fredag 15 augusti 2003

Skattejakten


Kristin och jag var på ett antikvariat i Oslo och vad hittar man väl där om inte en sällsynt Margit Sandemo-bok (jag samlar...). Kristin ville också ha den, men jag såg den först och dessutom är det större chans att hon ska hitta en till. Den har nämligen inte kommit ut i Sverige. Det kom inte ut så värst många i Norge heller antar jag. Det blir inga nytryck eftersom den är en tävling, och den tävlingen är avslutad för länge sedan.

Det är en väldigt kort roman, ungefär 120 sidor, och den handlar om en skatt (en guldtacka, tror jag) som motståndsrörelsen lyckats stjäla av en krigsprofitör. En kvinna, Laura, har gömt den, men hon dör i koncentrationsläger innan hon har kunnat tala om för motståndsrörelsen var skatten finns. 1958 ser krigsprofitören (en rik och respekterad man som har lyckats dölja sitt förflutna) en chans att få tillbaka sitt guld. Hans dotter Flora uppvaktas av den fattige studenten Mattis, som med sin ärliga uppsyn kanske kan få reda på mer om var skatten finns än vad krigsprofitörens hantlangare har lyckats med. Mattis får alltså ett löfte om att gifta sig med Flora - om han letar upp det försvunna guldet. Naturligtvis ändras ett par detaljer i historien, och Mattis har ingen aning om att hans flickväns far stod på tyskarnas sida under kriget.

Mattis lyckas spåra upp Lauras dotter Ina och tillsammans med ett gammalt original, som kallas Einstein, försöker de lösa gåtorna i en skrivbok Laura efterlämnat. Lyckas de lösa alla gåtorna kan de också lista ut var skatten finns, och det var just det som läsarna också skulle lista ut. Förlaget hade nämligen placerat ut en skatt på platsen. Eller, de hade placerat ut ett skrin med telefonnummer och anvisningar i, och hur mycket pengar man fick berodde på när skatten hittades. Ju längre tid det tog desto mer skulle den vara värd. Men det dröjde bara ett par veckor innan den hittades, och efter det tror jag inte att det trycktes fler exemplar av boken.

Handlingen i romanen är väl knappast det bästa Margit Sandemo har presterat. Det hela är ganska förutsägbart, men det är kul att ha den, eftersom jag samlar på hennes böcker. :) Det roligaste är väl egentligen att försöka lösa gåtorna. Precis när boken kom ut beställde jag ett gratishäfte med bara gåtorna i (man var inte tvungen att köpa boken för att vara med i tävlingen) och jag klarade en del av gåtorna, så jag brydde mig inte om att försöka lösa dem den här gången. Jag har aldrig lyckats lösa alla, och jag har ingen aning om var skatten fanns.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar