Meine freie deutsche Jugend

Meine freie deutsche Jugend
av Claudia Rusch

Det blev nästan mini-temaläsning här. Först en bok som bygger på verkliga personers brev för några hundra år sedan, sedan en bok som bygger på intervjuer med någon som var barn för 100 år sedan, och nu en bok som bygger på egna minnen av 1970- och 80-talen.

Claudia Rusch föddes 1971 på nordkusten i Östtyskland och kunde (innan hon och mamman flyttade därifrån, och senare på besök hos sin mormor) se Sverigefärjan fara förbi, så nära men helt omöjlig att få åka med. Att en gång åka till Sverige med färjan var något hon drömde om, och senare blev hon helt besatt av Frankrike och allt franskt. Men de enda utlandsresorna man fick lov att åka på gick österut.

Det låter kanske som om "Meine freie deutsche Jugend" skulle vara en sorglig bok, men den är faktiskt riktigt rolig. Även om Claudias mamma och styvpappa ansågs suspekta, och familjen därför alltid bevakades av Stasi, så verkar det ha varit en lycklig barndom. Det här med att det ständigt satt några Stasimän i en bil utanför familjens bostad gav för övrigt upphov till ett par komiska incidenter. Komiskt blir det också när Claudia och andra Ossis besöker väst i början av 90-talet. Det blev visst lätt en del kulturkrockar...

Muren föll mycket lägligt, precis när Claudia var arton. I Östtyskland hade hon inte kunnat genomföra sina framtidsplaner, och den som lämnade landet brukade inte direkt vara välkommen tillbaka och alltså hade hon varit tvungen att lämna sina föräldrar bakom sig. Det är här som man kan märka en del bitterhet i texten. För även om planerna aldrig behövde genomföras så fanns det ju ändå ett dåligt samvete över att svika föräldrarna. De skulle ju egentligen ha kunnat lämna landet när som helst, men de ville inte. Det är intressant att läsa om att de oliktänkandes mål inte alls var en enat Tyskland. De var inte intresserade av att bli som Västtyskland, utan ville istället förändra Östtyskland. Det här har jag missat lite tidigare, jag var ju bara elva år 1989.

Jag tyckte att "Meine freie deutsche Jugend" var en riktigt bra bok. Trots att den inte är berättad i kronologisk ordning är den inte svår att läsa. Kapitlen är ganska fristående från varandra. jag hade helt missat att boken har översatts till svenska, men det har den visst. "Honeckers kanderade äpple" heter den då, och titeln syftar på den händelse som gör att lilla Claudia måste lova att aldrig mer berätta Honeckerskämt offentligt och att inte kalla poliser för "snutar", även om hon menar det snällt. :-D

Tyra i 10:an Odengatan

Tyra i 10:an Odengatan
av Ann-Madeleine Gelotte

Den här har jag letat efter, men till slut fick jag tag på den. Jag hade redan de båda andra böckerna i serien. Detta är mittenboken i en trilogi bilderböcker, men det är egentligen inte så noga i vilken ordning man läser dem. Dessutom har jag läst allihop tidigare. Jag har alltid tyckt bäst om den första, "Ida Maria från Arfliden". Det är författarens bok om sin mormors uppväxt i Lappland i slutet av 1800-talet, och bygger på intervjuer hon gjort med sin mormor.

I den här boken är det Ida Marias dotter Tyra, d.v.s. författarens mamma, det handlar om. Hon växte upp i Stockholm på 1910-20-talet. Det är minnen från hur det var i skolan, hemma, vad Tyras pappa jobbade med och portvaktsjobbet som var familjens ansvar. Det handlar om vad Tyra och hennes kompisar lekte med, hurdana kläder man hade, hur det var att gå och handla mat, om att gå på bio och särskilda händelser som hon kommer ihåg. Och på varje uppslag är det en stor och detaljerad bild och några småbilder. Jättefina böcker. :)

Den tredje boken handlar om Ann-Madeleine Gelottes egen uppväxt, och heter "Vi bodde i Helenelund".

Det finns en utgåva med alla tre böckerna i en volym också (de hade den på en skola där jag praktiserade för tio år sedan), men jag vet faktiskt inte om någon av dem går att få tag på numera. Jag har hittat mina på loppisar och Tradera.

Aristokrater

Aristokrater: Caroline, Emily, Louisa och Sarah Lennox 1740-1832
av Stella Tillyard

Detta är en biografi över fyra systrar i den brittiska aristokratin. De var ättlingar till en kung, och hade överhuvudtaget många kända och inflytelserika släktingar. När man läser baksidestexten kan man lätt tro att de bara var fyra syskon, men de stämmer inte. De hade några bröder och åtminstone en syster till (som dog ung), men avgränsningen är troligen gjord för att de här fyra hade de mest intressanta liven och att det finns gott om material. Boken är baserad på brev som systrarna skrivit till varandra, brev som de skrivit till eller mottagit av andra, bokföring från deras hem etc. Det är spännande att läsa om deras liv, som blev ganska olika varandra trots att de börjande på nästan samma sätt. Men de råkade ut för olika saker, och hade lite olika idéer.

Politiken hade jag inte så lätt att hänga med i, men det funkade att läsa. Med lite mer bakgrundskunskaper hade det nog blivit mer intressant. Man kunde kanske fått lite aha-upplevelser i stil med: Jahaa, var hon mamma till honom! Men nu hade jag ju inte hört talas om de här 1700-talspolitikerna förr. En annan sak som krånglar till det är allas tendens att byta titel (man kallar inte sin syster Emily för "Emily" när hon är fint gift med hertigen av Leinster, utan då blir hon "min syster Leinster") och att döpa sina barn efter nära släktingar, så att det finns flera personer med samma namn. Men jag tycker att författaren gör ett bra jobb med att hålla isär personerna för läsarens räkning.

Vad var det för spännade som hände systrarna då? Hmm, äldsta systern Caroline inledde sitt vuxna liv med att gifta sig bakom sina föräldrars rygg och mot deras vilja. Men det var i alla fall ett lyckligt äktenskap. Emily gifte sig med en irländsk adelsman och masosr av barn, plus att hon tog hand om sina yngsta syskon och blev som en mor för dem efter föräldrarnas död. Emily hade den starkaste personligheten av systrarna, och väntade för övrigt med att göra skandal. Louisa var ganska snäll och ordentlig hela tiden, medan Sarah... inte var det. Fast det var väl inte bara hennes fel. Det låg ju en del politik bakom.

"Aristokrater" var inte särskilt snabbläst. Det var mycket fakta att ta in. Men den var väldigt bra.

Det ska även finnas en TV-serie som är baserad på boken.
Marikas A till Ö-projekt:

A Ronny Ambjörnsson - "Mitt förnamn är Ronny"
B Holly Black - "Mörkrets tjänare"
C Chun Sue - "Beijing doll"
D Edwidge Danticat - "En skörd av tårar"
E Ing-Marie Eriksson - "Märit"
F Jonathan Franzen - "Tllrättalägganden"
G Niall Griffiths - "Kelly + Victor"
H Ernest Hemingway - "The Old Man and the Sea"
I John Irving - "Garp och hans värld"
J Henry James - "The Turn of the Screw and Other Stories"
K Theodor Kallifatides - "Kärleken"
L Camilla Läckberg - "Isprinsessan"
M Shena Mackay - "Solen går ner över Eugene Schlumburger/Dvärg på rymmen"
N Donna Jo Napoli - "Zel"
O Tawni O'Dell - "Avvägar"
P Berny Pålsson - "Vingklippt ängel"
Q Anna Quindlen - "Object Lessons"
R Bjarne Reuter - "7A"
S William Sutcliffe - "En tripp till Indien"
T Stella Tillyard - "Aristokrater"

U V W X Y Z Å Ä Ö

The Rules of Love

The Rules of Love
av Erica Sakurazawa

Chieko önskar att hon kunde bli kär, men när hon väl blir det är det i helt fel kille. Taku är inte den som håller sig till bara en tjej, och inte den som håller sig för god för att ta emot gåvor och pengar heller. "The Rules of Love" är berättelsen om deras kärlekshistoria. Som vanligt när jag läser Erica Sakurazawa så tycker jag att berättelsen inte är riktigt slut när mangan är det (fast okej, här kan jag väl godta att berättelsen är slut, det finns någon sorts avslut i alla fall), utan det här är bara ett liten glimt av personernas liv. Det kommer fortsätta utan att vi får veta vad som händer.

Susanne på egen hand

Susanne på egen hand
av Lisa Eurén-Berner

Hittills har det var Inga-Maja Borg (född Bergman) som nedtecknat sina missöden och glädjeämnen i Sprakfåleserien, men nu i den elfte boken är det hennes dotter Susanne som har tagit över pennan. Kanske blev Inga-Maja för gammal för att det skulle vara riktigt intressant för läsarna, eller så ville författaren skriva om en yngre flicka igen. Lite konstigt med tiden blir det dock. Sprakfåleböckerna verkar utspela sig ungefär samma år som de blev utgivna. I den förr-förra boken, "En liten sprakfåle till" från 1941, hade andra världskriget börjat och Greger (Susannes pappa) är beredskapsman. Susanne är då ett par år gammal. I "Susanne på egen hand" har Susanne blivit tretton år gammal, men kriget pågår fortfarande! Boken kom ut 1943. Det har alltså förflutit mycket mer tid i karaktärernas liv än i deras omvärld. En liten smula förvirrande kanske.

Precis som med den allra första boken i serien ska denna inte föreställa att vara skriven med tanke på utgivning. Den första var ju bara Inga-Majas dagbok, och "Susanne på egen hand" ska föreställa en skoluppsats på ämnet "Mitt sommarlov", som har blivit rätt lång. Susanne har varit uppe hos mormor och morfar i Norrland och dessutom passat på att besöka sin vän Marianne som också bor där uppe. Hon lär också känna några ömsom trevliga ömsom jobbiga pojkar, och råkar ut för lite av varje.

Det är inga stora skillnader mellan Susanne och Inga-Maja. Båda älskar Norrland (trots att Susanne ju är uppvuxen i Stockholm), beundrar sina föräldrar (i Susannes fall även mammans föräldrar), retas med Amanda etc. Man kunde ju tänka sig att författaren kunde gett Susanne en annan syskonuppsättning (fler syskon, inga syskon, äldre syskon, systrar, det finns massor av tänkbara kombinationer), men nejdå, hon har sin lillebror Peter som påminner mycket om Inga-Majas lillebror Klas.

Så vad ger den här boken då? Tja, de är ju ganska roliga och trevliga, och de tar ju inte upp mycket av min dyrbara lästid. ;-) Av just den här lärde jag mig dessutom ett skojigt nytt ord, som jag använt massor under den senaste veckan. Korkis. Som i: "Jag är korkis i svenska" (sagt av Marianne i boken). :-D

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"

Princess Ai, manga i Sverige

Princess Ai - Första boken: Misär
av Misaho Kujiradou, Courtney Love & D.J. Milky

Ja, den är den Courtney Love. Jag vet inte hur mycket hon har varit involverad i skapandet av den här mangan egentligen, men historien ska i alla fall vara löst baserad på henne liv. Namnet "Ai" betyder "kärlek" och har förstås med "Love" att göra.

Ai vaknar upp i Tokyo, utan att veta hur hon kom dit eller vem hon är. Egentligen är hon en prinsessa från en annan planet, där någpn sorts uppror pågår. Någon är ute efter henne, och det finns troligen ett skäl till att hon är på Jorden, i Tokyo. Med sig har hon en hjärtformad ask (se där, en Nirvana-referens), som hon inte kan öppna.

Ai är charmig och märklig (hon är ju en utomjording...) och vet inte riktigt hur hon ska klara sig i världen. Men hon får hjälp av en mystisk gatumusikant och en väldigt snäll kille, Kent, som låter henne bo hos honom. hans svartsjuke rumskompis Hikaru blir extremt avundsjuk, och det blir inte bättre av att Ai lånar Hikarus kläder och stajlar om dem med hjälp av sax... Det är andra som är avundsjuka också, eftersom Ai blir så populär på klubben där hon jobbar - och det bara genom att sjunga, inte att strippa.

Fast allt är ju inte rosenrött. Som sagt har Ai sina fiender...

Tja, den här serien var väl sådär... Kändes inte så originell direkt (trots att den alltså ska bygga på Courtney Loves liv). Men jag kommer nog läsa klart den ändå, eftersom den bara består av tre volymer.

............................................................

I Sverige gavs Princess Ai ut av förlaget Mangismo, som det tyvärr inte gick så bra för. De har ställt in alla betalningar och det är förstås "paus" i utgivningen av alla serier. Hela Princess Ai är ju redan utgiven, så den är bara att köpa, men slutet på Kare first love (en av mina favoriter!) och I.N.V.U. (inte lika bra, men kul att läsa ändå) vet jag inte när jag får läsa. I värsta fall får jag köpa dem på engelska i stället, även om jag inte gillar tanken på att byta språk mitt i en serie på den sättet. Jag hoppas ju att det blir någon lösning förstås, men det känns rätt osäkert. Verkar dock som om den norska utgivningen av en annan av förlagets serier (Basara) har återupptagits, i samarbete med ett annat förlag.

Har det översatts för mycket manga (och manwha) till svenska nu? Mer än det finns läsare? Jag prenumererade tills nyligen på tidningen Manga Mania, men den lades ned och ersattes av en mer "flickinriktad" mangatidning, Shojo Stars. Från början hade jag ju trott att den nya satsningen skulle vara också, inte i stället för. Shojo Stars är ju iofs också bra, och eftersom min syster länge har tänkt prenumerera på den så slipper jag betala i fortsättningen. Hehe.

Expressens klassikertest

Du fick 25 av 28 möjliga

25 rätt lyckades du skrapa ihop. Av 28. Nästan en gultstjärna alltså, kom ihåg att frågorna är svåra. Gör testet en gång till utan att titta på svaren nedan så plockar du säkert några hem full pott.

Gör testet själv.

Har väl nåt med deras klassikersatsning att göra. Jag har bestämt mig för att inte samla på de böckerna. Kan ju inte ha böcker som ska se snygga ut ihop när författarna är helt blandade och de skulle stå på olika ställen i min bokhylla i så fall. Helt självklart. :)

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Nu vill jag sjunga dig milda sånger
av Linda Olsson

Den andra av de två böcker vi läste under sommaruppehållet i min läsecirkel (den första), och som jag aldrig fick diskuterat med gruppen eftersom jag inte hade tid att gå på mötet. Jag hade faktiskt båda böckerna i min ägo redan innan vi bestämde oss för att läsa dem i cirkeln. "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" köpte jag dels för att jag hade hört så mycket bra om den och dels för att det var lite speciellt att en svenska bosatt i Nya Zeeland hade skrivit en bok på engelska som utspelar sig i Sverige. Dessutom gjorde den tydligen succé i Nya Zeeland. Det måste vara hemskt exotiskt att läsa om Dalarna där. (Inte för att det är enda anledningen att läsa boken alltså.)

Veronika är en ung författare som har rest runt i hela världen, men som efter en personlig tragedi flyttar in i ett hus i Dalarna. I huset bredvid bor en äldre kvinna, Astrid, som knappt har varit utanför byn i sitt liv, och som inte umgås med andra människor. Nästan det första Veronika får höra är att hon kommer bo granne med "byns häxa". Till en början har de ingen kontakt alls, men efter en lite trevande början blir de goda vänner och anförtror sig för varandra. Veronika berättar om sin sorg, Astrid om sina mörka hemligheter.

Det är nog väldigt vackert och klokt alltihop, men jag får aldrig riktigt någon känsla för Astrid och Veronika. Något gör att distansen till karaktärerna bara försvinner korta stunder under läsningen. Vissa skulle säkert säga att det här förstår jag bättre när jag blir äldre, men jag vet inte det... Det är kanske bara inte riktigt min stil.

Förresten, om man skulle vilja läsa boken på engelska (som ju är originalspråket, trots att författaren är svensk. Hon har inte översatt själv.) så heter den både "Let Me Sing You Gentle Songs" (Nya Zeeland) och "Astrid and Veronika" (USA, Storbritannien).

One del 8

One del 8
av Lee Vin

Gruppen T.B.C. (To Be Continued) ligger på ett annat skivbolaget än One, Jenny You och T.N.T. (för att nämna några av de viktigaste artisterna i serien). Det andra skivbolaget har för det mesta kopierat artister från det mer framgångsrika skivbolaget, men nu har de tydligen börjat få egna idéer. T.B.C. syns överallt, de är programledare och allt möjligt, men ännu har de inte släppt en singel ens. Men man kan tänka sig att när de väl gör det kommer den bli en storsäljare direkt.

Men vad som är ändå mer speciellt är att man dessutom har valt att satsa på en ny roxckgrupp. Rock, inte pop alltså, och med bandmedlemmar som spelar riktiga instrument, i stället för att bara sjunga, rappa och dansa. Precis den sortens musik som Jenny You drömmer om att få göra, men inte tillåts för sin mamma och sitt skivbolag. Och det finns saker som tyder på att den nya gruppen bara existerar för att slå emot Jenny där det gör ont.

Ja, och så går ju artisterna i skolan (då och då åtminstone), med alla problem det för med sig att vara kändis där. Det är ju iofs en väldigt kändistät skola (med Eumpa i One, Jenny You och hela T.N.T.). Jag undrar förresten vad som hände med tjejbandet som också gick där, och som var med i de första volymerna av serien. Jag antar att de inte var tillräckligt intressanta för handlingen och försvann. Bara så där.

Tidigare delar i serien:
- One del 1
- One del 2-4
- One del 5
- One del 6-7

Confidential Confessions 1

Confidential Confessions 1
av Reiko Momochi

Förlaget (det amerikanska i alla fall, jag vet inget om den japanska utgåvan) gör en stor grej av att detta är en stark manga som tar upp kontroversiella teman. Den består av många korta berättelser om olika personer med olika svåra problem. Jag är inte helt säker, men jag tror att alla huvudpersoner är tonårstjejer. I den första volymen är det två berättelser, en ganska lång och en lite kortare, och de tar upp ämnena självmord och prostitution. Övriga volymer tar t.ex. upp sexuella trakasserier, våldtäkt, HIV, drogberoende och mobbning.

Berättelsen "The Door" handlar om Manatsu, som saknar riktiga vänner och dessutom skuldbelägger sig själv för att pappan lämnat henne och mamman. Det måste vara så att hon har varit en dålig dotter. Hon märker ju det på all kritik hon får av sin mamma. Manatsu har en kär och hemlig hobby, hon samlar sina egna sårskorpor i ett album. Jag får inte intrycket att de är efter sår hon har tillfogat sig själv, men det är en antydan om att hon lätt skulle kunna börja med det. En avgörande händelse är att Manatsu får en vän (som hon kallar "Sparris" för att hon är så smal). Den här tjejen förföljs av ett tjejgäng som misshandlar och förnedrar henne, och stjäl hennes pengar, och hon har länge hållit på med att skära sig själv. Manatsu och hennes nya vän börjar snart planera ett gemensamt självmord. De drömmer om hur skönt det ska bli att slippa leva, om hur vacker deras begravning ska bli och hur alla kommer att ångra sig. Men är det verkligen det här Manatsu vill eller låter hon bara "Sparris" dra med henne i sina egna fantasier?

"The Door" var faktiskt riktigt obehaglig emellanåt, och det måste betyda att författaren gör något rätt. I jämförelse med den historien blir den följande, "Mistakes", ganska blek. Den handlar om Satsuki, en tjej som genom olyckliga omständigheter har hamnat i den situationen att hon måste sälja sex för att klara sig. Det funkar hyfsat tills hon träffar den idealistiske gitarrspelaren Ryo, som ser henne som en person och inte som ett objekt. Plötsligt vill Satsuki leva ett ordentligt liv. Om det går.

P.g.a. "The Door" samt recensioner som säger att del 3 och 5 är de bästa och att serien ö.h.t. är läsvärd, skulle jag vilja läsa serien, trots att den ibland har en lite moraliserande ton. I och för sig, alternativet vore väl att glamourisera självmord, vilket verkar vara en dålig idé. Och det är inte så farligt. Manatsu och hennes kompis tillåts diskutera alla fördelar de ser med att ta livet av sig, men serien visar också att verkligheten stämmer dåligt överens med deras fantasier. Mer ska jag väl inte avslöja.

Jag lånade den här på biblioteket och det perfekta hade ju varity om jag kunde låna resten där också, i stället för att köpa serien, men det verkar falla på att de bara har köpt in 4 volymer av 6... Jag tror inte att jag kommer börja köpa den här serien just nu i alla fall. Kanske senare, när jag har läst ut några av de jag håller på med, om jag inte har hittat något som lockar mera då.

M Is for Magic

M Is for Magic
av Neil Gaiman

Jag tyckte att det var lite konstigt att det kom ut ännu en novellsamling så snart efter "Fragile Things", men det fick sin förklaring. "M Is for Magic" innehåller nämligen noveller av Neil Gaiman som kan tänkas passa lite yngre läsare. I förordet berättar Gaiman att när han var liten gjorde Ray Bradbury samma sak, han gav ut böcker med urval av noveller som skulle passa barn. De hette tydligen saker som "R Is for Rocket" och "S Is for Space", och Gaiman har fått Bradburys tillåtelse att låna den idén för sin boks titel.

"M Is for Magic" innehåller alltså mest noveller som det är risk för att man redan har. "Troll Bridge", "Don't Ask Jack", "Chivalry" och "The Price" finns med i novellsamlingen "Smoke and Mirrors", medan "October In the Chair", "How to Talk to Girls at Parties", "Sunbird" och "Instructions" var med i "Fragile Things". Av de återstående tre novellerna lär en i själva verket vara ett utdrag ur Gaimans kommande roman "The Graveyard Book" (som verkar spännande).

Alltså kan det kännas lite onödigt att köpa den här boken om man redan har de båda andra novellsamlingarna. Å andra sidan är det ju bra noveller, och det kan hända att jag inte hade läst om dem på ett bra tag om jag inte hade köpt den här samlingen. Och så var det ju de där två novellerna (och kapitlet ur den kommande boken) som jag inte hade läst, och som var väldigt bra. Jag misstänker faktiskt att den här samlingen är mycket jämnare än de andra. De försöker väl vara kompletta samlingar av alla möjliga kortare texter, medan "M Is for Magic" är ett urval. Och den har en del illustrationer, som jag gillar stilen på. Men som sagt, den är kanske inte helt nödvändig om man har de tidigare novellsamlingarna.

Stardust

Stardust
av Neil Gaiman
Illustrerad av Charles Vess

Detta var den första bok jag läste av Neil Gaiman, fast så den svenska översättningen som saknar illustrationer. Det finns även versioner på engelska som saknar illustrationerna. Kanske för att den illustrerade säkert brukar hamna i butikernas seriehyllor och då inte hittas av lika många läsare? Men det är inte ett seriealbum, det är en vanlig boktext med mängder av illustrationer. Det finns knappt en sida utan att det är en bild på den, och ibland är ett helt uppslag bara en bild och ingen text. Jag rekommenderar absolut att man läser den här versionen.

Historien är en riktigt saga, men den är lämplig för vuxna och kanske inte för de allra yngsta. Den utspelar sig på 1800-talet i en liten by på den engelska landsbygden, Wall. I vanliga fall är det en lugn plats, men var nionde är är det en världsmetropol. Byn har fått sitt namn av den mur som finns i den och som gränsar till Faerie, alltså älvornas värld. Det finns en öppning i muren och männen i Wall turas om att stå vakt vid den. Men var nionde år släpper man igenom folk och allt vad det nu kan vara, för då är det marknad på ängen precis innanför muren.

Vid en av dessa marknader träffar den unge Dunstan Thorn en slavflicka som arbetar i ett av marknadsstånden, och en tid senare dyker ett spädbarn i en korg upp i murens öppning. Detta är Tristran Thorn, som växer upp utan att veta något om sin härkomst tills den dag så han lovar flickan han är kär i att hämta den stjärna de just sett falla. Den har fallit i Faerie och till Tristrans förvåning försöker varken hans föräldrar eller vakterna hindra honom från att gå igenom öppningen i muren. Men att hämta den fallna stjärnan bjuder på helt andra svårigheter än vad Tristran hade trott.

"Stardust" har lite samma känsla som "Jonathan Strange & Mr Norrell". Det är det här med att det är ett alternativt historiskt England (ungefär vid samma tid dessutom) där man har kontakter med Faerie. (Men jag skulle inte tro att detta är något unikt för de här två böckerna.) Men "Stardust" är förstås kortare och mer lättläst. Och den är dessutom lättsammare, det är ju en berättelse om en ung man på ett stort äventyr. Medan Susannah Clarke verkligen har fått fram grymheten hos sina Faerie-bor, så är Neil Gaimans Faerie visserligen en farlig plats, men samtidigt underbar och fantastisk där man ofta klarar sig bra om man är godhjärtad och behandlar andra väl.

Stranger On A Train

Stranger On A Train
av Jenny Diski

"Stranger On A Train", med undertiteln "Daydreaming and Smoking Around America with Interruptions", är berättelsen om några resor till och i USA som Jenny Diski företog, först spontant och sedan med tanken på att det skulle bli en bok av upplevelserna. Hon skriver att hon egentligen inte tycker om att resa, men trots detta har hon t.o.m. skrivit en bok om sin resa till Antarktis (jag vet inte om det var före eller efter denna)! Men jag antar att det har sin förklaring. Den första resan Diski berättar om är den till USA från England. Hon flyger inte, utan reser istället med ett fraktfartyg. Att sitta och titta på det tomma havet i flera veckor verkar vara en helt underbar tillvaro för henne, medan att umgås med de få medpassagerarna mest verkar vara irriterande avbrott i betraktandet av havet. Annars verkar det inte som om hon är så dålig på att umgås med folk som hon hävdar. Hon lyckas skaffa sig nya vänner under resorna, och hon tar kontakt, pratar och diskuterar med folk hon möter.

När Jenny Diski gått i land fortsätter hon sin resa med tåg, nästan hela vägen tvärs över kontinenten (hon är på väg för att besöka vänner). Rökning är endast tillåtet i den mycket spartanska rökkupén, och här tillbringar hon stora delar av sin tid med att röka och iaktta eller prata med andra rökare. Det är p.g.a. av denna resa som hon får idén till den andra resan. Hon ska åka runt hela USA med tåg och skriva en bok om det.

Det är nästan bara tågen och dess passagerare och personal som beskrivs, inte så mycket av platserna som passeras. Kanske för att de just passeras, inte besöks. Detta varvas med författarens associationer och minnen från sitt liv. Det är en vän som just dött, tiden på mentalsjukhus och uppväxten med en märklig mor. Boken har fått priser både som reseskildring och memoar.

"Stranger On A Train" var en av böckerna min läsecirkel läste under sommaren, och jag vacklar mellan att ge den en fyra eller en femma i betyg. Jag lutar nog åt en fyra. I vanliga fall sätter jag aldrig betyg på det sättet, men det är en grej vi gör i läsecirkeln. Jag missade tyvärr mötet där vi diskuterade den här boken. Synd, för jag hade gärna velat höra vad de andra tyckte om den.

Expressens klassiker

Hela listan över vilka böcker som kommer ingå i deras klassikerserie, och mina kommentarer.

1. August Strindberg - "Hemsöborna" (11 september) - Äger, har ännu inte läst. Har läst utdrag i skolan och sett filmen.
2. Selma Lagerlöf - "Gösta Berlings saga" (18 september) - Äger, men har inte läst än. Har läst andra böcker av författaren och har planer om att läsa denna.
3. John Steinbeck - "Möss och människor" (25 september) - Samma här.
4. Hjalmar Söderberg - "Doktor Glas" (2 oktober) - Äger. Har läst flera gånger.
5. Virginia Woolf - "Mrs Dalloway" (9 oktober) - Äger. Har inte läst.
6. Harry Martinson - "Nässlorna blomma" (16 oktober) - Äger. Har inte läst. (Alla mina böcker är självklart bara att skryta med. Haha.) Men jag har läst "Aniara" av samme författare.
7. Jane Austen - "Stolthet och fördom" (23 oktober) - Äger och har minsann läst.
8. Karin Boye - "Kallocain" (30 oktober) - Äger och har läst.
9. William Golding - "Flugornas herre" (6 november) - Äger och har läst.
10. Pär Lagerkvist - "Dvärgen" (13 november) - Äger och har läst.
11. Thomas Mann - "Döden i Venedig" (20 november) - Äger inte. Har inte läst den heller. Har läst ett par noveller på tyska. Vill läsa "Buddenbrooks". På svenska.
12. Hjalmar Bergman - "Markurells i Wadköping" (27 november) - Äger inte. Har inte läst den, men annat av författaren.
13. Albert Camus - "Främlingen" (4 december) - Äger inte, men har läst.
14. Marguerite Duras - "Älskaren" (11 december) - Äger och har läst.
15. Ernest Hemingway - "Den gamle och havet" (18 december) - Har ägt och läst.
16. Hermann Hesse - "Stäppvargen" (25 december) - Äger inte, har inte läst. Har läst "Siddhartha".
17. Joseph Conrad - "Mörkrets hjärta" (1 januari) - Äger och har läst.
18. Carl Jonas Love Almqvist - "Det går an" (8 januari) - Var tvungen att se efter, men jodå, äger denna. Har inte läst än.
19. Elsie Johansson - "Mosippan" (15 januari) - Äger och har läst hela serien. Värst vad snabbt den blev klassiker.
20. Oscar Wilde - "Dorian Grays porträtt" (22 januari) - Äger och har läst, men det var länge sedan.
21. Francoise Sagan - "Bonjour tristesse" (29 januari) - Äger och har läst.
22. Fjodor Dostojevskij - "Spelaren" (5 februari) - Är det inte andra böcker av honom som är mer kända? Har läst "Brott och straff".
23. Ivar Lo-Johansson - "Måna är död" (12 februari) - Har inte läst, men det är möjligt att den finns hemma hos mina föräldrar.
24. Franz Kafka - "Förvandlingen" (19 februari) - Har inte läst, men vet vad som händer. :) Äger andra böcker av Kafka, som jag inte heller har läst.
25. Hjalmar Söderberg - "Den allvarsamma leken" (26 februari) - Äger och har läst.
26. Harper Lee - "Dödssynden" (4 mars) - Äger och har läst åtminstone två gånger.
27. John le Carré - "Spionen som kom in från kylan" (11 mars) - Äger inte, har inte läst. Titeln innehåller det avskräckande ordet "spion".
28. Selma Lagerlöf - "Kejsarn av Portugallien" (18 mars) - Äger och har läst.
29. Evelyn Waugh - "En förlorad värld" (25 mars) - Äger och läste nyligen.
30. D. H. Lawrence - "Lady Chatterleys älskare" (1 april) - Äger nog, om jag inte gjort mig av med den. Har läst.

Om jag har räknat rätt så är det sju av böckerna som jag varken äger eller har läst. Kommer nog inte samla på böckerna. Annars tycker jag att det är en kul idé och mina ekorrgener säger åt mig att samla i alla fall.

Nytt bokprogram, klassiker och DailyLit

Nu ska jag skriva om samma saker som varenda annan bokblogg. :)

Camilla Läckberg och Denise Rudberg ska leda ett TV-program om böcker på TV4+. Skrivtips, boktips, författarporträtt och glamour utlovas. Kan bli kul. Har jag TV4+? Tror det. Nu är enda problemet det att jag är helt värdelös på att passa TV-tider.

Expressen ska sälja klassiska böcker ihop med tidningen. De kommer vara inbundna, specialdesignade och kosta 59 kr styck (plus att man måste köpa tidningen förstås). Det ska komma en bok i veckan och totalt blir det 30 böcker. Första boken kommer 11 september. Nu är frågan om man ska köpa dem eller inte. Med den designen (om man ställer dem bredvid varandra så bildar ryggarna bilder) så är det för min del alla eller inga som gäller. Plus att de måste stå på en egen hylla, för annars blir det inte snyggt. Jag har dessutom redan de flesta, så det lutar åt inga.

Slutligen så har "alla" börjat prenumerera på böcker hos DailyLit. Här är idén att även om du inte har tid att läsa en bok (eh, jooo, vaddå?) så har du ändå tid att kolla mailen. Så här får du en snutt ur en bok du väljer själv mailad 3, 5 eller 7 dagar i veckan. Till slut kommer du ha läst hela boken. Inte för att jag har riktigt det problem som beskrivs, men det kan ju vara kul ändå. Nu kommer jag få en bit av Edith Whartons "The Age of Innocence" varje dag. Jag valde den för att det är en klassiker som jag kunde tänka mig att läsa, men som inte är så högprioriterad att jag kommer skaffa boken. Spännande att se hur det här kommer att funka. Kommer jag få sammanhang i boken när det tar så lång tid att läsa? Räknar med att vara klar i januari.

Till mina vänner och ovänner

Till mina vänner och ovänner
av Loka Kanarp

Jag lånade det här seriealbumet på biblioteket, men jag blir nog tvungen att köpa det också. Jag kommer säkert vilja läsa det igen. Tycker om.

"Till mina vänner och ovänner" innehåller lite blandade serier. En del verkar självbiografiska och andra mer fiktiva. För det mesta har de fiktiva en lite allvarligare ton, medan de självbiografiska är lite mer humoristiska även om de kan handla om nog så seriösa ämnen. Allt från att vara en stackars snabbmatskedjeanställd till omgivningens reaktioner på att man plötsligt kommer ut som heterosexuell (efter att ha varit lesbisk i flera år, inte en sån där "tänk om det vore tvärtom"-grej). En av serierna hade jag läst tidigare. Det är den om de båda systrarna som delar lägenhet, och där storasystern hela tiden måste ta hand om den självdestruktiva lillasystern. Det handlar överhuvudtaget mycket om kärlek, vänskap och ensamhet.

Kärleken har många vägar

Kärleken har många vägar
av Margit Sandemo

Vi befinner oss i första världskrigets Frankrike. Den svensk-franske läkarstudenten David de Saint-Colombe hade hoppats att han inte skulle behöva bli inkallad, men man behöver sjukvårdspersonal och han hamnar vid fronten. Som assistent har han Marc le Fey, en livstidsdömd fånge som frigivits för att han kan göra nytta för sig. De flesta känner sig dock mycket obekväma runt den känslokalle psykopaten.

En soldat har något som tynger honom och han anförtror sig till David. För en tid sedan, i det civila, stötte han under en utflykt ihop med en vettskrämd flicka. Hon hävdade att hon och hennes lillebror hölls fångna och bad honom rädda dem. De bestämde en tid när de skulle träffas och han skulle ta dem därifrån, men omständigheterna gjorde att han aldrig kom till mötesplatsen. Nu har han dåligt samvete och David lovar att de två ska ge sig ut och leta efter syskonen vid nästa permission. men så blir det inte. Armésjukhuset hamnar i skottelden och två överlevande blir kvar på slagfältet - David och den livsfarlige Marc le Fey.

Hemma i Sverige vägrar Davids tvillingsyster Sissi acceptera att David kan ha omkommit. Han har bara rapporterats saknad framhåller hon och reser iväg till Frankrike. Alla tror förstås att hon ska bo hos en släkting i Paris, men Sissi har tänkt bege sig hela vägen fram till fronten och använder all sin list och charm för att uppnå vad hon vill.

Äventyr och osannolika sammanträffande och leva lyckligt i alla sina dagar. Inte en bok man minns, men mysig underhållning och mycket bättre än Margits nyare böcker. Men karaktärerna känns igen från alla hennes andra böcker. Hon har några huvudtyper som hon nästan alltid skriver om. Sissi är t.ex. av samma sort som Cecilie, Ingrid m.fl. i Sagan om Isfolket. Men igenkännandet är kanske en del av charmen. Man vet vad man får, och det är precis det man vill ha just då.

Alla de här gamla böckerna håller förresten på att ges ut på nytt, i volymer med två i varje (de brukar vara rätt korta, runt 150 sidor), så numera behöver man inte leta ihjäl sig på loppisar för att få tag på alla. Eh, om man nu skulle vilja ha alla.

Neon Genesis Evangelion del 10 - Tårar

Neon Genesis Evangelion del 10 - Tårar
av Yoshiyuki Sadamoto/Gainax - khara

Sidorna där stora robotar slåss brukar jag bläddra förbi ganska snabbt, just det är inte så himla intressant. Förutom när de handlar om vad den som sitter i roboten känner och tänker. Men det är egentligen vad som händer mellan striderna som är det viktiga. Om den unge pojken Shinji som ganska ofrivilligt har blivit stridspilot, och hur hans far, som är hjärnan bakom projektet, inte bryr sig om honom. Däremot bryr han sig mycket om en annan av piloterna, den allvarliga flickan Ayanami som helt verkar sakna känslor.

Det är väldigt lite av den manga jag köper som inte läses av en eller två personer till, men den här är det ingen som lånar. Konstigt nog, för det är en av de bästa.

Tidigare delar i serien:
- Neon Genesis Evangelion del 1 - Apostlarna anfaller
- Neon Genesis Evangelion del 2 - Pojken och kniven
- Neon Genesis Evangelion del 3 - Ett vit ärr
- Neon Genesis Evangelion del 4 - Asuka anländer
- Neon Genesis Evangelion del 5 - Gravkors
- Neon Genesis Evangelion del 6 - Fjärde barnet
- Neon Genesis Evangelion del 7 - En mans strid
- Neon Genesis Evangelion del 8 - Moder
- Neon Genesis Evangelion del 9 - Femte barnet

Hjärtans Fröjd

Hjärtans Fröjd
av Per Nilsson

Anna, är det här en av de bättre då?*

*Min brors soon-to-be fru läser gärna Per Nilsson, men jag tycker att varenda gång jag har läst någon av hans böcker så får jag höra att den inte är bland de bästa. Vilket det nog kan ligga något i. Jag har inte riktigt fattat grejen med Per Nilsson. Inte än i alla fall.

Men på sista tiden har just den här boken blivit hyllad i olika bokbloggar och på andra ställen. Uppföljaren"The Return of Hjärtans Fröjd" kom ut nyligen (för den har väl kommit ut?) och i samband med det har även den här femton år gamla boken givits ut i ny pocketupplaga, vars omslag matchar den nya bokens. (Ett paket med båda böckerna är den kommande månadens bokpaket i min systers bokklubb.)

Det verkar som om sättet som historien berättas på är viktigt för författaren. Både i de böckerna jag har läst och de jag bara har läst om verkar han använda olika listiga sätt att berätta på. I en bok spelade han själv rollen som stalker till huvudpersonen och jag har för mig att författaren/berättaren ångrade sig angående slutet och lät det bli lyckligare än vad som varit tänkt. I "Hjärtans Fröjd" är huvudpersonen, helt enkelt kallad Han, ensam hemma en helg. Han har radat upp all memorabilia från en kärlek som gått i kras i kronologisk ordning, och börjar nu systematiskt förstöra varenda sak. Samtidigt spelar han i huvudet upp händelserna som ledde till att just den här saken ansågs vara värd att spara. På så sätt får vi reda på vad som hände, från första gången Han såg Hjärtans Fröjd på bussen, och till nu.

Jag tycker att det är en bra bok, men hade nog blivit mer imponerad om jag läst den när jag var yngre. Som det väl är tänkt, det är ju en ungdomsbok. Nu tycker jag att även om den har många goda ögonblick, så blir det nästan lite tröttsamt att boken hela tiden följer den här "föremål-minne"-mallen hela tiden. Mest för att jag tycker att det blir tråkigt att läsa om hur Han sitter där med alla sakerna i varannat kapitel. Men jag kan tänka mig att det finns en tanke med att man återvänder till den scenen hela tiden. På ett sätt är det ju den som är spännande. I återblickarna vet man ju hur det kommer gå.

Brideshead Revisited

Brideshead Revisited - The Sacred and Profane Memories of Captain Charles Ryder
av Evelyn Waugh

När TV-serien Brideshead Revisited gick i repris i Sverige i början av 90-talet måste den ha varit omåttligt populär. Så här i efterhand verkar ju alla ha sett den då. (Linda Skugge döpte visst sin katt efter en av karaktärerna.) Jag också! Jag vill minnas att jag tyckte om den, även om jag faktiskt inte riktigt kommer ihåg handlingen. När jag läste boken nu kände jag igen mycket i den första delen, den som utspelar sig i Oxford, men resten hade jag inga tydliga minnesbilder av. TV-serien finns på dvd och jag har planer på att se om den, trots att folk säger att den inte har åldrats med värdighet.

Romanen skrevs under andra världskriget, och både inledning och avslutning äger rum då. En grupp soldater stationeras för en tid på Brideshead Castle, vilket väcker minnen till liv för kapten Charles Ryder. Han känner väl till det, eftersom några av de människor som har spelat störst roll i hans liv bodde där förr. Sebastian Flyte lärde han känna under sitt första år i Oxford. Sebastian var då en excentrisk och ganska barnslig livsnjutare, och de båda blev nära vänner, det verkar gränsa mot en kärleksrelation. Tiden i Oxford var ansvarslös och full av nöjen och drickande, och studierna går väl inte så väldigt bra. Charles träffar också Sebastians familj, som präglas av något som är främmande för Charles, nämligen katolicism. Några av dem är starkt troende, andra lever mer eller mindre som avfällingar, med mer eller mindre dåligt samvete.

Både Charles och Sebastian dricker mycket, men på olika sätt. Sebastian kan inte alls hantera spriten och försvinner hemifrån och i stort sett ut ur handlingen. Charles blir vuxen, skaffar en karriär och blir gift, och då träffar han Sebastians syster Julia. Hon är mycket lik sin bror och de inleder ett förhållande, trots att även hon är gift. Det ska visst vara väldigt passionerat, men jag vet inte riktigt. Allt har en så dyster stämning i den delen av boken. Allting är på väg utför. Det finns en hel del humoristiska och satiriska partier i boken, men även de är gladare i början, med beskrivningar av olika skojiga bifigurer.

Förutom religionen så är känslan av att det var bättre förr en viktig del av boken. Och tjugotalet var säkert roligare än fyrtiotalet, jag betvivlar inte det. Men det finns även en längtan till en tid då aristokratin var aristokratisk och inte beblandade sig med vanligt folk för mycket. Jag ska väl inte avslöja för mycket, men det är särskilt en händelse bland all annan nedgång som visar detta.

Nu ska boken bli film också. Kan vara kul att se. Men jag läste att de skulle fokusera på Charles och Julia och inte ha med så mycket religion. En kritiker hävdade att det är som att filmatisera "Frankenstein" och skippa monstret. Vi får väl se hur det blir. :)

Smultron och svek

Smultron och svek
av Eva Swedenmark och Annica Wennström

Det här är en väldigt vardaglig bok. Författarna måste ha gått in för att göra alla så vanliga som möjligt. Inte för att det är något dåligt i sig alltså. Jag gillar vardag. Fast det var ändå något med stilen som gjorde att jag inte riktigt tyckte om. Nu var det så länge sedan jag läste den, så jag kan inte riktigt förklara det längre. Men den var snabbläst och trevlig, och jag kommer säkert läsa nästa del i serien om Familjen kring La Stella när den kommer i pocket. Jag vet inte om det är tänkt att det ska bli ännu fler böcker, eller om författarna kommer nöja sig med två.

I den här första delen träffar vi Liselotte Ponti ifrån Östersund. Hon är inte helt nöjd med livet just nu. Hennes man Mario, driver den populära restaurangen La Stella, men han har väldigt lite tid till henne och barnen numera. Hennes jobb är urtrist, men hon får åtminstone jobba ihop med sin bästa vän Susanne. Det är inte så att Liselotte inte tycker om sitt liv, men det har bara blivit så mycket rutin och det händer knappt något roligt längre. Så får hon reda på vad halva staden redan visste om - Mario är otrogen mot henne. Och med Susanne av alla människor! (Det här listar läsaren ut bra mycket snabbare än Liselotte, så det är ingen direkt spoiler.) Liselotte och Susanne har varit kompisar sedan de var barn, och eftersom Susanne knappt har någon egen släkt har hon och hennes lille son alltid varit självklara gäster hos Liselottes föräldrar. Eller har hon det?

En som däremot inte är lika "hemma" i släkten är Anne, Liselottes brors fru. Det verkar bara vara Håkan som ser något i henne, för resten av familjen tycker att hon verkar stel och trist. Vidare finns det en syster, Linda, vars liv är raka motsatsen till Liselottes. Det är Linda som står på Liselottes sida när hon får reda på Marios otrohet och bestämmer sig för att för en gångs skull göra uppror. Man kunde ju tror att Liselottes föräldrar skulle heja på sin dotter, men de är mycket för att sopa problem under mattan och är dessutom omåttligt förtjusta i sin svärson. Jag tror att det är det som jag tycker är bäst beskrivet i boken, Liselottes både nära och komplicerade förhållande till sina föräldrar.

En kul detalj är alla recept som dyker upp då och då mellan kapitel. För det är ju inte nog med att restaurangen La Stella är viktig för berättelsen, Liselottes släkt är överhuvudtaget förtjust i att laga och äta mat.

Jag kom att tänka på "Mossvikenfruar - Chansen" när jag läste "Smultron och svek". Inte riktigt samma stil, men de har vardagen och otrohetshistorien som leder till uppror gemensamt, och jag skulle tro att om man gillar den ena så är det stor chans att man gillar den andra.

Eva Swedenmark och Annica Wennström är förresten två av de tre författarna bakom pseudonymen Emma Vall, som jag inte har läst något av. Borde jag?

************************************************************

Det här är det tusende inlägget här i bokdagboken! :-D

Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin

Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin
av Elsa Beskow

Titta vad jag hittade i min tvättstuga! Den här och några andra gamla barnböcker stod uppradade i mangelrummet, och jag antar att det var för att den som var intresserad skulle kunna ta dem. Om det inte var så,och du känner att du, den rättmätige ägaren, hade helt andra skäl till att förvara dem just där, så säg bara till.

Jag har inte läst så väldigt många böcker av Elsa Beskow, men ett par bilderböcker har det blivit. T.o.m. några om just de här tanterna, men inte just denna som tycks vara den första i serien. Här presenteras de tre systrarna, deras hund Prick och deras granne Farbror Blå, och det berättas hur det kom sig att barnen Petter och Lotta samt katten Esmeralda flyttade in hos tanterna. Inte sådär jättespännande, men det är ju en klassiker och bilderna är fina.

Ge mig boktips från hela världen!

Kära bokläsare,

Jag behöver boktips till ett läsprojekt som jag har tänkt att åtminstone påbörja nästa år. Jag tänkte resa jorden runt i böcker. :) Kanske 80 stycken. Det hade varit väldigt catchy, och jag har redan ca. 50 böcker samlade i en hylla och dessutom en lista med fler idéer. Idén är att läsa böcker som utspelar sig i så många olika länder som möjligt. Ibland blir det kanske mer än en bok som utspelar sig i samma land. Nordamerika är väldigt snabbt avverkat annars, för att ta ett exempel.

Regler:
- Boken ska helst bara utspela sig i ett land, men det är okej med kortare uppehåll i andra länder.
- En bok, möjligen två, per land.
- De ska läsas i någon sorts geografisk ordning.
- Boken behöver inte vara skriven av en inhemsk författare och den behöver inte handla om medborgare i landet. "Giftträdsbibeln" är t.ex. skriven av en amerikansk författare och handlar om en amerikansk familj, men den utspelar sig i Belgiska Kongo (Kongo-Kinshasa) och räknas alltså som en Kongo-Kinshasa-bok. (Fast det är bara en fördel om boken faktiskt är skriven av en författare från rätt land och om den handlar om folk från det landet.)
- Boken kan utspela sig i vilken tid som helst, men gärna nutid eller 1900-tal.
- Det ska vara skönlitteratur, helst en roman.
- Det behöver inte vara "fin" litteratur.

Någon som har några bra tips? Jag letar särskilt efter böcker som utspelar sig i Latinamerika, Australien och Oceanien (några Nya Zeeland-tips kanske?), "udda" länder i Asien (gärna Mongoliet, man hör aldrig nåt om Mongoliet) och Nordafrika. Åh, och Alaska! Och är det någon som känner till en roman som utspelar sig på Antarktis? ("The Amazing Adventures of Kavalier and Clay" förstås, men det är ju bara en del av boken.) Det känns som om jag inte behöver fler böcker som utspelar sig i Europa, men är det någon som har bra Europa-tips så kom med dem ändå.

Jag talar inte om vilka jag redan har, eller vilka länder som är "tagna", för det kan komma att ändras innan jag lägger upp min slutgiltiga "resrutt".

Snow Drop del tolv

Snow Drop del tolv
av Choi Kyung-Ah

På baksidan står det att det här är "den spännande upplösningen av Snow Drop". Fast den spännade upplösningen var väl snarare i föregående del? Nu är det i stället vad som hände senare. Hur ska det gå när So-Na och Hae-Gi inte längre måste kämpa för att få vara tillsammans, utan i stället ska vara ett helt vanligt par med olika viljor?

Detta är sista delen i serien. Trevlig serie, även om historien spretar mycket hit och dit ibland. Inte lika mycket som t.ex. Kill Me Kiss Me (en annan koreansk serie) som bl.a. bytte huvudperson efter första delen, men ändå. Snow Drop hade åtminstone en genomgående handling. Men jag tycker att So-Nas mammas bok försvann. Den var så viktig för henne i början av serien, så jag hade trott att den skulle spela en mer framträdande roll. Och den här sista boken känns märklig. Det dyker upp nya problem som löses väldigt snabbt. Serien hade kunnat ta slut i förra delen. Men jag tyckte om serien, även om den inte var helt perfekt. Den är underhållande, rolig och dramatisk.

Det finns förresten ett kul litet efterord om hur författaren övertalar sin redaktör till att få göra en så här deprimerande serie (tydligen var tanken att den skulle bli olyckligare än den var). :)

- Snow Drop del ett
- Snow Drop del två
- Snow Drop del tre
- Snow Drop del fyra
- Snow Drop del fem
- Snow Drop del sex
- Snow Drop del sju
- Snow Drop del åtta
- Snow Drop del nio
- Snow Drop del tio
- Snow Drop del elva

Officeren i garaget

Officeren i garaget
av Maria Ernestam

"Officeren i garaget" är en specialskriven novell som följde med som bilaga till tidningen Allas nyligen. Ren tur att jag fick syn på den, för jag brukar ju inte köpa den tidningen. Det var namnet Maria Ernestam som fick mig att titta närmare på tidningen och det visade sig att historien hade en koppling till "Busters öron", som jag ju läste nyligen och tyckte om. Att den till stor del utspelade sig i mina gamla hemtrakter var ju också en bonus.

"Busters öron" handlar om Eva, som redan som barn inser att om hon själv ska överleva måste hennes mamma dö. På sin 56-årsdag får hon en dagbok av sin dotterdotter. I den skriver hon inte ned vad som händer dag för dag, utan hon använder den till att berätta om sitt liv och om mordet som ingen annan känner till.

"Officeren i garaget" utspelar sig samtidigt som ramberättelsen i "Busters öron". Den handlar om Evas dotter Susanne, som bor i Varberg (där kommer jag ifrån!), numera bara med de tre barnen. Hennes man var otrogen och de skilde sig ganska nyligen. Han säger att Susanne alltid skulle vara så förstående och att man aldrig fick gräla ordentligt. Susanne känner sig träffad, och tänker att det är så hon har blivit uppfostrad av sin mamma. Kanske kan hon hitta roten till de onda i hur hennes mormor var mot Eva. Susanne har ju fått höra att de inte hade något gott förhållande.

Det var roligt att läsa om samma händelser från en annan synvinkel, närmare bestämt vad den som inte har all information ser. Men det tillförde väl egentligen inte så där jättemycket till historien. Allt som egentligen behöver vara med finns ju naturligtvis med i boken. Däremot kan jag tänka mig att "Officeren i garaget" är mycket mer spännande för den som inte har läst "Busters öron" än. Eller kanske inte, för de vet ju inte vad Susanne kan komma att upptäcka.

Har, har läst, vill läsa, vill inte läsa

Krånglig boklista hittad hos Bokidioten.

fetstil för böcker man läst
kursiv för de man vill läsa
överstrukna de man inte vill komma i närheten av (Jag vet inte hur man stryker över här, så det fick bli understrykningar istället.)
+ markerar de böcker man har i bokhyllan
* för de böcker man aldrig hört talas om

1. The Da Vinci Code (Dan Brown)
2. +Pride and Prejudice (Jane Austen)
3. +To Kill A Mockingbird (Harper Lee)
4. +Gone With the Wind (Margaret Mitchell)
5. The Lord of the Rings: Return of the King (Tolkien)
6. The Lord of the Rings: Fellowship of the Ring (Tolkien)
7. The Lord of the Rings: The Two Towers (Tolkien)
8. Anne of Green Gables (L. M. Montgomery)
9. +Outlander (Diana Gabaldon)
10. *A Fine Balance (Rohinton Mistry)
11. +Harry Potter and the Goblet of Fire (Rowling)
12. Angels and Demons (Dan Brown)
13. +Harry Potter and the Order of the Phoenix (Rowling)
14. A Prayer for Owen Meany (John Irving)
15. Memoirs of a Geisha (Arthur Golden)
16. +Harry Potter and the Philosopher's Stone (Rowling)
17. +Fall on Your Knees (Ann-Marie MacDonald)
18. +The Stand (Stephen King)
19. +Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (Rowling)
20. +Jane Eyre (Charlotte Brontë)
21. The Hobbit (Tolkien)
22. +The Catcher in the Rye (J. D. Salinger)
23. +Little Women (Louisa May Alcott)
24. The Lovely Bones (Alice Sebold)
25. Life of Pi (Yann Martel)
26. The Hitchhiker's Guide to the Galaxy (Douglas Adams)
27. +Wuthering Heights (Emily Brontë)
28. The Lion, The Witch, and the Wardrobe (C. S. Lewis)
29. East of Eden (John Steinbeck)
30. Tuesdays with Morrie (Mitch Albom)
31. Dune (Frank Herbert)
32. The Notebook (Nicholas Sparks)
33. Atlas Shrugged (Ayn Rand)
34. +1984 (Orwell)
35. +The Mists of Avalon (Marion Zimmer Bradley)
36. The Pillars of the Earth (Ken Follett)
37. *The Power of One (Bryce Courtenay)
38. I Know This Much is True (Wally Lamb)
39. The Red Tent (Anita Diamant)
40. The Alchemist (Paulo Coelho)
41. The Clan of the Cave Bear (Jean M. Auel)
42. The Kite Runner (Khaled Hosseini)
43. Confessions of a Shopaholic (Sophie Kinsella)
44. The Five People You Meet In Heaven (Mitch Albom)
45. +Bible
46. +Anna Karenina (Tolstoy)
47. +The Count of Monte Cristo (Alexandre Dumas)
48. +Angela's Ashes (Frank McCourt)
49. The Grapes of Wrath (John Steinbeck)
50. +She's Come Undone (Wally Lamb)
51. The Poisonwood Bible (Barbara Kingsolver)
52. A Tale of Two Cities (Dickens)
53. Ender's Game (Orson Scott Card)
54. +Great Expectations (Dickens)
55. +The Great Gatsby (Fitzgerald)
56. *The Stone Angel (Margaret Laurence)
57. +Harry Potter and the Chamber of Secrets (Rowling)
58. The Thorn Birds (Colleen McCullough)
59. +The Handmaid's Tale (Margaret Atwood)
60. The Time Traveler's Wife (Audrew Niffenegger)
61. +Crime and Punishment (Fyodor Dostoyevsky)
62. The Fountainhead (Ayn Rand)
63. War and Peace (Tolstoy)
64. Interview with the Vampire (Anne Rice)
65. *Fifth Business (Robertson Davis)
66. +One Hundred Years Of Solitude (Gabriel Garcia Marquez)
67. +The Sisterhood of the Travelling Pants (Ann Brashares)
68. +Catch-22 (Joseph Heller)
69. Les Miserables (Hugo)
70. The Little Prince (Antoine de Saint-Exupery)
71. +Bridget Jones' Diary (Fielding)
72. Love in the Time of Cholera (Marquez)
73. Shogun (James Clavell)
74. The English Patient (Michael Ondaatje)
75. The Secret Garden (Frances Hodgson Burnett)
76. *The Summer Tree (Guy Gavriel Kay)
77. A Tree Grows in Brooklyn (Betty Smith)
78. The World According To Garp (John Irving)
79. *The Diviners (Margaret Laurence)
80. Charlotte's Web (E.B. White)
81. *Not Wanted On the Voyage (Timothy Findley)
82. +Of Mice And Men (Steinbeck)
83. +Rebecca (Daphne DuMaurier)
84. Wizard's First Rule (Terry Goodkind)
85. +Emma (Jane Austen)
86. +Watership Down (Richard Adams)
87. Brave New World (Aldous Huxley)
88. The Stone Diaries (Carol Shields)
89. Blindness (Jose Saramago)
90. Kane and Abel (Jeffrey Archer)
91. *In The Skin Of A Lion (Ondaatje)
92. +Lord of the Flies (Golding)
93. The Good Earth (Pearl S. Buck)
94. +The Secret Life of Bees (Sue Monk Kidd)
95. The Bourne Identity (Robert Ludlum)
96. *The Outsiders (S. E. Hinton)
97. White Oleander (Janet Fitch)
98. *A Woman of Substance (Barbara Taylor Bradford)
99. The Celestine Prophecy (James Redfield)
100. Ulysses (James Joyce)

Om jag upptäcker några som är markerade med kryss (har i bokhyllan), men inte med fetstil (har läst) eller kursiv stil (vill läsa) ska jag göra mig av med dem. :-D

Jag kan förresten tänka mig att läsa flera av de som är omarkerade också, och vissa av de omarkerade har jag verkligen inte tänkt läsa men jag kommer heller inte skrika och springa iväg om jag får syn på boken.

Den fördröjda finalen

Den fördröjda finalen
av Lemony Snicket

Det här är den tolfte och näst sista delen i serien om Syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Kommer de att få någon lösning på mysterierna någon gång, och kommer barnen bli kvitt sina fiender och förföljare? Och kommer man fortfarande säga att Violet, Klaus och Sunny är den goda sidan, när de ibland tvingas utföra onda handlingar? Kan man säga att det finns en god och en ond sida, eller är det bara två sidor som står emot varandra utan att vara varken goda eller onda?

I början av den här boken ankommer de till Hotell Denouement, som sägs vara den sista säkra tillflyktsorten för den sida i schismen som vi kan kalla "den goda". Denouement är det franska ordet för upplösning, och upplösningen ser ut att vara nära.

När man läser de här böckerna ska man inte förvänta sig att de handlar om människor som reagerar normalt och trovärdigt. I stället är det idéer och gåtor som är det viktiga, och det är så roligt med alla små ledtrådar och när något händer som visar att det där som hände i en av de första böckerna hade en viktig betydelse. Inte ens dediceringen, som man knappt ens lade märke till förrän efter kanske ett par tre böcker, saknar betydelse. Men man måste kunna acceptera en berättelse som ofta är helt absurd. (I den här boken visar det sig t.ex. att domstolen har tolkat uttrycket "rättvisan är blind" som att alla i rättssalen måste ha på sig ögonbindel. Smart? Nej.) Men detta är väl inte de enda barnböcker i den här stilen. Hur realistisk känns Willy Wonkas chokladfabrik egentligen?

Den sista delen i serien har kommit ut på engelska, så just nu undviker jag att läsa om böckerna på internet. Jag vill inte ha några spoilers! Men jag har upptäckt att de har börjat ges ut i en väldigt snygg pocketutgåva på engelska, och tydligen kommer det finnas en massa annat material (som inte har med berättelsen att göra) i dem. Det finns dessutom ett par andra relaterade böcker. Kanske ett sätt att tjäna mer pengar på serien, men de kan ju vara kul för det.

På de engelska ljudböckerna har det funnits en specialskriven låt till varje bok, av ett band som heter The Gothic Archies och även har gjort musik till Neil Gaimans "Coraline". Låten till den första boken har legat ute på Lemony Snickets hemsida, och jag gillade den jättemycket. Jag har gärna velat höra de andra också. Men att köpa alla tretton ljudböckerna bara för att höra en låt på varje verkar kanske lite dyrt och onödigt. Men, i höstas kom det ut ett samlingsalbum, med alla tretton låtarna plus ett par till. :-D Måste ha! Men jag ska vänta tills efter jag har läst den trettonde boken, ifall det skulle finnas spoilers i texten till den sista. En bit av låten till den första boken användes i den här roliga reklamfilmen för den trettonde boken.

Syskonen Baudelaires olycksaliga liv:
1 & 2. Lite om "En olustig början" och "Reptilrummet".
3 & 4. Lite om "Den sorgsna sjön" och "Det sällsamma sågverket".
5. "Den skräckfyllda skolan"
6. "Det hemliga hisschaktet"
7. "Den bedrövliga byn"
8. "Det hotfulla hospitalet"
9. "Det tvetydiga tivolit"
10. "Den slippriga sluttningen"
11. "Den gruvliga grottan"

Wigwam Bam

Wigwam Bam
av Jaime Hernandez

"Wigwam Bam" var det första Love and Rockets-albumet jag läste. Det är nummer 11 i ordningen (fast alla handlar ju inte om samma personer), men det gick bra att börja där också. Men nu när jag har läst de tidigare delarna så förstår jag ju mer vilka alla är och jag vet vad som har hänt tidigare och lett fram till det som händer nu. T.ex. varför alla Maggies och Hopeys vänner hemma i Hoppers går och väntar på att Maggie ska komma tillbaka, och varför det är en så viktig fråga om hon kommer tillbaka ensam eller tillsammans med Hopey. Hopey har nämligen varit borta i flera år, och inget vet riktigt vad hon har råkat ut för.

Det här är en av de bästa delarna i serien. :) Punk, vänskap, sex, våld, perversa gamla tanter*, massor av tillbakablickar...

* Undrar om jag kommer få många googleträffar nu? Fast jag kollar inte upp hur folk hittar hit, så det får jag aldrig veta.

Love and Rockets:
1. "Music For Mechanics"
2. "Chelo's Burden" (Och här med.)
3. "Las Mujeres Perdidas"
4. "Tears From Heaven" (Och här.)
5. "The House of Raging Women"
6. "Duck Feet"
7. "The Death of Speedy"
8. "Blood of Palomar"
9. "Flies On the Ceiling"
10. "Love and Rockets X"
11. "Wigwam Bam"

Paradise Kiss 1 & 2

Paradise Kiss Vol. 1
Paradise Kiss Vol. 2
av Ai Yazawa

Ovanligt murriga omslag för att vara manga, speciellt för manga som riktar sig till tjejer och handlar om mode. Det är ju iofs inte till de allra yngsta de riktar sig... "Older Teen, 16+", står det på baksidan. Ai Yazawa är hon som har gjort en av mina favoritserier, Nana, och det är naturligvis därför som jag har börjat läsa Paradise Kiss.

Nana och Paradise Kiss började gå i olika tidningar ungefär samtidigt, men Paradise Kiss är avslutad och Nana pågår fortfarande. Jag tror inte att några av hennes tidigare serier har översatts till engelska (eller svenska, men det är fullt möjligt att något översatts till t.ex. tyska eller italienska), men hon har även designat karaktärer till Princess Ai, som är översatt till svenska. Det är den mangan som Courtney Love är en av författarna till.

Tillbaka till ParaKiss. Yukari är en helt vanlig japansk tonårstjej, som kämpar med sina studier. Inte för att hon har något särskilt mål, men man ska skaffa en utbildning, det är vad alla förväntar sig. Så en dag blir hon mer eller mindre kidnappad av två udda personer - en lång kille klädd i 1800-talsaktiga kvinnokläder och en punkare med alla typiska attribut. Yukari svimmar och vaknar upp i en modestudio som tillhör klädmärket Paradise Kiss. Yukaris kidnappare, Isabella och Arashi, jobbar där, precis som lilla, veliga Miwako och hjärnan bakom klädmärket, den excentriske George. Alla fyra studerar mode på Yazawas designskola, och de vill hemskt gärna att Yukari ska bli deras modell på skolans modevisning.

Till att börja med vill Yukari inte alls, men snart ändrar hon sig. Paradise Kiss-gänget brinner för det de gör på ett sätt som Yukari aldrig har känt. Innan hon vet ordet av är hon mer engagerad i modevisningen, och i George, än hon någonsin varit i sina egna studier. När hennes mamma får reda på det blir hon inte nöjd...

Den här mangan är mycket knäppare än Nana, som ändå känns ganska realistisk. Det här med att föräldrarna förbjuder huvudpersonen att följa sina drömmar känns som ett vanligt inslag i många mangor jag läser. Men det är kanske inte helt ovanligt i västerländska böcker och TV-serier för ungdomar också, vid närmare eftertanke. De är ju som sagt tänkta för "older teens", inte för de som fyller 30 nästa år. Men jag kan ju läsa dem för det. Jag gillar Ai Yazawas stil. :)

Här kan man se ett uppslag av mangan. Det är meningen att man ska börja läsa i övre HÖGRA hörnet. Det är Yukari och Miwako som står och pratar. "Sissy" är Miwakos smeknamn på sin storasyster, en etablerad kläddesigner. Nederst till vänster ser vi hela Paradise Kiss-gänget.

Antikvariat

Susanne, titta vad jag har köpt!!! Jag hittade en med rätt omslag till slut. :) (De nytryckta har samma bild, men enbart i orange och med lila text, tror jag. Någon hemsk kombination i den stilen åtminstone.)

Jag kan tipsa om antikvariatet Sagobjörnen i Göteborg. Det ligger inte riktigt på nåt ställe man brukar gå förbi, så jag hade aldrig varit där förr. Men de hade massor av begagnade barn- och ungdomsböcker, serietidningar och leksaker, och en del spel och pussel. De verkar inte vara så dyra heller. Jag köpte fem böcker (två Maria Gripe, en Astrid Lindgren m.m.) och ett gosedjur, och det kostade bara 110 kronor. Nu i augusti är det förresten inte öppet på måndagar, så ni vet.