tisdag 20 november 2007

Det femte barnet


Det femte barnet
av Doris Lessing

Äntligen! Att nobelpriset i litteratur gick till en författare som jag redan hade läst något av alltså. :) Inte mycket, men något åtminstone. (Det har aldrig hänt förr, även om jag har läst några pristagare (långt) efter de fått priset.) Förutom en eller kanske ett par noveller av Lessing, så har jag även läst "Det femte barnet". Och nu har jag läst om den. Det finns ett par goda skäl. T.ex. att jag ägen den. Det var dessutom säkert tio år sedan jag läste den och jag har även uppföljaren "Ben, ute i världen" ståendes (oläst) i hyllan. Säkert bra att friska upp minnet lite innan jag börjar på den. Men det var faktiskt en hel del jag kom ihåg, även om vissa detaljer försvunnit.

David och Harriet Lovatt är ett ganska ungt par, som inte vill något annat än att ha ett stort hus fyllt med barn. Det är inte särskilt modernt vid den här tiden, och alla avråder dem. Särskilt som de egentligen inte har råd med sitt stora hus eller att försörja massor av barn, för att inte tala om att ge alla barnen en ordentlig utbildning. Men med hjälp av Davids rika pappa funkar det ju ändå, och Harriet föder fyra fina barn i en hastighet som får omgivningen att förtvivla. Harriets mamma, som är änka, måste ofta bo hos dem för att avlasta dottern.

Allting är ändå ganska idylliskt, och familjen Lovatts stora påsk- och julfester är berömda i släkten, tills Harriet blir gravid för femte gången. Den här gången blir det helt annorlunda. Fostret verkar onaturligt starkt och nästan elakt. Och när det femte barnet, Ben, föds är han redan stor och stark. Familjen inser snart att Ben inte är ett normalt barn, men exakt vad som är fel vet man inte. Snart börjar Ben visa illvilja, och alla är rädda för honom. På grund av Ben förändras allt i familjen, och de flesta vore nog gladare om han försvann. Harriet tycker inte heller om honom, men samtidigt känner hon en plikt att ta hand om honom. Hon är ju ändå hans mamma, något som hon tycker att hela hennes omgivning förebrår henne för. Det är stor skillnad på den sorglösa (och lite anonyma) Harriet i början av boken och på den äldre Harriet som tyngs av ansvar och skuld.

Det ska bli spännande att läsa den andra boken om Ben. Här får man bara veta vad alla andra tänker om honom, och hur familjen faller sönder efter hans ankomst. Man får inte veta mycket om hans tankar eller känslor, eftersom Harriet och de andra inte vet något om dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar