Pam i pojkkläder

Pam i pojkkläder
av Marei Hoppe

Den här boken har allt, d.v.s. ett snyggt omslag och en titel som får en att undra vad den egentligen handlar om. Det syns kanske inte, men det står "Flicka i pojkkläder eller pojke i flickkläder... det var frågan" på omslaget. Nu vill vi veta! För i tiden verkar det förstås ha varit helt normalt att kvinnliga ungdomsbokskaraktärer klädde sig som pojkar och insisterade på att kallas George, så jag förväntade mig inte så stor kontrovers kring detta. :-D

Huvudpersonen i boken är en tysk flicka (det är en tysk bok) som heter Petra. Hon kallas Pet, vilket den tidigare ägaren av boken in te har gillat. På de första sidorna har det nämligen skrivits i ett litet "ra" med blyerts efter varje "Pet", och uppmaningen "Läs Petra inte Pet" står skriven på varje sida i första kapitlet. :-) varje sommar skickar hennes föräldrar iväg henne till ett litet pensionat, och föregående sommar umgicks hon mycket med en holländsk pojke. De hittade ett mystiskt nedgrävt skrin! Det hade de tänkt undersöka mer den här sommaren, men pojken har dött under vintern. Och skrinet var nedgrävt på granntomten, där tre tjejhatande killar bor. Pet fick bara komma dit för att hon var i sällskap med sin killkompis.

Det här året ska hon ha besök av en engelsk brevvän, Pam, och de ska åka till pensionatet tillsammans. Pet anförtror henne hela historien om skrinet och de bestämmer sig för att Pam ska klä ut sig till pojke för att de ska kunna få tillträde till granntomten. Pam är redan korthårig och duktig i sport och ridning. Som deckare sett är det ingen särskild lyckad berättelse, för vi vet precis vem som är tjuven (som har hittat samma skrin som Pet och hennes kompis gjorde förra året, men inte har lämnat pengarna som fanns i till den rättmätiga ägaren, en ung änka med pengabekymmer) och hur det gick till. Det gäller bara för Pet och Pam att hitta bevis.

En annan liten bihandling är att Pam har blivit god vän med en ung man i trakten, och är inte så glad över att hon för tillfället liksom ska vara en pojke. Pet och Pam har dessutom stora problem med att inte försäga sig. Skälet till att de t.ex. inte bara kan avslöja alltihop är egentligen mer än lovligt tunt. Skälet till att Pam ö.h.t. ska vara utklädd är också ganska svagt. Jag brukar ju läsa gamla B. Wahlströms-flickböcker för tidskänslan, men det verkar funka bättre med svenska böcker... Lite småkul är den här boken förstås, men jag kommer glömma den fort.