
L013: "Jordens undergång i Jörpslinge" av Johan Wanloo
L014: "James grill" av Kim W Andersson
L015: "Tio små lantisar" av Jonna Björnstjerna
L017: "Utsocknes i Fiskesjö" av Carl Hedsved
L018: "Dimman" av Kalle Bjelkefelt
L019: "Den siste lantisen" av Mattias Elftorp
L020: "Hästtjejen" av Åsa Ekström
L021: "Ling" av Maria Fredriksson
L022: "Tyskarnas sommarstuga" av Jimmy Jönsson
L024: "Päran" av Sofia Olsson
L025: "Vägen" av Fabian Göransson
L027: "Du fattar ingenting" av Li Österberg
L030: "Panorama - ad infinitum" av Oskar Aspman
L031: "Häxan i skogen" av Lina Neidestam
L032: "Apkonster" av Mattias Adolfsson
L034: "Rubiner & glasull" av Josefin Svenske
L036: "Dödvatten" av Lars Krantz
L037: "Monster" av Mattias Elftorp

söndag 25 januari 2009

Drottning Pokou


Drottning Pokou - Concerto för ett offer
av Véronique Tadjo

Véronique Tadjo är en författare vars namn jag hittade när jag letade efter böcker till mitt Jorden runt-projekt, men eftersom hennes böcker ofta verkar handla om gamla myter och liknande så passade de inte riktigt in där. Däremot verkade hon intressant att läsa utanför projektet.

Berättelsen om drottning Pokou är välkänd i Elfenbenskusten, där författaren är uppvuxen. Drottning Pokou verkar faktiskt vara en historisk person som levde för ca. 300 år sedan. Enligt legenden offrade hon sitt enda barn för att rädda sitt folk när de var på flykt och utropades därefter till drottning över folket, som tog namnet Baule, efter frasen "ba-ou-li" ("barnet är dött").

I boken om drottning Pokou utforskar Véronique Tadjo berättelsen om barnaoffret. Först berättar hon en bakgrundshistoria om Pokous barndom och om hur hon, efter att hon gift sig, var barnlös i många år innan hon fick sitt enda barn. Sedan följer många versioner av händelserna kring offret och dess efterspel. I några lever hon vidare utan barnet, i några berättelser följer hon barnet ner i floden (barnet kastades i en flod för att blidka den, så att folket kunde korsa den och på så sätt undkomma sina förföljare). I en version vägrar hon att offra sitt barn, och historien blir väldigt annorlunda.

Men det talas också om att legenden om Pokous offer bara är bildlig, och att det egentligen inte var ett barn som offrades. Eller var det någon annans barn?

Speciell bok. Läsvärd.

onsdag 21 januari 2009

Ser du meg nå?


Ser du meg nå?
av Tor Ærlig

Jag hittade en författare på Ä (tja, nästan), men det var inte det lättaste. Lite fusk var det också, för jag har nog läst någon kortare serie av Tor Ærlig tidigare.

"Ser du meg nå?" är ett riktigt bra seriealbum som handlar om en ung man vid namn Tom Sandmannn. Händelserna blandas utan kronologisk ordning, men är nästan alltid hämtade från lumpen, russetiden (den sista perioden innan man slutar gumnasiet, med massor av fester, upptåg och speciella traditioner) och Toms och hans två bästa vänners färd mot Afrika i en liten, liten båt. Tom tänker mycket på Vilde, tjejen han inte lyckades bli ihop med under russetiden.

De här tre perioderna i Toms liv ligger egentligen ganska nära varandra, precis innan det "vanliga" vuxenlivet börjar. Tom är lite anonym, eller mest av allt känner han sig kanske anonym. Toms tankar blandas med lite mer action, framför allt upplevelserna under färden mot Afrika. Båten de har är ju strängt taget inte såpass sjöduglig att det är smart att ge sig ut på en så lång resa i den. Men just den biten av berättelsen verkar faktiskt vara baserad på författarens egna upplevelser. Inte alla händelserna, antar jag, men själva projektet att resa till Afrika i en pyttebåt.


Marikas A till Ö-projekt:

A Ronny Ambjörnsson - "Mitt förnamn är Ronny"
B Holly Black - "Mörkrets tjänare"
C Chun Sue - "Beijing doll"
D Edwidge Danticat - "En skörd av tårar"
E Ing-Marie Eriksson - "Märit"
F Jonathan Franzen - "Tllrättalägganden"
G Niall Griffiths - "Kelly + Victor"
H Ernest Hemingway - "The Old Man and the Sea"
I John Irving - "Garp och hans värld"
J Henry James - "The Turn of the Screw and Other Stories"
K Theodor Kallifatides - "Kärleken"
L Camilla Läckberg - "Isprinsessan"
M Shena Mackay - "Solen går ner över Eugene Schlumburger/Dvärg på rymmen"
N Donna Jo Napoli - "Zel"
O Tawni O'Dell - "Avvägar"
P Berny Pålsson - "Vingklippt ängel"
Q Anna Quindlen - "Object Lessons"
R Bjarne Reuter - "7A"
S William Sutcliffe - "En tripp till Indien"
T Stella Tillyard - "Aristokrater"
U Mirja Unge - "Det var ur munnarna orden kom"
V Salley Vickers - "Julias ängel"
W Sarah Waters - "Tipping the Velvet"
X Xinran - "De goda kvinnorna från Kina"
Y Banana Yoshimoto - "Kitchen"
Z Cecily von Ziegesar - "Gossip Girl"
Å Daniel Åberg - "Dannyboy & kärleken"
Ä Tor Ærlig - "Ser du meg nå?"

Ö

söndag 18 januari 2009

Kaja och de nio elefanterna


Kaja och de nio elefanterna
av Ester Ringnér-Lundgren

Fortfarande är det samma sommarlov som i de två föregående böckerna. Händelserikt sommarlov det här, men det är i alla fall bättre än böcker där det alltid är nåt nytt lov men där karaktärerna inte blir äldre för det...

Kaja, hennes syster Lilian och deras mamma ska åka till ett lugnt och skönt pensionat på landet. Systrarna ser för sig en lugn och idyllisk, på gränsen till långtråkig, resa och packar med handarbeten och grejer. Men så blir det förstås inte. Kaja lyckas ju snubbla över något nytt mysterium, och hon och Lilian måste använda allt de har av skådespelartalanger för att inte avslöja för "skummisarna" att de misstänker något. Och det verkar inte bättre än att "skummisarna" har sina aningar om att Kaja och Lilian vet för mycket, men att även de låtsas som om allt vore normalt. Här blir det nästan riktigt spännande, även om man vet att det inte kommer hända något riktigt hemskt i den här typen av bok.

Kaja:
1. "Kaja och spökbåten"
2. "Skicka Kaja!"
3. "Hemligt budskap, Kaja!"
4. "För fulla segel, Kaja!"

torsdag 15 januari 2009

Banana Fish vol. 4


Banana Fish vol. 4
av Akimi Yoshida

För att ta reda på mer om det mystiska Banana Fish reser Ash och hans följe till Ashs hemstad Cape Cod. Ash rymde därifrån några år tidigare, och är inte glad över att behöva återvända. Dessutom har de den korsikanska maffian efter sig, och även den kinesiska, vilket Ashs kompis Shorter får erfara.

Bland våld och mörka hemligheter finns det även en del roliga scener. Dessutom är serien från 80-talet och utspelar sig 1985, och det var roligt att läsa om hur datorerna på den tiden var. De äldre journalisterna i sällskapet, Ibé och Max Lobo, är lika chockade över att ungdomarna Ash och Eiji kan använda en dator som de yngre är över att de äldre inte kan. "Welcome to the eighties." :-D


- Banana Fish vol. 1
- Banana Fish vol. 2
- Banana Fish vol. 3

söndag 11 januari 2009

Yukiko's Spinach & Mariko Parade



Yukiko's Spinach
av Frédéric Boilet

Mariko Parade
av Frédéric Boilet & Kan Takahama

Två väldigt vackra, väldigt realistiskt tecknade seriealbum om vad som verkar vara författarens (d.v.s. Frédéric Boilets) egna upplevelser i Japan. Särskilt i "Yukiko's Spinach" syns han sällan i bild, trots att han är närvarande. Han har repliker, men bilderna föreställer nästan uteslutande Yukiko, Mariko eller de japanska omgivningarna. (Någon gillar sin modell...)

I stort sett handlar det om hur han träffar Yukiko och har ett lite sorgligt erotiskt äventyr med henne (sorgligt eftersom hon egentligen är intresserad av någon annan, och hennes historia med Boilet kommer ta slut när den andre mannens flickvän har åkt utomlands igen). Sedan träffar han Mariko i slutet av "Yukiko's Spinach". De verkar vara ett par i flera år. "Mariko Parade" skildrar en semesterresa och Boilets känsla av att det kommer ta slut mellan dem. Någon gång i alla fall. Serierna känns lite som en konstnärlig fransk film.

Jag är inte säker, men det verkar nästan som om Yukiko och Mariko är samma person.

Sense and Sensibility


Sense and Sensibility
av Jane Austen

När Mr. Dashwood dör får hans son i första äktenskapet ärva det mesta, bl.a. huset Norland Park med tillhörande ägor, som måste ärvas av en manlig arvinge. De som bor på godset nu, nämligen den nuvarande Mrs. Dashwood och parets tre döttrar, får bara ärva en del pengar och lösöre och står utan ett egentligt hem. John Dashwood har lovat sin far att ta hand om sina halvsystrar och deras mor, och det finns ett mycket komiskt samtal där han och hans fru övertalar varandra om att den framlidne Mr. Dashwood inte kan ha menat finansiell hjälp, utan kanske hjälp med att flytta möbler eller nåt sånt. John och Fanny Dashwood är ganska... ekonomiskt sinnade. ;-)

Räddningen i nöden blir ett erbjudande från Mrs. Dashwoods kusin Sir John Middleton, som erbjuder dem att bo i en "cottage" nära hans eget hus. Det finns tillräckligt med fördelar för att Elinor, den äldsta av döttrarna och den som har hand om praktiska och ekonomiska ting, ska godkänna det. Mamman och mellansystern Marianne låter sig alltid rivas med av sina känslor och bryr sig inte så mycket om hur mycket de faktiskt har råd att betala i hyra och liknande. Vid det här laget vill de bara komma bort från Norland Park, som inte längre är någon trevlig plats efter att Fanny Dashwood har flyttat in. (Den yngsta systern är bara ett barn och inte särskilt viktig för berättelsen.) Nackdelen med flytten är att Barton Cottage ligger i ett helt annat grevskap och att Elinor har fäst sig vid Fannys betydligt trevligare bror Edward Ferrars. Men hon väger för- och nackdelar mot varandra och inser att hon helt enkelt får riskera att offra sin egen lycka. Hon är ändå inte fin nog för att Edwards familj skulle godkänna ett äktenskap mellan dem.

I sin nya hemtrakt träffar familjen en del nya människor, och Marianne får strax två beundrare. Den ene håller sig i bakgrunden. I Mariannes ögon är han en tråkig gamling som hon absolut inte kan tänka sig en framtid med. Den andre är ung, stilig och passionerad, och passar perfekt in i alla Mariannes föreställningar om den perfekte mannen. Marianne lever ut alla sina känslor. Hon är antingen överlycklig eller djupt olycklig, och säger vad hon tycker. Elinor slätar över, är artig och lider i tysthet.

Det är flera kärlekshistorier och romantiska förvecklingar, men samtidigt börjar boken med att redogöra för huvudpersonernas ekonomiska situation och genom hela boken läggs lika stor vikt vid klass och förmögenhet som vid känslor. Alla karaktärerna har sina brister, men somliga har dygder också. Och de som det går bäst för är de som uppnår någon sorts balans. Men det betyder inte att det nödvändigtvis går dåligt för de andra heller. Även de mer principlösa kan få ett helt okej liv.

Jag läser inte så mycket Jane Austen, men jag har tyckt om det jag har läst hittills. Jag borde väl läsa fler av hennes böcker. "Sense and Sensibility" är nog den jag har tyckt bäst om. Jag skulle säkert kunna skriva mycket mer om den, men frågan är hur roligt det skulle vara att läsa. ;-)

Igår såg jag den som pjäs på Göteborgs stadsteater också. Förnuft och känsla hette den då, förstås. Jag kanske inte borde ha läst ut boken samma dag som jag såg pjäsen, för i en pjäs eller film måste man nästan skriva ut några karaktärer och en del händelser, och boken kommer alltid framstå som mycket "större". Så jämförelsen blir lätt orättvis. Jag tyckte att pjäsen var enklare och mer komisk än romanen. Det jag tyckte var bäst var nog hur skillnaderna mellan Brandon och Willoughby, d.v.s. Mariannes båda beundrare, kom fram.

lördag 10 januari 2009

För fulla segel, Kaja!


För fulla segel, Kaja!
av Ester Ringnér-Lundgren

Den här boken utspelar sig kort efter föregående bok. Det är fortfarande sommarlov och Kaja ska åka ut på landet för att hälsa på sin bästa kompis Git. Mamman är glad för att Kaja ska resa bort ett tag, för det är nån smugglarhistoria på gång igen, och förra gången var ju Kaja närmare händelsernas centrum än mamma tyckte om.

Gits pappa är förvaltare på en herrgård och de bor strax intill. Kaja blir förtjust i särskilt ett rum och några av de utställda föremålen på herrgården, som är öppen för visning. Men till hennes förtvivlan blir ett av föremålen stulet! Men hon och Git har minsann sett en skum typ på herrgården. Säkert är det han som har gjort. men vem han är vet de förstås inte.

Tillbaka i staden tillbringar Kaja mycket tid på en fullriggare som har gjorts om till café. Hennes bror och grannes pojkar sommarjobbar nämligen med vykortsförsäljning och annat där. Men så inträffar det en del märkliga saker på båten. Har Kaja hamnat mitt i någon mystisk historia igen?

Trevlig bok, som vanligt. Lite spännande också. Men det är värst vad det smugglas guld och juveler i gamla ungdomsböcker. Är det verkligen det vanligaste smuggelgodset?

Kaja:
1. "Kaja och spökbåten"
2. "Skicka Kaja!"
3. "Hemligt budskap, Kaja!"

Läsutmaningar 2008 och 2009

Just det ja, jag måste ju utvärdera 2008 års läsutmaningar!

Enligt halvårsrapporten låg jag ganska bra till, men under årets andra halva struntade jag tydligen i allt va utmaningar hette. ;-)

Så här gick det:

1. 10 böcker på tyska. Fem böcker under första halvåret, men bara en under det andra halvåret. Sex totalt, inte i närheten av målet på tio.

2. Läsa klart A-Ö-projektet. Jag hade sju bokstäver kvar när 2008 började, och fyra kvar efter ett halvår. Nu har jag två kvar. Jag skyller detta på att Ä är världens mest hopplösa bokstav.

3. Påbörja Jorden runt-projektet. Jag hade bestämde redan från början att slutföra A-Ö-projektet först och bestämde ganska tidigt under 2008 att Jorden runt fick bli ett projekt för 2009.


Och så de båda mindre viktiga utmaningarna:

4. 10 fantasyböcker. Det blev sju totalt, vilket antagligen är mer än vad jag brukar läsa. Trots alla mer eller mindre kompletta fantasyserier jag har i hyllan...

5. 10 klassiker. Nio. Såååå nära.


Under 2009 har jag bara följande mål: Läs klart A-Ö. Påbörja Jorden runt.

Jag kommer fortsätta rapportera om min SUB-status varje månad, men inte ha något direkt mål med detta.

Och så kommer jag nog för skojs skull försöka läsa en del av böckerna i "1001 böcker du måste läsa innan du dör".

onsdag 7 januari 2009

Årets bästa etc. 2008, del 3



Årets mest spännande serie: Death Note av Tsugumi Ohba (illustrerad av Takeshi Obata). Ska man heja på den efterhand allt mer omoraliske huvudpersonen eller inte?

Årets roligaste serie: Efter hård konkurrens blir det Shizuru Seinos Power!!.

Årets fantasyserie: Jeff Smiths roliga och snygga Bone.



Årets sötaste serie: Inte helt lätt, men det blev till slut Yotsuba&! av Kiyohiko Azuma.

Årets underhållningsvåld: Delad placering mellan "Onda pingviner" av Elia Anie och "Death Piglet" av Johan C. Brandstedt.




Årets bok om Kina 1: "De goda kvinnorna från Kina" av Xinran. En fängslande bok om kvinnors situation i Kina.

Årets bok om Kina 2: "Babes i Beijing" av Rachel DeWoskin. En mer lättsam, men intressant, bok om Kina och om att vara utlänning i Kina.

Årets "jaså minsann": "En helt vanlig dag på jobben: Se og Hør fra innsiden" av Håvard Melnæs. En f.d. Se og hør-journalist avslöjade skvallertidningarnas arbetsmetoder.



Årets julklapp: "1001 böcker du måste läsa innan du dör" av Göran Hägg. Så klart! Det här är en bok som jag misstänker att jag faktiskt kommer läsa sönder. I vanliga fall ser mina böcker nästan lika fina ut efter att jag har läst dem som före.

Årets bästa etc. 2008, del 2



Årets ungdomsbok: Smarta "Majas morsas kompis sambo" av Katarina Kieri.

Årets historiska ungdomsromaner: Historical House-serien, som var ett samarbete mellan tre författare, Adèle Geras, Linda Newbery och Ann Turnbull.



Årets roligaste: Alla böckerna om Shiraz Bailey Wood av Grace Dent. Jag hann med att läsa de fyra första under 2008. "Diary of a Chav: Trainers V. Tiaras", "Diary of a Chav: Slinging the Bling", "Diary of a Chav: Too Cool for School" och "Shiraz: The Ibiza Diaries".

Årets besvärligaste: "Cathy's bok" (Stewart, Weisman, Brigg). Kul idé, men extremt jobbigt att hålla reda på alla små papperslappar. ;-)

Årets mysläsning: Ester Ringnér-Lundgren är ju aldrig fel om man vill läsa nåt mysigt. Under 2008 läste jag de tre första böckerna i hennes Kaja-serie. "Kaja och spökbåten", "Skicka Kaja!" och "Hemligt budskap, Kaja!".

Årets fantasy: "Tithe: A Modern Faerie Tale" av Holly Black. Om jag inte ska räkna med omläsningar blir det "Howl's Moving Castle" av Diana Wynne Jones. De har det gemensamt att de har en stark koppling till den verkliga världen.



Årets dystopi: "Never Let Me Go" av Kazuo Ishiguro. Inte olikt verkligheten, men med åtminstone en skillnad.

Årets spökhistoria: "The Graveyard Book" av Neil Gaiman. En levande pojke växer upp bland spökena på en gammal kyrkogård.



Årets finaste uppväxtskildring: "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg. Behöver jag säga mer?

Årets roligaste uppväxtskildring: "En rekke avbrute forsøk" av Selma Lønning Aarø. Författaren försöker skirva en bok om sin barndom under en vistelse i föräldrahemmet, men blir ständigt avbruten av familjemedlemmar som hävdar att hon minns fel.

Årets memoarglimtar: Fina "Natten innan de hängde Ruth Ellis" av Margareta Strömstedt.


Årets verklighetsbaserade serie: "Fun Home: A Family Tragicomic" av Alison Bechdel. Om en familjs hemligheter, sedda genom stora litterära klassiker.

Årets tyngsta självbiografi: 1,5 kg. "Need More Love" av Aline Kominsky Crumb. En tjock bok på tjockt papper om Aline Kominsky Crumbs intressanta liv. En blandning av text, bild och serier.

Årets bästa etc. 2008, del 1

Några av böckerna som jag läste 2008 och som jag vill påminna om av någon anledning. För det mesta för att jag gillade dem. ;-)



Årets roman: Den här fina utmärkelsen går till Sara Stridsbergs "Drömfakulteten".



Årets nobelpristagare: Jag läste Orhan Pamuks "Istanbul: Minnen av en stad". Det var ju inte han som fick nobelpriset i litteratur 2008, men han fick det... ett annat år. Och jag tror det var den enda bok av en nobelpristagare jag läste under året, men jag kan ha missat någon förstås.

Årets historiska roman: Sarah Waters maffiga "Tipping the Velvet".

Årets pjäs: Shakespeares "Macbeth". Eller borde jag säga "Richard III", eftersom jag både läste och såg den?




Årets kampskrift: "Bitterfittan" av Maria Sveland. Även årets kanske mest omdebatterade titel.

Årets mest omtumlande: Utan tvekan "Cassandras finger" av Gert Nygårdshaug.

Årets axelryckning: "Ladies" av Mara Lee. Levde inte alls upp till mina förväntningar. men den var helt okej, absolut inte bland årets sämsta.



Årets "inte alls fel": "Tillsammans är man mindre ensam" av Anna Gavalda. Höjd till skyarna på "fel sätt", vilket fick mig att vara skeptisk till den. Men jag läste den ändå och gillade den.

Årets glada överraskning: Om man bara ska se till lästa böcker så blir det nog Margit Sandemos "Yrsa - den glömda drottningen". Den suger inte, i motsats till alla hennes andra böcker de senaste åren.

Årets norska kioskroman: "Isprinsessen" av Bente Pedersen. Första delen i en serie av en av Norges populäraste "kiosklitteraturförfattare". men jag vill också lyfta fram Trude Brænne Larssens Rimfrost-serie, som jag läste de sista delarna av under året.

Årets omläsning: "A Vision of Light" av Judith Merkle Riley. En gammal favorit.

fredag 2 januari 2009

The Blair Witch Chronicles


The Blair Witch Chronicles
av Jen Van Meter
Illustrerat av Tommy Lee Edwards, Bernie Mireault, Guy Davis och Tom Fowler

Jag gillade filmen The Blair Witch Project när den kom. Kul med all den där bakgrundshistorien de hade hittat på, som påminner om riktiga spökhistorier (speciellt amerikanska sådana), och ryktena om att filmen skulle vara på riktigt. Jag blev dessutom påmind om den nyligen, när jag upptäckte flera handavtryck på väggen i källaren i mitt hus. ;-)

I "The Blair Witch Chronicles" berättas all den bakgrundhistorien, samt en "tidigare okänd" berättelse om ett brödrapars upplevelser i samma skog på 50-talet. Flera av de andra berättelserna ska vara baserade på ett slarvigt amatörseriehäfte, ritat av en tonårspojke som en gång försvann under flera dagar i skogen runt Burkittsville. Han hävdade att häxan hade talat till honom och serierna var ett sätt att återberätta historierna han hade fått höra.

Jag fick reda på lite mer om Elly Kedward (häxan herself) som jag antingen inte har vetat tidigare eller har glömt. Det tidigare är kanske mer troligt. Jag har aldrig gjort några direkta efterforskningar om mytologin kring filmen, så om det inte var med i filmen så har jag antagligen inte hört talas om det tidigare. Men egentligen tillförde seriealbumet inget till berättelsen. Det kanske var intressantare år 2000, när det kom ut och The Blair Witch Project var lite mer inne.

............................................................

"The Blair Witch Project" var det sista jag läste under 2008. Nu är det dags att börja fundera på vad som var årets bästa (och kanske sämsta) läsning.

Jorden runt-läsprojektet

Beställde just två böcker och känner mig nu redo att lägga upp "resrutten" för mitt projekt där jag ska läsa mig jorden runt. Jag har samlat böcker i till projektet i sådär 1,5 år. Så fort jag får de här böckerna ska jag gå igenom alla och se vilka böcker som faktiskt får vara med. Jag behöver egentligen inte tre från Italien eller fem från Indien. ;-)

Det ska vara böcker från 89 olika länder, om jag inte har räknat fel. Hmm, kanske borde leta efter ett land till, så det blir 90 jämnt.

Shiraz: The Ibiza Diaries


Shiraz: The Ibiza Diaries
av Grace Dent

I den fjärde boken om Shiraz Bailey Wood åker hon och kompisarna Carrie, Uma och Kezia till Ibiza för att festa och göra San Antonio (som egentligen verkar heta Sant Antoni) osäkert. Men Shiraz kan inte sluta oroa sig för vad som kommer hända efter de två veckornas semester. Hon har fortfarande inget jobb och inga planer, och hon bor hemma hos sina föräldrar i Goodmayes igen. Hennes mamma kommer fortsätta gnälla över att Shiraz inte jobbar. Hennes syster går henne på nerverna och hennes brors nya gangsterstil oroar henne. Och det är definitivt för många som bor i huset numera.

Problemet är ju att Shiraz vill ha ut något mer av livet än att bo i Goodmayes, jobba med nåt tråkigt och skaffa en hög ungar så fort som möjligt. Det är precis vad hennes mamma vill att hon ska göra. Först och främst att hon ska försöka få tillbaka sitt gamla jobb på Mr Yolk, som hon hatade, och sedan allt det andra. Men det var ju precis därför Shiraz dumpade Wesley, för att han ville flytta ihop med henne i en lägenhet med utsikt över fabriken där Shiraz praktiserade i "Diary of a Chav: Trainers V. Tiaras". Det var kanske dumt, tänker hon nu. För trots att de vill så olika saker så är hon fortfarande kär i Wesley. Men han är inte singel längre.

Det här är några av orsakerna till att det låter så lockande när Carrie de sista dagarna på Ibizasemestern föreslår att hon och Shiraz inte ska åka hem. Carrie har nämligen ett jättebra jobb på gång, och så kan de fortsätta festa och ha kul. Men Carrie har som vanligt varit lite väl aningslös...

Ännu en lyckad bok i den här serien. De är väldigt, väldigt roliga. Det kan inte vara lätt att få Shiraz och de andra karaktärerna att bli trovärdiga. De ska ju föreställa "typisk underklass" (och uppfylla många av fördomarna som finns om s.k. "Chavs") och det ska vara komiskt, men samtidigt måste läsaren kunna identifiera sig med Shiraz och de andra. Så åtminstone Shiraz får inte bli en karikatyr. Och det är hon inte heller. Övriga personer ser vi ju genom Shiraz, eftersom böckerna är hennes dagböcker, så det är okej om de beskrivs lite överdrivet ibland. Hon är ju till exempel inte direkt opartisk när hon skriver om Wesleys nya flickvän.

Handlingen är en blandning av realiska händelser och kanske lite mindre realistiska sammanträffanden. Det brukar ju till exempel ordna sig till det bästa. Men det kan det väl få göra. Det som möjligen kan störa är det ibland finns ett par sensmoraler inlagda. Shiraz funderar till exempel över om det verkligen är så bra att skaffa barn när man är jätteung. Hennes kompis Kezia säger ju att hon inte skulle ha velat vara utan sin dotter, men å andra sidan verkar det mest vara Kezias mamma som tar ansvar för barnet (och inte bara när Kezia är på semester). Jag tycker inte att det gör så mycket att de här sensmoralerna finns. Om man är i "rätt" åldersgrupp för böckerna kanske man inte ens märker att författaren tar tillfället i akt.

Jag har en bok till om Shiraz i min SUB och det kommer komma åtminstone en till i serien. Dessutom kommer snart första boken i en ny serie av Grace Dent, som verkar påminna lite om Diary of a Chav-serien, men med motsatta förtecken. Diary of a Snob handlar om en rik tjej, som inte heller är säker på om hon vill ha precis det livet som målas upp för henne. Huvudpersonen är dessutom lillasyster till en otrevlig (men komisk) karaktär i "Diary of a Chav: Too Cool for School". Det blir roligt att se hur den boken blir.

Diary of a Chav:
1. "Diary of a Chav: Trainers V. Tiaras"
2. "Diary of a Chav: Slinging the Bling"
3. "Diary of a Chav: Too Cool for School"

torsdag 1 januari 2009

SUB-status

En av 2008 års läsutmaningar var ju en SUB-Abbau, att försöka minska högen med olästa böcker. Med 100 stycken, hade jag tänkt. Det gick ju inte så bra. Den ökade med 162 stycken i stället. Så kan det gå.

Men lägg märke till (i dagbokens vänsterspalt) att SUB:en har minskat under den senaste månaden, nästan till samma nivå som den hade för två månader sedan. Det vore inte fel om det fortsatte så, men det är kanske lite väl optimistiskt att faktiskt ha det som målsättning. Vem vet, om jag inte har något särskilt mål kanske det går bättre med min SUB-Abbau? Planen är i alla fall att fortsätta räkna antalet böcker i SUB:en varje månad.

Manon Lescaut


Manon Lescaut
av Abbé Prévost

Pojke träffar flicka. Pojken ska egentligen gå in i Malteserorden snart (det är han som berättar hela historien och vi får aldrig något riktigt namn på honom, bara chevalier des Grieux eller abbé des Grieux, lite beroende på vad han pluggar till för tillfället). Flickan, Manon Lescaut, ska precis sättas i kloster av sin familj. Men i stället rymmer de tillsammans. Först har de någon idé om att de ska gifta sig, men det blir inte av. I stället bor de bara ihop. De är 16 och 17 år gamla och har inga inkomster. Däremot har de en hel del utgifter, både de nödvändiga och de som beror på att Manon älskar lyx och nöjen. Hon kan inte stå ut med tanken på att inte ha råd med allt hon vill ha, även om des Grieux beskriver henne som ointresserad av pengarna i sig. Fast han har väl en tendens att inte se riktigt klart när det gäller Manon...

När pengarna tar slut tycker Manon att det enda vettiga är att hon blir älskarinna åt någon rikare man, som hon försöker pressa på så mycket pengar som möjligt. Hon vill ha tillräckligt för att försörja des Grieux också. Det verkar inte som om hon tycker att det är något fel med det. Men de Grieux vill ju förstås ha Manon för sig själv, och försöker låna och fuska sig till pengar. Ofta hamnar de i allvarliga knipor, för det mesta på grund av Manons nöjeslystnad och obetänksamhet, blandat med ren otur.

Det märks att boken inte är helt ny (den är skriven på 1700-talet), men den funkar fortfarande. Egentligen är den en del av en mycket längre roman. Chevalier des Grieux är en person som romanens egentligen huvudperson och berättare träffar på, och vars historia han får höra. Resten av romanen har dock inte uppnått samma klassikerstatus som biten om chevalier des Grieux och Manon Lescaut.

Meningslös lässtatistik för 2008

Antal lästa böcker: 339
Många! Det gamla rekordet var 265 böcker (2003). Förklaringen är antagligen att det var 50 % seriealbum, som ofta inte tar lika lång tid att läsa som en bok. Och att jag inte läste så mycket på tyska kanske... Dessutom har jag nog sett mindre film och TV i år, och inte har det blivit mycket scrapbooking heller.

Månad då jag läste mycket: Maj, 36 böcker.
Månad då jag läste lite: Augusti, 21 böcker.

Språk:
Svenska: 216 (64%)
Engelska: 80 (24%)
Norska: 36 (11%)
Tyska: 6 (2%) - Inte så bra. Målsättningen var minst 10 böcker.
Inget på danska i år heller.


Jag delar upp topplistorna i seriealbum och andra böcker, helt enkelt för att serieförfattarna inte skulle dominera helt. Sammantaget läste jag böcker av 184 olika författare eller "författarteam". Då räknar jag inte med novellsamlingar/antologier med massor av författare.

Dessa författarna läste jag flest böcker av:
1. Lisa Eurén-Berner (12)
2. Margit Sandemo (11)
3. Trude Brænne Larssen (7)
4. Are Kalvø, May Grethe Lerum (5)

Dessa författarna läste jag flest serier av:
1. Gosho Aoyama (18)
2. Rumiko Takahashi (12)
3. Kaho Miyasaka, Shizuro Seino (10)
4. Kaori Yuki (8)

Ganska väntade topplistor, kanske med undantag av att Are Kalvø kom med. Och jag är överraskad över att Margit Sandemo fick en så hög placering. Jag har ju inte direkt följt någon serie av henne i år, men det blir tydligen så ändå.