Tordyveln flyger i skymningen

Tordyveln flyger i skymningen
av Maria Gripe

"Tordyveln flyger i skymningen" är en sån där bok som många älskar och som är väldigt känd, men som jag liksom missade att läsa där på mellanstadiet eller när man nu bör ha läst den. Förra året fick jag tag i den med rätt omslag, men eftersom det är en självklar sommarsemesterbok var jag tvungen att vänta nästan ett år med att läsa den. Sommarsemester är egentligen fel, men i brist på sommarlov så... Jag har ju faktiskt hört diverse lösryckta avsnitt av sommarlovsteatertolkningen på radio, men jag har aldrig lyckats få något sammanhang i berättelsen. Men nu när jag läste boken upptäckte jag att det var mycket jag kände igen. Schackspelandet över telefon, omnämnandet av en itusågad docka i början, tordyvlar och skarabéer...

I alla fall, händelserna tar sin början när Jonas, nyss fyllda tretton år, testar att spela in allt möjligt få sin nya bandspelare tillsammans med sin syster Annika (femton år) och deras vän David (sexton år). Jonas är lite lustig och lillgammal, och låtsas att han gör riktiga radioreportage på bandspelaren. Allt ska dokumenteras. Mystiskt blir det när de tar en väg de aldrig har gått förut och David känner igen sig exakt. Han har drömt om precis den här platsen. Inne i huset som de kommer till, Selanderska gården, håller kvinnan som bor där på med nåt som Jonas tycker verkar skumt och intressant att spionera på/spela in.

Eftersom de aldrig har brytt sig något särskilt om Selanderska gården tidigare så blir Jonas och Annika förvånade när deras mamma nämner att kvinnan som bor där ska resa bort och behöver någon som kan vattna blommorna. Eftersom de är nyfikna på hur det ser ut inne i huset så åtar de sig uppgiften. Ännu mer konstigt är det att bygdens fyllo apropå ingenting råder David att hålla sig borta från Selanderska gården. Om det är några som inte håller sig borta efter detta så är det David, Jonas och Annika.

Selanderska gården är verkligen mystisk. Det kommer telefonsamtal från en dam, gårdens riktiga ägare, hon som bor där bara hyr huset, som vill spela schack med David och förhöra sig om växterna. De hör nämligen till gården och är mycket gamla, och speciella. Oförklarliga viskningar dyker upp på Jonas inspelningar. Selanderska gårdens tragiska förflutna börjar rullas upp, vilket engagerar David och Annika på olika sätt. Jonas är mer intresserad av den egyptiska staty som verkar ha funnits på gården och försvunnit. Det sägs att det vilar en förbannelse över den. Tänk om man hittade den!

Det är många detaljer i intrigen, men på något sätt visar sig allt hänga ihop, och ändå blir slutet ganska oväntat. Fast jag tycker att de tre ungdomarna kunde haft lite mer personlighet. Nu blir det mest så att de får representera tre olika sätt att reagera på fynden i Selanderska gården. Hela avsnittet när det är folkfest i byn för de har hittat en egyptisk staty är förresten irriterande. Det blir lite satir över typiska byfester och bryter lite av den mystiska stämningen, även om det är ett ganska roligt avsnitt.

Jag läste förresten att radioteatern kom först och boken skrevs sedan. Stämmer det? Någon som vet?

Till sist måste jag lägga in en bild på en av tårtorna från när Magnus (min lillebror) och Anna gifte sig förra året. Är inte detta den självklara texten på en bröllopstårta, så säg? :)