Jag, robot
av Isaac Asimov
Oj, sci-fi! Det blir väl tredje i år. Och efter det har jag läst en till som kanske nästan skulle kunna klassas som sci-fi. Mer om den i ett senare inlägg.
Det här är förstås bra. Det är ju en klassiker och man kan misstänka att klassiker är lite bättre än sci-fi-böcker överlag. Det är ett antal noveller, som binds ihop genom en intervju med en äldre, mycket respekterad, robotpsykolog (alltså, hon är en människa, hon är expert på robotars psyke). Man går igenom robotarnas (fiktiva, så klart) utveckling kronologiskt, fast genom specifika händelser som blir bra historier.
Det finns tre grundläggande lagar som alltid är inprogrammerade hos alla robotar. För det första får de inte skada en människa eller underlåta att förhindra att en människa skadas. För det andra måste roboten lyda order från människor, om det inte kommer i konflikt med första lagen. För det tredje måste roboten skydda sig själv, men inte på bekostnad av första eller andra lagen. Idiotsäkert kan man tycka. Men det är det inte. Många av novellerna handlar om de problem som en otydligt given order eller en oförutsedd konflikt mellan lagarna i robotens hjärna kan orsaka. Även om de här robotarna är mycket mer avancerade än en vanlig dator, och dessutom har personligheter, kan man känna igen lite hur en dator kan uppföra sig.
Bra bok, som sagt. Jag får väl ge mig på Stiftelsetrilogin (av samme författare) härnäst. Den ska ju vara något alldeles extra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar