Water For Elephants

Water For Elephants
av Sara Gruen

Det här är en bra roman! Jag blev helt uppslukad av miljön och handlingen, och hur skulle det egentligen gå? Jag hade mina misstankar om att allt inte var riktigt som man tror först ...

Jacob Jankowski, som är minst nittio år gammal (han är inte dement, men han kan inte riktigt hålla reda på vilket år det är), bor på ett ganska trist äldreboende. Det finns mycket som stör honom: att maten är obeskrivligt tråkig, att personalen behandlar honom som om han vore ett barn, att han är gammal över huvud taget, vissa av de andra som bor där, men måttet är rågat när det kommer en cirkus till området och en av de andra boende börjar skryta om hur han jobbade på en cirkus i sin ungdom och bar vatten till elefanterna. Jacob vet att det är rena dumheterna, och tvekar inte att säga det. Men han vill inte berätta om sina egna, omfattande, cirkuserfarenheter. Det finns en hemlighet som han inte vill avslöja.

Men cirkusens närvaro gör att han börjar minnas sin egen första tid på cirkusen Benzini Bros Most Spectacular Show On Earth. Det var under depressionen och massarbetslösheten, när otaliga unga män (för det var visst mest unga män) gick på luffen i USA. Omständigheterna gör att Jacob lämnar sin veterinärutbildning och gör som så många andra, hoppar på första bästa godsvagn. Det visar sig vara ett cirkuståg. På den tiden var cirkusarna mycket större än idag, och utan tåg hade det inte gått. Allting var mycket mer storlaget, det fanns alla möjliga sorters exotiska djur, och även en sideshow och möjligheten att se en strippshow och mer. Kanske lite mer Kiviks marknad och mindre Cirkus Maximum.

Jacob undgår att bli avkastad från tåget och lyckas faktiskt bli anställd som cirkusens veterinär. Här bryr man sig inte om att han inte har sitt avgångsbetyg. Det hör ju till att ha en veterinär, och det finns gott om patienter för Jacob. Cirkusen har alla möjliga djur, från hundar och hästar, till giraffer, apor och ett urval stora kattdjur. Farligast av alla är emellertid chefen för "djuravdelningen", som dock blir Jacobs vän. Eller ja ... Om man kan kalla det vänskap. Även cirkusdirektören själv är farlig att komma i närheten av. Han har absolut inga skrupler.

Jacob har en sorts särställning på cirkusen. Artister och jobbare beblandar sig absolut inte, men Jacob hamnar lite emellan. Egentligen borde han ju tillhöra jobbarna, för han uppträder ju inte, men samtidigt så är det ju lite finare att vara veterinär och därför får han även umgås med artisterna. Och så blir han kär, men i helt fel kvinna.

Absolut en bok som bör läsas! Kom igen, innan den blir film med Robert Pattinson (premiär till våren).

Jag har läst lite om vad Sara Gruen har skrivit mer, och det verkar alltid handla om djur. Inte bara att det finns med djur, utan att de har personligheter och spelar en viktig roll. Tidigare har hon skrivit vad som verkar vara två hästböcker för vuxna ("Riding Lessons" och "Flying Changes") och den kommande boken "Ape House" handlar om en grupp teckenspråkstalande bonoboapor och deras skötare. Det låter spännande.