måndag 8 november 2010

Sofia Z-4515



Sofia Z-4515
av Gunilla Lundgren och Sofia Taikon
Illustrerad av Amanda Eriksson

Jag hoppas att jag fick ordning på arbetsfördelningen mellan författarna nu. Det här är alltså ett seriealbum om det Sofia Taikon har berättat för Gunilla Lundgren om sina upplevelser i koncentrationsläger under andra världskriget och livet efteråt.

Sofia Taikon och hennes familj var romer och levde i Polen. När Tyskland invaderade landet lyckades familjen till en början hålla sig undan, men blev till sist tillfångatagna och förda till Auschwitz-Birkenau. En av systrarna försvann innan de togs, men inte heller hon klarade sig undan. Sofia återsåg henne senare i ett läger. Sofia lyckades klara sig tills hennes läger befriades. Vad som hade hänt med hennes föräldrar och syskon visste hon inte då. Själv kom hon till Sverige med de vita bussarna. Hon försökte senare leta efter sin familj, men antagligen dog de alla i Auschwitz.

Det här är ett seriealbum för ungdomar, antar jag. Det är för tungt för barn i alla fall. Vissa detaljer kan nog vara lite väl hemska, trots att Sofia Taikon tydligen inte ville att de allra värsta sakerna skulle vara med. Samtidigt är det ganska lättläst. Tidigare har jag bara sett Amanda Erikssons teckningar i barnböcker, så det känns först lite konstigt att se henne ta sig an det här ämnet. Men det funkar. Hon ritar väldigt klart och tydligt, vilket också bidrar till att det inte är svårt att läsa.

Albumet är tvåspråkigt. Från ena hållet är det på svenska och om man vänder på det kan man läsa samma sak på romanes. Då är titeln "Žofi Z-4515". Det är väl i första hand tänkt för de som faktiskt talar språket, men det kan också vara kul för språknördar. Det är ju så lätt att se i ett seriealbum vilka textsnuttar som ska betyda samma sak.

2 kommentarer:

  1. Ah, vad haftigt, det har hade jag missat totalt! Later som ett riktigt bra album! Jag brukar alltid fa rysningar over allt hemskt i Andra Varldskriget-skildringar, de ar sa fruktansvarda.

    SvaraRadera
  2. Ja, det är intressant. Man märker att det är skrivet för lite yngre läsare, men bra ändå.

    SvaraRadera