De tre friarna
av Margit Sandemo
"De tre friarna" är den allra första bok av Margit Sandemo som publicerades. Författaren har berättat om hur hon tyckte att det var en litterär deckare och först blev lite förnärmad när förlaget hon hade skickat in den till ville publicera den som följetong i en veckotidning. Men hon ändrade snabbt inställning. Jag tycker att "De tre friarna" är ungefär som deckare brukade vara för ett antal decennier sedan (den är skriven 1964, tror jag). Inte särskilt socialrealistisk alltså, utan mer upptagen av alibi och motiv. Jag tycker att den skiljer sig från Margits andra böcker. Även om de ofta har en deckarintrig som en del av handlingen så är "De tre friarna" en mer renodlad deckare.
Huvudpersonen Kari och hennes vänner satt en gång i tonåren i gängets koja och ruvade på hämnd över en kvinna som de alla hatade, och som nu skulle bli styvmor till två i gruppen. Alla hittade på det värsta de kunde komma på och de skrev upp det på en lista. Sedan glömdes listan bort, några av vännerna blev väl för vuxna för kojan, och gruppen skingrades. Efter ett par år i Oslo återvänder Kari till hembygden och får veta att Werner Moe, pappan till två av hennes vänner, alltså han som gifte sig med den hemska Lilly, just har dött. Lilly och hennes släktingar verkar inte direkt sörja. Kan det ha varit mord?
Knappt hinner Kari kasta ur sig anklagelsen förrän hon råkar ut för en cykelolycka. Hon vaknar upp på sjukhuset och därefter börjar det hända många misstänkta saker. Dessutom har hon helt plötsligt fått tre friare. Men är de uppriktiga, eller är det något lurt med någon av dem? (Dum fråga?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar