Bergtagen

Bergtagen
av Margit Sandemo

Liv Larsen är inte som andra sjuttonåringar. Hon är barnslig och låter ofta fantasin skena iväg med henne. Hennes föräldrar tycker att hon är hopplös, medan de nästan dyrkar marken där hennes vackra och ytliga syster Tulla går. Folk är vana vid att inte ta Livs vilda historier på allvar, så när hon ser en man bli skjuten och han dör i hennes armar är det ingen som tror henne. Det finns ju inget lik där hon sa att det skulle finnas. Liv måste själv bege sig upp till Månedalen, där mannen har gömt undan några dokument som hans mördare var ute efter. Hon får hänga på en grupp forskare som ändå ska upp dit.

Gruppens ledare är Jo Barheim, en man som Liv har träffat en gång tidigare och som hon kände förstod henne. Men han ser henne bara som ett barn, och det är inte vad Liv vill.

Ännu en typisk Sandemohistoria. Ultimat mysläsning, där de elaka får vad de förtjänar i slutet. :)

En lustig sak var att Jo, som är supersnygg och -manlig, livserfaren, en auktoritet, gruppens naturlige ledare och det är ingen ände på allt han är, är 24 år. Hahaha. Det var ju väldigt vuxet det. På beskrivningarna verkar han egentligen mycket äldre, men det är väl för att det inte vara upprörande stor åldersskillnad på honom och Liv som åldern inte är högre.

------------------------------------------------------------

Här är förresten en kul krönika - Vem fan läser Margit Sandemo?. (Tack för tipset, CamillaH.)