Britt och sommaren
av Disa Netterström-Jonsson
Det var hårda bud i fyrtiotalets flickböcker, åtminstone av de två böcker om Britt som jag har läst att döma. (Se även "Britt möter allvaret".) De tar egentligen upp flera ämnen som man skulle kunna tänka sig att en helt ny ungdomsbok kan handla om, men på ett annat sätt. En modern bok skulle kanske låtit huvudpersonen ha många olika tankar kring händelserna och det hade säkert funnits flera sätt att se på saken, och det hade funnits stor förståelse för huvudpersonens känslor. Man kanske inte ska säga att det inte finns förståelse för Britts känslor i böckerna, men både Britt och läsaren förstår att man bör kämpa emot snarare än att ge efter.
Några exempel.:
- En pojkvän som dör. Det är väl inget att hänga läpp över. Tänk att deppa ihop alldeles och fortfarande vara ledsen flera månader senare ...? Nej, vet du vad!
- Tonårsgraviditet (detta gäller naturligtvis inte Britt, som är en ordentlig flicka, utan en kamrat). Jaha, det är bara att ta sig i kragen och gifta sig med barnafadern. Det finns fina statliga bidrag för unga obemedlade familjer numera. Och skulle barnafadern inte erkänna faderskapet och inte vilja gifta sig, ja, då kan man alltid adoptera bort ungen. Det är väl inget att gnälla över?
- Mamma tänker gifta om sig med en bekant två år efter att pappa dog. Fy, så själviskt att klaga över detta och tycka att mamma förbryter sig mot pappas minne. Unnar du inte din mor att slippa yrkesarbeta kanske? Och på det här sättet kommer ju du själv, mamma och småsyskonen få bo i en villa igen. Det inser du ju själv att du måste bita ihop och inte göra mamma ledsen genom att ha invändningar.
Det här är alltså inte de bästa ungdomsböcker som finns, men det blir ändå ganska intressant att läsa dem.
Gudars skymning ... Tänk att det finns fler som anno 2010 läst böcker av Disa Netterström-Jonsson! Jag vill minnas att Birgitta Theander i sin titaniska avhandling om flickböcker nämner just DN-J som exempel på de författare som var våldsamt populära under 40- och 50-talen, men som är helt bortglömda idag. Enligt KB:s databas har ingen av hennes böcker kommit i nytryck efter 1960.
SvaraRaderaSjälv har jag under mina frekventa och ofta i onyktert tillstånd gjorda loppisbesök också skaffat några av böckerna om Britt (sviten består av fem böcker, utgivna 1942-50). Jo, de fungerar skapligt som nostalgitrippar till en tid då moral och värderingar var mycket annorlunda jämfört med idag. Men då man också kunde vara ganska säker på att allt skulle bli bättre, bara man arbetade flitigt och tyckte om varann ...
Med tanke på den oroliga epok då böckerna utspelas hade jag själv gärna sett att författarinnan hade lagt in lite mer tidsfärg i form av gengaslukt och matos, jazzrytmer och Dagermancitat. Den snälla och präktiga Britt är sist och slutligen en rysligt slätstruken typ jämfört med ett par något senare flickbokshjältinnor, Marta Sandwall-Bergströms fåfänga och ombytliga working class heroine Majken Oskarsson, gift Stolt, och Astrid Lindgrens närmast övermänskligt spirituella, belästa och observanta Kati. (Men Britts äkta man har det säkert lättare!)
Julhälsningar från Helsingfors!
/ Ördög
Tack för en intressant kommentar!
SvaraRaderaNej, jazz är inget för Britt, sånt är det bara hennes flamsiga småsystrar som lyssnar på.
Jag förstår att böckerna blev omoderna ganska snart. Britt är inte bara oerhört redig, hon behöver knappt ens kämpa för det. Visserligen kan den bli någon konflikt och hon kan bli upprörd, men det löser sig alltid omedelbart genom att hon själv inser att hon borde skärpa sig. Även i sammanhang där det inte är hon som borde skärpa sig.