torsdag 30 november 2017

Norra Latin

Norra Latin
av Sara Bergmark Elfgren

"Norra Latin" var kanske årets mest efterlängtade bok för min del. Jag älskade ju Cirkeln-trilogin (som Sara skrev tillsammans med Mats Strandberg, alla VET detta) och "Norra Latin" är första delen i en serie, om tonåringar och med övernaturliga element. Jag och min syster pratade om att det kanske inte är riktigt rättvist att ha så här höga förväntningar på böcker.

Men ... den motsvarade förväntningarna. Jag tycker ju om böcker där verklig verklighet möter det övernaturliga eller sagolika. I synnerhet om båda delarna övertygar mig. Och det gör de verkligen här. Ändå börjar den med det fantastiska, att de båda huvudpersonerna antas till ett högt ansett teaterprogram på gymnasieskolan Norra Latin i Stockholm. Vem gör det liksom? Tja, nån gör ju det. (D.v.s. egentligen inte, eftersom Norra Latin i verkligheten inte har varit skola på många år). Och Tamar och Clea är två av de elever som kommer in. Tamar har nyligen upptäckt teatern och flyttar ner från Östersund för att följa sin dröm. Hemma hade hon sin familj och sitt kompisgäng, där hon kände sig trygg. I Stockholm är alla främmande och Tamar vet inte hur hon ska göra för att inte vara helt fel.

Clea är däremot född i just den här världen. Hennes mamma är skådespelare och Clea är ganska känd som barnskådespelare. Hon har bland annat varit med i en TV-julkalender och har massor av följare på Instagram. Hon är den av huvudpersonerna som jag har lite svårare att komma nära inpå. Men hon kanske bara är svårare att komma nära inpå.

På Norra Latin florerar en spökhistoria som alla nya elever brukar få höra förr eller senare. Den handlar om saker som verkligen ska ha hänt på skolan. Men just det här året kommer spökhistorien spela en större roll än vanligt. (Pun intended.)

Jag är nöjd. Planerar redan att läsa om boken, för jag har säkert missat detaljer. Och jag är nyfiken på de kommande delarna i serien. För de ska inte handla om Clea och Tamar. Så vad ska den röda tråden vara? Det enda jag vet är att alla böckerna ska utspela sig i Stockholm. Mycket spännande. (Är jag lite för pepp med tanke på att detta är YA och jag ... inte är YA? – Nej!)

tisdag 21 november 2017

Våra främlingar

Våra främlingar
av Lydia Davis

Kort-korta historier om de där människorna som är främlingar men som man ändå känner väl – grannarna. Jag tycker att jag känner igen stilen från "Samarbete med fluga", novellsamlingen av Lydia Davis som jag läste tidigare i år.

Detta är självklart en del av Novellix Grannar-serie.

söndag 19 november 2017

Kjære

Kjære
av Linnéa Myhre

"Kjære" är ju ett ord man ofta inleder blev med, och det är brev den här romanen består av. Brev från Linnéa till alla möjliga mottagare. Det börjar tungt med ett självmordsbrev ställt till hennes mamma, men det kan lika gärna vara till tillverkaren av hennes favoritmärke inlagda rödbetor, med förslag på förbättringar av produkten. Liksom i förra boken, "Evig søndag", handlar det mycket om mat och de regler om mat hon har satt upp för sig själv. Även om hon inte svälter sig längre så är mat komplicerat och det är inte värt att äta något som inte är perfekt, som de där rödbetorna till exempel. Ett brev som jag särskilt fastnade för är ett svar där hon läser lusen av en bloggläsare (Myhre blev känd som bloggare innan hon började skriva böcker) som tycker att det hade varit rätt skönt att få anorexi, ett smidigt sätt att gå ner i vikt. Det är så tydligt förklarat varför det inte alls är rätt skönt. Det är inte så originellt att säga att hon är arg (googla "sinnablogger", arg bloggare, och en ganska stor andel av träffarna handlar om samma person). Men samtidigt så känns texterna inte så värst allvarsamma. Faktiskt ganska roliga.

tisdag 14 november 2017

Mysteriet på Hester Hill

Mysteriet på Hester Hill
av Kristina Ohlsson

I oktober bör man läsa spökhistorier. Jodå, jag vet att det inte är oktober nu, men jag ligger väldigt efter med bloggandet så min oktoberläsning kommer nu.

Meg och Frank är tolv år gamla tvillingar. Deras föräldrar ska skiljas, och därför blir det lite si och så med det här sommarlovet. Det blir ingen semesterresa i år. I stället ska Meg och Frank åka och besöka farbror Eliot (egentligen deras pappas farbror) och hans sambo Carl. Meg och Frank är kanske inte jättepepp. Visst, de tycker om farbror Eliot och Carl, men de känner dem inte så väl.

Och vistelsen blir kanske inte så fantastisk. Tvillingarna är ledsna över skilsmässan och hanterar det på helt olika sätt, och de vuxna har knappt tid med dem. T.ex. så är farbror Eliot uppfinnare och jobbar hela tiden. Hester Hill är ett jättestort gammalt hus, men de mest spännande delarna är off-limits för barnen. Inte för att Meg och Frank lyder de vuxna hela tiden. Speciellt inte när det finns något intressant att forska närmare i. För det är något mystiskt med huset och byn som det ligger i. Spökar det på Hester Hill? Och i så fall, varför?

Lagom kuslig stämning och en intrig som jag säkert hade tyckt var superspännande när jag var i den åldern man egentligen ska vara när man läser "Mysteriet på Hester Hill". Inte så att jag inte tyckte den var bra nu – jag uppskattar till exempel bakgrundshistorien till spökerierna – men den hade nog haft det där lilla extra om jag var mycket yngre.

Jag reagerade förresten på namnen i boken. Nästan alla har så engelska namn. Meg och Frank, Eliot och Carl, sommarkompisen Lily, till och med huset. Jag trodde nästan att det skulle vara en engelsk miljö. Men det utspelar sig alltså i Sverige. Huset heter egentligen Hestershus, det är bara det att farbror Eliot tycker att Hester Hill låter finare.

måndag 13 november 2017

The Yellow Wallpaper

The Yellow Wallpaper
av Charlotte Perkins Gilman

En klassiker som jag av någon anledning inte hade läst tidigare. (Som om jag brukar läsa så många klassiker. Haha!) Detta är en novell, baserad på författarinnans egna erfarenheter av en viss typ av behandling av, ja, är det depression. Maggie O'Farrell skriver i förordet att Gilman troligen skulle fått diagnosen förlossningsdepression idag. Men vid den här tiden, slutet av 1800-talet, var läkarnas slutsatser en annan, och hennes – och huvudpersonens – läkare ordinerade total vila: sängläge, isolering från allt sällskap, inklusive familjemedlemmarnas, och absolut ingen fysisk eller psykisk ansträngning. Gilman var t.ex. tvungen att dölja sitt skrivande.

Huvudpersonens man har varit så vänlig att hyra ett hus, med ett rum där hon verkligen kan vila ut. Hon tror inte att behandlingsmetoden är av godo, men vad ska hon göra? Hennes man vill ju bara väl. Men i stället för att bli friskare, drivs hon bokstavligt talat till vansinne av den påtvingade sysslolösheten. Rummet hon vilar i är tapetserat med gräsliga gula tapeter. Mönstret är det minst harmoniska hon har sett. Och snart börjat hon inbilla sig att något rör sig där bland slingorna.

Välskrivet och tankeväckande. Man blir både arg och rädd av "The Yellow Wallpaper".

söndag 12 november 2017

Midsommar med herr Laakso

Midsommar med herr Laakso
av Kjell Westö

Ännu en novell i Novellix Grannar-serie. Den här gången om två lägenhetsgrannar i Helsingfors. Herr Laakso irriterar sig den unge Kjell Westö i allmänhet, och hans högljudda musik i synnerhet. Men så en midsommar gör omständigheterna att han måste gräva ner stridsyxan.

Äntligen har jag läst något av Kjell Westö! Jag har ju sett flera av hans böcker i olika bloggar, och jag har väl till och med någon i hyllan. Jag gillade den här novellen, så jag borde se till att läsa något mer snart. Men om man ska vara noga så har jag läst en novell av Kjell Westö för flera år sedan, i en antologi. Åtminstone om man får tro min blogg. Jag minns inte så här på rak arm.

fredag 10 november 2017

Bebudelse

Bebudelse
av Selma Lønning Aarø

Levik är en liten norsk bygd och där bor förstås både en och två personer med speciella livshistorier. Men den som utmärker sig mest är plötsligt Gro Stuve, den ung kvinna som mitt på torget ropar ut att hon är gravid och att barnafadern är ärkeängeln Gabriel. För vem skulle det annars kunna vara?

De flesta tänker väl att det är en svenskarna, som har kommit för att jobba i bygdens industri. Det är många barn i bygden som blir till på det sättet. Och sedan finns det förstås en som vet sanningen. En av alla hemligheter folk har i Levik.

På många sätt är berättelserna här både tragiska och obehagliga. Speciellt det där med var som faktiskt hände med Gro. Men samtidigt är det en rolig bok. Men jag tror väl inte att det är en bok som jag kommer bära med mig i minnet. Men, kanske vissa scener ändå.

torsdag 9 november 2017

Texter av Annika Norlin

Texter
av Annika Norlin

Vi är nog ganska många som inte läser dikter, men däremot låttexter. Fast det kanske inte är så vanligt att vi verkligen läser dem i bokform. Men här är Annika Norlins (Hello Saferide, Säkert!) låttexter fram till 2014, samlade i en bok. Och jag gillar hennes texter. Visst blev väl texten til Isarna framröstad som bästa svenska låttext i Babel för ett par år sedan? (Jag antar att de tog upp det här inte så många läser/kan dikter längre, men däremot låttexter ...) Och det långa och fina förordet är ju en oväntad bonus.

söndag 5 november 2017

En smakebit på søndag (The King of Kahel)

http://gronneskoger.blogspot.se/2017/03/bibliotekstur-earth-hour-og.html
Det var länge sedan jag deltog i Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Från och med den här veckan är det visst Astrid Terese som håller i det hela. Men annars är det väl samma som vanligt. Man delar med sig av en smakbit ur boken man läser just nu (och undviker spoilers) och så samlas länkarna hos Astrid Terese. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar!

Boken jag läser just nu vet jag inte så mycket om än. Jag läser den för att jag håller på med ett Jorden runt-projekt (se projektets blogg!) och nu har jag kommit till Guinea. Boken handlar om en verklig person, Olivier de Sanderval, som kom från Frankrike med ambitionen att bli kung av Fouta Djallon (i dagens Guinea). Som man ju gör ... Men det är en roman, ingen biografi.

Där jag är har han inte ens hunnit avresa från Frankrike, men jag tyckte det var kul att han hann nämna Sverige, Norge OCH min födelsedag i ett enda stycke! Tror inte det kommer hända fler gånger i boken.
He took a last look at his farmhouse, admired its saddleback roof, its ocher walls, and the olive green of its many shutters. It was still hard for him to believe that Napoleon had slept here the day after the siege of Toulon and dreamed of marrying Désirée Clary, the household's eldest daughter. He chuckled to himself and wondered what would have become of France if she had chosen Napoleon rather than Bernadotte, whom she would marry shortly before he was crowned Charles XIV, king of Sweden. Then the first Republic collapsed, and then the first Empire, and then the Pastrés – you know, the famous shipowners – happened along and bought the farmhouse, and then he happened along and married Pastré's daughter.
Now, some eighty-six years after Bernadotte, he was stepping across the same threshold on his way to claim his own crown. Could that really be attributed to happenstance? And he wasn't going just anywhere – he was headed for Fouta Djallon!
The date was November 29, 1879, and it was snowing in Marseille. The mere sight of the port de la Madrague and the avenue du Prado, barely recognizable under their ridiculous coat of white, sent shivers up his spine. He imagined this was exactly what Norway must look like.
As he reached the port, he rubbed his hands together and told himself he couldn't have found a better time to go to Africa.
(Tierno Monénembo, "The King of Kahel", s. 4-5)

lördag 4 november 2017

Konsten att ... samla på sig böcker

Ett rimligt antal olästa böcker att ha är t.ex. 1913, det vet väl alla. Farligt med loppis ...

Jag vet inte varför jag fortfarande drar lott för att se vilken bortglömd bok jag ska läsa under månaden – jag läser dem ju inte ändå. I alla fall, den här månaden blev det Stefan Einhorns "Konsten att vara snäll". På instagram har jag sett att folk har "non-fiction november" och det hade den ju passar perfekt i, men jag har ju också en del annat jag har tänkt läsa under månaden ... Jag får se hur det blir.