Sotteseng

Sotteseng
av Trude Brænne Larssen

För flera år sedan läste jag Trude Brænne Larssens bokserie om trälflickan Ulva - Ulveøyne. Det var innan jag började med den här bokdagboken. Sednare har jag läst bokserien Rimfrost, som handlar om Ulvas märkliga dotter Rime. När jag läste Ulveøyne var böckerna inte så lätta att få tag i. Det var några år sedan de hade kommit ut. Men eftersom jag är så intresserad av alla de här norska pocketserierna (jag måste inte nödvändigtvis läsa alla, men jag är fascinerad av att de finns) och Kristin menade att Ulveøyne var en av de mer läsvärda så letade hon upp dem åt mig på antikvariat. :)

Numera är Ulveøyne lättare att få tag på om man vill läsa böckerna. Den har nämligen givits ut i en ny upplaga, denna gången i dubbelband. Det verkar inte vara ovanligt att man gör så. Bl. a. har Margit Sandemos Sagan om Isfolket och Bente Pedersens Raija kommit i dubbelband, och i Sverige har Sandemoserien nyligen återutgivits på det här sättet.

Ulveøyne bestod av 25 böcker, men i återutgivningen har man lagt till en extra bok, "Sotteseng", som nummer 26. Den utspelar sig före Ulveøyne. Ulva har ärvt sina mörka färger av sin far Kolve, vars mor kom från "Särkland". Det är om henne "Sotteseng" handlar. Aisha är slavinna i ett fint hushåll i Alexandria, och husfruns favorit. Hon har en hög ställning bland slavarna, och saknar inget, inte ens friheten. Aishas släkt har varit slavar i generationer, det är inget konstigt med det. Hon har det mycket bättre så här, än om hon varit fri och fattig. Men allt förändras när hon hamnar i onåd och säljs till en slavhandlare.

Samtidigt är en grupp nordbor i Medelhavsområdet för att bedriva handel. Några har varit med förr, andra inte. Ett besök på slavmarknaden är alltid roligt, och en av de yngre männen fastnar för en slavinna som skiljer sig från mängden ...

Ulveøyne handlade en hel del om trälars villkor under vikingatiden, och i Sotteseng ser man det från ett annat håll. Aisha har en helt annan syn på alveriet än de flesta av trälarna som det berättades om i Ulveøyne. De levde under sämre villkor och var inte sällan krigsfångar eller liknande. Ofrivilliga i alla fall. Även om det finns exempel på lyckligt lottade nordiska trälar, åtminstone en, i "Sotteseng" så nöjer inte denna sig med sitt öde, som Aisha gör fram tills katastrofen, utan är helt cynisk. Jag vet inte hur pass historiskt riktigt detta är. Hade slavarna i t. ex. Alexandria (där Aisha kommer ifrån) det så mycket bättre än i Norden? Aisha noterar förstås hur första och andra generationens slavar i hennes stad inte lyckas foga sig på samma sätt som sådana som hon själv. (Jag får väl läsa Dick Harrisons böcker om slaveri genom historien, som jag köpte på rean.)

Annars är "Sotteseng" en ganska sorglig bok. Titeln ger ju en ledtråd om varför.