Josie Under Fire

Josie Under Fire
av Ann Turnbull

Den femte boken om huset på nummer 6 Chelsea Walk äger rum 1941, under blitzen. Josie kommer egentligen från en annan ort, men nu ska hon bo hos sin moster och sin kusin Edith i London ett tag. Josie tycker faktiskt att det ska bli skönt att komma hemifrån. Hemma ser folk ner på henne familj och Josie blir mobbad i skolan. Allt för att hennes bror Ted är vapenvägrare. Inte så populärt när man var och varannan natt tvingas ner i sina skyddsrum på grund av de tyska bombplanen. Tänk så mycket enklare det hade varit om Ted hade varit som Ediths bror Peter. Spitfirepilot är ungefär det finaste man kan vara.

Edith är väldigt snäll och väluppfostrad när vuxna ser och hennes mamma anar inget om att hon och hennes kompisar leker på bombade tomter, tillsammans med pojkar dessutom. Men det Josie tycker är värst är att de mobbar en annan flicka i klassen. Josie vet ju hur det känns. Men om hon protesterar kommer Edith säkert berätta hennes hemlighet för de andra i skolan, och Josie kommer bli utfryst här också.

"Josie Under Fire" är välskriven, precis som de andra böckerna i serien. Det är ju inte självklart att man som vuxen lyckas leva sig in i alla barnböcker, men det gör jag med dessa. Jag tror inte jag har läst så mycket om engelska barn som bor kvar i städerna under blitzen. Verkar inte de flesta böcker handla om barn som evakuerats och försöker känna sig hemma hos främlingar? Narniaböckerna väl (även om det inte är en så stor del av handlingen)? Flera böcker av Michelle Magorian. "Tänd ett litet ljus" av Maeve Binchy. Och hur vapenvägrare behandlades läser man väl inte heller mycket om i barnböcker?


The Historical House:
1. "Mary Ann & Miss Mozart" (Ann Turnbull)
2. "Lizzie's Wish" (Adèle Geras)
3. "Cecily's Portrait" (Adèle Geras)
4. "Polly's March" (Linda Newbery)