Nyckeln

Nyckeln
av Margit Sandemo

Det har blivit många fristående Sandemoromaner på sista tiden. Faktiskt håller jag på att läsa om alla följetongerna, och det har jag hållit på med sen typ 2005, så egentligen går det inte så snabbt framåt.

Det som får "Nyckeln" att vara lite annorlunda är att huvudpersonen, Katja, är perfekt på en välsminkat och dyrt klätt sätt. Om hjältinnorna är vackra brukar de annars vara det på ett omedvetet sätt, eller så är de lite småfula och klumpiga (fast egentligen naturligt vackra, när de får lite självförtroende). Men Katja har i stället ett högst genomsnittligt utseende, som hon vet att förhöja med sin hållning, sin klädsel och sitt smink. Vidare har hon en smakfullt inredd lägenhet, en manlig vän som är trevlig och har ett bra jobb, och framtidsplaner. Dessa arbetar hon metodiskt för att genpomföra. Hennes nuvarande kontorsanställning är ju bara för att finansiera teckningskursen hon går på om kvällarna.

Om det är nåt Katja inte tycker om så är det oborstade män av "gorillatypen" (som hon säger). Men när hon får nys om sin chefs skumma planer att mörda Jonas Callenberg så måste hon ju nästan ingripa, även om Jonas är en typisk gorilla. Tycke uppstår förstås, men det finns en hel rad hinder. Mest akut är ju att någon hela tiden försöker mörda Jonas. Varför det förresten? Och nu när Katja har setts tillsammans med Jonas är hon också i fara.

Men förutom detta så är det så att Katja absolut inte kan visa känslor. Hmm, kan detta ha med hennes perfektionism att göra? och vad kan Jonas göra åt det?

Som vanligt en bok som jag har läst tidigare men inte kom ihåg ett dugg av. Speciellt inte av deckarbiten då. Jag visste däremot ungefär vad som låg bakom Katjas problem. "Nyckeln" är en rätt rolig bok. När det inte är svåra problem med känslolivet som avhandlas så låtsasbråkar Katja och Jonas i stort sett konstant.

Jag tror minsann att detta är en Harlequinroman förresten. "Förlaget Harlekin" kan väl inte vara ett helt annat förlag bara för att de inte stavar med QU?