Allt är upplyst
av Jonathan Safran Foer
"Allt är upplyst" påminner en hel del om Jonas Hassen Khemiris "Montecore". Men jag gillade den senare bättre, kanske för att jag tyckte att det var mer spännande att läsa om de senaste decennierna i Sverige än om en bisarr by i Ukraina för ett par hundra år sedan.
Jonathan Safran Foer (som en av karaktärerna bara råkar heta) är en ung författare som reser till Ukraina för att söka upp byn där hans morfar kommer från, och dessutom försöka hitta kvinnan som räddade morfaderns liv under andra världskriget. Delar av romanen är hans skildring av den judiska shtetlen Trachimbrod, från en viktig olycka på 1700-talet, där en vagn försvann i floden och en nyfödd flicka dök upp ur floden. Det handlar om flickans liv, om märkliga seder och tilldragelser i byn, och så småningom om mer moderna tider och mycket om morfaderns ungdom. Vi vet att byn utplånades av nazisterna, men Jonathan vill ändå åka dit.
Han anlitar en resebyrå som gärna åtar sig att guida rika amerikanska judar som vill söka sina ukrainska rötter. Man håller även med tolk, ägarens unge och motvillige son Alex, vars engelska är långt ifrån perfekt. Med på turen är också Alex farfar, som är chaufför på resan trots att han påstår att han är blind, och farfaderns hund Sammy Davis junior, junior. De delar av boken som inte är Trachimbrods historia är Alex berättelse om resan, och hans brev till Jonathan, där han bl.a. kommenterar styckena om Trachimbrod. Alex skriver dålig engelska (i min bok var det förstås översatt till svenska) och många ord som används helt fel. Han framhäver gärna sin egen förträfflighet, men efterhand kryper det fram att det nog inte riktigt är sant.
Eftersom boken växlar mellan två helt skilda berättarstilar, som båda är en aning svårlästa, tog det ett tag att komma in i den. Men det var värt det. Även om "Allt är upplyst" inte hamnar bland mina favoritböcker så blev den ju ganska bra ändå, så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar