Ingen människa är en ö
av Sture Linnér
Det här är en av de 1001 böckerna, annars hade jag antagligen aldrig hittat fram till den. Jag hittade den på loppis, men hade knappast köpt den om jag inte kom ihåg att titeln var med bland de 1001. Den ser ju ganska oansenlig ut, en liten tunn pocket. Namnet på författaren sade mig inte heller någonting. Fast jag har en annan bok av samma författare faktiskt. Och när jag lyssnade på ett avsnitt av P3 Dokumentär (mitt nya knark) häromveckan så var Sture Linnér en av de som intervjuades. Det var om Kongokrisen, Linnér jobbade där för FN. Han skriver om det i den här boken också, i kapitlet om Dag Hammarskjöld.
"Ingen människa är en ö" innehåller texter om människor som Linnér har mött och lärt känna under sitt liv, och som har gjort särskilt stort intryck på honom. Många är mer eller mindre kända. Dag Hammarskjöld, som jag har nämnt, kände jag förstås redan till. Andra namn kanske inte är så välbekanta numera, till exempel Giorgis Seferis. Men han fick ju faktiskt Nobelpriset i litteratur 1963, så han måste väl nästan räknas som känd. Men boken innehåller även minnen av människor som inte alls var kända för allmänheten. Man behöver ju inte vara känd för att vara en intressant person. Jag tyckte om boken. Jag tror det passar att läsa ett kapitel i taget, hellre än att läsa hela boken i ett svep. Även om den är ganska kort, så det hade inte tagit särskilt lång tid. Men jag ville smälta texterna lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar