Jag går bara ut en stund

Jag går bara ut en stund
av Isobel Hadley-Kamptz

Fy, vilken hemsk och sorglig bok. Den handlar om Isobel, som har varit gift med Erik sedan de båda var väldigt unga. För ett par år sedan bestämde de sig för att skaffa barn. Men det var inte så lätt som de hade trott. Isobel blir inte gravid. Förhållandet mellan Isobel och Erik blir lidande. Sex är inte så himla kul om det bara går ut på befruktning, speciellt inte om det aldrig verkar ge resultat. Och speciellt inte när det här med barn är lite, lite mer viktigt för Isobel än för Erik. Till slut funkar det ändå, och lyckan är total. Ändå tills de ska på en helt rutinmässig ultraljudsundersökning och sköterskan plötsligt blir allvarlig och säger att det här måste en läkare titta på. Isobel är nästan halvvägs i graviditeten, men nu är den enda tänkbara utvägen abort. Den här bebisen kommer aldrig kunna leva utanför Isobels kropp. Alternativet till en sen abort är att bebisen dör så fort navelsträngen klipps av.

"Jag går bara ut en stund" handlar om sorgen och den oerhörda skulden över att ha dödat sin dotter, och vad som händer med Isobel och Erik efteråt. Detta är verkligen inget som för dem närmare varandra. Det låter lite som om det skulle vara en ganska dåligt skriven bok om en hemsk händelse ur verkliga livet. Men det är en välskriven bok om en hemsk händelse ur verkliga livet. Fast om allting är precis sanningsenligt får man inte veta. Själva aborten och omständigheterna omkring den lär vara sant, men resten av berättelsen om Isobel och Erik kan lika gärna vara påhittad.

Ofta hör man folk säga att de inte begriper varför det ska vara tillåtet att göra abort hur som helst ända till vecka 18. Men det är ju på grund av såna här fall. Tydligen finns det en del skador och missbildningar som inte kan upptäckas förrän ganska sent. Isobel i boken är ändå på något sätt tacksam över att hon fick bestämma själv vad hon skulle göra, det är ändå något bättre än att behöva ansöka om abort hos Socialstyrelsen. På det sättet känns det som en viktig bok. Man hör inte så mycket om det här. Men folk som är gravida bör nog hålla sig långt undan "Jag går bara ut en stund".

Linda Skugge skrev förresten om "Jag går bara ut en stund" i sin blogg. Om jag inte minns fel tyckte hon att Isobel Hadley-Kamptz inte borde känna det som att hon hade dödat bebisen, eftersom den skulle ha dött hur hon än gjorde.

Isobel Hadley-Kamptz verkar ha en son numera.