The Kiss of Death
av Marcus Sedgwick
"The Kiss of Death" är en fristående fortsättning på "My Swordhand Is Singing". Det är en annan plats, en annan tid, andra huvudpersoner - men vampyrer finns det här också.
Markos far, läkaren Alessandro, har varit bortrest ett tag när familjen får ett meddelande från en S. Bellini om att Alessandro är försvunnen, kanske död, och att någon måste komma. (Fast det hastigt tillverkade kuvertet är nästan mer spektakulärt än den lilla brevlappen inuti.) Simono Bellini är doktorns gode vän i Venedig, som han var på besök hos. Marko och hans mor bestämmer att Marko ska resa till Venedig.
Brevets avsändare, Sorrel Bellini, dotter till Simono, blir mycket besviken över Markos ankomst. Hon ville ha hjälp, inte en pojke från landet som ingenting vet. Sorrels far är galen. Han lider av samma sjukdom som många andra i släkten har haft, och som alla drabbade till sist har dött en plågsam död av. Simono och Sorrel hade hoppats att doktor Alessandro kunde hjälpa dem, men han är alltså försvunnen. Och många skumma existenser rör sig i Venedig ... Det gör det å andra sidan alltid. En av dem är en mycket gammal, och mycket udda, man vid namn Peter.
Spännande och så, men inte lika intressant som "My Swordhand Is Singing". I den gillade jag verkligen att den var så mycket baserad på traditionella vampyrmyter. Här märks det inte lika mycket. Fast det hade kanske blivit tråkigt om författaren skrev en bok till som påminde mycket om den förra. Här är det i stället en gammal saga som portioneras ut i berättelsen. Inte riktigt lika kul.
Venedig verkar vara en av de där platserna som är lite extra drabbat av övernaturligheter. Kai Meyers Merle-trilogi och Cornelia Funkes "Tjuvarnas herre" utspelar sig där, och det finns säkert fler exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar