Min typ brorsa

Min typ brorsa
av Johanna Lindbäck

"Min typ brorsa" är Bokhora-Johanna L:s andra ungdomsroman. Precis som den förra, "En liten chock", utspelar sig den till större delen i Umeå. Där har jag varit på besök så ett par av platserna som omnämns kan jag se framför mig och jag känner igen namnen på stadsdelarna. Nackdelen med umebesök är förresten att väskan är så tung på väg hem, eftersom umenöjen t. ex. kan bestå av att handla upp ungefär hälften av de gallrade böckerna på Ålidhems bibliotek och försöka frakta dem (i tunna sladdriga plastpåsar) på cykel till Umedalen (över en mil).

Handlingen i boken får mig att tänka på "Expert på att rodna" och Jonzon, Jonsson-serien. Alla handlar om familjer som ska jämkas ihop till en, när ett nyblivet par ska flytta ihop och båda har barn sedan tidigare. Men det måste ju hända hela tiden i verkligheten, så att det finns flera ungdomsböcker på ämnet är inte konstigt. "Askungen" handlar ju förresten också om samma sak, men de moderna böckerna brukar inte vara fullt så blodiga. :-D

Även om Maries dotter Nina och Tomas båda söner Wille och Daniel blir chockade över att Tomas och Marie har bestämt att de ska flytta ihop så funkar det ändå ganska bra. Det blir Wille och Daniel och deras pappa som får byta stad, och flytta från Luleå till Umeå. Det är lite konstigt och jobbigt för alla, men samtidigt kommer de rätt bra överens. Berättelsen växlar mellan Nina och Daniel. Inte så att de berättar i jagform, men man får följa ömsom den ena ömsom den andra inifrån. Daniel kan tycka att det är orättvist att det var han som var tvungen att byta stad och lämna alla sina kompisar. Wille har lätt för att träffa nytt folk, men Daniel är rätt inbunden. Men eftersom de flyttar precis lagom till han ska börja gymnasiet blir det åtminstone lite lättare att skaffa kompisar i klassen, även om den enda han känner sedan tidigare är Nina och hon mest hänger med sina gamla kompisar. Men Daniel gillar Nina. Kanske lite väl mycket, för de ska ju liksom vara som syskon nu...

Dialogen är väldigt bra i den här boken också, precis som i den förra. Jag gillar de små skämten familjemedlemmar emellan och allt annat vardagsprat. Och, är det inte Gustav som skymtar förbi? :)