Ben, ute i världen
av Doris Lessing
Ganska nyligen läster jag om Doris Lessings "Det femte barnet". Den handlar om hur en tidigare lycklig familj faller isär efter att det femte barnet, som verka vara något slags monster, föds. Ben är oerhört stark och illvillig, och skrämmer bort sina äldre syskon och alla släktingar som brukade gästa familjen.
"Ben, ute i världen" sägs vara en fristående fortsättning på "Det femte barnet", men jag tror att det är bäst att läsa böckerna i ordning. Nu är Ben arton år och har lämnat familjen ett par år tidigare. Man får nu veta hur han själv ser på världen. Han vet att andra ryggar tillbaka inför honom. Han är muskulös och ser mycket äldre ut än han faktiskt är, men det finns också något som gör folk osäkra på om han verkligen är riktigt mänsklig. Världen är lite för avancerad för Ben. Han har svårt med lite mer abstrakta begrepp (pengar, tid, långa sträckor och liknande) och han vet att folk lurar honom. Han har också lärt sig att det ligger i hans eget intresse att han inte ger sig på den som gör honom arg.
Ben kan inte styra sitt eget liv, och han flackar omkring över världen i den här boken. han bara hamnar någonstans på grund av någon annan. Ibland träffar han någon som förstår honom och vill ta hand om honom. Ibland kommer någon på ett sätt att utnyttja honom. Ben förstår för det mesta vilka som är snälla och håller sig till dem, men han har inga förutsättningar att förstå när någon t.ex. vill använda honom som knarkkurir. Det han verkligen saknar är andra människor som är precis som han.
Jag tyckte att det var intressant att perspektivet vrids en liten bit till och att man verkligen förstår Ben den här gången. I den förra boken fick man ana sig till vad han hade för motiv och man var inte riktigt säker på om han verkligen var ond. Men jag tappade intresset en aning när han börjar skickas omkring i världen och folk kommer och går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar