fredag 28 mars 2008

I skuggan av San Siro


I skuggan av San Siro
av Martin Bengtsson

Det här är en berättelse från verkligheten, som dessutom handlar om fotboll. Det är inte som att de här två sakerna toppar min lista över favoritbokämnen. Men "I skuggan av San Siro" verkade rätt intressant, och den är såpass tunn att man kan chansa på att den ska vara okej (trist att läsa en bok på 500 sidor som man inte gillar).

Om man har koll på fotboll kanske man vet vem Martin Bengtsson är? Själv hade jag förstås ingen aning. Han berättar om hur han blev fotbollsfrälst redan som barn, och hur han började spela fotboll. Det verkar som om han alltid har haft lite svårt att passa in bland lagkamraterna, men att han redan som 9-åring insåg att han måste träna stenhårt för att nå sitt mål (proffs i Italien) och faktiskt gjorde det. Fast då försakade han förstås allt annat. Och när han till slut blev proffs i Italien* var han inte nöjd med livet, och till slut leder detta fram till att han försöker begå självmord.

Jag förstår ungefär varför, men inte helt. Boken är inte riktigt så djup som den kunde ha varit. Men jag skulle tro att meningen med boken snarare är att förklara de händelser och de attityder i fotbollsvärlden som ligger bakom. Det verkar inte riktigt finnas plats för egna idéer, inte ens på fritiden, och det är en av de saker som kritiseras i boken. Och det var intressant att läsa om.


*San Siro är alltså fotbollslaget Inters arena. Se där, vad man kan lära sig av att läsa böcker. ;-)

tisdag 25 mars 2008

Stenhuggaren


Stenhuggaren
av Camilla Läckberg

I Camilla Läckbergs tredje bok har det gått några månader sedan Patrik Hedström och Erica Falck fick sin dotter och vardagen har absolut inte blivit normal än. Bebisen sover knappt, Erica är deprimerad och Patrik jobbar kanske mer än han borde.

När en sjuårig flicka hittas drunknad i havet tror alla först att det är en olycka. Men snart visar det sig att det inte är havsvatten hon har drunknat i, utan att det rör sig om mord. Flickan hade koncentrationssvårigheter och var väldigt krävande. Kan det vara någon i familjen som inte orkat längre? Eller är det en utomstående som har mördat henne? Är andra barn i Fjällbacka hotade? Till Patriks förtvivlan väljer polischefen att sätta honom och stationens mest inkompetente och olämplige polis på fallet. Nu är det inte bara mordet som måste lösas, Patrik måste dessutom försöka hindra Ernst Lundgren från att förstöra utredningen.

Parallellt får man följa ett livsöde från 1900-talets första hälft. Man får bara anta att det har något med fallet att göra, och till så småningom börjar man ana hur allt hänger ihop.

Camilla Läckbergs böcker är inte sådär eleganta som deckare kan vara, men de är underhållande. Hon skriver ganska roligt. Jag hoppas att poliserna på Tanumshede polisstation inte är representativa för polisen i allmänhet. De är nog en aning överdrivna. :-D

Nästa bok kan bli spännande. "Stenhuggaren" slutar med en rejäl cliffhanger, som antyder att nästa bok kommer bli ännu mer personlig för Erica särskilt, och dessutom kommer det nog bli vissa förändringar på Patriks jobb.

Tidigare böcker:
- "Isprinsessan"
- "Predikanten"

tisdag 18 mars 2008

Mästerdetektiven Conan 33-36



Mästerdetektiven Conan 33-36
av Gosho Aoyama

Ja, de här var väl som Mästerdetektiven Conan brukar vara. En massa deckarhistorier. Jag tycker det är roligt att läsa dem. Måste vara svårt att komma på alla de här mysterierna och alla ledtrådar etc. Ramberättelsen går som vanligt inte nämnvärt framåt. Det dröjer nog innan Conan/Shinichi återfår normal storlek. Fast här var det faktiskt en tillbakablick på ett tidigare fall, så då var han ju tonåring.

Lite ändrad design på omslagen från och med volym 36. De där tegelstenarna längst ner.

Tidigare delar i Mästerdetektiven Conan:
- Mästerdetektiven Conan 1
- Mästerdetektiven Conan 2
- Mästerdetektiven Conan 3
- Mästerdetektiven Conan 4-6
- Mästerdetektiven Conan 7-8
- Mästerdetektiven Conan 9
- Mästerdetektiven Conan 10-11
- Mästerdetektiven Conan 12-13
- Mästerdetektiven Conan 14-16
- Mästerdetektiven Conan 17-18
- Mästerdetektiven Conan 19-21
- Mästerdetektiven Conan 22-24
- Mästerdetektiven Conan 25-26
- Mästerdetektiven Conan 27-28
- Mästerdetektiven Conan 29-32


måndag 17 mars 2008

Majas morsas kompis sambo och andra noveller


Majas morsas kompis sambo och andra noveller
av Katarina Kieri

Förutom att läsa klart det sista i "Mannen som elsket Yngve" så hann jag med ännu en bok som jag tycker är riktigt bra i helgen. Nämligen denna. "Majas morsas kompis sambo". Lite intressant att båda handlar om gymnasieungdomar. Jag tror "Majas morsas kompis sambo" räknas som en ungdomsbok medan "Mannen som elsket Yngve" inte gör det (lite för att den handlar om folk födda 1972 kanske), men egentligen är det inte så noga.

"Majas morsas kompis sambo" är en novellsamling, men alla novellerna hakar i varandra och ger en större bild. Lite som i Magnolia, som nämns i boken, eler Short Cuts eller Pulp Fiction. Fast här är allting mer vardagligt. Och lite sorgligt. Huvudpersonerna i var och en av de elva korta novellerna har någon anknytning till en gymnasieskola i Luleå. De är kompisar, klasskompisar, lärare eller elever till varandra. Någon som har en mindre roll i en berättelse, eller som den novellens huvudperson tänker på och kanske inte riktigt förstår, kanske är huvudperson i en annan berätellse, och då förstår vi plötsligt mycket mer. Snyggt ihoppusslat.

Det här är en bok jag vill äga. (Snygg är den ju också.) Så nu måste jag köpa den. Lånade den bara av min syster nu.

söndag 16 mars 2008

Brev till utlandet


Brev till utlandet
av Eric Ericson

Väldigt lik "Brev till samhället", fast den här gången skickas alla brev till olika företag etc. i utlandet, vilket gör att alla brev är på engelska. Jag tycker det är lite tråkigt att likadana brev återkommer flera gånger, och att en del t.o.m. är likadana som i förra boken. Annars var nog den här boken lite roligare. Svaren kan ju bli lite märkligare när man kommunicerar på ett språk som inte är modersmål för någon av parterna.


Ja, idag är det tydligen Stora Uppdateringsdagen här. :)

Riddarens dotter


Riddarens dotter
av Margit Sandemo

På flera ställen står det "Den bästa romanen" (inte alltid med "ur hemmets Veckotidning" efter), men det är väl att överdriva en smula. Eller ja, mycket.

Det här är en nästan 30 år gammal veckotidningsföljetong av Margit Sandemo, och inte en av de bättre. Jag tror aldrig jag har hört någon säga att det här är favoriten bland följetongerna. Det är också en av de som drar författarens inte ovanliga "men han är snäll egentligen, jag kan omvända honom"-tema lite väl långt. Själva omvändandet går dessutom väldigt snabbt och lätt, om man bortser från det höga pris som omvänderskan får betala. Så boken för inte ut något särskilt bra budskap, men å andra sidan tror jag inte att det är någon som tar till sig det heller. Det blir väl lite väääl... Mysteriet (det är nästan alltid ett mysterium som huvudpersonerna löser) är inte heller det bästa här.

"Riddarens dotter" utspelar sig i Norge ett trettiotal år efter digerdödens härjningar. Tuva är riddar Gudmunds yngsta dotter, och den enda som fortfarande inte är bortgift. Hon har ingen särskild lust med det heller, eftersom alla hennes systrar har fått så enormt tråkiga män. Själv skulle hon vilja uppleva lite äventyr. Det får hon också, men inte på ett sätt som hon hade önskat. Den onde Grjot (ja, han karaktäriseras faktiskt så första gången han nämns i texten) vill åt Gudmunds landområden och tänker ta riddarens favoritdotter (Tuva så klart) som gisslan. Grjot har en fosterson, Ravn, som han har uppfostrat till att vara känslokall och kunna döda utan att tveka. Han ska ta Tuva till fånga. Vad ingen har tänkt på är att Tuva inte är ett litet barn längre. Hon är inte så lätthanterlig, och ser dessutom igenom Ravns hårda yta till den han kunde ha blivit...

Samtidigt pågår ett eller annat skumt, som varken verkar ha med Gudmunds eller Grjots folk att göra.

Nej, en del av de här följetongerna är helt okej (beroende på vad man har för förväntningar), men inte denna.

Bokrea 2008

Marika före bokrean och Marika under bokrean är två helt olika personer. Tänk Dr. Jekyll och Mr. Hyde.

Före bokrean låter det så här: Nej, jag ska inte ha nåt direkt. Känns som om det är samma böcker varje år, och det var inget direkt jag kände att jag måste ha i katalogerna. Man får ju tänka på sin SUB-Abbau också. Och så himla billigt är det ju inte på rean.

Under bokrean handlar jag sedan mer än nånsin...


Först lite av facklitteraturen:
- Karen Armstong - "Islam: A Short History" (Säkert intressant.)
- Staffan Bengtsson och Göran Willis - "K-märkta ord" (Den här var ju inte ens billig. Argh!)
- Anneli Jordahl - "Att besegra fru J." (Den här hade jag ju ändå tänkt läsa...)
- "Norstedts spanska ordbok" (Tänk så snyggt att ha matchande ordböcker i hyllan.)
- "Norstedts franska ordbok" (Som ovan.)
- "Norstedts svenska uttalslexikon" (Som ovan.)

Och så den som jag inte vet om den hör hemma bland skönlitteratur eller var (besvärligt med de här bloggböckerna alltså): Bodil Malmstens "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig".



Och så skönlitteratur:
- Elvira Vigna - "Saker som män inte förstår"
- Pepetela - "Hunden i Luanda"
- Tania de Montaigne - "Nikotin"
- Bo R. Holmberg och Katarina Strömgård - "Eddie Bolander & jag"
- Yrsa Sigurdardóttir - "Det tredje tecknet"
- Kelley Armstrong - "Biten"
- Arnaldur Indridason - "Änglarösten"
- Christine Falkenland - "Trasdockan"
- Thomas Mann - "Buddenbrooks"
- Judith Lennox - "Alla mina systrar"

En del är till Jorden runt-projektet, en del har jag länge velat läsa och andra var ögonblickets ingivelse.



Och så till det som kanske liknar det folk kallar "riktig bokrea, sån som det fanns förr"? Alla dessa låg i en stor låda på Wettergrens i Kållered och kostade 10 kr styck.

- Kerstin Thorvall - "Nödvändigheten i att dansa"
- Catharina Grünbaum - "Strövtåg i språket"
- "Medeltid"
- Jan Guillou - "Häxornas försvarare"
- Birgitta Kurtén-Lindberg - "Medeltida människor"
- "Frågor och svar om väder"
- Brenda Knight - "Kvinnor som älskar böcker för mycket" (Hehe...)
- Britta Svensson - "Lucia i svart"
- Andreï Makine - "Kärlek vid floden Amur"
- Chloe Hooper - "Ett barns bok om mord"
- Günter Grass - "Råttinnan"

Mannen som elsket Yngve


Mannen som elsket Yngve
av Tore Renberg

Den här månaden var det min tur att välja bok i läsecirkeln, och jag valde "Mannen som elsket Yngve", en bok som jag ha läst förr. Men jag ville gärna äga den själv (förra gången jag läste den lånade jag den på biblioteket) och läsa om den, och det här var ju ett perfekt tillfälle. Dagarna innan jag skulle läsa om dem (medan jag höll på med andra böcker som jag tänkte läsa ut först) gick jag runt och plockade på boken och tänkte att snart får jag läsa den igen. :)

Annars gäller väl det jag skrev efter att jag hade läst den för två och ett halvt år sedan. En mycket bra bok. Jag måste nästan köpa och läsa om "Kompani Orheim", den andra boken om huvudpersonen, också. Den tyckte jag ju ännu bättre om. Eftersom jag är ute i så god tid med att läsa denna så vet jag ännu inte vad de andra i cirkeln tycker om den. Det ska bli spännade att höra.

Man borde kanske se filmen? Är den bra? Filmbilderna på omslaget ser ju helt okej ut i alla fall. Ibland kan det ju vara irriterande med speciella filmomslag på böcker...


En lista över allt vi har läst i läsecirkeln kanske kunde vara intressant förresten?

1. Naguib Mahfouz - "Midaqq-gränden" (april 2006)
2. Sara Stridsberg - "Happy Sally" (maj 2006)
3. Anne-Marie MacDonald - "Fågelvägen" (augusti 2006)
4. Claudia Marcks - "Hjältar" (september 2006)
5. Jens Ganman - "Blod och död" (oktober 2006)
6. Margaret Atwood - "Penelopiaden" (november 2006)
7. Kjell Johansson - "Huset vid Flon" (januari 2007)
8. Elizabeth Noble - "The Reading Group" (februari 2007)
9. Niklas Rådström - "Vad du vill" (mars 2007)
10. Jonathan Safran Foer - "Extremt högt och otroligt nära" (april 2007)
11. Carl-Johan Vallgren - "Dokument rörande spelaren Rubashov" (maj 2007)
12. Jenny Diski - "Stranger On a Train" (augusti 2007)
13. Linda Olsson - "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" (augusti 2007 - vi läste två böcker över sommaren)
14. Jonas Hassen Khemiri - "Montecore - En unik tiger" (september 2007)
15. Joyce Carol Oates - "Älskad, saknad" (oktober 2007)
16. Monica Ali - "Brick Lane" (november 2007)
17. Marina Lewycka - "En kort berättelse om traktorer på ukrainska" (januari 2008)
18. Li Rui - "Släktgården" (februari 2008)
19. Tore Renberg - "Mannen som elsket Yngve" (mars 2008)

Och så ska vi läsa "Istanbul" av Orhan Pamuk som extrabok under våren, men för min del har det inte blivit av.

lördag 15 mars 2008

Lars & Urban och pudelstjärnorna


Lars & Urban och pudelstjärnorna
av Eva Dahlgren

Lars är en lite grubblande hund som jobbar som sjuksköterska på Södra hundsjukhuset. Hans största dröm är att bli ihop med en pudel, och han vet att alla stjärnorna på himlen är söta pudlar, och att det är på Månen de bor. Hans bäste kompis, den självsäkre taxen Lars, gillar alla sorters tjejer. Hans motiv till att vilja åka till Månen är att som alla vet så är den gjord av guld, och lite guld skulle inte sitta fel. Av en ren händelse har han också ritat en ritning på en rymdfarkost. Det ska nog inte bli så svårt för de två vännerna att bygga ihop den. Men det är många hinder på vägen, och Månen visar sig vara annorlunda än vad de har trott.

Det här är en söt och rolig historia. Det är en barnbok förstås, väldigt lättläst och med illustrationer i färg på var och varannat uppslag. Det är många kul detaljer på bilderna, och i texten också. Det är väldigt likt den verkliga världen, men hundanpassat. :)

Det här är första boken av tre (hittills åtminstone) om Lars och Urban.

fredag 14 mars 2008

Bøddelens kvinne


Bøddelens kvinne
av May Grethe Lerum

Det är tur att jag inte bor i Norge, för då hade jag väl inte läst annat än sådana här långa bokserier, som de verkar vara experter på. I Sverige finns väl Sagan om Isfolket och annat av Margit Sandemo, Raija och några andra av Bente Pedersens bokserier, Anne-Lise Boges Malin på Granlunda (Arvesynd på originalspråket) och en handfull andra serier. I Norge ser det helt annorlunda ut. På Tones bokside räknas 60 olika serier upp, och det är bara sådana som Tone har läst åtminstone en bok i. Det finns fler. Jag är väldigt fascinerad av detta, och vill gärna läsa. Men det är svårt att veta vad som egentligen är läsvärt. (Alla är ju ren underhållningslitteratur, men vissa kan ju vara bättre för det.)

"Bøddelens kvinne" är första delen i det som kallas för 90-talets stora bokserie, nämligen Livets døtre. (80-talets stora serie var Sagan om Isfolket, med Raija som tvåa antar jag, och jag skulle tro att Arvesynd var 2000-talets.) Jag har hört både bra och dåligt om den, och har haft lust att läsa den själv ganska länge. Nu verkar jag ha tajmat in mitt antikvariatsinköp (genom ombud) precis när den ska komma ut på nytt i Norge (den har varit slutsåld ett tag) och dessutom ska lanseras i Sverige. Lustigt sammanträffande.

Boken utspelar sig i en norsk kustbygd i mitten av 1600-talet. Uppe på en otillgänglig klippa ligger den lilla gården Bergaheim, som bebos av en gammal man. Han bor ensam efter att sonen, sonhustrun och de båda barnbarnen dött. När asfåglarna börjar flockas över klippan förstår folk att mannen är död. Men till sin stora förvåning hittar de också en levande människa uppe på gården. Mannens sondotter Liv hade visst inte förolyckats alls. Hon är nu omkring tolv år, och ska föda sin farfars barn. (Eländes elände är ganska populärt i den här genren.)

Liv får bo på en gård som drivs av snälla människor. Det visar sig att hon besitter stora kunskaper om läkeväxter, som hennes mor lärt henne om. Men när hon väl har funnit sig till rätta dyker ett hot upp. Prästen har fått någon sorts uppenbarelse om att han borde adoptera Livs ofödda barn. Det vore väl bäst både för Liv, som skulle kunna gå vidare, och för barnet, som annars går ett osäkert liv till mötes. Men Liv vill behålla sitt barn, och eftersom man inte kan sätta sig upp mot prästen så måste hon fly.

Mycket drama med andra ord. Spännande, men en del saker i Livs beteende kändes inte helt trovärdiga för en tolvåring som har levt mycket isolerad i flera år. Den som har läst boken kan kanske förstå vad jag är lite tveksam inför. Jag kommer i alla fall att läsa några böcker till, innan jag bestämmer mig för om jag eventuellt ska lägga ner eller om jag ska läsa ända till slutet.

Om jag ska jämföra stilen på den här boken med någon annan författare i samma genre så får det bli Bente Pedersen. Mycket elände i Raija också. ;-)

torsdag 13 mars 2008

Meine Mutter und ich


Meine Mutter und ich
av Petra Reski

Petra Reski är journalist och bosatt i Venedig, men hon kommer ursprungligen från en av städerna i Ruhrområdet. Inför en jämn födelsedag kommer en mängd släktingar på besök, framför allt hennes mamma. Med släktbesöket som ram berättar Reski om sin uppväxt.

På den tiden, sextiotalet, var nästan alla män i staden gruvarbetare, och koldammet låg överallt. Det hände att folk skadades eller dog i gruvan, och en av de som dog var Petra Reskis pappa. Hon var för ung för att minnas honom, men i boken berättar hon hur hon senare såg på bilder av honom och funderade på hur han egentligen var. Trots att pappan inte fanns där verkar uppväxten ha präglats mycket av honom, eller kanske snarare det att han inte fanns. Mamman var den enda i bostadsområdet som bar läppstift, de åkte alltid till en annan stad för att handla kläder (även om det verkar ha varit i samma kedja som den som fanns hemma) och var över huvud taget lite lagom speciella.

Trots att ingen av föräldrarna kom från Westfalen hade de större delen av släkten i samma stad. Båda härstammade från landområden som alla tyskar fördrivits från efter andra världskriget. Pappans sentimentala familj kom från Östpreussen och mammans familj längtade alltid tillbaka till sitt vackra Schlesien. Just det här med Schlesien tar stor plats i Reskis bok. Hon berättar hur särskilt en av alla mostrarna tycker att Schlesien självklart är deras hemtrakt, medan mamman menar att eftersom hon bor i Ruhrområdet nu så är det Ruhrområdet som är hennes hemtrakt. Det berättas också om hur familjen svalt under resan från Schlesien och om besök där i nutid.

Det tog lång tid att läsa boken, för jag tyckte inte att jag drevs vidare i historien. Det var lite om Venedig, och apropå det... och så kommer det ett par episoder från Reskis barndom eller någon berättelse om mammans släkt. Jag hade egentligen föredragit om avsnitten från födelsedagsförberedelserna i Venedig inte hade varit med. Då hade det nog blivit mer flyt i läsningen, nu blev det irriterande avbrott där personerna var mycket äldre, och tid och plats en annan. Jag tyckte ju om de delar av berättelsen som utspelade sig för ett antal decennier sedan, men den här "ryckigheten" gjorde att det blev lätt att lägga ifrån sig boken och läsa något annat. En som är bättre på att läsa tyska kanske inte hade besvärats så mycket av det här, utan snabbt tagit sig igenom Venedigavsnitten. En annan person kanske t.o.m. hade tyckt om Venedigbitarna.

tisdag 11 mars 2008

Fullmetal Alchemist 4-6



Fullmetal Alchemist 4-6
av Hiromu Arakawa

Jag gillar den här mangan mer och mer. Grundhandlingen är egentligen ganska tragisk och ryslig. Bröderna Edward och Alphonse Elric försöker genom alkemi (deras pappa, som stuckit hemifrån, är alkemist) kalla tillbaka sin döda mamma. Men det går tyvärr inte så bra... Edward förlorade flera kroppsdelar, och av Alphonse finns endast själen kvar. Nu försöker de desperat hitta den kunskap de behöver för att återfå vad de förlorat. De lever i ett våldsamt land, och Edward är trots att han inte är mer än ett barn anställd som statlig alkemist. Under sitt sökande träffar de på många fiender och råkar ofta i strid. Samtidigt finns det en otroligt fånig humor genom hela serien, så den är inte så deprimerande som det kan låta. :-D

Jo, det har blivit mycket manga den sista tiden. Jag var och lånade en stor stapel av min syster. Det är ju helt onödigt att vi köper samma serier, och hon är den som samlar på bl.a. Fruits Basket, Fullmetal Alchemist, xxxHOLiC och Mästerdetektiven Conan.

- Fullmetal Alchemist 1
- Fullmetal Alchemist 2
- Fullmetal Alchemist 3


måndag 10 mars 2008

xxxHOLiC 6-9



xxxHOLiC 6-9
av CLAMP

Watanuki har det svårt. Han tvingas jobba som alltiallo för häxan Yuko för att så småningom kunna bli befriad från sin obehagliga förmåga att se andar och annat otyg. Och hon är en jobbig chef som kräver lyxmat och alltid har en ursäkt för att supa tillsammans med diverse människor och övernaturliga varelser. Watanuki är kär i en skolkompis vid namn Himawari, men hon verkar tycka att de är roligast om hon, Watanuki och hans fiende Domeki umgås i grupp. P.g.a. sin anställning kommer Watanuki dessutom i kontakt med många fler övernaturligheter än han skulle gjort annars, men ibland lyckas han lära sig något på kuppen.

En snygg och cool manga. Jag har läst lite olika serier av CLAMP, och xxxHOLiC är en av de bättre.

Tidigare delar:
- xxxHOLiC 1
- xxxHOLiC 2
- xxxHOLiC 3-5



söndag 9 mars 2008

Fruits Basket 15 & 16



Fruits Basket 15
Fruits Basket 16
av Natsuki Takaya

Den här mangan blir nästan bättre för varje samlingspocket. Det är inte alla serier man kan säga det om. Här är det ganska lätt att jämföra, för serien har även börjat gå i den svenska mangatidningen Shojo Stars, och där är man i början någon gång. Det känns som om tecknarstilen har förbättrats, och desutom är det mer spännande nu när man har fått reda på mer, men absolut inte allt, om släkten Sohmas mörka hemligheter.

Här får man reda på ännu mer om Yukis barndom och varför han har blivit den tillbakadragne person som han är. Men innan läsaren har hunnit bli alltför deprimerad så handlar några kapitel om hur klassen där Tohru (huvudpersonen), hennes bästa kompisar och Sohmapojkarna Yuki och Kyo (besatta av råttans respektive kattens ande, och dödsfiender) går sätter upp en pjäs för skolans kulturfestival, en rätt udda version av Askungen. :-D

Nästan hela volym 16 handlar om något annat än familjen Sohma. Nu får vi äntligen reda på mer om Tohrus mamma Kyoko. Tohru är föräldralös redan i början av mangan, och det vi vet om Kyoko är att hon var en väldigt snäll mamma, och att hon hade ett förflutet som fruktad gängmedlem. På omslaget av den volymen ser vi passande nog en annan värstingtjej, Arisa (a.k.a. Uo-chan, efter hennes efternamn Uotani), som är en av Tohrus bästa vänner. Jag tycker att det vore en spoiler att berätta vem bilden på volym 15 föreställer. Åtminstone för någon som inte har läst serien eller är precis i början. ;-)

Tidigare delar i serien:
- Fruits Basket 1 & 2
- Fruits Basket 3 & 4
- Fruits Basket 5 & 6
- Fruits Basket 7 & 8
- Fruits Basket 9-12
- Fruits Basket 13 & 14

lördag 8 mars 2008

Närmsta bok

Hittat hos Du är vad du läser.

1. Ryck närmaste bok i din omgivning
2. Öppna sidan 23 i boken
3. Leta upp femte meningen på den sidan
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner
5. Lägg gärna till bokens titel och författare



I suppose he's bitter about being left out.


Natsuki Takaya: "Fruits Basket volume 15"

Släktgården


Släktgården
av Li Rui

"Släktgården" läste vi i läsecirkeln, men det visade sig att bara två av oss hade hunnit läsa ut den när det var dags att diskutera den. Jag var inte en av dem som hade hunnit. Det tog mig ungefär en vecka till. Det var ingen sträckläsarbok, utan en sån där seg en som man (jag) varvar med lite manga, lite B. Wahlströms flickböcker och vad man nu har för snabbläst till hands. Då tar det förstås ännu längre tid, men men...

Vi ger ju betyg i läsecirkeln, något jag aldrig skulle göra annars, och av mig fick den ett medelbetyg. Det är så mycket folk (många med snarlika namn, eftersom det handlar om en släkt) som man aldrig riktigt får någon ordning på, särskilt som det utspelar sig under så lång tid. Och ännu en deppig bok som handlar om Kinas 1900-talshistoria ... Å andra sidan är den välskriven, vissa avsnitt fångar mig och Kinas 1900-talshistoria är ju faktiskt intressant ...

fredag 7 mars 2008

Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 7


Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 7
av Hayao Miyazaki

Det här är den avslutande delen i mangan om Nausicaä. Jag måste ännu en gång poängtera att det inte är bra att läsa de sju delarna utspridda över ett och ett halvt år. Som jag har gjort alltså... Kanske om man har sett filmen och har berättelsen ganska klar för sig redan. I det här fallet har jag nämligen för mig att filmen kom före boken. :)

Alla delarna i serien är egentligen ganska lika varandra. Det handlar om prinsessan Nausicaä, som drar ut i krig, men snart överger det organiserade kriget för att... ja, vad är det egentligen hon gör? Hon är på något sätt på naturens sida, och hon vill rädda världen och få slut på krigandet. Samtidigt verkar hon uppfylla en profetia om en kommande frälsare.

Jag tycker att mangan är läsvärd, men inte helt fantastisk (som det nästan verkar att man ska tycka). Jag har fortfarande inte något riktigt grepp om någon av personerna, inte ens Nausicaä själv. Kanske vet jag mindre om Nausicaä än vad jag vet om flera av de andra karaktärerna. Men nu i slutet av berättelsen dök det upp en ny karaktär som jag blev ganska fascinerad av, så den här delen hörde till de bättre.

Tidigare delar i serien:
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 1"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 2"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 3"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 4"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 5"
- "Nausicaä of the Valley of the Wind - Volume 6"

onsdag 5 mars 2008

Odd and the Frost Giants


Odd and the Frost Giants
av Neil Gaiman

"Odd and the Frost Giants" är en ganska tunn barnbok, specialskriven för något brittiskt jippo på världsbokdagen. Skolelever kommer kunna "köpa" den för bokkuponger som de har fått utdelade gratis. Om man inte är ett brittiskt skolbarn så kan man köpa den för nån femtiolapp på t.ex. Adlibris eller Amazon.co.uk. Amazon.com verkar inte kunna leverera den förrän mycket senare. (Som jag har förstått det får inte t.ex. Storbritannien och USA sälja böcker på varandras "revir".)

Lite extra kul är det förstås att boken utspelar sig i Skandinavien någonstans, antagligen Norge, på vikingatiden. Odd är en pojke som har haft otur i livet. Hans pappa dog under en vikingafärd, och själv haltar Odd efter att ha skadat benet. Efter att hans mamma skaffade en ny man trivs han inte hemma, så han bestämmer sig för att rymma trots att det är mitt i vintern. Egentligen borde det vara vår, men just den här vintern verkar inte ta slut. Ingen vet varför. På sin färd möter Odd några djur som beter sig ganska underligt, och ännu märkligare blir de...

Det här är inte min favoritbok av Neil Gaiman. Den kanske är mer för barn och inte lika mycket för vuxna? Annars brukar hans barnböcker funka lika bra för vuxna. Eller så är de andra helt enkelt bättre. ;-) Men den är inte dålig. En del av karaktärerna förekommer i andra av Gaimans böcker också och sånt är alltid kul. De är ju lånade någon helt annanstans ifrån i och för sig (och med tanke på att han gillar att skriva om mytologi och det här utspelar sig på vikingatiden är det inte så svårt att gissa vilka de är), men han skriver ju dem på sitt eget sätt och man kan känna igen dem från t.ex. The Sandman.

lördag 1 mars 2008

Erik har sista ordet


Erik har sista ordet
av Lisa Eurén-Berner

Den artonde sprakfåleboken är lite annorlunda än de tidigare, eftersom det återigen är en ny person som för pennan. D.v.s. det ska föreställa att en ny person skriver, böckerna existerar nämligen i sprakfålevärlden också. Först skrev Inga-Maja, och efter det att hon slutat skriva tog hennes dotter Susanne över författandet och började skriva om saker hon råkat ut för. Nu har emellertid även Susanne slutat skriva, och hennes bror Peter föreslår för Susannes man Erik att han borde skriva en avslöjande bok om Susanne för att "ge igen". Även om Erik först förkastar idén tycker han ändå att det kunde vara roligt, och så börjar han skriva. Erik skriver att "inte skulle jag till exempel kunna skriva bedårande, ljuvligt, förtjusande, hänförande med mera i den stilen. Inte passar sådana uttryck en karl." Så lite annorlunda skriven är boken, även om det mesta är sig likt. men precis som sin fru och svärmor skriver han om diverse roliga händelser som han och andra familjemedlemmar upplevt. När Susanne gick i sömnen, när Peter kom på besök, fejden med grannen och hennes katt etc. Det är faktiskt ganska roligt, om man är på rätt humör.

Är inte Susannes dekolletage väldigt djupt på omslagsbilden förresten? Jag antar att det är Susanne, även om hon ser äldre ut än vad hon borde vara (19-20?).

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"
14. "Susanne i prästgården"
15. "Susanne i hushållsskola"
16. "Susanne som barnsköterska"
17. "Susanne står brud"

SUB-status

Nu var det dags att räkna antalet böcker i "ska läsa-högen" igen. 458, alltså en ökning med 10 böcker sedan föregående månad. Det var ju inte riktigt meningen. Jag skyller på att jag just har varit och lånat en kasse manga etc. av min syster. Och bokrean. Och att man inte hinner läsa så mycket i korta februari. Se, det är inte mitt fel! :-D

söndag 24 februari 2008

Blandet blod


Blandet blod
av Trude Brænne Larssen

Rimes liv har tagit en ny vändning, och bokserien också. Den har hela tiden haft inslag av både historisk roman och någon sorts fantasy, och nu har fantasydelen fått en större plats. Rime uppehåller sig nu på en ny plats, med andra seder än vad hon är van vid. Hon och dottern är säkra här, men samtidigt saknar Rime sitt gamla liv.

Jag saknar att läsa om Bork, Keiti och alla andra. I tidigare böcker har ju deras liv skildrats även när Rime inte har varit närvarande. Men nu får man bara följa Rime och invånarna på hennes nya tillflyktsort. Men det förstärker ju känslan av att Rimes kontakt med dem helt har skurits av, och dessutom kan jag tänka mig ett annat skäl till att man inte får veta vad som händer dem...

Eftersom jag såg så mycket på Six Feet Under (har köpt ett par säsonger på dvd...) så använde jag flera dagar på att läsa "Blandet blod", men egentligen hade jag lätt kunna läsa ut den på en enda dag. Läsningen flyter liksom bara på tills boken plötsligt är slut.

Jag skulle förresten tror att omslaget till boken är en ny version av omslaget till "Bergtatt" i serien om Rimes mor Ulva. Det är samma plats som avbildas, under omständigheter som både liknar varandra och skiljer sig åt.

Rimfrost:
1. "Bortført"
2. "Alvesang"
3. "Banesår"
4. "Tidevann"
5. "Vendepunkt"
6. "Korsveien"
7. "Malstrøm"
8. "Bergtatt"
9. "Vargvinter"
10. "Frierferd"

lördag 16 februari 2008

A Vision of Light


A Vision of Light
av Judith Merkle Riley

"A Vision of Light", eller "En vision av ljus" som den heter på svenska, är en gammal favorit som jag säkert har läst 5-6 gånger de senaste femton åren. De flesta gångerna för mer än tio år sedan. På svenska gavs den ut av Bra böcker, och den fanns därför i bokhyllan hemma hos mina föräldrar bara så där. Jag tror att om man prenumererade på uppslagsverk så fick man dessutom ett par andra böcker i varje paket. Det är så jag har fått nästan alla mina Stephen King-böcker till exempel, och Dorothy Parker-samlingen "En enda ros".

Ett par år efter att jag hade upptäckt "En vision av ljus" hittade jag en uppföljare i en mataffär - "I det gröna lejonets spår". Lite annorlunda än den första boken, men jag gillade den också. På bokmässan för några år sedan hittade jag både de här böckerna på engelska, originalspråket alltså, författaren är amerikansk, och köpte dem. Det skulle också finnas en tredje del, men den var inte lätt att hitta. Jag kunde inte hitta någon information om att den ens skulle ha kommit ut på engelska, och på svenska fanns den definitivt inte. Däremot på tyska. De två första har inte heller funnits att få tag i på engelska, utan det var ren tur att jag hittade dem begagnade. Men nu var jag inne på Adlibris och nu fanns alla tre att köpa där. Så jag la förstås in en beställning på den tredje delen, som jag inte ens har läst. :)

"A Vision of Light" utspelar sig i mitten av 1300-talen. Margaret är den unga hustrun till en köpman i London. En dag talar "Rösten" (d.v.s. Gud) till henne som den gör ibland, och säger åt henne att skriva en bok om sitt liv. Först är hon lite tveksam, för det kanske är Djävulen som försöker lura henne, och dessutom kommer det inte vara lätt att hitta en präst som vill skriva ned en kvinnas memoarer. Men hon blir hänvisad till en viss broder Gregory, en man som troligen inte är så mycket äldre än Margaret, och som har bestämt sig för att ägna sig åt kontemplation. Målet är att skåda Gud, men det hade säkert gått bättre om han inte hade varit så hungrig att han började tänka på mat hela tiden. Köpmän kan ju betala bra och uppdraget tar säkert inte så lång tid. Hur mycket kan en ung kvinna ha att berätta om sitt liv?

Ganska mycket, visar det sig, och broder Gregory blir motvilligt intresserad av hennes berättelse. Men han kan förstås inte undgå att tillrättavisa henne. Så här ska man inte berätta en historia! Ämnet är ju inte det minsta upphöjt. Man får följa både Margaret och broder Gregory i "nutid" (1355 alltså), och dessutom Margarets historia från att hon var en fattig, men inte livegen, flicka på landsbygdden och blev bortgift till en dålig man. Hur kan det komma sig att hon bara några år senare är rik och gift med en god man? Och hur har broder Gregory blivit en fattig munk som åtar sig udda skrivuppdrag? Det verkar inte heller stämma med hans bakgrund.

Jag har läst boken många gånger, och flera av karaktärerna är som gamla vänner. Favoriten är helt klart broder Gregory, som försöker briljera med sin ödmjukhet och som inte är så strikt som han tror att han är. ;-)

onsdag 13 februari 2008

Inu Yasha 15-20



Inu Yasha 15-20
av Rumiko Takahashi

Det var väldigt länge sedan jag läste Inu Yasha. Jag läste ju faktiskt inget av Rumiko Takahashi under hela 2007! Det kommer ut en ny del i den här serien varje månad, så jag ligger rätt långt efter nu. Men nu läste jag precis en hel hög böcker i serien, så jag börjar komma i kapp. (Nja. Serien börjar väl närma sig 30 delar nu.) Det gör egentligen inget att vänta ett tag och samla på sig några stycken delar att läsa i ett svep. Ofta fortsätter ju strider som påbörjats i en bok i boken efter, så det kan bli mer sammanhang på det sättet.

Det gör heller inget att göra små uppehåll i läsningen. Det är ju ofta ungefär samma saker som händer. Inu Yasha, Kagome och deras vänner ska bekämpa en demon som har en bit av den krossade Shikonjuvelen (som de försöker samla ihop) i sig. Så dyker den jätteonde demonherren Naraku upp. Han är också ute efter att samla alla Shikondelar. En annan typisk grej är att Inu Yasha och Kagome blir sura på varandra och att Kagome åker hem ett tag. Hon är nämligen från det nutida Japan, medan Inu Yasha och alla äventyr finns i en medeltidsaktig värld.

En av mina favoritelement i berättelsen är nog när Kikyô är med. Kikyô är så att säga Inu Yashas ex. Hon dog för många hundra år sedan, men har inte lämnat jorden. Man vet inte riktigt på vems sida hon är. Sin egen mest. Hon älskar fortfarande Inu Yasha, men är ganska likgiltig inför hans vänner. Kagome är den återfödda Kikyô, men känner sig som en egen person. En aning komplicerat, och mycket mer intressant än detaljerade stridsscener. :)



- Inu Yasha 1
- Inu Yasha 2
- Inu Yasha 3
- Inu Yasha 4
- Inu Yasha 5
- Inu Yasha 6
- Inu Yasha 7-9
- Inu Yasha 10
- Inu Yasha 11-12
- Inu Yasha 13-14

tisdag 12 februari 2008

Frierferd


Frierferd
av Trude Brænne Larssen

I Stjordalen skyller man den dåliga vintern* på trollkvinnan Rime, som inte är döpt. Ute på ön där Rime har gömt sig får man också höra talas om detta, men eftersom hon har hållit en låg profil där så tror man att det är Keiti som folket i Stjordalen letar efter. Rime kan förstås inte låta sin lärling tas tillfånga, utan beger sig själv till Stjordalen där hon ställs inför rätta på tinget, anklagad för att ha förstört skörden och ha orsakat vinterns svält.

Det inträffar fler avgörande händelser också, men jag kanske inte ska avslöja för mycket om en bok som är såpass sent i serien?

Jag ser förresten att serien Ulveøyne håller på att ges ut på nytt som "dubbelböcker" (alltså två böcker i en volym). Det är föregångarserien till Rimfrost, och handlar mest om Rimes mor Ulva, men också om Rimes barndom och ungdom. Jag tycker nog att Rimfrost är den bättre och mer välskrivna av de båda serierna, men det är ju inte fel att börja från början.

*Med dålig vinter menar jag alltså här en kall och lång vinter där folk svälter ihjäl, inte en sån som det är just nu.

Rimfrost:
1. "Bortført"
2. "Alvesang"
3. "Banesår"
4. "Tidevann"
5. "Vendepunkt"
6. "Korsveien"
7. "Malstrøm"
8. "Bergtatt"
9. "Vargvinter"

söndag 10 februari 2008

Ben, ute i världen


Ben, ute i världen
av Doris Lessing

Ganska nyligen läster jag om Doris Lessings "Det femte barnet". Den handlar om hur en tidigare lycklig familj faller isär efter att det femte barnet, som verka vara något slags monster, föds. Ben är oerhört stark och illvillig, och skrämmer bort sina äldre syskon och alla släktingar som brukade gästa familjen.

"Ben, ute i världen" sägs vara en fristående fortsättning på "Det femte barnet", men jag tror att det är bäst att läsa böckerna i ordning. Nu är Ben arton år och har lämnat familjen ett par år tidigare. Man får nu veta hur han själv ser på världen. Han vet att andra ryggar tillbaka inför honom. Han är muskulös och ser mycket äldre ut än han faktiskt är, men det finns också något som gör folk osäkra på om han verkligen är riktigt mänsklig. Världen är lite för avancerad för Ben. Han har svårt med lite mer abstrakta begrepp (pengar, tid, långa sträckor och liknande) och han vet att folk lurar honom. Han har också lärt sig att det ligger i hans eget intresse att han inte ger sig på den som gör honom arg.

Ben kan inte styra sitt eget liv, och han flackar omkring över världen i den här boken. han bara hamnar någonstans på grund av någon annan. Ibland träffar han någon som förstår honom och vill ta hand om honom. Ibland kommer någon på ett sätt att utnyttja honom. Ben förstår för det mesta vilka som är snälla och håller sig till dem, men han har inga förutsättningar att förstå när någon t.ex. vill använda honom som knarkkurir. Det han verkligen saknar är andra människor som är precis som han.

Jag tyckte att det var intressant att perspektivet vrids en liten bit till och att man verkligen förstår Ben den här gången. I den förra boken fick man ana sig till vad han hade för motiv och man var inte riktigt säker på om han verkligen var ond. Men jag tappade intresset en aning när han börjar skickas omkring i världen och folk kommer och går.

fredag 8 februari 2008

The Day I Swapped My Dad for Two Goldfish


The Day I Swapped My Dad for Two Goldfish
av Neil Gaiman
Illustrerad av Dave McKean

En bilderbok om vådan av att byta ut sin pappa mot två guldfiskar. Hur coola guldfiskarna än är så kommer din lillasyster få rätt i att eran mamma inte att bli glad när hon upptäcker det. Och sedan måste du och din lillasyster försöka byta tillbaka guldfiskarna mot din pappa igen. Fast då har din kompis redan bytt din pappa mot en elgitarr...

Den här boken är så himla bra, och bilderna är mycket snygga. (Visst är jag en oerhört duktig bokkritiker? Väldigt... hm, kritisk?) Läs, läs! Passar alla, från ganska små barn till alla åldrar efter det.

onsdag 6 februari 2008

Systrar i jeans: Andra sommaren


Systrar i jeans: Andra sommaren
av Ann Brashares

Oj, det var visst ett tag sedan jag läste föregående bok i serien. Sommaren 2005. Och jag nämner t.o.m. att jag köpte den här boken samtidigt som del ett. Det här med att försöka beta av högen med olästa böcker är nog en rätt bra idé...

Man antas nog ha läst den första boken innan man ger sig på den här. Huvudpersonerna och en del annat presenteras väl om på ett sätt, men jag upptäckte att det var en del personer och saker som jag inte riktigt kom ihåg och som inte förklarades särskilt tydligt förrän ganska långt in i boken. Tibbys marsvin Mimi är ett exempel. Namnet Mimi nämndes ett par gånger innan jag insåg att det var ett marsvin hon hade haft, men som har dött.

Böckerna handlar om fyra tonårsflickor i en ort nära Washington. Deras mammor lärde känna varandra i en gympagrupp för gravida, och det skiljer bara ett par veckor på den äldsta och den yngsta av de fyra huvudpersonerna de kallar sig ibland för "Septembrarna"). Mammorna är inte lika nära vänner längre, och en av dem är död, men döttrarna är bästa kompisar. Den första boken utspelar sig strax innan alla ska fylla sexton, den första sommaren som de inte ska tillbringa på samma plats. En av dem har köpt en par second hand-jeans, som mirakulöst nog passar alla fyra vännerna, och de bestämmer sig för att skicka jeansen emellan sig. De måste ju bara ge tur.

Nu har det gått ett år. De har bestämt sig för att jeansen är en sommargrej, och nu är det dags att plocka fram dem igen. Förra året skulle alla åka bort utom Tibby, men i år är det tvärtom. Tibby åker på en filmkurs på en college, där hon träffar några coola människor som hon gärna vill bli kompis med. Viktigt för Tibbys historia är att hon känner sig utanför i sin familj. När hon föddes var hennes föräldrar unga och alternativa, men när Tibby blev tonåring skaffade de två barn till och är nu den perfekta förortsfamiljen. I Tibbys ögon är det enda som inte passar in den där piercade tonåringen, d.v.s. hon själv. Uppdraget på filmkursen är att göra något på temat familj, och där har ju Tibby en del att ta av. Den ende som inte gillar hennes film är hennes töntige kompis Brian, som hon försöker gömma undan från de tuffare kompisarnas blickar.

Sportiga Bee har deppat hela vintern och slutat med fotbollen. Till hennes stora förtvivlan visar det sig att hon inte ens får på sig jeansen när det blir hennes tur. Det är Bees mamma som är död (som jag nämnde), och nu visar det sig att hennes mormor har skrivit till Bee och hennes bror flera gånger sedan dess, men att deras pappa inte har gett dem breven. Han är inte särskilt förtjust i sin svärmor, men han tänker inte hindra Bee från att resa dit om hon vill. Och det vill hon. När hon var liten var de alltid i Alabama på somrarna, men nu var det flera år sedan hon träffade sin mormor.

Både Lena och Carmen håller sig hemma i Bethesda. Lenas distansförhållande med grekiske Kostos funkade inte så bra, och hon gjorde slut med honom under vintern. Men det betyder inte att hon slutat älska honom. Nu får hon höra att han har en annan flickvän och börjar deppa totalt. Carmen går på ett par ganska misslyckade dejter, medan hennes mamma har mer tur i kärlekslivet. Mamman är faktiskt ute så mycket att Carmen börjar känna sig försummad. Carmen är sur på sin mamma och Lena råkar orsaka ett gräl mellan sin mamma och Carmens och Tibbys mammor.

Det är ganska många parallella handlingar. Själva idén är ju att de fyra vännerna ska hålla på med helt olika saker på helt olika platser. Men de håller kontakten via brev, MSN och naturligtvis jeansen hela tiden, så det är inte fyra helt isolerade handlingar. Även om boken är tjock går det fort att läsa, och det är underhållande och ibland rörande. Den första boken var nog lite bättre än den här, men jag äger ju redan del tre så jag kommer säkert läsa hela serien så småningom. Det finns fyra böcker totalt. Jag vet inte om det kommer bli fler, men Septembrarna borde väl bli lite i äldsta laget för att vara huvudpersoner i ungdomsböcker i så fall. :)

Bone: Out from Boneville


Bone: Out from Boneville
av Jeff Smith

Bone är en serie som Kristin har tjatat på mig om att läsa ett bra tag, och häromveckan dök del ett upp i posten. Hehe. Så nu har jag påbörjat läsningen av serien.

Bone kom först som serietidningar med oregelbundning utgivning, och dessa samlades till ett antal seriealbum, som även har översatts till svenska. När serien avslutades för ett par år sedan kom det även ut ett tjockt album med den kompletta serien. Det senaste är att de ges ut i färg. Från början var de svartvita. Det spelar nog ingen roll om man väljer färg eller svartvitt, men jag skulle ju vilja hålla mig till samma, så det kanske är bäst att jag köper resten av serien i bokhandlar i stället för på internet. Jag vill ju vara säker på att jag inte får fel. :) Min är i färg förresten. Alla albumen har inte färglagts än, men de verkar vara på gång.

De små varelserna som Bone handlar om tillhör arten "Bone" och det är dessutom deras efternamn. När historien tar sin början har Phoney Bone just blivit bortdriven från hemstaden Boneville (igen, tydligen) efter en del mindre ärliga affärer. Phoney är rik, girig och otrevlig. hans följeslagare är hans båda kusiner Fone Bone (seriens huvudperson) och Smiley Bone (glad och dum). Under flykten kommer de ifrån varandra och Fone Bone tillbringar vintern på en trevlig plats, där han får ett par djurvänner och träffar en vacker flicka. Mindre bra är de råttliknande monstren som verkar vara ute efter honom, och förstås att han inte vet vad som har hänt med kusinerna. Inför kommande böcker verkar det byggas upp till ett fantasyäventyr.

Jag vet inte vilken ålder serien är tänkt för egentligen, men den funkar nog för de flesta. Den är söt och rolig, och det är en del action. Jag kan tänka mig att det blir ännu mer äventyr framöver. Vad vill de där råttmonstren egentligen?

tisdag 5 februari 2008

Skumtimmen


Skumtimmen
av Johan Theorin

Egentligen är kanske ingredienserna i "Skumtimmen" inte så originella. Några osannolika "detektiver" forskar i något som hände ett par decennier tidigare och som har stor personlig betydelse för dem. Detta varvas med tillbakablickar från ännu längre sedan (i det här fallet glimtar från den närmast mytiske Nils Kants liv) som kanske har något med fallet att göra. Men jag tycker ändå att berättelsen känns ny, och den är spännande ända fram till slutet. Dessutom är den väldigt sorglig, inte bara när det gäller det självklara utan även i andra bitar.

När Julias lille son Jens försvann för tjugo år sedan stannade hennes liv upp. Hon har inte bildat någon ny familj, hon dricker för mycket och är just nu långtidssjukskriven av psykiska skäl. I en bättre del av samma stad (Göteborg) bor hennes lyckade syster, som har både familj och ett viktigt jobb, och som nog tycker att Julia är rätt hopplös som inte har kunnat glömma Jens.

Julia har svårt att acceptera att sonen är borta. Han försvann i ett obevakat ögonblick ifrån Julias föräldrahem på Öland. Man antar att han gick ner till stranden och drunknade, men både Julia och hennes far Gerlof känner på sig att det inte stämmer. De tror att han gick ut på alvaret och råkade ut för något där. Någon kropp hittades aldrig, så man vet inte säkert vad som hände med Jens. En dag ringer Gerlof från sitt äldreboende på Öland. Han har hittat ny information om fallet, och han och hans nästan lika skröpliga vänner har en del teorier. Skulle Julia kunna komma dit?

På Öland får Julia agera chaufför åt Gerlof, för att han ska kunna åka runt och hälsa på folk. Han kan inte röra sig så bra längre p.g.a. en ledsjukdom. Det är inte alltid klart om besöken verkligen har något med Jens försvinnande att göra. När Julia ifrågasätter syftet med ett av besöken menar Gerlof att det inte var bortkastat, de blev ju bjudna på kaffe. Han är mycket förtegen om vad han funderar på. Varken Julia eller läsaren förstår rikitgt hans antydningar. Vad skulle t.ex. den här Nils Kant, hur brottslig han än var, ha för relevans? Han dog ju nästan tio år innan Jens försvann. Eller gjorde han det? Det finns de som har andra teorier om det. Går han fortfarande omkring på alvaret?

måndag 4 februari 2008

Buddha


Buddha
av Karen Armstrong

Det här är en biografi om Buddha, Siddhatta Gotama (som det skrivs i boken, eftersom författaren använder en annan dialekt än den "vanliga"), som det egentligen inte finns så väldigt mycket information om. En del av hans liv kan anas i hans lära, när han använder sig själv som exempel. Sedan finns det en hel del väldigt utbroderade myter. Eftersom buddhismen mycket går ut på att utplåna jaget, så blir det ju inte så mycket personlighet att skriva om. Men det handlar både om vad man ändå vet eller antar, om myterna och vad de kan symbolisera och om själva läran. Jag skulle inte tro att det här är en bok som är tänkt för buddhister eller de som vill studera religionen mer ingående, utan mer för de som skulle vilja ha lite mer koll på buddhan och religionen. Såna som jag.

Jag tyckte att det var lagom ingående beskrivet, på ett sätt som går ganska lätt att läsa. Det är en tunn och översiktlig bok, bara 200 sidor. Det är intressant att Armstrong jämför och drar paralleller till andra religioner, och förklarar hur samhället såg ut. Tydligen uppstod flera stora religioner och filosofier vid samma tid som buddhismen, på olika ställen i världen. Jag tyckte förstås att "Myternas historia" (all religion och historia på 130 sidor) av samma författare var mycket mer spännande, men det beror ju på vad som intresserar en mest.


Malin, det är du som har min "Myternas historia", va?