Ljuset på heden
av Margit Sandemo
Så har jag läst en gammal Sandemoföljetong till. Med en över genomsnittet-pinsam omslagsbild. Ovanligt många vilda västern-markörer på bilden för en bok som utspelar sig i Bretagne i mitten av 1600-talet förresten. Och fel namn på hjälten i baksidestexten. Där står det att han heter Roland, men i boken heter han Gabriel. Men det är ju ... ganska likt. ;-)
Gabriel har förlorat alla sina illusioner i kriget. Nu har han fått en skada och tillåtits lämna hären och han vill bara hem till Norden. Men han förirrar sig i stället till Atlantkusten, någonstans i Bretagne. Här får han syn på ett ensamt ljus i en borg, och talar med en flicka som inte vågar släppa in honom men som hänvisar honom till byn i närheten. Flickan och borgens hemlighet fascinerar Gabriel, och han bestämmer sig för att snoka i det hela. Flickan verkar mycket olycklig och Gabriel föreställer sig att hon är mycket vacker.
Nicolette har alltid levt instängd i borgen tillsammans med sin morfar, sin moster och två dövstumma tjänare. Hon har fått veta att hon är syndig och värdelös under hela sitt liv. Borgherren har gjort sig av med allt annat tjänstefolk, utom de dövstumma, och varken han eller familjen rör sig bland andra människor. Allt för att dölja den stora skammen, att hans dotter rymde och återvände med ett oäkta barn - Nicolette. (Att varenda människa i byn vet exakt vad som har hänt har borgherren ingen aning om.)
Inte den bästa följetongen kanske, men den går ju att läsa. Om man inte irriterar ihjäl sig på den redige Gabriel förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar