måndag 30 januari 2017

Egendomen

Egendomen
av Rutu Modan

Hade jag varit bättre på att planera skulle jag ha bloggat om "Egendomen" i fredags, när det var Förintelsens minnesdag. Mikas farmor Regina flyttade till Israel redan före kriget, men hela familjen hemma i Warszawa blev dödade. Därför har det aldrig funnits något skäl för henne att resa tillbaka för att besöka staden. Hon gifte sig och fick barn och barnbarn i Israel. Men nu på äldre dagar har Regina bestämt sig för att resa dit för att kräva tillbaka familjens egendom, som beslagtogs under kriget. Detta har man rätt att göra även efter så många år. Och Mika följer med för att hjälpa till. Farmodern är ju ganska gammal.

Men när de väl är framme verkar Regina inte alls intresserad av egendomen längre, och inte heller av att se staden – det finns ändå inget kvar från hennes tid. Så Mika får upptäcka Warszawa på egen hand. Inte riktigt på samma sätt som andra turister, som man då och då får se en glimt av.

Jag tycker mycket om boken. Regina och Mika är så väl skildrade. Båda vet vad de vill, och just nu leder det till en hel del gnabb dem emellan. Och mycket av det bottnar i en familjehemlighet som Mika inte vet något om. Men Regina har ett eget skäl till att vilja åka till Warszawa och hon behöver få undan Mika så att hon kan göra sina egna, ytterst hemliga, ärenden. Alla pusselbitar faller prydligt på plats.

lördag 28 januari 2017

Villette

Villette
av Charlotte Brontë

Jag fick den här boken i julklapp förra julen (alltså 2015), men som vanligt tar det ett tag innan jag faktiskt får läst mina böcker. Med boken fick jag också ett starkt behov av att äga alla de här Brontëböckerna från Modernista p.g.a. fina omslag. Jag hittade "Svindlande höjder" (av Emily Brontë) på rea i somras, så då saknade jag bara en ("Jane Eyre", som jag självklart redan äger på engelska). Men nu ser jag att även en matchande "Professorn" av Charlotte Brontë har kommit ut. Måste ha!

"Villette" och "Professorn" är några av de där romanerna som man (jag) inte har nån direkt koll på. De är bara andra, inte lika kända, böcker som författaren tydligen också har skrivit. Och jag kan ju förstå varför "Villette" inte är lika populär som "Jane Eyre". Man faller inte för Lucy Snowe på samma sätt som för Jane Eyre. Hon är kanske svårare att förstå sig på. Jane Eyre får utbrott eller rymmer. Lucy Snowe har åsikter, men sina känslor håller hon för sig själv. Hon avslöjar dem inte ens för läsaren. Åtminstone tills det har gått så långt att hon bryter ihop och kanske rent av blir sjuk.

I tjugoårsåldern är Lucy helt utan familj och den typ av vänner som skulle kunna ta sig an henne. Hon är medveten om att hon kommer behöva försörja sig själv, och under ett par år är hon sällskapsdam åt en lite äldre kvinna. När denna dör bestämmer sig Lucy för att resa till kontinenten. Hon har hört att det finns efterfrågan på engelska barnflickor och lärarinnor där. Det verkar stämma, för hon får genast plats som barnflicka åt tre små flickor i staden Villette i landet Labassecour (baserat på Belgien, antar jag). Deras mor är föreståndarinna på en flickskola och när läraren i engelska slutar blir Lucy Snowe befodrad.

Som lärarinna har hon mer frihet, och har möjlighet att umgås med en del andra ur stadens engelska befolkning, som hon lär känna. Några av dem tycker hon om, och andra stör hon sig på. Fast hon stör sig nog mer på labassecourierna, och framför allt på deras religion. Hon har verkligen inte särskilt mycket till övers för katolicismen. Det är nog nästan den starkaste känslan av de som hon är öppen med inför läsaren. Hon framhåller sin egen kyrka som mycket bättre. Har detta något att göra med att Charlotte Brontë var prästdotter?

Man får ofta veta hur hennes bekanta ser på henne, och de har väldigt olika åsikter om henne. De flesta tycker väl i och för sig att hon är en sådan som inte gör så mycket väsen av sig, kanske att hon är ovanligt strikt, men det finns minst en som har en helt annan åsikt, som Lucy inte alls vill erkänna att det finns någon sanning i. Det verkar som om alla ser lite vad de vill se, men det kanske också är så att alla har delvis rätt.

(Och här blev det ett kryss på bingobrickan, äntligen en bok som var längre än 500 sidor!)

torsdag 26 januari 2017

Äntligen bingo!

De senaste fem månaderna har jag lyckats sätta sisådär en fem kryss till på förra sommarens bokbingo. Det går bra nu ... Jag läser ju, det passar bara inte in just där. Men jag har äntligen några bingorader.

De senaste kryssen är gula och orange:

A tale of survival (fiction or non-): "Pojken som levde med strutsar" av Monica Zak. Titeln talar väl nästan för sig själv.

A collection of essays: "Om flickor för flickor: Den svenska flickboken" (red. Ying Toijer-Nilsson och Boel Westin) blev det visst. För så fort man plockar ner en bok ur hyllan får man plötsligt ett behov av att läsa den.

Published in 1916 – exactly 100 years ago: Det var fortfarande 2016 när jag läste "Hemma och på luffen" av Albert Engström.

Last book of an author before she/he died or retired: "On the Move" är inte den senaste bok boken av Oliver Sacks, men det var den sista som utkom före hans död.

Popular Science: Fina "Grundämnen" av Theodore Gray.

lördag 21 januari 2017

Att titta ut genom fönstret

Att titta ut genom fönstret
av Orhan Pamuk

Det pågår en del drama i Alis familj just nu, men de saker som en åttaåring tänker på mest är att de ska få en hemsk spruta i skolan och så förstås idolbildssamlande. Ett fint litet porträtt av Ali och hans liv under ett par dagar i 50-talets Istanbul.

söndag 15 januari 2017

En smakebit på søndag (Villette)

http://gronneskoger.blogspot.se/2017/01/en-smakebit-pa-sndag-sitater-jeg-har.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Det var ett par månader sedan jag deltog med en smakbit, men nu kände jag för att vara med igen.

Jag har redan lyckats halka rejält efter i årets goodreadsmål. Dels kanske för att jag har lagt hela den här veckan på att se om alla gamla avsnitt av Sherlock (inför sista avsnittet av säsong 4 imorgon) och dels för att boken jag läser just nu tar tid. Den är inte så svårläst egentligen – jag läser den ju dessutom på svenska – men den tar tid. Nu är jag nästan klar dock, så jag tar ingen smakbit från precis där jag är. Det får bli något från början.

Lucy Snowe är ingen speciell. Hon vet att hon alltid måste se till att försörja sig själv. Nu har hon varit sällskapsdam åt en sjuk dam ett tag, men efter arbetsgivarens död måste hon hitta något annat. Hon har hört att nere på kontinenten finns det efterfrågan på engelsktalande barnflickor och lärarinnor, så hon tänker pröva lyckan där.

Här samtalar hon under båtresan med en engelsk flicka som har gått på massor av europeiska skolor utan att ha lärt sig ett dugg. Det visar sig så småningom att det här inte bara kommer bli en tillfällig bekantskap, utan de kommer ha mer att göra med varandra i framtiden.
"Alla vackra flickor på vår skola hade en beundrare, som höll reda på när vi fick gå ut. Vi mötte dem nästan alltid på promenaderna. 'Schönes Mädchen', brukade vi höra dem säga. Jag var omåttligt lycklig i Bonn!"
"Och var är ni nu?" frågade jag.
"Å! I ... chose ..." sa hon.
Nu var det nämligen så att när miss Ginevra Fanshawe – det var den unga personens namn – tillfälligt hade glömt det riktiga namnet på något ersatte hon det bara med ordet "chose". Hon hade lagt sig till med den vanan. "Chose" dök upp titt som tätt i hennes konversation, som en bekväm ersättning för ord hon inte kunde i det språk hon för tillfället råkade tala. Franska flickor gör ofta så och hon hade lagt sig till med samma vana. Jag fann dock att "chose" i det här fallet stod för Villette – den stora huvudstaden i det mäktiga konungadömet Labassecour.
"Vad tycker ni om Villette?" frågade jag.
"Ganska bra. De infödda är rysligt dumma och vulgära, förstår ni. Men det finns en del trevliga engelska familjer."
(Charlotte Brontë, "Villette", s. 63-64)

lördag 14 januari 2017

Grundämnen

Grundämnen: Ett bildlexikon över universums alla kända atomer
av Theodore Gray
Fotografier av Theodore Gray och Nick Mann

Den här boken har jag varit spekulant på ett tag och när jag fick ett presentkort på böcker i födelsedagspresent så slog jag till. jag anade att det här var en sån bok som man vill äga.

Den är jättefin! Det är stora bilder på varje grundämne i ren form – om detta är möjligt – och på olika saker som man kan hitta det grundämnet i, ibland något oväntat. Dessutom lite information och kuriosa om varje grundämne. Varje grundämne ägnas ett uppslag, ibland två. (Fast de sista i det periodiska systemet, de som man bara har lyckats framställa enstaka atomer av, klumpas ihop på ett par sidor. Det finns inte riktigt lika mycket att säga om dem, och inte kan man ta kort på dem heller.) Antingen lär man sig något vettigt eller så lär man sig något roligt, fast antagligen lär man sig lite av varje.

Här blev det ett nytt kryss på bokbingot för sommaren 2016, "popular science".

onsdag 11 januari 2017

Baba Yaga's Assistant

Baba Yaga's Assistant
av Marika McCoola
Illustrerad av Emily Carroll

En av de viktigaste orsakerna till att jag valde den här serieboken är självklart författarens utmärkta namn!

Men jag var faktiskt också intresserad av sagofiguren Baba Yaga. Hon är en häxa ur ryska folksagor som bor i ett hus med hönsben, flyger i en mortel och äter barn. Men jag tror inte att hon ska föreställa enbart ond. Enligt huvudpersonen Mashas mormor, som säger sig ha mött Baba Yaga, uppskattar häxan också tuffa och kvicktänkta flickor.

Masha saknar sin mormor, som dog för ett tag sedan. Speciellt nu när det är kris hemma. Mashas mamma dog för flera år sedan och hennes pappa har träffat en ny kvinna. Nu är det meningen att de ska bli en enda familj. Pappans flickvän verkar väl helt okej, men hennes dotter (mycket yngre än Masha) är rena mardrömmen. Masha vill inte stanna kvar hemma. Så när hon ser en annons i tidningen om att Baba Yaga letar efter en assistent så ger hon sig av för att hitta häxans hus. Det är inte så svårt som det låter. Det vandrade huset vet nog själv vart det ska. Däremot är uppgifterna som Baba Yaga ger henne svåra. Det är ju det som är meningen. Masha måste använda sig av mod och list och alla sagor hon kan komma ihåg.

Jag gillar hur Masha har ett helt vanligt liv i en modern värld, och plötsligt går rakt in i en saga som om det inte vore något konstigt med det. Och det blir en fin historia av det; sagan och Mashas familj. För att vara en bok jag valde på så osäkra premisser (författarens namn, som sagt) så är jag rätt nöjd med den.

söndag 8 januari 2017

2016 års bästa ... facklitteratur, memoarer m.m.

Jag har redan gjort inlägg om mina andra favoriter förra året, om romaner, noveller och deckare, om  barn- och ungdomsböcker, fantasy och sci-fi och om serieböcker.

FACKLITTERATUR

Jag väljer två böcker i helt olika genrer. Fanny Härgestams "Det här är vår tid" är ett intressant reportage om några kvinnor – de flesta politiker – efter revolutionen i Tunisien för några år sedan.

Och så "The Country Diary of an Edwardian Lady" av Edith Holden. Naturdagbok, citerade dikter och vackra bilder. Är det inte ganska nördigt, även om man inte förknippar det uttrycket med 1910-talet? Nördighet uppskattas!

MEMOARER

Min favorit måste nog bli "Dreams of Trespass: Tales of a Harem Girlhood" av Fatima Mernissi, även om den tydligen kallas roman i vissa länder.

JAG VET INTE RIKTIGT

Bodil Malmstens loggböcker. Jag håller på att läsa dem, fast inte så tätt. Efter hennes död läste jag en av dem, "Kom och hälsa på mig om tusen år". Och den var naturligtvis mycket bra.

AKTIVITET


Det finns något som slår bokmässan, faktiskt. Jag och min syster var i London i höstas/somras. (Höst här, sommar där.) Vi var och tittade på Warner Brothers utställning om Harry Potter-filmerna (även om man gillar böckerna bäst så är det värt ett besök) och gick i så många bokhandlar vi bara orkade. Hade det inte varit så hemskt varmt så hade vi orkat med fler. Men man kan ju åka dit fler gånger.

PROJEKT

Om man klickar på en del av länkarna i det här inlägget så leder de till min andra blogg. Den där jag läser mig Jorden runt. Det kommer att ta tid, men jag har kommit en bit på vägen under året. Så det är peojektet för 2016 och 2017 och många kommande år.

2016 års bästa ... serieböcker

Irriterande att man inte kan ha hur många etiketter man vill till inläggen. Det här skulle varit med i förra inlägget hade jag tänkt. Jag gillar mina etiketter. De är väldigt användbara för mig själv, till exempel när jag ska göra såna här årsbästalistor. Så då får man dela upp inläggen i stället.

SERIEBÖCKER

Enda avdelningen där jag inte enkelt kan avgöra vad jag tyckte allra bäst om. Så utan inbördes ordning:
Vera Brosgol – "Anya's Ghost"
Anneli Furmark – "Den röda vintern"
Bryan Talbot – "The Tale of One Bad Rat"
Li Österberg – "Ljusförgörerskan"

Jag började också läsa Ms. Marvel-serien och den är väldigt rolig. Jag menar serierna om den senaste Ms. Marvel, Kamala Khan. Jag är så dåligt insatt i Marvelvärlden, men det har tydligen funnits andra Ms. Marvel tidigare. De vet jag inget om.

2016 års bästa ... barn- och ungdomsböcker, fantasy, sci-fi

Fortsättning på vilka böcker jag tyckte bäst om av de jag läste förra året. Jag har redan skrivit ett inlägg om romaner, noveller och deckare.

BARNBÖCKER

Jag började läsa PAX-serien av Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson. Så himla bra! Och eftersom jag ligger lite efter så har jag inte behövt irritera mig över utgivningstakten än. Visserligen är två böcker per år ganska snabbt, men det känns nog inte så när man läser cliffhangern i slutet av den senast utgivna.

Jag läste också om Astrid Lindgrens "Skinn Skerping, hemskast av alla spöken i Småland". Jaha, var det så den var? Bra bok. Tillräckligt bra för att komma med på ett hörn här.

Det blir ju lite överlappning i olika kategorier här. Pax kunde väl lika gärna hamnat under fantasy. Jag har ingen skräckkategori i år, men jag kunde ju haft med "Skinn Skerping" i den i stället.

UNGDOMSBÖCKER

Jag gillade "We Were Liars" av E. Lockhart. Bäst att inte säga mer om den.


FANTASY

Jag har två favoriter det här året. Dels en bok som utspelar sig i vår egen värld, men i en variant som är full av magi, och dels en som utspelar sig i en annan värld, men där magin inte alls är lika påtaglig. Vad, vad? frågar ni. Jo, "Rivers of London" av Ben Aaronovitch och "Arra" av Maria Turtschaninoff så klart!

Jag har inte läst någon SCIENCE FICTION på hela året. Skärpning!

2016 års bästa ... romaner, noveller och deckare

I helgen har jag gått igenom förra årets läsning för att se vad det var som jag tyckte var bäst. Deppigt att det inte var så svårt den här gången. Alltså, det finns ju en del som får plats på listan, men jag har inte behövt fundera så mycket på vad som ska få vara med. (Jämför med 2014 till exempel.) Det måste ju betyda att mycket av det jag läste ... inte var bäst.

Och jodå, jag vet precis vad jag tyckte var sämst, men det är väl tråkigt att ta upp. Bara mina favoriter här, okej?

ROMANER

I år har jag mina goodreadsbetyg att stödja mig på, och de säger att allra bäst var Kristina Sandbergs "Sörja för de sina". Och det har jag nog rätt i. Men "When the Emperor Was Divine" av Julie Otsuka måste också nämnas!

Bubblare är "Longbourn" av Jo Baker och "Bricken på Svartvik" av Vibeke Olsson. Intressant att allt är historiskt, om man nu räknar mitten av 1900-talet som historisk tid.

NOVELLER

Bästa novellsamling var "Bli som folk" av Stina Stoor och bäst av de "singlar" jag läste (i princip Novellixar, men även något annat) var "Till rum nitton" av Doris Lessing.


DECKARE


Detta knyter an till den förra rubriken, för årets bästa deckare måste väl ändå vara Novellix Christie-fyra? "Diomedes hästar", "Ett vattentätt alibi", "Döden i floden" och "Den blå pelargonen".

ÄNTLIGEN!

Neej, jag menar inte Bob Dylan. Jag menar att jag läste "Animal Farm" av George Orwell. Det var väl på tiden?

torsdag 5 januari 2017

Statistik 2016

I början av januari brukar jag gå igenom lite statistik över förra årets läsning.

Antal lästa böcker: 177
Väldigt likt 2014 (178) och mer än 2013 och 2015, men mycket mindre än förr. Men jag har också lagt märke till att jag läser en mycket mindre andel seriealbum än förr. Det finns väl inget som en lång mangaserie för att få upp antalet lästa böcker. Å andra sidan har jag läst en hel del Novellixar i år, men det väger tydligen inte upp mot för få seriealbum.

Månad då jag läste mycket: Juli, med 21 lästa böcker. Aah, semester.
Månad då jag läste lite: December med bara åtta lästa böcker. Men en av dem var ju på tyska. Kommer skylla på detta. Och apropå det ...

Språk:
Svenska: 128 (72 %)
Engelska: 39 (22 %)
Norska: 6 (3 %)
Tyska: 4 (2 %)
Ovanligt lite på norska det här året. Och jag hade som mål att läsa sju tyska böcker. Det lyckades jag inte riktigt med. Engelska ligger på den vanliga nivån och jag har läst en lite större andel på svenska än annars.

Jag läste böcker av 132 olika författare (eller "team" av författare). Jag räknar inte med antologier.

I vanliga fall brukar jag dela upp topplistan i serier och "vanliga" böcker. Det fanns en tid när man bara hade hittat mangaka i topp annars. Men i år har jag läst förhållandevis många författare jämfört med antalet böcker. Jag har bara läst en enda bok av nästan samtliga. Så det fanns inte riktigt underlag till att göra två topplistor. Så ...

Dessa författarna läste jag mest av:
1. Margit Sandemo (9 st)
2. Ai Yazawa (7 st)
3. Astrid Lindgren (6 st)

onsdag 4 januari 2017

Är det någon där ute?

Är det någon där ute?
av Margit Sandemo

Sista boken jag läste ut förra året blev den här, som är den sista delen i Sagan om Isfolket. Jag tyckte att det passade bra att bli färdig med omläsningen av serien innan nyår.

Det här är verkligen inte min favoritbok i serien. Själva händelseförloppet i serien är egentligen redan avklarat och nu är det bara lite om vad som hände efteråt, och hur det gick för den samtida generationen av Isfolket. Och så spårar berättelsen ur alldeles igen. Jag förstår inte riktigt vad detta ska vara bra för, även om man får en förklaring i Margits långa efterord. De femtio sista sidorna handlar om hur hon skrev serien och lite grann om henne själv. Är man själv inte lagd åt new age-hållet så blir man kanske inte så mycket klokare av detta, även om det kan vara intressant att veta hur författaren har tänkt och hur det kom sig att hon skrev hela den här långa serien.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger
33. Nattens demon 
34. Kvinnan på stranden
35. Vandring i mörkret 
36. Trollmåne
37. Stad i skräck 
38. Små män kastar långa skuggor
39. Rop av stumma röster 
40. Fångad av tiden 
41. Demonernas fjäll 
42. Lugnet före stormen 
43. En glimt av ömhet
44. Den onda dagen 
45. Legenden om Marco
46. Det svarta vattnet
47. Är det någon där ute?

söndag 1 januari 2017

Ring in det nya året

Nytt år, nya böcker att läsa! Eller ja, massor av böcker som jag redan har, gamla och nya, att läsa. Just nu: 1813 stycken.

Och så använder jag mina lotter för att plocka fram något som har blivit bortglömt. Den här månaden nummer 79, som är "Den som vässar vargars tänder" av Carina Rydberg. Den var ju väldigt omtalad och hyllad för en del år sedan. Det blir spännande att läsa den. Äntligen.